Martin

Jesper Alin, Hans Hermann Hoppe, citerar sällan av akademiska filosofer. Det kan bero på korruption inom universitetsvärlden eller på Hoppes kontroversiella åsikter. Ja... Jag är lite osäker på varför den här texten, bloggenlägget av filosofistudenten Jesper Allin är postad på Bubbla.

Det är inte en jättebra text men vi brukar ju ofta länka när någon skriver om oss, när någon skriver om Bubbla eller Kårax. Och i det här inlägget det nämner både Bubbla och Kårax inledningsvis. Sjösyftet är att kritisera oss kan man säga för att vi har en sån här kärlek. har kallat Hans Hermann Hoppe för världens ledande libertarianska filosof.

Något i den stilen står det på Kårakskonferensen, där Hans Hermann Hoppe är som bekant bokad som talare till vår konferens. Och sen vi gjorde det här tillkännagivandet av att Hoppe kommer till vår konferens, så har Jesper Allin gjort ett antal passivaggressiva utfall mot Bubbla på Facebook och Twitter av sin blogg.

Och så vidare. Det där gick mig förbi först. Det var någon som skickade en länk till mig från ett Facebookinlägg. Och sa att han kollar på Jesper Lina och skriver något om bubblar. Kanske något som han ska svara på. Och jag läste och sa att det där är väl ingenting. Han skriver om oss, så och så. Tre gånger fick jag läsa inlägget för att förstå att det var kritik mot oss. Eller kanske snarare bara förelämpning. Det är en illustration av hur mesig, hemmad och passiv-aggressiv jag är.

Hans Hermann Hoppe är en ledande libertariansk filosof och det gör han genom att studera akademiska citeringar. Han har ställt upp en jämförelse med ett antal akademiska filosofier inom filosofifältet.

Fyra stycken plus Hans Herman Loppes har gjort slagningar i databaser för att se hur många citeringar de har i filosofitidskrifter. Det är ett vanligt mått inom akademin som man kallar för impact, hur ofta blir någon citerad inom sitt fält. Peter Valentine, Michael Otsuka, Eric Mack och Jason Brennan Den irrelevante Hans Herman Hoppe som Jesper Alin använder med att mäta så kallad impact.

Jag vet inte ens om man ska börja egentligen med den här saken. Men till att börja med kan man göra några brandadmärkningar. Till exempel att det här i grunden är ett slags auktoritetsargument. Argumentum ad verecundiam. Det vill säga att man säger att någonting är rätt, värdefullt eller viktigt därför att en person med hög social status har gett det sitt godkännande.

I själva verket så... så är inte det ett relevant kriterium för att avgöra om någonting är bra eller viktigt. Jag kan också påpeka att Hans Hermann Hoppe som akademiker har framförallt varit verksam som nationalekonom, inte som akademisk filosof. Han har såvitt jag vet aldrig varit anställd vid en filosofisk institution, men däremot har han varit verksam på nationalekonomiska institutioner.

Akademisk verksamhet är i höggrader specialiserad. Så publicerar sig ekonomer ofta inte i filosofitidskrifter, vissa verser. Åsikt vilket ämne de skriver om så håller man sig ofta till tidskrifter inom sin egen primära domän. Så bara där finns det stora problem med den här typen av kvantitativ jämförelse.

Oavsett de detaljerna så är det stora problemet här. Måttet på vem som är en viktig filosof är inte akademiska citeringar. –Va? –Det är sant. Det är inflytande. Stora filosofer har banbrytande idéer som påverkar skeenden i verkligheten. Det finns inget samband mellan det och akademiska citeringar.

Det finns tusentals akademiker med tonvis med citeringar som ingen utanför deras egna små kretsar känner till. Sådana personer, inte bara är de irrelevanta för verkligheten, de förtjänar inte heller att kallas förverkliga. filosofer. Man blir inte en filosof bara för att man sitter på en universitetsinstitution och publicerar akademiska papers.

Alla vet att det inte är det man menar med filosof, annat än om man är en så kallad akademisk filosof. Man sysslar med filosofi på akademin. Och ett enkelt sätt, det blir nästan löjligt att påpeka det här för det är så självklart, men ett enkelt sätt att förstå det här är att jag ser på genom filosofihistorien, kända filosofer, hur många av de här personerna är det? hade en universitetsexamen i filosofi.

Hur många av dem skrev akademiska papers och blev citerade? Många av dem är citerade nu, men Aristoteles har säkert väldigt hög impact på många citeringar i papers. Men nästan all filosofi har ägt rum utanför akademin. Så att de här människorna, de är egentligen statliga byråkrater, som i bästa fall är helt irrelevanta.

Men i många fall ägnar de sig åt väldigt skadlig ideologiproduktion och desinformation. Men att de görs till mått för vad som är relevant och viktig filosofi, det är ett typiskt utslag av den här extrema arrogansen, extrema högmodet, som finns inom akademi generellt men särskilt bland studenter. inom filosofifacket, inom akademi. Man ser ner på allting som inte diskuteras i ens egen lilla bubbla.

Boris

Man är tvungen att göra det också. Mycket av det produceras på de filosofiska fakulteterna. och institutionerna håller ju helt enkelt inte måttet för en prövning mot verkligheten. Så man är tvungen att isolera sig och ha det faktum att människor har vandrat runt i korridorerna i x antal år som en slags adelsmärke för att deras teorier då ska vara rätta och kan inte ifrågasättas av någon som inte vandrat runt i korridorerna.

Tvärtom så tror jag att akademiskt liv överhuvudtaget nu kommer inte långt från alla att hålla med mig. Men jag tror att akademisktiver i huvud taget inte är lämpligt för den som vill vara en verklig intellektuell. Och går man tillbaka i historia så är det inte bara så att riktiga filosofer har hållit sig utanför institutionen. De flesta av dem, alltså verkligt intellektuella, har ju blivit verkligt intellektuella och kunnat famna över flera områden dessutom.

Inte bara nationalekonomi och filosofi utan än flera områden. Just därför att de står fria och helst ingår i ett organiskt sammanhang och gör andra saker också. Tack till elever och personal vid Värmlands universitet. Det finns en sådan impotent inskränkthet här i Alins resonemang. Du får inte korsa några gränser, du måste ha vandrat till våra korridorer och så vidare.

Att en ung man kan vara så mesig och levnadstrött är obegripligt. Sen har jag faktiskt roat mig med att kolla vad han själv skriver, vår vän Alin. Och han tillhör oss. Jag är inte de skärptaste människan i världen så det kanske kunde aldrig ha bubblat egentligen. Har du tagit del av hans fascinerande trumpetande om att han har klargjort frågan om yttrandefrihet?

Martin

Nej jag har inte läst det, jag har läst en del av Stockholms texter.

Boris

Jag måste bara citera honom, han säger att han kör den här vanliga filosoftoken, att debatten är förvirrad och vi måste använda logik och vissa kategorier. Det är inte så att det är en liten del av det som är skrämmande.

Det är en uppdaterad analys. Han plederar för att vem som ska få ställa ut på bokmässan, eller delta i andra sammanhang, eller få yttra sig överhuvudtaget, det bestäms inte bara av vad du säger, utan hur du säger det, och vem du är. Karl är ju galen helt enkelt.

Martin

Jag har aldrig blivit imponerad av någonting som han har skrivit. Jag tyckte att det var intressant.

Boris

Det var ett lustigt exempel. Tänk på hur du säger det här.

Martin

Hur jag säger det? Det kan vara intressant att säga något mer specifikt om den här jämförelsen han gör. Akademisk filosofi är ju särskilt intressant. irrelevant för libertarianismen som i det sättet. eller som rörelse. Man ser det genom att de här akademikerna som Jesper Lien jämför Hoppe med, det vill säga Peter Valentine, Michael Otsuka, Eric Mack och Jason Brennan, de är ju totalt okända och därför också totalt relevanta för libertarianer.

Och det är oavsett om man pratar om aktivister, alternativmedier eller thinktanks eller någon aspekt av rörelsen eller någon typ av libertariansk påverkansarbete, det är inte det att folk tycker att de har fel eller att folk inte bryr sig om dem. Ingen känner ens till dem, förutom deras kollegor inom akademisk filosofi. De är helt okända, de säljer inga böcker. Såklart om inte böckerna anbefalls som kurslitteratur någon gång, då kanske de säljer några ex.

De diskuteras aldrig med de här människorna av några andra än sina egna kollegor. Det är de som är totalt irrelevanta utanför sin egen lilla klick. Om man inte mäter med deras egen lilla klicks egna verktyg, med alla andra mått, så är de fullständigt irrelevanta. Hans Hermann Hoppe däremot, han säljer tiotusentals ex av sina böcker. Hans artiklar läses av hundratusentals personer.

Han inspirerar intressanta och viktiga diskussioner i alla möjliga sammanhang. Och han har blivit en sorts ikonisk ledstjärna för den libertarianska högern. Men det är inget nytt att akademisk filosofi är riktigt ökänd usel på att hantera libertarianska idéer. Jag minns när jag... Jag pluggade filosofi på universiteten i Stockholm och Uppsala. Jag slutade med det en gång för alla 2005, så det var länge sedan.

Men jag minns att det fanns en enda libertariansk filosof som det var okej att prata om. Det var Robert Nozick. Det var liksom korsar. Man kunde prata om honom, skriva om honom, men alla andra... Alla andra libertarianska tänkare och libertarianismen som tankesdömning i allmänhet betraktades liksom som löjlig och oseriös. Så att man hade Robert Nozick som ett sorts libertarianskt alibi, kan man säga, som gjorde att man med gott samvete kunde ignorera alla andra libertarianer.

Och jag tror, jag fick känslan av att man gjorde det här av två specifika skäl, enkelt uttryckt. Robert Nozicks verk, hans bok Anarki i statutopi, är relativt isolerat idéhistoriskt. Det vill säga, han byggde inte den här boken på andra libertarianska tankeströmningar i någon större utsträckning. Det vill säga att man kunde studera det verket utan att nödvändigtvis behöva förhålla sig till andra libertarianska idéer.

Och sen berodde det också på, tror jag, att det fanns en sorts välspridd historia om Robert Nozick. Det ligger en del i den men den är också överdriven. En historia om att han själv tog avstånd från sina libertarianska idéer i ett senare verk. Det gör att man praktiskt kunde konstatera att inte ens den enda libertarian som var relevant att diskutera försvarade en libertariansk position när det kom till kritan.

Det var också det man märkte. Om man ville diskutera någon annan libertarian än Robert Nozick, då blev det liksom tvärstopp. Och inte bara att... folk var ointresserade utan det var också att man blev lite flöjligad och mobbad. Det här är själva verket ett bevis för den akademiska filosofins uselhet och irrelevans. Att man är helt fixerad vid en sån som Robert Nozick eller sina kollegor på filosofi-institutionerna.

Men man nästan helt ignorerar till exempel Murray Rothbard. Alla som vet något om libertarianism vet att Murray Rothbard är... Den mest infrihetsrika libertarianiska tänkaren under efterkrigstiden, Jämtland. Och att han inte citeras av akademiker, eller Ayn Rand eller Hoppe, det är inte ett argument mot den tesen att han är den mest inflytelserika libertarianska tänkaren, utan det bevisar att akademisk filosofi är ett korrupt och irrelevant fält.

Boris

Ja, och det viktiga är ju att... jag skulle vilja citera den sista och mest berömda. Det är en tesen från Karl Marx om filosofen Ludwig Feuerbach där han säger att jag känner att alla har blivit bubblas i listan till att filosofer har alltid försökt förklara världen men det viktiga är att förändra världen. Och det är liksom det som är prövåstenen och tittar man på en del av de här okända filosoferna så som vår vän Alin listar och som kallas någon slags libertarianer som han därmed ställer mot Hoppes så ägnar han sig just åt den här, menar jag, totalt impotenta sättet att diskutera frågor.

Michael Otsuka till exempel, paradstycke, är ju diskussionen om hur ska du förfara om du ställs inför en hypnotiserad människa som fått order om att döda dig. Och det är ju typ det här med att man kan göra det. Det är ett problem som vi alla stöter på dagligdags och som är jätteviktigt för oss att ta ställning till. Men det är på den planen som väldigt ofta akademisk filosofi...

Rör sig. Alltså världen är fylld av frågor att ta praktiskt ställning till och som man givetvis också intellektuellt bör kontemplera även i filosofisk mening. Behovet av att konstruera situationer som Otsoka till exempel. Eller har du rätt att med hjälp av strålpistol minska människans lidande som faller från en skivskrapa? Det är också något som vi väldigt ofta ställs inför.

Martin

Det kan man verkligen reflektera över varför det är så. Det är inte direkt ett sammanträffande att de bara ägnar sig åt abstrakta, irrelevanta saker. I bästa fall är det intellektuella kuriositeter. Därför att akademiker i allmänhet är avlönade av staten. De har väldigt starka incitament att ignorera och underminera personer som vi ifrågasätter.

Det är inte direkt ett sammanträffande att de bara ägnar sig åt abstrakta, irrelevanta saker. Deras rätt att parasitera och skattebetalare. Och det gäller förstås även Jesper Allin som nu är anställd som doktorandstudent på KTH. Det är inte direkt förvånande att han och sådana som han hela tiden attackerar libertarianismen. Eftersom den som idé implicerar att sådana som han är parasiter.

Här kan vi faktiskt citera Hans-Hermann Hoppe själv. För han har ju uttalat sig om det här. Jag hittade citat. i en intervju som han gav för några år sedan. Ni får ursäkta den bristfälliga översättningen för den slängde jag ihop lite snabbt här innan sändningen. Så här säger Hans Hermann Hoppe själv. Nästan alla professionella filosofer nu för tiden är skattekonsumenter. De producerar inga varor eller tjänster som de säljer på en marknad till frivilligt köpande eller icke-köpande filosofikonsumenter.

Faktum är att om man bedömer utifrån faktisk konsumentefterfrågan så måste de flesta samtida filosofers verk betraktas som värdelösa. Närmare bestämt, nästan alla filosofer idag får betalt i form av skattemedel. De lever av pengar som stulits eller konfiskerats från andra. Om ditt levebröd är avhängigt skatter kommer du sannolikt inte att opponera dig mot beskattning som institution på principiella grunder.

Naturligtvis är det inte nödvändigtvis på det sättet. Vårt medvetande bestäms inte av vårt vara, som Marx menar. Men det är osannolikt att en sådan opposition uppstår. Särskilt eftersom filosofer, i likhet med de flesta intellektuella, lider av överdrivet uppblåsta egon. De tror att det arbete de gör är av stor betydelse, och de är indignerade över att samhället inte belönar dem i enlighet med det här.

Alltså, att de inte är medvetna om att det är en sån opposition som vi har. Om de inte helt enkelt ignorerar frågan om skatter, tenderar filosofer att gå i täten för att konstruera krystade försök att rättfärdiga skatter, att förkläst stöld till något gott, och i synnerhet deras egna skattefinansierade filosoflöner. Vackert. Ja, det är som Jesper Alins inlägg är ungefär lika trovärdigt och intressant som om någon skulle säga Milton Friedman är irrelevant.

För det pratas aldrig om honom här på Kim Il-sung-universitetet i Pyongyang. Det kanske det gör. Jag vet inte, jag har aldrig varit där så jag är inte säker. Men jag vet hur det är. Eftersom jag har varit själv på filosofi-institutionen så vet jag att om man tar libertarianismen på allvar, pratar om Marie Rothbard eller Rand eller Hoppe, man blir en driftkucku rätt snabbt. Så för en som är esprarlin är det förstås socialt omöjligt att vara intellektuellt hederlig.

För att behålla sitt jobb som statlig filosofibidokrat och inte bli mobbad i fikarummet måste han attackera och underminera libertarianismen. Det är en sorg. Det är en sorts botgöring för hans förflutna inom den borgerliga politiska sfären. Och han blir också ett sånt här alibi. Så att universitetet kan peka på honom och säga, Titta, vi ignorerar inte alls libertarianska idéer. Vi har till och med en egen liten huslibertarian anställd.

Det säger väl någonting om vilken svag och charakterslös person som Jesper Alin är. Men det må väl vara hänt att sådana personer finns. Det som är irriterande är väl att De förväntar sig att någon annan ska ta något de säger på allvar.

Boris

Jo, men de kan väl sitta tysta på sina institutioner alltså och inte försöka påverka den offentliga debatten. Men när de sticker ut hakan och kliver ut och talar om vad som är stort och viktigt och rätt eller fel tänkt, då blir det bara pinsamt. Tillbaka till fikautomaten Jesper.

Martin

Vi kan inte säga någonting om själva argumenten som framförs mot Hoppes idéer. Ingen tycker att vi kringgår den frågan. Det finns ett antal argument som framförs. De är extremt tunna allihopa. Det handlar om att peka finger baserat på ett litet antal citat som tas ur sina sammanhang. Inte ens tagna ur sina sammanhang så är de särskilt anstötliga.

Det krävs att man dessutom är antingen aktivt vantolkar eller att man är mer än lovligt dum i huvudet. Det handlar om det som är huvudsakliga styrfrågan, om man säger. Det är att hoppe påpekar värdet av människor med olika värderingar ska kunna leva åtskilda från varandra för att åstadkomma fungerande samhällen.

Som ett exempel på det här så nämner han att kommunister och demokrater, folk med avvikande livsstilar och andra människor som kan tänkas vara i opposition till en libertariansk ordning, de kan komma att behöva avlägsnas fysiskt, som han säger i en passage, från libertarianska gemenskaper. Det här tolkar infama idioter som Jesper Allin som att Hoppe vill kasta ut de här människorna från samhället.

Om det skulle betyda... Man får låta som att Hoppe vill ha ett utrotningsläger. Kasta in alla som inte är konservativa libertianer i en gaskammare. Om man inte bestämmer sig på förväg för att tolka Hoppe på ett maximalt negativt sätt så är det helt uppenbart att han pratar om någonting helt annat. Han pratar till exempel om att man kan bli vräkt från sin bostad om man bor på ett ställe där det ingår i hyreskontraktet.

Att man ska också skriva under på vissa värderingar. Och att ifrågasätta det han använder ordet covenant, som är en sån sorts intentionell gemenskap. Att ifrågasätta en sådan ordning, det är så extremt illiberalt. Jag tycker inte det förtjänar någon närmare kommentar, men det står i total konflikt med allt vad äganderätt och avtalsfrihet heter.

En del av problemet är förmodligen att Jesper Allin och såna som han har inbitna, trångsynta, påverkliga ord. politiskt korrekta kollektivister. Att de kan inte föreställa sig att någon faktiskt kan tänka sig att låta olika människor leva på olika sätt. Men i ett deras sätt att se det då, om man inte vill tvinga alla människor att leva efter den statligt godkända värdegrunden, då är man en ondskefull rasist och homofob. Och det är epitet som Jesper Lindklistrar på Hoppe i den här texten.

Men ju Hoppe säger det helt uppenbart, det är inte att någon ska tvingas att leva enligt vissa konservativa värderingar som han har då. Utan jag säger att konservativa ska ha rätten att exkludera progressiva från sin värld. Egendom. Så om man motsätter sig det, då menar man uppenbarligen att konservativa människor ska tvingas att acceptera till exempel hyresgäster vars värderingar de avskyr.

Och att det då ska vara förbjudet att skapa en libertariansk livsgemenskap som delvis är baserad på värderingar. Och det är förstås precis så som existerande diskrimineringslagstiftning fungerar. Men det är faktiskt libertariansk abc att sån lagstiftning är helt oacceptabel. Och om man istället försvarar sån lagstiftning, då har man straffat ut sig från en seriös diskussion, libertinande emellan.

Boris

Egentligen det Hoppe säger är ju tämligen odramatiskt och någonting som faktiskt folk som har möjlighet att välja gör i sin vardag idag. Utan att lägga någon större värdering kring detta. Det är ett fullmänskligt agerande inom de möjligheter som ges, som han beskriver.

Martin

Ett annat påhopp som återkommer är ett citat där Hoppe nämner att man inte kan göra jämförelser mellan statsskick i europeiska och afrikanska samhällen. Det är därför att europeiska och afrikanska folk skiljer sig åt i termer av intelligens.

Jag tror inte att han skriver intelligens, jag har inte citatet framför mig, men det är att han skriver något till om att europeer statistiskt sett har lägre... Tidspreferenskvoter, dvs att de är mer benägna att offra kortsiktig tillfredsställelse för belöningar på längre sikt. Det här tolkar då de här mycket ohedliga personerna som har bestämt sig för att svartmåla Hoppe som att han är rasist.

Men ingenstans uttrycker han några rasistiska värderingar. Han säger aldrig att afrikaner inte ska ha samma rättigheter som europeer eller något annat som skulle faktiskt vara rasistiskt. Så det är alltså rena lugner som Jesper Allin och andra ägnar sig åt till exempel i den här texten. I den här sammanhanget så använder Hoppe ordet negroids, negroider.

Det verkar som att folk reagerar väldigt, väldigt starkt på det. Men det är sånt för det är ju bara pinsamt eftersom det är så extremt okunnigt. Negroid är en biologisk term som används för att beskriva en typ av afrikanska människosorter. Det är inte ett rasistiskt tillmäle. Det är inte som att säga nigger eller något sånt där. Nej, det är en biologisk term.

Och det är inte heller rasistiskt att undersöka eller prata om intelligensskillnader mellan grupper. Men om det var det, det skulle leda till ganska bizarra konsekvenser. Att det skulle vara rasistiskt att administrera IQ-test, åtminstone till vissa människor, eller redovisa resultaten av dem. Eller att det skulle finnas någon sorts rasistiska fakta i verkligheten, som man inte får prata om oavsett hur det ligger till empiriskt.

Allt det här är så korkat. Jag vet inte ens varför vi bevärgar det med utförliga svar. Jag får ge dig en sån här. Jag blev triggad. Sen så triggade du mig igen, Boris, att du skulle prata om det här.

Boris

Ja, men det viktiga är sammanhanget när man till exempel talar om europeer och svarta. Över huvud taget om kultur som alltid filosofer av allianstappning duckar för. Frågan är om historia och kultur och kultur. och hur kulturer de facto ser ut. Jag tror inte man kan ta ställning i den här typen av frågor utan att djupdyka historia och se att det är faktiskt så att olika befolkningsgrupper i olika delar av världen utvecklar helt olika kulturer och mentaliteter som är väldigt styrande för den enskilda individen.

Och där det ingår sådant som tidsuppfattning, även rumsuppfattning. Och sådana självklara saker som hur man betraktar, därmed också hur man betraktar det här med belöningssystem, vilka tidsperspektiv man har på detta. Det skiljer jättemycket mellan folk från Afrika och de som är uppfödda till exempel i en nordeuropeisk, mer protestantisk kultur. Det är så jävla elementärt, det är inget att diskutera ens.

Martin

Det är ren pajasnivå när man kallar Hans-Hermann Hoppe för rasist. Han använder en biologisk term, refererar biologisk forskning. Det är sånt som man förväntar sig från Aftonbladet Kultur eller recessuren. Men uppenbarligen befinner sig Jesper Alin på samma dagisk nivå. Om man vill bedöma själv vad Hoppe är för en sorts tänkare, det är bara att läsa hans artiklar och böcker.

Det rekommenderas varmt. Och naturligtvis, om man vill höra honom själv prata och lägga ut texten och kanske ställa en fråga, kom till KORAX.com på Malta i sommar, i slutet av juli. konf.korax.news är konferensens officiella hemsida. Det finns fortfarande ett antal biljetter kvar.