Transkribering
The Great Awokening: Varför har vita liberaler på historiskt kort tid radikaliserats?
Martin
Joakim Andersson, vita liberaler har på historiskt kort tid radikaliserats, bytt ut hela sin världsbild och gått in i ett hysteriskt kollektivt tillstånd. Oklar orsak till händelsen som på allvar verkar ha tagit fart runt 2013-2014. Matthew Iglesias begrepp The Great Awokening, högst passande att beskriva fenomenet.
Det här är en text från Joakim Andersson, Oskarey. på motpol som han ofta gör kan man säga, introducerar. en diskurs i den svenska debatten. I det här fallet diskussioner om The Great Awakening. Han länkar till ett par texter, dels en text på We Dare, skriven av John Derbyshire, som handlar om vad som hände 2013-2014 under det här skiftet.
Men en riktigt tung artikel i det här sammanhanget som också länkas från den här texten är Matthew Gleason. Det är en av de mest läsande artiklarna på Vox.com. Vänstersajten Vox.com. Matthew Glesas är en välkänd vänsterextremist. Men den här artikeln, publicerad i april i år, är det riktigt tunga materialet. Den är väldigt systematisk, välresurserad och har många bra poänger.
Jag gillar sådana här texter när man vet att man är totalt oense med den som skriver om det. och slutsatserna, men man kan nästan helt och hållet dela själva analysen, sakbeskrivningen. Man bara ser det ur lite olika perspektiv. Om vi ska säga någonting om det här själva begreppet, The Great Awakening, så till det började med kan vi säga att själva termen The Great Awakening är en sorts historisk referens till någonting som kallas för The Great Awakening.
Det finns två eller tre historiska episoder som man kallar för The Great Awakening. Men det som man syftar tillbaka på i det här fallet är det man ibland kallar för The Second Great Awakening. Det var en sorts kristen, religiös nyblomstring som ägde rum på mitten av 1800-talet, första halvan av 1800-talet, då nya kristna evangeliska grupper...
växte i starka och hade väldigt mycket framgångar. Det var grupper som baptister och metodister som svepte över hela USA. Och det här hade man brukar säga att det här hade stora konsekvenser, bland annat på diskussioner kring slaveri i USA. Och att det här var en del av uppbyggnaden mot det amerikanska inbördeskriget.
Det finns en poäng med nämnaren här därför att det är, som vi kommer komma till, så är det här en Det är en historisk konnotation som är ganska viktig. Men vad är då The Great Awakening? Jo, det är en utveckling, en vändning, någonting som har hänt de senaste 5-10 åren. Där vita liberaler i USA har gått så långt åt vänster i rasfrågor att de står till vänster om de etniska grupper som brukar vara mest extrema.
Till exempel afroamerikaner. Ni har några exempel på det här. den här boxartikeln är otroligt läsvärd. En av enkätfrågorna som man ställer är Borde svarta kunna klara sig själva och förbättra sin situation och komma i kapp vita människor utan någon särskild hjälp? Nu är det, till skillnad från tidigare, så är det nu fler afroamerikaner som svarar ja på den frågan än vita liberaler.
De vita liberalerna har gått från att vara mer optimistiska... vad är de svarta möjligheterna att hävda sig på jämna villkor till att bli mindre optimistiska än de svarta själva är. Och ett annat exempel man ser i opinionsundersökningarna är att de vita liberalerna är mycket mer positiva till invandring än de är tidigare.
Och de är mer positiva till invandring än vad Latinos är. Och tidigare var det omvänt förhållande. Och samma sak om man frågar om folks inställningar till... Mångfald, etnisk mångfald i allmänhet. Gör mångfald att USA blir en bättre plats att bo på? Man ställer den frågan. Så säger vita liberal nu, de är mycket mer positiv till mångfald än vad svarta och latinos är.
Och latinos ligger närmare i sin uppfattning, ligger närmare konservativt i sin uppfattning. än en vita liberaler. Den här utvecklingen då, nu i diskussionerna dagligdags så associerar man det här ofta med Donald Trump. Man pratar ofta om Trump och Trump är en stor polariserande händelse. Trump har splittrat det amerikanska folket och Trump är en sån rasist.
Han piskar upp alla de här rasistiska stämningarna med sina hundvisslor och så vidare. Men det man kan se väldigt tydligt i de här siffrorna det är att det här var en förändring. som ägde rum innan Trump kom till makten. Så att om det finns ett orsakssamband så måste det snarare vara så att först hände The Great Awokening, först hände den här polariseringen där väldigt många vita liberaler radikaliserades i rasfrågor och fick en helt annan attityd.
Och sen så ledde det till att de vänster radikaliserades och sen förmodligen att en hel del vita demokrater, folk som tidigare röstade på demokratiska blev rasradikaliserade i andra hållet och gick över till Donald Trump för att de var rasister. Förlåt, det här är Matthew Iglesias tes som jag försöker återge.
Men den röda tråden där, om jag ska sammanfatta, det är helt enkelt att det är en helt annan typ av rasdiskurs som har kommit in. Till exempel att man pratar om det svenska termen som brukar användas, det är strukturell rasism. Man pratar om att det finns en rasism. stora strukturella systematiska problem med mer eller mindre subtil rasdiskriminering som är som ett fundamentalt problem och som orsakar en massa andra problem.
Som är orsaken till att det finns en massa ojämlikheter mellan vita och svarta i USA. Det var inte så länge sedan som de allra flesta vita demokrater i opinionsundersökningarna som åtgärdsförsökningarna den här artikeln väldigt intressant, som de trodde att det var brist på individuella initiativ och individuell drivkraft som var den huvudsakliga källan till ojämlikheter mellan de här rasgrupperna.
Men nu så säger nästan allihopa att orsaken är diskriminering, strukturell rasism som leder till diskriminering. förändringen i diskurs som beskrivs här. Och hypotesen är att det är någonting som har hänt ungefär från 2014 och framåt. Så har diskussionen blivit väldigt annorlunda och skiftat i riktning mot identitetspolitik och alla de här sakerna.
Och det har skett liksom en polarisering längs den här axeln. Om vi börjar där, Niklas, skulle du säga att den här... beskrivningen är rimlig? Och i sådana fall, om man ska börja spekulera, vad beror det på att det här skiftet är inträffade? The Great Awakening?
Nicholas
–Ja, det är väl en korrekt iakttagelse. Jag ska väl omformulera det något, men det är väl korrekt att säga att vänsterns psykos har tilltagit. –Om vi ska spekulera i varför... Jag ska väl gå rakt på sak och säga att här har Mencio Smålbagg den absolut otvetydligt bästa förklaringsmodellen.
Han säger att den moderna vänstern, universalismen som han kallar det, det är mer än bara extremvänstern, men extremvänstern är väl i framkant då. Det är direkta arvtagare till gamla puritaner som. De som först invandrade till USA, som sen byggde upp vissa institutioner, inklusive Harvard.
Och hans modell för att förutsäga var vilka åsikter hade USA 1890. Ja, men de hade de åsikter som Harvard hade 1840. Vilka åsikter hade USA 2014? Ja, de hade de åsikter som...
som Harvard hade ungefär 50 år tidigare, det vill säga i mitten på 60 talet. Det är ungefär så trenderna brukar gå. Kalla även inbördeskriget för han är väl inte den enda som har sagt att det var då Massachusetts erövrade Nordamerika. Men men, det finns extremt tydliga paralleller i hur hur vänstern beter sig och hur gamla.
kristna människor betedde sig den här tendensen till häxjakter. Det tror jag att jag har tagit upp tidigare är att det är mer än bara en metafor när vi kallar mediedrev för en häxjakt. De speglar väldigt mycket hur gamla människor betedde sig när de trodde att någon hade gjort något dåligt.
Man har lite av den här kristna, i synnerhet protestantiska bilden av ondskan. som man absolut inte kan befatta sig med. Det finns ju inga kristna berättelser där någon har ingått ett förbund med djävulen och allting sedan visar sig gå bra. Det händer ju aldrig. I bästa fall så gör de liksom, de kanske lyckas göra avbön och bli räddade av Gud.
Men då är det ju genom att de helt och hållet tar avstånd och fördömer från alla former av sataniska influenser och om någon då har blivit influerad av djävulen då måste det vara en kristna berättelse. måste den stötas bort från samhället, i värsta fall dödas. I modern vänsteristisk tappning så är det inte riktigt den kristna jävelskestalten utan det är istället Hitler som är jäveln.
Skapelsen hände inte innan Edens lustgård. Skapelsen händes under andra världskriget. Det är då världen skapades. Varifrån kommer länderna? Det kommer från de stora titanerna. Det vill säga imperierna som fanns innan andra världskriget och så dog de lite som grekiska titaner eller jättenhymer och från deras kroppar så skapades världens moderna.
nationer, inte alla men tillräckligt många för att en okunnig person ska kunna avrunda uppåt till 100% om nationerna kommer från andra världskriget, deras gränser och sådär. Hitler var djävulen, nazisterna var hans demoner. Vad är en ny nazist? Ja, det är en modern demon som liksom kommer upp från helvetet och utövar sitt sataniska, hitleristiska inflytande på samhället och precis som du aldrig kan acceptera en människa som sitter och ingår i ett samhälle som är så förbund med djävulen så kan du aldrig acceptera någon som ingår förbund med Hitler-djävulen då.
Och givetvis så var det inte speciellt många häxdömda förr i tiden som gick runt och sa att de hade ingått förbund med djävulen. Det var någonting människor i allmänhet spekulerade om bara och så är det givetvis idag också. Du kan se samma sak faktiskt på, om man ser väldigt underutvecklade afrikansk landsbygd där de har regelrätta häxprocesser. Det fungerar ju på precis samma sätt som ett mediedrev i den moderna västvärlden.
Vi bränner inte folk på bål längre, men det är samma idé att den här personen är alltigenom ond. Nu kommer Hitlers ande här och spökar om vi inte gör oss av med den här personen. Vi kan inte kompromissa, vi kan på inga sätt försöka lära oss något av dem för då kanske vi blir korrumperade och fördärvade. Vi ska bara avplattforma, vi ska bara ta avstånd, vi ska bara fördöma.
Det som har gjort vänsterismen extra giftig idag är att den har kristendomens syn på den absoluta ondskan. Den har förlorat kristendomens syn på absolut godhet. Kristendomen gillar ju att förlåta människor i många fall kanske i situationer där de inte borde förlåta människor, men även i många fall som de här.
Om du faktiskt tar avstånd från dina irrläror så kan du accepteras tillbaka in i gemensamhet. Det hände även på ganska hög nivå under den medeltida kristenheten, att man hade ingen yttrandefrihet i modern bemärkelse, utan om du hade publicerat en text som ansågs utgöra ketteri, då kunde det bli angripen av kyrkan.
Men om du bara gjorde avbön och sa att jaha, ja, nej, men påverna har uttalat sig, eller inkvisitorn, eller biskopen, eller vem du nu har sagt att det är kyrkan. Okej, jag har lärt mig av mina misstag, jag tar avstånd och fördömer och så vidare. Då tyckte man, okej, säg så här många av Maria och sen så får du komma och bikta dig. Sen så är allt bra, sen så blev du accepterad igen. Du blev inte bränd på bål bara för att du publicerade en chattersk text.
Det var bara att återta sina ord så kunde man få fortsätta, inte bara fortsätta leva, men även få fortsätta verka som intellektuell och som författare. Det där existerar inte idag. Idag finns det ingen förlåtelse för att den... Den moderna vänstern har kvar sin djävulsig stalt i form av Hitler och sin helvetesbild i form av det tredje riket.
Men det finns en annan bild av den här. ingen Gud i den moderna vänstern och det finns därmed heller ingen kraft som kan förlåta människor som korrumperats genom att ha beblandat sig med den rena ondskan. Det är det vi nu börjar se konsekvenserna av och det är det också som kanske delvis har låtit vänstern konkurrera ut kristendomen på många plan.
Om du har den vänsterisiska demokratireligionen som inte förlåter människor. och så har en kristenom som förlåter människor. Ja, men vilken kommer vara bäst på att göra sig av med sina fiender? Ja, det är antagligen den som inte förlåter människor. Det är den som kommer ha störst memetisk potential för spridning och för att undanröja hinder.
Martin
Mm. Ja, jag tror definitivt att du är rätt ute i att söka orsakerna mycket längre bakåt än någonting som hände 2000-talet. Återigen, det här är Matthew Glesias idé litegrann. Han tror såhär att startpunkten för honom, då det verkligen vände, var 2014 när det var upplopp i Ferguson, Missouri. Det är säkert många som minns om, om de har lyssnat på det i bubbla.
Det var en av flera händelser under den här tiden i USA, där en ung svart person blev skjuten av en vit polis. I det här fallet var det en ung svart person. en ung man som heter Michael Brown som blev skjuten. Och det Mattias Gleasjär säger är att det blev lite annorlunda den här gången därför att sociala medier hade slagit igenom.
Så att både själva skjutningen av Michael Brown och upploppen som följde fick en helt annan sorts uppmärksamhet och det blev olika typer av feedback-loopar på sociala medier som gjorde folk mer medvetna. Och man hade, 2012 så fanns det en liknande händelse där afroamerikansk som heter Trayvon Martin blev skjuten. Och där, en av de uppmärksammade saker som hände då, även under valet lite tidigare, var att Barack Obama blandades till eleken.
Och det är någonting som jag gärna skulle vilja återkomma till lite grann. Men rimligen är det så, som du också är inne på, att de underliggande orsakerna till att det här händer går mycket, mycket längre bakåt. Och vi får också sånt uppstånd. från Joakim Andersen i hans artikel. Han skriver att...
Jag ska se om jag kan hitta hans formuleringar. Han skriver väldigt bra formuleringar. Dels så skriver han om att vi kan använda Gustave Le Bons teorier om masspsykologi och masshysterier för att förstå de här sakerna. Framförallt vill han ta ett djuppsykologiskt grepp. Det han menar på att mälta...
mellanskikten i samhället. Radikaliseras på grund av ett djupt existentiellt underskott där bristen på mening och identitet får patologiska konsekvenser. Och han menar också på att den här med raskonflikterna är en sorts falsk konflikten, en schimär som används för att som ett sätt att maskera en klasskonflikt mellan good whites och Bad Whites.
Han skriver kamp mellan klasser kläs här i ideologisk Rappa Kallje kostym som tal om rasism när det egentligen handlar om subalterna klassers försök att försvara sin levnadsstandard och framtid. Om klasskampen för Marx stod mellan borgare och proletärer kan man dock tillägga att den idag står mellan den manageriella elit som kontrollerar massorganisationerna i både offentlig och privat sektor på ena sidan och vanligt folk på andra.
på den andra sidan. Och definitivt så tänker jag, jag tänker ju i liknande termer som du uttrycker Niklas, att det har att göra med de här vänster trenden som kommer i full blomning här, är någonting som går tillbaka hundratals år åtminstone i historien. Och det sker också i kontexten av en europeisk civilisation i vidare bemärkelse inklusive USA som är den största.
mer och mer existentiellt utarmad, som Joakim Andersson skriver, livstrött. Och civilisationens livströtthet skapar grogrunden för de här toxiska idéerna. Och det här är någonting som har legat och puttrat på Harvard och de andra eliteuniversiteten väldigt länge. Och jag tror att det är väldigt exakt fortfarande med Old Bugs-formeln att...
Titta då, 2014, 50 år tidigare, 1900. Så var det ju definitivt väldigt mycket av de här rasfrågorna som stod i fokus på mitten av 60-talet på Harvard och liknande ställen. Men det är också intressant att se på lite grann, om man ser det som de långa trenderna, de långa vågorna, så finns det också kortare vågor och fluktuationer.
Och det finns ju alltid i varje givet skede utlösande faktorer som påverkar. påverkar kanske inte vad som händer men när det händer. En sak som jag tycker är ett underskattat faktor i det här som jag pratade lite grann om tidigare och skrivit om det på BBSN flera gånger det är Barack Obama.
Och Obama nämns i den här Vox-artikeln. Det är väldigt intressant tycker jag, att de lyfter faktiskt upp honom att att Obama är missförstådd ras-diskursen. rasdynamikerna skiftade i USA under Obama på ett sätt som var oväntat för de flesta. Men det är intressant att vare sig John Derbyshire på vidare eller Joakim Andersson på motpol nämner ens Obama, han dyker inte ens upp i deras analys.
Färre än det för Joakim Andersson tar ett längre perspektiv, men John Derbyshire på vidare han sitter och skriver stycke upp och stycke ner om Jonathan Haidt som verkar vara någon sorts sambild påskivning att han är en kompis till honom. Han är som en fin man och så vidare. Men en person som inte var en fin man var Barack Obama. För att när han dök upp på den amerikanska politiska scenen så var han väldigt nytt och annorlunda och väldigt lockande för många amerikaner.
Därför att här hade man äntligen möjlighet att sätta en punkt för alla raskonflikter i USA. För att om man kunde välja en svart president då måste det ändå vara definitivt slut. på allt pratar om att svarta är förtryckta och att det finns en massa rasism och sånt där. För att om vi gör en svart man till president, då måste vi kunna lägga allt det där bakom oss och gjuta olja på vågorna och vända blad och gå vidare.
Och det var nog det som de flesta vanliga amerikaner trodde skulle hända. Men, i själva verket så blev det exakt tvärtom. Så att Obama var väldigt försiktig under sin första valkampanj och under sin första mandatperiod. Så tog han ner Rafael. Han var post-racial, som han säger. Obama är naturligtvis otroligt vit. Han är ju inte afroamerikaner i den traditionella marknaden.
Han är inte ettlängd till slavar. Han växte upp med sin vita mamma och han har gått på vita elitskolor, lite universitet och så vidare. Han lyfte fram de sidorna väldigt mycket. Det var inte som att han gick runt och pratade ebonics och han pratade heller inte en rasfråga. Han var väldigt post-racial i sin retorik. Men när han växte upp... satt i Vita huset så var det som att han tog varenda tillfälle att lyfta fram rastänkande och eskalera de här raskonflikterna.
Och framförallt i den andra mandatperioden, Trayvon Martins incidenten, den inträffade i början av 2012, det vill säga när valkampanjen började dra igång för att han skulle bli omvald. Och det var då han sa de här berömda orden att om jag hade en son så skulle han se ut som Trayvon Martins. Han försökte skapa en så direkt förhållande. personlig koppling mellan sig själv och den unge svarte mannen som var skjuten.
Men sen under Obama, framförallt under den andra mandatperioden, så var mitt intryck i alla fall att så fort han var omvald och inte behövde bekymra sig om att bli vald igen så tryckte han gasen i botten. Och som jag skrev häromdagen på BBSen, att nu befinner sig den amerikanska politiska scenen i ett livsfarligt läge.
Därför att... Det finns enormt stora spänningar, de här raskonflikterna, ras-animositeten har eskalerats till en extrem nivå och det är väldigt polariserat. Just nu lever vi i Trump-eran som är ett sorts undantag. Trump var någonting som inte skulle hända egentligen. Jag passar inte in i den övergripande berättelsen, de övergripande trenderna, men så fort Trump försvinner så tror jag att det blir en stor upprepadning.
Då kommer vi direkt återvända till där vi var. Och då kommer de här konflikterna explodera. Det finns en intressant formulering om det här i Vox-artikeln. Jag ska se om jag kan hitta den. De skriver om policyförändringar. Och då skriver de om förändringarna, att man börjar prata om strukturell rasism osv. Vilket öppnar upp möjligheterna till svepande politiska förändringar antirasistiska koalitionen så småningom kommer till makten.
Och det är exakt det som kommer hända efter Trump. Och man ser det nu till exempel i demokraternas primärvalskampanj att alla kandidaterna pratar otroligt mycket om rasfrågor. Jag är otroligt fokuserad på det här. Även då kandidater som för fem år sedan, tio år sedan var helt ointresserade av de här frågorna. Joe Biden har till och med inverterat track record att han har varit, han får väldigt mycket kritik för det nu, för att han har varit väldigt woke genom årtiondena.
Men nu är de all in på de här idéerna och så fort Trump försvinner så kommer det här explodera. Min lilla spaning är att då kommer The Great Awakening verkligen blomma ut. Det här vi ser nu är bara ett förspel och allting kommer givetvis skyllas på Trump. Det här är retoriken som finns kring det här att det är så många tror att The Great Awakening är en reaktion på Trump. För Trump är en så oerhört rasistisk politiker.
exceptionellt rasistisk och symboliserar hela det rasistiska amerikanska systemet. Givetvis så är det en väldigt bizarr idé, en bizarr anklagelse från Donald Trump. Aldrig pratat om rasfrågor, aldrig såvitt Javid har sagt någonting som minst är rasistiskt eller gjort någonting rasistiskt. Han verkar vara en genuint post-racial, icke-rasistisk, antirasistisk president.
Men det finns en oerhört stark retorik. som byggs upp kring det här. Så att så fort Trump försvinner så kommer de här konflikterna explodera och då kommer man lyfta fram Obama som frälsaren. Obama försökte rädda USA, försökte frälsa USA undan den här raskrigsapokalypsen. Men sen kom Trump, den stora onda hitleristiska superrasisten.
Människor har verkat precis tvärtom. Det som jag tyvärr tror kommer hända att Trump blir rädd. Att det var Obama framförallt som riggade USA för en sån här racexplosion. Och sen har själva detonationen blivit fördröjd bara i åtta år på grund av Trump. Det finns djupare historiska orsaker, men när jag tittar på det här så tycker jag bara att det ser ut som att... Jag vill gärna bli korrigerad, jag kanske har en för simplistisk perspektiv.
Men jag tycker bara att det ser ut som att Obama och hela den kollektiva amerikanska nevrosen kring att ha en svart president... Det är en enormt viktig faktor i det här. Hur skulle det inte kunna vara det? På tanke på USAs historia, hur rasrelationerna där fungerar och vad Obama faktiskt gjorde.
Nicholas
Ja, vi pratade tidigare i inslaget om vikten av att aldrig be om ursäkt för vänstern. Att välja Obama var ju, som du var inne på, många tänkte att nu kan vi väl dra ett streck över det här. Nu kan folk sluta säga att det här är ett rasistiskt land. Vi har haft vår mulatt president då. då kan väl alla tycka att det är bra, vilket är precis lika dumt som att gå ut och pudla under ett mediedrev.
Det här var som att hela landet gick ut och kollektivt pudlade inför fänstern och tänkte att nu kommer allt bli bra. Givetvis hände motsatsen. De fick en enorm... De fick en powertrip och bestämde sig för att gå bärkärkagång över den politiska debatten och allting blev...
mycket värre. Det här är för övrigt också något som man kan hitta rötter i. Just valet av Obama är ju ett modernt exempel på det. Jag får tillåtas återgå lite till de här historiska parallellerna. Det är, hur ska man uttrycka det? Det har rötter i gammal puritanism, men det har specifikt rötter i anglo-puritanism.
Lusaxisk, lutheransk puritanism. Det här kan man se rester av än idag. Jag vet att jag kan göra det inom mitt eget jobb. Det här är en sån här grej man stöter på när man jobbar med internationell kundsupport. Alla inom i-gamingbranschen jag har pratat med har exakt samma syn på den brittiska marknaden.
Därifrån stöter man på de värsta kunderna. Det finns såklart många tillfällen. trevliga britter men folk både där jag jobbar och på andra företag är men de tycker att den brittiska marknaden är ökänd därför att det är något något speciellt någonting särskilt otillmötesgående i attityden hos många kundkontakter därifrån som man inte ser från andra länder och efter efter att jag ägnat en del tid åt återförsäkringen.
fundera på vad är den exakta egenskapen som utmärker dem så är det just att om du sitter och pratar i telefon eller mejlväxlar med en svensk eller en tysk eller till och med en nyländare som har något tekniskt problem, deras pengar har inte kommit in i tid, någonting är inte som det ska. Om du bara ber dem ursäkt och säger att vi beklagar att det har blivit så här, det är jättesynd och så vidare då lugnar det ner i situationen.
Alla som lyssnar känner säkert igen det här och tycker att det här är bra. Det här är fullkomligt uppenbart. Om du säger till någon att du ber om ursäkt för att det har gått snett, då lugnar du situationen. Du har så att säga räddat deras heder eller vad det nu är för psykologisk mekanism som ligger bakom det där. Bland en viss typ av brittiska kunder så är det exakt motsatt princip som gäller om du ber om ursäkt.
Det här kan jag påpeka, det har såklart ingenting att göra med vänsterpolitiska kunder. då är det garanterat ingenting att göra med lutheransk teologi. Det är helt väsenskilt från den typen av tankevärde. Det handlar bara om en kund som interagerar med ett företag. Men om du ber om ursäkt till en britt, de flesta britter eskalerar situationen.
De ser det som en provokation. Jaha, du erkände att du gjorde fel. Ja, men då så. Du säger ju själv att du har gjort fel nu. ska jag ha någon typ av kompensation, vilket vi känner igen från vänsterns modus operandi. Det är någonting med Storbritannien har som en slags, så här ska jag uttrycka det, Storbritannien har en underklass av unikt lågkvalitativa vita människor.
Det är därför ras integrerade kravaller i Storbritannien. Det är inte för att deras invandrare är så fantastiska. Det är därför att deras inhemska underklass är av så fantastiskt dålig karaktär att de faktiskt kan integrera sig med skräpet som invandrar till landet. Det är det som är bakgrunden till tjävkulturen. De har vita människor som är lika dåliga som afrikanerna och araberna som kommer till deras förorter.
Tänk dig såna här människor. Tänk dig engelsk white trash. Och så tänker du att de har kontroll över hela den här världen. amerikanska etablissemanget. Där har amerikansk politik ett nötskal och de har haft kontroll över det i flera hundra år. Och istället för att vara underklass så är de svinrika.
Martin
En skrämmande tanke som inte desto mindre tycks ha en mycket stor förklaringskraft. Ja, det är spännande i alla fall att fundera på. Diskussionen om the great awokening är någonting som pågår. Men om man vidgar diskussionen litegrann så är det ju... Det är någonting som folk frågar sig ofta i svensk politisk debatt. Varför känns det som att allting har blivit så mycket galnare de senaste tio åren?
Vi har haft en del intressanta diskussioner på BBS om det här. Just apropå de här artiklarna, tror jag att den tråden har diskuterats till exempel av hur har diskussionsklimatet förändrats? Hur är det att prata med vänsterister idag jämfört med hur det var för tio år sedan eller tjugo år sedan? Vissa säger att det är väldigt stor skillnad, andra säger att det inte är så stor skillnad. Om man var med på den tiden, på 90-talet, pratade med Ben Stedt-Dybbe då, så vet man att tongångarna var ganska liknande.
Vilket kan vara en indikation på att det är framförallt någonting som har förändrats i mainstream. Vilket är kompatibelt både med Harvard-hypotesen och med Yglesias hypotes i Vox. Han beskriver det som att det är vita liberaler i mainstream i USA som har tagit till sig det här. till sig teorier och retorik som länge har varit i omlopp bland, jag tror han uttrycker det som afroamerikanska intellektuella som har plötsligt börjat lyssna på mycket mer.
Men vi har också andra fluktuationer som vi hade en ganska stark vänstervåg från åtminstone från 60-talet och framåt som kanske pikade någon gång under 70-talet och där någonstans bröts Vänstervågen övergick i en sorts högervåg som blommade ut under 80-talet. Vi brukar prata bland dem om Reagan, Thatcher, Eran.
I Sverige så sköt de Palme och sen blev sossarna nyliberaler. Och sen hade vi någon typ av högervåg eller någonting annat än en renordrad vänstervåg framåt.
Nicholas
Martin
Precis, och det var ju en väldigt viktig händelse som givetvis... först pumpade upp väldigt mycket både nyliberalism och neokonservatism och sådana här idéer i det allmänna medvetandet. En sorts triumfatorisk yra och idéer om att nu var historien slut och så vidare i och med att muren föll.
Givetvis var det en väldigt viktig vändpunkt för vänstern. Idén hade funnits i många årtionden att vänsterns traditionella orientering kring kulturarvet –ekonomiska frågor och analyser av klassförtryck– –och exploatering av arbetarklassen, var fler eller otillräckliga modeller.
Det fanns från Gramsjö framåt idéerna om att man måste utvidga perspektivet– –till en kulturell sfär och kämpa för en kulturell hegemoni– –inte bara ett klasskrig som man tänkte sig tidigare. I och med att Sovjet föll var vänstern definitivt tvungna att... att exekvera de här planerna på att röra sig bortom den mer traditionella socialismen, ekonomiska perspektiven och så vidare.
Och röra sig in på mer kulturella renor, men också hitta till exempel att göra feminism till den viktigare frågan den har varit tidigare. Man började forma diskurserna kring olika typer av sexuella minoriteter med homosexuella, nu är det inte alls inne med homosexuella, nu ska det vara transpersoner som byter om till nästa grej. Och därför ser vi att vänstern jobbar med det. på många fler fronter nu.
Istället för att bara prata om arbetarklassen och kapitalister och sådär, så har de de allra nya bredare spektrum av fronter som de jobbar på. Och där är givetvis diskursen kring raser, rasism, antirasism och så vidare en av deras mest lovande och kraftfulla projekt som de spridses till.
Där tror jag att Sovjetunionen kollaps är i stället. jätteviktig. Och så tror jag också att i och med att muren föll så fick man lite en sån här en triumfatorisk yra men den övergick sedan i en sorts baksmälla. Och det tror jag blev grunden sedan till att, jag använder de här uttrycken då lite lös, men att högervågen övergick till ännu en vänstervåg.
Och nu är vi åtminstone 10-15, kanske egentligen 20 år in i en vänstervåg. där saker och ting rör sig väldigt mycket åt vänster. Jag tenderar att tänka på det här som en mindre cykel med högre frekvens som löper parallellt med eller som en del av en större cykel eller en större utveckling.
Så även om vi har den här generella Massachusetts-linjen så har vi de små fluktuationerna längs vägen och där är vi en väldigt dålig del av cykeln. cykliskt nu?
Nicholas
Jo, absolut. Jag skulle säga att det är viktigt att lägga på minnet ibland att kalla kriget var inte en konflikt mellan kapitalism och kommunism som vanns av kapitalismen. Kalla kriget var en konflikt mellan socialdemokrati och kommunism som vanns av socialdemokratin. Sen råkade kapitalister även vara mot kommunismen, så de fick hänga på tåget och sossarna lät dem låtsas att ja, ni kan väl tro att det är ni som bestämmer.
och framför allt Sovjet var ju så pass antikapitalistiska att de gillar att pumpa ut propaganda om att de där sossarna inte är riktiga socialister. Det är egentligen kapitalister som styr västvärlden. Men vi som blickar tillbaka till det idag kan väl konstatera att 1900-talet i väster om järnridån var ett socialdemokratiskt århundrade.
Det som hände på 80- och 90-talet och början av 00-talet var inte enbart ett socialdemokratiskt århundrade. kommunismen nådde vägs ände och muren föll. Det var även socialdemokratin som började upptäcka en mängd politiska återvändsgränder. Det är ganska vanligt att man delar upp politiken i ekonomiska och sociala frågor.
Det som hände för socialdemokraterna var att dels när muren föll så visade det sig att det spelade ingen roll hur det strukturerade i de här femårsplanerna. Det finns inget sätt att få en total plan i kommunen. ekonomi att lyckas. Men dessutom så hade man ju i västvärlden försökt se på olika typer av kompromiss modeller som i de flesta fall inte fungerade speciellt bra.
Det var väldigt stora protester i Storbritannien när Margaret Thatcher höll på att privatisera en massa gruvor som sedan fick läggas ner. Men efter att de hade privatiserats och lagts ner. Hur många labor politiker fanns det hur många labor politiker. politiker. Finns det idag som säger att vi ska gå tillbaka till så som det var innan Thatcher.
Vi ska åter nationalisera alla de här olika industrierna. Vi ska börja pumpa in massvis med skattepengar igen. Det är det ingen som gör. Det tycker inte ens socialdemokrater att man ska göra. Det har hänt samma sak på många andra områden när man fått backa och konstatera att den här nationaliseringen var ingen bra idé. Vi får till och med börja delprivatisera vissa saker.
Radio och tv-monopolet. följde Sverige i USA på 80-talet. Man hade inte monopol, men man hade en fruktansvärd massa regleringar. Fairness-doktrinen och sånt här hade man ju på amerikanska tv-kanaler. Det tog Reagan bort. Det har funnits en mängd olika konstiga saker. I Sverige hade vi KLOX, den här statliga restaurangkedjan.
Det är ju ingen som tycker idag att staten ska gå runt och driva restauranger. är inte så jäkla fräscht längre heller. De flesta tycker att det är rimligt att det kan få finnas privatskolor. Det jag vill komma till är att Socialdemokratin fick slut på nya ekonomiska projekt. De hade, och de har fortfarande, ingenting kvar att nationalisera. De sista som hade ett stort socialistiskt projekt att genomföra i västvärlden, det var USA under Obama som ville socialisera sjukvårdssystemet.
Det var det största problemet. Det var det sista ekonomiska projektet man kunde göra inom... den socialdemokratiska politiska arenan. Vilket Obama också gjorde. Nu när jag tänker efter, var det inte ett projekt han slutförde eller gjorde lejonparten av under sin första mandatperiod? Sen kanske de filade lite på det under den andra.
Om vi ska prata om när den här vågen kommer, 2013-2014, det är när den ekonomiska politiken för socialdemokrater är slut. Det finns ingen ekonomisk politik kvar, vare sig i USA eller andra länder. och länder. I Sverige hade vi Göran Persson som satt och började skära ner på saker redan på 90 talet för att det är ingen. Höja skatterna för vad då?
Vi kan utöka anslagen till de statliga verksamheter vi redan har, men det inte finns inte på tapeten och hålla på på att köpa upp nya delar av den privata sektorn. Det är ingen som vill göra längre det enda som återstår för socialdemokrater för att hitta nya politiska sakfrågor.
Det är de sociala frågorna. Och någonting annat som hände i samband med att USA förstörde sitt sjukvårdssystem, det är ju också, nu minns jag inte exakt vilket år, det kanske var ett par år senare, men den här rätten om samtjänade äktenskap, den rullades ut. Det var så att säga den sista riktiga frågan, där även libertarianer kunde säga att staten ska väl inte bestämma det där, whatever.
Men vi ska komma ihåg att att det här var ju frågan om samkönade äktenskap är antagligen den mest politiskt oviktiga frågan på kanske tusen år. Vad det handlade om var att att ändra i äktenskaps lagstiftning från så är att det ska inte heta civila partnerskap.
Det ska heta äktenskap, så vi byter ett ord i lagen. Det spelar egentligen ingen roll. Det får samma all allting är lika i praktiken, men vi har bytt namn på det. Det var det sista desperata försöket av vänsterna, att hitta en arena där det finns så kallat förtryck som de gillar att bekämpa. Och så fort den frågan var färdig, så fort den var uttömd, eller även innan dess, för många såg ju vartåt det barkade, då behövde man börja hitta på olika former av förtryck.
Man insåg att vi införde kvinnlig rösträtt och vi har en kvinna som är kvinna. Vi har infört en massa lagar mot diskriminering och det förbjudet med löneklyftor. Vi har inget kvar, vi får börja hitta på saker. Det skapar inte ekonomisk kollaps på samma omedelbara sätt som deras katastrofala ekonomiska politik.
Storbritannien på 70-talet hade tre dagars arbetsvecka ibland för att det var så jäkla mycket strömavbrott. Vi fick rensonera vissa matvaror för att det var så jäkla fattigt. Du har inte exakt samma typer av uppenbara kollaps när du sitter och kvoterar och hatbrott, slagstiftar och håller på med den typen av trams.
Det är mer subtil, ett mer subtilt sätt att erodera civilisationen på, vilket gör att det är den sista framkomliga vägen för vänstern. Det enda område de har kvar där de kan prata om politiska saker och därför att det är övrigt. Om de inte hade haft det, vad hade Socialdemokrater sagt? De hade sagt så här, vi har en välfärdsstat och det ska vi fortsätta ha.
Rösta på mig så fortsätter vi ha en välfärdsstat. Det är svårt att uppåda entusiasm. Vi får folk att gå till valurnan på valdagen för den typen av retorik. Därför måste man hitta på nya fake-konflikter. Den enda typen av konflikter som återstår är vansinnigt. psykotisk identitetspolitik?
Martin
De här frågorna, de här dimensionerna flyter ihop också på ibland på intressanta sätt. Alltså den ekonomiska politiken, det kan man säga traditionell socialdemokratisk politik, å ena sidan, och å andra sidan den här typen av identitetspolitik som vi ser mer av nu. Så ett exempel är just Obamas ekonomiska politik med ObamaCare och även vissa andra typer av omfördelningspolitik som han sysslar med.
Det fanns några... Det finns några episoder i början av hans presidentskap där Rush Limbaugh använde en sorts rasinspirerad retorik för att beskriva de här. Han sa att det här liknar reparations, det vill säga idén att svarta människor ska få någon typ av ekonomisk upprättelse för att de har blivit förtryckta.
genom slaveri och så vidare, diskriminering genom tiderna. Och som det stod ganska intressant med den här Vox-artikeln så är ju även då frågan om den här, jag är osäker på vad det kallas på svenska, reparations, som man säger på engelska. För något årtionde sen, ett par årtionde sen, så var det en fråga som kanske diskuterades som en sorts teoretisk kuriositet.
Den var en fråga av intellektuellt intresse möjligen, men det var ingen som diskuterade den på allvar. Och det var oerhört svårt att få tillgång till den. Det var oerhört kontroversiellt när Rush Limbaugh kallade Obamas ekonomiska politik för en sån reparationspolitik. Han menar på att det fanns en sån underliggande retorik som det började handla om. Och då givetvis fördöd man Rush Limbaugh som rasist och hur vågar han göra en sån sak och så vidare.
Men nu, i valrörelsen som pågår just nu, den demokratiska primärvalen, så är det mer eller mindre universellt att alla kandidaterna pratar om de här frågorna. Bland annat Kamala Harris har uttryckligen pratat om reparations och motiverat ekonomisk politik. Klätten är en sån retorisk skrud. Den här frågan om ekonomisk upprättelse till följd av slaveriet och så vidare är numera en aktuell fråga.
Den har gått från att vara en sorts akademisk kuriositet till att vara en fråga som man kan diskutera på fullt allvar i normal politisk diskurs. Ha det bra! Vad kommer att tänka på det? Att de här två övergången mellan de här inriktningarna är lite diffus och de överlappar varandra i skarven kan man säga.
Nicholas
Ja, han var inte helt inne på... eller han kan... Rush Limbaugh har inte hört uttrycket ger dem inga idéer.
Martin
Nej, han är otroligt dålig på det faktiskt. Särskilt med tanke på att alla lyssnar på honom inklusive hundratusentals vänsterextremister. Så han är ju högst upp. Han har gett dem lika mycket farliga idéer som deras egna tänkare i en och målen.
Nicholas
Det är hans fel. Jag har en sista kort, en sista möjlig infallsvinkel för vänstern. Vi har talat om olika bevekelsegrunder och historiska rötter. En mycket enkel hypotes som även har en del prediktivt värde är att det bara är ondska. Det är bara renåld. vad är det mest effektiva sättet att förstöra den västerländska civilisationen på utan att kastas ut från makten innan det hunnit fullborda projektet?
Ja, men det är väl typ den här politiken vi har idag. Jag har svårt att komma på vad mer man hade kunnat göra nu. Det finns väl vissa grejer, man hade kunnat gömma atombomber på olika ställen eller kärna av fall för att i hemlighet stråla ihjäl folk. men det är på den nivån du ska för att skapa politik som är mer förödande för västerländsk civilisation än vad vi har idag.
Jag skulle vilja avsluta med att än en gång låna en idé från kristendomen, men nu från andra sidan av den kristna dualiteten. Det finns ju olika sätt att definiera höger- och vänsterskalan på. Det finns flera sätt som är användbart, men ett av de sätt man skulle kunna definiera det på är att bara tänka på den kristna bilden av de sju dödssynderna.
Så du har den sociala politiken, där har du frosseri, där har du body positivity, du ska inte fatta. shame of me, där har du frosseriet, du har vällusten och otukten, ja men det är bara att titta på valfri prideparad liksom.
Du har vreden, det är typiskt pk-drev, det är ett typexempel på någon som är vredesfull. Sen så har du den ekonomiska politiken, ja men där har du givetvis lathet, människor som är arbetsskygga, inte tycker om att jobba. Du har girigheten, vilket är alla bidrag människor vill ha för att de tycker om att ha saker och ge mig saker nu för jag vill ha dem.
Sen så finansierar du det via skattepolitiken som motiveras av avundsjuka. De där människorna har för mycket, de ska inte få ha det. Låt oss beskatta dem. Den sociala och den ekonomiska politiken har tre dödssynder vardera. Om du sammanför de här perspektiven, vad får de då? Om du blandar helvetisk socialpolitik och ekonomisk politik, du får den sociala ingenjörskonsten.
Vi ska använda olika typer av skattepolitiska medel och liknande. Vi ska använda skattepolitiken för att påverka människors beteende. Vi ska använda ekonomisk politik för att skapa social politik, vilket då leder oss till den sjunde dödssynden som inom kristendom betraktas som den allra värsta. Hybrisen och högmodet, det är kulmen på vänsterns politik när du kombinerar de två olika sidorna. Det finns sämre sätt att definiera vänstern på än som bara de sju dödssynderna i politisk form.
Martin
Tänkvärt. Jag vill ge ett hedersomnämnande också när vi valde olika hypoteser till en premiummedlem som påpekade att Den 21 december 2012, kommer du ihåg vad som hände då Niklas? Vadå världen gick under? Exakt. Maya-indianernas kalender tog slut. Efter 5000 år så hade de slut på år och dagar.
Så jag vet inte om det var den 21 eller 22 december 2012 så gick världen officiellt under. Och från ungefär då så verkar saker och ting ha gått åt pipan även på det sättet. politiskt. Om vi nu är inne på sådana här mer esoteriska förklaringsmodeller.