Boris förklarar varför studenterna, efter fyrtio år av uppror vars ledare alltid köpts upp av makten, satte professorer i stället för studenter på valsedlarna. Martin tror att inget parlament i världshistorien varit så välutbildat men är skeptisk till akademiker som ledare. Boris noterar att listan säger nej till sanktioner mot Ryssland och aldrig tänker släppa Kosovo.
Vi går igenom programmet punkt för punkt, från en ny åklagarpolis till en läkare i varje by. Boris förklarar att det som skaver mest för många serber är att maffian styrs av två klaner från Montenegro, och berättar skämtet om baren på Hotel Moskva. Vi konstaterar att SVT inte är mindre nordkoreanskt än serbiska RTS.
Vissa hoppas slippa arbeta när AI håller oss som husdjur men Martin påpekar att robotarnas ägare vill ha avkastning och att varje ekonomisk revolution gett fler saker att köpa snarare än mer fritid. Boris påpekar att välfärdsstaten varit ett historiskt undantag.
Sydkorea har två gånger nekat att skicka resurser till Irankriget och Trump svarar med att omfamna Nordkorea. Martin ser ett av de roligaste utspelen från Trump någonsin, medan Boris läser in en genuin personlig samhörighet mellan de två runda männen och påminner om bilderna från parkbänken. Vi spekulerar om nordkoreanskt kol till amerikanska AI-datacenter.
Boris invänder att det snarare handlar om floran i tarmarna, och att han själv blir korkad de perioder kroppen lyder perfekt. Vi frågar oss om man ens vill ha kontroll över sin själ, och Martin konstaterar att den upplyste munkens själ stannar av och blir tyst och liten. Boris menar att vissa dörrar ska hållas stängda.
Martin skiljer på rörelsen, som alltid varit obskyr, och idéerna, som alltid varit inflytelserika. Vi ifrågasätter värdet av att nå ut till unga människor och Martin berättar om hur han över åren påskyndat nedgången i antalet lyssnare.
Vi avrundar vår diskussion om rasistisk diskriminering mot vita män genom att undersöka olika tänkbara karriärvägar. Det är frestande att gå så långt bort som möjligt från korrupta institutioner men vi diskuterar också behovet av en ny generation av rättänkande ämbetsmän.
Vi inleder vår temasändning om Grönland med en tidslinje över det skådespel vi bevittnat den senaste veckan, med dramatiska förvecklingar och upplösningar. Väldigt lite av substans har inträffat, men en hel del intressant retorik och symbolik.
Är Grönland faktiskt ett strategiskt värde för Europa? Finns det något mer än historiska tillfälligheter som säger att Danmark eller Europa bör kontrollera denna fjärran landmassa? Vi drömmer ännu en gång om ett framtida Europa starkt nog att hålla sig med kolonier.
Vi avrundar vår temasändning om Grönland genom att titta i spåkulan. Kommer USA i slutändan annektera Grönland? Hur kan de geopolitiska eliterna göra ännu bättre TV? Martin presenterar en alternativ teori om varför Trump iscensatte det stora skådespelet om Grönland.
Vad är de egentliga motiven bakom Trumps anfall mot Venezuela? Amerikanska oljebolag verkar inte särskilt intresserade av att etablera sig i landet, så vad vinner USA i slutändan på detta äventyr. Är det ett första steg mot att ta Kuba? Har Trump blivit lurad av en rysk krigslist?
Ännu en gång väntar västerländska medier andlöst på att den islamiska regimen i Iran ska fall, efter ännu en våg av protester. Det är annorlunda den här gången, sägs det. Vi är minst sagt skeptiska och förklara varför den iranska statsledningen snarare är en av de mest stabila i världen.
Vi tar en titt på en rad nyheter som all handlar om Somalia och somalier. I USA uppmärksammas omfattande bedrägerier i bland annat Minnesota, enligt mönster som noterats även i Sverige. I somaliernas hemland på Afrikas horn etablerar Turket och Israel rymd- och militärbaser.
ICE-räderna för att samla in illegala invandrare för deportering eskalerar och med dem konflikter och konfrontationer. Vi frågar oss vad Europa kan lära sig om något. Martin förundras över att det finns återvandringsförespråkare i Sverige som nu sparkar bakut över de metoder som ICE använder.
Trumpadministrationen lanserar ett strategidokument där USA:s nya syn på omvärlden presenteras. Vi uppskattar några av de ord som sägs om Europa men konstaterar att USA på inget sätt är en pålitlig partner. Vi häpnar över den enorma maktfullkomlighet som uttrycks i den uppdaterade Monroedoktrinen.
Det kacklas i ankdammen om att Socialdemokraterna har samma sorts 'trollfabrik' som man härom året påstod att SD hade. Vi konstaterar att partifunktionärernas pseudonyma Instagram-konton är en irrelevant skitsak jämfört med det massiva manipulationsmaskineri som staten bedriver inför öppen ridå på SVT och SR.
Vi går igenom Markus Allards energipolitik punkt för punkt och reflekterar över vad Allards idol Josef Stalin hade sagt om saken. Dessutom pratar vi om ett upptåg i Nerikes Allehanda och om en ny podcast med nostalgiska ekon från valrörelsen 2018.
Varför avgick BBC-chefen? Var det på grund av kioskvältaren att BBC är vänstervridet, eller för att Donald Trump hotat att stämma företaget på en miljard dollar för begrädlig videoklippning? Vi förhåller oss skeptiska till den officiella förklaringen och Boris skisserar en alternativ teori som framstår som mer trolig – där förklaringen kan hittas i Labourpartiets interna maktstrider.
Vi tar en titt på det allt mer anspända militära läget i Karibiska havet. Tänker Trump eskalera till fullskaligt krig och försöka avsätta Maduro och lägga beslag på den venezolanska oljan? Och hur ska vi i sådana fall ställa oss till detta? Hur borde den civiliserade delen av mänskligheten egentligen förhålla sig till den gudsförgätna Sydamerikanska kontinenten?