Martin

Jan Tullberg, Gall-tanskalan, ett bluffbegrepp som försöker påskina att etablissemangets position är libertariansk och dess motsats är auktoritär. Den vertikala skalans begrepp libertariansk och auktoritär bör bytas ut mot transformativ och populistisk. Radio Bubbla och Ludwig von Mises-institutet, två exempel på libertarianska grupper som stödjer populister framför etablissemang.

Endast minoritet av libertarianer stödjer transformationen. Johan Orberg och Mattias Svensson, två av dessa. Jan Tullberg har skrivit den här debattartikeln i Fria Tider. Jan Tullberg är givetvis en ganska bekant person i våra kretsar. Han är ekonom, tror jag från början, från Handelshögskolan i Stockholm. Även min Alma Mater om man så vill. Men han är mer känd som flitig debattör med fokus på invandringspolitik.

Han har gjort många förtjänstfulla insatser i den frågan, de frågorna, i många års tid vi har lagat. Han är en av dem som har varit tidigt ute och pratat om sådana saker. Skrivit åtminstone en bok om det. Har en blogg som är värdelös. Den här artikeln handlar om politiska skalor och det är någonting som jag tycker är väldigt intressant. Det är tilltaland någon sorts nördig del av min personlighet att fundera på de här sakerna. Det är givetvis någonting som diskuteras vitt och brett.

Det har väl gjort det i flera hundra år, men det finns alltid de här dagsaktuella situationerna. I vår i samtiden så börjar man ifrågasätta mer och mer att analysera politik i termer av höger och vänster. Det kanske man alltid gjort, men nu gäller det att förstå. Det frågasätts väldigt mycket. Man säger att höger och vänster har blivit svåra att skilja från varandra.

Vissa krafter är höger, står väldigt nära vissa krafter är vänster. Höger-vänsterskalan kan inte beskriva de konflikter som vi har att göra med nu. Vi behöver nya begrepp för att ersätta eller åtminstone komplettera höger och vänster. Det här är en tankegång som jag ofta har argumenterat emot. Eventuellt kan vi återkomma till det, men jag är en av dem som inte tror. tro på riktigt den tesen, men det finns ju olika alternativ då en populär variant som varit i omlopp på internet länge, det som kallas för politiska kompassen, politik eller kompass på engelska.

Då har man ett tvådimensionellt system där man dels har en axel som är ekonomisk vänster respektive ekonomisk höger och har man den andra axeln som är att man brukar säga då auktoritär. kontra libertariansk. Och det här är då framförallt från ett amerikanskt politiskt perspektiv. Galtansgalan tror jag har ett mer akademiskt ursprung men är liknande på ett sätt tror jag.

För där har man då två huvudsakliga poler som står mot varandra där den ena beskrivs så som gal och den andra är tan. Och gal står för grön, alternativ och libertariansk. Medan tan står för tradition, auktoritär, nationalistisk. Och ibland kompletterar man den här skalan med dimensionen ekonomisk höger och vänster. Sådana frågor som, ska man ha höga skatter eller låga skatter?

Och på så sätt kan man få en tvådimensionell skala som påminner ganska mycket om den här political compass. Vem som nu gör den, jag är lite osäker på vem som har originerat den. Galtown är någonting som har blivit populärt, kanske i vissa kretsar, som sagt jag tror akademiskt och i vissa politiska kretsar. Men får också. Jag kan också ta emot väldigt mycket kritik. Faktum är att i min värld, i min uppmärksamhetsvärld, så hör jag mycket mer kritik av Galtanskalan än stöd för den.

I min värld så är det så att de enda som använder Galtanskalan oironiskt, det är personer som... som ingen vettig människa tar på allvar. Ingen människa som jag tar på allvar i alla fall. Förlåt, vad sa du Boris? Fridolin. Exakt, det är Fridolin-människor. Och Peko-akademiker och centerpartister och den här typen av människor som gillar Galtanskalan. Men, Jan Tullberg ger den här texten en ganska ingående förklaring av varför, vad som är fel med Galtanskalan.

Så, en sak som man börjar med att konstatera är att det finns flera felbenämningar i det här Galtan-systemet. Han vill hellre kalla det, istället för Galtan, han vill kalla det för transformativ respektive populistisk. Och ett så stort problem då med att kalla det för grön alternativ libertariansk, det är att det är väldigt oklart att vara libertariansk. betyder det här sammanhanget? Libertarianer är till att börja med, libertarianer i egentlig bemärkelse är en väldigt liten gruppering.

Varför ska man ens prata om dem? Varför har man ens med dem i ett politiskt analyssystem som ska applicera på mainstreampolitik? Och som Jan Tullberg påpekar, de större grupperingar som finns bland svenska libertarianer, som till exempel Bubbla, Ludwig von Mises-institutet, är ju libertarianska, men de är definitivt inte gröna eller alternativa. eller transformativa, som han säger, utan de är ju snarare konservativa.

De är mer åt tannhållet, samtidigt som vi ju normalt sett brukar vi inte kalla oss bara så här auktoritära eller nationalistiska, traditionalistiska kanske, men ja, det är en mer komplicerad situation. Som Jan Tullberg påpekar så, han säger så här att vi libertarianer Han säger inte vi, jag tror inte han ser sig själv som libertarian, men han säger alltså att vi är bubbla missinstituter och så vidare.

Vi ger snarare stöd till populister. Därför vill han placera oss i en populistisk tendens. Och sen så säger han att det finns en liten klick, som Johan Norberg och Mattias Wensson nämns i namn här, som stödjer en transformativ agenda. Katoinstitutet nämner han på den internationella nivån. Och det är sådana personer som vi ofta brukar kalla för nyliberaler. För att skilja dem från vår egen mer renläriga libertarianska position.

Eller högerlibertarianska position. Ja, Jan Tullberg har en väldigt bra poäng. Definitivt om man ser till det svenska politiska landskapet. Samtidigt kan det vara värt att säga någonting om att Sverige är väldigt speciellt när det gäller libertarianism. Därför att som jag vet och jag har någorlunda bra koll på de här sakerna så finns det inget annat land i världen som har en så högerorienterad libertarianism som Sverige.

Det är någonting väldigt speciellt. I Sverige så är högerlibertarianer, som man kan säga, mer konservativa libertarianer, hoppianska libertarianer, näst intill totalt dominerande. De som står för en mer vänsterlibertariansk linje. med keito-institutlinjen. Det är liksom enstaka, övervintrade nyliberaler från 90-talet, såna här Johan Norberg-typer. Men som inte är särskilt relevanta längre, förutom att de kanske har någon kolumn på idén eller pratar i P1 ibland eller sånt där.

Kanske enstaka människor som sitter på Timbro och skriver Timbro-rapporter och gillar Milton Friedman. Och kanske en enstaka Facebook-grupper. Det finns några stycken så här med mer... lättviktiga libertarianska diskussioner. Men alla de stora libertarianska nätverken i Sverige, du säger Misesinstitutet och Bubbla, har en stark hoppiansk, högerlibertariansk linje.

Men om man tittar globalt, till exempel i USA, så är ju stora delar av libertarianismen synligen korrumperade av det som vi kallar för vänsterlibertarianism eller nyliberalism. Men det är också då till försvar för den här tesen som vi kallar för bomb. som finns då implicit i John Tullbergs resonemang, så vill jag definitivt hävda att på rent sakliga grunder så kan man säga att den här typen av konservativ libertarianism som vi sysslar med, det är den sanna libertarianska linjen.

Det är en mycket mer autentisk form av libertarianism utifrån ett historiskt perspektiv och även ett teoretiskt perspektiv. Och det är en ståndpunkt som är mycket, mycket närmare alla de stora libertarianska tänkarna, inklusive Marie Rothbard, Ludwig von Mises och så vidare. Ingen av de här människorna var, som John Turburk skulle säga, transformativa personer. Ja, en liten parentes bara om libertariania.

Problemet med populism, den där tanddelen då, är att populism ställs i Galtanskalan i motsats till frihetlighet. För du har en frihetliga och en auktoritära polen. Men populistiska partier tenderar de som faktiskt pekas ut som tandkrafter tenderar att vara objektivt mer frihetliga.

I många fall rent av libertarianska som vi ser till exempel Legga i Italien som kommer från en väldigt libertariansk riktning och fortfarande är väldigt frihetliga. De vill sänka skatterna dramatiskt och avreglera sådana saker. Men också sunda på alla sätt från vårt perspektiv. Bolsonaro i Brasilien finns många exempel på det här. Och de som är mest ofrihetliga, det är de som kallar sig för liberaler.

Och John Tolberg påpekar det också att det finns en sorts... Det är en sorts paradox i att nu ser vi något som växer fram som han kallar för en auktoritär postdemokratisk liberalism. Och sen kan man fråga sig om det egentligen är en paradox. Det här är en knepig fråga.

Det som vi brukar säga, jag ska försöka inte väckla in mig för mycket i det här, från ett högerlibertarianskt perspektiv, det är att... Det finns en naturlig affinitet mellan frihetliga idéer och vad vi kan kalla för traditionalistiska. idéer och det finns på motsvarande sätt ett samband mellan transformativa idéer som John Tullberg skulle säga och totalitära tendenser. Därför att hur kan man transformera hela samhällen om man inte har totalitär makt över dem?

Det går inte. Tradition är en källa till auktoritet, ja, men tradition är också en motvikt mot, en bromskloss för världsliga auktoriteter. Det är mer komplicerat och man måste... måste också skrapa på ytan och förstå att liberalism som begrepp är någonting som är väldigt, väldigt problematiskt. Liberalismen är inte vad vi tror att den är. Och du och jag, Boris, vi har en hel serie podcastavsnitt i våra interna podcast.

Jag vet inte hur många avsnitt vi har gjort nu, men vi har väl kommit halvvägs ungefär igenom vår djupdykning i liberalismens historia och filosofi. En bit kvar. Ja, så det är komplicerat där. Men om jag får bada över till dig, Boris, de här politiska skalorna. Okej. Över. Ska vi ha såna här politiska skador? Är det värdefullt att placera in saker i en, två eller flera politiska dimensioner? Jag tycker det är kul att pilla med diagrammen, men jag är osäker på om det egentligen är klargörande eller värdefullt.

Boris

Nej, jag kan förstå pillandet där. Alltså det lustfyllda att döda ner sig i det. Men jag har inte riktigt den böjelsen. Men därifrån så förstår jag viljan att sortera. Jag kan ju själv känna lusten att sortera upp saker. Man försöker se de långa linjerna och hur krafter fördelar sig politiskt och historiskt.

Bara för att kasta in det så länge gått och grubblat på om den korrekta indelningen... En korrekt indelning tror jag är att det finns dels en reaktionär romantisk riktning- dit vi kan räkna oss själva faktiskt.

och en progressiv positivistisk. Och sen kommer det vara att de här två strömgångarna finns både till höger och till vänster och i olika politiska riktningar, det kommer vara romantisk eller progressiv och positivistisk. Och de tenderar sedan att ta sitt praktiska uttryck i till exempel stödet idag till olika riktningar.

populistiska partier och strömningar, ibland till och med regeringar i till exempel Europa, där både vänster och höger kan samlas för att... Det är ingen perfekt upplevelse men jag tror det finns ett behov av att skapa en slags axla och system Om inte annat så för att komma bort från det här, för att spränga upp synen på vad är liberalism egentligen så måste man hitta den här typen av axlar och diagram med ett sätt att spränga upp bilderna. Men skalltansskalan för mig är mer ett sätt att försvara nya oheliga allianser i just den här progressiva,

Martin

populistiska eller positivistiska strömningen. som som av hävd har kallats för höger i själva verket står väldigt långt åt vänster.

Att om om alla går så långt åt vänster att alla är råvänster, då är inte det. Den situationen beskriver man inte bäst, som att höger och vänster är irrelevanta begrepp. Höger och vänster räcker inte längre beskriva saker, utan då tycker jag är bättre säga att objektivt sett sakligt sett så är de vänster allihopa. Finns ingen höger längre. I nio av tio fall så är det det som är problemet känner jag när man. åtminstone i medströmsdiskursen, pratar om att höger och vänster är förlegade begrepp.

Boris

Ja, det har skett en kontinentalförskjutning i vidpolitik, så det har det aldrig sett i.

Martin

Jag gillar ju tanken på det här, det kanske är lite mer autisterna i mig som gillar det här med att systematisera och kvantifiera och ha diagram och allt det där. Jag har ju en arbetsmodell som jag har när jag pratar om saker, när jag pratar om det bubblade. och skriver på BBS och så vidare så finns det underliggande en sorts teori om de här sakerna och kan vi säga någonting om hur den mappar mot det här som som jag Tullberg beskriver för att han pratar om dem.

Transformativ respektive populistisk det är hans polar och det är det jag brukar prata om eller vi brukar prata om det är inget unikt som jag kommit på men men jag vill tro att. Våra diskussioner, Boris, dina och mina diskussioner har gett spridning till en viss terminologi som är tämligen vedertagen till exempel på vårt eget forum och sånt där och väldigt bra kortformer som gör det enkelt att att ha diskussioner och diskutera vidare.

Och de poler som vi ofta pratar med är progressiv, kontra, traditionell eller traditionalistisk, där de progressiva är progressiva. Det är de som är. är väldigt ivriga att förändra samhället för att de har idéer kring hur saker och ting borde fungera. Och istället för att låta saker utvecklas på ett organiskt och kanske långsamt sätt så vill de använda staten för att lägga saker och ting till rätta och skynda på en utveckling som de ser som oundviklig men som man ändå måste manifestera med goda verk och utbildning och förbättra människor och så vidare.

Det är både en sorts... rationalistisk tendens, du säger positivistisk, det är en sån rationalistisk tendens där man har en oerhört stark tro på det mänskliga förnuftet och människors förmåga att förstå saker, planera olika skeenden och då en interventionistisk etatistisk tendens där man är väldigt optimistisk vad gäller hur staten kan användas för att göra saker bättre.

Men i grunden så är det den här idén om en nödvändig utveckling och en reformistisk ivr. Och i andra änden av sidan så finns det traditionella perspektivet där man är skeptisk till moderna idéer, om hur saker kan göras bättre och så vidare. Man är skeptisk till det mänskliga förnuftets förmåga att överträffa århundraden och årtusenden av tänkande som föregående generationer har gjort.

Då kan man fråga till exempel sig, vad är det som säger att just vår generation är så mycket mer upplysen än alla tidigare generationer? Att vi kan sätta oss till doms över dem och riva ner allt som de har byggt upp. Man är skeptisk till staten därför att man tror på andra institutioner och maktcentra. Man tror på individen, familjen, privata ägande, kyrkan, andra delar av civilsamhället. Det är då den mer romantiska, snarare än positivistiska dimensionen.

Man kan också ganska enkelt passa in globalism, nationalism eller globalism, lokalism i den här dikotomin. Det här är en väldigt användbar skala, men om man stoppar in liberalismen i den här skalan, Det här är en av fördelarna med att tänka i termer av progressivt traditionell. Så ser man att liberalismen är inte bara progressiv, utan liberalismen är samma sak som progressivismen.

Liberalismen är den mest kvintessentiella progressiva tendens man kan tänka sig. Och eftersom då progressivt traditionell motsvarar begreppen vänster respektive höger så kan man säga att liberalismen är själva den kvintessentiella vänsterideologin. Tack! Och det är det som är problemet, att liberalismen uppfattas som en högerideologi.

Därför att partier som har kallat sig liberala har uppfattats som höger därför att de har varit... realpolitiska alternativ till socialistiska partier som är vänster. Men på många sätt som vi har diskuterat tidigare så är socialismen mindre progressiv och rymmer mer reaktionära tendenser än liberalismen i vissa viktiga avseenden.

Och vi ser till exempel, inte minst i Europas efterkrigstidens europeiska historia så kan vi se att på många sätt så är en sund traditionell kultur mer välbevarad i de länder som hade socialistiska system. än i Västeuropa, där man hade ett mer renodlat, liberaldemokratiskt system. Det här då, alltså, transformativ, det låter ju som att det betyder exakt samma sak som progressiv, om man ska jämföra med skalorna.

Jan Tullberg säger att det är transformation i termer av globalism, att man ska transformera från nationell till global nivå, transformation i termer av politisk korrekthet och transformation i termer av klimatomställning. Och om man säger progressivt så fokuserar man kanske mer på den underliggande idén om framsteg. Om man säger transformativ fokuserar man snarare på kanske den praxis som följer, alltså att driva igenom förändringarna.

Men genom väldigt närliggande terminologi. Och sedan traditionell och populistisk, de betyder ju inte precis samma sak med olika typer av begrepp. Traditionalism handlar mer om innehållet, populism handlar mer om den politiska formen. Man kan ju tänka sig en populistisk traditionalism eller en icke-populistisk traditionalism. eller en traditionalistisk populism eller en icke-traditionell, progressiv populism.

Så det kan jag tycka är en liten svaghet i Tullbergs analys här, att han fastnar lite i det här vaga begreppet populism, snarare än att gå lite djupare och se till de idéer som är underliggande.

Boris

Det där var rent ut sagt en bländad sammanfattning. Det känns som om du sammanfattade alla kärnor i alla våra poddar sen tidigt, tills vi börjar leva.

Martin

Tyvärr så måste vi fortsätta tugga de här grejerna några år till tror jag innan vi är helt klara.

Boris

Ja, mycket kvar att göra.

Martin

Det är intressant och vi har gjort ett bra jobb faktiskt med att reda ut de här sakerna. Det har börjat sprida sig, det finns fler som pratar om det och skriver om det i liknande termer. Det tror jag är väldigt värdefullt att man kan få en svär av människor med gemensamma premisser. för att komma att rätta med det här. En sak som jag tror börjar få lite mer genomslag, alltså inte på grund av oss, men som vi kanske delvis varit inflytelserika med i vissa sfärer i Sverige, är den här diskursen kring liberalism.

Att se liberalism som inte bara ett problem, men som att förstå liberalismens filosofiska och ideologiska rötter på ett annat sätt och att frigöra de sunda libertarianska idéerna från det. Det problematiska liberala arvet. Och det är någonting som vi kommer att fortsätta jobba med. Den som vill höra mer, den som vill höra mig och Boris prata timme ute timme innan de här sakerna kan bli medlem i Bubbla Premium och lyssna på Fängelsepodden.

Vi har en särskild serie av samtal om liberalismen där vi har fått samtal utifrån specifika historiska böcker som Hamrar gör. Jag har själv försökt sätta ihop en bättre politisk skala faktiskt. Jag presenterade den på BBS för inte så länge sedan. Jag gjorde den för länge sedan. Nyligen så la jag upp några bilder på BBSen. Jag föreställer mig då en tvådimensionell politisk skala. Den ena dimensionen är det progressivt traditionell, motsvarande höger-vänster i värderingsmässig bemärkelse.

Och den andra dimensionen är centralisering respektive decentralisering. Vilket påminner lite grann om ekonomisk vänster-höger, men påminner också lite grann om globalism-nationalism. Men när jag satte upp det diagrammet så tyckte jag själv att jag kunde placera in... Alla politiska tendenser som jag kunde tänka mig hade en logisk plats i det här diagrammet. Och det fanns ingen del av diagrammet som var tomt för att det inte fanns någon där.

Det var en orealistisk enhörningskombination. Som jag tycker att det är ganska mycket med den här political compass. De har en fjärdedel av fältet som upptas av frihetlig vänster. Som är någonting som i stort sett inte existerar i verkligheten. Som inte förtjänar en fjärdedel av diagrammet i alla fall. Ja.

Boris

Måste vara att du har plickat in olika alternativ där också.

Martin

Ja exakt, jag lägger in så här, liksom alla typer av vänster tendenser, massor med olika höger tendenser, islam och sharia lagstiftning och nazism och allt möjligt liksom stoppa in. Och det blir jätte prydligt och snyggt.

Boris

Gud postade till mig,

Martin

Pintar postade. Ja, jag ska säga, jag har bett om proffshjälp faktiskt för att få lite snyggare grafisk framställning. Jag satt själv i Adobe Illustrator, det blev förstås inte så här snyggt när jag skulle göra det själv. Men vem vet, vi kanske till och med kan göra internet-test där man kan svara på frågor och klicka i så man placerar in sig själv. Det är ju skitkul. På diagrammet. Ja, hur som helst, kul. Kul tycker jag med diskussion om politiska skalor. Tack till Leon Tullberg för en liten så kallad shoutout till Radio Bubblen. Blom.