Martin

Netflix dokumentärserie Hitler, nazismen och tredje rikets fall kom till på grund av millenniegenerationens okunskap om förintelsen enligt regissör Joe Berlinger som säger att okunskapen är så stor att det har gått från förintelseförnekelse till förintelsebekräftelse alltså att Hitler hade rätt.

Ja, det kommer en ny dokumentär om andra världskriget på Netflix. min första tanke när jag såg den här rubriken var att det måste vara den mest övertablerade nisch som finns inom dokumentärfilmer möjligen beundrat tag för dokumentärfilmer om lejon på savannen eller något sånt där men jag tror att det är faktiskt så att lejonen konkurrerar hur många andra världskrigsdokumentärer finns det redan bara på Netflix?

Förmodligen flera hundra vi samtidsmänniskor vi är ju helt besatta av andra världskriget och av Hitler givetvis för att inte tala om hans storverk Frihentelsen. Oavsett om vi fnekar eller bekräftar Frihentelsen som det står i rubriken här. Oavsett om Hitler hade rätt eller fel så är vi oerhört intresserade av honom. Det som vi pratar om då och då är vår kulturskapelseberättelse, våra mest fundamentala myter, våra källor till världen och riktning.

Allting kommer från andra världskriget. Specifikt så är det ju historieskrivningen kring andra världskriget som styr så mycket av vårt kulturella och intellektuella liv. Om man nu fortfarande kan prata om något kulturellt eller intellektuellt i vårt samhälle. det som vi något tvivelaktigt försöker få att baseras om kultur kretsar i extremt hög grad om andra världskriget och saker som hände i samband med andra världskriget eller som vi föreställer oss hände i samband med andra världskriget så att kampen går alltid vidare nya dokumentärfilmer måste alltid produceras det finns till och med särskilda tv-kanaler som bara handlar om andra världskriget som bara sänder andra världskrigsfilmer dygnet runt Vilket är väldigt intressant för hur många sådana ämnen finns det som bara rapporterar dokumentärt om ett enda ämne dygnet runt.

Så det finns ju då som sagt naturfilmskanaler och sånt där och jag är säker på att det finns religiösa kanaler som dygnet runt sänder religiösa budskap. Men det här är vår tids största och viktigaste religiösa budskap, den här teologiska monomanin kring andra världskriget. och Hitler. Men de kan alltid ta upp det här som en rationalisering för det de gör och säger att ju längre tiden går desto större är avståndet mellan andra världskriget och unga människors verklighet och i motsvarande mån så minskar deras kunskaper.

Och det är ju tydligt sant. När jag föddes så hade 37 år förflutit sedan andra världskriget. Och ingen av mina föräldrar var födda än när kriget slutade. Vi har förmodligen... folk som lyssnar på Radio Bubbla som varken har mor eller farföräldrar vars liv överlappade med kriget. Det var verkligen väldigt länge sedan som de här sakerna hände.

Och ju längre tiden går, desto mindre kunskap har folk givetvis. Men det är också så att ju längre tiden går desto mer frikopplade blir myterna från vad som egentligen händer. Det är också berättelserna som berättas om kriget som vid det här laget helt och hållet lever sitt eget liv. vid det här laget så har väl de nästan ingenting att göra med vad som faktiskt hände om det någonsin fanns någon sorts realism någon sorts verklighetsfrankting så var det längst ner i alla fall vi har liksom gått igenom flera olika cykler av helt nya myter om alla världskriget och sen så kommer förintelsen som han börjar prata om senare som har kommit och blivit den stora grejen nu så vi är långt ute i en sorts fantasivärld när det kommer till de här sakerna samtidigt som det är så enormt viktigt och det är så mycket som kretsar kring det och så mycket som som baseras på det.

Så det är ändå intressant som att jag är inte nyfiken på just den här dokumentären för det verkar inte som att det kommer någonting nytt. Men fenomenet tycker jag är väldigt intressant. Och jag ska också säga att jag personligen, jag är inte immun mot det här intresset förande världskriget. På ett plan så kan jag litegrann försöka ställa mig över och ta avstånd från det, men jag är också lite mer intresserad än vad jag egentligen kanske känner att jag borde vara.

Men... Jag tänkte på det jag såg i den här rubriken Jag sa det till dig också häromdagen Jag frågade mig själv vad tror jag att folk inte förstår om andra världskriget? Om jag skulle hålla på och säga att jag måste göra en dokumentärfilm för att unga människor förstår inte ditt eller datt, vad skulle jag lägga fokus på då? Och sen ställde jag direkt efter det en ännu mer intressant fråga, nämligen vad skulle Boris tycka var det viktigaste som folk inte förstår?

Men jag frågade Jag frågade även Dan Boris Och sa att Jag måste säga först Jag skulle börja med att ge några idéer Så kunde du Kommentera lite Så att något motvilligt Något motvilligt ska jag göra det Motvilligt eftersom Mina historiekunskaper Vid sidan av dina Boris Ser ut som något som har Färskstreamat från Netflix Men Jag kommer att tänka på ett par saker. En ganska konkret historisk sak och en lite mer filosofisk sak som har att göra med hur historiesynen formar vår världsförskådning.

Det som folk framförallt inte förstår om andra världskriget var att det fanns en värld innan andra världskriget. eller annorlunda uttryckt att det inte fanns en värld före andra världskriget. Det är en paradox, men jag tror att kanske många förstår vad jag är ute efter eftersom vi har pratat en del om det här tidigare.

En av de främsta orsakerna att man fokuserar så fanatiskt på andra världskriget är att man vill ta bort fokus från allt som hände innan andra världskriget. Det finns flera exempel på det här i historisk skrivning såklart. Det finns en liknande mekanism i svensk historisk skrivning. som vi uppmärksammade då och då det vill säga att man fokuserar extremt mycket på de politiska omvälvningarna i Sverige på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet när socialdemokratin fogade över landet frälst oss från det här fruktansvärda tillståndet vi levde i dessförinnan.

Och det är vad svenskar i allmänhet tror, så att vi inte kan bedöma. Vi svenskar levde i mörker, armod och misär i alla hundratals och tusentals år tills arbetarrörelsen klev upp på den historiska scenen och gjorde våra liv värda att leva. Det finns egentligen ingenting som behöver sägas om... tiden innan ett LO och SAP förutom att den var skit och vi ska vara oändligt tacksamma för att den är över.

Och så är det med andra världskriget också att fokuset på kriget täcker över vad som hände innan kriget. Allting vi bryr oss om det är den här nya världsordningen som skapades efter kriget. Allt som kom in var mörker och misär och pliktskyldigt måste vi ha någon sorts berättelse om det. Men framförallt är det en sorts köp.

ganska svepande mörkläggningsmekanism. Och det jag tror att vi framförallt leds bortifrån det ena är första världskriget som folk har mycket dimmigare uppfattningar om. Jag tänkte när man pratar med folk att de flesta någorlunda intelligenta personer kan säga några sammanhängande meningar om vad andra världskriget handlar om.

Givetvis från ett konventionellt perspektiv från ett normigt perspektiv. men de kan i alla fall lägga ut texten om det en stund och det låter inte det är inte totalt pannkaka liksom men nästan ingen kan förklara vad första världskriget handlar om men det i sig är en paradox därför att det går inte att förstå andra världskriget utan att förstå första världskriget för som vi har pratat om tidigare flera gånger så var världskrigen på många sätt en och samma konflikt som hade så att säga det hade med ett långt vapenstillstånd mellan 1918 och 1939 1932 och det är just det som är problemet för att om folk hade kunskap om första världskriget så skulle andra världskriget komma i ett helt annat ljus så att för att upprätthålla den allmänna förvirringen så är det bäst att vi inte tänker alls på första världskriget och den andra saken som jag tror att man framförallt vill täcka över är vad som hände i Europa innan första världskriget vad första världskriget var en reaktion till eller en kontrast till Det jag tror att man särskilt vill obfuskera är att Europa befann sig i en sorts guldålder under den närmaste föregående epoken, under 1800-talet.

Kulturellt, filosofiskt, vetenskapligt, ekonomiskt, politiskt, massvis med olika utvecklingar, långa utvecklingar löpte ihop. Och skapade en världshistoriskt unik tid och miljö där vi gjorde mängder av stora genombrott. och det som jag tror är den springande punkten som jag har berört då och då vi stod på randen på mitten av 1800-talet, slutet av 1800-talet vi stod på randen till att göra ännu större genombrott man kan se det i efterhand och många kände det då, många märkte då vid den tiden att det låg i luften och de pratade om det och skrev om det att vi var på väg att bryta igenom och göra någonting väldigt intressant med vår kunskap med vår civilisation och det var där som det uppstod en sorts en sorts motreaktion och det var där som någonstans det bestämdes att här drar vi ett streck, här stänger vi ner hela utvecklingen nu ska vi styra in saker och ting på en helt annan mycket mer begränsad med primitiv bana så vi flög för nära solen och våra vingar fattade eld och vi föll och vi har fallit sen dess och första världskriget var en sorts apokalyps vår värld gick under och sen dess har vi levt i en sorts postapokalyptisk mardröm och krampaktigt håller vi fast i vissa fragment av den gamla världen fast vi egentligen inte förstår vad de betyder och det enda vi egentligen kan göra är att dels försöka återskapa kanske delar av den gamla ordningen, men det går egentligen inte så vi kan försöka så frön för att bygga någonting nytt och det är egentligen, jag tycker ju personligen att det är en väldigt inspirerande situation, jag känner mig exalterad som jag ofta pratar om att få vara en del av en sådan ansträngning att tänka att få vara med och börja bygga en ny kultur, en ny fas av av civilisationernas cykel.

Att man inte behöver känna sig bunden av någonting som existerar eller någonting gammalt som man måste hålla fast vid eller bygga på nytt för att vi är så långt bortom det där. Vi har liksom gått igenom två stora förödande världskrig som bara var till, som bara var reset reboot-knappen som då tryckts på gång på gång för att det gamla inte riktigt ville dö. Men nu är vi där och om man inte förstår att det är det som pågår så kommer man vara väldigt förvirrad.

Framförallt om man tror att saker och ting har blivit bättre och bättre i en så rak uppåtgående linje längs hela den här perioden. Och det är det som den konventionella historieskrivningen säger såklart. Och det jag tänker på som början på en sån postapokalyptisk ökanvandring det är den moderna ideologin, det är början på en ny guldålder.

Och dessutom kan man säga att det som början på... den första guldåldern eftersom vår tid egentligen inte erkänner några tidigare storhetstider alla andra tidigare epoker är bara mörka och smutsiga och depreverade och det i sig är en det är en unik jag tror att det är en unik och ganska häpnadsväckande och skrämmande sak att vi i vår tid, vi är så unikt ointresserade av historien jag vet inga andra exempel på att det har hänt tidigare för att nästan alla sorts kulturer har alltid medvetet försökt bygga vidare på någon sorts historia.

Man har alltid försökt dra de här långa linjerna för att förklara vem man är och vad man håller på med. Vilka tusenåriga rötter är det man åberopar? Det är en exempel jag känner till på kulturer som ser sig själva som helt nya och jungfrufödda förutom vår kultur. Det är olika typer av sekter. Små, små grupper av människor som går helt och hållet uppe i kanske en viss guru.

och hans berättelse och någon viss idé men det är alltid bara de här små lokala isolerade exempel så säger man, ja men allting innan vår guru, det är bara irrelevant och sen vissa av de där kanske växer och blir mer storskaliga, som till exempel islam, som har någon sorts insulära inställning men till islams försvar kan man säga att i det här laget så finns det ändå 1400 år av islamisk historia men inte vi vi har den här unikt historielösa om perspektivet, världsavskådningen och kruxet i alltihopa det är precis den här knuten den här singularitetspunkten som vi har i andra världskriget men det handlar egentligen inte om andra världskriget utan det handlar om allting som hände tidigare och framförallt allting som hände innan 1914 Ja, det blev lite dörrigt kanske. Det var en idé i alla fall.

Boris

Nej, inte alls.

Martin

Om att det inte framförallt handlar om förståelsen för andra världskriget, utan det handlar om vad det skymmer sikten för. Hur mycket man måste väsnas för att skymma sikten.

Boris

Ja, det där tycker jag var en väldigt, väldigt bra genomgång. Jag kan faktiskt bara ansluta mig till det. Alltså det gäller ju att andra världskriget kan... Kan inte, själva fokuset är ju fel i den allmänna diskussionen nu. Att vi måste förstå andra världskriget. Vad hände egentligen?

Men så gör man inte i några andra historiska sammanhang. andra världsgrejer kan inte dras förstås annat än att man drar de väldigt långa linjerna. Det är som den nyss döde framstående judiska historikern Arno Mayer konstaterade att betraktar man historien, även den moderna historien, så är förintelsen bara en detalj.

Den inträffar på grund av en massa andra... Men det är bara detalj. Och den i sig förklarar ingenting. Den förklarar ingenting av något skeende. Bara det som fanns innan eller det som kom senare. Och det är ingen idé att försöka gräva ner sig i den för att förstå vad som hände. Det är för att det kan inte heller förstås utan de stora linjerna. Och som man säger, som sagt var, det är bara detaljer i det historiska förloppet.

Det är surt. mildt uttryckt. Jag vill inte vara vanvördig för de som förlorat anhöriga i denna förintelse. Men det har liksom inget förklaringsvärde för historien eller någonting annat. Eller för hur vi har det nu. När det gäller den långa linjen så skulle jag vilja förlägga den hur långt tillbaka som helst egentligen. Som jag säger det är en exceptionell situation på 1800 i mitten på 1800-talet.

Men man Och redan då tycker jag liksom att allt är dömt och gå under. Allt är skrivet. Det kan bara röra sig åt fel håll tyvärr. Men jag kan inte se något annat man kan göra i diskussionerna än idag och säga ungefär som jag. Alltså gå ut ganska hårt och säga att förintelsen förklarar ingenting.

Och du kan inte förstå historien utan att dra den långa linjen bakåt. Sen är det väldigt intressant där du sa att vi lever i en tid som är den första som inte i verklig mening försöker bygga vidare på det som var. Men vi försöker ju faktiskt, inte vi men de andra försöker faktiskt bygga vidare.

För det finns lite motsägelse där för att precis som du säger, vi lever i en tid då allting sägs på något sätt börja på nytt. Alltså den verkliga riktiga goda världen den föds 1945 under USAs beskydd och det är den vi på något sätt ska liksom förverkliga och breda ut.

Med andra generationer och epoker att titta tillbaka på Rom, Sparta, Aten, Florens och Verundig under renaissancen, Wien så tittar vi tillbaka på FN-skrapans uppfördes. Så vi ser förvisso tillbaka att köka lära och punkten är 1945 vilket är oerhört fattigt.

Så jag tror en sak man ska göra är därför att inte ge sig in i sådana här diskussioner om hur många dog, var när, hur, vems fel var att andra världskriget utbröt. Det är precis som du gjorde, dra de långa linjerna vilka jag tror gör folk som har en någorlunda fungerande hjärna lättade.

Alltså att de kan kripa upp ur det här kaninhålet. När de lär sig allt om SS och det sonska och så vidare. Och tittar på utvecklingen som den faktiskt har utspelat sig. Eller historien. Och det är då man kan bli stimulerad och få denna visioner. Om att tänka om man kunde skapa en ny renaissance-period i Europa. Förutsättningarna finns ju faktiskt.

Martin

Ett annat sånt, det är just den här amerikanska nyordningen som började 1945 i förrgår som alltid har varit kvar och det är ju också ett alternativt perspektiv jag drar mig för att säga så mycket om det för att jag har så många gånger så har jag hållit utläggningar i Radio Bubblånd men som ett perspektiv på just den här frågan om vad kanske unga människor inte förstår om den här epoken och den här vändpunkten så ett sätt man skulle kunna lägga upp det lite provokativt det är att det som hände har egentligen ingenting att göra med Tyskland och Hitler det är fel att säga att det inte hade att göra med Tyskland men man kan säga att det hade ingenting att göra med Hitler det hade ingenting att göra med judar givetvis utan det som allting handlade om är USA och det är det som är om man ska förstå någonting från hela den här epoken så var det vilken roll USA spelade och varför USA gjorde det de gjorde och som sagt, vi har pratat om det förut men USA spelade en extremt stor viktig roll i världskrigen och det är kanske det som det ljugs allra mest om.

Den officiella historieskrivningen är något i stil med att USA räddade Europa ur fruktansvärda knipor. Hjältemodigt och altruistiskt kom amerikanerna över havet och räddade oss från Hitler. Medan sanningen snarare är att USA hade en sorts fanatisk anti-europeisk agenda som man hade drivit i flera hundra år. Och som gjorde att man gick in i första världskriget och förvärrade det kriget enormt mycket och förlängde det.

man krossade hela den gamla politiska ordningen i Europa som man uttryckligen hade som mål i början av kriget och ersatte den med en helt ny amerikaniserad republikansk, liberal, demokratisk ordning och så vidare. Och i andra världskriget så gjorde man det igen för att europeerna höll sig inte på mattan utan man var tvungen att gå in igen och kronan på verket var att man gav halva Europa till Stalin. Den stora befrielsen av Europa, halva kontinenten fick leva under ett kommunistiskt förtryck.

styrt från Moskva. Det är liksom den alternativa berättelsen som aldrig någonsin kommit fram, förutom Radio Bubbla och enstaka andra obskyra podcast. Det har väldigt lite att göra med Hitler och judarna och allt det där. Amerikanerna satt igång den här agendan långt innan Hitler föddes och de började rulla ut den på allvar i Europa långt innan Hitler var mer än en korporal i gamla tyska härden.

Boris

Och Just den här bilden av att USA kom över haven i två gånger. Den är ju så närvarande. Framförallt i svenska borgerliga kretsar. Det är sjukt att höra att USA har räddat oss två gånger. Och det minsta vi kan göra är att gå med i NATO. Så att vi kan delta i den tredje räddningsoperationen mot vad det nu ska vara.

Men det är också... Det absurda här är ju att vi måste studera historien. För det är inte bara i radio och bubbla. Tittar man på riktiga historikers verk så finns ju allt där om hur jävla onödiga egentligen båda världskriget var. Det är ju knappt att det är omstrykt bland historiker.

Och det finns en ordentlig, speciellt brittiska historia har en väldigt revisionistisk syn på till exempel förspelet till andra världskriget. Härom veckan läste jag Kenans gamla bok om det brittiska imperiet där han förklarar att andra världskriget hade ju inte behövts bryta ut om.

Och om britterna varit lite mer koncentrerade på att förhandla med Hitler. Men man var så jävla upptagna med att behålla kontrollen över Indien. Man gick ju på knäna där. Det jästa verkligen i Indien. Man var rädd att förlora hela subkontinenten. Så man skötte alla förhandlingar och skenet i Europa med vänsterhands lillfinger.

Tills situationen totalt hade kajkat ihop. Och det finns många sådana exempel på onödigt. Och när det gäller Versaillesfreden som faktiskt amerikanerna drog upp riktlinjerna för. Det är inte bara att de krossade mångkulturellt fungerande, någorlunda fungerande imperier. Det är inte bara att man ersatte dem med en slags liberala republikanska demokratier.

Man ritade till att kartorna blev sådana att man byggde in en massa förbannade nationella problem som det inte fanns någon vettig lösning på nästan. Som gjorde att kontinenten drev mot krig. Alltså de har bara skapat ondska elände och helvete i den här världsdelen.

Martin

Det finns ju några figurer under den här historien under 90-talet som verkligen är så extremt Alltså perverterat, ondskefulla så destruktiva att man knappt kan förstå det. Och det där tror jag myten om Hitler är till för att maskera i hög utsträckning vilka som var de egentliga galningarna. Alltså framförallt först Woodrow Wilson och sen FDR och Winston Churchill som var helt sinnessjuka människor och som gjorde helt galna saker som verkligen förstörde Europa, i Churchills fall sitt eget land, sitt eget imperium.

Allting kör till botten, totalt i onödan bland annat på grund av att man hade en fanatisk missriktad lojalitet till det nya amerikanska imperiet och ett fanatiskt hat mot Tyskland.

Boris

Och det är ju bara, han sålde ju verkligen, som du säger, det där är oerhört viktigt. Alltså Churchill sålde verkligen sitt land till USA. Och i förhandlingarna, det är också sådär dolt vad som hände. Med vilka metoder USA tvingade britterna att montera ner sitt imperium. det var ju det brittiska överhuset kämpade emot i det längsta mot det amerikanska utpressningsavtalet men det hade ju varit målen hela tiden att se till att det monteras ner och sen gav man sig på Frankrike och såg till att de blev tvungna att montera ner sitt imperium också och världen stod än mer öppen för USA.

Det är ingen jäkla befriare och tittar man på de imperier som monterades ner så Jag tror att var och en kan förstå att de hade nog utvecklats vidare mycket bättre om trots allt hade de britter och fransmän hanterat Afrika bättre än det vi ser idag.

Martin

Det ledde också till andra paradoxala situationer inför kriget och under kriget för att Churchills beteende var så obegripligt. Från Hitlers perspektiv så var det en av de konstiga. och väldigt besvärande. Det här är en typ av sak som folk inte vet. Som jag är välkänd, alla historiker vet det här. Jag tror inte ens att det är minsta hemligt i officiell historisk skrivning.

Men det kommer liksom aldrig fram i de här dokumentärfilmerna. Vad det är för någonting. Att man beskriver den här konflikten under krigen mellan Tyskland och Storbritannien och så vidare. Hitler bombade London och så vidare. Hitler älskade Storbritannien. Han beundrade Storbritannien. Det var hans stora dröm. Hans plan för Europa var att Storbritannien och Tyskland skulle vara en fantastiskt stark allians.

Sjöimperiet Storbritannien och Landimperiet Tyskland. Man skulle dela upp Europa mellan sig och så vidare. Han gjorde en hel del för att få Storbritanniens gunst. Då ska vi inte göra den här grejen. Som jag förstått det så blev han ganska paff. över hur irrationellt de betedde sig och att det istället var liksom att när Frankrike och Storbritannien skulle förklara Tyskland krig över Polenfrågan och så vidare så var det nästan en nästan ofattbar vändning av historien för att det var så onaturligt och det fanns ju jättemånga människor stora delar av eliterna i Storbritannien och USA och så vidare som också tyckte att det här var helt obegripligt

Boris

Ja alltså man kan ju det fanns ju två personer i Europa Ja Några tillfällen. Två viktiga personer i Europa som tyckte att Frankrike och England var komplett irrationella. Egentligen tre. Hitler och Stalin delade ju synen på ett par. Pakten de emellan är ju till slut för att nej men vad fan, vi vet ju hur vi har varandra.

Någon gång huggde vi varandra i stupen. Men det går inte att prata med britter och fransmän som dessutom skiftade ståndpunkt hela tiden. Och Mussolini var också lite förtvivlad. Han visste liksom inte vad Frankrike ändrade sig från dag till dag. Skulle de vara fientligt inställda eller vänligt inställda? Och hela tiden så finns det ju ett underström och en linje i europeisk politik.

Till exempel de tidiga fördragen i Ustrapallo mellan Sovjetunionen och... Det då besegrade och förnedrade Tyskland där man beslutar sig om ekonomiskt utbyte, industriellt samarbete och att bygga upp krigsmakterna tillsammans. Båda de ränderna väntar sig att det ska väl stillas i Europa, vi skulle kunna bara prata med varandra igen.

Men det händer aldrig och framförallt för att man är helt knäppa i... Som jag säger, Hitler hade ju en väldigt beklar bild av... hur Storbritannien skulle agera hela tiden. Och det gjorde de ju inte. Och på det listiga sättet så hoppade han från tuva till tuva och tog vad han kunde. Så att, men som sagt va, om hundra år så sitter ju folk och skriver historia igen. Och då har vi förhoppningsvis fått till en europeisk renaissance. Och då kommer man dra de långa linjerna. Och då kommer ju liksom en helt annan historia att skrivas.

Martin

Ja, det kanske är vi som borde göra en Netflix-dokumentär. För jag tror inte så mycket av det vi har pratat om här kommer komma fram i den här nya filmen på Netflix.

Boris

Ska man se på en Hitler-dokumentär, då är det ju reality-serien Hunting Hitler som gäller. Har du inte sett den? Nej, det har jag inte sett. Den gick i fem säsonger mellan 2015 och 2020 på History Channel. där det gått en del andra olika kabelkanaler och det är alltså fem ibland sex som ger sig ut och i sammanlagt tio säsonger alltså så undersöker man teorin om Hitler och Bormann några till överlevde och lyckades fly till Latinamerika och till Spanien och så vidare.

Han lovade en andlöst fascinerande serie. Oerhört roande. De tar det bara väldigt allvarligt, CIA-agent, historiker, en gammal högt uppsattschef i US Marshals och lite annat folk. en Afghanistan-veteran. De åker runt liksom och kan ubåten ha lagt till här den ubåt som kanske förde Hitler till Argentina. De besöker olika platser i Argentina och Brasilien där Hitler kan ha kanske hållit sig undan. Andlöst spännande.

Martin

Kul. Det låter faktiskt mycket mer underhållande än de vanliga grejerna.