Martin

Christoph Chirard, Paris vice borgmästare med ansvar för kultur, avgår efter krav på att en undersökning inleds om hans kontakter med pedofilen och författaren Gabriel Matzneff. Denne har berättat att Chirard bekostade hans tillvaro på hotell i två år, något som Matzneffs offer Vanessa Springora sagt innebar Matzneff kunde hålla sig undan polisen.

Frankrike, den franska kulturvärlden har skakats de senaste månaderna av en skandal, en sexskandal. I centrum av vilken står författaren Gabriel Mats-Sneff. Bara kort vad som har hänt då, bara det mest aktuella, apropå vilket vi har i den här artikeln, Kristoffer Girard, vice borgmästare i titeln. Jag tror man kan säga att han är kulturminister i Paris.

Mm. För att förklara hans position i mer normala svenska termer. Han ingår i borgmästarens stabla med ansvar för kultur. Han hade tidigare, på 80-talet, så var han chef på... Yves Saint Laurent, alltså modeföretaget. Det var slutet av 80-talet och då var han ansvarig för att ge stöd till den uppburna författaren, Gabriel Matsnäff.

Att ge någon typ av ekonomisk stöd, någon sponsorskap eller... Jag är inte riktigt på att klara mig exakt vad det handlade om. Men en del av det här stödet då var att finansiera att Matsnäff kunde bo på hotell. Att han hade hotellrum eller hotell-svit som han hade på. permanent i ett par år. Där han träffade sin något för unga älskarina Vanessa Springora.

Vi ska återkomma lite mer till detaljerna där. Gabriel Mats-Snefan är en berömd upphurend fransk författare. Som jag har förstått det, jag tänkte fråga dig Boris lite mer om det, så Mats-Snefan är inte direkt någon storsäljare. Han är inte Frankrikes Jan Gou som blir stormrik på de enorma upplagorna. Däremot är han väldigt bra. väldigt populär inom kultureliten.

Han är liksom en författarnas författare. Fin kultur, uppskattad i salongerna i Paris och så vidare. Även om kanske vanlig folk på gatan fram till nu då inte haft så väldigt bra koll på vem man är. Innan vi går in på Mats Neffe affären, kan du Boris säga någonting enbart om vem Gabriel Mats Neffe är? Vem är en sån författare? Är han en bra författare? Vilken roll har han i fransk kulturliv?

Boris

Han har ju en väldigt märklig roll i fransk kulturliv. Som ni säger så har han aldrig sålt mycket bra, speciellt bra. Han har sålt uselt faktiskt. Det finns några lager lokaler fyllda med hans böcker. Han har skrivit väldigt många böcker. Men han är heller inte en författarnas författare. Det har en del sagt det i svenska media och även i utländska att finsmakarna gillar honom.

Och så är det faktiskt inte heller. Han har inte fått speciellt mycket lysande kritik de här åren. Han har fått några priser av Fransk Akademin och lite annat och stipendier och sådana saker. Men vi har mer att göra här med MP. Alltså han är mer en Ebbe Karlsson-personlighet tror jag skulle jag vilja säga.

som kommer in i det franska kulturlivet genom att bli vän med framstående franska pedofilförfattare. Det är därför att det här är ganska viktigt i sammanhanget. När man skriver om Mats Neffa Färg idag så är det liksom att alla visste att han var pedofil och sådär.

Han skrev ju om detta. Men ni vet ju hur fransmännen, de är ju så vidsynta så man riktar lite på axlarna. Bernard Bivaud satt i tv och intervjuade honom och småskämtade lite om detta. Man gör det till en grej alltså, att här har vi att göra med en person som har lite udda författare, pedofil och sådär. Men fransmän, speciellt franska intellektuella, som jag sa, de är så vidsynta.

Ehh... Och då gör man en isolerad grej. Men tittar man på Mats Nefs karriär så tar han sig fram genom att när han växer upp så blir han god vän med Henri de Monterlain. Som är alltså... som var en mycket framstående författare, tyvärr en bra författare, men som också var garderobspedofil.

Alltså i verklig mening pedofil. Och det här visste man ju från askulturlivet. Men han pratade aldrig om det öppet. Eller han skrev aldrig om det som Mats Neffe gjorde om sig själv och sitt lever. Och blir man vän med Monteran, då har man sin position säkrad. Då kommer man alltid att få... Han kan snacka in det på förlagen, han kan se till att du får bli kolumnist i tidningen.

Det var också Demantelon som såg till att Maznay fick sitt första kolumnistjobb på tidningen Combah. Han puttar honom alltid vidare. Det här är ungefär som att få Horace Engdahls beskydd. Skicka in en artikel till DN och Horace ringer och säger att ta in Boris artikel så gör han det.

Det här är ungefär samma sak. Han får ett pedofilbeskydd av Frankrikes mäktigaste litterära pedofil vid den tiden. Hans Mats Neffs status bygger mycket på att det var han som när de Montelans dör får i uppdrag enligt testamentet att sprida Montelans ämneskrig.

Asca på Forub Romanum och längs med Tibern i Rom. Där hade de tillsammans jagat småpojkar och gatuprostituerade. Att de Montrelon dör beror på att han hamnar i ett bråk utanför Biograph i Paris, det berömda året 68. Där närmar sig en liten pojke som han tror är prostituerad. Vilket han inte är.

Och hans äldre bror klarar upp demontellan så att han förlorar ett öga och får balansrubbningar. Och vid det stora är sänglinjan i några år och till slut så tar han ett cyanidpiller och sen skjuter han sig också för säkerhetsskull. Här står en drabbad för att visa att han inte är ett enskilt fall utan han tar sig in i kulturlivet genom att En annan mäktig pedofil som också var en bra författare är Roger Pérez Fitte, också god vän med Mats Neff.

Pérez Fitte var öppen pedofil, han talade om hur trevligt det var med småpojkar. Han var dessutom fransk toppdiplomat. Men även han var faktiskt en väldigt bra författare med ett svung, tyvärr. Så att det är inte så att det är ett enstaka fall som man liksom har sett över axeln lite grann, utan de ingår i en tradition i det franska kulturlivet.

Nu har det ju sagts också att ofta utgår man från att det här är att författare är vänster. Mats Neff skrev i alla möjliga tidningar där de Montellon kunde få in honom. De Montellon var själv närmast betecknad som reaktionär.

Under kriget hälsade han Tysklands ockupation som en välgärning för att Frankrike var förstört. Han var god vän med Ernst Jünger och även Carl Schmitt. som jag umgicks med under ockupationen. Så att den här pedofilkretsen i fransk kulturliv, den står vanvettigt stark alltså.

Och bortanför politiken, de bondar liksom i sitt intresse för små pojkar och små flickor. Det är det viktiga för dem och att de får makt och ställning i offentligheten. Sen är det väldigt intressant att se, nu ska jag bli lite konspiratorisk, men det är väldigt intressant att se det här med hur man försöker förminska personer.

De blir enstaka fall och vi är på väg att se samma sak med den här. Borg, ja mannen med ansvar för kultur i Paris, Christophe Gerd. På bilderna ser han ut som en ku för liksom ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Karlstad, någonting sånt, en ofarlig figur. Och det är han definitivt inte. Han är en extremt kraftfull och fascinerande person.

Han är 16 år så läser han. och den japanska fattaren Mishima och inser att det här är grejen. Så han sticker till Japan i de sena tonåren. Blir kvar där, lär sig japanska, jobbar i företag och också delaktig i japansk kulturlivet. Alltså det här var en framåt kille.

Och med redan då genuint homosexuellt. I Tokyo så träffar han Yves Saint Laurent och hans livskamrat Patrick Berger. De blir helt betagna i den här ganska unga Christophe Girard. Tar med honom tillbaka till Paris, tar in honom i sitt företag och han stiger snabbt i graderna.

En lång period vd för Yves Saint Laurent. Och det är den egenskapen han backar Mats Neff. Och han har i polisförhören nu sagt att jag kände ju knappt Mats Neffe och jag hade ingen aning om hans böjelser. Vilket är jättemärkligt av följande skäl att göra det som han själv sa homosexuell och vart väldigt livaktig i kampen för hbtq-rättigheter i Sverige.

i Frankrike och grundade, var en av de tre som grundade en Magasinet Tetu som har blivit väldigt viktigt för en maktfaktor i media helt enkelt när det gäller att lansera de här frågorna och driva en massa, alltså de är mycket effektivare och mycket bättre och har mycket större genomslag än till exempel RFSL i Sverige.

Och här har vi de politiska kopplingarna, det är de som jag tror är intressanta. Bo Girard var väldigt länge kopplad till, han steg snabbt i politiken, han flörtade lite med de gröna i början. Men sen gick han in i Socialistpartiet och där var han alltså kampanjchef för Ségolène Royale som sen blev både ledare för Franska Socialistpartiet och president.

Och Yves Saint Laurents. Han var livskamratern här, Brege. Han bekostade Royals kampanj och hennes stab som betalade alltså givarets lön. Så att när det nu är så att man ska alltid leta efter politiska krafter som sätter något externt i rörelse.

Pedofiler är en stark rörelse i hur absolut den låter i rörelsen. I det franska kulturlivet är det inte en fråga om en och annan person. De är organiserade, det är helt uppenbart. Och de har... slaget klona i delar av Socialistpartiet. Bézier själv startade till och med en tidning en gång i tiden som fick ett visst genomslag, Glob, bara för att stödja president Mitterrand.

Och den tidningen har alltså också varit ganska beräkningsfull i Mitterrands maktiga överhander. Så när nu polisen har börjat intressera sig för geröret så är det nog fler man är ute efter helt enkelt. Och ja, jag tror vi kommer att se saker och ting rullas upp här om de inte lyckas få tyst på detta.

Martin

Fantastiskt Bård, du är kastad in i den här fascinerande utläggen. Du har tagit anteckningar, det är så mycket intressanta saker. Jag känner nästan att vi hoppade över det som kanske är den samtida upprinnelsen till historien. Jag vet inte om det är intressant, men jag tänkte att det är förmodligen ganska många som lyssnar som inte har följt Mats Neff-affären. Om jag får hoppa lite grann, prata lite om vad som har hänt nu.

Vi har den här författaren Mats Neff och... Orsaken att vi pratar om det här nu, det är en bok som kom ut för, jag tror någon gång förra året, skriven av en Vanessa Springora. Hon är en uppburen person i det franska kulturlivet. Hon är chef på ett förlag. Men nu har hon skrivit en egen bok som handlar om en affär som hon hade med Gabriel Matzneff när hon var väldigt liten.

Hon träffade honom första gången när hon var tretton. När hennes mamma tog med henne på en... Någon fin middag eller fest eller sånt där i Paris i något sånt där litterära sammanhang. Hon tog med sin trettonåriga dotter och där fick Gabriel Matsnäff som då var 50, 50 år gammal, tror jag, fick syn på henne och han började uppvakta henne, började uppvakta den lilla flickan. Och när hon var, när hon hade fyllt 14 så inledde dem en relation.

Så hon var 14, han var 50 och i två års tid så hade de en relation. en sexuell relation, hur man nu ska beskriva den. Givetvis går beskrivningarna isär nu om vad som hände. Just den här relationen var inte en pedofilrelation då, för hon var ju inte ett förpubertalt barn, utan hon var en könsmogen 14-åring, vilket man enkelt kan se, man kan googla fram bilder på henne och vara snäff tillsammans under den tiden när hon var 14.

Det var en annan typ av sexuellt utnyttjande. sexuell odämplighet som bland annat ägde rum på det här hotellet i två års tid för att det var ett sätt för Mats Näfer att undvika uppmärksamhet från polisen. Så hon skrev den här boken som heter Samtycket som avslöjar hela den här saken. Men det som är så pikant där, det som Boris redan har varit inne på, det är att du nämnde inledningsvis Boris att alla visste.

Och att säga att alla visste är nästan som ett understatement. Gabriel Matsnäff, om vi bara tittar på honom som isolerad person från det större pedofilnätverket. Så har han då åtminstone sen 70-talet öppet skrivit böcker om sin läggning. Och där han beskriver till exempel, mycket utförligt grafiskt, hur han åker som sexturist till Asien, till Filippinerna.

Och där beskriver han alltså regelrätt pedofili, inte liksom en 14-årig tjej utan bara en kvinna. Där skriver han om hur han fyller sin säng i Filippinerna med småpojkar som är mellan 8 och 14 år gamla, tror jag han skrev. Så det är en riktig... riktig regel, pedofil till sexturism, och han beskriver det helt öppet, grafiskt i sina böcker. Och där finns det också då, det är inte bara en bok som ingen läste, utan du nämnde väldigt snabbt i förbefarten, Boris Bernard Pivot, som är en sån här stor kulturprofil i Frankrike, du vet ju mer än jag Boris, men han bland annat är en tv-programledare som gör kulturella intervjuer med kulturprofiler och sånt där i tv.

Apostrof tror jag hans program heter. Och vi är tillfälliga att... 1975 så gjorde han en intervju med Gabriel Batzneff och där till och med så ställde han frågor i tv-programmet om den här boken som heter De under 16-åriga, heter boken, som beskriver det här. Då ställer han frågan till Mats Näf i tv. Hur är det här egentligen, det du skriver om att du vill ligga med mindreåriga och med barn och sånt där.

Är det liksom, jag menar det med allvar, kan du berätta lite mer om det? Han är liksom, det är en lite uppsluppen stämning och publiken är lite fnittrig. Det är inte alls någon anklagelsakt att förtusa om vad du skriver. är du sjuk, är du brottslig, liksom. Utan så pikant, så titillerande att du har den här preferensen. Så hela tiden, så minst nästan 1975 då, så har läget i absolut öppen dagar och Mats Näffer fortsatt att skriva berättelser om sina pedofila och hebbefila utlevelser.

Och när den här boken kommer upp så handlar den egentligen, det är inget stort avslöjande, utan det här är någonting som alla, men på något sätt har den här boken, vad nästan. och Springora forcerat en diskussion. Och en av de tacksamma konsekvenserna är ju att det nu kommer fram, det nu pratas om att det inte bara är Gabriel Matsnäff. Han är kanske spindelnätet, men han är kanske inte ens den värsta av dem.

Förutom de som du nämnde, Boris, så har jag sett flera andra namn. Och det är nya namn för mig, jag är inte bekant med människor, jag har inte läst ett böcker och så vidare. Till exempel har du ett namn, en Christian... Gweed diesel-ly Lite osäker på uttalet som är en slags kulturpersonlighet som tydligen var med Gabriel Matsnäff på Filippinerna. De åkte på semester tillsammans, det vill säga pedofils- och exturism till Filippinerna.

Och han lobbade stenhårt för att Matsnäff skulle få ett pris som heter Pri-Renaudodå som han fick 2013. Och även flera andra personer i den priskommittén då sägs ha väldigt intime kopplingar med Matsnäff. Jag såg flera andra namn som är nämnda till exempel. Tony Duvare, Michel Tournier, Renaud Camus och det finns kända personer också som t.ex.

Michel Foucault. Den uppburna filosofen, historikern, sociologen, vad de nu kallar honom för, men som ju också var, givetvis, liksom, hade diverse trivelaktiga saker att säga om de här sakerna, men han är mer välkänd då. Så det verkar ju vara, det verkar vara ett oerhört stort, alltså om man säger så här, om man drar en parallell, får se vad du tycker om det här Boris. Ibland sägs det att Gabriel Matzneff är Frankrikes Jeffrey Epstein.

Men det tycker jag är missvisande och det missar poängen och förminskar vad det handlar om på något sätt. Därför att det som rullas upp nu i Frankrike, det är något väldigt annorlunda och på många sätt mycket värre. Dels det här för att Jeffrey Epstein, han gjorde ganska äckliga saker, han gromade och hade sex med tonårsflickor. Men han var ju, såvitt vi vet så höll han inte på med några pedofila övergrepp.

Det var inte förpubertala barn utan det var liksom Den yngste var 14 år Och det var också någon tjej som hade kommit till puberteten sen några år tillbaka och så vidare Så han ägnade sig åt liksom ett Svinaktigt beteende Sexuellt utnyttjande, kanske även våldtäkter och så vidare Men Men det var någonting som var liksom Som inte var regelrätt pedofili vilket de uppenbarligen ägnade sig åt i Frankrike Men den andra saken det är att Det var någonting som var inte regelrätt pedofili vilket de uppenbarligen ägnade sig åt i Frankrike Att visst, Epstein var delvis öppen med det och han bjöd in andra människor till sin Lolita Express och vad det var för någonting.

Men det var ändå någonting som skedde i det fördolda. Eftersom Epstein skrev inte böcker om sina perversioner och skrev om hur fantastiskt det var med unga tonårstjejer i sängen och sådana saker. Han var ju inte uppbackad av en... Det fanns liksom en elit kring honom, en ekonomisk vetenskaplig elit och sådär, folk som han samlade kring sig. Men de var inte där för att stötta hans perversa sexuella verksamhet.

Men så verkar det ju vara till Frankrike. Att det handlar om ett nätverk av riktiga pedofiler och även andra typer av sexuella förbrytelser som gör det öppet, som skriver böcker om det, som pratar i tv om det och specifikt håller sina pedofilvänner om ryggen för att de ska få de bästa priserna Stipendien och så vidare. Alltså det är liksom, det går långt bortom någon enskild person och det är ett hårresande, svårt att ens sätta sig in i känner jag.

Boris

Ja, det är så stort och så förgrenande i samhällets högsta toppar. Bra att du tar upp Eppstein där, därför att det här är det vi har i Frankrike snarare att jämföra med att Om Bill och Hillary börjar skriva om sina eskapader ibland tillsammans med Epsteins flickor Det skulle gå att jämföra med det vi ser i Frankrike Ett bra exempel är den här före detta diplomaten Peter Fitt till exempel Han skriver redan 1964 en roman Där han berättar om hur han har ett förhållande med en 14-årig pojka.

Sålde ganska bra, väckte ingen uppmärksamhet. Han låses inte in utan, ja, gamle rågra, hittade en 14-åring. Hej och ha! Det är mäktiga män, inte bara i kulturlivet. Och som jag sa om den här kulturpampen i Paris, det är män med driv. De är obehagligt kapabla. Det är bara att titta på hans karriär, snabbt vd på EU-särn.

Och sen går han ju dessutom vidare och blir näst högsta chefen på Moët-Hennessy Vuitton-koncernen. Och då talar vi maktfaktor alltså. Han bestämde deras affärsutvecklingschef och då har man väldigt stort affärslivet. Och när sådana personer backar, liksom sådana som Mats Neffe och andra med pengar, när de lägger upp strategin för en fransk president, kandidat och kampanjschef, då är vi borta för Epstein, då har vi ett maktcentra som öppet redovisar sina böjelser.

Och det här måste liksom... ut på något sätt. Det håller på att reduceras till en 90-årig stofilförfattare som liksom gillar små flickor och pojkar. Det är så ännu mycket större än detta. Vi har varit inne på det tidigare programmet, vi ser samma fenomen i Storbritannien. Vi ser att det inte är lika öppet, Frankrike är unikt där.

Vi ser det i USA. Det som är så intressant är att återigen är Sverige det enda landet. i världen som inte har sådana här saker. Visst är det konstigt?

Martin

Ja, det är jättemystiskt. Fast å andra sidan så är det ju kanske inte så förvånande på tanke på att Sverige är det enda land i världen som inte har någon korruption. Eftersom vi har en änglarlik natur, att vi inte har någon politisk korruption, så kanske samma änglarlika natur gör att vi inte har några organiserade pedofiler.

Boris

Ja, jag tänkte inte på det här.

Martin

Men okej, jag har flera olika spår här som jag tycker är värda att... Alltså jag skulle fråga dig om dem, men... En sak som jag vill fråga är om det finns liknande finkulturella pedofilnätverk i Sverige. För att vara väldigt rak på sak, du Boris har haft ganska mycket insikt i kulturella kretsar i Sverige under ganska många årtionden. Om det finns sådana saker så borde du ha fått någon sorts nysånder någon gång. Nej,

Boris

det är det. Jag utgår från att det finns. Både i kulturlivet och i politiska kretsar som är ganska sammanväxta i Sverige och i media. Men man är, alltså, nej, jag vet att folk har försökt få koll på detta. Men nej, de finns. Men man är väldigt, alltså makten är försiktigare och mer av sluten.

Okej. Det finns rykten av Svenska Dagbladets kulturredaktion en gång i tiden. Men inga belägg. Ingen kör det här franska loppet öppet i Sverige. Och vi vet ju att man är ganska bra på att hålla tyst i kulturlivet om sådana saker. Vi kan utgå från att de här människorna vet att Sverige är trots allt så sunt fortfarande.

Skulle det här komma ut så skulle de ligga pyrt till. Å andra sidan så har vi ju pratat om, ska man inte vara så säker på att de har rätt till den bedömningen. Man kanske skulle rycka på axlarna för att vi har ju Sverige-Kråsterum till exempel, känt för sådana böjelser. Han kunde ju verka vara allmänt omhulldad och betraktad som en liten lustig krummelur länge. Så att det kommer att spricka upp allt som är, men jag har inte varit i närheten av att uppfatta något mer stabilt rykte på området,

Martin

tyvärr. Sverker Åström är ett intressant exempel. Sverker Åström som var en framstående svensk diplomat kan man ju säga. Som hade en sorts, vad ska man kalla honom för, han var pederast, han var homosexuell och pederast. Textning.nu Även långt upp i hög ålder. Han var väl 100 år nånting när han dog. Det var inte så många år sedan. Jag råkar veta att även uppe i väldigt hög ålder omgav han sig med väldigt unga vackra män.

Jag vet det efter jag vid ett tillfälle pratade med en ung elegant man som ingick vid tillfället i Sverker Åströms krets. Han var väldigt försiktig och blev absolut inte avslöjande oegentligheter men på olika sätt fick jag veta att han umgicks i den kretsen. Han var en ung, attraktiv, homosexuell yngling.

Tydligen fanns det även då när Sverker Åström var 90 år gammal. Han hade en sån här grupp. Men du, Sverige åt sidan, eventuellt får vi kanske tillfället att utforska det vid tillfälle. Jag har ett par funderingar som jag vill testa, för nu pratar vi ändå om matematiknäffenfären och Frankrike. Och vi sa för länge sedan att vi skulle prata om det här när jag kom upp. Jag ska passa på att försöka lufta några andra, kanske lite mer komplicerade funderingar.

Jag ska se om jag kan artikulera dem. En sak som jag tänker på, som jag gärna skulle höra era tankar om, det är att närma sig att Sneff och de andra har konfronterats med det här. Det är nästan det alla säger. Det är så här att, jo men det här var på 70-talet, det var ingen som tyckte det var kontroversiellt då, att man hade de här relationerna med väldigt unga personer och sånt där. Vi pratade öppet om det, det sågs inte som kontroversiellt och och man liksom, De menar ju fortfarande på givet.

Snäff säger såhär att ja, jag ångrar vissa saker jag har gjort och det var inte alltid bra och sånt där. Men framförallt säger han att det var inte kontroversiellt, det var inga konstigheter. Och implikationen här är att det är inte helt rimligt att döma den tidens agerande utifrån den här tidens moraluppfattningar.

För någonstans handlar det om moraluppfattningar, sociala normer. Men jag vet inte hur det ligger till egentligen så jag. Jag ställer det som en fråga till dig Boris, är det faktiskt så att normerna har förändrats? Att det fanns en generell acceptans eller någonting åt det hållet? För pedofili eller hebefili, den typen av relation, sexuella relationer med väldigt unga människor. Att det fanns på 70-talet som inte finns idag och att det därför är liksom att vi ser med en tids moraliska glasögon på en annan tids ageranden.

Boris

Nej, alltså... Jag tror det vär uttryckas som så här, att om vi bara tar Frankrike, det franska kulturlivet. så finns det en stark och öppen strömning för för pellofili och inte bara på 70- eller 60-talet men det går tillbaka till Marcel Proust Böjelse för småpojkar André Gide, jättestor på 20-30-40-talet och fortfarande är liksom ikonisk Böjelse för unga män och unga pojkar mindre ordliga gärna. Öppet, det har ju varit så alltså i 150 år.

Martin

Kan man också säga, förlåt att jag avbryter din tanke igång Boris, men kan man inte också säga att man kan dra en ännu längre historisk linje? Man kan säga att det går tillbaka till antik Grekland där man hade liksom Pederastin som en formell institution, en samhällsbärande institution och som tillhör en samhällsbärande institution. som inte var helt okontrollerade i resten av världen, men som var en pelare i det antika grekiska samhället, som vi beundrar på många sätt.

Men just den biten pratar vi inte så mycket om. Och jag är ganska säker på att de här franska elitmänniskorna, de skulle själva dra den linjen och säga att det här är ett väldigt gammalt arv från Aten och så vidare.

Boris

Men det kan man inte göra, tror jag. Foucault som du nämnde förut gjorde ju detta i sin sexualitetens historia. Han gillade att ta upp det här med på ytan lika saker i det antika Grekland. Men jag vill nog hävda att det är en väldig skillnad. Tittar man på... Tittar man på de här personerna som vi pratade om i Frankrike i modern tid så är det ju människor som dels känner sig överlägsna, missförstådda utanför samhället.

Det kännetecknar alla de här namnen jag har dragit. Alltså ett förrakt för samtiden och en känsla av att man är missförstådd. Det gäller faktiskt även prost. Och detta förenar dem. Där det ligger, alltså där ur detta, att de befinner sig utanför samhället växer också deras strävan efter att klättra uppåt, bygga konspirationer, inte regerar sig fram till makten.

Och den exakta kopplingen till deras lever har jag inte förstått något att klargöra idag. Eller kanske någonsin. Men dessa kretsar förenas också, inte bara av sin känsla av utanförskap och vilja till makt, utan också av sin böjelse för mindreåriga. Den antika Greklands institutionaliserade pedofilibrist på ett bättre ord.

Pederasti säger man väl, det är väl en etablerad term? Ja, precis. Tack! Det är en annan sak, växer i ett annat socialt sammanhang, inte för att finna den speciellt mer smaklig, men det är uttryck för två olika sociala sammanhang. Sen är det givetvis så att att få K och L. Andra idag säger att ja, det vi gör det har rötter i antiken Skräckland för att förläna det hela drag av nobelhet.

Martin

Det kanske blev lite, inte helt relevant tangent där, det var mitt fel. Men om man bara jämför 1970-talet med vår tid. Har det skett en, jag menar vi är verkligen experter på det här Man hör ju ofta och läser om att det var en sorts... Sexradikalism, i brist på bättre ord, som... gick fram oerhört hårt på 60-talet, kulminerade på 70-talet, då man testade gränserna och man till och med hade organiserade rörelser för att legalisera pedofili, alltså verkligen pedofili, små förbipartal och barn och så vidare, och att det fanns inte bara i Frankrike, det fanns i Sverige också och alla möjliga länder.

Men det har vi inte nu. Nu finns det pedofilgrupper, tror jag, som satellitgrupper till HBTQ och Pride och sånt där. Men jag tror inte de nu... mer, få officiellt vara en del av den rörelsen. Men annat än kanske hos mer radikala element. Men är inte det tecken på att det faktiskt har skett en normförskjutning från de senaste 50 åren?

Boris

Nej, jag tror man kan uttrycka det som så här att det här är ju inte så att det var allmänt accepterat till exempel. Om vi tar om att sådana fall är ett problem. så är det ju så att det förekom protester mot de två ågorna som fick större litterära pris. Så var det demonstrationer vid prisutdelningen. Men i media och av Mats Näff och förlag och akademi så ansåg det här som ett tecken på efterblivenhet.

kulturell och sexuell efterblivenhet. Och hade han förflyttat sig ut bland vanligt folk och pläderat för sådana saker, då tror jag att han hade fått på skallen. Det är i en relativt sluten krets och ett kretslopp. Det är där folk inte berörs direkt av detta som det har fungerat.

Det här är viktigt att man idag... Att idag myndigheterna slår till mot Matsnöf, kanske Girard och att man löper vidare in i Socialistpartiet och blockar folk. Det är inte uttryck för att vanliga människors motvilja mot sådana här praktiker har ökat och att det är en del av det.

Stämningen är annorlunda. Uppenbarligen pågår det en politisk kamp. Man vill åt folk helt enkelt. Det är därför detta händer. Det är inte så att det har gått en jättedemonstration närför chancelliserad pedofilerna till fängelset. Utan vad vi står inför är en elegant orkesterierad kampanj.

Det är ju inte så att Vanessa Springora är en... Att hon har varit knäckt nu i 30 år och plötsligt nu ska säga sanningen att hon har gjort en formidabel karriär i fransk för lagsvärde och en maktfaktor. Det här är ungefär som Amelia Adama skulle hänga ut någon. Det är en kraftkvinna, det är ingen skör och blyg viol.

Och... Hon har inte gjort det här utan att ha diskuterat det här med andra. För sen kommer det ju väldigt snabbt, slag i slag i slag. Och det är en kampanj helt enkelt. Det är inte attityd och mentalitet som har förändrats. Utan det är en maktkamp i fransk kulturliv och fransk politik helt enkelt.

Martin

Fascinerande och skrämmande och äcklande på samma gång. Väldigt komplicerad historia faktiskt att ta sig an. Och den här tanken man har på, en annan parallell som jag gör i mitt huvud, jag vet inte exakt hur man ska dra någon koppling, men vi har ju alla de här grooming-skandalerna, inte minst i Storbritannien, på massor av olika orter.

Och det faller sig, det kan man säga, motsatt ände av samhällsstegen på ett sätt. Att det är en massa importerade underklasser från Pakistan och sådana länder som håller på med storskalig groomingverksamhet, pedofila våldtäkter och så vidare. Och vi pratade för inte så länge sedan om, eller kanske var något år sedan, om en liknande historia i Norge, som du kanske minns. En groomingskandal. Och då konstaterade vi att det vore märkligt och väldigt förvånande om det inte pågår liknande saker i Sverige också.

Det skulle vara otroligt sammanträffande. som du var inne på tidigare. Så vi pratar liksom om Frankrike, franska kultureliten, saker som har hänt sedan 70-talet, kanske sedan 1800-talet. Men det känns som att det här förmodligen är någonting mycket större som har pågått i många fler länder. Tidsperspektivet är en sak, men det det verkar pågå på många olika ställen i världen.

Och det är också en sorts diskussion som finns kring Det är inte globala pedofilnätverk som är en av de här bespottade konspirationsteorierna som man absolut inte får ens prata om. Pizzagate är en av kodorden som används för att beskriva det här. Då kan man säga såhär, pizzagate det är bara bluff, det fanns ju ingen källare under pizzacomet-stället i Washington och allt vad det var.

Det där har blivit debunkat. Kolla Frankrike, Frankrike är ju ett huvudliv. är totalt infiltrerat av pedofiler. Och sen sitter de och säger bara nej det är bara totalt idiotiskt att prata om pedofilnätverk i USA. Alltså, tanken svindlar. Huvudet snurrar när man tänker på det. Ja,

Boris

jag blir roserasen av det. Det är för att beläggen finns ju. För att det finns. pedofila konspirationer i ett antal stora länder. Och folk, just att det kan inte vara sant, för gud skulle det ju bara titta på den moderna historien i till exempel Frankrike. Och Storbritannien och de här grovminskandalarna med de pakistanska gängen.

Det fascinerande där man sätter sig och löser tidningarna och plöjer tillbaka i tiden. Det är ju hur myndigheterna medvetet lägger locket på. De visste ju det här jättelänge, både polis och politiker. Men det larmades och larmades och larmades. Till slut så sprickade det, återigen, det var någon intern maktkant. Då kan man fråga sig varför politiker och höga polischefer i Storbritannien har locket på.

Martin

Vi vet att det fanns elitpedofiler i Storbritannien också. Jimmy Savile är det mest uppmärksammade fallet, barnprogramledare i tv. Men också andra politiker, högt uppsatta människor, sånt är mycket hyrsys om. Jimmy Savile pratar de bara om efter att han dog. Så är det väl med flera elitpedofiler i Storbritannien antar jag. Att vi kommer få veta all jävelskap de gjort efter att de dör. Men vad är kopplingen mellan de här pakistanska gängen och elitprofilerna i London? Jag vet inte, men det är mycket här som det borde pratas och skrivas mycket, mycket, mycket mer om. Ja, precis.

Boris

Och jag tror att det inte görs. Jag tror det är också en mental reflex att folk slår ifrån sig detta. Det skulle liksom vara, det är klass, men vad styrde av rymdödler ungefär? Att pedofiler bestämmer vem som blir Frankrikes president? Vi gick hårdraget så var det faktiskt så. Pengar och kampanjledning.

Det är, jag tror det är för mycket för folk att ta in. Det är ungefär som Springoras bok. Alltså även om den delar i en politisk kampanj. Så är det en intressant bok. Men jag skummar den där. För den är så in i helvete obehaglig. Sin skildring av... av den miljön. Och jag tror att det är det här som gör att folk slår bort det. Det kan inte vara sant.

Det är för att det blir för mycket. Men jag tror att människor måste bita i det här att det är bevisligen sant. Och det gäller att nysta i alla trådar. Det blir inte mindre obehagligt då men det är nödvändigt.

Martin

Ja, vi bidrar vårt lilla lilla strå till stacken. Försöker prata om det då och då även om det är motbjudande. Hoppas att fler kan göra det, kanske även vi. En tanke bara i förbefarten innan vi går vidare det är att det finns en person som i 10, 15, 20 års tid med en galnings envishet har sagt gång på gång berättat för oss att i princip hela världen styrs av nätverk av pedofiler.

Han har blivit bespottad, hånad, idiotförklarad, galen konspirationsteoretiker, folihatt, lyssna inte. Nu för tiden så är han avplattformad. Han finns inte på några plattformar längre för video och ljud och så vidare. Men han kämpar på ändå. Jag tänker givetvis på Alex Jones som även jag tycker är en ganska knäpp figur.

Men det är väldigt tankeväckande hur ofta man kommer fem eller tio år efter honom och inser att fanken, väldigt mycket av det han sa var precis verkligheten, precis det som hände fast det lät totalt skruvat när han sa det. Ja, det gäller att ha ett öppet sinne och inte dras med i Medströmsnarrativen och Dimridåerna som somläggs ut.