Martin

Under november så följde vi med enorm spänning världsmästerskapet i schack. Schack-VM i New York mellan Sergey Karyakin som utmanade regerandemästaren Magnus Carlsen. dramatisk, romantisk schack där det är som att kolla på en actionrulle och följa ett parti. Utan det är ju mer tekniskt, mer defensivt, mindre stora gester, mindre risktagande. Men ändå, jag tror inte det bara var jag som blev vedryckt av kariaken mot Karlsen i november.

Boris

Själv så föredrar jag den gamla... Jag är en av de gamla schackmästarna som är alltid predelad för alkoholiserade, lungsjuka, sedjerökande, borderline-vrak. Schackspelare ska inte vara sunda som de här två.

Martin

Det är också en av de roliga sakerna med amatörschack tycker jag. Jag har inte spelat schack på 20 år. Jag har spelat under den perioden kanske fem partier. En rolig sak med att spela på amatörnivå är att man kan spela lite mer romantiskt schack. Till exempel, jag kan spela min absoluta favoritöppning, Kungs Gambit.

Det tycker jag är en otroligt kul öppning. Det skapar alltid väldigt mycket dynamik, snabba spel, byten. våghalsiga attacker som man kan göra sen. Men i en professionell turnering så ser du aldrig någon spela kungskambit. Jag tror att det var hundra år sedan som en professionell schackspelare spelade den öppningen i en stor turnering. Det anses vara en motbevisad schacköppning.

Den är underlägsen i alternativen. Om vit spelar kungskambit så vet svart precis vad han ska göra för att nästan matematiskt garanterat vinna fördelar. Men på amatörnivån kan du fortfarande göra det. Så att schack är roligare på amatörnivå än på proffsnivå, delvis tycker jag. För där kan man fortfarande se det romantiska schacket och spela det själv.

Boris

Jag ser framför mig att det uppstår en ny internationell schack-federation nu, där man bara tillåter romantiska spelare.