Transkribering
Robin Hanson: Uppkomsten av en global monokultur är ett ödesdigert misstag som är på väg att upprepa historiskt mönster av populationskollaps
Martin
Robin Hansson. Uppkomsten av en global monokultur är ett ödestiget misstag som är på väg att upprepa historiskt mönster av populationskollaps. Århundraden av minimal utvecklingstakt och tilltagande illiberalism. Ingen kulturell motkraft har realistisk möjlighet att vända utvecklingen men högteknologiska innovationer kan komma att förebygga vissa av problemen.
Det här är en artikel som knyter an till en diskussion som vi haft. många gånger under årens lopp nämligen den om civilisationernas uppgång och fall och hur den typen av historiska mönster applicerar på vår egen tid. Jag tror ju som jag har pratat om ett dussentals, kanske hundratals gånger vi har lagat att vår civilisation, den moderna europeiska civilisationen, befinner sig i en stagnationsfas eller en nedgångsfas.
Ungefär som det. som romarriket, om man ska ta det mest berömda exemplet som man brukar ta som jämförelsepunkt man kan kalla det för ett spenglerianskt perspektiv kanske det är en idé om att civilisationer eller kulturer är lite som organiska varelser som har en ungdomstid en mogen ålder, till slut en ålderdom och en hänanfärd och det här är ju enligt min mening ett av de allra viktigaste perspektiven för att förstå vår situation bland annat för att man måste förstå att de här stora problemen som vi har de är inte lokala de är inte unika för Sverige, de är inte unika för ett annat land, de har inte uppstått under vår livstid de kommer inte lösas under vår livstid så vi hamnar snett om vi försöker fokusera på hur vi kan lösa alla de här stora problemen på något sorts definitivt sätt alltså hur vi kan förhindra att vår kultur stagnerar till exempel ett tag rationella frågan är snarare hur vi som människor förhåller oss till de här utvecklingarna och jag tror också att det är nyckeln till optimism som jag ofta har pratat om att det är lätt att bli ganska deppig om man tror att vår uppgift är att ändra på historiska megatrender det betyder att då måste man lyckas med någonting som som inte ens Caesar eller Napoleon eller Hitler lyckades med men vi ska göra det på något sätt en mer optimistisk observation är att under alla tider så har det funnits människor som har frodats och gynnats av utvecklingarna även, inte bara under uppgången utan under nedgången av civilisationscyklerna att romarriket gick under det betyder ju absolut inte att alla romare gick under eller ens romare i allmänhet gick under, för de flesta fortsatte drivet ungefär som vanligt förmodligen och för många blev de här förändringarna en källa till stora förbättringar och det är det som jag hoppas på att jag själv alla som lyssnar på oss alla som är en del av vårt nätverk vår sfär, att alla vi ska tillhöra den del av vår civilisation som gynnas väldigt mycket nu när saker är på väg att förändras, för att de förändras på ett sätt som vi har förutsagt och anpassat oss till, det är egentligen hela poängen med det jag sysslar med kring bubblaprojektet och så vidare jag vill gärna betona det särskilt för att folk ibland känner sig svartpildrade och pessimistiska av den här typen av diskussioner.
Men det är verkligen inte mitt perspektiv. Om man ser problemen klart och tydligt redan nu så har man ingenting att vara deppig över. Utan man har bara fantastiska möjligheter att bli vinnare i den nya tiden. Bland annat därför tycker jag att det är intressant att återkomma till de här frågorna. Den här artikeln är intressant därför att den presenterar det här problemet från som jag upplever nästan ett helt annat perspektiv.
För det här är inte alls Oswald Spengler och hans delvis nästan mystika idéer om civilisationer som levande organismer och så vidare utan det här är liksom torra snusförnuftiga akademiska idéer från Robin Hansson som är nästan höjden av snusförnuft och rationalitet han är nationalekonom professor i nationalekonomi vid George Mason University där ekonomerna är kända för att vara heterodoxa, libertarianska ofta framstående men han är på många sätt snarare en filosof det är så jag tänker på honom i alla fall som en av samtidens mest intressanta filosofer och han har också en lång bakgrund inom den transhumanistiska sfären kan man säga han är indirekt en av förgrundsgestalterna i rationaliströrelsen det var han som hade bloggen Overcoming Bias tillsammans med Elias Yudkowsky apropå en diskussion vi hade häromveckan apropå Daniel Kahneman och jag tror han fortfarande driver under varumärket Overcoming Bias sin blogg.
Så att Robin Hanson, han är på vissa sätt den raka motsatsen till en konservativ person. Han är absolut inte en person som säger såhär att åh, allting var så mycket bättre förr ack och ve att världen förfaller om vi bara kunde gå tillbaka till liksom den förra civilisationspiken. Robin Hanson, han är en livslång och mycket dedikerad futurist.
och inte den här arkeofuturisterna utan han har skrivit en bok till exempel om att som han är väldigt stolt över och refererar till hela tiden inklusive den här artikeln om att människor i framtiden kanske kommer att förflytta sina medvetanden till mjukvara och leva vidare inuti datorer som virtuella, som emulerade varelser utan fysiska biologiska kroppar han är absolut ingen reaktionär eller något sånt nej Och det är därför det är intressant att han på sitt sätt kommer till en väldigt liknande slutsats som esoteriska högermän har laborerat med åtminstone sedan Spenglers dagar.
Så Robin Haussons resonemang i sammanfattning då säger att kultur, vilken kultur människor har, det är en avgörande faktor på alla nivåer i mänskliga verksamheter. Företagskultur. är den viktigaste faktorn som bestämmer företags framgång. Nationers kultur är den viktigaste faktorn som bestämmer vilka nationer som blir framgångsrika. Men tyvärr så har vi inte så bra grepp om hur kulturer uppstår.
Och kulturer är också extremt svåra att styra. De flesta har försökt misslyckas. Till och med i avgränsade sammanhang som att företagsledare försöker styra sin lokala företagskultur. Oftast går det bara inte. Därför att kulturer utvecklas som regel. utifrån sin egen inre logik och händelser inom kulturen som är nästan stokastiska. Det är svårt att förutsäga dem. Och den generella tendensen är att kulturer genererar, de ackumulerar fler och fler dysfunktionella drag.
Och framförallt så ackumulerar framgångsrika kulturer dysfunktionella drag. Särskilt när de inte är utsatta för hård konkurrens från andra kulturer. Och... Och man ser till exempel i företagskulturer att företag blir nästan alltid mer stela och dysfunktionella i sin interna kultur över tid. Ju större ett företag är desto sämre är företagskulturen.
Ett mönster som håller väldigt hög utsträckning. Och också att ju färre företag som dominerar en viss marknad desto sämre företagskultur har de. Marknader med många små aktörer har generellt sett bättre företagskulturer. Därför att det är så företagskultur. förbättras genom att nya företag startas och vinner över gamla företag i konkurrensen. Och det är också så att ju större en kultur är desto svårare är den att förändra.
Det är lättare att förändra företagskulturen på ett litet företag än ett stort och en nationell kultur är mycket svårare att förändra än en företagskultur och så vidare. Och i den senmoderna eran så har vi gått mot större och färre makrokulturer. Som är till och med på en högre nivå än nationer. Och vi har till och med någonting som liknar en global monokultur.
Som är väldigt dominerande och som framförallt eliterna i alla länder ansluter sig till. De har en gemensam global kultur nu. Som kan upprätthållas tack vare masskommunikationsteknik och internetförstärkare och så vidare. Och dessutom är det självförstärkande därför att folk i allmänhet som inte tillhör eliterna. De försöker generellt efterlikna eliterna. För att de själva vill röra sig uppåt.
Och då är det den här globala monokulturen. Som man har att. Att försöka aspirera till. Och vad händer då. Om man får färre kulturer. Större kulturer. Jo som. Robin Hansson redan har konstaterat. Att kulturerna blir sämre. De ackumulerar dysfunktionella egenskaper. I högre takt. Och det finns mindre möjligheter att korrigera. Kulturella problem. För att man har mindre konkurrens mellan kulturer.
Och vissa saker blir bättre. Robin Hansson uttrycker det som att utveckling och innovation inom kulturer gynnas. Men den viktigaste drivkraften för förbättringar är inte vad som händer inom kulturer utan selektionen mellan olika kulturer. Det är bara så vi kan göra mer substantiella förbättringar. Och nu är vi i en exceptionellt låst situation där det knappt finns någon selektion alls mellan kulturer.
Särskilt inte om vi går mot en global monokultur. Så att... Det vi bör förvänta oss i det här läget är att de här megakulturerna, makrokulturerna, att de utvecklas som stora företag som inte är utsatta för särskilt mycket konkurrens. Att kulturen genererar på samma sätt som de här stora företagens företagskultur. Det som Robin Hansson säger är att om företagsledare inte kan förhindra att deras företagskulturer driver i dysfunktionella riktningar, hur ska nationella ledare kunna styra nationell kultur?
Och hur ska någon typ av global kulturellt ledarskap kunna styra hela den globala monokulturen? Det är en helt fåfäng idé. och sen säger han också att det tydligaste beviset på att vi faktiskt befinner oss i en dysfunktionell kulturell utveckling eller som han säger, en maladaptiv kulturell drift, det är att vi ser hur vår fertilitet sjunker och fertiliteten har sjunkit i hela världen i flera århundraden och nu är den under ersättningsnivå i nästan hela världen, och han tror så att det här är väldigt problematiskt, det kommer att leda till alla möjliga problem Ja men fertilitetstappet beror på ett antal kulturella trender som vi är fullt medvetna om och som vi omfamnar, som vi absolut inte vill göra oss av med, som jämlikhet mellan män och kvinnor att föräldrar investerar mer i sina barn att far och morföräldrar investerar mindre de är mindre involverade människor har generellt längre och mer komplexa karriärbanor religionen får en svagare roll vi bor i städer i högre utsträckning äktenskapets roll är helt annorlunda nu han har ett uttryck jag vet inte om det är ett etablerat uttryck jag tyckte det var ganska välfundet att äktenskapet har gått från från hörnsten till toppsten det har gått från cornerstone marriage till capstone marriage det vill säga att tidigare var äktenskapet något som man gjorde i början av livet för att lägga en grund för allt annat som man skulle göra medan nu är äktenskapet något som man gör nästan som kronan på verket när man har etablerat en karriär och förverkat sig själv och rest jorden runt och så vidare.
Och en intressant poäng som jag tycker är att ju rikare vi blir desto mer drar högstatuspersoner ifrån och till exempel lägger ännu mer resurser på mindre och mindre banakullar och såklart på diverse statusmarkörer. Människor i allmänhet har en tendens att försöka efterlikna högstatus i individer vilket gör att de i sin tur också skaffar färre barn som ett led i att öka sin egen och sina barns sociala status.
Och när man ser allt det här då, då menar Robin Hansson, och återigen det här är den progressiva libertarianska futuristen Robin Hansson, han säger att det här handlar helt uppenbart inte om framsteg. Det är inte att vi anpassar oss till förändrade omständigheter på ett traditionellt sätt eller vi har nya kunskaper som vi applicerar utan det här är maladaptiva kulturella utvecklingar som sker utifrån sin egen logik.
Och det är tänkbart att man skulle kunna reversera en del av de här trenderna men det skulle kräva att vi bryr oss om problemen. vilket vi inte gör och det skulle kräva att vi är beredda att reversera de här maladaptiva kulturella trenderna, men i själva verket så är vi väldigt fästa vid dem vi vill absolut inte reversera dem om någonting vill vi bara förstärka dem vi vill ha ännu mer jämlikhet mellan kön vi vill ha ännu mer avancerade karriärbanor och så vidare Ja, Boris vad tycker du om det här teoretiska greppet?
Förstår du vad jag menar när jag säger att jag fascineras lite av den för att det är lite som en snusförnuftig, icke-mystik version av Oswald Spenglers idé som här plötsligt dyker upp från en respekterad akademiker i en essä i en lätt, lätt högre publikation.
Boris
Det kom. Heller inte det såg man komma. Men jag fick brottas och jag tyckte det gjorde en fantastisk sammanfattning. Jag brottades som fan med det här för att jag retade mig hela tiden på olika typer av påståenden och saker jag inte tyckte definierades. så jag ska inte haka upp mig på detta tackar bara för min sammanfattning men det övergripande som stör mig det är ju liksom att han på sätt och vis är som den värsta sortens avart av kulturmarxist också, alltså han diskuterar ju aldrig människomaterialet och det stör mig jättemycket för att det är ju inte bara ibland så är det för tjänstfullt och bra om kulturen ser in det i motsättningar in i drivkrafter och så vidare men det som vi hade konstant att göra med samma människor människor och material, det har vi ju inte och då blir diskussionen jättekonstig sen tycker jag du sa en sak i början som är nyckeln till förhållning till det rätta förhållningssättet eeeh Och lite grann, ibland tror jag att han var inne och tassade åt rätt håll men sen blev jag besviken.
Det gäller ju liksom att skapa relationer, förhållanden, sammanhang som gör att man överlever och frodas i nedgångsfasen. Och historiskt sett så finns det ju inga historiska entydiga nedgångsfaser för alla och allting. Jag menar folk kan begråta av någon underlig anledning i romarikets fall.
Men parallellt med detta i nedgångsfasen så frodas ju en massa andra saker. Stadsrepubliker börjar växa fram runt Medelhavet, runt hela Medelhavet. Romerska eliter smälter samman med barbariska eliter i Frankrike och Tyskland. Det händer jättemycket. Det finns alltid ljuspunkter som bygger nya framtider.
Det kan vara ganska stora ljuspunkter. Det kan skapas moriken när en stor våg vänder och går neråt. När man rör sig mot dalen från toppen. Och det skapas inte bara riken, det skapas starka kulturer. Det finns mängder av saker att göra och ett tag trodde jag som sagt att det var det han skulle anbefala att skapa starka företagskulturer eller andra kulturer som är kulturkulturer.
De skapar sammanhållning och så vidare eller nya religioner. men människomaterialet orkar inte med det riktigt men det innebär inte att inte vi skulle kunna orka med detta så jag tycker man nedgångsfaser är sådana här stora nedgångar som den västerländska kulturen nu skapar ju enorma öppningar faktiskt, ingenting rör sig ständigt uppåt och om man försöker som du sa, det var det viktiga det är inget att försöka vända den här vågen det gäller liksom att se vad det var var bygger man någonting nytt det skapas ju sprickor hela tiden tack vare detta vi ska vara glada och lyckliga ja visst,
Martin
det är ett poäng om man tittar till exempel på på Roms fall som man säger alltså själva terminologin är ju nästan är nästan lite lite suspekt, det är ett väldigt etatistiskt perspektiv, man pratar framförallt om en sorts politisk centralmakt som kollapsar, och det vi ser det vi ser det som kommer efter sen, som fyller vakuumet eller som tar över det är ju en övergång från en tämligen extrem centralisering till en dramatisk decentralisering av hela Europa och det är statsrepublikerna som du säger och de nya politiska konstellationerna som dyker upp över hela Europa, till exempel hela hela det här systemet som kallas för feudalism som ju växer fram Som ett sorts alternativ för att fylla en roll när de gamla centralmakterna inte längre kan göra det.
Och då växer det fram ett väldigt organiskt nytt system som är extremt decentraliserat. Och på många sätt väldigt välfungerande och uppbyggligt och sofistikerat. Inte minst för att det är så organiskt och så genuint decentraliserat. Och sen efter det så har vi återigen en tilltagande centraliseringsprocess.
Där moderna stater uppstår och ersätter federalismen. Och staterna växer i större och större. Och till slut har vi nu de här enormt förvuxna groteska moderna megastaterna. Och det är verkligen inte någonting att begråta. Att det systemet som har urartat nu tusen års tid krackelerar. Och är på väg att ersätta sådant annat.
Och om det är så, om vi har en chans att ersätta det här. med en ny våg av decentralisering nya former av decentralisering och nya former av mer organisk, politisk organisering och så vidare. Om det finns minst en ledarschans till det så är det en bästa chans som vi har haft på 500 år att verkligen dramatiskt förbättra situationen på jorden.
Men ja Robin Hansson det är precis som du säger han är blind för många av de här sakerna han vill såklart inte alls ta i och kultur är jätteviktigt och det har ni rätt i, men var kommer kulturen ifrån? Vad kommer det sig att olika folk har olika kultur? Kan det någonting göra med att de är olika sorters människor? På andra sidan det argumentet kan man säga att de kulturella förändringarna är så enormt stora och har skett så snabbt att det är knappast plausibelt att tillskriva de här kulturella förändringarna till genetiska förändringar.
att det är som en dysgenisk trend som vi ser utslag av kulturen det kan finnas en växelverkan men framförallt frågan om varför uppstår de ädlaste kulturerna från början, hur kommer det sig att vissa folk kan skapa de här explosionerna av sofistikerad och uppbygglig kultur och det där har ju definitivt att göra med biologiska faktorer som Robin Hansson inte vill ta med och han säger också i den här artikeln att Jag tror inte jag citerar det, men han säger att...
att det kommer inte bli innovation blir redan stagnerat innovationsmässigt och snart kommer det inte ske några innovationer alls intellektuellt och teknologiskt om inte AI-tekniken på något sätt kan rädda oss och fortsätta tänka och innovera när människor inte är kapabla till det längre. Så han är liksom väldigt uppgiven och håller tummarna för att AI ska fränsa oss vilket jag i din uppfattning har inte så stor respekt för.
jag har ju något så respekt för Robin Hanson så jag vill inte klanka ner för mycket på honom han nämner ju Amish faktiskt apropå det här med grupper att gå ut och samla och bygga något eget han säger att eftersom Amish och ortodoxa judar och vissa andra grupper de fördubblar sin befolkning varje generation medan andra är under ersättningstivå så betyder det att trendlinjen är att de kommer att ta över och kanske till slut kommer att ersätta det som idag är masskulturen kanske Amish liksom kommer ta över och de kommer dra en helt annan riktning som inte Robin Hanson gillar för han ser att de kommer vara mindre liberala, de kommer vara mindre kosmopolitiska men jag blir ganska, jag blir ju bara varm inombords när jag tänker att Amish kan ha en betydande politisk roll och så här Amish är plötsligt så här i nästan majoriteten av delstaten i USA det blir liksom Amish-staten det är helt fantastiskt.