Martin

Snortspotting, nyliberalism gynnar vänstern mer än högen. Iver att lägga ut offentlig verksamhet på entreprenad. Gör näringslivet beroende av högskattestaten. Skapar incitament till värdeförstörande företagande som asylboenden och HVB-hem. Snortspotting har skrivit en mycket bra sammanfattning av nyliberalismens problem.

En bra introduktion. till kruxet på det som kallas för nyliberalism. Och med nyliberalism menar vi då den här typen av ekonomiska och ekonomistiska idéer som har fått genomslag i politiken i Sverige och även i många andra länder från 80-talet och framåt, från 70- och 80-talet och framåt. Och till spjutspetsfrågorna för nyliberalismen har till exempel Det man kallar för att konkurrensutsätta offentliga verksamheter.

Man pratar om att lägga ut verksamheter på entreprenad. Och nu för tiden så finns ett modeord, som man säger, man pratar om vinster i välfärden. Och det här är en av deras paradgrenar va, att verksamheter som tidigare sköttes i offentlig regi ska fortsätta vara skattefinansierade, men utföras av det man kallar då för privata aktörer.

Okej. Det man gör då, till början kan man säga att det finns vissa fördelar från något visst perspektiv med det här. Därför att privata företag är generellt sett mycket bättre än myndigheter, offentliga institutioner på att bara göra saker, genomföra saker. Så att man får en viss effektivisering och man får lättare att byta ut genomförare.

Vårdcentralen, om någonting inte funkar så bra så kan man eventuellt få lägga om det till en annan vårdcentral så man får lite större flexibilitet från politiskt håll. Men samtidigt så har man löst ett av problemen. Man har fortfarande stora strukturella incitamentsproblem kvar. Framförallt de facto med att verksamheten fortfarande är skattefinansierad.

Och man har inte den typen av incitament som man har på en fri marknad. Det som gör att ett privat företag går bra är att de måste anstränga sig för att ge bra service till kunderna. Annars kommer kunderna välja en annan leverantör på marknaden. Men det här är en falsk marknad där man inte tjänar pengar på att vinna kunders förtroende utan på att vinna statliga upphandlingar.

Så det viktiga är inte att kunderna blir nöjda utan det viktiga är att man i praktiken ska kunna det politiska systemet. Dels att man ska ha kontakter bland politiker och tjänstemän och så vidare. Men också bara att man ska vara jäkligt bra på att vinna upphandlingar, att fylla i blanketterna på rätt sätt. Man ska ha alla olika certifieringar som finns, man ska ha gått alla genuskurserna och så vidare.

Så att man kan kryssa alla rutorna på upphandlingsblankettern. Det är helt andra incitament. Helt andra saker som gör att företaget lyckas. Det är inte så att det är en marknadsekonomi.

Den här typen av att man lägger ut saker på entreprenad och så vidare skapar en intressegemenskap mellan staten och näringslivet. Mellan de politiska partierna, politiska intressenter å ena sidan och å andra sidan näringslivets intresseorganisationer som Svenskt Näringsliv till exempel. Det är ju en rätt stor andel av alla Svenskt Näringslivs medlemsföretag.

numera, som sysslar med att driva skolor, vårdcentraler, flyktingboenden och så vidare. Om man då börjar prata om att de här verksamheterna ska inte bara skattefinansierade längre, utan vi ska ha en riktig marknadsekonomi, då kommer vi plötsligt ha så kallade privata företag och näringslivsorganisationer som skriker bladdig mörder.

Det kan vi helt säkert bara att de kommer att göra, för då drar man ju undan... Mattan underminerar man deras levende. Det här är den klassiska frasen på grund av en gammal progglåt i Sverige som det gjordes en punkcover på. Där de pratar om att man säger att staten och kapitalet sitter i samma båt. Och det här är en perfekt illustration va? Där välfärdsstaten kan man säga, välfärdssystemet, är den här båten som de alla sitter i.

Och det är också det vi kallar för svågerkapitalism. Ett annat sånt ord som de brukar använda. Ytterligare ett problem som Fnordsbotten nämner som är ganska intressant det är att när man inför ett sånt här system, ett vouchersystem, ett pengsystem som man säger i Sverige med skolpeng till exempel. Då det gör att systemet funkar lite bättre. Det blir inte så effektivt som en fri marknad, men det blir ändå lite mer effektivt än om det var statlig finansiering och statlig utförare.

Men det här är ett problem med returneringsbotting, därför att det leder till att om man inte gjorde det, då skulle de statliga verksamheterna generera och förfalla mer. Så det skulle bli mer ineffektivitet och därför ett större politiskt tryck på att förändra och införa En riktig privatisering.

Åtminstone det är någonting i den stilen som jag tror att Alfred Nålsbottning är inne på. Så jag tolkar hans inlägg. Men, det här är då en intressant fråga men det är lite mer problematisk. För det är inte självklart att, det blir ett konstigt resonemang va? Hur ska man generalisera det resonemanget och säga att vi vill att staten ska fungera så dåligt som möjligt? Det finns märkliga konsekvenser i det resonemanget.

Och bland annat då så har då, om vi går tillbaka till libertariansk kanon och testuggande, så har Murray Rothbard bland annat skrivit om det här. och gjort poängen att i den mån vi har en stat och staten gör saker så bör staten agera på ett så marknadsmässigt sätt som möjligt. Staten bör försöka efterlikna hur saker och ting hade fungerat i en privat kontext.

Och så hann argumenteringen kraftfullt mot den här idén om att... om att staten ska handikappas och vara så ineffektivt som möjligt. I stort sett, man ska kasta grus i maskineriet och så vidare. Så i alla fall, det är en gammal libertariansk debatt som är intressant. Mer generellt så... Så vi lyfter inlägget med en mer övergripande fråga som vi återkommer till ibland.

Nämligen det här med nyliberalismen. Vad är nyliberalism? Ibland får man höra om man pratar med de mer normala människor. Man kan säga till mig till exempel, men är inte du sån här nyliberal? Och då ibland så, inte när jag pratar med politiska människor så mycket nu i tiden, men ibland när jag pratar med en vanlig slumpmässig person, kan jag bli lite ställd av den här frågan. Hur förklarar man för en vanlig människa vad som är skillnaden mellan nyliberalism och libertarianism? För mig är det självklart, men det är inte alltid helt lätt att förklara. Vad tror du om den frågan, Niklas?

Nicholas

Jag skulle vilja packa upp ordets historia lite. Den äldsta användningen av ordet jag känner till i Sverige var runt sekelskiftet. Det fanns ett parti som hette Nyliberala partiet. Jag har inte lyckats hitta några källor online man kan googla på, men jag läste det i något universitetsbibliotek någonstans hade de ett partiprogram.

Martin

Om du nu säger förr är det så klippt att du menar det, alltså drygt hundra år sedan?

Nicholas

Ja, precis. Minns inte, ja men där runt år 1900. Nyliberala partiet hette de. Och det som verkade utmärka den tidens nyliberaler var... Det var mest en kronologisk distinktion mot de klassiska liberalerna. De klassiska liberalerna var de som fanns framförallt i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet. Och sen så dog de ut för att de blev gamla. blev liberalismen stor där runt sekelskiftet och då var ju den ny.

Så att nyliberalismen blev som ett rent kronologiskt begrepp. Det här blir väldigt förvirrande för oss därför att det är längre avstånd i tid mellan oss och nyliberalismen än det var mellan de första nyliberalerna och de klassiska liberalerna. Så att det har förvanskats lite där. Men det är så man ska se rötterna på ordet tror jag. Det är därifrån prefixet kommer också.

Martin

Men du menar att när ordet började användas senare i svensk historia så hade man delvis då en syftning tillbaks till gamla nyliberala partiet?

Nicholas

Jag tror att man bara fortsatte använda det och sen så kanske det fick någon uppsving när det svartmålades under liksom 1968-vänstern och sådär. Det vet jag inte riktigt. Men det är det som är rötterna till ordet. Bakgrunden till ordet är rent ekonologisk. Det är därför också som det ibland framstår som att det inte finns någon skillnad på nyliberaler och klassiska liberaler. Det är för att det egentligen inte fanns det. De var mest verksamma i olika politiska kontexter därför att tidsperioden var annorlunda.

Skråväsendet och slaveriet var borta när nyliberalerna fanns till exempel så det var inte en fråga man behövde prioritera. Nyliberaler sedan dess har ju blivit ett begrepp som har blivit väldigt urvattnat och använts på alla möjliga saker. Såg någon gång någon Aftonbladets skribent prata om de nyliberala socialdemokraterna som ville få bort Djurholt? Känns lite märkligt kanske att prata om nyliberala socialdemokrater om man ser det som bara en nyare variant av klassisk liberalism.

Jag tror en rimlig analys kanske skulle kunna vara att se det som inte som kanske främst ett ideologiskt begrepp men kanske mer som ett slags sociologiskt eller antropologiskt begrepp att det här är en viss rörelse. Vi pratade i något program sen om... Den liberala traditionen, om att det finns en linje från oss tillbaka till Smith och John Locke och sådär Man skulle kunna se det som ett träd där den svenska nyliberalismen då är som en gren på det trädet Ungefär som man kan säga att kristendomen har sina olika grenar med protestantism och katolicism och mormonism Och idag så finns det ju till och med, Moldbagg hävdar ju då att klassiska vänsterradikala Idéströmningar har en kristen bakgrund.

De tror inte på Gud, de är ateister de flesta av dem. Men det är liksom en kristen grund de kommer från och en kristen tradition. Och på samma sätt så kan man se att nyliberalerna är en avknoppning av den här liberala traditionen som har vissa väldigt speciella prioriteringar och vissa speciella värderingar. Om vi ska prata om vad de är så kan vi ta av. För Nordic Spotting tar upp det som Vi skulle kalla det svågerkapitalism då med liksom vouchersystem och så här.

Om jag ska säga någonting snällt om de här människorna så är det... Jag skulle kunna dra en parallell till 80-talets Sovjet, där man... försökte hitta sätt att förnya och förbättra socialismen och det gjorde man genom att tjuvkika på västvärlden och så kom man fram till att, ja, de där länderna har ju vinst så att vi kanske ska ha socialistisk vinst och så har de konkurrens, vi ska ha socialistisk konkurrens det funkar inte jättebra, men det var bättre än den rena planekonomin och för oss är det ju helt uppenbart varför att när du börjar approximera marknadsmekanismer bättre så får du bättre resultat och de problem du har är för att det är ju inte så att du kan få bättre resultat Du inte har en riktig marknad.

Har jag uppfattningar av att de gärna skulle se ett helt privat skolsystem med betydligt mindre kontroll av staten, så att de har åtminstone självinsikt nog och veta vart de vill? Sen finns det ju en aspekt som jag skulle vara mer kritisk mot, vilket kanske är det människor gemen syftar på när de pratar om nyliberaler och inte bara i Sverige. Och det är det här fokuset på inte bara ekonomiska incitament utan specifikt penningrelaterade incitamenter för att ett ekonomiskt incitament måste inte vara kopplat till pengar.

Eller, jag kanske ska uttrycka det så här, ett incitament måste inte vara kopplat till pengar. Att om du blir av med något, med, ja, vad ska vi säga, en arm. Du blir av med en arm om du gör CSO. Om du tar en risk på fabriken så kan du bli av med armen. Det är inte så att du strikt talat förlorar några pengar på det, mer än möjligtvis gör det. kostnaden får betala på sjukhuset. Men det är ju fortfarande så här, de flesta människor vill inte bli av med en kroppsstel och därför är det ett incitament så.

Och ett annat, en annan aspekt som man kan tänka på i mer estetiska värden, och det är här som de så kallade nyliberalerna då vänder sig mot det de kallar för tårtlibertarianism. Att de säger så här, det är varför det är så viktigt att diskriminera, och begreppet refererar ju då till tårtrebatten i USA med att bagare inte ska behöva baka tårt.

Bröllopstårter till samkönade par Och den nyliberala hållningen i varför ska man bry sig om det där Man får ju ändå betalt för tårtan Vad spelar det för roll? Vad spelar det för roll att det bor en massa invandrare i ditt område och hur de bygger sina hus och hur de klär sig och vad de äter för mat Det är så länge du får välja hur ditt hus ser ut och vad du har för kläder och vad du äter för mat så ska inte det spela någon roll Och det är en form av utplåning av estetiska prioriteringar därför att om du inte bryr dig om att hela ditt bostadsområden luktar någon viss maträtt du inte tycker om eller att alla har kläder på sig som ser lite konstiga ut eller att de bygger hus i väldigt ful arkitektur.

Det påverkar ju dig. Jag tycker det är viktigt. De verkar inte tycka det är lika viktigt därför att de då inte har den typen av estetiska prioriteringar eller så här om jag ska vara krass, de har inte den smaken för att bry sig. Och där kommer vi in på ett om... En aspekt som kanske fler människor känner igen sig i är att när du pratar om nyliberala socialdemokrater, vilket låter lite så här självmotsägande, ja men det är socialdemokrater som överhuvudtaget inte bryr sig om de här estetiska aspekterna, att människor har en kultur och att de kan vilja ingå i ett sammanhang.

De ser bara på den rent pekuniära biten, att det är bara det som har att göra med pengar som spelar roll. Hur mycket bidrag du får är det som spelar roll, inte hur din livskvalitet i övrigt ser ut.

Martin

Nyliberal socialdemokrat kan låta paradoxalt. Framförallt om man har den här idén om att nyliberalismen är nästan synonym med libertarianism. Eller för det en del är med klassisk liberalism eller något sånt där. Men i själva verket så är ju... Jag tänker på nyliberalism och socialdemokrati snarare som symbiotiska. Inte minst helt praktiskt därför att det är i Sverige till exempel, så är det Socialdemokratiska partiet som har genomdrivit de nyliberala reformerna.

Huvudsakligt. Även såklart de boljaregeringarna. Men det är ju, alltihop är inom ramen för ett socialdemokratiskt paradigm och socialdemokraterna. har varit en primära drivande kraft. All faktiskt existerande nyliberalism vi haft i Sverige är resultatet av socialdemokratisk politik. Och omvänt så är ju nyliberalismen en sorts oerhört moderat och reformistisk.

Idé jämfört med libertarianismen som alltid har varit mer revolutionär och även mer populistisk men inte har haft den här idén om att putsa och bygga på den existerande staten och få staten att fungera lite mer effektivt.

Kanske sänka skatten till den nivå där man optimerar, maximerar skatteuttaget, får välfärdssystemen och alla kuggarna att snurra bättre och så vidare. Hans Herman Hoppe har kallat den här typen av, det vi pratar om här som nyliberalism, han har pratat om det som Viagra för staten. Då i kontexten att prata om liksom Cato Institute och sådana här i USA. Så det de egentligen sysslar med är att göra staten starkare och få staten att fungera bättre genom att väldigt selektivt applicera lite marknadsekonomi här och där.

Men det är en oerhört reformistisk, gradualistisk idé som är väldigt, väldigt inspirerad av en övergripande socialdemokratisk idé. Så skulle jag tänka på i alla fall.

Nicholas

Du menar att det är den reformistiska traditionen i socialdemokratin där i kontrast till kommunisterna som vill bara kullkasta allting? Ja, exakt. Så kanske man kan se det. Men jag vet inte om det är det som skulle vara min största invändning. Det beror väl på, det är ju den här accelerationistiska tendensen om att man ska göra allt sämre tills folk gör uppror. Den finns ju som du nämnde, såhär gammalt dilemma inom libertarianismen, men den finns ju inom alla ideologier.

Det finns i USA såg jag folk inom såhär alternativhögen som satt och sa att man kanske ska rösta på Hillary Clinton för hon kommer förstöra allting så pass mycket att du faktiskt får ett uppvaknande. Den typen av idéer. I Sverige är det folk som säger att vi ska rösta på Miljöpartiet för att de ska paja allt så pass mycket. att folk reagerar till slut. Jag personligen är ganska skeptisk till accelerationism som idé och jag ser hellre inkrementella förbättringar i så fall. Jag skulle vara glad om de svenska nyliberalerna fick igenom ett slopande av det svenska alkoholmonopolet. Det skulle knappast rädda det svenska samhället men det skulle göra det lite mer drägligt och vissast där.

Martin

Vi har haft på Bubblor BBS och vi har haft ganska långa, djupplodande diskussioner om nyliberalism. Jag tänkte citera mig själv från en av de här diskussionerna. Det var en gång, och det här var för mer än två år sedan, så försökte jag ringa in just distinktionen mellan svensk nyliberalism och det jag i det här sammanhanget kallar för internationell libertarianism.

Då skriver jag så här. Svensk nyliberalism är en lokal skandinavisk pseudoideologi, fascinerande blandning av klassisk frihandelsideologi... neokonservativ militärdoktrin, 68-vänsterns kulturradikalism, socialdemokratisk reformism, studenttraditioner, ravekultur, gatuaktivism och även en hel del libertariansk ideologi, utspridd och liksom impetad mellan de andra bitarna.

Den ultimata exponenten för denna strömning är Johan Norberg, den svenska nyliberalismens Jesus. Med andra ord är internationell libertarianism en av inspirationskällorna till svensk nyliberalism och i sig själv en mycket mer koherent tanketradition med rötterna i klassisk liberalism, naturrättsfilosofi, den amerikanska revolutionens idéer, individualanarkism, österrikiska ekonomisk teori, med mera och naturligtvis en omistlig, tändande gnista i modern tid i form av den ryska-amerikanska författarinnan Ayn Rand.

Du har mitt lilla försök att göra distinktionen för två år sedan. Vad tror du om den definitionen av... av nyliberalism, alltså att det är som en sorts provinciell provinciell sevdo-ideologi som heter hopkok av massor av lokala strömningar?

Nicholas

Ja, det är en bra beskrivning. Men behöver vi vara så skeptiska till provinciella sevdo-ideologier med hopkok av lokala strömningar? Jag personligen kanske inte gillar just det här hopkoket. Men som koncept så är inte... Tycker jag väl ja, det får man väl göra om man vill. Jag tycker personligen att Bubblanätverket har börjat få tendenser till att det är lite så här utpräglat svenskt.

Vi har inte så mycket gemensamt med Libertarian Party i USA till exempel. Så att jag tycker det är korrekt att beskriva... The usuals aspect som del av en tradition. Och jag tror att det är det som är relevant. Att inte bara stirra sig blind på olika ideologiska skillnader som ibland kan vara stora, men ibland också kan vara ganska små.

Eller så är det bråk om prioriteringar, utan det är mest vilken tradition man kommer ur. Vilka människor är det som rör sig i de här kretsarna? och vilka privata värderingar har man där? Därför att när du har en ideologi som vill skala av så pass mycket av staten eller i vårt fall kanske ofta skala av allting då blir de privata värderingarna det som faktiskt är det viktiga.

Martin

Ja, min gamla beskrivning här, den är ju inte tänkt som en nedsättande beskrivning som förklarar varför det är fel med nyliberalism. Jag tycker snarare att, jag tycker inte att det är en helt osympatisk bild. Min poäng är bara att man hamnar fel om man tror att nyliberalism är en sorts libertarianism, eller en sorts bara en... en sorts ren avknoppning av klassiskt liberalism eller sånt där.

Utan att det är ett ihopkok. Det är en häcksblandning av massa andra idéer. Och många av de här idéerna har inte alls ens med liberalism att göra. För det är till exempel så här 68 vänsters kultursyn, ett socialdemokratiskt arv, idéerna om att förvalta staten på bästa sätt i socialdemokratiska andra ravekultur som kom in via Via Triton A.

Anders Varvius och Mats Hintze som drev Docklands som var en viktig del av den nyliberala rörelsen. Så till exempel orsaken till att de är så fixerade vid livsstilsfrågor, alkohol, dansförbud och såna här saker. Det som jag ser är direkt arv från 90-talet. Och det faktum att det handlade just om sådana här ravefester, tritona ha nattklubben, sälja sprit på Drottninggatan.

Så det där är inget ideologiskt arv, utan det har att göra med vilka personer som Johan Norberg och Mattias Svensson hängde med på 90-talet och tyckte var häftiga. När de kom in som kids i rörelsen och Anders Varvius var coola snubben som drev raveklubbar och så vidare. Jag menar mer som en förklaring. Jag tycker nästan att det är en... Jag tycker att nyliberism framstår som mer charmig och möjlig att ta överseende med när man tänker på det på det sättet.

Nicholas

Ja, det håller jag med om. Skulle man kunna jämföra med religiösa synteser man ser ibland, typ så här... Cargo-kultur, det kommer nog kristna människor till en ö i Stilla Havet och så människorna där bygger lite kors och kanske tror på Jesus. Men sen så blandar de in en massa lokala riter också, så får det någon blandreligion. Är det så vi ska se på nyliberalismen? Det är en blandning mellan så här degenererade vänsterraivare och klassiska liberaler.

Martin

Det är jättebra beskrivning. Det är jättebra liknelse. Det är precis så det är. Och de... De... Ja, det här var jättebra formulering. Det är mycket lättare att förstå saken på det sättet. På ett sätt är det som en cargo-kult kring Milton Friedman och Ayn Rand. Men i själva verket så är det så är det någonting annat. Inte helt utan charm. Och det man ändå ska ge nyliberalismen tycker jag, det är ju att utifrån sin egen agenda och utifrån vissa generella förutsättningar som var i slutet av 70-talet i Sverige så har man ju ändå...

man sätter åt sidan det här att de har faktiskt varit viagra för staterna, att de har gjort staten mer effektiv och kanske har de då liksom fördröjt den ondvikliga punkten då systemet kollapsar och genomskådas och ersätts av någonting annat i ett enda. revolutionärter, svep över brädet. Man bortser från den aspekten. Sverige var i ett väldigt tufft läge på 70-talet. Olof Palme hade dragit saker och ting åt vänster.

Sverige var socialdemokratiskt land men ändå låg på Europasnittet i termer av skattetryck, utbyggning av välfärdsstaten och så vidare. Fram till 1968 när Palme tog över. Sverige och vissa andra länder, även Storbritannien, drog hårt hård åt vänster. Efter det så hade man, precis som Thatcher kom till makten i Storbritannien, och liksom bröt vänsters makt, bröt fackets makt och vände trenden där så hade man i Sverige en kampanj från SAF, gamla svenskt näringsliv som sa att nu måste vi stoppa det här.

De hade massa möten där företagsledarna och kanske moderatpolitikerna och så vidare satt och funderade och då sa man att vi måste jobba hårt med propaganda, vi måste vända trenden, vi måste nu till alla inklusive sossarna. I den här situationen skapade man Timbro, bland annat kom i de här diskussionerna. Och det var ju en målmedveten och mycket framgångsrik propaganda-kampanj.

Som, jag tycker det finns ett bra case för att säga, att Kurt Nicolä och de andra på SAF som gjorde allt det här, de räddade Sverige från socialism. De räddade Sverige från liksom Palmes socialistiska vision, från löntagarfonder, från liksom ett gradvis uppgående i Östblocket, allt det här var i korten. på slutet av 70-talet, början av 80-talet i Sverige.

Men det kunde undvikas tack vare den här kampanjen. Och det hade inte funkat om man hade kört Rothbard. Om det hade varit näringslivets lösning i Sverige, att köra Rothbardiansk naturetik och de idéerna. Utan nyckeln var ju att man körde Milton Friedman istället och att man smög in det och man odlade fram en en.

en inhemsk version av de här idéerna, den svenska nyliberalismen, som hade möjlighet att slå rot och man lyckades plantera den i det socialdemokratiska partiet. Och sen så är det eventuellt lite patetiskt att under så lång tid efteråt så finns det fortfarande det här ekot av den här gamla SAF-kampanjen. Nästan alla de här nyliberala opinionsbildarna har under en eller annan del av sitt liv varit försörjda av Timbro.

av samma påse pengar som skapades av den här komiteen. De satt och rökte cigarrer på Saffhuset 1975. Så det vi håller på med med Bubbla-projektet är att vi tar ett nytt avstamp. Vi som startar projektet kommer från frihetsfronten och de här nyliberala nätverken.

Men i och med att vi såg oss runt om i världen... Andra saker hände, Mises-institutet startade med ett helt annat fokus, Ron Paul-kampanjen revitaliserade Libertarianska rörelsen. Många av oss började läsa Hans Hermann Hoppe för 15 år sedan och det har haft gradvis effekter. Så har vi tagit lite grann ett nytt avstamp som mer liknar, även om det som du säger, att den svenska tendensen har sina egna... även vår tendens har sina egna särskilda, kanske svenska, särdrag. så ligger vi närmare någon sorts internationell libertariansk mainstream.

Nicholas

Mm. Ja, internationellt säger du. Österrikisk kanske skulle få vissa att få mer att förstå. Vilka rötter man har, det är ju väldigt såhär öster... Alltså, jag har aldrig läst Mises, men jag känner ju till koncepten såhär. Många som knappt är bekanta med österrikisk ekonomi är fortfarande insatta i det, medans det är lite mer österrikiskt. Nyliberala tänker jag, de är väl också bekanta med det, men de är betydligt mer kritiska till österrikiskt tänkande också. Det är väl en liten, litet Lackmustest man kan göra om man vill skilja på de olika grupperna.

Martin

Jaha, det blev ju en liten utläggning där. Typiskt när någon säger så här nyliberalism och libertarianism så finns det risk då att man bara trycker på min knapp och så sätter jag igång så det är svårt att få stopp på mig. I det här fallet kanske var jag själv som tryckte på knappen till och med.