Martin

Vox Dei. Jordan Peterson är en vänsterman som varken är kristen, förstår ondska eller vet vad kaos är. Har en världsspel grundad på förintelsen. Jordan Peterson, den kanadensiska psykologiprofessorn som har väckt så väldigt mycket uppmärksamhet under de senaste två åren eller så genom sina föreläsningar på Youtube och sedermera även debatter, intervjuer och andra framträdanden.

Vi har ju pratat om honom ett flertal gånger här i Radio Bubbla och både du och jag Boris har varit lite grann, nästan lite senare till tåget på Jordan Peterson gradvis. Vi har märkt att andra har pratat om och tittat på hans verk på olika sätt. Jag tyckte att det var intressant och uppbyggligt. Samtidigt har vi också haft vissa reservationer, som vi har pratat om i tidigare inslag.

Jag har åtminstone två gånger tidigare i Rödi Bubble pratat om en dubbjärn som jag har kring Jordan Peterssons inställning till kristendomen som jag tycker verkar vara motsägelsefull. Och det skaver särskilt mycket på mig av personliga skäl kan man säga. Just den ambivalensen och det upplevers som... som en paradox eller en ohederlighet hos Jordan Peterson.

Så det här är för grävligt i Röde Bubbla. Samtidigt håller jag tillbaka för att jag vill inte hålla på och gnälla för mycket på en person som uppenbarligen gör mycket nytta för människor. Som människor jag gillar, uppskattar och har nytta av. Det är många som säger så här, tack vare Jordan Peterson så har jag börjat ta tag i mitt liv. Och styrde upp mig själv och... Det är en annan sak som många säger, det kanske är det vanligaste, att tack vare att jag kollat på Jordan Peterson så är jag inte längre en rabiat vulgär atheist som tycker att allt vad religion och andligheter är skit.

Jag ser nu att det kan faktiskt finnas mer raffinerade saker i den andliga sfären än att bara tro att det sitter en skägggubbe på ett mål som är elak och bestämmer saker. Det finns mycket mer djup i religionen. Och det är ju sorgligt att man måste upptäcka en kanadensisk psykologiprofessor på Youtube för att komma till den här slutsatsen.

Samtidigt så är det bra, det är väldigt bra att folk vaknar ur sin vulgär ateistiska slummer. Men nu ser vi en mottrend. komma, nämligen att fler och fler börjar lufta kritik mot Jordan Peterson. Jag kan relatera till det här på ett personligt plan för att jag har haft en massa kritiska tankar om Jordan Peterson som jag har stoppat undan.

Jag har pratat ganska mycket med Sofia om det. Så vi har haft de här diskussionerna. Vi tog en promenad här nere på Malta för några veckor sedan då jag gick och ondgjorde mig över Jordan Peterson. Men sedan ser det bra ut med det. Sedan känner jag att det är bra. Det är bättre att jag luftar det hemma vid och inte liksom håller på och sprider dålig stämning på bubbla BBS eller radiobubblor eller något sånt där.

Men nu är det ganska många i utifrånligheten som pratar om de här sakerna. Så känner jag åt mig att jag är lite sen på bollen men det kan vara dags att prata lite om det. Voxdej, den oefterliknande författare, förläggare, dataspelsutvecklare, filosof, alternativ media, personlighet. Han har börjat sätta tänderna i Odam Peterson nu. Han är inte nådig.

Voxdej är en väldigt aggressiv person. Jag tror inte någon skulle invända det här, kanske inte ens han själv om man säger att han är väldigt arrogant och nedlåtande. Det är väldigt svartvitt och överdrivet. Det är inte att jag avråder någon för att kolla på den här videon eller hans andra material. Men åtminstone gå till hans blogg för nu finns det, till skillnad från när vi postade länken bubblas, så finns det nu ett antal blogginlägg på hans blogg.

voxday.blogspot.com om Jordan Peterson. Om vi ska titta lite då på vad Vox Day säger specifikt. Jag vet inte vad du tycker Boris om vi ska gå in på Vox Days punkter eller? Jo men vi kan väl göra det.

Boris

Det är väl en bra ingång.

Martin

Han har en punktlista på sin blogg också som heter 12 saker jag lärde mig från 12 rules of life som man ser i Jordan Petersons bok. Jag vet inte vad den svenska tittaren har blivit. Han menar på att Jordan Peterson är en psykiskt trasig person, en svag och feg person. Han kallar för en gammal Hanne.

Alltså inte en alfa-hanne och inte en beta-hanne utan en gammal hanne. Och det här är en sån här box day-grej. Att han och andra som håller på med... med... ja, sånna här... Jag vet inte exakt vad man kallar det för. De kallar det för game. Sådana här strategiskt tänkande och knepande där man håller på med interaktionen mellan män och kvinnor. Så har man alltid en typologi där de delar in män, inte bara i alfabeta utan även gamma och det finns många andra sådana här.

Det finns säkert liksom epsilonmän och omegamän. Jag har faktiskt inte koll på alla de här indelningarna. Men Jordan Peterson är en gammal man och han vuxit in med att han projicerar väldigt mycket. Så när han skriver de här 12 rules for life så är det inte framförallt ett försök att hjälpa andra människor att styra upp sina liv.

Utan det är ett försök för Jordan Peterson att hålla ihop sitt eget psyke och styra upp sitt eget liv. Björn Petron själv har ju pratat mycket om hans psykiska sjukdomsproblem, väldigt svår depression som han lider av. Och att han har varit med om fruktansvärda saker som har ärrat honom mentalt.

Han har pratat mycket till exempel om sådana här bizarre extrema mardrömmar som har plågat honom och förföljt honom i flera år och andra sådana saker. Och Vox Dei menar då på att orsaken till att Jordan Peterson säger att livet består av lidande, att lidande är den definierande egenskapen hos liv och även den definierande egenskapen för ondska, är att han själv har en massa obearbetade trauman kring lidande som han själv har blivit utsatt för.

Han säger att Jordan Peterson, han är inte en högerman. Och det är ju... det blir bara korrekt. Det kan man bara konstatera till dig, och den Peterson är inte en högerman. Han har hellre aldrig gett sig ut för att vara en högerman. Han kallar sig själv en klassisk liberal av den brittiska skolan eller sånt där. Brukar han säga när han får frågan. Och när han får mer ingående frågor än vad han står politiskt, så brukar han säga saker i stil med... En sak som han har sagt flera gånger är till exempel att han anser att höger och vänster båda är nödvändiga komponenter och den rätta vägen framåt i politiken är att ha en fin balans mellan höger och vänster.

För att de båda är tendenser eller intressen som hör de mänskliga till och bör ta tillvara. Så han har aldrig gett sig ut för att vara en högerman men han uppfattas som så för att han har konflikter. med vänsterextremister. Men som vi alla vet, man behöver inte vara höger för att ha konflikter med vänstern.

Det är gott om inbördesbråk i den sfären och Jolom Pietran är ett exempel på det. Han är en vänsterman som är på kant med andra vänstermän, så som det ofta är på den kanten. Och ja, det här är en punkt som jag tycker inte det är så jättemycket att säga om det. Jonathan Peterson är en politisk idiot. Han har väldigt osofistikerade och trista politiska uppfattningar.

Men han har aldrig gett sig ut för att vara en politisk tänkare. Så jag tycker inte att det är en big deal. Men det är bra om andra människor inte tror att han är en höger man. Att han tror att han är en förebildlig, på något enda sätt, i politisk uppfattning. Hans inställning är att höger och vänster är både bra och de ska balanseras mot varandra. Vilket vi naturligtvis ser från mitt perspektiv, jag som står längre till höger.

I mina öron är det som att säga, för att låna ett uttryck från Ayn Rand, att vi ska ha en blandning mellan mat och gift. Vi kan inte vara extremister och säga att vi bara ska äta mat eller att vi bara ska äta gift. Den förnuftiga ståndpunkten i sig är att vi ska ha lika delar. Vi ska ha hälften mat och hälften gift. Det är så vi får den rätta balansen. Men som Ayn Rand påpekade, i en kompromiss mellan mat och gift kan bara döden vinna.

Nästa punkt är att Jordan Peterson inte är kristen. Det här har vi haft en lång, lång, lång diskussion om Jordan Peterson-tråden på Bubbla BBS. Det har varit en jäkla aktivitet där de senaste dagarna. Jag har själv skrivit flera väldigt långa inlägg och huvudsakligen, det jag huvudsakligen har skrivit om är just frågan om Jordan Petersons kristendom. För det är en sån här grej som jag har hakat upp mig på. Jag ska vilja tillkänna att jag har hakat upp mig på det och det är...

Varför?...delvis jag själv som projicerar. Jag ska försöka förklara varför, men......vi först då bara beskriver problemet lite grann. Jordan Peterson uppfattas ofta som......som kristen, eller åtminstone en förespråkare av kristenheten. Och vi har den här effekten som jag nämnde tidigare, att......unga människor säger, tack vare Jordan Peterson så har jag närmat mig kristendomen.

Jag har med mig öppet sinne nu för att kristendomen kan ha någonting av värde. Efter att till exempel ha lyssnat på Jordan Pieterssons föreläsningsserie om Bibeln, där han går igenom bibelböcker från första Mose-bok, då går han igenom berättelse efter berättelse från första Mose-bok och framåt, och pratar om dem utifrån ett, framförallt en sorts, jungeanskt, djup, psykologiskt perspektiv, så försöker han avtäcka den, den underliggande psykologiska innebörden i många av de här berättelserna.

Så att han har liksom blivit lite grann en... Folk uppfattar att han liksom återupprättar kristendomens heder lite grann och att han är bra för kristendomen. Jag har pratat med många kristna människor som ser sig själva som kristna som ser Peter Sonsson något väldigt positivt. Samtidigt så är Jordan Peterson inte kristen.

Han är inte kristen. Och det är, när jag påpekar det här så säger folk såhär, ja ja men han har aldrig sagt att han är kristen. Det är väl ingen som tror att han är kristen. Och de som säger det är oftast kristna människor. Om man är kristen så förstår man direkt när man säger att Jordan Peterson inte är kristen. Men alla som inte är kristna. De har en känsla av att han ändå är ganska kristen. Och jag har hört många människor säga att Jordan Peterson, han är ju jättekristen.

Han är ju superkristen. Hans kristna tro är så viktig för honom och så vidare. Men faktum är att så fort han får en direkt fråga, om till exempel en enkel fråga som tror du på Gud, så vrider han sig. Man ser obekväm med blir han slingrar sig som en orm för att behöva slippa säga rakt ut som det är att han, nej han tror inte på Gud. Men han ville inte säga det för det skulle liksom... Det skulle underminera hela hans schtick där han upprätthåller en viss ambivalens.

Där han pratar väldigt intjänande om kristendomen utan att faktiskt vara kristen själv. Och de flesta människor, alla som gillar att göra pitch, de verkar bekväma med det här. De verkar inte tycka att det är ett problem. Men det är ett problem om man tänker ett steg till. Därför att om man då, som Jordan Peterson, omtolkar de kristna berättelserna från det här psykologiska perspektivet och säger att syftet med berättelsen om Adam och Eva till exempel, det är en sorts akkumulerad folklig visdom.

som i själva verket, förutom i den här mytologiska formen, kan man beskriva det mer analytiskt i till exempel evolutionspsykologiska termer. Och på det sättet så blir det liksom begripligt från en sorts modernt eller sekulärt eller vetenskapligt perspektiv vad de här berättelserna egentligen betyder. Problemet är bara att det är inte vad kristendomen, det är inte vad religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet handlar om.

Den kristna tesen är inte att kristendomen är en mängd akkumulerad folklig visdom och att till exempel bibliska berättelser eller berättelserna om Jesus och så vidare är metaforer. Att Jesus är en psykologisk symbol. Den kristna tesen, det som man måste tro på för att kunna kalla sig kristen, det är att Gud existerar, Gud blev människa genom Jesus Kristus.

Genom att Kristus offrade sig eller offrades. och sedan återuppstod, så har han frälst människor från sin arvsyn och så vidare. Och poängen med de här sakerna är fysiska faktum. Jesus var en verklig person, och han var verkligen Guds son. Och han dog verkligen på korset och han återuppstod verkligen.

Det är inte bara en psykologisk symbol. Och gällande min mening, det här är inte någonting som liksom... Kanske inte alla håller med mig i det jag ska säga nu, men enligt min mening så kan man inte samtidigt ha de här uppfattningarna. Vissa kristna ser det på det sättet, att de tycker det är naturligt att man kan tolka bibliska berättelser på en mängd olika nivåer och alla nivåerna kan vara sanna samtidigt. Men jag skulle säga att av filosofiska skäl, epistemologiska skäl, att det här blir en överdeterminerad sats.

Man måste välja. Man kommer till en punkt där man måste välja vilket det egentligen är. Det Joram Petersson gör, och många personer har gjort innan honom också, det är att man förklarar bort. Det som har varit grunden för kristentro alltid. Och det kanske är rätt väg att gå. Det kanske är bästa vägen framåt. Att säga att, att faktiskt tro på den här mer bokstavliga tolkningen eller det här som kanske från ett modernt perspektiv kan man säga att det är övernaturliga saker som händer med Gud och människoblivande och mirakel som inträffar och så vidare.

Att tro på dem i en mer bokstavlig bemärkelse är lite grann förlegat. Och det är mer ett verktyg för att bära fram genom historien de underliggande insikterna som mer är psykologiska eller sociala insikter, bra normer som det är positivt för människor att ha. Förr i tiden använde man den här överbyggnaden av övernaturliga föreställningar och trosatser för att föra det här framåt.

Men nu behöver vi inte det längre. Nu kan vi istället grunda samma sunda idéer i en vetenskaplig utgång. Så vi behöver inte tro bokstavligt talat på Adam och Eva till exempel. Vi kan säga att det är en bra metafor, en bra liknelse som gör att vi kan ta till oss den här problemen. underliggande evolutionspsykologiska insikten.

Här finns det en problematik, en konflikt som nu börjar diskuteras. Jag tycker det är ganska intressant för det är någonting som jag har gått och stört mig på. Och mitt problem då, mitt personliga problem med det här som gör att jag inte är helt känslomässigt på det här det är att jag är inte emot de saker som Jordan Peterson säger.

Jag... Jag har ungefär liknande uppfattningar som han. I filosofiska frågor, i teologiska frågor. Jag tenderar att tänka ungefär som han, vilket beror på att jag för en hel massa år sedan läste Jung. och satt i min eradika. Jag hade en period då för, ja det var ungefär 15 år sedan nu, som jag läste oerhört mycket om det här och insåg, det var häftigt för mig, ungefär som det är häftigt för folk nu när de studerar ur den pizzen och inser att man kan läsa alla de här antika berättelserna på ett annat sätt.

Och det finns ett väldigt intressant, framförallt då, psykologiskt djup. som man kan läsa ut ur dem. Jag tycker det är väldigt intressant. Och för all del så så det gjorde också att jag fick en större respekt för den kristna traditionen och så vidare. Men, för mig är det också uppenbart att jag är inte kristen. Därför att för mig är kristendomen en samling av till exempel en samling intressanta psykologiska insikter.

En mängd arketyper och berättelser som förmedlar någonting annat. Men... Jag tror inte att Jesus var Guds son. Jag tror inte att han var en inkarnation av Gud. Jag tror att han var en visman eller något sånt där. Men det är inte en kristnuffa. En kristnuffa är inte att Jesus var en visman.

Det är att han var Guds son. Jag och Johan Petersson har ungefär samma syn på saker. Men han drar slutsatsen att... Att det är okej för honom att vara lite ambivalent och i praktiken implicera att han är kristen. Berättar han det i själva verket är... Jag ska inte nödvändigtvis sätta någon annan etikett på honom. Men liknande perspektiv men dra väldigt olika slutsatser och vill framställa sig på olika sätt.

Och det gäller även hans andra idéer. Alltså till exempel den här... Han är ju väldigt kritisk, nominellt åtminstone, mot postmodernism. Han går till storm mot postmodernister hela tiden. Men han själv har ju väldigt, dels ett relativistiskt perspektiv på saker och ting som påminner, misstänkt mycket, om hur postmodernister resonerar. Och nu håller han på med hela projektet, att man kan säga att han dekonstruerar kristendomen i psykologiska termer.

Vilket också är misstänkt, misstänkt likt metoder som diverse postmodernister håller på med. Han kallar sig själv direkt eller indirekt som en kristenkritiker av postmodernismen, men han är i själva verket en postmodern dekonstruktör av kristendomen. Och min kritik är alltså inte att det är fel att vara en postmodern rekonstruktör i kristendomen.

Jag tycker att det är ganska intressant sak att hålla på med. Och förmodligen uppbygglig och värdefull att hålla på med. Jag är lite intresserad av sånt själv. Jag tycker det är bara irriterande att man håller på med det och samtidigt vill framställa sig själv som kristen. Det här Medicöra verket är sysselsatt med att upphäva kristendomen. Och det stör mig också att kristna människor inte säger stopp och belägg. Det här är inte kristendom. Kristendom är att faktiskt tro på kristendomen. Kristendom är inte att dekonstruera och upphäva kristenkanon.

Boris

Får jag säga något? Det där var jättebra. Ja,

Martin

förlåt. Stoppa mig, herregud.

Boris

Nej, det är alltså... Du får gärna köra en timme till. Jag förstår på sätt och vis kristnernas reaktion. De som ser sig som kristna i västvärlden, i resten av världen, är ansatta på riktigt. Men i västvärlden är man ideologiskt ansatt och skarorna minskar faktiskt. Till och med i julkatoriska länder. Och det innebär att de blir ju glada vem som än håller upp bibeln och säger att nu ska vi läsa fjärde målsbok samlas omkring med children.

Man är glad för detta. Och det, du har en jävligt, nu såg jag också, en väldigt smart kritik du har där. Och jag har ju också gått till fällan, alltså inte den här kristna fällan, utan mest att det blir det här min fiendes fiende-resonemanget. Jordan Peterson drar eld på sig från onda människor och då skyndar man till han försvar.

Du pekar ju på en grej som är knepig där. Det är ju att han ägnar sig åt dekonstruktion. Och han har ju ett väldigt eklektiskt tänkande som är utmärkande för postmodernister. Men han är ju en svag postmodernist. Problemet jag har sett och läst av honom är ju att han... Det konstruerar med en given utgångspunkt.

De riktigt ursprungliga postmodernisterna var ju trots allt förutsättningslösa. Nu ska jag såga mig igenom denna text för att se vad den egentligen handlar om. Men jag har en känsla av att Peterson vet vad han vill komma fram till. Han läser ett kapitel i Bibeln och han letar i Bibeln för att hitta grejer som kan bekräfta saker som han vill framföra till oss idag.

Han närmar sig inte verkligt ens förutsättningslöst och det gör det hela dubbelt knepigt. Men för mig är han lite ohanterlig på det där sättet. Det finns ju en sån här liten rädsla, jag är aldrig rädd, men en knepighet i att om det nu till exempel går igång att demontera och dekonstruera jorden vid Petersen då tar man bort, tänker jag ibland, en av murarna i försvarsbygget mot de ondas ideologiska anlopp.

Ibland tänker jag att vi ska inte ha stenar som ändå en dag kommer att vittra sönder. Det är bättre att byta stenen nu. Det där är jag för en gångs skull lite kluven av famlande.

Martin

Det är inte en helt enkel fråga. För att, ja, Jordan Peterson är från mitt personliga perspektiv, som jag tristar mig till att säga högerperspektiv, jag är en högerextremist. Från mitt perspektiv så är Jordan Peterson ibland fiendens fiende, men ibland är han bara fienden. Ibland är han bara rakt av fienden. Att vänsteridéer är bra, att vänster sentiment är något positivt och vi ska ha en balans mellan höger och vänster.

Men också till exempel när han säger att han är oerhört negativ till allt vad riktiga högertendenser heter. Han är väldigt negativ till en mer djupgående konservatism, han är negativ till nationalism, han är negativ till... Till exempel fokus på etnicitet eller rasfrågor.

Jag säger inte att jag själv sätter allt det här i fokus. Men han är väldigt flitig att attackera alla möjliga tendenser till högerområdet. Så han slår hela tiden åt höger. Det här är en sån diskussion som vi har strategiskt. Man säger att av strategiska skäl ska man inte slå åt höger om man lär höger. Men han gör det hela tiden. Han har till och med sagt, det är ganska anmärkningsvärt att ett av hans huvudsakliga syften med det han håller på med är att han vill rädda unga män från att ansluta sig till den politiska högern.

Han ser då att vi har en massa unga män som befinner sig i en sorts nihilistisk position. De tror inte på någonting längre, de känner att de inte har mål och riktning och vet inte vad de ska göra. Då hamnar de lätt i klonen. på politiska högtendenser, att de anammar extrema uppfattningar. Han säger att det är ett av hans primära syften och skryter om att han av meddelandena han får säger såhär Ja men jag höll på att ta av och bli en politiker, att gå med i alt-right eller någonting men tack vare att jag lyssnade på dig så gick jag tillbaka in i mitten och förblev en harmlös liberal politisk position.

Det här tycker jag att Joram Petersson är det bästa som kan hända nästan. Att han får folk att förbli centrister istället för att radikalisera sitt politiska tänkande. Och i det avseendet och flera andra avseenden så är han ju rakt av en fiende och inte fiendens fiende. Ja. Alltså det finns ju så många människor till vänster. Jon Pitchen han är ju en vänsterliberal, han är inte liksom kommunist på det sättet.

Nu tycker jag att vänsterliberalism är, i praktiken så är det svårt att skilja från kommunism ibland, men han ser sig ju själv som en klassisk liberal. Han är vänsterliberal men situationen liknar riktiga socialister. Om man tar Malcolm Cheyune till exempel, som är en populär podcastpratare och krönikör.

Vad han nu är. Marcus Malcom heter podcasten som väldigt många av våra lyssnare garanterat känner till. Det är många av oss till höger som tycker att den är kul att lyssna på för att, jag själv lyssnar också på avsnitt då och då, för att det är lustigt att höra folk som själva ser sig som kommunister sitta och såga resten av vänstern. Män, och de blir attackerade också såklart.

Vänstern i allmänhet tycker illa om Malcolm Schirrune och snackar skit om honom och sånt där. Och han svarar med samma mynt. Men det betyder inte att Malcolm Schirrune kan vara vår vän för att han är vår fiendes fiende. Han är ju kommunist. Han säger ju för guds skull rakt ut att han är kommunist. Och även om han har en del genuint reaktionära uppfattningar om vad det gäller till exempel invandring och kultur och sånt där.

De är ganska... Han blir ganska vakna i sådana frågor nu för tiden. Men han är fortfarande kommunist och sitter och pratar om att vi ska titta på hur Stalin styrde Sovjet för att lära oss hur vi ska organisera samhället.

Boris

Har de gjort det?

Martin

Ja, jag kan ge lite tips sen. De senaste tio avsnitten hade långt uppehåll men de senaste tiona tror jag som det gick upp i Soundcloud. Det är helt otroliga. Till exempel så går de in på och säger såhär att ja men vänstern idag är så flummig. Socialism och kommunism handlar om disciplin. Det handlar om att styra samhället med en järnhand.

Vi kan inte ha en jävla flum om att folk får bo var de vill. Det är staten som i hjärnhand ska bestämma om, till exempel invandrare och integration, var de ska bo någonstans och sånt där. Det säger man att vi måste ha hårda tag, staten ska bestämma och ofta referenser till Sovjet. Och de pratar om Stalin och Mao. De är inte stalinister. Jag tror inte alls att de är stalinister.

Men poängen är att de är kommunister och sovjetromantiker och de är inte våra vänner. för att de är fienders fiender. Det resonemanget, det är ett tveksamt princip från första början där vi är fiendens fiende. Men det är uppenbarligen så att om ens fiende har stora interna konflikter, om kommunister slåss med kommunister så innebär det självklart inte att det är en massa kommunister som blir allierade med oss som står till höger bara för den saken. Så det där måste man vara väldigt försiktig med. Och Jordan Peterson är som en mer En mer sofistikerad egentligen mannmässig Malcolm Kjell-June kan man säga.

Boris

Ja, Peterson ser utom ut som en vänsterliberal. Hela hans framträdande utseende, sätt att tala, röra sig. Han är en arketypisk vänsterliberal. Så det förvånar mig att en del av dem retar sig så mycket på honom. Men det lättare med Malcolm... Hans vänner håller på att säga att det funkar inte fiendens fiende-grejen.

För att om någon håller på att utvecklas i en nationalbolschevistisk riktning. Jag hade bara behövt vänta på en sån strömning. Jag trodde inte de skulle... Då kan de lira sig med Kasselstrand också. Det kan bli jättekul. Men jag tänker... Peterson är möjligen en annan grej. När jag tänker på något tänker jag allt oftare Thelmer av. dels anorexiabehandlingar och dels...

Anonyma alkoholister. Det är därför att man ska betrakta den så kallade vänsterideologin som en slags mental sjukdom. Och både missbruk och anorexia är ju en form av, du har mentala problem då. Jag har ju gjort en reportage om anorexibehandling, och de som är mest framgångsrika de kör ju nästan jordenpetersson-grejen alltså.

Rutinerna var alltid varm. Sådär som man först tänker, men vad har det här med saker att göra? Men det är ett sätt att få folk i rörelse. Och samma sak med AA. Det är ju... AA är en form av modern vidskepelse och mumbo jumbo. Men det skapar vissa mekanismer som fungerar på en del individer. På intellektuella grunder så vill jag egentligen fördöma båda grejerna.

De får folk i rörelse. Jag kan tänka mig alltså att... Jordan Peterson, eller uppenbarligen får han ju folk att kamma till sig, så att det är en slags första steg. Och jag kan samtidigt tänka att det är inte en riktigt bra sten i den här försvarsmuren. Det låter nästan folkpartistiskt kluvel idag, det här är inte bra Martin.

Martin

Men jag tror att det finns en rimlighet i det där kluveln, därför att dels är Jordan Peterson en sån här projektionsyta där olika människor ser helt olika saker, beroende på vad de har för egna projektioner. Han har förutsättningar, åsikter, psykologiska behov, projicera och så vidare. Han är väldigt ambivalent, han är väldigt slingrig och oexakt i vad han säger.

Så han håller helt enkelt öppet för att bli tolkad på massor av olika sätt. Samtidigt som det här är en av de mest irriterande sakerna med Jörgen Pieterson. Han är otroligt självgod och ger sig själv komplimanger hela tiden. Han säger så här att jag väljer mina ord oerhört noggrant. Jag är en väldigt noggrann tänkare.

Och han poängterar hela tiden, han påstår hela tiden. Till exempel att han använder ord väldigt exakt. Han säger, and by the way, I mean that in a technical sense, säger han till exempel. Dels är det bara bullshit att hålla på och säga sådana saker. Och det är manipulativt. Istället för att lägga fram ett argument för sin sak säger han Jag är bra, jag är bäst. Han slår sig på bröstet. Och säger att jag uttrycker mig så exakt och jag är en så noggrann tänkare.

I själva verket så uttrycker han sig ofta otroligt otydligt. Och det illustreras gång på gång av att hans fans som ska försvara honom har helt olika uppfattningar. om var han står. Så om någon kritiserar Jordan Peterson och sen kommer det fem olika svar som försvarar honom från helt olika vinklar för att de har fem helt olika idéer om vad Jordan Petersons position är.

Så det är naturligt att det blir olika perspektiv men en annan sak är också att jag tror att den här självhjälpsboken som han har skrivit, 12 Rules for Life, den är fantastiskt bra och hela hans program är jättebra för folk som befinner sig på en viss nivå. Om du aldrig har slagit den att det kan finnas ett psykologiskt djup i kristna berättelser då är det såklart extremt stor marginalnyttan av att titta på en Jordan Peterson-föreläsning.

Om du redan känner till de här sakerna och till exempel har läst lite Jung eller Joseph Kemp eller någon liknande litteratur, då kommer marginalnyttan vara ganska låg på att plöja alla Jordan Peterson-videos. Och det på samma sätt ger dig en massa självhöpsgrejer. Om ditt problem faktiskt är att du... Det hela ditt liv är i oordning, du får absolut ingenting gjort, du har ingen diktning, du går runt som en säck och tar inte hand om dig själv och så vidare.

Då är det såklart väldigt bra och viktiga råd att säga sträck på ryggen. Gå inte runt och se ut som en säck potatis, som en förlorare. Sträck på dig och börja bete dig som att du har lite värdighet. Vilket jag tror är första reglen i boken. Och det är ju liksom... Det är jättebra om man är på den nivån att man behöver det rådet så är det ju väldigt goda råd och samma sak med de här städade i rum i vid bemärkelse.

Jag har ju personligen, det här är en av mina absoluta hjärtefrågor, jag har hållit på med det här i liksom 10-15 års tid, så har jag haft det som min stora grej som jag har tjatat om och liksom påminnt om folk hela tiden. Jag pratade om det här i Radio Bubbla från dag ett, att man måste börja med sin personliga sfär, man måste börja med sig själv. Det är fåfängt att hålla på och fundera över samhället och liksom vi ska ha någon revolution och bygga om hur samhället funkar, hur andra människor beter sig.

Om man inte först kan styra upp sig själv. Så att vi som är verksamma inom frihetsrörelsen måste först och främst bygga frihet, skapa frihet för oss själva. Mig, Martin Eriksson, jag ska bli mer fri. Det måste vara första målet. Och om jag lyckas göra mig själv mer fri så kan jag sen försöka hjälpa de närmaste människorna omkring mig att bli mer fria. Och sen kanske vi tillsammans kan hjälpa andra människor.

Man måste utgå från sig själv. Och om man inte själv är fri så kan man inte göra det. så har man ingenting. Det är absurt att man pratar om andra människors frihet och att man ska t.ex. prata om politisk aktivism för att göra andra människor fria, när man själv plågas av sin egen ofrihet. Jag har alltid sagt det här, eller inte alltid, men sen när jag insåg det här ganska tidigt i min karriär som libertarian, att man måste börja med sig själv.

Så det tycker jag är jätteviktigt. Men det är ju samtidigt en ganska grundläggande idé. Och ärligt talat så är de flesta människor inte på den nivån att de behöver... De här väldigt simplistiska råden, typ sträck på ryggen, klappa en katt för att uppskatta skönhet omkring dig, städa ditt rum, håll ordning på ditt eget liv. Ganska snabbt, förhoppningsvis, så tar man examen från den nivån. Man har lite någorlunda ordning på sitt liv, men vad ska man göra sen?

Hur bygger man vidare på det? Men det innebär att om du är på botten, om ditt liv faktiskt är kaos, Om du inte fixar de grundläggande sakerna, så behöver du grundläggande självhjälpsgrejer. Då framstår det om Peterson som helt genialisk. Men om du är något mer välordnad person, som kanske har tänkt på de här sakerna tidigare, eller bara är uppstyrd, bara har ordning på ditt liv, så är det naturligt att det framstår som ganska triviala platityder, och inte särskilt intressant eller värdefullt.

Boris

Härlig salva. Och det finns ju ett problem till som du har varit inne på, eller hur man ska ha ställning till Peterson. Och det är ju att han saknar en kärna och ett någon slags ideologiskt religiöst absolut föreställning. Och det parallellt med att han har ju en stor följarskara, milt uttryckt.

Det innebär att då skapas det faktiskt där intressen av att vidmakthålla skaran i alla fall är det växa åtminstone, inte krympa. Och för människor som saknar den här hårda ideologiska kärnan, eller tron, så kan det ju mycket väl, och innebär ofta också, att man kan röra sig åt vilket håll som helst. Så att vi kan mycket väl få se Jordan Peterson dyka upp och framföra uppfattningar som inte bara är kluv när den föreölder, eller gör oss kluva åt landsperson, utan som är liksom totalt och hiskeligt fel att han är. Han tar ut sig själv ur den här försvarsmuren och placerar sig på andra sidan. Det finns liksom ingen... Han har inget ankare i tidens dröm helt enkelt.

Martin

Nej. Och därför tycker jag det är bra att vi har den här mer dengiserande diskussionen. Alla har haft den här förälskelsen i Jordan Peterson och varit tacksamma för det han har gjort och sådär. Och nu får vi lite grann en motkraft. Det är en naturlig pendelrörelse. Och det beror ju delvis på att folk känner sig lite defensiva för att Jordan Peterson är inne och inkräktar på deras territorium. Vox Dei här till exempel, han pratar ju mycket om en del av de här sakerna och...

Kanske inte han tycker det är jättekul när alla hans fans håller på att läsa Jordan Peterson och pratar om honom hela tiden. Eller jag till exempel. Jag har pratat om det här med att man måste börja med sig själv. Och styra upp sitt eget liv och ta ansvar och vara så självständig som möjligt. Innan man kan med trovärdighet prata om samhällsfrågor. Jag kanske känner mig lite stött över att Jordan Peterson får så mycket cred för den idén. Och att alla säger, tack vare Jordan Peterson.

Så, så... så har jag gjort den här insikten trots att de har lyssnat bra till Bubbla i flera år innan de börjar titta på Jordan Peterson. Kanske jag känner mig lite kränkt av det här och känner ett behov av att markera mot Jordan Peterson. Men det är i alla fall bra tror jag. Det är bra att vi nyanserar bilden och har diskussion i båda riktningarna här. Därför att, precis som du säger Boris, det är jätteviktigt. Jag tycker det är en bra punkt att avrunda med.

Vi kan inte lita på Jordan Peterson. Han har gjort en del snesteg, saker som jag tycker är ganska förkastliga. Till exempel, i stort sett allting som man någonsin har sagt om politik. Och det kan mycket väl hända att han gör någonting som är mer allvarligt. Som motiverar att man tar avstånd från honom på ett betydligare sätt. Eller kanske till och med hamnar i någon konflikt med honom och hans anhängare och så vidare.

Och då är det bra att vi har förberett oss så att vi inte har ett ensidigt positivt perspektiv eller något slentrianmässigt oanalytiskt förhållningssätt till J.P. utan att vi har sett de goda delarna och vi har sett de mindre positiva delarna också. Så nu är vi väl förberedda på att vad som helst kan hända. Det kommer förmodligen att komma mer bra grejer från J.P. Och förmodligen en del dåliga grejer. Men nu kommer vi kunna hantera det på ett bra sätt, tror jag.