Martin

Kinas nationella folkkongress röstar för att avskaffa mandatperiodsbegränsning för presidentposten. Öppnar för Xi Jinping att bli diktator på livstid. 2958 ledamöter röstar för, två emot och tre avstår. Ja, Xi Jinping, Kinas ledare, har flyttat fram sina positioner steg för steg.

under lång tid. Vi pratade nyligen i Radio Bubbla om att Xi Jinpings tänkande hade skrivits in i den kinesiska konstitutionen. kommunistpartiets partiprogram. Det kanske inte står skillnad i det i Kina. Men de har skrivit in i alla fall, precis som på den gamla tiden, när man sa att det var Marxismen, Leninismen, Mao Zedongs tänkande. Jag antar att det är då Marxismen, Leninismen, Mao Zedongs tänkande, Xi Jinpings tänkande. Jag är inte enkelt säker.

Boris

Xi Jinpings funderingar kanske låter lite roligare.

Martin

Xi Jinpings funderingar är solen som aldrig ska gå ner. Det finns en växande personkult kring Xi Jinping. Han beskrivs i vissa sammanhang som en levande buddhistisk gud. En levande buddhistisk guddom. Nu ska vi inte gräva ner oss i buddhistisk teologi, eftersom det är på hur man egentligen ska tolka det uttalandet. Men det är i alla fall någonting som, jag tror det var den här artikeln som det stod i.

Samtidigt, under Xi Jinping så visade det en stark tendens till mer Sensur, mer begränsningar av yttrandefriheten. Han styr i samma fall naturligtvis med att internet har blivit viktigare. Men hur den är med de ytterträdena så är den politiska linjen glasklar. Att partiet via Xi Jinping ska hålla samhället i ett järngrepp med avseende på information.

För två år sedan ungefär så fick han en ny titel. På engelska översätts det till core leader, kärndelare. Och så här är det, steg för steg upphörs han mer och mer. Och nu har man tagit tillbaka den konstitutionella, Mandatperiodsbegränsningen som har funnits tidigare, vilket gör att han kommer kunna kandidera för en ny mandatperiod efter att den mandatperiod som är, inte är längre. Det finns mycket att säga om Xi Jinping, jag vet inte exakt var vi ska börja Boris.

Boris

Ja, det är intressant hur han har byggt sin maktposition. Det har funnits en mängd stridande fraktioner i partiet Allt sedan Mao Zedong Och man hade ju en övergångsperiod där man liksom för att se till att de här stridande fraktionerna inte röker i huvudet på varandra igen och man fick en ny stor kulturrevolution eller något stort språng eller något annat och utrensningar så såg man till att man man cirkulerar maktpositionen att alla kunde bygga upp sina egna positioner man ville inte tillbaka till det gamla Men det han mycket målmedvetet har gjort, det är ju att han har gått tillbaka i Kinas moderna historia.

Aktivt inte bara återupprättat sådana som har varit utrensade och deras familjer, utan han har sett till att de får maktpositioner, vare sig de har varit så att säga höger eller vänster i partiet. Han har varit den personliga garanten för att din familj och klan och släkt ska få tillbaka en maktposition man kanske haft, att alla får det.

Han har skapat ett beroende hos alla fraktioner till sig själv som person. Han är garanten för deras ställning. Och parallellt med detta så har han då genomfört ett antal så kallade antikorruptionskampanjer för att få tillbaka en maktposition man kanske haft. Han har lagt sig av med folk som inte går att passa in i hans nya maktbygge. Så han har lugnt och målmedvetet byggt en väldigt stark position.

Och det här resultatet är att ingen har några invändningar i partiet. Alla fraktioner är nöjda. Eventuell opposition utrensad i antikorruptionskampanjerna. Och jag håller på att säga att det är så det ska vara i Xi'an. Nu menar jag inte på det sättet, men man är tillbaka till business as usual på något sätt.

Martin

Ja, och det är inte utan att man får säga att Xi Jinping har gjort ett fantastiskt skickligt jobb. Vad är skicklig ledare? För precis det här du berättar om nu, det är ingen... Det är ingen enkel sak. Det kräver kompetens, intelligens, ett sorts temperament. Det känns inte på sätt och vis som att... Jag funderar på om man kan göra en jämförelse mellan QiYiPing och MaoZiTong.

som drog igång alltihopa. Där var det, han hade inte den här försonande och enande stilen direkt i sitt sätt att styra partiet och styra Kina utan där ställdes grupper mot varandra hela tiden. Det var ständiga utrensningar och så där var det väldigt liksom Det var väldigt konfliktdriven och delvis ett inåtvändt perspektiv på ett sätt.

Medans Xi Jinping och kanske andra moderna kinesiska ledare har blicken mer fäst utåt och prioriterar inre enhet. Och Xi Jinping har ju personligen också fått uppleva de här sakerna. Hans far, Xi Shanshun, var en av pionjärerna i den kommunistiska revolutionen.

Alltså en av de som kämpade med Mao och gapade moderna kommunistiska Kina. Men hans far blev också utrensad flera gånger av Mao. Jag tror att det var tre gånger som de utrensade. Vid något tillfälle fick Xi Jinping inte gå kvar i samma skola som han gick i. Söner till frädiska uslingar som hans pappa fick inte gå i skolan.

De fick flytta runt och så vidare. Så han själv hamnade i skottlinjen en hel del. Det ska man säga att han... Att han tar en annan väg än vad Mao gör är det att han inte är lika... Han har ju sina antikorruptionskampanjer, så kallade. Det är hans version av utrensningar. Men de olika maktgrupperna i Kina, precis som du säger, de verkar genuint nöjda nu.

Det är inte som under Mao, att det fanns ständiga... Det är en del av den här konflikten att det skiftar fram och tillbaka vem som var i Mao-snådor, vem som var utrensad och så vidare. Samtidigt, som i hela andra stil så har han delvis samma autokratiska stil som Mao hade. Efter Mao så kom, framförallt under Deng Xiaoping, så försökte man skifta fokus från den här utrensade konflikten.

En-mannsmodellen där väldigt mycket makt koncentrerades i ledaren till andra former som maktdelning inom partiet, bara skapa en modell för, hur brukar jag säga, fredligt överlämnande av makten från generation till generation. Alltså det här är väldigt inrutat och formaliserat i Kina. Man pratar liksom uttryckligen om de olika generationerna av politisk ledarskap och Xi Jinping är väl femte generationen eller sjätte generationen och sånt där.

Jag har inte jättebra detaljkoll. Men... Jag tror man kan säga att Xi Jinping lite grann rullar tillbaka nu de institutioner som har utvecklats sedan Mao dog, alltså sedan början av 80-talet. Så har man strukturerat om partiet, men nu rullar Xi tillbaks det och ska vara mer av en autokrat, men med en rätt annorlunda stil än vad Mao hade. Är jag helt ute att cykla, Boris?

Boris

Nej, det där är en väldigt bra beskrivning och man kan säga att det är en bra beskrivning. Själva inramningen till den är ju att Kina har ju alltid... Man kan gå tillbaka i århundraden. Kina har en plats i världen. Den platsen i världen genererar en viss form av politik. Vi har de gamla sidenvägarna, vi har de nya sidenvägarna. Det som händer efter kommunisternas makt är uttagande 1948.

Det är ju inte att man står förvisso in på en ny politik, men en grundläggande ligger kvar. Alltså Kina ska expandera, Kina ska bli stark, Kina ska expandera, Kina ska ut i världen. Kina har en roll att spela och det är det man måste, när man studerar alla de här partistiderna i Kina, de extremt blodiga avrättningarna och till exempel den stora sprången, så det fraktionerna slåss om är vilket är det bästa sättet att åstadkomma detta.

Frans Dicköter som har någonsin gjort de bästa verken om den här perioden i Kinas historia pekar på att under det stora språnget när folk, Och dog som i tiotals miljontal alltså. Så var man ändå extremt noga från Maoist-tungs sidan med att alla handelsavtal med omvärlden skulle upprätthållas.

Alltså folk dog av sin egen del. Det var en del av det som Och det XI har lyckats göra är att han har lyckats få alla att gå åt samma håll nu.

Ge varje fraktion en roll och en plats. Garantera deras säkerhet. Och som sagt, blir det en ledare som verkligen förmår förkroppsla detta. Tendenser har funnits förut i Kinas historia. Sean Lai hade ju kunnat bli en sån här person om Mao Tse-tung inte hade funnits. Och Sean Lai hade varit mer dådkraftig.

Så att, det är därför jag menar man är tillbaka på kurs igen. Och det ser vi också i omvärlden. Kinas inflytande växer på alla områden. Och det gör ju också att fraktionerna håller sig lugna. De ser ju att det här fungerar och att den nya storleviseledaren får det att fungera. Men det vi ska komma ihåg av de senaste årtiondernas erfarenheter är att den här expansionen kommer inte att sluta om det är så att vi på olika sätt ser bubblor spricka i Kina. Utan expansionen kommer att fortsätta med folk vars välta att dö istället. Så han är en farlig figur.

Martin

Det är intressant det där. Jag har sett några analyser som har sagt liknande ord och lag som du använder, Boris. Det är som en återgång, det är något som jag har sett tidigare i Kina men för länge sedan. Kina är nu i och med Xi Jinpings maktkonsolidering de senaste åren mer enat och väl organiserat från Beijing än det har varit på flera århundraden.

Nu är det så att Kinas historia sträcker sig över årtusenden, så man kan faktiskt prata på det sättet. Och se också sådana här cykler som upprepar sig med flera århundradens period i kinesisk historia. Och det är ganska spännande för att nu är Kina mer enat på ett sätt, väl organiserat. Man har ändå liksom...

Många av de här repressiva sakerna som händer skapar naturligtvis interna konflikter. Men just nu verkar de interna konflikterna vara relativt begränsade. Istället så fokuserar man på att blicka utåt, bygga upp nationell stolthet. Det är en väldigt stark nationalistisk drive. Och den här idén som Kina alltid har haft, att Kina är mittens rike. Det är världens mittpunkt. Alla vägar.

Alla sidan vägar. Det är en del av det som ska leda till Beijing. De har alla sina internationella projekt för handel, militära, äventyr såklart. Sånt som vi också pratade om mycket tidigare. Å ena sidan så ser det ut som att det våras för Kina. Å andra sidan så tror jag, jag är fortfarande pessimist vad gäller Kina. Jag är fortfarande bearish på Kina. Ja, jag har en vän.

Det blir väldigt svårt att se dem komma runt sina ekonomiska problem. Så jag kan tänka mig att under de kommande åren, och så kanske vi tänker tillbaka på den här tiden som lugnet för stormen. Då, då, Xi Jinping ackumulerade väldigt mycket politiskt kapital som han verkligen skulle komma att behöva. När Kina började brista i sommarna på grund av att den...

Den ekonomiska vanskötseln till slut kom i kapp Kina. Och då blir det väldigt svårt att hålla ihop landet. Men om man vänder på det då kan man säga att givet den underliggande ekonomiska kris som jag får intryck av att Kina står inför så kunde de kanske inte vara bättre rustade politiskt för att hantera den.

Boris

Det här tror jag är en väldigt precis beskrivning. De kommer att få ekonomiska problem. Bubblor kommer att spricka. Allt annat vore konstigt och det som gör att de kan ta sig igenom det är att det har byggts en fast struktur så man kan hantera detta. Väldigt effektiv repressivapparat på alla områden, även när det är övervakning som man inte haft på samma sätt. Och omvärldens svaghet också. De är i en position där de kan bedriva utpressningspolitik för att liksom lindra sina egna ekonomiska smärtor, vilket de inte kunde förut. Så att det är alldeles rättigt att de står inför ekonomiska problem och bubblor. Men de har aldrig varit bättre rustade att hantera detta.

Martin

Om vi avslutningsvis försöker lyfta blicken lite grann och sätta det här i en global kontext. Det verkar i viss mån vara så att det är en del av det som är i den här situationen. Det vore för starka män.

En islamistisk diktatur med sig själv på toppen naturligtvis. Vi har Duterte på Filippinerna som väldigt snabbt, han gick till val på att ge all makt till honom och acceptera hur brutala metoder som helst, bara han får jobbet gjort. I viss mån så kan man nog säga att Donald Trump i USA är ett exempel på samma trend och till och med i Europa.

Berlusconi Orban i Ungern Josef Muscat Att inte bara var kalla kriget slut, historien var slut. Och nu har den liberala demokratin segrat en gång för alla.

Alla förstår att det är det perfekta systemet som allting kommer gravitera emot. Men riktigt så enkelt var det ändå inte. Därför att nu finns det ett antal motpoler i världen. Mot liberalism, mot demokrati. Och även globala ledare som går i bräschen. för en antidemokratisk linje som till exempel Putin som har gjort det med den äran i många år nu?

Boris

Ja, och det är egentligen inget underligt alltså, därför att det är på något sätt så är det ju tämligen fundamentalt alltså. Om man går ner på den individuella nivån, att människor... Är beredda att överlåta makt för de saker man uppfattar som gemensamma till människor man kan identifiera sig med eller som man tror är starka och kapabla nog att genomföra detta.

Så att på sätt och vis är det nästan naturgivet tillstånd vi rör oss tillbaka mot. Eller befinner oss i. Sen kan man ju ha starka och många åsikter om de starka män och kvinnor som dyker upp som lösningar på denna. Det här behovet. Men jag tror att det är naturgivet. Sen är det lite lustigt att se, alltså du kan ju se även liberala kommendatorer och andra vänsterkommendatorer liksom se det här, uttrycka det här som någonting osunt och farligt.

Sedan Cedral läser det igenom negativ formulering om människors längtan efter starka ledare. Det här. Och det tänker man efter i ett jävla underligt uttryck. Ska människor längta efter svaga ledare? Ja. Kanske det?

Martin

Jag själv tenderar att falla tillbaka på Platon och sättet man tänkte på de här frågorna för ett par tusen år sedan. Det verkar finnas en sorts inneboendecykel i hur mänskliga samhällssystem utvecklas. Vi har pratat om det här småningom förut, men vad det gäller då demokrati så är tanken i enkelhet att demokrati leder till systematiskt vanstyre av staten på ett sätt som man kunde se på Platons tid och som man kan se i vår tid.

Och det leder egentligen den här modellen. Den nästa stegen i cykeln efter demokrati är därför tyranni. Vanskötseln utnyttjas av en tyranni. just en stark man som allierar sig med pöbeln, med massorna, och appellerar till dem med ett populistiskt budskap, skulle vi säga nu för tiden, och tar makten och avskaffar demokratin till föremån för sig själv.

Jag tenderar nog att se det här som den naturliga konsekvensen av att demokrati och liberalism har brett ut sig i den utsträckning som det har varit. Därför tycker jag personligen också att det kanske allra mest intressanta exemplet, det som blir mest symboliskt men som också kan ha störst konsekvenser tror jag, det är det som händer i Frankrike. Därför att Frankrike är på vissa sätt en del av det som händer i Sverige.

Den moderna demokratiska revolutionens bagga, det är från den franska revolutionen som alla de här moderna politiska utvecklingarna utgår. Alla samtida politiska ideologier definieras i grunden av sin syn på, sin relation till den franska revolutionen. Det är den definierande händelsen i den moderna politiska världen.

Därför är det särskilt intressant att Frankrike nu under Emmanuel Macron är en del av den franska revolutionen. är på väg. Vi vet inte vad som kommer hända, men jag tycker det ser väldigt mycket ut som att Frankrike har fått en stark man som inte alls är så intresserad av demokrati och maktdelning och transparens, utan som djupet eller likt vill styra saker och ting utifrån sitt eget huvud.

Och skulle inte det vara en fantastisk historiens ironi? Vi har Putin och Xi Jinping, men Frankrike har den symboliska betydelsen och är ett viktigt land av andra skäl. Det finns den här symboliken. Är inte det fantastiskt om på den europeiska scenen, om det är Frankrike som går i bräschen för att avveckla demokratin och ersätta med en stark man i form av Macron?

Boris

Jätteintressant tanke som jag faktiskt inte har tänkt själv, men det vore oerhört roande att se. Hur överhetsskikt i Europa skulle hantera detta? Det finns ju så många som älskar Macron. Han står för det nya, underbara, unga och välutbildade. Tjofan är rittan. Och så visar han sig vara liksom Napoleon Bonaparte version 2.

Det vore ju jättekul. Vad ska de göra då? För de har alltid det här liksom varit förknippat med demokrati och Deras form av representativitet och så vidare. Och så kom en kille och nån hyllade för de åtgärderna och genomförde och visade upp det som en lite mild och mjuk enåld härskare. Det enda som jag tror omöjliggör det scenariot är ju faktiskt hans utseende.

Jaha, hur så? Man kan inte se ut sådär och bli en stark man. Hur ser han ut? En liten, gullig, liten nallibjörn alltså. Du måste ju ha lite mera käke alltså. Det måste vara lite mer granit än en stark ledare.

Martin

Tycker du han ser för ung ut eller ser han omanlig ut? Lite osäker på...

Boris

Både och. Nej men det är kanske om 30 år kanske han kan fylla rollen. Och kanske med lite förhöjningar i skon också. Stalin har ju sig rätt kort. Men nej, han är inte... Och du måste kunna appellera mycket bredare i folkdjupen för att bli en riktigt stark man eller kvinna. Jag kan inte tänka mig att sura järnvägsarbetare eller ja, rösta på Macron.

Han har inte en tillräckligt bred framtoning helt enkelt. Du tror alla... Det krävs ju att... Olika befolkningsriktigheter tror att det här är killen som kan lösa våra problem.

Martin

Ja, den som lever får se. Jag tycker i alla fall att Macron är på väg att bli... blir Europas Putin, eller något åt det hållet. Och jag vet inte vad jag tycker om det exakt, men det är en spännande utveckling i alla fall. Vi får se. Jag tror han kommer kunna övervinna de där utmaningarna som du säger, appellera till alla väljegrupper och sånt där. För jag tror att på gott och på ont så törstar människor nu efter en stark man.

Och tyvärr så kommer det inte bli efter den katastrof som den liberala demokratin har orsakat i Europa. under det senaste århundradet. Tyvärr så kommer det inte bli en välordnad, systematisk tillbakarullning av allting de har ställt till med. Utan det kommer bli precis som det har hänt många gånger tidigare i historien. Att spelbrädet sveps rent av en stark man. Och då får vi sådana saker som Macron och ett oväntat starkt stöd från honom.

Boris

Intressant tanke. Jag skulle... Snarare vill jag skötsätta exemplet på att det är en form av sentida bonapartism, alltså att det finns ett vakuum i samhället, maktvakuum, och då skapas ett suge efter starka män. Men finns det inte riktigt starka män att tillgå så blir det någon mindre stark man som fyller vakuumet.

Och eftersom att det betraktas som starkt inte bara på grund av sitt utseende, så är det inte. så kommer det bara öka spänningarna i samhället och leda till mer sönderfall och investerider. Vilka tror det är bra i Frankrikes fall? Frankrike ska inte existera. Frankrike ska delas upp. Så jag tror att jag kommer att vara tacksam mot Macron. Präsidentskap i framtiden. Det var där sönderfallet började.