Martin

En annan fråga som vi måste prata om är givetvis frågan om medierna. Vilken roll massmedier och olika sorters medier har spelat i det här valet. Det var en väldigt viktig faktor, kanske den viktigaste faktorn av alla om man ska ringa in någonting. Jag skulle vilja, som jag alltid pratar med i frågorna, zoomar in lite här. Om man ska försöka göra en sån här grov tidslinje över de senaste valen så kan man säga att 2016 var det första valet där sociala medier spelade en riktigt stor roll, eventuellt en avgörande roll.

Trump-kampanjen var väldigt skicklig på att använda internet genom Trumps eget twittrande. Han är som bekant kusligt bra på Twitter men också genom att man spenderade massvis med pengar på annonsering på sociala medier i en skala. och med en systematik som vi aldrig hade sett tidigare. Och förmodligen så var jag tror att den här annonseringen via framförallt Facebook med den typen av micro-targeting som man bara kan göra på sådana här plattformar det där kan mycket väl ha varit den avgörande faktorn som demokraterna inte kunde anticipera och som vann valet för Trump.

Det politiska etablissemanget reagerade enormt starkt på det här. Så att till 2020 så hade man i princip stängt ner internet. Genom att alla stora plattformar hade infört hårda censurregler. Massvis med ämnen var förbjudna att diskutera. Politisk annonsering bandlystes. Så att man tog ifrån Trumps sidan deras starkaste vapen. Och såklart så avväpnade man alla sorters dissidenter.

Man tystade dem. Införde en ny regim av extrem informationskontroll. Det här var någonting som hade växt fram under Obama-åren men som verkligen accelererade sen. Och sen gjorde de dubbelt upp med pandemin som förevändning såklart. Till slut så hamnade vi i en sorts futuristisk stalinistisk mardröm som vi alla levde under i ett antal år.

Nu, 2024, och alla som lyssnar på Radio Bubbla vet att jag var väldigt pessimistisk. och sa att det här är ingen vändning i sikte. Det här kommer bara bli värre förberedda. Jag pratar strategier för att övervinna det här. Nu 2024 så är det som att vi har fått tillbaka internet. Tack vare en enda man, Elon Musk, som köpte Twitter, avvecklade censurväldet och öppnade upp för fria diskussioner, fri opinionsbildning på en stor plattform som når hundratals miljoner människor.

Och nästan direkt efter att han har öppnat upp... upp Twitter så började andra plattformar följa efter, inklusive Facebook. För att det är nästan en sån här speltydligetisk sak. De måste göra det. De tappar så mycket konkurrenskraft. Om det finns en plattform som bryter kartellens uppgörelse och börjar leverera mustig yttrandefrihet.

Det är förlockande. Jag tror inte. Det kan inte nog understrykas. Det kan inte överskattas. hur stort och avgörande det här var. Jag vet på rak arm inte någon händelse i informationsteknikens historia som kan jämföras rakt av med det som Musk gjorde 2022. Det var en av de mest storslagna, heroiska och historiskt avgörande handlingarna som jag har bevittnat i min livstid.

Det är viktigt att komma ihåg att Elon Musk satt det allt på spel. sin förmögenhet, sitt anseende, alla sina företag, vilket inkluderar i hans fall mänsklighetens enda realistiska projekt för att etablera sig på andra himlekroppar än den som vi kommer ifrån. Så han riskerade allt för friheten, sin egen frihet och alla människors frihet.

Det är något stort och vackert det han gjorde. Han har ju sagt flera gånger också att han ser yttrandefriheten som absolut fundamental. För att utan den så fungerar ingenting annat. Först och främst måste vi vara fria. Vi måste vara fria för att överleva. För att utan frihet så kan vi inte göra de innovationer som krävs för att hantera våra största utmaningar. Så tack vare Musk så hade vi en helt annan situation.

När valrörelsen 2024 drog igång. Så nästan total yttrandefrihet på X. Inte perfekt såklart, men bara... I den tid vi lever i nu så är det ett mirakel att vi hade så mycket yttrandefrihet som vi hade på X. Och de andra medierna de vågade inte eller kunde inte censurera alls på samma sätt som de kunde göra 2020. För att om de försökte se på allt för stora lögner för att manipulera.

Precis som de i flera års tid, liksom, turbomanipulerat hela det globala samhället. Då skulle de direkt få brallna neddragna på X. Bara folk postar, folk avslöjar, community notes och så vidare. Och jag kan inte tänka mig att det här gjorde en enorm skillnad. För det gjorde en enorm skillnad för valrörelsen. Och det måste gjort en enorm skillnad för valresultatet också.

Inte genom att väljare satt och läste på X. X är fortfarande i mångt och mycket ett elitfenomen som det alltid varit. Men det gjorde skillnad just som en säkerhetsventil och en begränsning av hur hårt andra medier kunde pusha sina lögner. Så det är den ena stora mediala faktorn. Den andra som vi pratade om tidigare är att det här var det första presidentvalet där podcasts användes fullt ut.

Och det här är också en enormt stor förändring av det politiska spelet. Vi har pratat ganska mycket om det här förut så jag ska inte säga för mycket. Men det är viktigt att normalt sett så får vi bara höra politiker rapa upp soundbites och läsa från manus som skrivs av deras namnlösa medarbetare.

Inklusive intervjuer, inklusive debatter som till 90% består av att politiker reciterar soundbites. Oavsett om de har något med samtalsämnet att göra så bara plockar man fram de här färdiga prat. minnesrätten som man har. Men i en riktig podcast, en sån här long form podcast som de säger i USA där man sitter flera timmar i sträck och pratar utan ens att ha någon förplanerad struktur.

Där samtalet kan röra sig fritt utifrån associationer som dyker upp. Där får man höra vem någon verkligen är. För det går inte att fylla tre timmar av Joe Rogan med soundbites. Och det som jag har skrivit också på BBSen är att verbal improvisationsförmåga är en väldigt bra... proxy för intelligens. Så att nu i podcasteran så får vi första gången ett hum om vilken sorts IQ våra ledare har.

Vilket är riktigt stort i sig och jag tycker är väldigt intressant. Och då givetvis var det så att de två kandidaterna i det här valet valde ett demetralt olika approach på ett fascinerande sätt. Donald Trump kastade sig in i den här podcastvärlden. Han var med i kanske jag tror han var med i ett dussintal olika poddar. Jag tror säkert tio stycken. Kamala Harris var livrädd för det här. Hon var med i ett par fake-poddar med världar som var så extremt inställsamma och de hade garanterat att de hade kommit överens om alla samtalsämnen i förväg.

En av de här poddarna fick 100 000 dollar av Harris-kampanjen inför intervjun. De betalade 100 000 dollar till podcast. Officiellt då för att de skulle bygga upp en ny studio någonstans för att Harris ville inte resa så de skulle bygga upp... upp en ny studie där hon ville vara. De fick 100 000 dollar för att bygga upp ett litet rum. Det är svårt att säga exakt vilken impact det hade på valet.

Men det är viktigt att förstå att det är fler som lyssnar på podcast än som kollar på tv. Vi lever i en helt ny värld nu i termer av medier och informationsflöden. Och en podcastintervju gör djupare intryck än ett tv-program på den som lyssnar. Och de som lyssnar på podcast är mer intelligenta och har högre social status. än de som kollar på tv. Så det har mer ringar på vattnet när man når ut till dem.

Och vi såg också att Trump, till halvmen förvåning, hade enormt stort stöd bland unga människor. Större stöd bland unga än bland äldre. En republikansk presidentkandidat. Hur gick det till? Ja, det kan vara så att podcastfaktorn var viktigare. Vad tror du Boris?

Boris

Jag tänkte börja med att prata om riktig gammal media, tidningar. För jag tycker det är lite fascinerande. Det har ju hänt ganska mycket med dem de senaste två åren och det har accelererat nu under valkampanjen. Alltså en faktor som har accelererat deras utveckling eller avveckling är just det här du säger om Twitter.

Det försvårar spridandet av medveten propaganda och genuina lögner. Som till exempel fallet var med turerna kring Hunter Bidens laptop. Där det gick att blockera sociala medier, Twitter och Facebook för information om den. Inte ens oppositionella tidningar som New York Post kunde skjuta sina grejer på Twitter.

Ehh... Den möjligheten finns inte längre. Men det är intressant att se hur, när man ser på siffrorna för fribytare både i tv-världen och sådana som har växt fram i poddvärlden som Rogan. Så är siffrorna enorma. Men en sån här, USAs största tidning eller digitala prenumerationer, New York Times alltså.

10 miljoner digitala prenumeranter. Och det är inte speciellt mycket. Och de var ju fortsatt Harris-fanatiska. De gick ju ut med ledarsidan deklarerat sitt stöd för Harris. Det var det enda möjliga. Men sen är det intressant att se på de andra stora tidningarna.

Bland de fem största. Alla känner till exemplet med Washington. posts som även om ledarsidan ville ställa upp för Harris så fick de inte. De har 2,5 miljoner digitala prenumeranter. Det är heller inte mycket. När man hänvisar till Washington, hänvisar till New York Times så oavsett om de står politiskt så är de inte längre, når de inte alls ut längre på samma sätt.

Speciellt inte som... Regionalt och lokalt har USA drabbats av en lika stor tidningsstöd som Sverige. Det finns inga som kan plocka upp New York Times på samma sätt som det fanns för bara 10-15 år sedan. Och det gick det att få tag på New York Times utanför New York. Det är i princip omöjligt i pappersform nu, nästan. Och det har ju kommit in nya ägare, vilket då har påverkat att Washington Post inte ställde upp för Harris.

Inte tog ställning. Och det mest intressanta exemplet är ju kanske Los Angeles Times som alltid har varit demokratiskt. De köptes ju för några få år sedan av en japansk sydafrikan som gjort sig miljarder på medicinska preparat mot cancer.

Och där hade Los Angeles Times laddat stenhårt med en serie artiklar som skulle släppas tätt in på valdagen med stöd för Harris. Och det stoppade Son Chung som numera äger Los Angeles Times och förbjöd publiceringen. Varpå i princip alla ledarskribenter utom någon sa upp sig.

Så att gammelmedia har, de tongivande rösterna i gammelmedia som Washington Post, Los Angeles Times, New York Times, några till, de har också påverkats drastiskt av detta. De har gått tillbaka oerhört mycket och de har blivit politiskt mer neutrala. Man uttalar sig inte längre för någon sida.

Och det är också en väldigt intressant... Sen är det här med poddfaktorn. Egentligen skulle jag vilja be dig fördjupa dig i detta. Jag är så här enkelt och bonligt.

Jag förstår inte att folk har tid att lyssna på tre timmar yoga. Och därmed låta sig påverkas. Nu är inte jag som de flesta andra hoppas jag på något sätt. Men jag vet inte om jag ska bli orolig över att det är så framtidens väljare, ledare väljs. Ska jag bli det eller ska jag vara glad över det? Du får bestämma.

Martin

Boris. Du vet att jag inte bara ringde upp dig ikväll för att snacka skit. Du vet att det vi säger nu, det finns andra människor som hör det. Vi pratar just nu om något som kallas för en podcast. Du kanske tycker att det är tragiskt att vi borde sluta. Vi kanske bara ska avsluta sändningen och inte göra några fler sändningar.

Boris

Nej men så här, jag vill ju inte att... Jag håller på att säga att jag vill inte att någon väljer dig eller mig. till att leda landet på grund av radiobubblasändningar. Men ni ska inse att det vill jag ju faktiskt.

Martin

Ja, det är väl inte jag. Det är komplicerat. Det är många frågor på varandra här. Jag vet inte vilken vi ska börja med. Ska vi börja med vem som ska leda Sverige? Vi ska leda Sverige eller inte?

Boris

Ja, men det kanske vi ska ändå. Men så här, det här låter som om jag tycker att vi är under medvetet. och inte ens det, så placerar jag oss i en annan klass än Joe Rogan. Ni får förlåta mig kära lyssnare för mitt högmod, men så är det. Och då undrar jag liksom om det är förvisso sant att jag har förstått det på alla andra som har lyssnat på Trump i soffan eller fått hölgen hos Joe Rogan, att det var jättekul och han framstod som verbal och smart och så vidare.

Jag tror det, definitivt. Det är inte det som är min fundering. Jag vet inte om det räcker. Lika lite som jag tycker att röstseden är ett bra sätt att välja landets ledare. Så tycker jag att förmågan att prata i podcast med en intervjuare är det rätta sättet.

Martin

Ja okej, så vi har några. Några olika saker här. Vi kanske bortgår från frågan om hur vi ska leda Sverige och allt det där.

Boris

Det kommer upp senare.

Martin

Det finns ju en väldigt stor skillnad mellan Radio Bubbla i Sverige och Joe Rogan i USA. Många skillnader. Men vi är ju en extrem nischprodukt. Det finns ju stora podcast i Sverige som till och med skulle kunna ha politiskt inflytande. Det spelar roll om Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson är med i en sån podcast. Så kommer det ha impact.

Om vi gudförbjuders skulle ha en politiker med någon gång i Radio Bubbla. Vi hade väl Hanif Bali någon gång. Det skulle inte ha någon impact. Det är så få som lyssnar på oss. Vi har aldrig försökt bygga en stor publik. Men det är det som är grejen med Joe Rogan. Att Trump... När Trump var Jesus och Roger så var det senaste kolla så var det mer än 40 miljoner visningar på det avsnittet. Kanske inte alla som kollar på alla tre timmarna men det är ändå tiotals miljoner människor och det är bara på Youtube så det är också Spotify och andra plattformar.

Så det är liksom 50 miljoner eller mer människor som har fått någon typ av intryck via Trump och det finns ju ingenting på tv eller ens talk radio som får 50 miljoner lyssningar. Talk radio är större än tv förutom de absolut allra största tv-sändningarna. Men det går inte att jämföra med de här presidentdebatterna till exempel.

Som aldrig får så många, som inte får 50 miljoner tittare tror jag inte i alla fall. Så till att börja med så är det bara ett faktum. Att det finns en enormt stor publik och det är också de som lyssnar på podcast. Det här vet man ju bara för att man har gjort undersökningar. Att de är... mer välutbildade mer högkomsttagare det därför är det så attraktivt med annonser i podcast och så vidare för att man når ut till välbeställda människor och sen så det låter som att du delvis ställer en fråga om jag försöker pricka av alla saker som tog upp du, delvis så ställer du en fråga bara om mediekonsumtionsvanor och du lyssnar inte så mycket på jag lyssnar inte heller så mycket på podcast, jag har inte riktigt tid Både du och jag är ganska utpräglade läsande människor.

Själv känner jag en enorm otålighet med det talade ordet. Jag måste liksom öka hastigheten för att ta mig igenom saker. Jag kan ta in så mycket mer information om jag läser. För att jag läser mycket, mycket, mycket snabbare än vad jag kan lyssna på material. Så jag gillar podcast som finns transkriberade. Man kan läsa dem istället. Man kan läsa Radio Bubbla.

Jag vill bara säga det. Man kan gå till radio.bub.se och läsa alla inslag i textform. Publicera samtidigt som ljudavsnittet. Men det där är väldigt mycket en preferens. Jag har själv till exempel, när jag sitter i bilen och kör en långkörning. Då lyssnar jag gärna på podcast. Det tycker jag är väldigt trevligt. Då lyssnar jag på något samtal. Det är precis lagom mycket. Det tar lagom mycket uppmärksamhet.

Och ibland när man håller på med andra saker. Kanske ibland med att laga mat. Inte så ofta jag lagar mat. Men någon gång i månaden så gör jag en långkok. Det tycker jag också är väldigt trevligt att lyssna på. Då passar jag på att komma ikapp med. podcast-lyssning. Så det är mycket det att det är en sida av aktivitet. Det är väl väldigt ovanligt att radiobubbla. Jag tror att det är ganska ovanligt att någon sitter och lyssnar bara på radiobubbla och inte gör någonting annat.

En grej som jag vet Boris att många gör som lyssnar på radiobubbla är att man får höra väldigt ofta. Förutom att de sitter i bilen så hör man väldigt ofta att de har oss i hörlurnan när de är på gymmet och tränar. Det är en väldigt vanlig grej att man har podcast. Vissa kanske gillar musik, men många gillar att lyssna på dig, Boris, medan de lyfter skrot. Det här är lite off topic, bara om podcast. Berätta för farbror hur podcast funkar, eftersom farbror varit med i en podcast i tio år.

Sen den här frågan om, som är den egentliga frågan som är relevant här för valet, som är väldigt intressant. Är det här ett rimligt kriterium? Är det bra att det är det som ska vara kriteriet? Att man klarar av att vara hos Joe Rogan eller inte? Korrelerar det med att man är en lämplig person att leda landet? Och jag skulle säga bara som en första approximation att ja, det finns en väldigt stark korrelation på grund av den starka korrelationen med intelligens.

Och jag vet inte om du såg det Boris, men jag skrev ett lite längre inlägg på BBSen. Ja. Vi har ingen annan proxy för politikers intelligens. Vi har inget sätt att få veta hur snabbtänkta de är, hur deras associationsbanor går, vilken typ av idéer som ligger närmast till hand när de ska tänka spontant på någonting. Vi har inget sätt att få någon kunskap om det.

Utom det här sättet, när de sitter liksom, inte en kvart, inte en halvtimme, utan sitter tre timmar och snackar med Joe Rogan, eller vem fan det är. Joe Rogan är liksom, jag tycker han är väldigt ointressant att lyssna på för det mesta men man kan till och med ha intressanta poddpratare som ställer mer relevanta frågor men poängen för mig det är bara den här spontaniteten, improvisationsfaktorn för att den kräver intelligent den kräver intellektuell kapacitet och det är delvis det att en president måste kunna improvisera den här faktorn som man pratar om ibland om något Någon gång kommer telefonen ringa klockan tre på natten och presidenten måste orientera sig väldigt snabbt mitt i natten och kanske fatta beslut rätt snabbt.

Då vill man veta, kommer den här personen klara det? Eller kommer han vara helt handfallen och förvirrad och mumla och behöva luta sig mot folk omkring? Där vill man ha den styrkan. Men också bara den intelligensen, den stadgan, den improvisationsförmågan. är korrelerad med andra saker, med generell intelligens, andra egenskaper som man behöver.

Också för att kunna deliberera och gradvis bygga upp ett bra beslut långsamt i någon fråga. Men det bygger på att du kan generera bra idéer längs vägen för att syntetisera någonting och så vidare. Så jag skulle säga att det är inte ett perfekt kriterium, men det är det bästa vi har för att vi inte har någonting annat.

Boris

Det är inte så att jag inte köper det sättet att väga mig att avvärdera. Och det är inte så att jag inte har ett hum om poddlyssnarens psykologi sett utifrån. Jag har läst om det. Men det är lite grann det där jag far efter.

Du vet vad du ska titta över. Du gör ju en kritisk bedömning utifrån precis det där du sa. Men det jag säger är att då har vi en liten grupp människor som är kapabla att säga att det här framträdande socialråden visar att... Men jag tvivlar på att 39,99 var det nu kan bli. Miljoner av lyssnare... tycker om det på samma grundvalar som du. Jag tror att, jag gissar att det är mer mysfaktor.

Martin

Ja, det kan hända. För mig spelar det inte redan någon roll. För jag säger då bara att de som behöver den här informationen, de får den här informationen via podcast. Och det i sig bara är en så överväldigande viktig faktor för mig.

Boris

Ja, men det är en överväldigande viktig faktor, ja. Men... Jag ska inte männa nu, av det enkla skälet att mysfaktorn är inte oviktig för en ledare. Han ska kunna frammana lugn och trygghet och att hjärtat stillar sig hos stora väljargrupper. Det är ungefär som Roswells tal vid brasan där.

Hans hummanden av brubban har gjort att folk blev lugnare till sinnes faktiskt. Det var ungefär så. Trumps utvikning av sig själv funkar hos Jörgen Hogan. Det vore intressant att ha de tre timmar med någon som ansatte honom lite. Vänligt men bestämt.

Martin

Absolut. Det skulle vara ett ännu bättre test på sätt och vis. Även om då skulle han ju hamna mer i soundbites och saker som han har förberett sedan tidigare. Man skulle inte få se lika mycket av hans kreativa sida för att han skulle vara mer defensiv och så vidare. Så det är den dimensionen, den här öppenheten som finns i poddssamtalet.

Även jag håller med om att det vore bra att få höra alla politiker mer pressade. Men det kommer de alltid undvika. De kommer alltid säga nej till de tuffaste intervjuerna. De kommer begränsa antalet debatter och debattformaten och så vidare. podcast-fenomenet är en öppning för att komma runt de sakerna. Men jag tror att en sak som du kanske missar lite grann i ditt resonemang när du pratar om mysfaktorn och sånt där teoretiskt sett så kan vi nog säga att det finns en risk att mysfaktorn blir dominerande att någon blir president till slut för att de var så mysiga och trivsam trots att det fanns en annan kandidat som var mer kompetent.

Och vi har ju sett sådana exempel. Det kanske mest berömda exemplet i amerikansk politisk historia är ju Kennedy mot Nixon 1960. Där Nixon var ju på många sätt en intellektuell gigant. Alltså en briljant person. Och som sopa mattan med Kennedy i tv-debatten. Men Kennedy var så stilig. Han var så stilig och charmig och hade en massa andra faktorer.

Så det där hände ju hela tiden. Men i den här kontexten, i podcast-sammanhanget, det som jag försöker trycka på här, det kanske inte är sant, men det jag tror och det jag försöker trycka på är att det är ingen annan som ens kan det här. Det är ingen annan som klarar av det. Så för att kunna sitta och imponera folk med din mysighet så måste du först kunna ha ett samtal i tre timmar.

Och just nu i amerikansk politik så är det... enkelt uttryckt så är det bara Donald Trump och J.D. Vance som har den kapaciteten. Det finns till exempel ingen på den demokratiska sidan. Den enda ledande demokratiska politiker som har suttit ner i tre timmar med Joe Rogan och haft ett öppet samtal är Bernie Sanders. Det finns ingen annan som klarar av det. Det finns ingen annan som törs för att alla de andra skulle bara bli pannkakor när de ens försökte. Så det är ingen risk att de kommer in och tar över och kapar valet på mysfaktorn. För att de har inte... de har ju inte IQ-faktorn som du måste ha för dig.

Boris

Nej, men det där är jätteviktigt. Jag köper det till 112 procent.

Martin

Jag har ju en liten teori här som är att podcast-faktorn kommer att förändra politiken ganska dramatiskt. Därför att alla framtida kandidater kommer att stå inför exakt samma dilemma. Det vill säga, ska man vara med i podcast som Trump eller ska man hoppa över honom som Harris? Hur ska man som parti eller kampanjmaskin kunna försvara att tacka nej till Joe Rogan 2028?

Det vore helt oerhört om det hände. Man kan inte ens tänka sig att en demokratisk eller republikansk kandidat 2028 säger nej till Joe Rogan. Inte efter 2024. Vilket betyder att det här kommer att vara en faktor. För att bli kandidat så måste man klara Joe Rogan-testet. Eftersom nästan ingen... av våra nuvarande politiker är kapabla till att ha ett normalt samtal i två, tre timmar så betyder det att vi kommer få en ny generation av ledare som har andra egenskaper än den nuvarande generationen.

Kanske för mycket fokus på mysfaktor och karisma och kennelig faktor och sånt där. Men de kommer också vara mycket mer intelligenta och mycket bättre på att tänka på stående fot. Och ett sätt att uttrycka saken är att i framtiden så kommer man inte komma undan med att vara en total idiot. Eller en superäcklig psykopat. Som Kamala Harris. Som är båda de sakerna. Det är helt sjukt att det ska vara en innovation.

Men det är ju så. Så hittills så har vi bara tvingats acceptera. Att våra ledare. generellt sett är dumma i huvudet och oförmögna att prata fritt utan manus eller så personligt frånstötande att de måste hållas undanjömda av sina staber och hur har det kunnat bli så? Jo, det beror såklart på medierna att våra etablerade medier är så jävla dåliga och här finns det också en mer specifik insikt som jag tycker är väldigt viktig som har med det här att göra och det är att det specifikt är journalisterna som är så jävla dåliga för att det krävs ju Det kan hända sig två för att dansa tango.

Så att om en politiker ska intervjuas i tre timmar då måste man ha en intervjuare som kan prata på och ha ett naturligt samtal i tre timmar. Och var hittar man en sån? Journalister är ju exakt lika korkade, oautentiska och handfallna som politikerna är. Så det är det va? Det blir ett filter både på den politiska sidan och den mediala sidan. Som jag tror... Det är gott. Kommer helt enkelt förändra den politiska dynamiken till 2028 och förmodligen på bestämd framtid efter det?

Boris

Det var en oerhört tilltalande tanke. Men det skulle ju göra att vi aldrig kommer kunna välja några politiker i Sverige.

Martin

Det där är superintressant Boris. Jag har tänkt mycket på det här. Hur den här podcastfaktorn skulle kunna spela ut sig i Sverige. Och jag vet inte. Det är problematiskt för att i Sverige, vad är motsvarigheten till Joe Rogan i Sverige? Det är typ såhär Alex och Sigge. Eller hur va? Det är någonting i den stilen kanske. Eller han Vad heter han? Blatten som sitter och pratar med folk. Vi ska prata tillsammans podden. Eller vad fan heter det?

Boris

Nej, för fan. Eller de här fem svarta skäggen som kallar in folk och sitter och fnittrar. Nej, men det är det. Som du säger, det kräver ju att det finns en motpart som kan prata i tre timmar också. Annars sitter de och tittar på varandra. Vad gjorde du igår då?

Martin

Alltså, Joe Rogan, säg vad man vill om honom. Men han står liksom... tre huvudhögre än alla de här svenska stora poddarna. Han har en viss maskulinitet och en viss aura omkring sig. Han har vissa effekter på människor som inte de här fjollorna har. Det är svenska, stora fina podcastvärldar. Folk som har riktiga publiker till skillnad från vi. De som har tiotusentals lyssnare. De är väldigt, väldigt dåliga i Sverige.

Boris

så att vi skulle behöva vi har inte Joe Rogan och därför kan vi inte riktigt ha samma sak i Sverige men du vet vad det här kommer innebära antagligen sitter demokraternas analytiker har upptäckt det här som du nu pekar på som var en liten uppenbarelse för mig men det innebär att de sitter och planerar lönnmordet på Joe Rogan alltså Rogan-faktorn måste ju avlägsnas på riktigt ja

Martin

Jag tror att de har en hitlist nu som är ganska... De måste ta bort Trump och de måste också ta bort Vance. Och de måste ta ut Musk och de måste ta ut Rogan. Och det är både... Du kan se det från den positiva sidan eller den negativa sidan. Från den positiva sidan så är det väldigt svårt att döda så många människor. Det är väldigt svårt för dem att det är så många. Det är väldigt bra att det inte bara hänger på en person. Jag tror att det är inte bara Rogan.

Rogan är ju störst. Men du har också till exempel Lex Friedman. Som är som en mer intellektuell version av Joe Rogan kan man säga. Det är inte det här tramsiga, röka braj och ha stand-up-komedie och allt det där. Utan Lex Friedman är en datanörd. Som försöker ha mer intellektuella samtal med folk. Och det finns... Det finns ganska många andra. Det finns ett dussental poddar. Som är hyfsat stora.

Som kan få miljontals människor som lyssnar på dem. Men som har en mer seriös approach. Än Joe Rogan. Problemet är lite grann. Att många är väldigt inställsamma. Och så tycker jag det är i den svenska poddvärlden. Det lilla jag har lyssnat på också. Det är väldigt fieskigt och inställsamt. Man har såklart incitament som poddvärd. Att vara snäll. mot folk som kommer på ens podd för att annars kanske andra inte är så sugna på att komma om man ställer dem mot väggen eller om det blir jobbigt för dem och så vidare så att om man till exempel gör intervjuer som jag ska inte ta några exempel men det finns alla möjliga incitamentsproblem där men jag tror bara att det är för lockande att få den här den mänskliga kontakten med en politiker och folk vill ju få det på andra sätt, det är därför man kollar på tv och intervjuer och debatter man kan gå på något rally för att få en känsla...

Man får träffa en politiker och skaka hand med dem. Man får mer känsla för dem som personer. Så det där är oemotståndeligt. Det är värt för mycket i politiska termer. För att man ska kunna avstå från den. Och därifrån så har du bara. Därifrån kommer du bara ha sin egen. Sin egen logik. Jag såg en formulering häromdagen. Som jag tyckte var kul. Det kom från en författare som heter Devon Erickson, tror jag han heter.

En science fiction författare och också politisk kommentator. Jag vet inte så mycket om honom förutom att han dyker upp i mitt Twitterflöde ibland. Han uttryckte det som att både demokraterna och republikanerna har blivit kapade som partier. De är helt andra partier nu än de var historiskt. Och det är en ny uppdelning baserad på... kontroll över olika sorters medier. Så demokraterna, eller som han säger neodemokraterna, det är TV-partiet och Nerepublikanerna är internetpartiet.

Demokraterna är det partiet som använder en till många kommunikation, som till exempel TV. Och Nerepublikanerna är partiet som använder många till många kommunikation på internet. Och en till många kommunikation bygger på vilseledning. informationskontroll styra människors verklighetsbilder medan många till många kommunikation bygger på att övertyga att väva förföriska berättelser som vinner folk till ens sida.

Deception respektive persuasion är termen han använder. Så man kan se då säger han hur aktörer sorterar in sig i respektive parti, inte baserat på vilka åsikter de har utan baserat på vilken relation de har till till det. medial makt eller medial strategi så att Donald Trump trots att han har varit demokrat i hela sitt liv så måste han arbeta genom det neorepublikanska partiet eftersom han inte har kontroll över en till många medier utan han är bara som en skicklig kommunikatör, en skicklig förhandlare som arbetar på marknaden så han måste jobba på internet för att få inflytande medan till exempel familjen Cheney Dick och Liz de De går med i Demokraterna nu, de är på samma sida som Demokraterna, för att deras makt är tv-baserad.

Och Hollywood och musikbranschen och så vidare, de måste också vara på Demokraternas sida, för att de är helt beroende av en till många kommunikation. Och Fox News måste också stå på Demokraternas sida, för att de är en tv-kanal. Men vi ser Talsiga Bard och RFK Jr., livslånga demokrater precis som Trump, de måste vara på den republikanska sidan, därför att deras makt, deras inflytande är internet. Och när demokraterna har makten så bedriver de krig mot internet.

Försöker kontrollera internet, censurera internet. Vilket skedde både under Obama och under Biden. Och huruvida republikanerna kommer bedriva krig mot tv, det återstår väl att se. Men en intressant reflektion tycker jag, som jag gör då, det är att både RFK Jr. och J.D. Vance har pratat öppet om att förbjuda läkemedelsreklam. Vilket är en enormt stor intäktskälla för alla amerikanska tv-kanaler.

Så det skulle vara ett dråpslag mot alla tv-kanaler. Hur som helst, jag tyckte det var ett intressant sätt att uttrycka saker. Man skulle kunna tro att den här Devon Ericksen, att han har läst Alexander Bard. För det känns lite grann som hämtat från nätokraterna från 1999. Jag tror inte han har läst den, för då hade han uttryckt sig annorlunda. Men jag gillar hans sätt att uttrycka det på, det är väldigt effektfullt.

Han säger så här, make no mistake, the 2024 vote split broke into people who believe what their TV tells them versus people who look shit up on the internet. Och det är så, folk som tror på tvn, folk som kollar upp saker på internet. Det är en väldigt träffande grov nedbrytning av en viktig konfliktlinje i samhället just nu. Folk som tror på vad de säger på tv är gamla människor, korkade människor, gamla människor. De är på utdöende. Vi som kollar upp saker på internet är på tillväxt.

Boris

Det värsta är att de korkade kollade också upp saker på internet. Så det gör det till en väldigt växande grupp.