Martin

Den största och viktigaste händelsen under november var naturligtvis det amerikanska presidentvalet. Och vad ska man säga Boris för att sammanfatta en så stor händelse som man har pratat om så lång tid i förväg och som har överrapporterat så mycket. Nu har vi undviker att prata om det alls under årskrönikan men det har ju faktiskt varit den dominerande nyhetshändelsen.

under hela 2016 egentligen, eftersom primärvalskampanjerna satt igång redan i slutet av 2015. Men vi måste ju ändå lyfta blicken så som det är vår bana att göra. Och ni har satt och funderat lite grann innan sändningen på... på vad är det stora perspektivet. Man brukar säga att Trump och Brexit var de stora händelserna under 2016.

Jag är belägen att hålla med. Det är förstås ingen originell tanke för mig, men jag tänker att det verkar finnas en parallell här mellan Trump och Brexit i vår tid och Reagan och Thatcher under skiftet 70-80-tal. Du ser två stora omvälvande händelser, en i USA och en i Storbritannien, som är milstolpar, som definierar en era och som blev startpunkterna för en, det man ibland kanske lite slarvigt kallar för en högervåg, men en punkt där många trender svängde.

I det fallet hade man en väldigt stark inriktning på att... Väst blev mer och mer socialistiska. Socialistiska krafter fick mer inflytande. Och i Sverige till exempel såg det ut som att vi skulle få fullskalig, sovjetliknande socialism med löntaga fonder som skulle förstaka näringslivet och så vidare. Men så svängde allting.

Under Reagans och Thatchers ledarskap så slog man in på en annan väg istället. Inte röntvist, men en frihetlig väg. I hög utsträckning en sorts neokonservativ idé som vi tycker är väldigt oaptitlig. Och Reagan hyllas som ett frihetsideal i USA, men i själva verket så ökade han statens omfång och statens utgifter och så vidare under sin tid som president.

Men på ett kulturellt plan så tror jag att det är obestridligt att både Reagan och Thatcher representerar ett sorts kövnadsidé. Jag skulle tänka på alla fall som ett skifte högerut eller en höger våg. Vad tror du om det Boris? Jag tror att det kan vara så att vi med Trump och Brexit har vårtids Reagan och Thatcher.

Boris

Det är jättebra att du drar linjen tillbaka till Reagan och Thatcher. Det är för att då ser man de problem vi står inför. Du höjde blicken, jag ska sänka blicken genom att prata om mina personliga problem under året. Det är för att jag går in i året så här med att nu är det presidentval igen och det är bara onda alternativ.

Trump är inte bättre än Clinton. Det är liksom Ebola och Marbury sjuka de som ska försöka lura mig. Men sen utvecklas ju diskussionerna under året till en totalt debil nivå. Framförallt om man är tvungen att bo i Sverige, där det känns som om 97,5% av befolkningen och 100% av överheten och media hyllar Clinton.

Och då upplever jag på något sätt obekvämt nästan. Det ändå blir så att man måste gå in i situationer där man försvarar Trump och säger Nej men så är det inte alls, det här är faktiskt bättre på det och det sättet. Och man har ju rätt i den konkreta decisionen. Och samtidigt när jag går ut mot det decisionen så kan jag känna lite obehagat.

Jag har försvarat något som jag vet ändå inte i långa loppet är bra. Samma sak gäller egentligen Reagan och Thatcher. Man kan ju uppleva att ha, när de segrar både i val och därefter, att ha där fick motståndarna de usla frihetsfienderna. Problemet är ju att de skapar ju stater och utvecklar politik som i sin om tid definitivt inte har gjort världen bättre alltså.

Så att min upplevelse av valet är egentligen en viss och ganska stark tillfredsställelse över att en... Alltså oavsett vad du tycker om Trump, jag blir ju lycklig när jag ser honom sitta och darra på underläppen i svensk statsmedia. Det är en känsla av triumf, det fick ni. Och samtidigt den här gnagande oron för att, ja, vad händer framöver nu då?

I vilken riktning kommer den amerikanska imperiet att utvecklas? För det är fortfarande ett imperium som är styrt av krafter som inte är Donald Trump utan helt andra krafter. Så en viss tillfredsställelse och en viss pessimism på en och samma gång.

Martin

Det var ju en på många sätt rafflande valrörelse. Det var inte tänkt att Trump skulle vara kandidat och att det skulle vara en sån här valrörelse. Utan tanken var från etablissemangets sida att det skulle vara börs mot Clinton. Att det skulle vara börs mot Hillary Clinton och att Clinton skulle vinna. Det var väl det som alla egentligen förväntade sig.

Och sen så kom Trump med de här unika färdigheterna som han har. Gick fram till en omvältning av republikanernas primärval. Och parallellt så såg vi ett potentiellt hot. Det var nog inte hot på riktigt på samma sätt, men vi såg Bernie Sanders komma fram på demokraternas sida. Så att man hade kunnat tänka sig i alla fall att man skulle ha ett bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, bra, Trump mot Sanders.

Och det där med Bernie Sanders kommer man glömma bort lite grann historiskt. Det kommer inte vara lika mycket förgrunden om man tänker tillbaka på 2016. Men nu när vi fortfarande har året i klart sikte så kan det vara värt att minnas att den här populistiska vågen slog igenom oerhört starkt, även inom det demokratiska partiet. Och även om Clinton till slut blev demokraternas kandidat.

och därmed hade en chans att bli president, så kan man säga att de här politiska dynastiernas tid, det var tydligt att de var på upprinningen och de var kraftigt försvagade, längs varje steg genom hela valrörelsen. Och istället så såg man dels de nya teknikerna med internet och sociala medier som har varit viktiga nu.

Det är inte ens så nytt längre för de har varit viktiga i flera valrörelser. Men dessutom så såg vi en comeback för massmöten. Donald Trump höll, jag vet inte hur många det var, men så oräkneliga enorma så kallade rallies. Eller som man antar att man säger på svenska massmöten. När man bjuder in tusentals människor och fyller arenor. fyller jättestora lokaler med anhängare och sånt där man håller tal.

Och Trump har långa tal, långa improviserade tal. Han kunde hålla på en timme, två timmar, bara mala på och stå och hypnotisera folk i princip. Och det där har vi inte riktigt sett i väst i modern historia, att man använder den metoden. Vi har ju sett den för 70-80 år sedan, men inte så mycket de senaste årtiondena.

Boris

Det finns en viktig sak i det här, man glömmer bort, som gäller Trumps skicklighet. Vi har ju decennier bakom oss där man har fackat in politiker och sagt att han eller hon funkar i tv, men inte i radio. Han eller hon funkar på stora möten, men inte på små möten och så vidare. Hillary är en sån person som liksom... Till och med hennes varmaste anhängare säger att hon funkar ju bara i väldigt, väldigt små möten.

Antagligen bara med sig själv. Men det fascinerande med Trump är ju att han lyckas kombinera, han funkar på alla områden och lyckas få det här med... att arena framträdarna, att lira med Twitter och andra sociala medier. Han finns på alla plattformar, funkar på alla plattformar.

Då kanske inte de första två tv-debatterna där han väl var lite, mildt uttryckt, förvirrad. Men genomgående så är det liksom en politiker vi ser som faktiskt behärskar alla media, när han är som bäst. Och dessutom, vilket är väldigt viktigt, faktiskt spelar ett spel hela tiden. Det är på något sätt den gamla sortens politikers återkomst.

Vi pratade ju igår i nyhetssändningen om just det här väldigt eleganta, när Obama liksom visar ut 35 personer. När jag var 35, ryska diplomater, då visade både Putin och Trump att de är ju pokerspelare. De går inte i lätta fäller. Det där var ju också ett tydligt drag under valkampanjen. Att han spelade spelet helt enkelt och han gjorde det skickligare än alla andra.

Martin

Det enda som jag tänkte på och som jag tror kommer bli... Någonting som analyseras och plockas upp i efterhand är att Trump kombinerade den klassiska metoden med massmöten och de moderna metoderna med internetorganisering på ett väldigt intressant sätt. Därför att han började, inte från allra första början, men ganska tidigt i kampanjen, så satte han ihop en egen medieorganisation som själv gjorde direktsändningar av alla sina massmöten.

Varje gång Trump höll tal så livesände de talet själva med väldigt proffsig utrustning till flera olika plattformar. Så de livesände till Facebook bland annat. Jag tittade på flera av Trumps tal bara för att de dök upp i mitt Facebookflöde. Så där kombinerar han massmöten som är en av de mest klassiska politiska kampanjmetoderna med direkt rapportering på internet via en egen mediainfrastruktur på de stora sociala medieplattformarna.

Och det där tror jag är någonting som kommer att vara väldigt svårslaget i valrörelsen 2020. Men gissningsvis så kommer Demokraterna försöka hitta en kandidat som kan göra någonting liknande. Möjligen en yngre version av Bernie Sanders. Eller kanske en Tom Hanks eller Matt Damon eller någon annan sån här vänstervridande kändis.

Du tyckte debatterna var so-so, de två första. Jag tyckte att det var tre väldigt bra debatter. Jämfört med hur det brukar vara med amerikanska presidentval så tycker jag att de var... De var avala. Valkampanjen som jag har följt så hade den här högst kvalitet på debatterna och högst kvalitet på prestationerna från båda kandidaterna. Hillary Clinton drabbade sig av väldigt mycket skandaler och jag tycker inte naturligtvis att hon hanterade det särskilt dåligt.

Hennes problem var att hon hanterade hela sitt liv innan det här väldigt dåligt. En intressant sak som jag tänkte på när jag funderar tillbaka på det är att det var egentligen inga riktiga skandaler kring Trump. Det fanns inga avslöjande eller skandalösa saker. Ingenting som hans egna anhängare hög det minsta ögonbryn över. Och dessutom så hade Trump förstås mästerliga strategier för att parera alla attacker som ändå kom.

Men det var också lite grann ett ovanligt inslag. Att till och med Mitt Romney, som är en riktig goody two-shoes mormon och välordnad har levt ett väldigt defensivt liv. Till och med han hade några sådana här rejäla fadäser avslöjanden. Till exempel när han på en hemlig inspelning avfärdade 47 procent av USAs befolkning och sa att de där behöver vi inte bry oss om, vi behöver inte ge någonting till dem därför att de kommer ändå att rösta på oss.

Det bästa de hittade på Trump var något 10 år gammalt klipp där han raljerar med lite locker room talk. Pratar om hur mycket kvinnor gillar kändamäktiga män. Va? Gör dem. Jag blev också chockerad. Jag har inte hunnit smälta det här än. Vi får göra specialavsnitt i bubblan om vi lyckas linda vår huvud.

Efterspelet till USA-valet har varit ganska fascinerande. Vänstern är ju förkrossad. Det är många som har sagt att Trump kan inte vinna. Trump kommer aldrig vinna. Det är inte ett seriöst hot. Vi behöver inte planera för det. Och då måste vi vara med. Det är verkligen väldigt tagna på sängen. Men det är spännande att få höra en yr vaken vänster säga saker som vi inte har hört honom säga på ett tag.

Till exempel ifrågasätter de valresultatet. Hela valkampanjen låter säga att Trump är en stor risk för demokratin för det är inte säkert att han kommer respektera valresultatet. Donald Trump börjar nu respektera resultatet oavsett vad det blir och han ska avgöra vid tillfället. Och då är han Hitler själv liksom. Han ska inte aktivera valresultatet. Så vad gör demokraterna?

Till att börja med så vägrar Hillary Clinton att ringa Trump och säga att han har vunnit. Och skickar istället ut sin kampanschef John Podesta för att säga att ni får besked imorgon. Och sen till slut så föll hon till Föga och ringde Trump. Men hela tiden sen dess har man ifrågasatt resultatet. Ja, Hillary Clinton fick fler röster även om hon inte fick fler elektorsröster.

Och ryssarna har manipulerat valet så egentligen har Trump inte blivit vald på ett legitimt sätt. Helt häpnadsväckande hyckleri. Och man har också börjat ifrågasätta det demokratiska systemet som sådant. Ungefär som vi såg efter Brexit, att man sa att gamla människor verkligen får rösta. Liknande saker har man hört i USA. Och man ifrågasätter elektorsystemet. Säger att det är odemokratiskt för att det inte är ett renodlat majoritetsval till presidenten.

Men elektrosystemet är ju till för att öka representativiteten i USA. Det är till för att enkelt uttryckt små delstater inte ska bli helt överkörda av stora delstater. För annars skulle bara Kalifornien och New York välja president varje gång. En lite läskig tanke. Men visst är det ändå lite intressant och uppfriskande Boris att få höra lite annat ljud i skälldom?

Boris

Ja, denna totala depression, men framförallt denna totala maktlöshet, eftersom de är vana vid att på ett eller annat sätt... kunna kontrollera centralmakten. Trumps seger blev ett slag för dem. De har gett upp tanken på att det är en så total förnedring för dem så de kan inte vänta fyra år och försöka återta makten. De anser att den är förlorad och då föds desperata tankar som att riva loss.

Södra Kalifornien kan de få riva loss, norra behåller vi en egen självständig stat. Det är lite intressant att se. Men, jag vet att det nu låter fåglighetsaktig, vi har ju antitt en sak tidigare. Men jag anser nog inte att det är givet att Trump kommer att vara president så länge. Han har trots allt så pass mäktiga krafter, två jättestora partiapparater.

Man ser hur familje och klanssystemet har kollapsat i partiapparaterna. Partiapparaterna har imploderat på grund av sin egen inkompetens och innehav. Samtidigt så har han ju uppenbarligen säkerhetsapparaten mot sig. Man får inte glömma bort det. De här senaste dagarnas jävligt märkliga utspel om att ryssarna har infiltrerat eller ett förstört valkampanj och så vidare.

Varje sjutton stycken säkerhetsorgan som har ställt sig bakom en sådan rapport som ännu inte är redovisad. Jag skulle vara lite nervös om jag var Donald Trump. För denna, för det säkerhetsapparat egentligen säger det att det är en del av det här. Det ryssar han sig som till att Trump valdes och då skulle jag bli lite spattig. Samtidigt kan hans fortsatt aviserade avspänningspolitik reta rätt många människor i det militärindustriella komplexet.

De vill ha krig. Så att visst jag tar på mig fågelhatten och säger det sorgligt nog så kan man mycket väl tänka sig ett attentat mot Donald Trump framöver. Han har rört om i grytan för mycket för en del starka krafter.

Martin

Jag brukar själv undvika just den här tankespåret i det här bubbla och spekulera, göra förutsägelser om just den här saken. Det känns på något lite tveksamt att exploatera det faktum att någon lever under... under hot om att bli dödad. Men det är så det är bra att du tar upp det både så här som jag inte gör det.

Du har naturligtvis helt rätt. Risken är rimligen överhängande att de tar bort Donald Trump nu. De lyckades inte stoppa honom att vinna valet men det finns någon kraft där som anser att de absolut måste bli av med honom. Dels så behöver ju En ganska extrem typ av retorik från vänstern i USA, även den etablerade medievänstern till exempel, att man släpper fram extremt hatiska röster och folk får sitta på bästa sändningstid i MSNBC och sånt där och säga att Donald Trump borde dö.

Det där kan ju piska upp någon så kallad ensamgalning indirekt påhejad av de stora tv-kanalerna att lösa problemet. Och när det kommer i kritan så är det inte så att det är så Det är inte enormt komplicerat att döda en människa, åsett om det är Donald Trump eller Vladimir Putin. Det finns sätt att göra det om du själv är beredd att offra ditt liv. Så det där är något som du säkert är överhängande risk för.

Och då om man till det lägger i militärindustriella komplexet som som riskerar förlorar väldigt mycket på Trump. så kan man mycket väl få en upprepning av det som hände med John F. Kennedy på 60-talet. Samtidigt så tror jag att det är många som avvaktar nu, därför att det är oklart vad Trump egentligen kommer att göra. Hittills så tycker jag att han har verkat oerhört presidential och visat prov på en utgörd.

riktigt fin fingertoppskänsla. Han har inte på något sätt gjort bort sig eller gjort konstiga saker, utan han verkar vara väldigt systematisk och noggrann och betätt sig på ett bra sätt. Det är lite oklart också hur han kommer att agera i frågor som rör det militär-industriella komplexet. En sak som jag gärna skulle vilja säga under en tillbakablick är att jag har tänkt efter valet.

under de senaste månaderna att jag har nog underskattat Trump. Jag har känt mig lite avåkt inställd och varit skeptisk, även om jag har beundrat hans genialitet som marknadsförare. Jag såg det ganska tidigt och påpekade att han hade starka chanser att bli president i kraft av dem. Jag har också sagt att jag tycker att Trump är en bra person.

Gång på gång. Trump kommer bli som vilken president som helst. Det kommer inte vara någon skillnad på honom och de andra. I sitt omvärldspolitik spelar det ingen roll. Det är väldigt överdrivet det här med att han skulle vara någon epoch-hyfte. Jag har faktiskt börjat ifrågasätta det. Under de senaste månaderna när jag har sett vilka människor som Trump har dominerat till sina ministerposter. Det är en del av det här.

Jag tror inte det här är någonting som man gör av symboliska skäl, utan han verkar göra väldigt systematiska nomineringar av folk som verkligen gör folk uppblöda.

Boris

Vilket är ditt bästa exempel där?

Martin

Vi kan ta några stycken då. Andrew Puster har blivit utsedd till Secretary of Labor, alltså Arbetsmarknadsminister, skulle motsvarande titel vara i Sverige. Han kommer närmast som... En chef för Carl's Jr. som är hennes snabbmatskedja. Han har gjort sig känd för att vara en aggressiv motståndare mot arbetsmarknadsregleringar, minimilöner.

Han har varit varm förespråkare av automatiseringen inom matindustrin, alltså ersätta mänsklig arbetskraft med robotarbetskraft. Han är oerhört konträr och kontroversiell person att sätta som arbetsmarknadsminister. Och sen har vi Rex Tillerson som är nominerad till att vara utrikesminister som är idag chef för ExxonMobil.

Chef för världens största oljebolag och förmodligen den amerikan som är närmast bekant eller vän med Vladimir Putin. Det sägs att ingen i väst, eller i USA i alla fall, ingen känd person, har haft mer facetime med Putin än vad Rex Tillerson har haft.

Jag har Scott Pruitt som ska bli ny chef för EPA, alltså Environmental Protection Agency, Miljövårdsmyndigheten. Han kommer närmast från ett jobb som attorney general i delstatsåklagare i Oklahoma. Men han är känd som en härniven motståndare till miljöregleringar och han ska basa över miljömyndigheten.

Betsy DeVos, som vi har en länk av John Stossel om på Bubbla just nu, som ska vara utbildningsminister. Hon är en varm anhängare av privata skolor, friskolor, skolpengsystem och andra sådana relativt radikala idéer från amerikansk horisont. Nikki Haley ska bli FN-ambassadör, inte precis någon FN-älskare. Det fortsätter på det här sättet, att på post efter post.

så utser han en person att leda ett område som har gjort sig känd och profilerat sig hårt för att vara emot alla hävdvunna uppfattningar på det området. Så det är nästan inga sådana här nickedockor, jasägare eller trista byråkrater utan alla är stridbara människor som kommer utifrån och hatar det som de nu ska sitta och bestämma över.

Och det finns inget skäl för Trump att göra de sakerna, de nomineringarna och spendera politiskt kapital för det. Om han inte verkligen är ute. efter att försöka göra skillnad på allvar och göra stor skillnad på bred front i många olika delar av den amerikanska statsförvaltningen.

Boris

Jag tror du har rätt där. Samtidigt så tror jag inte det kommer att spela någon roll. Det spelar, till och med om du skulle tillsätta ett miljösvin på miljödepartementet i USA som hatar all form av reglering, vilket man ska göra, så spelar det ingen roll. Det blir jätteintressant att följa det här just av det skälet att vem av oss får rätt här. Jag tror att för vissa kommer att försöka röra om i grytan, vilket en hel del av utnämningarna tyder på.

Men det kommer att vara stärkt. Alltså det stärker den andra tendensen, statsapparaten trögrörlighet. Det finns ju presidenter som har försökt skifta en och annan politik i världen. Det är en gigantisk koloss och det inte spelar så jäkla stor roll vad folk, vare sig president eller de som tillsätts, tycker. Det ska bli jätteintressant att följa och se om de här verkligen lyckas åstadkomma någon förändring. Vilket i vissa fall gjorde. Jag ser gärna att jag får fel, men jag tror inte jag kommer att få det.

Martin

Låt oss återkomma till den frågan. Det finns mer att säga. Jag skulle kunna ge några exempel, både från Sverige och andra länder, på vilken effekt det har haft att sätta extremt konträra personer som ministrar och myndighetschefer. Sammanfattningsvis angående det amerikanska våldet så Är vi nu inne i en väldigt intressant period, det som kallas för lame duck season med avseende på Barack Obama. Och vänstern och Obama är desperata att under de här sista månaderna, som de har makten, göra så mycket de kan.

Vi har sett det till exempel i israelipolitiken. Men resten av världen och USA naturligtvis håller andan just nu och stålsätter sig inför vad många tror blir en ny global era. med vår tids Reagan-Thatcher-revolution. Gud vet att jag är spänd av förväntan. Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer från den 20 januari framåt.

Boris

Men alltså, är du spänd? Jag är lite nyfiken där. Är du spänd därför att du har väldigt stora förhoppningar om att världen och USA kommer att se bättre ut? Eller är du som jag spänd i största... nyfiken i största allmänhet?

Martin

Nej, men det jag syftar på är att jag har tänkt som du att ingenting kommer att hända. Det kommer vara business as usual. Ingenting kommer förändras. Men jag har börjat tänka om lite grann. Jag känner inte så. Jag tror att det här kan nog vara ett sådant tillfälle då... Alltså inte att det blir någon revolution, att det blir en dramatisk omställning. Men... Nu börjar jag känna att det finns en sannolikhet för att Trump är så hängiven till det här uppdraget att förändra saker och ting, att det faktiskt kommer bli en del liv i luckan.

Han kommer röra om ganska mycket i grytan och det jag tror kommer hända enkelt uttryckt är att istället för att det blir business as usual så kommer det bli väldigt mycket kaos. Inte att det blir positiva förändringar utan det blir väldigt mycket kaos på amerikanska myndigheter till exempel. Till exempel blir miljömundigheten i USA helt lamslagen av inre stridigheter. Ungefär som det var på, om jag tar ett exempel, som det var i Sverige när regeringen Reinfeldt tillträdde och utsedde Gunilla Karlsson till biståndsminister.

Alltså en känd biståndshatare som nu var ansvarig för biståndsverksamheten och Sida och så vidare. Sida finns fortfarande, de är inte nedlagda, men deras budget är mycket mindre än vad den var. Och framförallt har Sida varit totalt lamslagen av interna stridigheter, Jag vet inte hur många Sida-chefer, generaldirektörer som fick sparken av Gunilla Karlsson. Men de var ju ett pärband av folk som fick kicken av henne.

Man klämde åt dem från massor av olika fronter. Man kan inte ta bort dem helt och hållet, men Sida är idag... Jag skulle ändå säga att de är knäckta. De är stukade. Deras budget är decimerad. De har ingen förtroende kvar. De är inte alls samma typ av uppuren prominent del av statsförvaltningen. Det är det som jag hoppas på, att delar av den amerikanska federalstaten kommer att få sig rejäla knäckar.

Och sen kanske på längre sikt, kanske kommer att kunna marginaliseras ännu mer och kanske till och med avvecklas i vissa fall. Jag börjar känna en viss optimism, jag får väl kanske äta upp det här, men det är därför jag säger det också. Så att jag får ett otvetydigt mandat att äta upp mina ord om ett år eller så.

Boris

Jag hoppas du får rätt. Jag kan äta upp någon gammal hatt eller något sånt om jag har fel. Jag hoppas du får rätt. Men Sida är ett intressant exempel. Du har ju rätt om Gunilla Karlsson insatser. Samtidigt ska vi komma ihåg att Sida fortfarande har varit ett väldigt kraftfullt verktyg. Till exempel har de varit helt instrumentella för att... Och hjälpa till att muta skitregimer ute i världen för att Sverige ska hamna i säkerhetsrådet till exempel.

Även om de har mindre pengar, resurser och personal så konstaterar de sig på kärnverksamheten. och backa upp sossarna ut i världen och knyta nya band och återknyta gamla. Så den där jävla statsapparaten är ett svår sönderslagen oavsett land. Men jag tror att du kan ha en poäng där i att det skapar kaos och förvirring.

Och lam slår departement i USA vilket vore jättebra. Problemet är att det finns ju alltid vissa krafter som kan fortsätta att agera. Vi såg ju vad som hände under Riganåren, hur man faktiskt agerar på sådant sätt att man stärker de krafter som är grunden för de terroristiska islamistiska rörelserna idag. Jag hoppas du får rätt.