Martin

Kommunismen var antikrists ideologi under 1900-talet. Ohelig antikommunistisk allians var katekon som efter sin seger övergick till en nyliberalt projekt för att skapa ny världsordning och en global stat, enligt Peter Thiel i intervju med Tyler Cowen på tema politisk teologi. Jag gillar Tyler Cowens intervjuer generellt, han har väldigt intressanta gäster ibland.

Han har snö. mindre positiva sidor, Tyler Cowen men han är en person som jag följer, jag gillar honom väldigt mycket, rekommenderar att följa hans blogg Marginal Revolution och hans podcast är ofta måste-lyssning för mig bara på grund av gästerna han har det är väldigt bra för det är en podcast som alltid finns transkriberad man kan alltid läsa avsnittet istället för att lyssna på det vilket går mycket snabbare och han, det här tror jag är andra gången han har Peter Thiel som gäst och och det brukar alltid bli ganska intressant Harry Cowan ställer ofta väldigt helt annorlunda sorts frågor än vad andra intervjuer gör han borrar in sig på väldigt specifika frågor som han tror att hans gäst har har specialkunskap om och så vidare så att när jag såg då att temat för för den här intervjun var politisk teologi så smackade jag mig läpparna också att det här måste jag lyssna på ganska snart men jag var lite konfunderad från början för att politisk teologi vad betyder det egentligen?

Det är en term som kommer från Carl Schmitt egentligen kommer från Bakonin enligt så som härleds här via Carl Schmitt Carl Schmitt var förstås en tysk jurist och politisk filosof som var som blev sedan en av de ledande intellektuella inom tredje riket och han ses som en en ledande illiberal filosof Och som en tänkare som banade väg för auktoritära vändningar bort från den liberala och demokratiska vägen som världen hade slagit in på vid den tiden.

Men han har också fått ett väldigt stort uppsving, han är ganska populär nu även i vissa vänsterkretsar, inom vissa hörn av akademin och så vidare. Så han är inte helt och hållet, han är inte en sån som är helt icke-rumsren. Man läser Carl Schmitt på universiteten till exempel på ett sätt som man inte läser. mindcamp de idéer som han är mest känd för är att han ansåg att det politiska har en sorts primär status och det politiska är väldigt grundläggande i tillvaron och att politik framförallt handlar om identitet och om, det är en av hans berömda idéer om distinktionen mellan vän och fiende som han betonar en annan berömd idé är idén om undantaget att makt ytterst handlar inte om Inte om lagen och vem som skriver lagarna utan om undantagen från lagarna och vem som har makt över undantagen.

Det vill säga vem kan utverka ett undantag? Vem kan styra samhället utanför lagen i ett undantagstillstånd? Det finns en brömd fras som faktiskt är den första meningen, det första stycket i hans bok Politisk teologi. Med resa klassisk Carl Schmitts sentens. Han säger att suverän är den som bestämmer över undantaget. och sen har jag känt såklart för att han var nazist, han var riktig nazist, han gick med i nazistpartiet 1933 och dessutom var han en sån som var liksom nazismen lojal ända till sin död på 80-talet så han var en av dem som aldrig bad om ursäkt eller försökte framställa sig som en god demokrat och så vidare så vad menar han då med politisk teologi som sagt det är titeln på en av hans böcker politisk teologi fyra kapitel om begreppet suveränitet.

En bok som jag läste igår kväll faktiskt. Jag började skumma lite och rätt var jag hade skummat genom hela boken. Carl Schmitz, hans idé då är att modernt politiskt tänkande är sekulariserade versioner av äldre tiders teologiska tänkande. Vi utgör oss inte i en ny eller unik ståndpunkt som han har.

en föregångare som Schmitt själv nämner i Leibniz en annan som Schmitt inte nämner men som jag kan nämna är Max Stirner som förut också hette Schmitt egentligen, det är Johan Caspar Schmitt han beskrev på ett glasklart sätt på 1840-talet hur modern politisk ideologi växer fram ur teologi där radikala typer tror sig inta en nyskapande sekulär position men i själva verket är de precis lika fast i religiösa dogmer som de kristna teologer som de tror sig göra upprör mot.

Så kanske Ludwig Feuerbach Bröderna Bauer sådana typer. Det pratas lite för lite om Max Stirner så jag ska försöka göra det lite oftare. Så det finns den här rörelsen då, den allsmäktige guden blir den allsmäktige lagstiftaren och i en annan övergångsfas upphöjs folket till samma status. Så istället för att gud svävar över hela samhället så är det folket som svävar över det politiska livet och det blir nästan pinsamt uppenbart ibland i den moderna vänsterrörelsen.

hos Marx bland annat, men framförallt hos Engels som alltid är mer idealistisk och mindre subtil i hur han tänker och uttrycker sig en annan parallell som Schmitt har uppdragit undantaget som han är så intresserad av undantaget är politikens motsvarighet till religionens mirakel och den moderna konstitutionella staten fick sitt genombrott historiskt samtidigt som deismen vann mark inom teologin det vill säga att undantaget eliminerades från politiskt tänkande samtidigt som miraklet eliminerades från religiöst tänkande.

Vilket jag faktiskt tycker är en ganska intressant tanke som jag inte har stött på tidigare. Så, det är som en idé om 1800-talets politisk-filosofiska utvecklingar. Alltså elimineringen av alla teistiska och transcendentala begrepp och skapandet av ett nytt legitimitetsbegrepp. vid blev nödvändigt för att det gamla legitimitetsbegreppet, alltså till exempel att en kung var kung av guds nåde det begreppet invaliderades av religionens nedgång.

Och generellt sett så var det till slut en idé om folket som tog över folket som den nya guden. Ja, jag kan tycka att det här är en intressant idé. Det finns absolut delar av det här som jag tycker är väldigt viktigt. Till exempel att se hur den moderna överideologin, liberalismen, kan betraktas som en förgrening av kristna idéer.

Framförallt då som radikala protestantiska idéer. Vi har pratat ganska mycket om det här, bland annat apropå Curtis Jarvin och hans tidiga skrivgivare som Mönchens Målbag. Han skriver mycket om det här. och de texterna kan man antar jag, se som en del av genren politisk teologi med det sagt så är jag lite osäker på vad det här med politisk teologi har att göra med Carl Schmitts övriga tänkande, det är lite grumligt för mig och det mesta han skriver om i den här boken politisk teologi har inte alls att göra med teologi såvitt jag kan se med Peter Thiel så är det väl lite blandat, å ena sidan så tycker jag att han också egentligen har har ett annat sorts ramverk för sitt tänkande, inte särskilt teologiskt.

Men det finns ju också det här med att han är så väldigt intresserad av René Girard som Peter Thiel också personligen studerade för på Stanford-universitetet. Jag antar att man kan se Girards tänkande som ett ganska renordat exempel på ett teologiskt ramverk för att förstå politik. För att allting ses genom det här perspektivet av offer.

kungens politiska makt eller suveränitet är nära knuten till idén om att offra kungen och så vidare där finns det en väldigt tydlig koppling mellan digedomliga och världslig makt och så vidare jag har lite anteckningar här saker som jag tyckte var lite intressanta från från samtalet inte för att det var sprängfullt av intressanta saker i det här talet, men jag har några russin som jag plockat ur kakan. Vad tyckte du Boris om det här samtalet? Hittade du något intressant?

Boris

Nej men alltså, jag blev irriterad först faktiskt på grund av själva ingången politisk teologi, för de säger att det är ett dimmigt begrepp, men det är så pass dimmigt ett begrepp som kan betyda så väldigt mycket. Som inte reds ut under intervjun. Och det kanske inte var meningen. Men sen värmdes mitt hjärta.

För jag upptäckte liksom att jag. Dels gillade väldigt mycket. Tills diskussion om Hans historiesyn Jag hade inte någon riktig kläm på den Det kanske beror på att jag inte sett den Utvecklad så Mycket tidigare Men han vänder sig mot tanken på cykler Helt enkelt Uppgång och fall och så vidare Och det är inte Tillbaka visar tanken På att historien upprepar sig Det finns olika varianter av en sådan historiesyn.

Utan att man verkar se liksom. Man får se varje givet ögonblick i historien för sig självt och vad händer egentligen. Det är en ganska givande ingång. Och sen tycker jag det var rätt intressant hans syn på framtiden helt enkelt.

Vad som väntar och de linjer han drar ut. Och att han liksom hade läst och verkar vara inspirerad av den gamle ryska religiöse fanatikern och författaren Soloviev och hans varningsord om antikrist som ska komma.

Jag tror inte folk läste om något längre. Men han var väldigt plicksäker i sina förutsägelser när gamla ryssarna talade om att när antikrist kommer så är det i form av att han är vegetarian, pacifist och predikar godhet.

Martin

Ja, det är noterat att han drog en lans som mer än ett tillfälle för den här synen på historien. Att det egentligen inte är någonting som upprepas. Varje historisk situation är unik. Vilket ju är ett perspektiv som du Boris har torgfört många många gånger här i Radio Bubbla. jag tycker det är ett ganska irriterande perspektiv därför att konsekvenserna av att tänka på det sättet är att man måste ha enormt mycket specifika kunskaper om vad som hände i varje specifik historisk epok för att kunna förstå någonting man kan inte bara ta enkla formler applicera dem på alla situationer och känna sig nöjd

Boris

Ja, precis Här har vi linjen

Martin

Det var en reflektion på metanivå om fördelar och nackdelar med perspektiven Jag vill inte Jag tyckte det var intressant bland annat det här som du också nämnde, hans idéer om antikrist och som också lyfts upp i bubblarybriken här jag blev ganska förvånad över att Peter Thiel, han är ju en han är alltid kallad kristen han ser till sig själv som en kristentänkare hans stora liksom läromästare René Girard var också någon sorts kristen tror jag, åtminstone väldigt intresserad av det kristna och såg den kristna vändningen Som väldigt unik och betydelsefull.

I termer av den här. Shiradska teorin. Och det som Peter Thiel också säger. Det är precis slutet av intervjun. Det är väldigt intressant. Det är precis sista replikskiftningen. I intervjun. Då frågar Tyler Cowan sådär. Sista frågan. Peter vad är nästa sak. Som du vill lära dig om. Vad ska du lära dig om härnäst. Och Peter Thiel säger nästan lite sådär. lite smått förtvivlad att Tyler, du ska alltid hålla på att projicera dina egna intellektuella egenheter på andra människor jag har inga ambitioner om att lära mig om ett nytt område, du håller på att hoppa från blomma till blomma och lär dig om alla olika saker och du är intresserad av allting, ja jag har bara några få saker som jag är intresserad av och egentligen så är jag bara intresserad av en sak och det är det här med att vi har haft den här, den fantastiska och fruktansvärda ja historien som världen har gått igenom och som vi lever igenom nu när kristendomen krackelerar och vi måste hitta ett sätt att ta oss till andra sidan genom den här krisen det är mest det jag tänker på och det är det som jag kommer hålla mig intellektuellt upptagen för en väldigt lång tid framåt han säger själv att jag är egentligen bara intresserad av den här ganska specifika frågan Men han har också det här med kristna perspektivet.

Det börjar med en sorts utläggning av... Han pratar om Reagan-koalitionen på 80-talet. Jag tror att han tar upp det här som ett exempel på Carl Schmitts idé om vän-fiende-distinktionen. Han säger att det fanns den kända koalitionen mellan frimarknadsanhängare, libertarianer, försvarshökar och social-konservativa kristna.

Och egentligen så är det lite konstigt därför att som Thiel säger, vad har miljonären, generalen och prästen? Gemensamt. Om de sitter vid ett middagsbord. Vad pratar de om? Vad kommer de överens om? Och svaret är att det är inte särskilt mycket egentligen. Men alla tre. Miljonären, generalen och prästen. Alla tre är antikommunister. Och det var det som höll ihop Reagan-koalitionen. Och Peter Thiel säger själv att det här var ju hans politiska religion.

När han var ung. Han gick liksom helt upp i den här antikommunistiska idén. På 80-talet. Och så vidare. Och... de hade den här starka koalitionen och han beskriver det faktiskt i termer av att kommunismen under 1900-talet var antikrist var en sorts manifestation av antikrist antikrists ideologi och mot antikrist så stod den här motkraften katekonen kraften som upprätthåller ordningen och håller tillbaks krafterna som skapar kaos som var den här den här antikommunistiska koalitionen så att han ser det som teologiska termer, att vi har antikrist här och vi har katekonen här men sen så förvandlas katekonen till antikrist i nästa fas för att antikommunisterna vinner vad ska vi göra nu?

Muren har fallit vad kan vår koalition göra nu? Mångt och mycket så faller den ju isär. Men också delar av den förvandlas till någonting annat. Då vi får den här moderna nyliberalismen som vi kallar den ibland. Att man skapar en sorts post-antikommunistisk koalition som vill nu ta över världen och härska över världen i antikommunismens namn eller något sånt där men han beskriver också det här i det som föregick det i intressanta termer han säger såhär att det som stoppade kommunismen, det var inte bara någonting som USA gjorde och det var inte något som bara ett land kunde ha gjort och det var inte som ett libertarianskt debattsällskap utan det var ganska våldsamt, det var svårt att rättfärdiga moraliskt allt man gjorde det var inte särskilt kristet men det hade Det hade den här starka förenande effekten men det var en sorts ohelig allians som sedan ledde vidare till någonting väldigt oheligt när det blev en sorts en koalition för en ny världsordning som försökte bygga en global stat.

Så som vid det här laget är det lätt att se att på många sätt är det svårt att skilja det projektet från det kommunistiska projektet med sovjetidomen och så vidare för att vi har liknande nivåer av... tankekontroll, åsiktsförtryck och så vidare som han hade på den tiden. Jag blev förvånad över hur pass att han har den här religiösa bilden att han vill tänka på det i termer av antikrist och katekon och katekonen som blir antikrist och så vidare. Det var otippat för mig.

Boris

Ja, men uppenbarligen så betraktar han historien på ett väldigt mycket med kristna referensramar. Man kan ju gå till passagen där han liksom säger att, där han ska liksom göra en, ombeda Tyler och göra en moralisk värdering av historien och säga att Ja, I think the history was very bad.

och han har lite poäng där att han säger att det är lite så fånigt av anti-woke människor och höger och whitewasher historia som han säger och säger att alla slavar var glada och så avrundar man sig att vi måste inse att i ett kristetramverk så är historien verkligen dålig och det där alltså det visar ju svagheten i Tycker jag i hans sätt att se på historien.

Man kan inte titta på historien och anlägga moraliska aspekter på den. Varför skulle man göra det överhuvudtaget? Vad är poängen med det? De gjorde fel 1344. De gjorde lite mindre fel 1562. Det är för mig en komplett obegriplig intellektuell övning. Och man får inga plus i himlen för den heller tror jag. Jag fattar inte riktigt varför han...

släpar in kristen moral i en decision om historien och ska avlägga. Det är inte han som är gudfader som ska döma mänskligheten på den yttersta dagen. Det är mycket märkligt. Och på samma sätt så finner jag det här resonemanget om katakonen lite udda. Du och jag har ju ofta diskuterat det här med USAs roll i europeisk historia.

och den förödande rollen man spelat allt sedan första världskriget och faktiskt dessförinnan och framöver sedan. Och jag kan inte se annat än Riga en kollisionen i det skenet av de händelser av det politiska, ekonomiska och sociala och historiska sammanhanget. Alltså, och de drivs ju liksom av grundläggande...

materiella intressen, inrikespolitiskt, ekonomiskt och utrikespolitiskt. Vilket leder till den här valalliansen kan man nästan kalla det som vinner. USA och sen påverkar skeendet. Men där tappar han mig liksom helt. Det blir plötsligt så. Hur ska han då förklara det som en gång har... Kate Kohn ska ju liksom bromsa antikrists framträdande och vara en återhållande faktor.

Och sen plötsligt omvandlas den kraften som du sa till antikrist själv. Har djävulen liksom varit delaktig i bildandet av Kate Kohn som en ulv i fåra kläder? Det är väldigt dimmigt helt enkelt. Vilket jag tror han själv verkar förstå.

Martin

Ja, det bortser ju bland annat från ganska djupgående gemensamma rötter som kommunismen och antikommunismen hade. Det antikommunistiska USA som vi pratade ganska mycket om senast. Vi hade en lång diskussion apropå Sveriges NATO-inträde i vårt NATO-temaavsnitt om de vill gå tillbaka och lyssna på det igen. Och det vill han liksom inte kännas vid och det är inte som att han inte...

det är som att han inte kan den där historien han är tillräckligt bildad och han är kompis med Curtis Jarvin han vet alla de där sakerna, men det är som att vissa saker vill han inte prata om jag tycker också det här med att han säger såhär, ja ja, historien var väldigt dålig det där känns för mig nästan som en sån här straussiansk sak alltså en sorts försök till en sorts esoterisk fint, för han tar också exemplet om slaveriet att han tycker inte att man ska hålla på och liksom problematisera kritik av slaveriet och säga att vissa slavar hade det ändå bra och så vidare.

Slavar i allmänhet hade det ändå ganska bra och så vidare. Men varför inte det? Det är sant. Varför ska man inte säga den typen av ganska triviala, sanna saker om slaveriet? Det känns kanske mer som att han säger att ni måste förstå att jag givet min position inte kan hålla på och säga kontroversiella saker och säga att det är nästan som att han säger givetvis finns det väldigt mycket saker i historien som är bra men det får jag inte säga längre så därför säger jag det här istället,

Boris

skickar den här signalen ja och det är lite uppgivet och jag väntar mig faktiskt lite mer av av honom där

Martin

han har en annan sån här ordvändning som jag har hört nu för tredje gången som han använder, han refererar till Nietzscheanism och Bronze Age Pervert, han namendroppar Bronze Age Pervert, han gör det alltid på ett specifikt sätt, och han säger att det finns olika sätt att förhålla sig till historien, man kan ha kanske väldigt progressivt synsätt, reaktionärt synsätt linjärt synsätt, cykliskt synsätt och sen säger han att sen finns det också ett höger-nietzscheanskt perspektiv som kanske företräds av Bronze Age Pervert, och man säger såhär att jag bryr mig inte om historien låt oss glömma historien det är bara förtryckande att hålla på och prata om historien jag är trött på allt det här skuldbeläggandet utifrån historiska resonemang jag vill inte höra något mer om det där utan nu ska vi göra något annat istället och det är en enormt konstig beskrivning av både Nietzsche och Bronze Age pervert ingen av dem pratar om att glömma historien eller Och båda är ju tvärtom djupt bildade personer som verkligen tänker oerhört noggrant kring historien.

Och tänker kring vad som verkligen hände, försöker värdera, vänd och vrida på historiska händelser. Och baserar sitt tänkande väldigt mycket på resonemang om historien. Men också det här med att man vägrar skämmas, man vill inte skämmas för historien. Man vill inte prata om det för man inte vill skämmas för det. Det är ju såklart någonting som både Nietzsche och... Bronson Pervert i någon utsträckning står för att båda skulle säga såhär nej nej vita människor, europeer ska såklart inte skämmas för sin historia det där var ju stora saker som de gjorde när de var erövrare och härskare och så vidare men det är inte direkt någon centralt drivande tanke hos någon av dem, hos Nietzsche för att det inte var en aktuell frågeställning på den tiden men hos Bronson Pervert bara det är inte någonting som han fokuserar på om Och det tycker jag är intressant att han vill namedroppa och referera till Nietzscheanska idéer men han gör det alltid på det här bakvända sättet som egentligen inte alls refererar till vad Nietzscheans tänkande handlar om.

Boris

Nej och och alltså precis och där finns det mycket att reda ut alltså därför att det är knepigt och det kan inte vara lätt jag tycker inte det var lätt att vara kristen och nittian det är ju liksom inte två grejer som går att förena i samma i samma kaffekopp riktigt utan att det skär sig och det är väl en stor del av hans problem antar jag att det är praktiskt för honom att vifta bort den

Martin

nittianska tankespåret för att han vill ha någon sorts kristen ståndpunkt som ju förstås liksom är under attack från den nittianska uppfattningen och Och den Nietzscheanska synen är ju också att där gör man en värdering av historien på sätt och vis. Nietzsche menar ju på att det fanns en sorts guldålder som är värd att se till och kanske aspirera till att försöka bygga vidare på framförallt den gamla arkaiska grekiska epoken.

Och sen så spårade historien ur. från Sokrates och framåt inklusive hela den antika storhetstiden i Grekland var liksom en en urartning som pågick som kulminerade sedan med kristendomen och nu har vi levt genom ett 2000 år långt misstag och vi borde se tillbaka till det som fanns innan, försöka bygga vidare på det och så vidare.

Och det är inte en linjär uppfattning om att saker blir sämre hela tiden eller att saker blir bättre hela tiden och det är inte heller en cyklisk uppfattning och det är en den nisianska positionen är optimistisk därför att den ser framför sig en en storslagen framtid där mänskligheten transcenderar alldeles i sin nuvarande situation, sina begränsningar det är bara att vi har mycket att övervinna och en hel del historiskt bagage i vårt tänkande och i våra själar som vi måste jobba med och så vidare, men Nietzsche har ju blicken spänd långt långt in i framtiden och hans yttersta vision är ju liksom hur människan kan bli någonting annat än en människa, någonting större, alltså nästan en transhumanistisk idé om man vill vara sån vilket är någonting som Peter Thiel har också starka idémässiga kopplingar till men ändå är det som att han han liksom vill tassa ganska långt från det där, han vill runda det där i en ganska vid cirkel

Boris

Den går ju liksom inte och jag har i och för sig på min kammare löst problemet men annars är det ganska svettigt att göra det va därför att det är därför jag också har lite svårt att inlämna det Vissa praktiska former av socialism i en politisk teologi om man använder det med en religiös mening.

Det är för att tittar man på urkällor som Wagneriansk socialism eller Nietzscheansk socialism som även stod stark i svensk socialdemokrati så är det en total utmaning av... av Gud. Vi ska själva bliva gudar. Och något mer nitsianskt och därmed icke-möjligt att förena med kristendomen än Stalin kan jag inte tänka mig.

Nu ska vi skapa något nytt på vägen dit slåa ihjäl några tiotal miljoner men vi formar en ny människa. Så kan man tycka vad man vill om det men... Och jag förstår att Thiel inte vill prata om historien samtidigt som han pratar om katekondet. Därför att i den katolska ortodoxa läran så är ju det romerska imperiet den första stora bromsklossen mot sönderfall, kaos och ondska.

Men det är ju där för mig sönderfallet börjar efter. antikens Grekland. Och vi ska inte glömma dakerna som han slog ihjäl som var ett storslaget folk. Så att han har mycket att brottas med.

Martin

inte bara Stalin heller. Jag tror jag förstår din poäng att det nästan kulminerar någonstans med Stalin. Men det är intressant att Karl Marx var ju också enormt intresserad av Prometeus-myten.

Boris

Ja, visst.

Martin

Han skrev en dikter om det från tidig ålder. Någonting intresserad av den här idén om det mänskliga upproret mot gudarna och så vidare. Han var ju en del av samma. Han var ju jag antar att han var lite innan Nietzsche, men delvis samtida, men han var en del av en liknande strömning som löper igenom den socialistiska historien.

Inte desto mindre, jag tycker det är så intressant bara för att Peter Thiel, även om han är lite förvirrad, han framstår som förvirrad, jag tror att det är det att han kan inte alltid säga vad han tycker, han kan inte alltid säga rakt ut vad han tänker om de här sakerna. Så tycker jag ändå att det är ganska tydligt, jag vet inte om du håller med mig Boris, men... Jag tycker det är ganska tydligt att han är verkligen en tänkande människa. Han tänker och han läser och han grubblar. Och han har faktiskt ett oerhört intentionsdjup. Han är inte bara en sån här ytlig Silicon Valley typ som sitter och babblar om idéer.

För att det är shit att ha idéer. Utan han bryr sig verkligen om de här sakerna. Och sitter liksom, grubblar tungsint. År ut och år in över de här sakerna. Och det är väldigt intressant att det finns en sån person i vår teknokapitalistiska elit.

Boris

Jag blir glad av den här intervjun. Den tvingar mig att tänka, tänka, tänka. Och just som jag säger att Karl har ju ett jävligt stup. Sen är ju den här formen, det är inte konstigt att jag ibland kan tycka att han, vad fan menar han, är han förvirrad? Därför att Talia Cohen bollar upp fråga efter fråga som inte är alldeles lätta att reda ut.

Det i kombination med att han inte kan säga vad han vill gör att det är det blir trixigt. Men den som inte har gjort det läsna här den är intellektuellt väldigt uppiggande faktiskt.

Martin

Tyler Cowen har ju en sån stil att han skjuter ut någon väldigt komplicerad fråga sen låter han motparten säga någonting om några minuter och istället för att ge en följdfråga eller liksom gå i klinsch så bara kastar han in en annan jättekomplicerad fråga om någonting annat så det blir som en kavalkad av högoktaniga frågor, korta svar och min känsla är väl att det där funkar väldigt bra med vissa personer han intervjuar, det funkar inte lika bra med alla, det beror lite på hur pass bredda de är på Peter Thielen satt i mitten av spektrumet av hur pass väl lämpad man är som intervjuföremål en tanke som jag hade när jag lyssnade första genomlyssningen de pratar mycket om det här med teologi och politisk teologi men på ett sätt så känns det för mig som att det är egentligen något annat som de vill till både Tyler Cowen och Peter Thiel på ett sätt är det något enklare det är som att de vill prata om politisk filosofi eller om ideologier.

De vill bygga ideologier och forma ideologiska tankegångar. Men det är inte särskilt kik. Det är lite töntigt. Liksom att bygga den typen av idéer. Det känns lite 1800-tal. Det känns lite förlegat. Men för dem blir det liksom en väg in i den typen av tänkande. Om man gör det på teologiska termer. För att av någon orsak så är det mer så är det mer aptitligt i deras värld så att då kan man prata om, man kanske inte kan använda samma ideologiska abstraktioner som vi är vana vid från 1800-talet men däremot kan man prata om antikrist och katekonen så det blir ett nytt sätt att få tänka de här lite mer vidlyftiga spekulativa tankarna men som också kan vara sofistikerade försök att integrera komplicerade idéer på ett fruktbart sätt det säger vi är väldigt märkbart i det

Boris

De tassar ju kring detta när de diskuterar varför Thiel inte är kalvinist egentligen. Där hade det kunnat ta av att de hade kunnat diskutera praktisk politik och ideologi faktiskt. Men där duckar han undan och säger att det som saknas är politisk teologi för att det är något som har tänkts undan ur samhället.

Martin

Jag kan känna mig självmedveten ibland. Till exempel när jag sitter och pratar om libertarianism i Radio Bubbla. Vilket jag ibland nästan har undvikit. Nu senast jag försökt prata lite mer om det. Men jag kan känna mig lite självmedveten för att det känns lite töntigt. För att man får höra så ofta att det är så mossigt med ideologier och så fjantligt. Och man kan väl inte sammanfatta alla sina ståndpunkter med en ideologisk etikett.

Jag vill inte kalla mig libertarian. Jag vill inte kalla mig nationalist för att... jag är faktiskt mer sofistikerad än så det känns som att det finns mycket från mitt perspektiv i alla fall, mycket missuppfattningar om vad en ideologi är för någonting och det betyder absolut inte att man ska till exempel sammanfatta hela sin ståndpunkt i ett ideologiskt slagord och sånt där, men problemet jag ser är att om man går bort om det är tabu på något sätt att tänka i de här, kanske lite mer vidlyftiga abstrakta termerna kring politik, samhällsskeenden och så vidare.

Så blir det att man kan inte göra någonting istället. Då har man inga verktyg för att förstå vad som händer, för att förstå till exempel politisk förändring, för att orientera sig. Jag tror att det är trots allt vi ska inte tro att ideologiska idéer om man nu ska kalla det för det, att den typen av idéer är en typ av fundamentala sanningar. Men det är verktyg som jag tror vi behöver.

i vårt tänkande åtminstone som steg på vägen, kanske som byggställningar runt någonting annat som vi bygger eller något åt det hållet men jag tror att vi avhänder oss värdefulla verktyg på ett olyckligt sätt om vi har den här känslan att det är lite töntigt att tänka i sådana banor förstår du vad du är ute efter Boris?

Boris

Ja, definitivt och liksom ett tecken på jag En av de absurda sakerna som då uppstår är att folk famlar efter någonting och därav det här enorma, kanske starkt, men stora intresset för Carl Schmitts, växande intresset för Schmitts teorier från höger till vänster. och det får på något sätt ersätta utvecklandet av ideologier.

Och det blir jätteabsolut, därför att Schmitt är ju en slags andra rangens Machiavelli. Och så här griper man makten, så här behåller man makten och så vidare. Men vad vi bör diskutera är, vad ska man göra med makten när man griper den? en sak att lära sig statskonsten, men vilken typ av stat vill man ha, eller vill man ha någon stat överhuvudtaget allt det där fattar ju därför kan man liksom bli jäkligt förundrad när man läser utläggningar, både till höger och till vänster om vad Carl Schmitt sa och gjorde därför att det här stora med ideologi fattas det är en träffande beskrivning av Carl Schmitt att han är som en andre rangens mackervälja,

Martin

han är som en flummig flummig version av Machiavelli som är lite grann han är varken så pragmatisk som pragmatisk och liksom realistisk som Machiavelli är, eller liksom intressant filosofiskt eller ideologiskt och det är mycket för att han har antar jag den här liksom juristens perspektiv och sinnelag som jag personligen tycker är enormt tråkigt och inte särskilt intressant eller värdefullt jag tycker inte att Carl Schmitt är så intressant och det är väl såhär kanske finns någon som tycker att det säger någonting om mig, jag är ytlig, jag förstår inte men jag har läst, nu har jag läst två böcker av Carl Schmitt och jag har lärt om honom jag tycker bara inte att han är en särskilt intressant tänkare och jag blir förundrad över att det är så många som plockar upp honom och när man hör folk till höger och vänster prata om Carl Schmitt så tycker jag att de idéer som de plockar upp från honom är De är inte så intressanta. Det är ganska triviala idéer.

Boris

Jag tyckte Karl Schmitt var intressant. Innan jag bara läste honom. Och den blev såhär. Jaha, vad har jag gått och sagt nu då? Det var liksom. Nej.

Martin

Det är också apropå det här med ideologier. En sak som jag tror folk bortsifrån ibland. Eller inte tänker tillräckligt mycket på. Det är att vi lever i en genomideologiserad värld. Allting. Allting som händer är totalt genomsyrat. Av. en eller flera men egentligen förvalt en övergripande ideologi eller metideologi. Och det är väldigt svårt att värja sig mot den om man inte karvar ut någon annan sorts ståndpunkt.

Och även om den ståndpunkten inte är byggd på granit, även om det bara är en tillfällig konstruktion som man använder för att ta spjärn mot och få ett annat perspektiv så måste man på något sätt kunna definiera en bestämd position utanför. den här ideologiska matrisen som vi befinner oss i. Annars blir det bara en sorts intern debatt inom det senmoderna liberaldemokratiska paradigmet.

Och det är alltid där folk handlar. Hamnar där de säger att vi ska lägga ideologin bakom oss. Jag vill inte hålla på med ideologi och så vidare. Det är alltid att de graviterar tillbaka in mot mainstream-ideologin. Så det är bland det här folk som jag faktiskt tycker att det är fruktbart och intressant att försöka skapa det. alternativa positioner alternativa ideologiska positioner det bör det att självklart så ska vi inte ta dem på så dödligt allvar och tro att de är skrivna i sten och tro att det är någonting som vi som verkligen kan hålla oss i när det blåser filosofiskt.

Boris

Om man inte håller sig med en ideologi så blir man bara, man blir som en kul light flipperspel helt enkelt. Det är en jättejobbig tillvaro.

Martin

Ja. Kula är ett flipperspel Försöker komma ihåg vad vi pratade om Bara häromdagen i radion Vi hade en väldigt snarlik diskussion om Teori kontra praktik Ja just det, det var på Jarwin och Rufo Där tror jag att vi båda landade litegrann på att Oavsett Oavsett vad vi kanske tyckte Utom vissa av hans argument Så är det uppfriskande med någon som tar ställning För teorin Teorin över praktiken Kanske till och med ibland Ja, ännu ett exempel möjligen på att det faktiskt är intressant med teori och analys och kanske till och med ideologi.