Martin

Jag har lagt pannan i djupa väck och tänkt på det här med manipulationen av val. Som sagt, oavsett om det är lagligt eller olagligt, det är helt glasklart för mig och jag hoppas för alla som lyssnar att valsystemen i USA och i hela västvärlden har varit kraftigt manipulerade. Framförallt såklart genom kontrollen över mediaapparaten mellan valen.

Det här har pågått med väldigt stor effektivitet i... i många år, i årtionden. Det som vi var inne på tidigare, att det kan vara så att 2024 var det första någorlunda fria valet på länge, kanske i manna minne. Om det är så, om Trump egentligen vann 2020, han egentligen borde ha vunnit 2020, och han egentligen kanske vann i en landslide 2016, och det kanske varit så i rätt många val tidigare.

Vi leker med den tanken. Vad är den egentliga situationen som vi inte har sett på grund av all informationskontroll och som inte har tagit sig uttryck i valresultat på grund av kontroll av valsystemen? Om vi har levt i en sorts medial och elektoral illusion i flera årtionden, vad är den egentliga verkligheten?

Kan vi ens prata om en egentlig verklighet? Eller är det mer någon sorts... ett obestämt tillstånd, Schrödingers valuna. Jag tror att svaret är kanske någonstans däremellan men vi kan kanske försöka skissera vad som finns där bakom. Antalet valet 2024 var det första fria valet som har hållits i USA på några årtionden, vilket jag misstänker faktiskt är fallet.

Så siffrorna 2020 såg ganska konstiga ut, särskilt jämfört med årets siffror. Men tänk om siffrorna från 2016 också var väldigt manipulerade. Och varför skulle de inte vara det? Det fanns särskilt stora möjligheter att fuska 2020 av skäl som vi har pratat om redan. Men hur såg de egentliga valresultaten ut i alla de föregående valen? Och hur hade de sett ut utan all manipulation som definitivt har pågått?

Den lagliga manipulationen. Så 2016 kanske var ett genuint fall av too big to rig. Och Obama kanske inte alls hade så stort stöd som man kunde göra officiellt. Och vi vet ju att när George W. Bush blev president så var det mer en hårsmån. Demokraterna var bara bokstavsavtalet några timmar från själavalet genom den här omräkningen i Florida.

Som bara stoppades för att republikanerna dels agerade med kraft och... även fysiskt slog sig in i röstningslokaler och störde processen. Och sen till slut så fick man ju höxa domstolen på sin sida och stoppade omräkningen. Och under 90-talet så var högerna i USA splittrad. Bill Clinton vann 92 med 43% av rösterna.

Det var en speciell situation därför att Ross Perot var med som tredje kandidat och han tog 19% av rösterna. Och det är omdiskuterat vilken roll Perot spelade för valresultatet. Men det är klart i alla fall att Clinton hade väldigt små andelar av popular vote. Mycket mindre än 50% i båda valen. Trots att han fick väldigt många elektorsröster. Så om vi går tillbaka till 80-talet och egentligen hela efterkrigstiden så ser vi en lång rad av vi ser en väldigt dominant republikansk dominans med Eisenhower Nixon, Reagan som vann jordskredsseger efter jordskredsseger.

Medan demokraterna vann då och då oftast med hårfina marginaler. Kennedy 1960, Carter 1976. Det stora undantaget är Johnson 64 som vann med enormt stor marginal över Barry Goldwater givetvis. Men det var ett speciellt val. Det var året efter Kennedy-mordet. Vilket skapade väldigt mycket sympati för Johnson. Trots att det förmodligen var han som mördade Kennedy.

Och man hade också genomfört Civil Rights Act som klubbades igenom sommaren 1964 precis innan valet. Det är en komplicerad fråga. Sen kom Voting Act året efter och så vidare. Men man köpte det afroamerikanska väljarblocket. Civil Rights Act. Så 1964 var väldigt speciellt.

Hur som helst. Den här läsningen av historien, man kan tycka att den är selektiv, kanske tendensig, men min tanke är att det som har hänt från 90-talet och framåt... kan ses som en sorts anomali, kanske en illusion. Därför att demokraterna bestämde sig för att de kan inte ha det på det här sättet längre. De måste ta tillbaka kontrollen över staten. Och då börjar de bygga upp de här systemen för informationskontroll, valsystemskontroll, som amerikanerna lever under än idag.

Som vi alla lever under i det globala amerikanska imperiet. Så att åtminstone sedan dess har vi levt i en sorts fantasivärld. Där vi har lurats att tro att bland annat att demokraterna är mycket större än vad de faktiskt är. Och de har stulit val efter val genom sin kontroll över både medierna och valsystemet. Och de har också forcerat republikanska kandidater att gå väldigt långt åt vänster för att överleva politiskt.

Och det är så vi kommer till sådana här bizarra situationer som 2008 när Obama stod mot John McCain. Och John McCain mer eller mindre ville förlora vid valet. För att det skulle varit pinsamt för honom att vinna över en så stor och viktig man som Barack Hussein Obama. Och han höll det här storstilade talet på valnatten. Där han liksom var överlycklig över att Obama hade vunnit.

Och han prisade vilka fantastiska historiska händelser det var. Och han glädde sig mycket med alla afroamerikaner och så vidare. Vad är det som har hänt här egentligen? Vad har varit verkligheten eller situationen på marken här medan vi levt i den här illusionen? Ja, en sak som har hänt är att det har varit en situation där eliterna har sålt ut sina folk. Så i USA, precis som i Europa, tre årtionden av förräderi, korruption, manipulation, en regim byggd på monumentala lögner, totalt fokuserad på monumental exploatering.

En liknelse som vi varit inne på ibland och som jag tycker är användbar det är att visa på parallellerna mellan västvärlden och Sovjetunionen. För att Sovjetunionen är ett så välkänt exempel, det arketypiska exemplet på ett förtryckande system. Och därför är vi liksom präglade med det, vi som har växt upp under den här tidsperioden. Och det finns många fler likheter än folk vill tro mellan systemen.

Och ironiskt nog så blev det så att när Sovjetunionen föll så gick västvärlden in i en ännu mer sovjetisk fas. Eventuellt för att bristen på global konkurrens gjorde det möjligt. Så att vi har levt accelererande sedan början av 90-talet under ett gravt förtryckande system utan fri åsiktsbildning, utan yttrandefrihet med falska politiska system som skapar illusioner av politiska alternativ men som alltid styr tillbaks till en och samma politik.

Och på många sätt är situationen värre i den samtida västvärlden än den var i Sovjetunionen. Därför att, av många skäl, mekanismerna för att straffa och exkludera människor, avvikare, är på vissa sätt värre i väst. Och vårt system slår mycket hårdare mot människor som individer och människors kultur. Mot familjer, mot de grundläggande biologiska funktionerna.

Så ryssar och östtyskar. De var på många sätt hyfsat intakta när muren föll. Vi har utsatts för en mer extrem och på många sätt djupare programmering. Och vi är mycket mindre medvetna om hur programmerade vi är än människor var bakom järnridån. Därför att vi är utsatta för den här särskilt diaboliska mekanismen som kommer med den liberala demokratin. Att man offentligt avskaffar alla verkliga konflikter.

Och då säger man sådana saker som att staten, man tänker att staten, det är ju vi. Det är ju alla vi tillsammans som går och röstar vart fjärde år. Hur kan staten vara vår fiende? Det skulle ju vara att säga att vi själva är vår egen fiende. Det är ju totalt ologiskt. Det kan ju inte vara sant. Och det var mycket lättare att se klart i Sovjetunionen. Det var inte folket som styrde, det var kommunistpartiet. Och det var bara en liten minoritet som var medlemmar i partiet.

Det var några procent av befolkningen. Mindre än tio procent av befolkningen var partimedlemmar. Vi lever under en mycket mer förtryckande illusion där vi förväntas identifiera oss med den härskande klassen. Och de flesta gör det också. Särskilt i länder som Sverige såklart som är naturligt egalitära av historiska och biologiska skäl. Men också i länder som USA. Och vi har också en hel del helt nya faktorer som att folk pumpas fulla med psykoaktiva mediciner i enormt stor skala.

Bokstavligt talat miljontals människor även i ett litet land som Sverige. Ännu sjukare saker som hormonterapier, barn som pressas och byter kön, andra sådana extrema biologiska och psykiska kontrollmetoder. Och såklart, det måste nämnas, det är en väldigt djup och viktig faktor, en biologisk faktor. är såklart massinvandringen. För att i Sovjetunionen så hade att de hade sina egna multikulturella experiment såklart.

Men som ryss i Moskva 1980, eller som tysk i Östberlin, så stod inte du inför ett hot om utrotning av ditt folk. Du kanske blev skjuten. Du som individ kanske blev skjuten om du stod upp mot systemet. Men du levde inte under en regim som försökte ersätta och i praktiken utrota ditt eget folk. Alltså dina barn, dina barnbarn. De kanske skulle leva under socialism, men de skulle leva som tyskar i Tyskland eller som ryssar i Ryssland.

Och de skulle ha en chans att ta tillbaka landet. Så på det sättet var sovjetsystemet en väldigt mild och återhållsam regim jämfört med den västerländska regimen som vi lever under nu. Så vi lever under ett mycket allvarligare hot från vår regim än folk gjorde under Stalin eller Honecker. Men nu håller det där på att ändras. I och med Trump och i och med alla partier som har dykt upp i Europa som pekar på och artikulerar åtminstone vissa av de här riktigt sjuka sakerna som pågår.

I och med det så håller konflikterna på att komma upp till ytan. Det är fortfarande ganska grumligt. Folk är fortfarande inte ens i närheten av en rimlig medvetande nivå. Men vi har brutit illusionen av att det inte finns några konflikter. Att vi alla sitter i samma båt. Att politiker vill oss väl. Politiker försöker bara styra båten på lite olika sätt, men de försöker göra sitt bästa.

Och det som jag har pratat om, som vi har pratat om i alla år, att den här polariseringen som det kallas, den förhatliga, den fruktansvärda polariseringen som våra plåg och andar är så rädda för. Polariseringen är exakt vad vi behöver. Vi behöver mycket mer polarisering, mycket mer konflikt, mycket mer konfliktmedvetenhet. Och om det är någonting som vi har fått... I det senaste valet i USA så är det det.

Och de senaste tre valen i USA. Och jag tror att det är på det här sättet. Det är inte en överdriven beskrivning av situationen. På flera sätt så underdriver jag problemet. För att jag har utelämnat saker som man skulle kunna ta upp. Till exempel ekonomiska faktorer. Men om man leker med den här tanken. Hur kan man tänka kring möjligheten att förändra saker och ting? Hur skulle en öppning kunna ske? Någonting som skulle kunna vara början på.

västvärldens motsvarighet till det som hände i östblocket under 80-talet. Det som ledde fram till det som vi i västerländsk mytologi kallar för murens fall. Ni förstår säkert ni som lyssnar vart jag är på väg med den här idén. Vi kan leka med tanken att Trump har en chans nu att bli någonting i stil med västvärldens motsvarighet till Gorbachev.

En ledare som kommer fram genom det existerande systemet. Men börja göra saker som underminerar systemet. Och det är inte så entydigt, det är inte så fantastiskt som vissa kanske tänker. Jag vet inte hur järntvättade i den här frågan som folk lyssnar på Radio Bubbla är förhoppningsvis inte alls. Men Gorbachev han hyllas ju förebådslöst som en hjälte i väst. Ungefär som Winston Churchill och andra personer som i själva verket var fruktansvärda monster.

Gorbachev han banar väg för hemska saker som hände sen. Men poängen är att han satte saker i rullning från en position inuti systemet med konsekvenser som rätt snart var utom hans kontroll. Och han skapade ingenting, han byggde ingenting som var bra, ingenting som bevarades och växte till någonting. Men han och folk omkring honom, de instabiliserade och satte saker i en sorts, det som småningom blev en sorts kollaps.

Och vi kan se flera paralleller i det som händer i USA just nu. Vi har ett motsvarighet till glasnost i hur de etablerade medierna tappar greppet. Statsapparaterna öppnas upp, får mer insyn istället för att bara fungera som ett monolitiskt block. Folk inuti systemet arbetar för att exponera oegentligheter. Alternativa medier kan göra nya typer av granskning.

Förhoppningsvis rejäla reformer av valsystemet. Och vi kan såklart se motsvarigheter till Perestroika i form av svepande ekonomiska reformer. Dogeprojektet som skulle vara det viktigaste. Och om Dogeprojektet genomfördes, det skulle trigga en ekonomisk boom utan dess like. Om det faktiskt genomfördes. Saker i stil med kanske det som hände i sig i Ryssland på 90-talet.

Fast förhoppningsvis med mindre korruption. Man lade ner tusentals myndigheter och rev upp tusentals regleringar och så vidare. och Trump pratar om andra radikala saker som har slopat inkomstskatten de här sakerna skulle leda till massiv omstrukturering av hela den amerikanska ekonomin och samhället som du har varit inne på som ett tema både i den här sändningen kaos, enormt mycket kaos så det här är min optimistiska kanske lite spekulativa idé om vad som skulle kunna hända att vi skulle kunna få uppleva någonting i stil med murens fall i väst.

Jag tror att huvudpersonerna nu har en hög grad av medvetenhet om vad de står inför. Trump är inte alls lika naiv den här gången. Musk är inte naiv och han har de här extremt starka incitamenten. Vance han är inte heller naiv så han kan driva det här vidare i åtta år till efter Trump. Deras fiender är totalt demoraliserade, splittrade, oorganiserade vilket också var fallet i Östblocket i Sverige-unionen de har tappat sina traditionella maktmedel de funkar inte längre och de kan stå inför massiva dråpslag om Trump börjar stycka upp statsapparaten som han signalerat att han ska göra så det är svårt att ens se dem kunna slå tillbaks med särskilt mycket kraft med mindre än att de dödar Trump och Vance och Musk och RFK och några till.

Det är mycket som hänger på dem på de männen nu. Men det jag försöker säga är att hoppet som jag ser det är inte att de ska bygga något nytt. Det är inte att de ska bygga The Golden Age eller bygga en fantastisk lyckorike. Vi är inte i den situationen vi är i. Att vi står i färd att bygga en fantastiskt gyllene lyckorike, någon sorts utopi. Utan det vi skulle kunna hoppas på eller det jag hoppas på, det är att de ska utlösa en sorts kollaps.

Att den här väldigt anspända, statiska frys då väldigt falska situationer som vi befinner oss i ska börja luckra upp. Och sen får vi förhoppningsvis så får vi låta den här kollapsen bara utspela sig. Och sen, sen när allt det här har spelat över då kan Elon Musk börja bygga något nytt. Kanske med hjälp av Vance när Vance är president efter Trump.

Men jag ser inte alls Trump som en sån kraft. Hans historiska roll, om han har någon. Det är att vara en undanröjare av hinder, en vägröjare. Men att bygga nytt, det är någonting som i bästa fall kan hända ganska långt framåt. Gud, så vackert. Det där gör ju att jag känner att min... Jag säger bara amen, och det där gör att jag känner att min längtan efter att få se kaos har en... Hoppfull framtid. Det är inte bara med längtan efter att se kaos, utan det kan leda till något gott. Det var väldigt fint det där.