Transkribering
Curtis Yarvin är efter fem års frånvaro tillbaka i ledningen för Urbit som han grundade
Martin
Curtis Jarwin är efter fem års frånvaro tillbaka i ledningen för Urbit som han grundade. Ber efter att dess vd sedan 2021, George Lehman, avskedats och den icke-vinstdrivande organisationen som ämnar att bygga om internet från början är nära att få slut på pengar. För oss är Curtis Jarwin en gammal bekant.
Han är framförallt en politisk-filosofisk tänkare i vår värld. Hans arbete under pseudonymen Mencius Moldberg var enormt inflytelserikt, bland annat på mig. Jag har pratat mycket om hans idéer i Radio Bubbla. Men Jarwin har en annan karriär också. Han har två karriärer kan man säga. Han är en riktig renaissanceman. En sak är att han är poet. Det tycker jag faktiskt det förtjänar att nämnas.
Jag tror att det på sätt och vis är hans främsta kall, det han själv egentligen djupast vill ägna sig åt. Han skriver egna dikter. Han har i årtionden framfört sina egna dikter och andras dikter också på scen. Det där är ingenting som jag förstår mig på. Men på ett generellt plan så tycker jag att det är positivt när människor har ett seriöst intresse för någon form av konst. Så jag lyfter min hatt, även om jag själv inte får ut något, av att läsa Jarvins poesi.
Den andra saken han håller på med, förutom det filosofiska, det är något som jag har desto mer intresse för. Nämligen hans bana som innovatör och entreprenör i teknikvärlden. Orsaken till att Curtis Jarwin kunde ägna sig åt filosofi under många år var att han hade en stor framgång med ett företag han var med och startade under IT-boomen på 90-talet. Jag tror att hon sysslade med WAP. W-A-P. Kommer du ihåg WAP, Boris?
Boris
Martin
Nej. Jo! Det var en teknik som man använde i mobiltelefoner runt millennieskiftet. Väldigt tidiga mobiltelefoner. Innan de var kraftfulla nog att köra en hel webbläsare så hade man förenklade versioner av hemsidor som använde den här WAP-tekniken. Man kunde komma åt via den tidens telefoner. Vissa hemsidor som hade en WAP-adress. Jag är inte helt säker på det här men jag tror att Jarvins företag byggde ett verktyg som konverterade normala hemsidor.
Alltså HTML. Han konverterade HTML till VML, språket som användes för VAP. Hur som helst, han sålde det där bolaget, han fick en påse pengar. Och de pengarna använde han till att skriva poesi och läsa hundratals volymer av reaktionär politisk teori. Och så gjorde han den andra saken som vi ska prata om nu. Nämligen att han startade ett teknikprojekt som heter Urbit.
Urbit har funnits väldigt länge. Jarwin skrev om det då och då på sin gamla blogg Unqualified Reservations. Samma blogg där han skrev som Manchester Smalldog. Och publicerade sin egen poesi för övrigt såklart. Jag förminner, jag scrollade rätt snabbt förbi när det kom dikter i det här flödet. Men jag läste med stort intresse när det handlade om Urbit. För jag tyckte att både idén och hans allmänna approach var väldigt spännande.
Och så fanns alltid vissa antydningar om att det fanns en koppling. mellan Jarvins politiska och tekniska projekt. Alltså något i stil med att urbit skulle kunna vara en pusselbit för att förverkliga den politiska visionen som stakades ut av Mercia Smallburg. Så, vad är då urbit? Och det är det som vi konstaterar som vi skojar om ibland.
Det är ganska svårt. Det är notoriskt svårt att förklara på ett kort och enkelt sätt vad urbit är för någonting. Men jag ska göra ett försök. Så Urbit är ett oerhört ambitiöst mjukvarusystem som är designat för att inleda en ny era i datorernas historia. Och i slutändan ersätta det mesta av all mjukvara som existerar. All mjukvara som har skrivits under 1900-talet har Jarwin sagt en gång i tiden.
Och Urbit har också som ambition att ersätta internet som vi känner idag. Alltså himla stormande, till synes helt galna ambitioner. Om man försöker förklara vad Urbit är för någonting så blir det snabbt ganska tekniskt och det är ett mångfacetterat projekt. Det finns ganska många olika saker som man egentligen måste prata om för att göra projektet rättvisa. Men till att börja med, Urbit är bland annat ett operativsystem som bygger på ett nytt paradigm för hur datorer kan funka.
Ett paradigm där datorer från början och från grunden är jämnbördiga entiteter. på ett nätverk, noder i ett nätverk. Så en av Jarvins ursprungliga, hans klassiska slogan var Reinventing computing for a network-centric world. Det är en variant av ett välkänt koncept som kallas för peer-to-peer. Det vill säga att man ska inte ha små klienter som ansluter till stora servrar, utan man ska ha ett nätverk av jämnbördiga personliga servrar som interagerar med varandra.
Sen när man behöver interagera med större entiteter, kanske stora plattformar av olika slag, då gör man det genom sin personliga server, genom sin urbit. Målet är att decentralisera internet. genom att skapa ett nytt internet ovanpå det gamla internet. Och en av idéerna är då att bryta de stora nätplattformarnas dominerade ställning. Så att istället för att all din information kontrolleras av Google, Microsoft och Facebook och så vidare så bygger Urbit på idén att nätverket ska bestå av enskilda personer som har sina egna personliga servrar.
Och genom de personliga servrarna så kontrollerar var och en sin egen information slussar den vidare till plattformar som man vill interagera med. men behåller kontrollen. Det är ett väldigt centralt begrepp i urbitvärlden, en personlig server. Det är det man gör när man använder urbit, man har en personlig server och man låter den interagera med andra servrar på nån sätt man vill. Det är urbit motsvarigheten till att ha en dator.
Men det är en sorts virtuell dator som existerar i molnet, som man brukar säga. Det är inte en fysisk dator, åtminstone inte i den här fasen av projektet. Så att Orbit är ett operativsystem men det är inte någonting som man kör istället för Windows eller Mac OS eller Unix. Just nu kör man Orbit som ett program inuti ett traditionellt operativsystem. Precis som att man faktiskt kan köra Unix inuti Windows eller Windows inuti Unix.
Men jag tror på sikt är tanken att man ska kunna köra enbart Orbit på en fysisk dator. Så att det är en första approximation till att beskriva Orbit. ett nytt operativsystem som är till för att bygga ett nytt internet ovanpå det gamla internet. Men Urbit byggs också med väldigt speciella metoder, helt andra sorts metoder än andra projekt.
Och en sån särskiljande metodik är ett väldigt egenartat fokus på minimalism. Nästan extrem minimalism. Det finns en strävan efter Alltså en radikal enkelhet och en axiomatisk approach där man börjar med väldigt enkla komponenter och bygger saker ovanpå dem. Och en av tankarna här är att det ska vara möjligt för en enskild programmerare att förstå hela Urbit.
Jag vet inte hur stort Urbit är nu för tiden men för ett antal år sedan när jag hade mer koll så var hela systemet, hela operativsystemet och allting var ungefär 30 000 rader kod. Och det är ganska mycket. Det är inte jättelätt att sätta sig in i 30 000 rader kod, men Linux, Linux-kärnan, som är grunden för det mest dominerade operativsystemet idag. Linux-kärnan består av 4 miljoner rader kod, eller något sånt.
Så det är absolut omöjligt för en enda person att sätta sig in i hela Linux. Men Urbit har den här idén att allt ska kunna rymmas i ett enda huvud. För att man ska kunna ha absolut kontroll. Om man är en teknisk person så ska man kunna ha absolut kontroll över sin dator. Hela datormiljön, hela operativsystemet, hela stacken ända ner till metallen. Man ska kunna förstå allting en enda person.
För att möjliggöra genuin digital suveränitet. Och för att åstadkomma det så måste man då ta till riktigt radikala metoder. Och därför är det till exempel så att Urbit är skrivet i helt nya programmeringsspråk. Man använder inte den gamla programmeringsspråken utan man har utvecklat... Man skriver ett helt nytt operativsystem från scratch och man skriver det i helt nya programspråk som man har skapat specifikt för det här syftet.
Det här är lite mer tekniskt då men det finns många programmerare som lyssnar så jag ska bara nämna kortat. Det finns dels en sorts lågnivåspråk som heter NOC som är en sorts motsvarighet till maskinkod kan man säga. Och sen finns det ett högnivåspråk som heter HON. Som är det som man i praktiken skriver program med. Nock används för att tolka hon-kod i princip. Och för alla nördar som lyssnar då. Ni är ganska många.
Jag kan kosta på mig att säga att hon. Det är någonting i stil kanske med haskel. Det är ett renordat funktionellt språk. Statiskt typat. Generellt så extremt orienterat. Ingen renhet. Så det är någonting i stil med haskel. Lisp. ML. Sådana språk. Finns likheter också med kanske APL, den språkformuljen, där man har speciella syntaktiska konstruktioner som gör att man kan beskriva saker väldigt koncist och så har man speciella symboler som inte finns i andra språk.
Runor kallas de i hon. Det är svårt att lära sig. Det är mycket svårare att lära sig än typ Python. Men när man väl har kommit över inlärningströskeln så finns en del kraftfulla verktyg. Och som sagt då, poängen med allt det här är att man ska kunna bygga upp ett operativ system med tiotusentals rader kod snarare än miljontals rader. Det finns en del intressanta saker och andra saker.
En viktig sak som man alltid brukar ta upp med Orbit är systemet för adresser och identiteter. Det är ett väldigt centralt problem för alla datorsystem, datanätverk. Och Urbit har en lösning på det problemet som är väldigt central för hur uppe Urbit fungerar. Det lyfts ofta fram som en stor styrka. Man kan säga att Urbit har två huvudkomponenter på hög nivå.
Dels operativsystemet och dels systemet för adresser och identiteter. Operativsystemet heter egentligen Arvo och adresssystemet heter Asimut. Då urbitar egentligen kombinationen av de två systemen, Arbok och Asimut. Asimut är en adressrymd eller en identitetsrymd. För nördarna kan vi säga att det är någonting i stil med DNS. Eller kanske något i stil med en blockkedja. Och just nu är Asimut i praktiken implementerat ovanpå Ethereum.
Men en av innovationerna är att det finns ett begränsat antal adresser. Eller ett begränsat antal identiteter. Till skillnad från det nuvarande internet. där antalet adresser i praktiken är obegränsat. Det finns tusentals toppdomäner och i praktiken obegränsat många domännamn som kan skapas. Men i Urbit så är adresserna, åtminstone de bra adresserna, en knapp resurs.
Det kostar någonting, det finns en liten kostnad i att skaffa och använda en identitet. Vilket är en stor fördel eftersom det gör att folk måste tänka sig för hur de använder dem. Ett exempel som ofta lyfts fram, ett problem som Urbit försöker lösa är problemet med spam. skräppost, så på internet så är det extremt billigt att sätta upp nya avsändare för att skicka skräppost, alltså nya e-postadresser under nya domäner vilket innebär att de som sysslar med sånt hela tiden kan skapa nya adresser för att kringgå spamfilter Med Urbit så blir det för dyrt att skaffa nya adresser vilket gör att spam blir olönsamt Och tanken är då att en sån här, det kallas för en planet, den bra sortens normaladress, kallas för en planet i Urbit Den ska kosta ungefär 10 dollar att skaffa en sådan.
För att spam ska vara lönsamt så måste spammaren tjäna 10 dollar per avsändad adress. Vilket är en ekvation som aldrig någonsin skulle kunna gå ihop för den typen av verksamhet. Så det blir ett mer rent inbyggt filter baserat på en ekonomisk tänkande att introducera en resursknapphet. Jag tycker själv att det är en ganska bra idé. Det finns mycket mer att säga om Urbit, men jag misstänker att lyssnare som inte är programmeringsnördar redan börjar tappa tålamodet här.
Folk som är kunniga inom mjukvaruutveckling tenderar att reagera ganska starkt på de här idéerna. Ofta avfärdar man Urbit som totalt ståligt och totalt orealistiskt. Om man är lite mer välvillig kan man fråga sig varför i hela världen? vill ett projekt lägga en så enormt hög ribba för sig själv. Varför vill man skapa de här många ribborna och ta sig över? Skapa ett eget operativsystem från scratch.
Ersätta internet med ett nytt nätverksparadigmen. Utveckla nya esoteriska programmeringsspråk. Det låter skruvat. Och det är på många sätt ett galet projekt. Curtis Jarwin är ett galet geni. I viss mån så är det så att han gör saker på ett visst sätt. att det råer honom. Men det finns också ett antal skäl att stanna upp och överväga huruvida det här kan tänkas vara ett exempel på ett väldigt användbar genial galenskap.
En orsak att det gör det är helt enkelt att urbit skapades av Curtis Jarwin. En man som på egen hand öppnade upp ett nytt fält inom modernt politiskt tänkande och som fortsätter vara enormt inflytelserik i den sfären. Han skapade Urbit samtidigt som han byggde sitt politiska projekt. Han jobbade på de här sidorna vid sidorna under samma tid, skrev om dem på samma gång, presenterade dem på samma blogg.
Under den här första delen av Urbits historia så pratade Jarwin om projektet i mer politiska termer. Han kallade Urbit för en digital republik, en virtuell stad i molnet. Ibland sa han till och med en ny civilisation. Och sådana ord, om de kommer från en av de som har tänkt djupast och skrivit mest intressant om civilisationens kris och potentiella lösningar, då är jag beredd att lyssna.
Om det inte är en bluff eller någon psykotisk episode eller något sånt där så kan det bli något oerhört stort. Någonting som försöker ersätta hela mjukvaruvärlden. En annan formulerning som finns är att att urbit är för territorium och bitcoin är för valuta. Det syftar på det här identitetssystemet. Om det lyckas så lär det bli en av de största tekniska innovationerna sen internet.
Något som är uppfunnet av en av de samtida högerns mest radikala tänkare. Enligt min mening vore det nästan lite skruvat att helt avfärda en sån sak. En annan sak är att Orbit har faktiskt överlevt ganska länge. Projektet startades 2002, 22 år sedan. Man kan säga att det kanske inte har gått långsamt. Men projektet lever kvar och det verkar också ha tuffat på efter att Curtis Jarvin lämnade projektet 2019.
Vi pratade om det i Radio Bubbla då, eller det var ett avsnitt som jag och Sofia gjorde 2019. Och vi konstaterade då att det är alltid extremt osäkert för ett projekt när grundaren lämnar. Och jag sa något till stil med att om urbit finns kvar mot förmodan om ett eller två år så har det förmodligen långsiktig styrfart. Men det kan mycket väl kollapsa innan dess, för det blir väldigt tufft att klara sig utan Jarwin.
Nu har det gått fem år och urbit finns kvar. Går det sakta men säkert. Jag skulle ändå säga att Urbit går från klarhet till klarhet. Vi har en liten kris just nu, det sägs att det är därför som man har tagit in Jarwin igen. Men det har gått bättre för Urbit än jag hade förväntat mig, sen 2019 kan jag säga i alla fall. Så det finns en annan sak också som är att Urbit är genuint fascinerande från ett tekniskt perspektiv. Som programmerare och som tekniskt intresserad person så ser jag Urbit som ett helt unikt och unikt intressant projekt rent tekniskt.
Det är såklart svårt att förmedla på ett icke-tekniskt sätt men att studera urbit på teknisk nivå det är mycket som att gå in i en helt annan värld. Jarwin har verkligen återuppfunnit stora delar av hur datorer fungerar och det är väldigt intressant att någon ens försöker se på något sånt och kan bygga ett projekt och bygga en liten rörelse kring det. Och om man ska nämna en sak till då om urbit så har det formats en rätt intressant kultur kring urbit.
Jarwin sa... för ett tag sedan att han är säker på att urbit kommer att lyckas i längden för att han har aldrig träffat en enda tråkig person som har varit intresserad av urbit och det finns en särskild subkultur med lite grann samma egna normer en egen estetik som utvecklas kring urbit de har en egen litterär tidskrift också, som heter The Mars Review of Books, kanske någonting för dig Boris...
Urbit-kulturen spelar över ibland på BBSen också, i Fredagsstransråden till exempel. Vi har en handfull urbit-människor i nätverket. Man kan ofta se bara med ett ögonkast när den där urbit-vibben kommer fram. Man kan se att det där är med en bild och sånt där de kommer från urbit-sfären. Och det är väldigt mycket ett elitprojekt. Allting urbit har från början varit designat för att stöta bort människor och bara släppa igenom, filtrera fram en liten elit.
Och det verkar ha fungerat väldigt bra just den aspekten. Det är ett av de mest elitistiska och exklusiva projekt som jag känner till överhuvudtaget. Bara det gör att det är värt att följa. Boris, har du lärt dig någonting nytt om urbit? Känner du att du förstår någonting av vad det handlar om nu?
Boris
Ja, tack så mycket. Men jag känner mig bortstött. Jag förstår ju inte riktigt. Jag sympatiserar oerhört med idén om att skapa ett eget universum på alla möjliga sätt. Men det finns väl ganska begåvade människor också som kan räcka till någon slags elit som tycker att det är ett kokoprojekt. Eller?
Martin
Boris
Det finns väl ganska begåvade människor samtidigt som tycker att det är ett kokoprojekt. projekt och som kan tycka ungefär som jag som en enkel bonde i sammanhanget liksom finns det inte enklare, alltså vad är vad ser han framför liksom det verkar vara en slags inomteknisk vision, måste vi ha ett enklare sätt att bygga ett eget universum än det här?
Martin
Ja definitivt så finns det mycket enklare sätt alltså urbetet är nog det absolut svåraste sättet att göra någonting. Det är enorma konstiga utmaningar som man tar på sig. Och definitivt så finns det massvis med superintelligenta människor, med experter på datorer och allt det där, som tycker att urbet är bara totalt nonsens. Helt meningslöst och de fattar inte varför någon skulle vilja ha på med det. Man kan ju alltid göra sina saker som ett hobbyprojekt för skojskull.
Men de ser inte poängen med och så vidare. Men från Curtis Jarvis sida, det är inte ett inomtekniskt problem. Såklart jobbar han på de här frågorna för att han tycker att det är intressant. Och jag tror att han såg sig själv lite som en sorts privatforskare när han satt igång. Att han skulle göra nästan som ett akademiskt projekt. Men han försöker lösa något som han ser som ett stort långsiktigt samhällsproblem.
Som har att göra med... hur datorer och nätverk fungerar. Hela våra liv, hela vår samhälle genomsyras av datorer och datornätverk. Men allting är strukturerat nu enligt en sorts modell, ett paradigm som inte är fördelaktigt för diverse mänskliga värden som vi egentligen vill värna. Och framförallt är det här med att sättet på vilket vi strukturerar dator och nätverk leder obenhörligen till extrem centralisering. Centralisering, obfuskering, ja.
Boris
Jag har nästan sålt in det här nu, tror jag, om han menar samma sak som jag. Den sociala aspekten, på vilket sätt påverkar den nuvarande internet-och digitala strukturen oss negativt, säger han.
Martin
Om man ska nämna en sak, det är centraliseringen. Det finns ett antal väldigt stora dominerande plattformar. brukar man prata om någon sån silos för de kontrollerar så mycket information och så du vet ju själv Boris hur beroende du är och hur utlämnad du är till till exempel Facebook för kommunikation för Google för olika typer av verktyg som du använder kanske ett flertal andra plattformar men inte så jättemånga utan det är liksom tio stora stora system som kontrollerar oss de äger ofta vår information vi äger ofta inte informationen själva Och när som helst kan de ta bort allting från oss.
De kan ta bort ditt Google-konto, ditt e-postadress, dina dokument och allting. Facebook kan stänga ner dig. Och du har ju väldigt mycket personliga erfarenheter av hur man kan bli censurerad och nedstängd och skuggbannad och så vidare på de här plattformarna. Och Urbit är ett sätt att försöka omskapa datorvärlden på ett sätt så att decentraliseringen, personaliseringen är inbyggd på en absolut fundamental nivå.
Så att det kanske inte ens går. att återcentralisera det för att allting är byggt från början på det här decentralistiska paradigmet och det ska också utbyggas givetvis till pengar, finansiella resurser bitcoin och sånt där en av de saker som det är tänkt att man ska kunna använda urbi till är att ha det som en bitcoin wallet, alltså ett sätt att förvalta kryptovaluta tillgångar okej,
Boris
det där fattar jag, men jag trodde att han menade någonting mer, det var därför jag blev så lycklig... Jag trodde han ville bryta loss oss. Att det här nya universumet han skulle skapa. Alltså det stora problemet. Alltså det som du säger är det självklara grundläggande problemet. Men sen är det ju också. Det som gör att jag egentligen avskyr allt det där. Är ju det enorma vita bruset. Alltså svårigheten att rycka loss folk. Att inte de slukas av det vita bruset. Och blir helt dumma i huvudet. Jag trodde att det här skulle erbjuda en lösning på detta.
Martin
Det är så borgerligt. Det finns en väldigt stark sak i urbiskulturen som kallas för calm computing, alltså lugn. Calm computing. Att skapa en mycket mer brusfri miljö. Det är den här minimalismen också. Det är väldigt avskalat, det är fokus på högkvalitativt material, inte så överlastade flöden och så vidare. Och delvis har det att göra med att urbisk just nu bara används som en liten, liten elit. Men det är också inbyggt. Det finns inte stora entiteter som kan...
pushar de här sakerna på dig. Till exempel reklam att distribuera annonser är nästan omöjligt på Urbit. Det går totalt emot det går totalt på tvärsen med vad Urbit är och hur det funkar. Medan webben som vi har idag, den är tvärtom. Den är perfekt som en annons och distribueringsplattform. Men Urbit är verkligen orienterat på det sättet. Det värdet som du får fram, det är någonting som är en viktig del av Urbit-etoset. Det här pratar om den här subkulturen och estetiken som finns i Urbit. Den är väldigt präglad av det. Och ett av uttrycken de använder är Calm Computing.
Boris
Ja för då, då kan jag köpa en biljett till det hela. Därför att, det jag ska föreställa mig är alltså en slags Text-TV-kommunikation istället i framtiden. Fast Text-TV författad av bättre personer.
Martin
Boris
Martin
Jag tror att din association är rätt där. Det är en återgång till en mer avskalad och substantiell form av kommunikation och internet.
Boris
Men går inte det att skapa utan, alltså bygga något utanför de där stora silosarna och utan att gå in i allt det här utvecklandet av nya språk som får en snurra i huvudet på mig?
Martin
I viss utsträckning så kan man definitivt göra det och vi har ju själva ett fantastiskt exempel i form av BBSen som är ett litet under av... Av vår egen lilla decentralistiska, vår egen lilla enklag. Men den bygger på att den är helt avgränsad från resten av världen. Den skulle aldrig någonsin kunna fungera som den gör om den var öppen för andra människor. Utan det bygger på att man har väldigt tajta filtret på vem som får komma in i den.
Och urbit, det är ett försök att generalisera den typen av dynamik. Att göra den skalbar, som man brukar säga i teknikvärlden. Att göra så att någonting som man kan skala och... Och väva in fler och fler och fler. Och bygga ett nytt nätverk som är lika globalt omfattande som internet. Att det inte bara är små enklaver. Utan att det kanske är ett större globalt nätverk av enklaver.
Som har kompatibla gränser. Så det är en mycket större vision. Man kan absolut göra mycket saker småskaligt. Och jag är säker på att Curtis Jarvin skulle tillstå det utan vidare. Det finns också det som... Jonas på bästen skriver just nu. Han skriver att centralisering är inneboende i teknikens väsen. Det är mer effektivt att centralisera. Och det är en väldigt viktig sanning.
Det är en väldigt viktig insikt. Och jag tror att det Curtis Jarwin försöker göra är att han försöker skapa ett nytt tekniskt paradigm där centralisering inte är inneboende. Centraliseringen inte är skrivet i sten som slutmålet som allting måste sträva mot. Jag vet inte om det kan lyckas. Men han har i alla fall en väldigt indikat idé om hur man skulle kunna göra det här. Jag är anhängare av alla projekt som försöker göra den här typen av saker.
Det finns andra system som liknar Urbit som försöker göra liknande saker som också är intressanta. Jag tycker att Urbit är det mest intressanta. Men det är som ett försök att verkligen angripa nästan som teknikens väsen i grunden. Vad datorer är och vad datorer har gjort med oss på grund av hur de är. Kan vi omforma det till någonting som inte är lika... lika toxiskt. Så det är i alla fall en lovvärd ambition.
Boris
Gud, nu har du sålt in dig. Jag är nu en glödande orbitanhängare. Det innebär att jag inte behöver gå full Kingsnorth och liksom bygga ett utedass för att slippa ifrån teknikens ständigt centraliserade tendenser och fördärvande av människan. Det är jätteskönt.
Martin
Ja. Det är så, det finns människor som ser det på det sättet, att urbit är alternativet till att lägga ner allt det tekniska. Det är en alternativ väg man kan gå med en lugnare, mer avskalad, mer substantiell interaktion med datorer och nätverk. Och såklart det här mer exklusiva nätverket. Av någon orsak, jag vet inte varför, så använder de planeten Mars som en metafor.
Jag vet inte om det har något att göra med Elon Musk, jag tror inte han har något att göra med urbit. Men ibland hör man sådana uttryck som att de bor på Mars. Det är som att bo på Mars istället. Det är en väldigt tilltaland idé för mig att flytta till Mars och slippa allt kakafoni på jorden. Urbit ska vara lite grann motsvarigheten till det.
Boris
Martin
Ja. Ska jag säga något om det senaste dramat och Curtis Jarvins återkomst? han lämnar projektet 2019 jag vet inte om det är liksom helt klart varför han gjorde det, jag tror att det åtminstone delvis hade att göra med alla kontroverser kring honom, så han var ju väldigt kontroversiell på grund av människors moldbug, han hade blivit det hade blivit mer uppmärksammat då i samband med Trump-eran om hur mycket han hade influerat diverse personer och sådär, och de började liksom ställa in hans medverkan på teknikkonferenser, han skulle hålla en teknisk föreläsning om urbit, men han fick inte komma för att han var en ökänd fascist och så vidare...
Och då fanns det en fråga, kan Urbit överleva den här associationen med den politiskt toxiska grundaren? Det var inte vad Jarmin sa. 2019 hade uttryckt sig mer inlindat. Men han sa att det är bättre för projekten att få klara sig på egen hand, måste få pröva sina vingar och sånt där. Men som jag sa då, som jag tänkte då, jag sa det i bubblat i januari 2019, att det här är en enorm risk för Urbit.
Det är en lite blandad bild. Man kan se att projektet finns kvar. Det har utvecklats på ett bra sätt tekniskt, tror jag. Jag har hittat många nya användare. Vi har vunnit mycket mindshare i teknikvärlden. Kvalitativ mindshare. Jag har framförallt blivit riktigt imponerad av hur många intressanta företag som har startats i urbetssfären. Det är inte alls bara Tlon, företaget som Jarwin startade, utan hundratals olika företag, riktiga startups.
Överlag tycker jag att de är väldigt intressanta och väldigt tilltalande. Jag känner inte till någon annan sån sfär av peer-to-peer, operativsystemaktiga saker. som har så mycket entreprenörskap omkring sig och så många intressanta företag. Så det är väldigt positivt tycker jag. Men det är ett problem på Toulon, pengarna har tagit slut.
Pengarna som har kommit från Peter Thiel från början inte minst, också från andra investerare och från folk som har köpt så kallade stjärnor som är en särskild sorts adresser eller adressrymder i Urbit. Så det finns... Det finns 65 000 stjärnor i systemet och varje stjärna kan skapa 65 000 planeter. Det är lite tekniskt men det är det här som man kan tänka på som digitala fastigheter.
Man har sålt urbitfastigheter till fastighetsinvesterare för att finansiera projektet. Till exempel till mig. Jag köpte en urbitstjärna för länge sedan, jag tror det var 2017. Jag betalade några hundra dollar för den. Men om de kan sälja... Om de kan sälja urbitsstjärnor på den typen av priser så kan de dra in i alla fall tiotals miljoner dollar.
Men nu är pengarna slut. Och när pengarna tar slut så blir det alltid konflikter. Och tydligen så har man kommit till en punkt där man måste göra något mer dramatiskt. Och det man har gjort då är det absolut bästa man kan tänka sig. Nämligen att lyckas få grundaren att komma tillbaka. Och nu är Jarwin i full gång. Han verkar börja med att bekanta sig. med allt som har hänt under de här fem åren han har varit borta. Han har direkt en hel del synpunkter.
Han börjar direkt testa och använda urbet med vanliga användare och bara spruta ur sig idéer på sitt typiska sätt. Säga vad man vill om Curtis Jarville men han är en extremt intelligent person och han genererar idéer och formuleringar och metaforer och berättelser i en hiskelig takt hela tiden. Hans hjärna går på absolut hög varv hela tiden dygnet runt.
Det är ruskigt liksom. Enligt min mening så är han som absolut bäst i sitt tekniska arbete. Alltså hans politiska och filosofiska projekt går på tomgång. Men det märks att han kommer till sin rätt på ett helt annat sätt. Nu när han är tillbaka hos Urbid och svingar vilt i alla möjliga tekniska frågor. Det är faktiskt riktigt härligt att se. Och det som Jarvin gör nu, som jag uppfattar situationen. Det är inte att han implementerar någon viss idé eller någon viss plan för att rädda situationen.
Utan han är helt enkelt sig själv. Han är närvarande, han utövar ledarskap. Och det är den absolut bästa modellen. Det är så ledarskap fungerar. Det är en diskussion. Det har varit en diskussion senaste veckan i teknikvärlden. Det är lite tangent, men det är apropå en essä av Paul Graham. Det handlar om skillnaden mellan managers och founders. Jag vet inte exakt hur man kallar det på svenska, men kanske mellan chefer och grundare.
Det är en gammal diskussion såklart, men The Greyhound påpekar att vi vet ganska mycket om hur chefer fungerar, men vi vet väldigt lite om hur grundare fungerar. Men de jobbar väldigt, väldigt olika. Det finns en idé om att när företag växer så måste man förut senare gå över från den grundarlädda modellen till en mer seriös managementstruktur. Men det är... det är ofta ett misstag, det är nästan alltid ett misstag åtminstone om det finns en grundare men vad är det som gör grundaren så unik så det finns kanske några övergripande drag som att en grundare tar sig större frihet, känner sig mer fri och kan operera mer fritt inom organisationen och inte behöver förhålla sig till hierarkier på samma sätt och så vidare men en sak som Paul Graham påpekar är att alla grundare, alla stora grundare verkar vara unika Jag tycker det är en intressant observation.
Om man tittar på Bill Gates och Steve Jobs och Jeff Bezos och Elon Musk och Mark Zuckerberg och så vidare så ser man att de har totalt olika ledarstil. Det finns nästan inga två som ens liknar varandra. Medan chefer tenderar att vara ganska lika varandra allihop i termer av hur de strukturerar saker. Jag kommer tänka på den här diskussionen för att Jarwin är ett så fint exempel.
på det som Graham kallar för grundarläget, founder mode. Han kommer in som en urkraft som bara virvlar och stampar sig fram genom projektet. Ser saker som andra inte ser, skjuter in idéer av olika slag på alla olika nivåer. Och framförallt så ingjuter han en ny anda som är den här grundarandan. Samtidigt som han stakar ut nya stora ambitioner. Det är det härligt att se.
Boris
Och det är därför grundare sällan, alltså grundarpersonligheter sällan ut, det är därför man har såna här stora krig, alltså inte i vanlig mening, mellan den här typen av personligheter. De kan sällan vara i samma rum alltså. De har sina branscher och sina företag. Men det är inte så att de sitter och småmyser tillsammans, de riktiga grundartyperna. Men chefer kan ju sitta på jättelika seminarier och alla älskar varandra.
Martin
Ja, visst är det så. Det är två helt olika världar. Den här diskussionen sattes igång lite grann av det är någonting som Brian Tresken, en av killarna som grundade Airbnb, han höll en föreläsning som Paul Graham blev inspirerad av. Han har pratat om det här i andra sammanhang, podcastavsnitt och sånt där. Han berättade om hur det var när han startade Airbnb. Företaget växte, de stod inför utmaningar och han övertygades att anställa proportionella managertyper för att driva företaget på ett mer seriöst sätt, bygga en riktig struktur och så vidare.
Men allting stagnerade, allting gick i stå såklart och när han till slut gick tillbaka och var grundare igen så började han kunna styra upp saker och ting och kunde vända det till stora framgångar istället. Det är någonting som såklart alla vet att det är Silicon Valley men som man nu försöker, Paul Graham som är en väldigt viktig person i Silicon Valley, han försöker nu vända folks uppmärksamhet till det här, fokusera igen på den här idén, hur unika grundare är och uppvärdera grundare, nedvärdera managers.
Jag är så glad att han har ett positivt till det. Det finns ingenting som gör mig så optimistisk för ett projekt som när en inspirerad grundare kommer tillbaka och tar sig an projektet på nytt med liv och lust. Det finns inget som är så dåligt för ett projekt som att tappa sina grundare. Så om man kan få en grundare att komma tillbaka så är det en fantastisk möjlighet. Det kanske mest legendariska exemplet i modern tid är när Steve Jobs kom tillbaka till Apple efter att företaget hade tagits över av inbytna managertyper.
De hade väl John Scully som hade basat Pepsi-Cola tidigare på tanke av företaget. Men när Jobs kom så började det vända direkt och han ledde företaget till en ny storhetstid. Och nu har de en ny manager som har tagit över så vi får se hur det går. Men jag tror att något i den stilen kan mycket väl hända för Urbit nu. Oavsett eventuella kriser som de har haft med pengar och allt det där.
Framtiden har aldrig sett ljusare ut för Urbit-projektet nu när Jarvin är tillbaka. Jag är också väldigt glad på ett personligt plan jag kan följa. Curtis Jarvin igen. Jag gillar honom på många sätt men jag har i princip helt slutat läsa hans texter de senaste åren på Grey Mirror. Helt enkelt för att de inte alls intresserar mig längre. Men nu är det riktigt intressant att läsa vad han skriver om urbit från dag till dag. Han har ett separat Twitterkonto där han publicerar sina urbitssaker och sånt där. Så jag är också väldigt glad och jag är tacksam till Curtis Jarvin. Han har gjort sig intressant igen. Så jag kan ha honom som ett av mina galna genier som jag följer från. från månad till månad och från år till år.