Martin

Många av företagen som skickade chefer till Reinhard Höns ledarskapsskola med teori baserad på decentralisering som grundades på 50-talet, visste att den devs av för detta SS-män och det var först 1971 när det uppmärksammades som verksamhet tvingades att stänga ner. Enligt Hön behövdes enbart tydliga mål av en ledning eftersom endast de bästa medarbetande är kvar och själva kommer lösa alla problem.

Det här är en artikel som... Själva inramningen är väldigt rolig. Vi kan komma tillbaka till det. Det är från en publikation som heter Arbetsvärden, som är någon typ av svenskfacklig tidskrift. Den handlar om Reinhard Hön, som var en tysk managementkonsult som grundade en utbildningsverksamhet i en tysk stad som heter Bad Harzburg.

Så blev namnet som förknippas med skolan av managementteorier. Där man efter. Under världskriget utbildade en ny generation av näringslivsledare. Och ibland så spekulerar man i att det här kan ha haft en viss impact på det tyska industri under att man så otroligt snabbt kunde bygga upp landet och kom på fötter ekonomiskt.

Men man hade då lite det där kruxet att de som drev det här stället var gamla SS-män. Reinhard Hön själv och han rekryterade väl folk som han kände som han tyckte var bra ledare, bra ledarutbildare från SS och kanske andra delar av världen. av den sfären. Och det här var inget problem i 25 års tid i alla fall. Något sånt, 20 års tid så var det inga problem. Tyska företag skickade glatt sina chefer, kanske blivande chefer på de här utbildningarna.

Och såklart, varför skulle de inte göra det? Men sen så kom det här skiftet. Det är en diskussion som vi har haft tidigare. Varför den här stora hetsen, stora... Det var många saker som hände. slutet av 60-talet, början av 70-talet. Det var framförallt då som vissa typer av, ska vi säga, kanske inte antinazistisk, men till exempel idén, holocaust-narrativet, idén om förintelsen som det stora, monumentala händelsen.

Det var en idé som inte fanns 1950, men 1970 så har den verkligen börjat komma igång, och det är ungefär då också som man bestämmer sig för att vi kan inte ha de här gamla politiska systemen. Det är en intressant fråga i sig, varför det hände just då? Vi kanske kan komma tillbaka till det. Idéerna som presenteras i den här artikeln, och det är roligt då, för det är en sån här faktlig vänstertidning som försöker beskriva de här idéerna, som är intressanta och värdefulla idéer, det kan de inte förneka, men samtidigt måste de få det till att det är väldigt ursliga, nazistiska idéer.

Och så säger du att det bygger på ledarprincipen, på Fyrerprincipen, att först och främst måste man ha en stark ledare och sätta tydliga mål. Och sen ska ledaren framförallt delegera. Han ska inte hålla på och detaljstyra så mycket utan han ska bara hitta de absolut bästa personerna som han ska ha omkring sig. Och sen ska han låta dem lista ut hur målen ska uppnås. Ledaren bara ska sätta målen och på så sätt ska man få väldigt autonoma personer och autonoma enheter.

Och förklaringen som är stor historiskt är att det här var en preussisk analys av varför Preussen förlorade mot Napoleon. Det beror på att fransmännen drivs av en idé. De drivs av idéerna av den franska revolutionen. Och det gör att de kan ha de här små militärenheterna, så de får väldigt mycket frihet. Men de drivs av sina idéer, de behöver inte drivas av befälen lika mycket.

Projzen organiserade om sin militär på ett liknande sätt och som bekant gick det väldigt bra för Projzen militärt. Under resten av 1800-talet. Och så kom man fram till att det här med effektiv delegering är en nyckelidé. Jag tycker det var väldigt kul den här. Den här skribenten Jonas Nordling, han måste liksom få rätt till någonting negativt. Han måste säga så här Att tro på medarbetarnas fulla potential kan visserligen låta sympatiskt men om tesen bygger på en rasistisk idé så blir förstås smaken i munnen bäsk.

Hela tiden har han såna här konstiga formuleringar. Boris, kan du berätta mer om Reinhard Hön och hans grupp och vilket inflytande de egentligen hade? För även i Sverige så tror jag att man använde sig av dem.

Boris

Ja, oh ja. ganska normala teorier. Alltså när vi tog upp, när vi pratade om det här innan så hade jag för mig att vi pratat om det i radion för jag liksom kände igen namnet och diskussionen. Men det visade sig att jag hade följt franskdebatt när jag satt på kåken när den här boken kom ut. För den var väldigt omdiskuterad.

Och i Frankrike blev den faktiskt nedsablad. Men däremot blev den skattad. och ser det mer översatt i den engelskspråkiga världen. Och först kan man säga att länken till den här texten till den gamla journalistförbundsordföranden den bygger väldigt mycket på den är till mycket för att förstärka att Nej men ingenting hände med nazisterna efter andra världskriget.

De klev bara in i bolagsrummen igen. Satt kvar i domstolar och fortsatte vara läkare. Den här jäkeln Hön byggde också upp ett stort managementinstitut. Och det är intressant att se på rubrikerna i tidningen när man diskuterar Hön, alltså som en högt uppsatt nazigeneralen har han kallat, en högt uppsatt SS-officer, den ledande nazisten.

Alltså han var ju en småhandlare i SS, det ska man komma ihåg. Han var ju bara Oberfyr och satt dessutom på S-kommunen. underrättelseavdelningen och där hämtade han sen sina kompisar också. Och det hör till den här mytologiseringen du pratade om förut, när holokost och allt det här kommer med amerikansk dolmflod, att demonisera Tyskland fortsatt, alltså att nazisterna finns kvar, SS finns kvar.

Ett exempel på detta är att det lever fortfarande kvar om man tittar på just SS-påstånd och inflytande i efterkrigstyskland. att den tyska arbetsgivarföreningens ordförande Hans Martin Schleyer, han som Wader Meinhof mördade, de utmålade honom som Reinhard Heydrichs högra hand.

Och det är ganska tung post i de kretsarna. Men han var ju fänrik, alltså han hade ingenting med Heydrich att göra. Det hört när demoniseringen att nazisterna styrde, nazisterna har det varit SS som styr. Tittar man på vad som hände med SS efter andra världskriget i Tyskland så tittar man på de sju översta befälskategorierna så gick man oerhört hårt fram där alltså inte bara de allierade utan även de tyska domstolarna och det beror ju på att det fanns en gammal motsättning under andra världskriget Ehh...

De fina tyska familjerna, industrifamiljerna, adeln, junkrarna, högt uppsatta byråkrater, de skickade inte till sina söner till SS i första hand. De skulle göra karriär i värmakt. Det var det ordentliga. De bidrog gärna till att rensa ut SS efter kriget. Det var inga problem. Kvar i SS-stammen blev de som fanns på en så låg nivå som Hön.

som dock hade goda kontakt, gott nätverk ändå genom sin tid som jurist bland annat. Och så det där ska man inte gå på liksom. För det hör till den här märkliga mytologiseringen. SS-veteraner fick en mycket mer uppurställning i DDR efter kriget. De såg så mycket annan bara.

Stalin var klokare. Men om man tittar på den franska debatten, jag fick gå och kolla i dagböckerna, så såg man den här historiken Jens med fotknölarna. Och jag kan förstå på ganska goda grunder, för han uppfann ju undertiteln till, alltså boken heter ju Fri att lyda, i svenska, undertiteln Hur nazisterna uppfann det moderna, eller uppfann modernt management.

Och det kanske jag tar i lite. Och framförallt så var det två historiker, tunga franska historiker som gick in och pekade på att precis samma teorier hade utvecklats i Storbritannien och Japan och USA. från mitten av 1800-talet och framåt. Fyrirprincipen tillämpades i de här länderna, kan man säga, långt innan fyren var påtänkt.

Det är ganska självklart. Du har en vision, du samlar goda medarbetare och om de inser, och det här är viktigt för det här påpekar Hön också, alltså förutsättningen för att delegera, det är ju att man har en vision. Den som får en uppgift delegerad inser att den som delegerar är den som leder och förstår.

Och det är inget märkligt och det är inget unikt för hönsmanagementsskolor. Så det är bara ett led i det gamla vanliga idiotiserandet. Den variant på Holgkosthisterin.

Martin

Det finns också en väldigt stark tendens till en sorts strategi som de använder igen och igen och igen. i den antikapitalistiska vänstern att försöka associera marknadsliberalism med nazism. Så man hittar liksom, det man vill attackera egentligen är kapitalismen. Och man vill alltid få till att kapitalismen är rasistisk. Kapitalismen har inneboende, rasistisk tendens och så vidare. I verkligheten så är kapitalismen hyfsat starkt antirasistisk.

Det kanske är en av kapitalismens svagheter kan man säga, att den är så rasblind och så vidare. Men de håller på med det hela tiden. Ett klassiskt exempel är ju... Det här ordet högerextrem som de har uppfunnit, som jag och säkert många andra har anammat det. Jag har definitivt anammat det för egen del. Jag kallar mig mycket gärna för högerextrem, det är ett fint ord. Jag använder det redan för att beskriva mig själv.

Om någon utomstående kallar mig för högerextrem så blir jag väl ett smickrädd som när, det kom upp ett exempel häromdagen när Expo skrev en grej i en rapport. Jag vill bli alldeles varm och innebort, vissa av kända oss träffade. Men själva ordet högerextrem, det är en del av det. Den retoriska finessen med det ordet är att det används för att beskriva både nyliberala marknadsextremister och judehatande nazister.

Genom att säga att om du vill avskaffa alla skatter och släppa kapitalismen fri då är det högerextrem. Det är samma sak som en nazist. Det är en klassisk strategi. Jag tycker bara att det är väldigt komiskt. Det är näpet nästan att läsa den här artikeln. När han skriver om det här med friheten att lida, det var inte en riktig frihet, det var en frihet att lida. Därför att ledningens mål får inte ifrågasättas.

Och sen säger han att om delaktighet inte erbjuds, angående själva målet med verksamheten, är det ingen frihet i arbetet. Utan endast en påminnelse om den eviga konflikten mellan arbete och kapital.

Boris

Och det är ju en sån här... Man kan ju bara säga att det är det som är problemet med sådana här vänsterjönsar som han skrev, som har skrivit den där krönikan eller vad det nu kan vara. De glömmer ju bort liksom att fyreprincipen, den här ledarprincipen, det rimmar ju utmärkt väl med Friedrichs engelsklassiska definition av frihet.

Man kan inte vara ensam om det. Frihet är att förstå det nödvändiga. Det är precis det som Höns säger, att när manskapet förstår att ledaren har den rätta visionen och idéerna och att det är nödvändigt att genomföra dem, då är de fria. Då kan de få en delegerad uppgift.

Martin

En annan snabb pärla från texten är att han skriver så här En nazistisk syn på arbetet kan nämligen inte omfamna tanken om en ständig konflikt mellan arbete och kapital. Det anses vara en så kallad judebolsjewikisk konstruktion. Därför förbjöds alla fria fackföreningar i tredje riket. Arbetare och företagare skulle istället sova på samma sida i den nazistiska kampen.

Och just denna distinktion av synen på arbetsmarknadens partner förädlade Hön sedan i sin postnazistiska skepnad. Alltså det man säger är alltså, åh nej, den här dumma Hön, hans arbete som managementkonsult handlade om att skapa harmoni på arbetsplatser. Gud vad dumt. Han borde såklart istället ha fokuserat på att piska upp konflikter. mellan människorna som jobbar på arbetsplatsen. Då hade det varit mycket bättre management consulting.

Boris

Då kan man ju titta på tysk... alltså när man talar om det tyska industrieundret efter andra världskriget så beror det ju just på borgfreden på inte bara de stora exportföretagen och att man utgår från att vi har alla gemensamma intressen och tittar man på de riktigt stora koncernerna så är det ju bra.

Där har ju fackföreningarna en gedigen representation i styrelserna. Och inte som svenska fackets tönterepresentanter utan de har sett att stämma på riktigt. Och tittar man på exempel Volkswagen så har de haft två vd genom åren som har hämtats från de fackliga leden. Man utgår från att fackföreningarna ser till företagets bästa och företagets intressen. Och man månar också. De ska ha bra villkor. Jättenazistiskt.

Martin

En tanke som slår mig apropå det här med skiftet till Tyskland som hände efter andra världskriget. Vi har ju pratat om det här tidigare i radion. Jag tycker det är intressant det är någonting som jag har tänkt på också när jag har varit i Tyskland och pratat med tyskar och så vidare. För det är en sådan märklig händelse i europeisk historia, framförallt i tysk historia givetvis. Man hade den här intensiva perioden från början av 20-talet och 30-talet framåt.

där Tyskland gick mer eller mindre all in på det här nya projektet, Hitlers projekt. Och så gick det som det gick. Och sen en vacker dag 1945. Och så var det så att plötsligt så blev alla tyskar demokrater överenat. Dagen innan så var de nazister eller bunten och dagen efter var de goda demokrater. Det var inte exakt så det utspelade sig men poängen är att vid den här tidpunkten så det fanns ju ingen som helst kompromiss eller tolerans med nazismen i efterhand.

Det var ju inte så att nazismen fick finnas kvar som ett av många partier i den tyska politiska apparaten Man kunde vara en nazist som hade förlorat med stolthet, men kanske vi ska ha en ny dag. Nazismen var något som skulle absolut utrotas, man skulle ha en avnazifiering av Tyskland och världen. Men problemet är att i Tyskland så kan du inte göra en fysisk avnazifiering, du kan inte bara ta bort nazisterna.

För då finns det inga människor kvar. I alla fall så finns det inga kompetenta människor kvar. Nazisterna hade ju folk som hade partibok. hade ju nyckelpositioner i precis hela samhället. Så att om man nu, även från amerikanernas perspektiv och från ryssarnas perspektiv, om man överhuvudtaget vill ha någonting som fungerar i Sverige så måste man låta de här människorna jobba vidare. De måste få jobba i företagen, de måste jobba från staten, hela staten måste vara full med gamla rasistiska byråkrater och så vidare för att det ska funka.

Och givetvis även i försvarsmakten. Det måste liksom, det är som du säger Boris, det finns vissa distinktioner kanske mellan Wehrmacht och SS och så vidare. SS står inte lika högt i kurs. Men väldigt många människor som hade kämpat för Hitlers projekt, de måste vara kvar, de måste fortsätta i Tyskland. Och man håller god min, och alla spelar med och alla låtsas i Tyskland och utanför Tyskland så låtsas alla att alla blev demokrater över en natt.

Och någonstans kan man förstå det för att det var det enda praktiska sättet att komma framåt. Och sen så var det ju givetvis också att det inte var i Tyskland utan efter kriget så var det ju så många ledande tyskar som tog sig till andra länder som blev grunden för hela industrier och stora vetenskapliga genombrott. Det mest kända är förstås det amerikanska rymdprogrammet som var det nazistiska rymdprogrammet, det tyska nazistiska rymdprogrammet som man bara flyttade över till USA och gjorde gjorde verkligheten av där under ledning av Werner von Braun som var ett absolut geni, ett av 1900-talets riktigt stora genier.

Han var också liksom riktig nazist men det var stora famnen när han kom till USA för nu skulle han bygga raketerna och USA skulle åka till månen och även det svetska rymdprogrammet och många andra sådana saker. Det är väldigt mycket som generellt sett av tyska varit väldigt dominerande intellektuellt, vetenskapligt, konstnärligt, affärsmässigt. i århundraden, även på 1900-talet. Det syns inte lika mycket nu, för att efter världskrigen så kallas de inte tyska längre.

Nu är det amerikanska landvidningar, trots att de som gör sakerna är importerade tyska genier och tyska ättlingar. Men hur som helst då, en tanke som slår mig om varför skiftet kom sen, varför man brassade på med holocaustnarrativet och varför vår vän Reinhard Hön var tvungen att kastas ut 1971.

Tiden som det gick från krigsslutet till 68, 69, 70 det är ungefär 25 år, det är en generation. Det kanske är ungefär så mycket tid man behöver på sig för att använda upp den överblivna humankapitalet av de riktigt seniora tyskarna som man absolut måste använda sig av för att de är så värdefulla. Men när det har gått ungefär en generations tidslängd Då har man tränat upp nya krafter och man har fått dem att träna upp krafter och de ska ändå gå i pension av åldersskäl.

Så då bara behöver de inte längre. Och då så behöver man inte fortsätta med den här farsen att låtsas som att alla blev demokrater. Och att Werner von Braun han är reko kill, inga konstigheter alls med hans ansiktsbakgrund. Och även för Werner von Braun så var det ju så att han fick ju, de plockade ju ner honom senare i hans karriär. Okej. Det kanske är en ganska stor del av förklaringen att de helt enkelt bara pragmatiskt så behövde de vänta ett tag på att använda upp alla nazityska genier och sen så kunde de fortsätta med den maximala förintelse och förnedringskampanjen mot tyskarna.

Boris

Det där var en härligt materialistisk teori. Jag ansluter mig genast faktiskt. Det låter fullt rimligt. Men det är intressant att också se hur... Alltså att det var ju sådär i hela Europa efter kriget. Till exempel Italien, där massvandrade ju, alltså i verkligheten massvandrade alla ledande kulturmänniskor från fascism till kommunistpartiet över en natt.

Två veckor efter att den framstående filmregissören Rossellini hade gjort sin sista propagandafilm för fascismen. För två veckor senare så var jag i full färd med att göra en antifascistisk propagandafilm. Romöppenstad. Så det går fort. Kommunisterna tog emot dem med öppna armar. Det var liksom, fan vi tar över hela byket. Nu kan vi skapa kulturell hegemoni. Härligt.

Martin

Peter Boris, apropå Reinhard Heydrich. Jag har lite grann en personlig relation till Reinhard Heydrich senaste året här.

Boris

Hur då?

Martin

Jo, det är nämligen så att Reinhard Heydrich dog precis här där jag bor. Va? Ja, precis här i Prag, inte bara i Prag utan i precis samma stadsdel, samma distrikt, samma del av norra Prag där vi bor. Det var värst. Det var ett gäng tjeckiska partisaner som låg i bakhåll och sköt honom när han åkte förbi sin bil.

Och det hände precis här i den stadsdelen där vi bor. Jag har faktiskt tittat på lite gamla kartor, för jag tycker bara att det var intressant och kuriosa. Så jag har kollat på lite gamla kartor för att se den exakta punkten. För det där hände på en väg som inte finns längre. De här gamla byarna eller vad det var som låg. Den vägen är precis inte kvar där hans bil körde. Men själva platsen finns ju kvar, det ligger ju något annat där istället.

Boris

Vad? Frågar man nyfiken. Kan du se det där?

Martin

Ja visst, absolut. Jag har ju tagit del av det här och dubbelkollat också så att det är rätt plats. Det är en del av motorvägssystemet, så det är en sorts motorvägs påfart som ligger där. Där man kör runt. När man åker från stan hem till loss så måste man köra runt och byta och åka upp på annan del av motorvägen. Och precis i det där hörnet där, där var det som de sköt Hydrich.

Ibland när jag åker förbi hittar jag en taxi och åker förbi det stället. Jag brukar tänka på honom och göra en liten honnör. Jag säger inte till chaffhusen varför. Jag skojar bara. Jag brukar tänka på honom då och då när jag åker förbi prismärplatsen. Att det var här ändå.

Boris

Ja men han var en sån där kille som vermaktgänget tyckte att nämen det där är en förlöskanon alltså. Hade han överlevt så hade de gjort sig av med han.