Martin

Ludwig P. Svensson Intellectual dark web är en vänster företeelse. Urvattnar principer genom repetitiva diskussioner. Överskattar betydelsen av dialog och rationalitet. Här har vi ännu ett utmärkt blogginlägg från Ludwig Svensson. Ett tag darsåg väldigt bekymrad över att det inte kom lika många uppdateringar på hans blogg. Men den som väntar på något gott, och så vidare.

En väldigt bra analys i den här artikeln. Det enda man kan tillägga är att inskärpa vissa av de kritiska synpunkterna lite grann. Men låt oss titta lite grann på den här artikeln. The intellectual dark web är ju lite snackis som man pratar mycket om i vissa kretsar. Åtminstone dyker det upp på min radar hela tiden. Framförallt folk som kanske inte riktigt är ute i våra kretsar, men mellan oss och mainstream, brukar bli väldigt exalterade över de personer som sägs ingå i det här.

Jordan Peterson, Sam Harris, Jonathan Haidt, Douglas Murray, Ben Shapiro, Gadsad, Steven Pinker Om jag ska vara lite elak då, folk som framstår som radikala och kontroversiella och utsinniga.

Om du är en vanlig svensson som inte läst särskilt mycket eller sökt i utanför medströmsmedia för att hålla reaktion. Om man har ägnat lite tid åt att söka information utanför mainstream så framstår de här personerna snarare som väldigt konventionella. Jag kan tänka på dem som, som, eh, Den yttersta kanten av mainstream, inte utanför mainstream.

De är liksom väggen i åsiktskorridoren, eller något åt det hållet. De har ofta olika typer av kritiska synpunkter på samhällsutvecklingen, men ingen radikal kritik, ingen fundamental. Deras premiss är att sakrättning är ungefär som de ska. Vi ska ha ungefär den sortens politiska system som vi har. Vi ska ha ungefär den sortens ekonomiska system som vi har. De vill putsa lite, reparera skador här och där.

Måla över några av reporna, men de vill liksom fixa det framgångsrika projekt som vi har. Men de kan prata om sådana saker som att det finns biologiskt grundade skillnader mellan män och kvinnor. Religion är inte enbart en idiotisk meningslös sak som man bara ska kasta på stor en sopög. Yttrandefrihet är bra. Identitetspolitik är dåligt. Det kanske är kittlande och kontroversiella uppfattningar för vissa.

Men samtidigt är alla de här människorna överens om andra saker. Till exempel att demokrati av det moderna samtidigaslaget är självklart det enda rätta politiska systemet. De är också överens om att vi ska ha en gigantisk stat som ska spela en stor roll i ekonomin. Vi ska ha en blandekonomi där staten konfiskerar och omfördelar minst en tredjedel av alla pengar som folk tjänar.

Ja, så någon vill ha... De flesta av dem här vill nog ha lägre skatter än idag. Vissa vill nog till och med höja skatten. Men de flesta vill nog ha lägre skatter idag. Men, om man uttrycker det så här, de allihopa vill ha långt högre skatter än vad samtliga västländer hade före första världskriget. Så att om man bara lyfter blicken litegrann och ser från en historisk perspektiv så är det liksom, de är hardcore vänsterister i alla sina grundläggande uppfattningar.

Men de är som... Som vi har pratat lite tidigare om det här, om den klassiska liberalismen, hur man egentligen ska se på den. Det är en intressant fråga, va? De är på något sätt den goda vänstern, kan jag tycka. De är liksom liberala, snusförnuftiga, rationalistiska, men när det kommer till kritan, väldigt liksom... Naiva och ibland så undrar man liksom om de är helt ute och flyger i det blå.

En sak som de håller på med, det är här som Ludvig Svensson delvis pratar om, det är att The Intellectual Dark Web har, och det här är som en sorts grundbult för dem, eller tema i det de håller på med, det är att de har en klockartro på dialog och det goda samtalet. Det rationella, civiliserade samtalet som man lägger fram argument. övertyga varandra och det de håller på med hela tiden är till exempel i såhär som Dave Rubin och Joe Rogan som hyllas för att de bjuder in alla möjliga människor.

Vi kan ju diskutera om det verkligen är så men de bjuder in i alla fall olika typer av människor och de säger så fantastiskt med dialog, äntligen kommer vi framåt, det är inte bara ställningskriget mellan höger och vänster utan nu har vi äntligen ett samtal om saken. så kan vi komma framåt på ett civiliserat sätt. Och det som jag kan känna här...

Det är ju att de här människorna överskattar på ett dramatiskt sätt vilken roll dialog och samtal kan spela. Jag tror ju att man kan lika lite komma till rätta med vänstern genom dialog som man kan övertala en schimpans att bete sig civiliserat när den sista kastar avföring omkring sig.

Om man tror att man ska ha en rationell dialog med apan, så är det ju inte så. så har man helt missuppfattat situationen. Man har alltså fundamentalt missförstånd om vad det är man håller på med, vad apan har för motiv och så vidare. Varför apan sitter och kastar avföring omkring sig. Dialog och rationalitet är inte svaret på alla problem. Ludvig Svensson gör den här poängen väldigt bra. Men det har inte bara sådana psykologiska orsaker, vilket han tar upp då för tjänstfullt, utan ett annat problem är att våra meningsmotståndare De är helt enkelt inte intresserade av dialog.

Dialog, rationalitet, argumentation, bevisföring och så vidare fungerar bara om man först är överens om att de metoderna, de värden, är gemensamma premisser. Om en part går in i dialogen med inställningen att de ska vinna till varje pris, även om de struntar i bevisföring, även om de kanske använder våld när argumenten tryter, då fungerar inte med dialog. Det är ingen dialog och om man då låtsas som att de har haft samtal, man låtsas som att man har en rationell diskussion med någon så bäddar man för att bli totalt överkörd och lurad.

En annan formulering som jag har hört är att man kan bara flytta en person från deras nuvarande position med hjälp av argumentation och rationalitet om någon kom till den positionen genom argumentation och rationalitet. Om de har positioner av någon annan orsak så går det inte. I vissa lägen så går det rent kraftigt inte att ha en dialog. Det enda som fungerar är... Ja, någonting annat. Jag började direkt kasta mig in i en rant. Vad säger du, Niklas? Följer du lite de här diskussionerna genom Intellectual Dark Web? Hur ser du på dem? Är de västerlandets frälsare, som vissa tycks tro?

Nicholas

Nej, det är de väl inte. Du nämnde att de är väggen i åsiktskorridoren. Och det finns ju ett ganska tydligt tecken på det, därför att de... De vill ha dialog med människor, men de har ju bara dialog med människor innanför åsiktskorridoren. Som dessutom är ointresserade av dialog med dem. Det finns ju andra så här intressanta politiska krafter som skulle kunna vilja prata med dem. Men som de är helt ointresserade av att prata med. När får vi se Richard Spencer vara med på The Rubin Report?

Det hade ju kunnat vara intressant. Där kan vi ju snacka en dialog. Just Dave Rubin är väl lite av en outlier i den här gruppen. Därför att han faktiskt pratar med människor som är till höger om honom han har pratat med. Han pratar med Tommy Robinson och han pratar med randianer och lite anarkokapitalister och så här. Men de flesta av dem är helt ointresserade av sånt. De vill ju bara ha det här samtalet med människor innanför det liksom, det politiskt acceptabla samtalsutrymmet.

De vill inte prata med någon annan. Vilket får mig att misstänka att så här... Den här dialogen kanske inte egentligen handlar om att förbättra världen. Det kanske handlar om ett personligt behov av att passa in i en mainstream och att utöka åsiktskorridoren lite till så att de inte måste stå precis längs väggen.

Martin

Alltså en sak, bara för att haka in lite där. Det finns ju vissa tecken faktiskt på att det är så. En sån sak som har gjort mig ganska bekymrad är att Jordan Peterson upprepade gånger har sagt att att han är en av hans... största målsättningar, en av de saker som är viktigast för honom och som han liksom är mest stolt över, det är att han ibland kan övertyga unga, arga vita män att inte gå i en nationalistisk eller högerextrem riktning, utan istället söker sig antingen till klassisk liberalism eller till liksom kristendom, eller bara satsar på någon mer individuell strategi, ställer sitt rum och så vidare.

Men han ser det som något väldigt hedrande och värdefullt att han kan stoppa. Unga män får gå längre höger politiskt än vad han gör. Och det är lite det jag är ute efter när jag säger väggen i åsiktskorridoren. Det är inte bara att de står längst till höger längs kanten, utan de är också spärren som ska hindra åsiktskorridoren från att utvidgas.

Och Jordan Peterson åtminstone, han har sagt där uttryckligen. Och han är också, förutom att han säger så här att ja, men vi ska ha en bra blandning mellan höger och vänster och sånt där, så är det han. Han ser det som en del av sitt kall att stoppa folk från att gå åt höger politiskt.

Nicholas

Ja. Många av dem här är uttryckligen vänster också. Sam Harris har kallat sig själv vänster, Richard Dawkins är vänster, Stephen Fry som har debatterat tillsammans med Jordan Peterson är uttryckligt vänster och tycker liksom att deras projekt är att rädda vänstern från sig själv. Det är ju knappast det vi är intresserade av här.

Martin

Dave Rubin är vänster, han har alltid varit vänsterist, kallar sig själv det. Han känner sig bara alinerad från vänstern. Joe Rogan är definitivt en vänsterfigur. Egentligen är det alla. Vem av de här kan man säga är inte en vänsterfigur? Jag skulle nominera Ben Shapiro. Jag skulle ändå inte kalla honom vänster. För han är hyfsat, inom mainstream, så är han hyfsat militant, konservativ i den amerikanska kontexten.

Och sen så finns det ju folk i utkanten av Intellectual Dark Web, till exempel Stefan Molyneux. När jag är på mitt allra grinigaste humör säger Stefan Molyneux i vänster, men han är ändå betydligt bättre. Men det är också talande, han nämns inte i de här sammanhangen. Nästan alla de här Intellectual Dark Web-människorna har varit gäster hos Stefan Molyneux. Och Stefan Molyneux har varit gäst hos Dave Rubin och hos Joe Rogan. Men i övrigt så är det liksom... Han är strax utanför den här, han är strax utanför åsiktskorridoren.

Nicholas

Ja, och det ska ju nämnas att Molineux pratar ju själv med folk som är utanför. Han har intervjuat Jared Taylor till exempel och sådana här saker. Och han är själv liksom libertarian och narkokapitalist och sådana här saker. Så att han är ju... Och han har tagit striden mot, även innan vi har det här nya diskussionsklimatet med liksom nationalism och så här, så har Molineux tagit strid mot så här... ensamstående föräldraskap och feminism och sådana kontroversiella frågor.

Så jag skulle nog inte räkna honom till det här heller. Det vore elakt att ta honom. Det som slår mig med resten av det här gänget är att många av dem kallar sig klassiska liberaler. Rubin har gjort det. Jag vet inte. Jo, jag tror Peterson har gjort det också. –Jag tror det. Många har gjort det. De är ju inte det. Om man tittar på lite mer obskyra figurer som är mer såhär youtubebaserade, alltså typ såhär Sargon of Akkad och sådana människor, då hittar man också människor som kallas klassiska liberaler.

Men som tillhör inte någon liberal tradition. Jag vet att vi kritiserar liberalismen ibland för dess problem, men ibland så, eller senaste tiden, så har jag undrat om man kanske ska se den liberala traditionen lite som man ser på kristendomen. Jag är själv inte kristen. och har inga planer på att bli det, men det kanske vore synd om den försvann.

Och på samma sätt så skulle man kunna se att det finns den klassiska liberalismen är inte bara en ideologi och en uppsättning idéer, det är också en traderad social gemenskap är ett starkt ord. Rörelse kallar man det ibland. Alltså så här, det finns en rak linje eller i alla fall en brokig linje från liksom härifrån till typ så här, John Locke.

Vi har en litterär kanon, vi har motsvarigheten till Helgon med stora namn, det finns någon typ av prästerskap, särskilt om man räknar in både klassisk liberalism och libertarianism. Så finns det stora namn och figurer som är ledande i stalter, så det finns liksom en tradition där. De här människorna i så kallade intellectual dark web, de är ju inte en del av den alls.

Vi har även initiatoriska riter. Det vill säga, du ska läsa ekonomi. Även människor som är helt ointresserade av att läsa textböcker om ekonomi, om de är liksom del av den klassiskt liberala traditionen, så kan de fortfarande hålla en 45-minuters-föreläsning om ekonomisk teori, utan problem. Det är en initiationsrit. De här människorna kan inget om ekonomi. Sam Harris vet liksom varken ut eller in när det kommer till ekonomiska incitament.

Det enda som liksom kvalificerar dem för att kalla sig klassiska liberaler är att de är mot kommunism och krig. De hade även varit mot kommunism 1968, de är inte bara mot det för att det kallar kriget i slutet. Det är såhär, ja okej, men du behöver lite mer än så. De är inte inkopplade i någon typ av rörelse.

Martin

Det är en väldigt bra poäng. Jag är själv väldigt kluvent till den här idén om klassisk liberalism. Innan dagen så ville jag bara förkasta allt vad liberalism heter, men ärligt talat de flesta dagar så kände jag att det finns just en tradition, en rörelse som man så kallar det för. Det är lite svårt att släppa fingret på. Som det är väldigt. är farligt eller problematiskt, i alla fall att göra sig av med. Men då måste man ju också titta desto mer noggrant på de här personerna som som ändå framstår idag som vår tids främsta förekämpare för en klassisk liberal tradition.

Och jag tycker det är välfunnet det du säger om att de är inte faktiskt förankrade i den här traditionen. Det är en väldigt ytlig, ett ytligt engagemang eller koppling till klassisk liberalism. Även om det är lite typiskt att folk anammar traditioner på lösa boliner. De är klassiskt liberal, eller libertarian, eller kristen. Kan betyda lite vad som helst,

Nicholas

nu och till. Man skulle ju kunna jämföra det med att du skickar en skeppslast med bibler till Kina innan de första missionärerna kom dit. Och så satt en massa människor och bläddrade om biblerna. Och några av dem bestämde sig för att det här lät ju bra, jag ska bli kristen. De har så här, ingen insikt i kristenorganisering eller tradition, det finns ju definitivt ingen apostolisk succession, det är bara så här, det är bara någon som har läst en bok och bestämmer att nu ska göra den här grejen.

Det vore ju helt oigenkännbart från liksom vad vi här skulle kalla kristendom. Och det är lite det intrycket jag får med de här människorna. Vi kan ju ta, det finns ju ett lysande exempel i Sverige, i Aron Flam, som liksom har gått ut och sagt att så här, ja men jag är den enda klassiska liberalen i Sverige. Det tyder ju på att man helt saknar koppling till den här traditionen.

Martin

Det är ganska lustigt faktiskt. Kanske jag ska gå ut och säga att jag är Sveriges enda stand-up-komiker. Haha, ja, se vad hon säger om det. Ja, det är intressant. Där de kommer upp så ofta i våra kretsar, de här intellectual dark web, så känner jag mig manlad att prata om dem. Ibland har jag den där tanken om att de är en sorts kontrollerad opposition. Dels blir jag som han ibland, kontrollerad opposition som är till skada för goda krafter.

Det vill säga att de är till för att se ut som att de är oppositionella, men i själva verket så vill de inte åstadkomma någon radikal förändring. I sverigensk svensk politik så säger man numera ibland att... Sverigedemokraterna är lite grann som kontrollerar... Moderaterna har ju alltid varit det, till exempel. De har alltid gått med på Sosernas agenda. Det är så självklart att de har hållit på att glömma bort och nämna det vid det här laget. Men även Sverigedemokraterna, till exempel, som verkar ha övergett mycket av sin ambition att reversera invandringen och så vidare.

Och även här då så ser vi liknande tendensmöjligheter att om man kan övertyga folk och tro att Jordan Peterson och Sam Harris är oppositionen så kan man tysta den riktiga oppositionen. Det som jag påpekat tidigare i Radio Bubblen när vi pratade om Sam Harris Han har sagt för inte så länge sen att alla hans åsikter som han har var okontroversiella för tio år sedan.

Han var absolut mainstream som han själv såg det för 15 år sedan i USA. Och om det är oppositionen, om det är samhällskritiken att vi ska rulla klockan tillbaka tio år det låter som önskedrömmen för de progressiva krafterna som bryter ner civilisationen och vill slutföra den Den processen. Samtidigt så finns det andra perspektivet att även om vi som är plakatradikala tycker att de är mesiga de här, det är bara mellanmjölk alltihopa, så är det kanske en inkörsport.

Det är en inkörsport till tyngre grejer, till mer seriösa djupblodande idéer. Man kanske ändå ska uppmuntra folk att lyssna på Peter Sahn och kolla på Dave Rubin och sådana saker. Det kan leda till att de kanske ser intervjun med Stefan Molyneux på Dave Rubin och sen går de och kollar på Stefan Molyneux YouTube-kanal. Och bättre plattform för rödpildring finns knappast för en vanlig svensk än att börja botanisera på molyneuska.

Det tycker jag i alla fall. Stort Molyneux-fan va? Så det kan vara en inkörsport till mer tunga idéer. Kanske finns det... Kanske måste man vara lite mer niacerad och acceptera att det finns aspekter av båda två. Vad tror du?

Nicholas

Jag tror kontrollerad opposition är lite för hårt, därför att den agerar inte som inkörsport. DN är inte inkörsport till någonting, till exempel. Domesticerad opposition kanske är ett bättre begrepp där. De är inte direkt kontrollerade av något etablissemang, men de är så pass liksom... De känns ju som tofflar ibland, ärligt talat. Så det kanske är så vi får se dom. Ja.

Martin

Mycket intressant och vi får ju till för att återkomma naturligtvis till det intellektuella mörknätet.