Martin

Joakim Andersen, Carl Gustav Jungs verk Värdefulla bidrag till den genuina högerns antropologi, förklarar Europas sjukdomstillstånd med avsaknaden av myter som binder samman förfädernas värld med samtidens människa. Är det våras för Jung? Carl Gustav Jung... eh... eh... eh... den... eh... den... den schweiziska psykologen som har väl varit liksom...

Var ska man ens börja när man pratar om Jung? Jag ska göra ett försök i alla fall. Jung var en del av den här eran av centraleuropeisk högkultur som fick sina uttryck, kanske själva essensen, spjutspetsen av det var att... Den kulturella miljön i Wien under de sista årtiondena på 1800-talet.

Men Jung var på många sätt en del av samma era. Det fanns en kategori av tänkare där som... Den här planeten har slutat tillverka med en av den kaliben. Så Jung är en väldigt komplex person. Vi har inte riktigt personer med den typen av... –en typ av bredd och intentionsdjup kvar längre på planeten.

Ingen som är född efter –eller ingen som saknar minnen från tiden innan –kan nog ens relatera till de här sakerna. Det innebär att du, Boris, är den enda vi har kvar– –som kan ha den här typen av perspektiv. Men Jung är känd som en psykolog, en väldigt viktig psykolog.

Han beskriver sig bland annat– –för att han har en stor kärlek mot den här typen av personer. Han var en sorts efterföljare till Freud. Han var inte en lärjunge till Freud. Han studerade aldrig under Freud. Han fick kontakt med Freud första gången. När han redan var en väl etablerad psykolog. Då skickade han en bok som han hade givit till Freud. För att be honom.

Sen blev de vänner och under ett antal år hade de väldigt nära kontakt. Sen blev han en del av Freuds krets. i Wien, till och med till slut, hade ett uppbrott. De hade en splittring ur skilda vägar för att de hade teoretiska meningsskillaktigheter, eventuellt även personlighetskonflikter. Men hur som helst, så är Jung då han är känd kanske delvis missvisande, som en del av en freudiansk tradition.

I själva verket så så hade Jung ett eget sätt att tänka kring psykologi som skiljer sig från det freudianska på många viktiga sätt. Det här är bara en liten parentes. Jag tror vi kan försöka göra några till fotnutter för att försöka sätta Jung i en kontext. Det som är mer intressant med Jung egentligen, det som präglade hans gärning som psykolog men som också är det som gör att det nu våras för honom, att han har en väldigt bra grund för att han har en väldigt bra grund är att hela sitt liv, långt innan han blev psykolog, långt innan han visste att han skulle bli läkare eller psykiatriker, som man skulle säga nu för tiden, om det som han blev till slut, långt innan dess, så hade han ett oerhört passionerat och djupt intresse för historia, för berättelser, historiska berättelser, uroldiga berättelser, mytologi.

Det som vi idag på grund av Ljung. ofta pratar om i termer av arketyper. De urberättelser som går igen i alla sorters myter, konst och det som i forma, det som i Ungern är lite känt för den här idén, det kollektiva undermedvetna. Den här gemensamma basen av arketyper, av former, av återkommande idéer som hela tiden kommer tillbaka.

Åsett om vi vet det eller inte så fortsätter vi att återskapa och leva ut de här berättelserna och de här mönstren. Det är ett sätt att uttrycka vad det här med arketyper betyder. Vid sidan av sin psykologiska gärning, innan han blev psykolog, så var han en sorts kärlek. En sorts mytologisk arkeolog som grävde i historien men också i människan för att hitta sådana här mönster och strukturer och idéer.

Och sen så kopplades det ihop för att han upptäckte när han till exempel hade patienter som psykolog och analyserade deras drömmar. Vilket var väldigt populärt. Det var så, tror jag, som Jung kom i kontakt med Freud. Han läste Freuds bok om hur man analyserar drömmar. Det var något som Jung hade hållit på med själv och tyckte var väldigt intressant och freudskrevande.

Men där märkte han just att oavsett vem patienten var så återkom de här samma sorts idéer. I alla fall. Det som kanske är viktigare för att förstå Jung än att han var psykolog och att han var kompis med Freud under några år är att han var en spränglärd idé-arkeolog.

bildad av en sorts kaliber som inte finns nu för tiden. Han hade en klassisk europeisk skolning, så det var en självklarhet att man behärskade grekiska och latin och förmodligen andra språk också. Och att man verkligen tagit till sig mängder av antika verk och i Ljungs fall även saker som man till och med på den här tiden inte studerade.

Framför allt var han intresserad av att återuppveckla. Ett västerländskt mytologiskt arv. Ja, hur som helst så om vi spolar fram klockan lite grann. Så kan man säga att Jung har blivit som en sorts, åtminstone i backspegeln, så tycker jag man kan se honom som en sorts centralnod eller nav kring vilket väldigt mycket har kretsat sedan dess egentligen.

För att han levde i en brytpunkt, han var född 1875. Han befann sig i en brytpunkt för Europa. Han kallas dels då när den gamla ordningen, gick under och ersattes av den nya ordningen i och med första världskriget. Men också, oavsett hur nära relaterade de sakerna är med varandra, så var han också oerhört engagerad med det man kan kalla för den nihilistiska krisen som vi mest förknippar med Nietzsches beskrivningar.

Och det här var någonting som Jung var oerhört engagerad i. Han var inspirerad av Nietzsche naturligtvis. Och han ville också, precis som Nietzsche, ta sig an den här frågan om vad händer med den europeiska civilisationen när dess andliga fundament tycks ha ryckts undan, eller åtminstone förstelnats.

Det utvecklas inte längre, det är inte längre en levande tradition i kristendomen. På något sätt har den blivit ådeförkalkad och nu sveps den undan av andra strömningar. Nu vet vi under 1900-talet mer om vad som hände när det här andliga moraliska fundamentet inte fanns längre. Det som Nietzsche till exempel förutspådde med en fruktansvärd klarhet.

Det som Nietzsche skrev skulle hända på 1900-talet och som sedan faktiskt hände. var förmodligen den som med störst intentionshype angripit det här problemet jämte Nietzsche själv. Men med en annorlunda approach då. Där Nietzsche delvis försökte ta en mer, kanske man kan säga mer individualistisk approach, en mer individuell approach. så hade Jung den här idén om att återvända till och återuppliva våra ursprungliga mytologiska arketyper.

Och att även gå bortom kristendomen, gå längre bak i tiden till ett mer, som vi kanske skulle tänka, ett hedniskt perspektiv. Och i Jungs fall till exempel, han var intresserad av sådana här saker som alkemi, som är en gammal europeisk esoterisk. tradition kan man säga.

Under 60-talet så var Jung oerhört infridusrik igen i och med det som sen kanske har kommit att bli känt som hippie-eran med New Age och sådana här saker. Det där är en jungiansk rörelse, alltså ett återvändande från det man upplever som förstelnade och att de har blivit redundanta.

Till exempel kristendomen och den samtida alldeligheten. Och så till det försöker man återvända. New Age är på många sätt en sorts återgång till gamla idéer trots namnet. Att man försöker gå tillbaka till alla möjliga förkristna idéer. Och också gå bortom västerlandet och hitta till exempel från Indien och Egypten och så vidare.

Och skapa ett sorts nytt men mer modernt. en vitalt amalgam av de här gamla arketyperna. Så att Jung var i full sving igen, fullt inflytande från 60-talet och framåt med den eran. Och nu, de senaste åren, så har vi sett en fullständig explosion av intresse för Jung i och med internetfenomenet Jordan Peterson.

Den kanadensiska psykologen som har skapat en rörelse kring sig, eller han har inte skapat den utan det har uppstått en rörelse kring honom på grund av att han med otrolig kraft och djup sinne återuppväcker det här jungojanska arvet. Jag känner personligen jättemånga människor som vittnar om det här.

Jordan Petersons föreläsningar på Youtube har haft en oerhörd djup effekt på dem. De har börjat intressera sig för de här idéerna. Så att vid att Jordan Peterson har en kultstatus som har skapats kring honom, välförtjänt vill jag påpeka, så är Jung tillbaks igen. Så vi blir inte av med Carl Gustav Jung. Han är fortfarande kanske vår viktigaste tänkare jämt i Nietzsche för att förstå den moderna världen. Förlåt, då blev det lite föreläsning om Jung här.

Boris

Jag behöver kunna luta mig bakåt och bara bli omhändertagnad, jag får säga. Det var jättebra det där.

Martin

Vi har inte ens kommit till den aktuella artikeln här på Motspål. Det är den oefterliknande Oscar Day, Joakim Andersen, som skriver om att att Jung är en centralpunkt för en, ska vi se var vi står nu i bubblarebriken, den genuina högerns antropologi och att förklara Europas sjukdomstillstånd. Det syftar på avsaknaden av myter.

Som står här, som han ibland pratar om, det moraliska tomrummet, eller det gudformade hålet som gapar tomt i den europeiska själen sen 150 år tillbaka. Men hur kom man då framåt? Det säger Oscar Eyre här, att man kan läsa Jung som en civilisationskritiker och en avant-garde-konservativ.

Öh... Han skriver bland annat att Jung rörde sig i de här konstfruktiva kretsarna. Det måste jag faktiskt säga, det visste inte jag. Jag visste inte att han skrev till exempel i Ortega i Gazettes tidskrift. Men det är en väldigt spännande idé tycker jag, att även den Oscoreiläsande högen tar till sig Jung och ser honom som en central inspirationskälla.

För att förstå situationen och staka ut en väg framåt. Det här är också en aspekt av Jung som... Återigen, det är en enorm rikedom som finns i vissa av de här tänkarna. Till exempel Jung, för att det är en enormt mångsidig och ofattbar bildning. Med dagens matmät ofattbar. Och det är samma sak med till exempel Nietzsche och vissa andra.

Men det finns alltid nya saker, helt nya dimensioner att upptäcka. Och just den här civilisationskritiken tycker jag är väldigt intressant. Att ta det som ingångsvinkel. Självklart kan man säga att det är implicit i diskussionerna om den mänskliga mentaliteten som är koncentrerad av de här mytologiska arketyperna. Men när man riktar udden mot en sorts samhällskritisk eller civilisationskritisk idé Jag känner att det bränner till här och det är väldigt intressant och jag blir väldigt sugen faktiskt på att gå tillbaka och läsa om Jung och läsa mer Jung än vad jag redan har läst. Till exempel kanske då hans självbiografi som jag inte har läst, som Oscar Eye särskilt lyfter fram som innehållande som delar av de här idéerna.

Boris

Jag vill ju varmt anbefala människor att läsa Jung, men jag är ju lite rädd för... Jag gillar också Joachim Andersens texter, ofta gillar han här mer, men jag ser en fara med den. Jag ser en fara med en massa andra texter kring Jung. Och de utgår från det du pekar på, alltså den monumentala rikedomen i hans verk och alla dessa uppslag och sådana saker.

Och det gör ju att han blir extremt användbar för, hur ska jag säga, dagspolitik. Som när Oscar Eyre här antyder att... Svarta människor är nog lite mer barnsliga än vi andra, så man ska inte låna deras vitalitet så att säga. Det finns så många olika riktningar. Alla politiska riktningar har ju försökt Shanghaia, Yong på olika sätt.

Ljungianska marxisterna, de enda intressanta nog som jag aldrig har sett som politiskt römning, försöker kapa åt sig. Ljung är ju, vad ska vi kalla dem, de gamla liberala. Där finns det för mycket som skaver. Jag har läst en del Ljung i mina dagar också, men jag hanterar både Ljung och Freud som upplevelsen att Lars Gustafsson...

Jag skrev om dem på ett sätt som talar direkt till mig. Man ska läsa dem som skönlitteratur som ger dig uppslag helt enkelt. Det är för att det är ju inte fullgångna... Fråget framför allt är definitivt inte fullgången. Ljung är mycket mer av fullgången genom hans nästan encyklopediska bredd och intresse. för mängder av olika saker. Men jag använder dem, honom som de bjuder att läsa, mer som att få igång min hjärna helt enkelt, titta på nya saker.

Sen finns det ju passager och väldigt viktiga saker hos Jung som jag ännu aldrig har läst något som har... Det hans egna texter är så jävla kryptiska alltså. Jag har ännu aldrig sett någon bra uttolkning. Och det man oftast inte låtsas om. De här texterna. Han lägger alltså ordet extremt stor vikt vid alkemi.

Detta har format mitt tänkande de senaste 30 åren. Jag kommer aldrig in i de här tankegångarna. David Holt höll en bra föreläsning för 20 år sedan i ämnet. Jag fick en glimt av det han menade. Men luckan stängde snabbt. Det gör ju inte att det inte är intressant. Jag blir alltid irriterad när jag för en gångskull fan inte fattar vad någon menar.

Och det där är slutet för mig. Och sen är det en viktig sak tillvisat kommer jag ihåg när jag är länge ung. Det är ju att det är ju så att mängder, alltså han var ju så förbannat produktiv. Mängder av hans material är fortfarande icke utgivet. Vi ser inte hela kroppen än.

Martin

Det är ett intressant och viktigt påpekande det här som du säger Boris, det sista. Jung var ju oerhört, inte bara komplextänkare av encyklopediska kunskaper och så vidare, utan han var ju även en esoterisk tänkare. Vilket gör att Enkelt uttryckt så är det inte meningen att man ska kunna läsa Jung rakt upp och ner och få en systematisk kunskap om det han pratar om.

Det är inte så som esoterisk kunskap fungerar. När han pratar om alkemi till exempel som var så viktigt för honom. Jag tror att man ska läsa en bok om alkemi. och sen förstå vad det handlar om och lägga det i handlingarna och gå vidare. Det är ungefär som att tro att du ska kunna läsa en bok om Sufi eller Kabbalah och sen stänga igen sista sidan och säga, bra, då vet jag vad Sufi är och jag applicerar det på mitt liv på något sätt som går.

Det fungerar inte på det sättet. Du kan inte förstå någonting om Sufi utan att läsa den. utan att gå djupt in i en praktik. Och det är en annan sufi, då kanske du måste delta i dervishdans och i musikaliska ritualer och gå in i en extatiska tillstånd för att faktiskt uppleva de här sakerna.

Och poängen är att det är mycket mer komplex och mycket mer handgripigt. Det är alltså en... Det är en mystikaktivitet som handlar om att faktiskt uppleva saker på ett direkt sätt, snarare än att skapa teoretiska modeller för dem. Och så är det med alkemin. Alkemin är ju en esoterisk, en metaforisk, dold berättelse om en psykologisk transformationsprocess.

Så själva det man gör med den, det som den handlar om, är själva den psykologiska transformationsprocessen. Inte en sorts teoretisk modell för det, utan det är snarare någonting som ger ledtrådar och vägvisning till en sorts initiering. Samtidigt är det här inte att en man, en tänkare, en författare kan inte själv återuppliva en sådan här tradition.

På samma sätt som att man inte kan förstå sufism genom att läsa en bok, utan du måste hitta sufit-templet där det finns mästare som har traderat den här visdomen generation efter generation. Så det finns en kontext genom vilken man kan gå in i den. Det är ett mycket större projekt än vad någon, inte ens den mest gigantiska titan till människa, kan prestera på egen hand.

Så efter den manus tid. så är det slut. Så det är väldigt svårt att närma sig det jag försöker säga är att det är väldigt svårt att närma sig till exempel hans idéer om alkemi de här mer djupblodande esoteriska aspekterna. Samtidigt så tror jag att det där är en enorm skatt som finns och som vi under loppet av generationer, om vi fokuserar på det här tillsammans i 10 generationers tid så kanske vi faktiskt kan skapa en tillräcklig bas så att Om det kommer en ny djong om tre eller fyra eller fem generationer så kan den personen verka i en kontext som är mer mottaglig för de här idéerna och då kanske vi kan komma vidare med någon typ av europeisk nytändning.

Då kanske det inte är vad det säger kristendomen och Jesusgestalten som står i centrum eller oden. eller något sånt där, utan det kanske är det kanske är gralen, gralen och alkemin som till slut blir den bas på vilket vi kan återskapa Europa.

Boris

Det du säger är ju synnerligen tänkvärt, men det är väl där alla känner min irritation över gamle CG och kanske en liten irritation över Oscar Eye också, att man hanterar problemet med det. Det var ett väldigt långt perspektiv på Jung vilket jag tror är bra. Och jag tror att nå det långsiktiga målet försvåras om människor börjar rycka brottsstrycken här och där av Jung för att använda den dagspolitiska kampen eller reformerandet av varetsidan någon slags äkta vänster eller äkta höger.

Han är liksom lite större än så. Tack för mig! Man ansluter, som jag sa, jag är väldigt rädd för att det har inte meningen att man läser en handbok i och sen nu fattar jag. Men det är just därför jag hakar upp mig på den, jag har alltid hakat upp mig på den, för han är ju väldigt noga där. Det finns två stora företeelser, menar han ju faktiskt, som gör att människan faktiskt nästan i ett grundläggande marxistiskt sätt alieneras från tillvaron.

Och att det försvårar hennes möjligheter att hitta sitt... Det är kristendomen och den moderna vetenskapen och teknologin. För honom är alkemin den tredje vägen, den som onödiggör att du alieneras genom tro eller genom förändring.

teknik och vetenskap. Och det där är ju ett väldigt allvarligt statement han gör. Och han är inte korkad helt uttryckt. Så man antar att han menar vad han säger. Och då bör alla liksom lägga mer kraft på att grubbla på vad menar han egentligen? än att just använda den för dagspolitiska syften.

Martin

Det vill jag gärna understryka. Det som du sa och något som du sa tidigare, nämligen att det finns delar av jungstänkande som människor undviker, som man inte vill ta i. Och så kommer det undergikligen vara med en sofistikerad, esoterisk person. Även de som blir allra mest hyllade och till sinnes centrala kommer att huvudsakligen ignoreras.

Det mesta av det de säger kommer man aktivt missförstå, eller bara låtsas som att de aldrig har sagt det. Det absolut bästa exemplet på det är förmodligen Jesus. Men det gäller alla, alla som redan tänker, även om det inte säger 99 procent. Det är inte så att man kan säga att man är en kristin eller en jung eller vilken era man tittar på eller spinoser. Vem behöver exempel du än tar så kommer de riktigt djupa idéerna, kommer huvudsakligen bli ignorerade.

Samtidigt som människor hela tiden kommer försöka använda de här tänkarna till sina syften. Som du säger det finns jungianska marxister till exempel. Precis som det finns kristna marxister som försöker använda kristus som en sorts protosocialist. Och det finns ju också kristna marxister som försöker använda kristus som en sorts protosocialist. Och så här var alla de här traditionerna kommer alltid användas på ett selektivt sätt. Och vi kan väl faktiskt räkna in, även Oscar Day, även om jag verkligen gillar den här artikeln och gillar honom, så kan vi också se honom ur den linsen.

Att det är en sorts selektiv användning. Oundvikligen, va? Man kan ju inte använda hela Jung på enda samma gång. Nej. Men det är värt att påpeka att om man faktiskt studerar Jungs verk och också om man ser till vad han ansåg vara viktigt, Jag tycker du sa det på ett bra sätt Boris, att om du frågade Jung själv så var det här med alkemi orört centralt. Och det är någonting som man hör, jag menar inte ens när man hör sig Jordan Peterson, en fantastisk samtidigt uttolkare i Jung prata, så får man känslan av att idén om alkemi var så absolut central.

Förlåt alla JBP-entusiaster, jag har inte tagit del av alla Lådan Petronas föreläsningar så jag kan ha missat någonting. Men i det materialet jag tagit del av så ligger fokus delvis på andra saker. Men bara för att ge ett annat exempel, vi ska nog ta fram ett annat exempel på någonting som Jung själv la väldigt mycket fokus på och betonade hur viktigt det var.

Men som man aldrig pratar om. Jag har aldrig hört Jordan Peterson prata om det här. Man hör aldrig någon modern tänkare ta upp det här. Det är att Jung ansåg att det var väldigt viktigt att studera de fenomen som man idag skulle kalla för psifenomen, extrasensorisk perception. Tidigare så kallade man det ibland för parapsykologiska fenomen.

Jung skrev om det här och han ansåg att det var viktigt, att det var en väldigt central... pusselbit för att förstå människor, förstå psykologi, förstå den kontext som vi befinner oss i med arketyperna och så vidare. Det vill säga att oavsett vilken typ av materiell grund det har så är det ett faktum att människor får information inte bara genom våra ögon och öron och våra fingertoppar utan det finns även andra sätt uppenbarligen att få information.

för information att komma till våra medvetanden. Och det här är alltså, baserat inte på missförstånd, det vi pratar om nu är fenomen som telepati eller klärvoyance. Telepati är alltså överföring av information extrasensoriskt mellan människor. Klärvoyance är att se händelser som händer i framtiden.

Telekinesi är att se Det här var någonting som Jung och många andra viktiga historiska tänkare fäste väldigt stor vikt vid, men som idag är fullständigt tabubelagt. Idag är man helt koko om man ens tycker att det är någonting som man ska diskutera, de här fenomenen. Utan det är inte så att man ska diskutera det här. Det är inte så att man ska diskutera det här.

Det är inte så att man ska diskutera det här. Det är inte så att man ska diskutera de här fenomenen. Alla de tiotusentals, hundratusentals vittnesmål som finns från hela den mänskliga historien om de här fenomenen ska bara ignoreras. Därför att man vet på förväg att det kan absolut inte finnas någonting i det här, inte finns något som ens skäl att studera de här fenomenen.

Jag tar upp det här som ett exempel på att även när vi studerar Jung och försöker tränga in i hans tänkan och använda oss av hans visdom, så kommer vi fortsätta ignorera centrala delar av det och bara avfärda det. Det där går ändå för långt. Vissligen var Jung ett totalt spektakulärt geni. Vissligen var han mer bildad och förmodligen mer intelligent än någon av oss här.

Men, det är ju inte så att vi har en sån här geni. Han var ändå jätteknäpp. Det var bara tramsigt, de där grejerna, som han skrev böcker om och pratade om och satt fokus på. Så att våra möjligheter är väldigt begränsade. Att ta till oss en sån här tänkares verk och perspektiv, för att vi är för krympta. av vår uppväxt i moderniteten.

Du undantagen naturligtvis, Boris. Men jag till exempel, det är för krympt. Jag kan inte liksom... Vissa av de här sakerna kommer att vara stängda för mig. Och det är någonting som jag i alla fall försöker ha respekt för.

Boris

Ja, alltså... Men det finns ingångar i det där som är ju... Man har ju... Det blev väl Ljungs sista bok som han egentligen samtalsbokarna dikterade för en närstående kvinna. Det var en rätt reflektioner, minnen, drömmar eller någonting sånt på svenska. Där finns det ju en dokumentsamling i slutet som man kan bläddra i då och då.

Dessutom finns det en... Några brev mellan honom och Freud som märkligt nog är finsta. De brev växlar uppenbarligen med varandra långt efter man trodde de hade haft sitt brutit. Och då de diskuterar talmystik och vad olika siffror betyder. Och om det är hjärnan som spökar, att det är din perceptionsförmåga för att visa siffror som gör att de dyker upp extra.

eller om siffrorna är bärare av något annat, av ett värde i sig. Och just den där brevväxeln är väldigt intressant, för den visar att de överskrider, liksom, när de diskuterar siffran 62, till exempel, och förmöter det för att frågetot för sig ska döna när 62, så att de har barn. Då är det hela spelet där, hur funkar hjärnan, biologi, psykologi och bortlär denna mystiken.

Men de diskuterar allting på ett och samma plan och vägrar mäta vilket som är den mest möjliga förklaringsmodellen. Och jag tror att oavsett vad som man sa i början så ska man gärna läsa Jung, därför att det är väldigt uppiggande, om inte annat.

Martin

Ja, och jag skulle säga detsamma om Freud faktiskt, även om jag inte tycker att Freud är hälften av tänkare som Jung var. Så, jag läste Freud när jag var ganska ung, för jag hade hört namnet så ofta, men jag blev aldrig klok på. Vad det var för idéer som låg bakom. Det var ingen svärk att veta vad de pratade om när de pratade om Freud. Så kände jag inför många frågor när jag var liten. Och den metod som jag hade då alltid var att jag gick till biblioteket och gick tillbaka och läste böckerna som det handlade om.

Jag läste ganska många volymer av Freud för att allting fanns ju på det lokala biblioteket. Jag blev alldeles så där vansinnigt imponerad av hans idéer och själv, hans teoretiska... Men det som jag blev förvånad av, väldigt imponerad av, var Freuds intellekt. Hans sätt att tänka, hans oerhört empiriska och förnuftiga... Jag trodde att Freud var en flummare.

Det var mitt intryck, va? Att det var en massa flum och konstiga, flummiga, psykologiska teorier. Man har den här liksom... Den här nästan klischéaktiga bilden av det simplisticiska freudianska analyset. Allting handlar om att du är tänt på din morsa. Det är därför det är sådana här grejer. Men det är inte alls så.

Det är fascinerande att läsa till exempel Freuds fallbeskrivningar när han gör djupgående beskrivningar av olika intressanta patienter. Det är fascinerande hur djupt han kan gå och hur mycket han kan gräva fram om de här. utan att det blir långsökt och kryssat och att han projicerar in massa sina egna idéer. Han var mycket mer av en kylig vetenskapsman än vad jag trodde innan jag läste och därför tycker jag är väldigt fascinerande just för att man får en känsla för hans intellekt och hans sätt att tänka. Vilket är väldigt intressant.

Boris

Och som sagt, av vilka tror du du verkar ha upptäckt? Det är bra läsning i sig. Ja, ja visst. Du dras in i storyn liksom.

Martin

Jätteintressant, fascinerande faktiskt. Sen förövrigt, apropå sakerna vi har tidigare. Jag har inte exakt källor på det här, men det sägs att Freud under slutet av sitt liv fick frågan om du fick leva ditt liv igen och du fick göra om allting. Skulle du göra samma sak eller skulle du fokusera på något annat? Och det sägs att han sa då att jag delvis har fokuserat på fel saker, prioriterat fel.

Om jag fick göra om det så skulle jag koncentrera mig på att studera telepati. Ja, mycket väl tänkt, Kamme. En liten randanmärkning bara där. Det var inte bara Jung och Freud som sa det, även Nikola Tesla, den berömde fysikern och ingenjören, sa samma sak. Och Balkanbon. Balkanbon, exakt. Att den dagen som mänskligheten verkligen börjar göra riktiga vetenskapliga genombrott, och även förstå musiken, det är när vi tar bort skygglapparna och vågar ta oss an extra sensorisk perception. och försöka förstå de fenomenen.