Boris berättar hur Titos säkerhetstjänst värvade de mest hänsynslösa ungdomsbrottslingarna och hur partiboken fortfarande är gångbar valuta. Vi jämför med de svenska landshövdingarna och är oense om vad som är värst: Martin föredrar öppen nepotism framför låtsad kompetens, Boris blir hellre kommenderad av en okänd partigängare än av någons släkting.
Martin menar att professorernas styrka är att de har karriärer att återvända till och inte har investerat sina liv i jakten på politisk makt. Själv vill han pröva att rekrytera en alternativ elit från näringslivet. Boris påminner om Bertil Ohlin, som fick Nobelpriset i ekonomi samtidigt som han var partiledare, och om att Serbien är Europas sista bondeland.
Vi går igenom programmet punkt för punkt, från en ny åklagarpolis till en läkare i varje by. Boris förklarar att det som skaver mest för många serber är att maffian styrs av två klaner från Montenegro, och berättar skämtet om baren på Hotel Moskva. Vi konstaterar att SVT inte är mindre nordkoreanskt än serbiska RTS.
Studentuppror är otänkbara i Sverige, men vi nominerar på några minuter Bo Rothstein, Björn Ranelid, Svante Pääbo och Nick Bostrom och uppmanar lyssnarna att fylla resten av de 349 platserna. Martin tror att den serbiska regeringen faller inom några månader. Vi konstaterar att det ändå inte kan bli sämre än partiväsendet.
Martin spårar kulturell likriktning från tryckpressen till internet och konstaterar att hög- och lågkultur förr kunde leva sida vid sida. Boris varnar för att jaga massorna på TikTok eftersom man först måste bygga kärnan. Vi konstaterar att AI-bruset gör varje försök att nå ut på massnivå ännu mer hopplöst.
Martin ser en möjlighet för de idéer som förs vidare av dem som fortfarande skaffar barn, och väntar sig att ChatGPT och Claude ger unga kvinnor 2010-talets råd om att vänta. Boris vill förbjuda alla fertilitetskampanjer.
Boris förutspår att striden om den offentliga sektorns existens blir en av framtidens stora politiska konfliktlinjer. Martin berättar hur Claude förvandlat hans myndighetskontakter. Vi drömmer om att vibekoda en ny stat.
Valresultatet blir nästan exakt detsamma som sist och Martin misstänker att det är förprogrammerat hos valmyndigheten. Moderaterna äter som alltid upp sin samarbetspartner, medan Boris ser den importerade valboskapen ta över de partier som importerade den. Den valkampanj som avgjorde saken fördes på arabiska och somaliska.
Kommentarerna på förra avsnittet fortsätter rulla in och vi betar av dem i tur och ordning. Martin menar att adelns genetiska sparkapital står kvar, eftersom det avgörande är vem adeln gift sig med. Boris ser inga skapande adelssläkter kvar. Boomers är inget genetiskt block, till skillnad från kvinnor, och Boris vill dra in rösträtten för alla kön.
Boris misstänker att Habsburgs familjeprojekt främst gäller den egna äktenskapsmarknaden. Martin påpekar att varje dynasti burits av ett nätverk av familjer och att ambitionen bör vara prosaisk: håll ihop släkten och låt egendomen stanna kvar. Den som drömmer om att bli renässansmänniska bör hellre ta striden om sommarstugan.
Martin påpekar att hondjur har motstridiga biologiska program och ett absolut förbud mot infanticid är en historisk anomali införd av kristendomen. Boris menar att ett samhälle som skickar in folk i föräldraskap utan regelverk kommer att få fler barnamord.
En lyssnare undrar vilka förpliktelser en utflyttad svensk har mot värdbefolkningen. Boris ser en enda: att inte ligga någon till last. Martin har bott tio år utomlands utan att lära sig språken och säger att han står inför likartade utmaningar efter flytten hem till Sverige.
Martin berättar om hur han köpte en hel ko och recenserar köttets smak. Boris förordar den amerikanska modellen med majs de sista månaderna och vi konstaterar att den tveksamma uppfödningen ger den bästa produkten.
Boris förklarar att man ska köra på med kroppen fram till femtio och därefter förhandla med den. Han hyllar sommarens upptäckt fasciamassage, som fick en axel med inklämd nerv att fungera igen efter tre behandlingar sedan vården lovat två års väntan. Martin berättar om vägen bort från karnivorkosten mot Ray Peat.
Martin återvänder till konspirationsteorin att Odysséen och Iliaden ursprungligen är berättelser från norden och fastnar vid ösiffran. Precis som de blå zonernas höga åldrar mäter dålig folkbokföring reder vi ut varifrån den kommer, och Boris förklarar hur efterkrigsbidragen gav Okinawa sina metusalemar. Han ser samma patetiska drag som hos Olof Rudbeck.
Martin har lovat sin son att högläsa Arnböckerna. Boris varnar för de partier där muslimerna lyfter västgötaslätten ur sin efterblivenhet under Arns överinseende och rekommenderar hellre Per Stigman-novellerna från Rekordmagasinet.