Martin

Vi har fem länkar som ligger längst upp som på ett eller annat sätt handlar om det förrätta Jugoslavien, det är balkanfest kan man säga. Och då undrar jag Boris, vilken av de här länkarna ska vi börja med? Jag tror inte det spelar en stor roll egentligen. Nej,

Boris

utan lotsa oss igenom helt enkelt så pratar jag på då och då.

Martin

Då börjar vi faktiskt här. Det börjar bra med ett ord som jag inte har en aning om vad det uttalar, men jag försöker i alla fall. Srdjan Garcevic. Titos livsresa från låsmed till landsfader, mot alla odds, borde inspirera dagens nostalgiska serber mer än hans politik, som innebar förtryck av medier och oliktänkande. I det förrätta Jugoslavien, precis som i andra delar av det forna östblocket, kan man säga, så finns det ett stort mått av nostalgi.

I Tyskland brukar man kalla det för ostalgi, alltså nostalgi efter det gamla östsystemet. Det finns det naturligtvis i Ryssland, där det även underblåses av Vladimir Putin och andra i den ryska eliten. Självklart också. I Jugoslavien så finns de här känslorna att det var bättre förr, allting har definitivt inte blivit bättre efter att Jugoslavien upplöstes.

Och det vore nästan märkligt om det i Jugoslavien rådde någon enighet om att saker och ting, att det var bra att det land kollapsade. Särskilt naturligtvis med tanke på att man hade ett långt, oerhört destruktivt inbördeskrig. som var direkt kopplat till att Jugoslavien upphörde att existera. Vi har också en annan länk lite längre ner som handlar om det här, nämligen om jugonostalgi och enkätundersökningar som har gjorts i de olika förlättade jugoslaviska länderna.

Vad folk egentligen tycker om det här. Jag måste säga att jag själv har ganska dålig koll på den regionen. Jag blev ändå förvånad när jag såg att i flera länder så är det en massiv majoritet som ser negativt på Jugoslavien. Det är inte som i östtyskland, där den liten minoriteten på 20-25% som är väldigt nostalgieinspirerade.

Det är en långt större andel som säger att Jugoslaviens uppdelning var dålig jämfört med de som säger att den var bra i Serbien, Bosnien, Montenegro och Makedonien. De länder där det finns en större grupp som ser positivt på uppdelningen i Yugoslavien är i Kroatien och Kosovo. Och i Slovenien så är det ungefär lika mellan de här två grupperna.

Så att överlag, man kan säga att det varierar ganska mycket med vilken etnisk grupp man tillhör. Om man tillhör en etnisk minoritetsgrupp i något av de här länderna så är det mycket mer sannolikt att man ser negativt. på uppdelningar i Jugoslavien, vilket är väldigt naturligt naturligtvis med tanke på de etniskt färgade konflikter som har präglat den här regionen sedan dess. Men det är ändå intressant att det finns stora majoriteter i flera av de stora länderna för att det här var ju inte en så jäkla bra idé.

Boris

Nej, jag blev faktiskt förvånad när jag såg en del av siffrorna. Jag hade ju inte väntat mig att Slovenien till exempel skulle vara så del att jag hade väntat mig en del. En stark majoritet för att delningen var bra. Men går man tillbaka lite i tiden så ska man ju faktiskt komma ihåg att Slovenien var ju den republik som längst motsatte sig delningen.

Till slut gick man, man gick ju loss då ihop med Kroatien därför att man gett upp hoppet om att man sträd väldigt länge och försökte jämka alla viljor samman. Och det tror jag beror på att slovenarna var väldigt fostrade. Alltså den politiska kulturen är väldigt habsburgsk. Och många där minns dubbelmonarkin.

Men man har fått det traderat, inte minst själva, att det där var vår storhetstid. Vi hade det rätt bra under... under habsburgarna. Och det där menar jag ska man överföra sen till synen på Jugoslavien och Tito. Det är för att det finns en sådan väldig förmåga att eller i alla länder, regioner och sammanhang att tolka verkligheten genom den politiska ståndpunkt man själv har och liksom välja sida och också utgå från att utgå från att vara folk.

Jag kallar mig själv i stället för att se hur verkligheten ser ut. Jag själv kan inte på något sätt se annat än att jag är en person. Det spelar mindre roll att Tito kallade sig socialist. Det intressanta är att Tito som person fullföljer faktiskt de serbiska kungarnas politik för att upprätta ett sydslaviskt rike som skapades 1918 efter första världskriget.

Det är precis samma sak fast med en annan etikett, alltså att balansera de olika folkslagarna och grupperna på varandra. Man måste tillåta en viss mått av autonomi och hela tiden balansera, balansera, balansera. Och den serbiska monarkin var i sin tur politiskt formad av traditionen från habsburgarna också.

Där man liksom fick sin syn på hur man bygger ett rike. Och precis som man idag kan nästan hitta någon slags nostalgi i Österrike för den gamla dubbelmonarkin och du kan till och med hitta den i delar av Ukraina som tillhör Idropolen så är det ganska naturligt att man, om man gör en sån här koll i det forna i Oslo som idag kommer fram till att många tycker att det var bättre under Tito.

Men det innebär icke att det var bra. Det är därför att folk har en tendens att glömma att direkt efter hans död så förlorade man ju faktiskt den politiska kraften som faktiskt lyckas balansera alla andra krafter. Och landet störtas in i en rejäl ekonomisk kris. Alltså det var inte roligt att vara besökt där i de första åren på 80-talet. Då var det verkligen desert.

Martin

Det är en intressant reflektion du gör apropå att de här strategierna delvis efterliknar den österrikiska, ungerska, monarkiska traditionen. Tito var ju förstås för många praktiska syften en sorts monark. Han var den ensamma, starka mannen för landet från 1941-1943 till sin död.

Textning.nu 1980. Och oerhört, som det står i den här artikeln som är framför oss här, så var han oerhört respekterad, hyllad av folket i hög utsträckning. Det är ganska intressant, men sen så försvann han. Man hade inte en tron följd där, utan det föll tillbaka till en sorts vanlig typ av byråkratiskt system. som han var delvis skapande i systemet men han själv var också ett undantag från det.

Boris

Och det är samma sak där, ser man på de stora historiska linjerna, så det som händer är att en parentes där först, just det här med det kungliga, tjejseliga austrit då, det var ett rak som folk uppskattade och i den här intressanta artikeln som är lite grann om honom som person, så det är ju Noteras att det är en slags så här, om man gillar det för att det är en ironisk grej och lite retro-kitsch och så vidare.

Och det är det ju inte. Alltså jag tror på fullt och halv. Alltså på den tiden i Jugoslavien så såg man det fullt naturligt. Alltså att Tito var, han la sig till med alla de här faktiskt kungliga och kungliga. Potentatgrejerna för att uttrycka det enkelt, det var något majestätiskt över honom. Och det tror jag man ser tillbaka på en viss längtan, efter med en viss längtan i sig, utan all ironi.

När man tittar på de bleka byråkrater som styr de olika delrepublikerna idag. Då vill man hellre ha killen i paraduniform alltså. Som dessutom har erövrat riket i ett krig. Det är lite stort. Och samma sak där, man kan ha massa moderna komplexa teorier om varför Jugoslavien faller sönder. Men en viktig sak är ju på det politiskt strukturella nivån att om vi utgår från att Tito faktiskt blir en ny politisk organisation.

När man går in i kungarollen i en lång historisk tradition så händer det samma sak som i många andra länder som har den strukturen. Kungen dör, inga arvingar, riket bryts sönder. Det är liksom 13, 14, 15, 16 tal i Europa. Det är inget konstigt. Jag tror det är så man måste förstå utvecklingen där.

Det sitter i princip en massa grejer. Det är en massa härtigar som har fått förlänningar att led nu det här landet och gör det i form av kommunisternas förbund i Kroatien eller här och där. Och när kungen dör så är det självklart så, ja men varför ska jag vara härtig? Jag blir kung. Och det gäller ju då att mobilisera massorna för sin rätt och det gör man då givetvis genom att underblåsa en nationalism helt enkelt.

Vi kreatörer, eller vi bosniaker har varit förtryckta under centralmakten. Vi måste skapa oss vårt eget rike. Det innebär inte att jag skulle vara emot någon slags styckning av Jugoslavien, men vi kan komma på det till det senare. Det tråkiga egentligen är att man har haft en...

Det låter lite nordkoreanskt men hade man haft en bra, hade han haft en son som var kraftfull, eller dotter, så tror jag utan problem att... Och med samma manöverförmåga så hade han faktiskt, hade Jugoslavien inte spruckit på det här sättet.

Martin

Och det är ju ingenting som vi ser enbart i Jugoslavien, utan det är ju ett ledmotiv kan man säga från den europeiska historien efter första världskriget. Alltså Europa som var helt dominerat av monarkier fram till första världskriget, men efter första världskriget knappt hade några monarkier alls kvar.

Förutom då för oss enstaka ceremoniella, konstitutionella monarkier som till exempel Sverige. Om man tittar lite mer på den nya ordningen som uppstod efter Tito och efter utvecklingarna som kom tio år efter hans död. när muren föll i hela östblocket. Ett av Titos konststycken var att hålla den här balansen, dels en balans internt i Jugoslavien mellan olika grupper, men också balansen mellan öst och väst, mellan de stora geopolitiska blocken.

Jugoslavien var en del av den socialistiska sfären, men var samtidigt oberoende. Det var inte en satellitstat i Sovjetunionen på samma sätt som, i Rumänien eller vissa andra länder och hade delvis en annan politisk modell som kanske optimistiskt kan beskrivas som en mer något mer frihetlig, federativ, socialistisk modell.

Och man kan ju också se på ekonomiska siffror och så vidare att den var ju åtminstone något mindre dysfunktionell än den modellen som man hade i Sovjetunionen. Sen så hände ju dels att Tito försvann. och var en stark ledare som tog ansvar för den här balansakten i det stora geopolitiska spelet.

Men sen ytterligare tio år senare raserades själva premisserna för den här balansakten. Därför att det inte fanns längre två jämnbördiga geopolitiska block som konkurrerade om olika intressen i den här regionen. För att Sovjetunionen kollapsade och Nato-sidan, USA och Nato, triumferade.

Och sen dess har man haft en historia i flera årtionden som i väldigt hög utsträckning handlar om en ny sorts dragkamp. Där man kan säga att NATO har flyttat fram sina positioner något oerhört i de här länderna och naturligtvis inflyttat flera av de jugoslaviska länderna i NATO.

Boris

Och här är det också viktigt att se att Krigen i reformen i Jugoslavien är väldigt viktig att förstå. Mycket av det vi ser idag i Sverige, undfallenheten mot islamism och USAs offensivt för att skapa kaos, det är det Jugoslavien är började. Det är det som liv i dag.

Det man ska betänka är att precis som du säger, Tito-byggt såg till att det skapades en stark rörelse, någorlunda stark rörelse i tredje världen, i bandungkonferensen. Alliansen med Indien och Indonesien som motorer förutom Jugoslavien. Och för att skapa ett block som stod utanför öst och väst och de motsättningarna.

Det som händer när muren faller är att... En av de första sakerna som händer är att krigen kommer i Jugoslavien. Och de gör det ivrigt påhöjande av USA. Och det underlättar. Det är en lång period och det hela tar sitt slut med bombningarna av Serbien och Montenegro. Jag kan inte tolka det och se det på annat sätt som att man, precis som man i den utvecklingspolitik man har, har en lång period inneburit att vi vill inte se några starka aktörer ute i världen som förmår bygga allianser som inte vi kontrollerar.

Jugoslavien var ett sådant land plus att det har ett intressant strategiskt läge. Alltså låt oss mosa detta. Det är den ena saken att man inte så att vi i västervärlden inte förmoder ser alltså USAs agerande. Och att samma Mujaheddin som han hade stöttat i Afghanistan dyker alltså upp i flygsinne i Bosnien senare.

Så det är den ena faktorn som jag tycker man måste komma ihåg och se för att förstå skendet. Den andra faktorn är alltså att undfallenheten mot islamismen Det är nästan obegripligt och obehagligt tydligt när det gäller krigen i reforerna i Woslavien.

Det var nästan omöjligt i den tiden att diskutera, och det är ingen överdrift alls, vad den bosniakiska och muslimska sidan stod för, framförallt i krigen i Bosnien och Herzegovina. Det är för att alla kultursidor, alla ledarskribenter hävdar att bosniakerna stod för ett multikulturellt samhälle där alla skulle leva, alltså det multikulturella och att det i princip så var.

Islam och president Aliyah Itzbegovich en garanti för detta. Och ska man göra en kort historisk utvikning så är Itzbegovich en portalfigur för det goda islam. i västvärlden. Och ingenstans pratar man, man visste bara undan detta, att här hade vi en person som medvetet valt att bli SS-soldat under andra världskriget.

Vilket han givetvis, han ingick i den muslimska SS-division som nazisterna upprättade för att härja på Balkan. Efter kriget så dömdes han givetvis i fängelse för detta, vilket på svenska kultursidor återspeglas som att han var politisk fånge. Men det tycker jag var ganska rimligt i det här fallet. Han skrev sedan en bok där han konstaterade att, där han pläderade för att sharia skulle vara det korrekta sättet att bedriva, att det var sharia-lagstiftning som skulle gälla.

Och han sa att ett framtida Bosnien borde modelleras på den pakistanska modellen. Vad det där borde räcka för att ge rysningar, speciellt om man är serv och bor i Bosnien. Man lyckas då i krigets inledning förhandla fram en...

En schweizisk lösning faktiskt, de olika parterna som stod mot varandra i Bosnien, muslimer, serbbyråkrater, det vill säga att man skulle ha en kantonlösning. Där de olika befolkningsgrupperna inom den gamla Bosnien skulle vara ganska självstyrande. Det där torpederade USA, de motsatte sig den lösningen och uppmuntrade Itzik Begovic att dra sig ur den lösningen och istället driva linjen att man skulle skapa en multikulturell republik, ja, mångkulturell.

Och det där blev ju serberna och även kroaterna och ett måsteområde livrädda för. De har liksom några hundra års tradition av hur det är att vara under islamstvällde. Och kriget bryter löst. Men hela den politiska historien och islamisternas regnspel understödda av USA har kommit i skymundan för etniska rensningar och övergrepp och våldsdåd.

Vilket gör att den tidens historia är mycket, mycket märklig i västerländska och svenska media. Men där tror jag att vi ser det första tecknet på allt. Det finns globala krafter som är intresserade av att använda islamism som ett led i att skapa kaos och förvirring.

Martin

Kanske kan vi också nu börja skönja en sorts, kanske inte slutpunkten, men nu så kan man ändå se Natos strategi bära frukt och någonstans kan man också se Det är en sorts fullbordande av den här processen att Montenegro nu har inträdit i NATO.

Montenegro har blivit det sista landet som har gått med i NATO. Vi har en rubrik på Bubblan som heter så här. NATO välkomnar Montenegro till alliansen 18 år efter landet bombades av densamma. Medlemskapet splittrar folket och förargar traditionellt allierade Ryssland. Det är intressant den här synbara motsättningen som ställs upp i Bubblan-rubriken.

För 18 år sedan så bombade NATO Montenegro och nu går Montenegro med i NATO. Jag märker att det är en stor fördel. Jag menar inte att den som har satt den här rubriken har gjort något fel, men på sätt och vis så är det ju en väldigt logisk konsekvens. Det är inte konstigt att ett land kommer in i NATO, utan det är precis så det går till. Först så bombar man ett land, bedriver krig mot dem och sen så införliver man dem i sitt imperium.

Vilket kanske är precis vad rubriken syftar på. Men det är intressant, det går alltså ganska snabbt. 18 år senare. Det som är intressant delvis med Montenegro, vi har pratat om det här under tidigare av det bubbla för att det finns så mycket interna konflikter i Montenegro. Vi kanske kan återkomma till det och rekapitulera det här.

Händelserna som inträffade förra hösten, bland annat hade åtminstone vad som påstods varit ett försök till en stadscup i Montenegro för att stoppa NATO-inträdet. Men Montenegro är alltså det sista landet. Förutom Serbien i den här regionen, alltså längs Adriatiska havets kust som går med i NATO.

För att Slovenien, Bosnien, Kroatien och Albanien är redan NATO-medlemmar. Naturligtvis Grekland och så vidare. Så som det påpekas i den här artikeln då så är Montenegros kust mot Medelhavet den sista kusten. Det finns också en Ryssland som har i närtid försökt få tillstånd att använda hamnar i Montenegro för militära fartyg.

De har inte gått så långt att de har försökt upprätta en permanent bas, men de har gjort det. De har velat att deras flotta ska kunna fylla på bränsle och andra förnödenheter i montenegrinska hamnar. Det har de inte fått och det är en del av de här konflikterna. Men nu har i alla fall NATO tagit kontroll över hela den här kuststräckan, alla länderna.

Om man går tillbaka 30 år och jämför med hur det var tidigare så är det i alla fall en... Det är viktigt med det

Boris

utländska inflytandet och Natos offensivt att skaffa sig kontroll över det forna Jugoslavien. Det är för att på många sätt påminner det här om Natos offensivt. Vi har ju andra utländska spelare också, förutom NATO. Vi har ju Turkiet och Saudi-Arabien. Turkiet har ju mycket noga markerat intresse och kontroll av att de har intressen i Bosnien, Kosovo och Makedonien.

Det blir då herrans liv. För två år sedan besökte Erdogan Kosovo och talade på ett massmöte och sa att Kosovo är Turkiet, Turkiet är Kosovo. Och det är klart att serberna i området blev ännu mer livrädda. Det var fan inte en gång till.

Saudi-Arabien har skaffat sig ett Mycket metodiskt byggde ut sitt inflytande i Bosnien. Invånare i Sarajevo idag är ju som att tala om Arabstaden. Saudierna kontrollerar ekonomi och finansväsendet. Så Turkiet och Saudi-Arabien där och Petra, Ryssland är givetvis också ganska stressade.

De ser gamla regerade stater nu gravitera, antingen hamnar under Vests och Natos kontroll eller i Sverige. eller gravitera mot EU och olika byråkratier liksom löper i kapp för att anpassa sig till EU på alla upptänkliga sätt. Vi har också europeiska spelare där som Tyskland som har skaffat sig ett obegripligt starkt inflytande i Kroatien och Slovenien.

De äger all infrastruktur. Elbolagen, telekom, banker, allt är tyskt där. Och så har vi mindre spelare som Grekland som är lite mer svårt att få in. Vi har väldigt länge tittat på Makedonien. Bulgarien som har tittat på Makedonien. Och så har vi Ungern som tittar på den ungerska minoriteten i Serbien. Och så har vi Albanien som tittar på den albanska minoriteten.

Sånt förstås, titta på Kosovo men också titta på den albanska minoriteten som är rätt stor i Makedonien. Och alla de här motsättningarna, det är ju liksom bara manna för USA. Och här kan de hålla ett krig igång länge, om ingenting händer. Eller olika små krig och motsättningar.

Martin

Ja, och det som fler och fler verkar vara oroliga för, det är att de här konflikterna kan komma att intensifieras nu. En potentiell gnista som kan tända en sådan krutdurk i situationen i Makedonien.

Boris

Kanske två minuters måste du säga ner till ugnen, inser jag. Ja. Jag är strax tillbaka.

Martin

Då kanske jag kan passa på att ge lite bakgrund om Makedonien. Vi har en artikel om att förrättad premiärminister Nikola Gruevski nu gör ett utspel om att Makedonien så fort som möjligt ska gå med i NATO och EU. Men det är på en annan konflikt i Makedonien just nu som vi inte har pratat så mycket om i Radio Bula.

Vi hade en länk för ett par veckor sedan som vi aldrig fick tillfälle att prata om. Makedonske presidenten George Ivanov lämnar över regeringsbildningsmandat till socialdemokratiske Soran Saev som väntar stödja sig på etniskt albanska partier. Trots att han varnat att landet kan komma att bli albanernas tjänare.

Det här handlar då om det som Boris berörde alldeles nyss. Det vill säga att albanska partierna... är väldigt aktiva i den här regionen. Det kanske man inte är van att tänka på, Albanien som en imperialistisk stormakt som sprider sitt inflytande, men det är faktiskt vad många är oroliga för i Makedonien.

I Makedonien har man albanska etniska partier i parlamentet som representerar en stor del av Makedonien. Det är en albansk etnisk grupp och man har haft stora framgångar. i makedonska politiska processer. Här kommer tillbaks på det, så jag pratade precis lite grann om makedonien och albanskt inflytande i Makedonien.

Så att i val som man har haft, i parlamentsval som man har haft i Makedonien så har etniskt albanska partier haft stora framgångar. och genom en allians med det socialdemokratiska partiet. så har man bland annat utsett en ny talman för parlamentet som heter Talat Shafari, tror jag man nu talar.

Han är etnisk alban och han har väckt upprådighet genom att sätta upp albanska flaggor i parlamentet, på flera ställen i parlamentet, inklusive sitt eget arbetsrum. Han antillade då ett parti som härstammar från albanska nationella befrielsearmen, en av de stilande parterna från inbördeskriget.

runt millennieskiftet. Han blev talman i slutet av april, vilket direkt orsakade kravaller. Alltså våldsamma sammandrabbningar utanför makedonska parlamentet. Striden gällde då ett... ett paket av förslag som kallas för Tirana-plattformen i makedonsk debatt. Och det är en delad mening om det här, men påståendet från de som är emot Tirana-plattformen är att den har skapats i Albanien, alltså Tirana är Albaniens huvudstad.

Att den makedonska albanska oppositionen har varit i Albanien och tagit fram ett program för att albanisera Makedonien. Men de själva förnekar att den skapades i Tirana. Men den handlar i alla fall om att albanska skulle bli officiellt. i hela Makedonien. för att de etiska albanerna ska få rätt att använda sitt eget språk. Albaniska grupper ska ha vetorätt över offentliga utgifter.

Man ska ändra nationella emblem och namn, alltså Makedoniens nationella emblem. Och man vill också ha officiella ursäkter för folkmord som de meddelade har begått mot albaner under perioden första halvan av 1900-talet.

I det sammanhanget vill man fördöma etniska makedonier och serber för deras roll i de här folkmorden. Nu har presidenten i Makedonien givit den socialdemokratiska ledaren Zoran Saev uppgift att bilda regering. Vilket han förväntas göra med hjälp av etniskt albanska partier.

Men han fick inte det här uppgiften. den här utnämningen av presidenten, men mindre än att han gjorde ett tydligt löfte om att han inte kommer att driva Tirana-plattformen. Han försäkrade att han inte kommer att driva de här albanska kraven, trots att han stöder sig på albanska partier. Efter det så kunde han till slut få uppdrag att bilda regering.

Det kan låta lite absurdt, jag sa precis det Boris, att man kanske inte är van att tänka på Albanien. som en imperialistisk stormakt som lägger sig i andras affärer. Men faktum är att det här är en högst aktuell fråga som folk är bekymrade över. Att det finns en sorts plan för att skapa ett sorts stor Albanien som består då av Albanien som vi känner det, plus Kosovo naturligtvis, plus Makedonien.

Och det här är en konflikt som ni inte pratar så mycket om, men som är extremt infekterat i Makedonien, våldsamt bitvis, folk slåss på gatorna, jättestor politisk kris. Och det är inte alls osannolikt att det här eskalerar.

Boris

Men det kommer det göra. Man har ju länge betraktat Albanien som ett litet bluttland. som fortfarande är skadat och sårat efter Nürhodzia åren. Men dels har man skaffat sig en stark ställning genom brottslighet. Och organiserad brottslighet och politiska krafter som är en och samma sak både i Albanien och Montenegro.

Tack för mig! Det styr ju utvecklingen. Och man är ju mycket tydlig från Tirana på att hålla en hård linje där. Man ser ju stor Albanien framför sig. Och som jag sa, Turkiet är en spelare där. Så att man kan säkert ha dem i ryggen när man vill expandera. Och det visar hur farligt det här är.

Alltså just de här olika nationella byråkratierna. De är ju beredda att liera sig med precis vem som helst för att erövra regeringsmakten. De är liksom som miljöpartister i Sverige. Och det är ett jävligt farligt spel att liera sig med albanerna i Makedonien som är en extremt homogen grupp. Alla röstar likadant, det ser man på valresultaten så länge man har haft valdare.

Och de betraktar sig som albaner helt enkelt. Och de kommer inte att spela någon roll vad den landets nya ledare säger att han inte ska driva, Tyrannaplatformen. De albanska partierna kommer att driva den och vill han behålla makten så kommer han få göra anpassning efter anpassning.

Och Makedonien är intressant därför att jag är rätt säker på att Makedonien kommer att kollapsa som stadsbildning. Tack för mig för att du tittade på den här videon! Det är svårt att tänka sig ett land som är utsatt för så stor press. Man har en gigantisk grupp, eller en stor grupp in i landet som då vill liera sig med ett annat land, albanerna.

Bulgarerna är på och anser att rätt stor befolkningsgrupp i Makedonien är egentligen bulgarer. Grekerna är som vi vet också på det här. Så att, och det enda som kan erbjuda dem skydd är faktiskt ett fungerande Serbien. Men jag tror inte Makedonien kommer att kunna motstå de omkringliggande kriterierna.

Det är en del av krafternas tryck och att det inte finns någon stark politisk kraft i Makedonien som kan skapa stabilitet. Man är särskilt nog dömda till ett krig där. Eller att bli en lydstat delad och sedan... Ett rump-Makedonien,

Martin

Albanierna går till Albanien och så får man ett rump-Makedonien som blir ett lydstad till några av de omkringliggande staterna.

Nu har det till och med gått ner i NATO. Man går ner i NATO och närmar sig EU. Det finns en väldigt stark agenda då för att de sakerna ska hända. Samtidigt är det enkelt att konstatera att Montenegro i väldigt många avseenden står mycket närmare den andra sfären, om man säger. Det vill säga Serbien och Ryssland. Om man jämför Montenegros kopplingar till NATO-länderna eller EU.

Å ena sidan och å andra sidan Montenegros kopplingar till Ryssland så kan man konstatera att man har väldigt mycket mer kulturell närhet till Ryssland inte minst genom att det är huvudsakligen ett kristet ortodoxt land. Men det är också ekonomiskt. Ryssland står för en tredjedel av alla utländska direktinvesteringar till Montenegro vilket är en mycket, mycket större andel än vad EU står för.

I den här processen när Montenegro gått med i NATO så har ju, det är inte helt klaraktigt vad som har hänt, men en sak som vi vet är att Ryssland har bland annat svarat med ekonomiska sanktioner. Man har förbjudit vissa typer av varor att importeras från Montenegro för att straffa dem, bland annat vin. Montenegro exporterar vin, men de får inte sälja vin till Ryssland längre.

Och ryssar har tidigare stått för en mycket stor andel av alla turister som har kommit till Montenegro. Men ryska turismen i det landet har mer än halverats och gått ner till tummen pekfingert en tredjedel av vad det var innan. Och det finns ju hela den här historien om att i oktober förra året, när man hade parlamentsval i Montenegro, så sägs det i alla fall att det gjordes ett kuppförsök i samband med valet.

Men det var på valdagen, konstigt nog, så att det kända gavs då, att dagen innan så hade man tagit ett stort antal presumtiva kuppmakare. Och det sägs att det var serbiska nationalister. som var ute efter att döda premiärministern Dukanovich och att de samarbetade med ryska agenter.

Vi hade ett inslag om det här i Rådgubbar tidigare. Det är en jäkla soppa, va? Men de hade hittat en massa vapen och pengar och stulen och uniformer. Sen var det en rysk diplomat som blev hemkallad till Moskva och fick sparken. Moskva gjorde en ilfärd till Rådgubbar. till Montenegro för att försäkra att det här var inte en officiellt ryskt agerande, utan det var som ryska agenter som hade agerat själva utan tillstånd från Moskva, så sa man i alla fall när det här påstådda Kuppförsöket misslyckades.

Men det man kan konstatera är att det är ganska dramatiska saker som händer. Till exempel att det sker en ryskunderstödd stadskupp i Montenegro. eller i något land i den här regionen. Det är inte någonting som är uteslutet. Det är tvärtom sannolikt att någonting i den stilen kommer att hända. För det är så pass onaturligt nu, det som händer politiskt. Det stämmer inte med den kulturella och ekonomiska verkligheten på marken.

Boris

Alla tror liksom att alla serbiska partier är nationalistiska. Men jag tror man kommer att se i verklig mening en ny nationalistisk serbisk rörelse och nya partier uppstå som söker liksom... Allians med andra slaviska krafter. Och det är därför att man är orolig, liksom inte bara för att hamna under USAs kontroll, utan man är i verklig mening orolig för Turkiet och faktiskt också Saudi-Arabiens inflytande mitt på, mitt i reforna Jugoslavien. Alltså att det talas så tyst om detta är... Det är också en förlåt att man inte får tala om islams aggressiva tendenser.

Martin

Det är också viktigt att komma ihåg i det sammanhanget att Turkiet är ett NATO-land och Saudi-Arabien är nära allerede till USA.

Boris

Så vi ser alltså hur, återigen, vi kommer inte undan historien. Nu tränger de muslimska krafterna upp genom Europa igen. Absurt nog nästan, så är det liksom Serbien, Ungern, Polen som är, Polen är en bit bort men de är ändå medvetna om detta och vikten av att försöka köra Västerlandet. Och de får då pisk av faktiskt resten av Europa för att vara auktoritära och ondskefulla och så vidare.

Så var det åtminstone inte förr i tiden. Och här spelar alltså Tyskland framförallt ett jävligt farligt spel. De går i stort sett hand i hand med USA på i reforerna i Jugoslavien och har inga större problem med att... Islam etablerar sig och dominerar delar av det forna i Jugoslavien.

Alltså utan överdrift, detta är det oroväckande. Och med alla de spänningar som finns inbyggda i den här regionen så är det väldigt lätt att starta krig här.

Martin

Ja, mycket otäckt situation och samtidigt fascinerande. Jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma lite oftare till saker som händer. Vi kanske inte måste ha... Vi har fem länkare på rad varje vecka. Men gärna för mig att Bubbelredaktörerna lägger in lite fler Balkan-länkar. Så kan ju vi göra en utfästning som att vi kommer att behandla dem i radion och följa det här.

För det är ett... Det kommer att bli ännu mer strålkastare ut på den här regionen. Det kommer att komma tillbaka till centrum som en primär konflikthärd. Det är väldigt bra om vi har varit tidiga på bollen. Så vi kan förklara vad som händer med det som händer.