Martin

Hans Hermann Hoppe. Israelernas 2000-åriga territorianspråk ger dem ingen bevislig rätt till territoriet. Hamas anfall 7 oktober lika fram provocerat som Rysslands mot Ukraina. Walter Blocks svaga argument för villkorslöst stöd för Israels skoningslösa krig gör att han inte längre är libertarian. Det är inte så ofta som vi får en ny text från Hans Hermann Hoppes penna.

Två eller tre gånger om året brukar det väl bli. Ofta en text som man har skrivit inför en föreläsning. Men ibland också den här typen av kortare artiklar. Som man nästan kan tänka på som ledartiklar. Eller sånt där. Positionsartiklar. Det är förstås väldigt roligt för mig. Och andra inom vårdlärarörelsen. Vi som kanske någon månsera som hoppejaner. Hämtat inspiration i alla fall från Hoppe.

Att man då och då får några ord från mästaren själv. Man är nyfiken ibland. Vad tycker Hoppe egentligen om den här dagsaktuella frågan? Det är kul när han skriver en liten linjeartikel om coronahysterin eller Ukraina-kriget. Eller som i det här fallet om Israel-konflikten. Han brukar väl skriva en artikel per stor världsomspännande konflikt som händer.

Och han tog ju väldigt bra positioner både i coronafrågan och i Ukraina-frågan. Här handlar det dessutom om en uppgörelse Med en för detta kollega Walter Block. Som Hoppe på olika sätt har varit associerad med. Det finns inget som har fått för sig att de är överens om särskilt mycket. Men de har båda varit bland de två största namnen på Mises institutet.

Och de har tydligen också skrivit någon akademisk artikel tillsammans. De har haft meningsskillaktigheter. Det mest kända exemplet är väl frågan om invandring. Huruvida libertarianismen implicerar öppna gränser eller inte. Vi diskuterade den saken med utgångspunkt just i Hoppe och Block. Här i Radio Bubbla en gång i tiden. Det var väl 2016 eller så här, jag tror. Men den som vill kan gå tillbaka till arkivet och hitta lite om det där.

Men på något sätt så verkar de ändå ha förblivit på relativt god fot tills nu. Och frågan där till slut brister, det är alltså Israel-frågan. Och som har hänt i att Walter Block, han har verkligen spårat ur. I den här frågan. Jag vet inte hur överraskande det är. Men hans lojalitet till sin egen folkgrupp. Alltså den judiska. Verkar ha tagit över. Och helt raderat ut. Jag höll på att säga att det raderat ut allt sunt förnuft.

Men jag tror inte att Walter Block någonsin har haft något sunt förnuft. Vi kan säga att det raderat ut allt logiskt tänkande. Allt så här systematiskt, nationalistiskt tänkande. Som Block ändå sysslat med och är känd för. Så nu försöker han inte ens hitta några. Något som är rimliga libertarianska rationaliseringar. Utan han yxar till extremt grova och slappa argument. Och sen skyndar han snabbt vidare till det han egentligen vill.

Nämligen att skrika för full hals att alla palestinier i Gaza ska utrotas. Så det finns ett pseudolibertarianskt argument som Block för fram. Det är att judarna har rätt till Israel utifrån äganderätt. På samma sätt som libertarianer brukar resonera knägande. Han säger bara att det är bara en fråga om privat ägande. Samma idé som vi har från John Locke och så vidare om ursprunglig ackumulation och legitima överföringar av rätt till ägande och så vidare.

Så att landet Israel har gått till arv från judarnas förfäder till de samtida judarna själva. Och det är förstås ett totalt ohållbart argument. Alltså oavsett var man står i den här konflikten så kan man seriöst hävda att man kan applicera den libertarianska idén om äganderätt på den här situationen. Hoppe går igenom de här problemen på sitt sedvanliga, väldigt systematiska sätt här.

Och poängen då efter oss, och det finns någon som inte alls är bekant med de här idéerna, så att privat ägande omfattar mycket mer specifika saker, ägda av individer framförallt. Ett diffust kollektiv som gruppen judar har ingen kollektiv äganderätt till diffusa bitar i egendom som landet Israel. Och även om det fanns ett sådant koncept.

Så går det inte att härleda hur ägandet skulle ha överförts från uttiden till någon av de här enskilda judarna som lever idag. För att libertariansk teori har inget begrepp som det judiska folket. Man kan såklart föra sådana resonemang, att judarna som grupp har rätt till Israel som territorium och så vidare.

Men det har ingenting med libertarianism att göra. Det finns inga kopplingar till några hävdhundra libertarianska idéer. Hur det finns andra trovärdiga idéer i den riktningen. Det kan man kanske diskutera. Men poängen är att det blockar det. Det blir en väldigt osofistikerad och godtycklig form av kollektivism som hoppar. kallar det. Som har en sorts, med mycket god vilja kan man säga att den har en sorts ytlig likhet med klassiska liberala idéer, alltså den här lokianska resonemang om ursprunglig ackumulation, överföring av egendom genom frivilliga utbyten.

Det där kan man gräva ner sig i om man vill. Jag skulle säga också att Hoppe är kritisk mot en annan aspekt av resonemanget Block har skrivit en artikel. Jag tror att det var en sån ledare i Wall Street Journal. Som har rubriken. The moral duty to destroy Hamas. Israel is entitled to do. Whatever it takes. To uproot this evil depraved culture.

That resides next to it. Lite stolpig rubrik. Men det sammanfattar väldigt bra vad artikeln handlar om. Så att Block stämmer in i kören. Av alla som brålar att Israel får göra. Precis vad som helst. Inklusive att döda civila. Döda så många civila som. Det behövs. Därför att alla civila dödssoffer som kan uppstå i den här konflikten är per definition Hamas ansvar. Inget civilt dödssoffer kommer någonsin vara Israels ansvar.

Därför att allting är Hamas fel. Det låter som att jag karikerar den här ståndpunkten men det är i princip vad Walter Block säger. Ja, Boris, du som inte är liksom en del av den här krisen. Jag tänkte, du som är intresserad, du som är inte en del av hoppessekten som jag är. Vad tänkte du när du löste den här artikeln?

Boris

Jag tänkte så här alltså att jag förstår på något sätt inte, alltså när jag läste hoppestext så föddes jag tillbaka till tillvaron i 70-talsvänstern på något sätt. Det var lite grann själva tonläget hos honom faktiskt. Ja, det var liksom... Argumentet mot block blockståndpunkt är ju liksom oavsett om det är libertariansk eller inte så är den ju lite knäpp milt uttryckt.

Och alltid om man går in och ska diskutera en åsikt som är lite knäpp utifrån på principiella grunder överstämmer det här med min ideologis principiella grunder. Alltså det blir en jävla märklig grej av det hela. Jag fattar vad han säger men jag fattar inte varför han säger det. Man kan uttrycka det så. Det är min känsla inför det hela.

Martin

Ja. Ska jag förklara varför han säger det? Ja. Det blir lite sådär inside baseball men det finns ju en Det blir så här, varför generellt sett, varför säger man sådana här saker, varför uppstår sådana här konflikter? Och det handlar ju sällan om de här så testuggande diskussionerna och teoretiska skillnader. Det handlar ju om personliga konflikter, en annan typ av underliggande politiska konflikter och så vidare.

Och i det här fallet handlar det inte så mycket om Israel, det handlar mycket mer om Walter Block. Och möjligen om en sorts känslig fråga kring... kring det judiska faktiskt. Men inte så mycket om Israel och zionism och sånt där. Från mitt perspektiv och återigen då, det här blir jag antar att det här blir lite så här inside baseball men det är ändå många som lyssnar som kanske är intresserade av Mises-institutet och sånt där och följer de här profilerna.

Den här associationen med Walter Block är enligt min mening en rejäl skamfläck för Mises-institutet och har varit i många årtionden. Men inte för hans hållning i Israel-frågan. Det är också såklart. Men Walter Block har aldrig varit bra i några viktiga frågor överhuvudtaget. När jag blev libertarian och i slutet av 90-talet så kom jag i kontakt med Walter Block tidigt därför att han hade skrivit en bok som heter Defending the Undefendable som handlar om att ge libertarianska argument till försvar för företeelser som normalt anses vara föraktliga och avskyvärda och olagliga.

Under rubriken på den här boken är The pimp, prostitute, scab, slumlord, libeler, moneylender and other scapegoats in the rogues gallery of American society. Och det finns ju förstås starka libertarianska case för att de här sakerna, alltså prostitution, förtal, ocker och så vidare bör vara dagliga. Det tycker jag också. Jag tycker att de här sakerna ska vara dagliga. Men det är en annan sak att ge sig in på någon sorts skärm.

moralisk glorifiering av den viktiga samhällsfunktionen som sådana saker fyller i samhället trots att de är så bespottade och så vidare. På sätt och vis är det en enormt infantil idé. Man har en så ensidig tro på icke-aggressionsprincipen att man inte har några andra moraliska måttstockar. Det enda som betyder något det är huruvida icke-aggressionsprincipen har brutits.

Om den har brutits då är beteendet förkastligt. Och om den inte har brutits då är det grönt ljus. Det är bara tuta och köra. Inga moraliska invändningar kan göras överhuvudtaget. Därför att det finns ingen moral utöver icke-aggressionsprincipen. Och jag tycker personligen som jag sagt många gånger förut att hela idén om icke-aggressionsprincipen är ofta väl missförstådd. Folk har en väldigt simplistisk och otillräcklig tolkning.

Det är en bra tumregel som ger väldigt bra vägledning i nio fall av tio. Men det är inte en axiomatisk princip eller en filosofiskt väl underbyggd princip i sin egen rätt. Vilket kan anses vara ett kontroversiellt uttalande i en hoppiansk, libertariansk kontext. Men min poäng är att...

Samma typ av resonemang har präglat hela Walter Blocks karriär. Han är alltid ute efter att försvara dåliga saker genom listiga argument som man ska förväntas köpa för att de är härledda från förment libertarianska principer. Ett annat översatt exempel är det här med invandring. Walter Block har försvarat utifrån idéer om att staters gränskontroller bryter mot icke-aggressionsprinciper och så vidare.

Och till slut när det här har pågått... i många årtionden. Jag tror att Defending the Undefendable kom ut på mitten av 70-talet. Till slut måste man fråga sig vad är det för fel på den här personen som bara verkar vara intresserad av att hitta specialfall och kryphål för att försvara socialt nedbrytande fenomen. Vad är hans egentliga motivering? Det kan faktiskt ligga nära till hans att säga som till exempel Kurt Doolittle brukar säga att den här sortens libertarianism är ett slags judisk gettoetik.

Som framförallt är till för att rationalisera minoritetgruppers möjlighet att parasitera på ett omgivande högtidritsamhälle. Ja, det är teoretiskt men det är en sorts, det är det jag menar med att det finns någonting med det judiska som skär in i den här, det här. Och Hoppe är väldigt nära associerad med Murray Rothbard som också var visserligen en verkligen avfällning från det judiska. En antisemitisk, en självhatande judisk som man brukar säga.

Men... Hopp är väldigt associerad med den här i hög grad judiska traditionen som klassisk liberalism och libertarianism är. Men för min del, jag har alltid tyckt lågintensivt illa om Walter Block. Ända sedan den första fnittriga genomläsningen när jag var sjutton av Defending the Undefendable. Jag tyckte den var jättekul, jag ska erkänna det. Men sen det lämnade lite dålig smak i munnen.

Och sen det som verkligen blev spiken i kistan för mig, det var att faktiskt träffa Walter Block. Vilket jag gjorde. 2016 på den här stora anarkistiska konferensen i Acapulco i Mexiko, där han var en av huvudtalarna och förutom att jag såg honom på scen så fick jag tillfälle att interagera lite grann med honom mellan varven, inklusive på en det var något sådant där, de hade en festmiddag med lite mer begränsad deltagarlista där det också pågick ganska mycket sådana här banter, de olika talarna på konferensen skulle hålla tal och roasta varandra och så vidare och återblocka mycket centrum och fick man höra liksom en En annan, mycket mer privat och annorlunda bild av honom.

Och den bild jag fick av Walter Block som person var hundra procent negativ. Alltså inga som helst tecken på någon värme, någon vänlighet, någon humor, några andra sympatiska drag. Den enda humor som kom ur honom var grov och på andras bekostnad. Han förelämpade folk öppet, både från scen och i mer privata sammanhang.

Till exempel så vägrade han förklara saker. Med hänvisning till att ingen här inne skulle ändå förstå resonemanget. Han sa det på scen till konferensen. Han sa att jag hade egentligen tänkt att ge en nationalekonomisk teoretisk förklaring. Men det är ingen här som skulle fatta det. Så jag hoppade över det och bara snackade lite blaj om det här istället. Alltså en häpnadsväckande osympatisk person.

Och Walter Block, han är som han är. Vad ska man göra? Jag klandrar inte honom för att han är en elak, snarstucken och deprimerad liten person. Han är vad den han är och världen är full av sådana som han. Särskilt på inflytelserika positioner. Däremot så klandrar jag Mises-institutet och jag klandrar även Hans-Hermann Hoppe för att de har associerat sig med Walter Block i alla år. Fortfarande så är Blocks namn det första man ser när man klickar på Faculty and Staff på Mises-institutets hemsida.

Jag kollade igår. Och Hoppe har kallat Block för sin vän i årtionden. Det är först nu, år 2024, efter att ha känt Block i 40 år eller något sånt där, som han sätter ner foten. Och det säger faktiskt en hel del. Och inte bara positiva saker om Hoppe. Man kan säga att han har varit en lojal kollega och vän kanske. Men Hoppe är framförallt en stor filosofisk tänkare.

Han är eventuellt inte en lika stor människokännare. Och han har ibland ett ganska snävt perspektiv. Inte minst vad gäller icke-aggressionsprincipen. Och att hålla den för att vara den enda. Eller åtminstone den absolut dominerande filosofiska principen och så vidare. Som ett perspektiv som han har gemensamt faktiskt med Walter Block. Och jag tror att det här. Det är det som skaver. Det är det som alla årtionden av att man ändå har liksom.

På något sätt så har man inte. Man har inte kunnat göra sig av med Walter Block. Han har nästlat sig in där. Och han har den här upphållda positionen. Och man kan inte riktigt ta sig an det. Och en av orsakerna till att man inte riktigt kan ta sig an det. Det är att det finns den här. Det finns den här judiska. Frågan i alltihopa. För att det Walter Block håller på med. Är så stereotypiskt judiskt. Så på det sättet så är det passande. Att det till slut är den här.

Den zionistiska blodtörstiga hatexplosionen. Som till slut får. På lättnad att trilla ner. Eller droppen som får bägaren att rinna över. Så Hoppe har ju i alla fall. Han har gjort ett offentligt avståndstagande. Gott så. Bra för honom. Men Mises institutet då. De fortsätter att ha det här äckligt block. Som sitt främsta intellektuella alibi. Jag förstår att det är mer komplicerat för dem.

De har ju som ett högre och mer långsiktigt syfte. Som jag brukar säga. De ska inte hålla på att ta en massa dagsaktuella positioner. leverera heta tagningar och så vidare. De kanske måste vara ett stort tält som rymmer både block och hoppe. Men det är inte särskilt aptitligt. Och man kan ju fråga sig hur länge en sån som Hoppe eller Lou Rockwell som grundade institutet, och andra sådana tunga namn kring institutet, hur länge kommer de att tolerera det här?

Så förmodligen så kommer fler göra som Jeff Dives gjorde och lämna Misesinstitutet. När polariseringen ökar i samhället och institutet står kvar och omfamnar folk som rimliga människor inte vill vara associerade med.

Boris

Det här blir ju jätteintressant. Då förstår jag mer av den märkliga decisionen. Väldigt bra. Men jag är fortfarande känd till båda parter. Det här är lite grann som Putin tackar Karlsson för mig faktiskt. Det är så långt bort från den praktiska verkligheten. För att... Blocks resonemang är ju erkekoko.

Jag vill påminna om den riktiga zionismens resonemang. Den var ju extremt sekulär. Man tittade sig om i världen. Finns det någon jävla plätt vi kan göra till vår? Ja men den där kan vi ta. Vi beväpnar oss. Vi tar över den. Det var liksom makt är rätt. Och så bedrev man en massa araber. Därför att man uppfattade att man hade inget annat val.

Och som jag alltid brukar säga, hade jag varit jude på 30-talet hade jag skrivit på direkt hit med bussan. Där åker vi. Alltså det är det här som jag... Sen har diskussioner om lagfarter och Bibeln och tjofan och det. Det är så jävla ointressant. Det är den praktiska verkligheten som gäller. Och när kriget väl har börjat så följer det sina egna mekanismer också. Man kan lägga alla principer åt sidan och se till att den egna sidan vinner.

Det är... Det är för mycket... Det vilar för mycket borgerlig humanism över någon aggressionsprincipen. Även om jag finner den oerhört sympatisk. Men det kan jag göra när jag halvligger här på min divan. Ja.

Martin

Ja, men absolut. Alltså, det här är en väldigt... Det är som motsatsen till vad man brukar kalla en realistisk syn på politiken. Otroligt idealistisk perspektiv. Och det är ju hela klassiskt liberala... Traditionen är ju en super idealistisk och på många sätt orealistisk idé. Det här med vem har rätt till vad. Judarna har rätt till det här. Och palestinierna har de rätt till det.

Mitt perspektiv är förstås att judarna har inte rätt till någonting. Förutom i bemärkelsen att makt är rätt. Precis som du säger Boris. Judarna har de facto erövrat det de betraktade som sitt gamla hemland. Så nu är det deras. I bemärkelsen att de har behärskat och försvarat det här territoriet i. Ett antal generationer. Och det är inget fel på det. Det är inte någon slags andra klassens rätt. Det är i slutändan den enda rätt som finns.

Definitivt på den internationella nivån. I den här anarchiska situationen. Som råder mellan autonoma aktörer. På den internationella scenen. Och judarna kan vara stolta över det. Att de var starka nog. Att erövra Palestina. Det är ju jättehäftigt. Jag är imponerad. Jag beundrar också judarna. Att de kunde göra en sån sak. Jag hoppas att mitt folk. Någon gång i framtiden ska jag kunna göra något liknande.

Ta tillbaka Sverige. Det vore helt fantastiskt. Nu får vi se hur länge den kan hålla Palestina. Det kanske kommer någon annan som visar sig vara starkare. Då kan inte judarna komma och gnälla om sin omissliga rätt i sitt hemland. Lika lite som palestinierna kan göra det. Nu när de har blivit exproprierade av judarna. Det är så världen fungerar. Och det blir väldigt grumligt om man inte kan, om man inte tillåter sig själv att tänka sådana tankar.

Och det är också tydligt att Hoppe, han säger ju ingenting. Han säger varken bu eller bä om den här frågan. Han säger bara att det finns inget sätt att härleda utifrån en libertarians grund att någon den ena sidan har rätt till det ena eller andra. Så han säger bara att det är som ett odefinierat problem på något sätt för honom. Och sen säger han också ganska intressant... Talande formulering. Han säger så här.

Förutom det här då. Att konstatera att både. Både den judiska staten. Och den palestinska Hamas gruppen. Båda är som fähundar. Båda är kriminella gäng. Ingen av dem har rätt till någonting. Förutom det. Så finns det inte så mycket. En libertarian kan göra. Förutom att. Att höja sin röst. Och. Och tala för fred. Förhandlingar. Och diplomati. Jag säger inte att det är en orimlig. inställning. Det är inte min inställning men det är en inställning man kan ha men det är en ganska svag inställning som inte liksom, det finns inte så mycket där.

Det är bara så här, ja vi kan inte göra någonting men hoppas det blir fred. Det vore nog bra om någon sattes ner och snackade och förhandlade för att försöka få till lite fred. Som sagt, det är en väldigt idealistisk uppfattning.