Martin

Vi hade en fantastisk natt för en vecka sedan. Någonstans tror jag att alla rimliga människor i hela världen blev något upplyft av det som hände. Till och med de som gnällde över Trump, som vissa människor på högerkanten gör. Kanske en Richard Spencer eller Curtis Jarvin som inte alls är med på Trump-tåget. Jag tror att till och med de blev innerst inne riktigt uppiggade.

Vad som än händer från och med nu så var det väldigt fint. Om inte annat att bara se att det fortfarande kan hända en sån sak. Men det är ändå bara en sorts symbolisk sak om det inte leder till positiva förändringar. Politiskt, ekonomiskt, kulturellt. Om en valseger inte leder till positiva förändringar så vänder den ju också från en sorts psykologisk boost till en sorts baksmälla.

Som demoraliserar. Vi måste prata lite grann om. Vad händer nu? Och det här det blir lite mer komplicerat. För att vi måste ju vara. Vi måste ju vara. Vi ska inte hålla på att lägga små olika glädjebägare. Bara för att. Men det kommer ju inte vara fyra år. Av seger i det. Förra gången 2016 så blev det en besvikelse. För många. Inklusive för mig själv. Så vi måste vara lite kyliga och realistiska här.

Det har faktiskt gått en vecka sedan valet. Samtidigt så finns det många skäl att tro att det skulle kunna bli annorlunda den här gången. Inte att allting kommer att vara fantastiskt, att vi går in i något storslaget lyckorike här. Men det skulle förvåna mig om den andra Trump-administrationen var lika ineffektiv som den första. Och jag tänkte att jag skulle räkna upp några av skälen som jag ser till en viss optimism.

För det första så har Trump en helt annan uppsättning i erfarenheter. Alltså han har varit president en gång, han har upplevt många problem och sen har han gått om tid att tänka på hur skulle han ha gjort saker annorlunda, hur kan han göra saker bättre. För andra så kommer han och hans team... uppenbarligen anstränga sig mycket mer för att anställa rättssorgspersoner den här gången. Att inte ha ormar och kniv i ryggen huggare som man hade första vändan.

Inte fullt lika många i alla fall. Både i Vita huset och i kabinettet och diverse andra viktiga positioner i staten. Det är uppenbart att de tar personalfrågorna på ett helt annat allvar och har mycket högre krav på lojalitet den här gången. Ytterligare en faktor är att Trump har en helt annan uppbackning från sitt eget parti. 2017 när han tillträdde första gången så var det republikanska partiet fientligt inställt till honom.