Boris förklarar varför studenterna, efter fyrtio år av uppror vars ledare alltid köpts upp av makten, satte professorer i stället för studenter på valsedlarna. Martin tror att inget parlament i världshistorien varit så välutbildat men är skeptisk till akademiker som ledare. Boris noterar att listan säger nej till sanktioner mot Ryssland och aldrig tänker släppa Kosovo.
Studentuppror är otänkbara i Sverige, men vi nominerar på några minuter Bo Rothstein, Björn Ranelid, Svante Pääbo och Nick Bostrom och uppmanar lyssnarna att fylla resten av de 349 platserna. Martin tror att den serbiska regeringen faller inom några månader. Vi konstaterar att det ändå inte kan bli sämre än partiväsendet.
Boris tror att förlusten blir värre än opinionssiffrorna visar och att motviljan mot Trumpadministrationen bör en rad galna demokrater in i kongressen. Martin ser Zohran Mamdani och Abdul El-Sayed som tecken på att läget i USA är värre än i Europa. Vi häpnar över husrannsakan hos Ilhan Omar och Trumpfamiljens ekonomiska affärer.
Martin ser Trump göra AI-boomen till ännu ett sätt att berika sin familj. Varken demokraterna eller Tucker Carlsons ludditiska populism kommer att stoppa Altman, Amodei, Musk och Hassabis. Boris påpekar att människor redan överlämnat sig åt mobilen, och vi konstaterar att slaget förlorades långt före LLM:er.
Vi tar avstamp i en text om kinesiska AI-utvecklare som slutat tala om singulariteten. Martin tror att AI mycket väl kan bli mänsklighetens undergång men ser inget bättre alternativ, medan Boris menar att något nytt bara kan byggas på andra sidan Ragnarök. Vi konstaterar än en gång att det inte finns mycket som är värt att bevara.
Vissa hoppas slippa arbeta när AI håller oss som husdjur men Martin påpekar att robotarnas ägare vill ha avkastning och att varje ekonomisk revolution gett fler saker att köpa snarare än mer fritid. Boris påpekar att välfärdsstaten varit ett historiskt undantag.
Boris förutspår att striden om den offentliga sektorns existens blir en av framtidens stora politiska konfliktlinjer. Martin berättar hur Claude förvandlat hans myndighetskontakter. Vi drömmer om att vibekoda en ny stat.
Martin pendlar mellan hopp och förtvivlan men känner sig intellektuellt uppiggad. Boris tycker att det är bra att mänskligheten äntligen står inför en värdig utmaning. Martin undrar om han borde ha pratat betydligt mer om AI i sändningarna och vill höra vad lyssnarna tycker.
Valresultatet blir nästan exakt detsamma som sist och Martin misstänker att det är förprogrammerat hos valmyndigheten. Moderaterna äter som alltid upp sin samarbetspartner, medan Boris ser den importerade valboskapen ta över de partier som importerade den. Den valkampanj som avgjorde saken fördes på arabiska och somaliska.
Kommentarerna på förra avsnittet fortsätter rulla in och vi betar av dem i tur och ordning. Martin menar att adelns genetiska sparkapital står kvar, eftersom det avgörande är vem adeln gift sig med. Boris ser inga skapande adelssläkter kvar. Boomers är inget genetiskt block, till skillnad från kvinnor, och Boris vill dra in rösträtten för alla kön.
Boris misstänker att Habsburgs familjeprojekt främst gäller den egna äktenskapsmarknaden. Martin påpekar att varje dynasti burits av ett nätverk av familjer och att ambitionen bör vara prosaisk: håll ihop släkten och låt egendomen stanna kvar. Den som drömmer om att bli renässansmänniska bör hellre ta striden om sommarstugan.
Martin påpekar att hondjur har motstridiga biologiska program och ett absolut förbud mot infanticid är en historisk anomali införd av kristendomen. Boris menar att ett samhälle som skickar in folk i föräldraskap utan regelverk kommer att få fler barnamord.
En lyssnare undrar vilka förpliktelser en utflyttad svensk har mot värdbefolkningen. Boris ser en enda: att inte ligga någon till last. Martin har bott tio år utomlands utan att lära sig språken och säger att han står inför likartade utmaningar efter flytten hem till Sverige.
Boris förklarar att man ska köra på med kroppen fram till femtio och därefter förhandla med den. Han hyllar sommarens upptäckt fasciamassage, som fick en axel med inklämd nerv att fungera igen efter tre behandlingar sedan vården lovat två års väntan. Martin berättar om vägen bort från karnivorkosten mot Ray Peat.
Martin ser ofta rävar, harar, rådjur och älg, men vill inte äta något av djuren och vildsvin ska bara förintas. Boris berättar om grävlingen Ture i skärgården, med 30 000 följare på Instagram och dokumenterat berusat uppträdande.
Boris invänder att det snarare handlar om floran i tarmarna, och att han själv blir korkad de perioder kroppen lyder perfekt. Vi frågar oss om man ens vill ha kontroll över sin själ, och Martin konstaterar att den upplyste munkens själ stannar av och blir tyst och liten. Boris menar att vissa dörrar ska hållas stängda.
Det går tyvärr väldigt dåligt med coronaviruset, konstaterar Martin, eftersom det fortfarande finns en massa boomers kvar. Boris påpekar att viruset togs fram i gerontokratier och rimligen borde ha riktats mot de unga. Vi noterar att fotbollsspelarna som faller döda på planen saknar reserver, och Martin anar en nördarnas revansch.
Martin återvänder till konspirationsteorin att Odysséen och Iliaden ursprungligen är berättelser från norden och fastnar vid ösiffran. Precis som de blå zonernas höga åldrar mäter dålig folkbokföring reder vi ut varifrån den kommer, och Boris förklarar hur efterkrigsbidragen gav Okinawa sina metusalemar. Han ser samma patetiska drag som hos Olof Rudbeck.
Martin har lovat sin son att högläsa Arnböckerna. Boris varnar för de partier där muslimerna lyfter västgötaslätten ur sin efterblivenhet under Arns överinseende och rekommenderar hellre Per Stigman-novellerna från Rekordmagasinet.
Martin skiljer på rörelsen, som alltid varit obskyr, och idéerna, som alltid varit inflytelserika. Vi ifrågasätter värdet av att nå ut till unga människor och Martin berättar om hur han över åren påskyndat nedgången i antalet lyssnare.