Martin

Luka Jokic. Ryssland omvärderar sin historia för att omvandla multietnisk federation till nationalstat. Är trots sin storlek i samma position som små östeuropeiska länder som söker nationell identitet. Vi återkommer ju till och från till historieskrivningens betydelse.

Mycket viktig perspektiv. Vi försöker prata om historia då och då, ge förhistoriska perspektiv. Vi försöker ha det som en genomgående inslag av ett bubbla. Samtidigt kan jag känna ibland att vi borde prata ännu mer om det. Och om det finns något ämne som vi borde starta en helt ny podcast om och bara ösa ut material om så är det just historia. Jag tror inte att du Boris skulle ha några större invändningar mot ett sådant projekt. Vi kör! Ett annat exempel på någon som lyfter fram det här perspektivet är Hans Herman Hoppe, vår husfilosof i den här hörnet av den libertarianska rörelsen.

Hoppe sa ju härom året, han gav ett linje tal där han förklarade att politiska uppfattningar som människor har härstammar mycket hög utsträckning från deras de berättelser som de har tillgodogjort sig om om historien att man kan inte säga hoppen. Man kan inte åstadkomma djupgående politiska förändringar om man inte också kan förändra människors syn på historien och det är någonting som är med en sak som vi pratar om ofta här i här i Råd i bubbla.

Det är ju den den otroligt fördjugna berättelsen som finns om Sveriges historia som. som formar det politiska livet i Sverige. Alltså berättelsen om hur socialdemokratin räddade Sverige och omvandlade Sverige från ett fruktansvärt fattigt och förtryckande land till ett socialdemokratiskt paradis och så vidare som nästan alla svenskar tror på.

Inklusive de flesta som i någon mån tänkt på sig själva som dissidenter. Som 99% av alla Sverigedemokrater och så vidare. Köp en bild. Och det är det som gör att man inte kan komma så här långt. I det här fallet så pratar vi om Ryssland. Vi har ju pratat en del på senaste tiden. Vi pratar om Ryssland och Rysslands historia då och då, men jag tänker ju nu senast var det bara här i sändningen som vi pratade om det polska valet.

Och hur Polen försöker positionera sig, hitta en nationell linje och så vidare i likhet med Ungern som man hämtar mycket inspiration från. Vi pratade också för ett tag sedan om Tjeckien och den här kontroversen som man hade med Ryssland om en polis. statyn av den här sovjetiska generalen Konev, visst heter han så, Konev statyn i Prag. Ja. Och det här är som ett mönster i Östeuropa, att först efter att muren föll så hade man hade man följt upp att bara få diverse grundläggande saker att fungera, att få ekonomin att fungera någorlunda att få ett politiskt system på plats som inte var det gamla kommunistiska systemet och som inte var totalt maffia välde.

Och nu... Ett eller två eller tre år tillgänglig senare så går man in i en annan fas. Säg 10-15 år senare så börjar man gå in i en annan fas som kan beskrivas som en identitetskris kanske. Där man haft en, i många fall så hade man en sorts rekyleffekt. Den första impulsen var liksom att nu när vi äntligen är fria från Sovjet så måste vi bort från det. Vi måste bort från Ryssland, vi måste bort från socialismen.

Men, vi måste bort från det. Det är inte helt enkelt och i vems famn hamnar man plötsligt när man springer bort från sin gamla fiende. Det är inte säkert att det är bästa vännerna som står där och sträcker ut armarna. Därför att många av de här länderna som till exempel Polen och Ungern som vi pratar mycket om. De har märkt att det på många sätt är dåligt för dem. Därför att de västeuropeiska länderna, de som nu ska vara med i samma europeiska union och så vidare.

De är vad som vi konstaterar på Polen. senast vi pratar om dem. Det är ju länder som har lämnat Polen i sticket gång på gång på gång eller ännu värre så att så att där finns det dåliga aktörer med onda avsikter och bara rent krasst intressekonflikter så att så att då får man lite rörelse åt andra hållet en nationalistisk rörelse.

Men den stora utmaningen är att skapa en egen identitet som är oberoende av stormakterna både både i väst och i öst och det är fortfarande ett ganska. intrikat pågående projekt som vi följer med stort intresse och vi funderar kan Sverige också lära sig någonting. Men även Ryssland, det som pratas om i den här scen från Palladium-magasinet, även Ryssland är mitt uppe i ett sånt sökande och omskapande period.

Där man försöker hitta ny identitet och nyckeln till det är givetvis den egna historien. En sak, en av trenderna. i den här processen är att man ser att Ryssland under Putin knyter an till Sovjetunionen. Man knyter an mycket mer till Sovjetunionen än vad man har gjort under gångna årtionden. Det finns många exempel på det, givetvis. Ett kvantitativt mått är att en ganska färsk opinionsundersökning säger ryssarna att Sovjetunionen var Rysslands största storhetstid.

Det är den verkliga storhetstiden som vi kan prata om. Jag tittar tillbaka på stolthet och vårt landstort. Och ett annat välskött exempel då är att Stalin, Josef Stalin, har återigen tagits till heder. Och det här är en ganska intressant omvändning därför att efter att Stalin dog, jag tror det var 1953 efter det, sattes igång en process som man brukar prata om av stalinisering.

Där man delvis reviderade arvet efter Stalin, man bytte spår. Och det gjorde att det sovjetiska projektet efter Stalin var inte exklusivt stalinistiskt. Det var inte Stalinhas idéer som var i fokus, utan snarare, du bor i Stukanda mycket bättre än jag, men snarare så var det Lenin som var den stora, som var ursprungligen ledaren för revolutionen och som var den största personen.

Så att när sovjetunionen föll, man gjorde en opinionsundersökning 1989, då frågade man människor... Vem var den största mannen i rysk historia någonsin? Och 1989 sa 72% Lenin. Jag vet inte hur många som sa Stalin, men det var nog inte så jättemånga. 72% sa Lenin. Men det var inte pek att säga Stalin på den frågan i Svetinionen.

För att man hade avstalinisering och allt det där. Men idag, när man ställer samma fråga, vem var den största mannen i rysk historia? Så har Stalin gått om Lenin. Putin har också gått om Lenin. Jag tror att Lenin är trea nu efter Stalin och Putin. Men Stalin är alltså nu högre ansedd än vad Lenin. Vilket är annorlunda än det var under slutet av sovjettiden.

Men det är paradoxalt kanske man kan säga att det är mer i linje med hur man hur man från väst har sett på sovjetunionen. Att bilder av sovjetunionen har varit väldigt präglade av Stalin i väst trots att man har försökt se på en intern avstalinisering och så vidare. Men fokus då på Rysslands det här historieomskrivningsprojektet om man ska vara lite lite vänligare då att man vill skifta fokus mellan olika frågor i historien.

Fokus ligger mycket på andra världskriget och berättelsen om hur Stalin besegrade Hitler, hur Ryssland räddade Europa undan ett fruktansvärt nazistiskt öde. Ett exempel som ges i den här artikeln på hur mycket viktigare det här har blivit är att man har segerdagsparader, man firar slutet på andra världskriget.

Och under sovjettiden så höll man sådana här segerdagsparader vid fyra tillfällen. Och ett av de tillfällen var 1945 och ett av dem var 1990. Så att förutom 45 då på själva segerdagen och 90 när det var på upphällningen så var det bara två gånger som man hade sådana här segerparader. Så att det var 55 och 65. Men nu så har man segerdagsparader varje år.

Och sen 1995 så har man haft det varje år och för varje år som går så har man haft det. så blir de här praderna större, mer påkostade och viktigare för den ryska självbilden. Och en utgångspunkt för den här isären då är en artikel som Vladimir Putin själv skrev i den amerikanska tidskriften National Review. Det handlar fram en lång, lång historisk isär som Putin själv publicerade som handlar om hans syn på historien, den bild av Rysslands historia på 1900-talet som han anser.

ska vara vägledande och fokus är väldigt mycket då på på Rysslands kritiska roll för att rädda Europa undan Hitler och Rysslands roll för att skapa stabilitet i efterkrigsvärlden. Ja, så sammanfattningsvis då, Loka Jokic, hoppas jag uttalarnas namn rätt, han menar på att det Ryssland håller på med just nu är att för första gången Jag tyckte det var lite intressant, jag vet inte om jag ska ta den.

Han säger att för första gången så skapas nu en rysk nationalstat. För att hittills har ryskerna alltid varit ett multietniskt imperium. Och nu menar han till exempel den ryska federationen. En multietisk, multinationell federation egentligen. Där man har många olika folkslag, många olika språk och så vidare. Där ryssarna är ett av folkslagen men existerar jämt av de andra.

Men han menar på att man nu har gjort en ändring i den ryska konstitutionen. som som skiftar fokus lite grann och inte jämställer alla etniciteterna, utan faktiskt höjer upp ryssarna och den ryska folkgruppen som den främsta bland likar eller den överställda, definierande folkgruppen. Att man har gjort en rörelse mellan de ryska adjektiven rosiski respektive roski.

Där är det första Rosiski någonting som har att göra med den ryska staten, medan Ruski betyder någonting som är ryskt i etnisk bemärkelse. Och på så sätt så skapas nu den första egentliga ryska nationalstaten. Och det var ett försök att sammanfatta den här ganska långa texten. Vad tyckte du Boris om Luka Jokic text?

Boris

Jo men jag tycker den var bra. i den här aspekten att han tar upp den långa linjen i rysk historia. Sen tycker jag att det hanterar... Man kan ju tycka att det kan låta så underligt för de som har tvingats genom svensk skola och svensk ämplighet Varje nation måste hålla sig med sin egen historieskrivning.

Det finns någon udda tanke om att det finns någon slags moralisk måttstock. Ett raster man kan lägga över världshistoria vid varje given tidpunkt. Och sen säga att Stalin gjorde fel, Anton Eskog gjorde fel, Pilsotskog gjorde fel, om man tar mellankrigstiden och andra världskriget. Och det går ju inte. Alltså det finns inget absolut jämnvägstillstånd där allting är finfint och...

Alla kan liksom bara vara gulliga med varandra och kramas. Utan som Europa har sett ut, framförallt på grund av idiotiska gränsdragningar och fördrag efter första världskriget, så kom mängder av nationer att befinna sig i harnesk mot varandra och ha omstrida områden.

Det enda man då kunde göra då var att skapa en ny nation. Faktiskt i detta mellankrigskaos efter andra första världskriget, det var att se till den egna nationen och dess överlevnad. Och det går heller inte att väga ett politiskt raster över det här och säga att den regimen var liberal och den var konservativ och den var kommunistisk och då stödjer de här.

Det är ju ointressant vad du och jag tycker om vad ledare i olika länder gjorde. Det intressanta är att de på ett sätt eller annat har gjort det som de har gjort. Befolkningen i deras länder kan titta på sina länder och säga Nej men vi, okej det är 2020, vi befinner oss där vi befinner oss och vi skulle ha befunnit oss på en mycket sämre plats eller inte befunnit oss någonstans alls. om inte det här och det här hade gjort.

Alltså historien tillåter ibland inte den som styr en nation eller ett rike att vara snäll i en svensk dagismening. Det är jättelätt för mig att säga som sitter här i min läsfotage att människor måste offras. Men det är de valen de gör. Sen kan man diskutera om antalet offer och så vidare.

Och för många människor i Sovjetunionen är det så. och i Sovjetunions grannskap så var Stalin en fruktansvärd och brutal diktator. Det råder inget tvir om detta. Det var vidriga övergrepp och utränningar av folkmord i Ukraina till exempel. Men det innebär inte per automatik att det inte var så att hans politik faktiskt gjorde att den ryska nationen överlevde.

Ehh...satte... Så att idag så är det så att man kan mycket väl tänka sig, det finns ingen övergripande historia utan varje nations historia kommer att faktiskt i den nationens synpunkt vara rätt även om den är totalt motstridig grannationens. Därför kan, hur absolut den låter, både nutida, lite mer officiella ryska historieskrivare och polska historieskrivare ha alldeles rätt även om de utmålar den andra nationen som bonation.

Martin

Ja, och det följer ju då av den här perspektiven, men jag förstår dig rätt att det blir problematiskt om man till exempel skulle ta Potins essä om rysk historia och försöka skärskåda och göra en objektiv analys. Det här stämmer, det här stämmer inte lika bra och så vidare. Utan det måste analyseras på en annan nivå, kanske vilka nutida intressen är det som kan analyseras genom det här narrativet? Sådana saker.

Boris

Ja, det. Precis det måste man göra och samtidigt också utgå från att man kommer att försköna och ljuga i officiella historieskrivningar. Ryssarna kommer i en miljon år förneka morden på Ikatinskogen och de efterföljande morden på den polska eliten.

Och det finns ingen skäl att inte peka fingret åt de anklagande och säga att det där var ondskefullt. Men det är andra saker som är i spel här. I Sverige har vi den här konstiga föreställningen att det går att skriva en slags historia med. Och att det måste finnas någon... Alltså, det finns den här föreställningen att det måste finnas krafter i världen hela tiden som är helt igenom, goda, rena, sända av Gud.

Det måste finnas. Andra världskriget måste det ha funnits. Någon som har kraft som är helt igenom god och någon som är helt igenom ond. Och så var det inte. Men genom att man tror detta så kommer man ju att skriva historien på det sättet. Och då blir den faktiskt smått obegriplig. Vilket vi har praktiska politiska problem med idag. Eftersom folk ofta har en förvriden uppfattning om det europeiska 1900-talet.

Martin

Jag känner oerhörd, på ett personligt plan, oerhörd dubbelhet inför den frågan. Därför att å ena sidan så är jag så otroligt trött på diskussioner om europeisk 1900-tals historia. För att det känns att de leder alldeles någvart. Och samtidigt känner jag mer och mer varje år som går att det går inte att komma runt de frågorna. Och det är de absolut viktigaste frågorna.

För att om vi ska komma någon vart, om vi ska kunna förändra folks medvetande, så är det där vi måste... Det är framförallt där vi måste gräva och göra saker. Du knyter an till en reflektion. Jag tänkte försöka försöka artikulera den även om det kanske blir lite rörigt och bolla över den till dig Boris. Det. Om man konstaterar till att börja med att vi måste ha en historisk syn, vi måste ha historiska narrativ som formar våra medvetanden och framväxande generationers politiska medvetande och så vidare.

Men det är inte givet var i historien de kritiska narrativen finns. När jag läste den här sen så kom jag att tänka på en diskussion som vi hade på Bubblor BVS ganska nyligen. Apropå en person i svensk som heter Magnus Stenlund, som är en person som finns, jag tror man kan säga, i den nationella sfären i vid bemärkelse. Alltså han är inte, jag tror inte han är någon hardliner, mer någon person som finns kanske i nätverken kring, jag ska lägga tand på tungan nu för jag vet inte exakt var han publicerar sig, jag vet att han har varit med i SwebTV till exempel, den typen av kretsar.

Han har ett projekt, han är ekonom egentligen, men han har ett projekt som handlar om att... artikulera i litteratur i skönlitterär form en ny svensk nationalmyt där han vill gå tillbaka till väldigt gamla texter, gå tillbaka till till exempel eddorna, gammal historieskrivning, fornordisk mytologi och så vidare och väva ihop ett stort narrativ i romanform, som en romansvit tänker han sig, för att skapa ett sånt, ett historiskt narrativ som kan ligga till grund för ett uppvaknande för för svenskar och så vidare.

Vi hade en diskussion där på BBSN, jag tänkte rekapitulera hela diskussionen. Det fanns de som var entusiastiska för den här idén, det fanns folk som var mer skeptiska. Men en sak som slår mig när jag läser den här isären, det är att när Ryssland, eller Putin, skridit i verket för att skapa en rysk nationalmyt som ska ge energi, kraft och vägledning. Han går inte tillbaka tusen år i tiden eller fem tusen år i tiden, det slaviska folkets ursprung.

Eller han pratar inte ens om det tredje Rom mellan klassiska ryska myter, utan han går bara liksom 70 80 år tillbaka i tiden. Han går inte ens hundra år tillbaka i tiden, och det är där han tror sig hitta den den moraliska sprängkraften i ett historiskt narrativ. Och man har apropå det som jag var inne på alldeles ny så tror jag att han har rätt. Det är på gott och på ont. Jag ska tyvärr så är det 1900 talet som vi måste brottas med.

Det här är en av de flesta avslutningar som vi har. Min fråga då, kanske något ledande till dig Boris, det är Är det någon poäng med att försöka bygga ett historiskt narrativ, en nationalmyt som går tillbaka till uttiden, när vi är så fixerade på 1900-talet? Eller är det även för Sverige så att om man ska förändra den nationella historiska bilden så är det de senaste 100, kanske 150 åren man måste fokusera på?

Boris

Alltså det gäller ju, vi måste ju komma ihåg alltså, att det gäller ju att De myter om tillståndet i världen och den någorlunda moderna historien som människor lever i, de är faktiskt formade i USA och i stor del av Hollywood och i den populärkulturella industrin där. Så att jag kan svårligen se att det är någon idé att ta något avstamp i något annat än den någorlunda moderna historien.

Annars kommer man att hamna helt off alltså. Det är enda sättet att bryta in i hjärnan på människor. Ett utmärkt, om än, det är inte min favoritförfattare eller person, exempel, jag tror du var inne i någon gammal bubbla-sändning på Jan Gejo. Han hade ju ett specifikt politiskt mål alltså, att Få igenom sina vänsterståndpunkter, se till att de fick ett allmänt genomslag.

Och dessutom sprida propaganda för den palestinska saken och lite tredjevärde romantik. Och så satt han sig med att linera upp vad som behövdes för detta. Och sen skrev han tio Carl Hamilton böcker och fick ett djävulst genomslag alltså. Det var för att han grep dels in i modern mytologi, använde sig av den och skrädde sig dödhjältar och figurer så att det passade in i detta.

Och ska vi lyckas med en ny svensk nationalmyt som står i samklang med nationens intresse, det är viktigt för Hamiltonsviten tycker jag inte stod på något sätt i samklang med nationens intresse. Men ska vi lyckas med detta så måste man förfara på samma sätt och hitta de punkter från andra världskriget och framåt.

Tack för mig för att du tittade! Där man kan skapa mytologiska hjältar, soldater, agenter, politiker som värnar nationen. Det är jätteviktigt.

Martin

Jag har inte läst något av dem själv, men jag gillar ju Jan Geo, är en fan mot villet skräck blandat för tjusning. Jag har läst många av hans böcker och kan känna respekt för hans projekt, inte minst av de skäl som du nämner, Boris. Det finns även andra liknande svenska vänsterförfattare som jag tycker är ganska intressanta som Majs Sjöval och Per Wahlö till exempel, som också skrev tio böcker på raken med en extremt tydlig ideologisk agenda för att trycka ut sina vänsteridéer.

Och det blir det med våra yngre lyssnare, de ikoniska böckerna om Martin Beck och Gundahl Larsson och Lennart Kållberg och de andra poliserna i Stockholm på 60- och 70-talet som det nu har gjorts 300 filmer om också. Det är ett väldigt framgångsrikt projekt, det är häftigt. John G. O. har skrivit en ny serie, jag tror att det är en trilogi eller något sånt där som handlar specifikt om 1900-talet som följer ett antal familjer, en familj kanske, genom... genom flertal generationer i ett antal olika romaner. Där är han ännu mer fokuserad på precis det här med att skriva 1900-talets historia.

Boris

De har inte fått lika stort genomslag i vare sig i försäljning eller hur de är omskrivna. Jag tror inte de kommer leda till filmer heller. Det är lite mer familjekrönika. Och det är inte riktigt vad folk behöver. Det är ju faktiskt något att se upp till. Den här övermänskliga hjälten som har lite skavanker men som ändå är större än någon annan människa man kan tänka sig med stålmannen förmåga nästan. Och det saknar den här sviten om den norska familjen.

Martin

Att han inte har någon Hamilton?

Boris

Nej precis. Alltså inte något som kommer i närheten. Så en national. Myt måste ha hjältar som är förankrade i den mytologi som redan finns, men som vänder sig emot den som Hamilton gjorde. Och det är liksom ingen idé att gå tillbaka till Odin, Thor och börja därifrån och köra Nyheden, Stamsk, Svenskan och deras Hövdingar.

Det funkade 1912, det funkar icke idag. Det funkade på mig till exempel. Det funkar. Fast det var i Svenska, där det var mina hövdingar, så pass skickligt komponerad var den. Det krävs att det kliver fram en kompetent, en driven författare som kan hantverken, som tänker rätt politiskt och som faktiskt kan populärkultur och kan...

Det kunde ju sjövalv vara löpande. Kunde ju Henning Wankel också och det kunde Jan Gio, eller kan Jan Gio. De visste vad de gör helt enkelt. Och jag tror att de som befinner sig på motsvarande sidan har inte insikten riktigt om hur slibstilen ska dras. Det blir för akademiskt det hela.

Martin

Jag skrev någonting sånt på BBSen att kanske att kanske att den här Magnus Stenius skulle kunna bli en höger. Ja, en geolog som där. Men fan tror jag håller tummarna för det. Men men jag undrar också om det är om det är rätt fokus. Men om man ska tänka lite grann på vad som eventuellt kan vara rätt fokus. Bara ska avrunda ganska snart, men jag tycker så intressant fråga skulle bara vara nyfiken på borde som du har några spontana tankar.

Alltså säger du Ryssland skriver sin historia nu och de fokuserar på andra världskriget och säger det. Ryssland räddade Europa undan Hitler och sen dess har vi varit en trygg, stabiliserande, stärkande kraft i Europa och i världen generellt. Det är åtminstone en av huvudpunkterna i deras narrativ. Vad skulle kunna vara ett narrativ om Sverige som man lyfter fram på något sätt liknande sätt för att omforma Sveriges självbild?

Boris

En svensk självbild idag består ju väldigt mycket av dåligt samvete. Det är det svenska normaltiståndet. Flaggpryglas har ju alltid varit onda. Om vi glömmer bort det här med slaveriet och fåneriet och tänker så är det ju andra världskriget.

För att ta ett väldigt konkret aktuellt exempel på fel sorts bok så kan man säga att Ingen tolkar mig fel, Aron Flams bok om andra världskriget och Sveriges agerande är ju väldigt omskriven nu och blivit idiotiskt och brutalt censurerad och beslagtagen och det där är rent svineri. Men boken i sig är ju bärare av väldigt märkliga felaktiga tankar som jag inte vet vad de ska leda till.

Här finns det dåliga samvetet, Sverige borde gått med i andra världskriget. Sverige borde ha varit med. Det största som Sverige gjorde under 1900-talet, om man frånser andra viktiga saker innan andra världskriget, det var att man lyckades hålla sig utanför andra världskriget. utanför stormaktskriget som Per Albin Hansson sa, som Sverige inte har någonting med att göra.

Så att givetvis så ska man ju skapa en hemlig avdelning i säkerhetstjänsten som håller efter stormakternas agenter i Sverige och avlivar dem vid behov och också gör kommandoräder i omgivande länder. Alltså agenter som värnar landets neutralitet i andra världskriget.

och som då förklarar varför det är nödvändigt att inte ge sig in i detta krig. Man tar alltså inte ställning. Och den där agentgruppen fortlever sedan givetvis i de underjordiska grupper som förbereds ifall man skulle bli invaderad av Sovjetunionen efter andra världskriget. Och så där så bygger en Hamilton som börjar tidigare men som inte strävar efter att alltid släppa in Sverige på tredje världens sida. Utan strävar efter att avliva alla som vill släppa in Sverige på någon annans sida. Det tror jag kan bli jättebra.

Martin

Det var en väldigt kul, väldigt konkret idé. Där gav du ju hela storyn på ett bräde faktiskt. Alltså väldigt fint. Men om jag... Men den moraliska idén är någonstans att Sverige är ett litet land men ett starkt land som är oberoende och har lyckats försvara sig oberoende mot alla odds genom flera världskrig och även på andra sätt. Man kan givetvis dra den linjen längre bak i historien om man vill. Det är någonting åt det hållet som är den moraliska idén. Ja,

Boris

och att det är någonting gott och stort att göra där. Och då slår det också mot tanken på att Sverige ska vara världsamvete, mest humana landet i världen och så vidare. Sverige ska vara ett land som tar hand om sig självt. Det är liksom det goda.

Martin

Mycket intressant. Då håller vi tummarna för att någon skriver de tio böckerna. Du som lyssnar och du känner dig klir i skrivfingrarna. Här har vi story för en tio romansvit på ett bräde. Sätt igång och knacka på skrivmaskinen.