Martin

Pat Buchanan, 2020 kan bli året då USAs imperium kollapsar under sina åtaganden när situationen på hemmaplan försvåras. Situationen jämförlig med britternas i slutet av andra världskriget eller sovjets i slutet av kalla kriget. Ja detta är Patrick J. Buchanans senaste krönika i Takis Magazine.

Pat Buchanan givetvis är den legendariska kronin. paljokonservativa tänkare, skribenten och operatören. Han är paljokonservativ som inte är neokonservativ. Han är inte som en neokonservativ hök, utan han har en gammaldags konservativ position. En genuin konservativ position som är anti-interventionistisk, relevant för just den här texten.

Han är inte med på det här nyliberala projektet för att importera massa arbetskrafter i USA, utan han har alltid varit. invandringskritisk, varnad för mångkulturalism och så vidare. Och eftersom han har hållit på med det här, han måste ju vara 80 plus för det här laget, eftersom han har hållit på med det här väldigt länge, väldigt högt profilerat, åtminstone sen Nixon eran, han var ju den spelare, så han är liksom gudfadern för alla amerikanska högerpopulistiska strömningar.

Så det finns till exempel väldigt tydliga linjer, givetvis från Patrick Cannon till fenomenet Donald Trump och hans populistiska experiment under de senaste fyra åren. Och även till exempel allt right-fenomenet kan också spåras ganska direkt till honom. Det kan man säga är en sorts ungdomlig, en sorts pueril form av buchananism som Richard Spencer och andra spann vidare på.

Men de var liksom affilierade med Pat Buchanan till att börja med. Pat Buchanan är en riktig av varan. Och han har förresten varit väldigt viktig också för libertarianismen. Det fanns länge ett aktivt samarbete mellan paljokonservativa och paljolibertarianer, högerorienterade libertarianer som till exempel Marie Rothbard. I Sverige säger vi ofta högerlibertarian, i USA säger man paljolibertarian, till skillnad då från, jag vet inte om man säger neolibertarian, men det som vi kanske skulle kalla för nyliberaler.

Man försökte bygga en bredare högerpopulistisk koalition då, med liksom Pat Buchanan och Marie Rothbard eller möjliga människor. Öh... Och om man jämför till exempel i vår tid, säg Pat Buchanan med Ron Paul eller något sånt där, så är det inte så jättestor olikhet i vilken politik som förespråkas. Fast Pat Buchanan är mycket mer mainstream. För han är ju liksom, förutom att han har varit politiskt aktiv så är han stor medieprofil, sitter i de stora tv-kanalerna.

Det mest kända kanske att han är en del av MacLaughlin Group, som är ett sånt här politiskt pratprogram som har funnits i 40 år eller någonting. Och han sitter i Fox News tror jag numera, men tidigare satt han i ännu mer mainstream tv-kanaler. Jag tycker Pat Buchanan är så intressant av flera skäl, men ett av skälen är att det finns en sorts fantasiäggande alternativ tidslinje, som inte är alltför svår att tänka sig, där Pat Buchanan blev en mer ledande politiker och blev kanske till och med president i USA.

Han har varit där, han har varit på vippen och han har varit inte alltför osannolik som vi kan tro. Först republikansk presidentkandidat på 90-talet. Han försökte utmana både George Bush den äldre och Clinton, alltså 92 och 96. Så försökte han bli republikanernas presidentkandidat. Och sedan 2000 ställde han upp för det andra partiet, Ross Perots parti.

Så vann deras kandidat 2000. Men det finns liksom en ganska spännande idé så här. Tänk om det hade varit Pat Buchanan som var president istället för George W. Bush under 9-11-eren. Då hade världen sett väldigt, väldigt annorlunda ut.

Boris

Det där är en oerhört fascinerande tanke och någon ska kanske ta sig tid av det. Kanske du har gjort och funderat på varför lever vi inte i den alternativa tidslinjen? Det fanns ju en period när det fanns republikanska... För då drar man sig till minnespatrikanens ständiga trät och broder.

Det var två år tidigare, i tv och i media. Gore Vidal, som också var på tal om att han borde ju kandidera för, han skulle kunna bli demokraternas presidentkandidat. Han hade också ett lika stort medialt genomstånd. Och båda var ju America First-människor och hade en aristokratisk inställning till USAs roll i världen, till republiken och till politiken. Fast han synsemellan var oensigt om massa problem. Det fanns till och med förslag på att de skulle kandidera tillsammans, alltså utanför partierna. Ack ja, så blev det inte.

Martin

Det är ju liksom en alternativ tidslinje. Det som hände i verkligheten är vår tidslinje. Så sjukt. Kan man byta? Ja, precis. Du råkade kliva snett. En dag vaknade du och gick upp på fel sida sängen och hamnade i den andra tidslinjen.

Boris

Dina kompisar i Italien kan inte de fixa det här?

Martin

Jag ska ringa dem efter sändningen nu så ska vi se om vi kan ordna. ordna en förflyttning. Det som hände var givetvis att de neokonservativa hökarna som som allierade med det militärindustrierade komplexet, de var bara för starka och de lyckades stränga ut alla. Både i Republikanska partiet och Demokratska partiet så har de lyckats stränga ut alla som inte har dansat efter deras pipa.

Men att Pätt Bukallan han var. Han har alltid varit väldigt liksom uttalad och alltså ganska extrem som någon av de här gångerna. Måste vara 2000 kandidater. så hade han som primär valfråga att USA skulle gå ur FN och dessutom skulle man kasta ut FN ur New York, typ riva FNs kropp, den typen av saker.

Så det har funnits några sådana här försök att bryta igenom och Pat Buchanan är ett av de främsta exemplen. Man tänker på vilka politiker med hög profil. har lyckats föra ut en radikal libertariansk agenda. Jag vill faktiskt säga det från mitt perspektiv då. När har vi sett ett seriöst libertarianskt program föras fram?

Och det är ju, jag tror man kan säga, under efterkrigstiden så är det Barry Goldwater, 64, Pat Buchanan på 90-talet och Ron Paul då lite senare. Det är de tre och alla tre var liksom, Ron Paul är såklart, Den mest renläriga och vår favorit som libertarianer. Men både Goldwater och Buchanan var... Det är den här alternativa, parallella saken som man skulle kunna drömma om skulle kunna hänt i USA.

Sen tror jag i praktiken så var vi inte så nära, utan de neokonservativa hade det här i ett järngrupp. Ja, just det. Det var i en artikel också. Han har ju skrivit någonting. Ja, det här är en väldigt optimistisk artikel kan man säga. Det handlar om att, är det amerikanska imperiet på väg att gå under? Han pratar om, the has America's swiss moment come? Så att hans idé då då, han börjar med att lista ett antal kriser som USA genomgår just nu.

Och det är givetvis då så coronaviruskrisen, med allt som kommer med det. Men också att man har en rekordhög... statsskuld, man har haft BLM-kravallerna och nu har man en sorts legitimitetskris där det finns i väldigt stor del ett tiotals miljoner människor som inte erkänner den förmodade presidentvalsvinnaren som legitim.

Så då frågar han sig, kan en nation som är så distraherad och så splittrad och så mycket fortsätta leva upp till sitt ansvar som ett globalt imperium? Han menar på det att det finns många historiska exempel på att intern splittring leder till extern svaghet. Och sen har han en liknelse med Suezkrisen.

Det vill säga, 1956, då man brukar säga att det brittiska imperiet tog definitivt slut. 1956, under Suezkrisen, när, jag får hålla tungan rätt i munnen, när man känner nasser i djupten. Han förstatligade Suezkanalen. Han tog Suezkanalen. Och då skulle britterna, fransmännen och Israel givetvis ta tillbaka kanalen. Men... Men de fick inte det internationella stöd som de behövde för det utan amerikanerna sa app, app, app.

Det där ska ni inte göra liksom. Låt Nasser hålla kvar Suezkanalen. Och i och med att Storbritannien inte kunde, att de blev bortviftade av amerikanerna på det sättet och totalt föredmjukade kan man säga att deras imperium tog slutar. Och sen så skriver han om Sovjetunionen som kollapsade också. Och givetvis återkommer han till att NATO har spelat ut sin roll, USA borde överge NATO-projektet och han påverkar alla löften som ställdes ut i NATO-samarbetet som USA fortfarande försöker leva upp till.

Att man ska skydda Europa mot Ryssland och man ska skydda Sydkorea mot Nordkorea och så vidare. Alla de här löftenna ställdes ut för mer än 60 år sedan. och de är inte aktuella, de är inte relevanta längre. Varför skulle USA hålla på att skydda Europa från Ryssland? Varför ska USA hålla på att begränsa Iran och se till att Iran inte skaffar kärnvapen och så vidare?

Och då säger han då, när USA är så här trasigt på insidan så kanske det här blir tidpunkten då man helt enkelt tappar greppet om världen. Vad ska man säga om den här analysen, Boris?

Boris

Om det ändå vore så skulle jag vilja säga, men han är Samtidigt så blir man ju sådär glad va? Över att han har kämpat så länge, den gode Pat. Och faktiskt på alla dessa nederlag. Men nu, med ena benet i graven så liksom fortfarande orkar han se ljus glimtar och att nu kan det hända.

Men tyvärr så tror jag att han har, han ropar hej, eller hoppas lite för tidigt. Textning.nu Alltså det är ju... Man kan ju titta på det här med att USA skulle vara splittrat och ta upp BLM-kavaller och sådana sättningar. Men det är ju tyvärr enligt plan från överheten. Och det går inte... De vill ju detta.

Det är därför det sker. Det är inte ett tecken på ett svaghet hos den djupa staten. Det är ett tecken på det styrka. På samma sätt går det inte att jämföra Sovjetunionen under nedgångsfasen Breslina, Europa och slutligen Gorbachev med USA idag. Alltså USA är inte militärt utmattat.

USA har inte lidit några stora nederlag. USA är jättesvagt fortfarande och... Att man inte har vunnit krigen i Mellanöstern, i Västasien, beror ju på att man inte vill det. Man vill ha det eviga kaoset. Det är till båtnad för den djupa staten, det militärindustriella komplexet. Det är inget svaghetstecken. Jag kan garantera att man kommer att starta samma sak.

Nu kommer man flytta sig till Afrika och samtidigt har ju Pentagon också... haft en dragning i början på december, och en presskonferens också. Där man sagt att nu har vi grundt bort Latinamerika, vi måste satsa i Latinamerika. Kina tränger fram där. Så att vi kommer att se en ny, det kommer att vara tvärtom. Vi kommer att se USA försöka återta sin roll, stärka sin roll som den enda supermakten i världen. under Biden och snart Kamala Harris. Så att tyvärr finns inget som talar för att Han övertolkar och feltolkar vissa saker tycker jag nog.

Martin

En sak som jag tänker, bara om hans övergripande, hans jämförelse med brittiska imperiet och sovjetunionen, jag tycker liknande som Halter lite grann, därför att när man tittar på det brittiska exemplet så, ja, imperiet var försvagat, men det var ju inte interna konflikter inom Storbritannien som gjorde att man förlorade imperiet. Alltså man hade två krig som var förödande, men förlåt blev man ju död.

Detroniserade av USA. Och om inte USA hade satt stopp i Suez, nu är det inte därför det hände liksom. Men USA tog över det brittiska gamla imperiet. Och Sovjetunionen var ju givetvis i väldigt dåligt skick, internt sett. Ekonomiskt såklart, men också... På alla sätt så var det ett misslyckat och demoraliserat imperium.

Men samtidigt var det också som i Storbritannien att det fanns en extern antagonist som aktivt försökte störa och krossa Sovjetunionen och var en ständig konfrontation. Och det var givetvis samma antagonist, det vill säga USA detroniserade både London och Moskva. Man ville ta över det britska imperiet och man ville göra sig av med imperiets främsta konkurrent.

Så frågan jag ställer mig då är... Vilka motsvarande faktorer finns det egentligen för USA? Man kan möjligen tänka sig att Kina, kanske i någon mer avlägsna framtid, skulle kunna komma in som en konkurrent och försöka peta USA från tronen. Men det är långt ifrån säkert att det ens händer och vi är i alla fall inte där nu. Så åtminstone för överskådlig framtid så tycker jag det ser ut som att USA är ett ohotat imperium.

Det finns inte den typen av externt hot, extern störning som är en av de faktorerna. som skulle behöva komma. Och som du säger Boris, nu är USA-imperialisterna på, nu vårar de morgonluft här. Imperialismen kommer att frodas under Biden, nästa år och sedan sju år till under Kamala Harris. Och så tyvärr så gissar jag att vi kommer att leva under... det amerikanska imperiet länge till.

Fast, vad vill ni säga, med tanke på vilka alternativ som verkar finnas just nu, Kina och sådär, är ni inte så säker på att ni nödvändigtvis skulle jubla över att det amerikanska imperiets undergång accelereras, som Pat Buchanan hoppas på?

Boris

Nej, alltså vi kan bara stå i... När man ställs med sådana här möjliga utvecklingsvägar så så bör man hela tiden backa ett steg och ta Minns du det du sa i början på programmet, att man i första hand ska se till sina personliga alternativ. Även om det kan låta smått när man pratar om imperiers uppgång och nedgång. Men det är i sista hand det man alltid ska ha för ögonen.

Och här har vi liksom i åratal hatat det amerikanska imperiet och hoppas att Trump ska montera ner det. Men precis som du säger, det kan vara bättre att de finns där ute och stökar. och bökar med Kina på olika håll. En att kineserna rullar ut sidenvägar över oss. Fast man vet inte.

Det enda vi kan säga med säkerhet är att vi kommer att se en period av aggressiva amerikanska imperialister. Det enda hoppfulla skulle vara där alltså om det får europeiska stater att sluta sig närmare och stänga dörren mot oss.

Martin

Både USA och Kina. Det kan vara en fåfäng förhoppning. skrämmande vakuum som skulle vara där. Jag känner inte att jag har jättebråttom med att USA och imperiet ska kollapsa.

Boris

Nej, alltså, någonting... Något som kommer att hända är att du nämnde Japan, hur du kommer att få se ett starkare och aggressivare Japan och ett starkare och aggressivare Indien. Vi har ju sett de senaste veckorna hur Modi och Indien försöker få bättre kontakt med Storbritannien.

De säger det som en tal om de gamla kolonierna. Men där är man lite, mildt uttryckt, tvehhågsen om man tänker på att man kan tjäna mycket pengar på att haka på de kinesiska sidavägarna. Men det är en spännande tid. Några starkare stater i Europa, ett piggare Indien och Japan. Det kan bli bra det här.