Martin

Jeffrey Tucker, Google-sökningar på ordet libertarian är uppe högsta nivåer på tio år. Tidigare synonymt medliberal. Ska ta ordet tillbaka. Ja, det här är en ganska intressant utdelning tycker jag signerar Jeffrey Tucker av hur ordet libertarian har uppstått och hur man använt olika ord och skiftat över tid för att beskriva den här radikalt liberaliserande ordet.

frihetliga strömningen som även Bubbla-projektet tillhör. Ordet libertarian finns belagt åtminstone sedan 1913. Men då syftade det inte på exakt de idéer som vi håller på med. Delvis beskrevs det klassiska liberaler som libertarianer– –men även andra typer av radikala personer.

H.L. Mänken kallade sig libertarian redan 1923. Men sen dröjde det till 50-talet. innan man plockade upp den här termen igen. På början av 40-talet så började en ny libertariansk rörelse ta form. 1943 brukar ofta betraktas som ett väldigt avgörande år, därför att då publicerades tre viktiga böcker av tre olika kvinnliga författare.

Rose Wilder Lane publicerade Discovery of Freedom. Isabelle Paterson publicerade The God of the Machine. Bortslutligen sårligt bortglömda böcker. Både Rose Wilder Lane och Isabel Patterson är väldigt viktiga personer, men det är väldigt sällan vi pratar om dem nu. Den tredje personen är däremot mycket mer välkänd. Ayn Rand publicerade The Fountainhead 1943.

1944 kom Hayeks Vägen till Träldom. Ludwig von Mises publicerade en av sina viktigaste böcker och på den vägen tog det verkligen fart. 1946 startades The Fountainhead. Foundation for Economic Education, som är den organisation som publicerade den här artikeln faktiskt. Och en av de första sådana här instituten, eller think tanksen, som var dedikerade till de här sakerna.

Men fortfarande, så vid det här laget, så fanns det inget specifikt ord för den här strömningen. Ofta så pratade man om liberalism, man kallade sig för liberal. Man knötte an då till... Det man brukar kalla för klassisk liberalism. Men det var ju problematiskt. I USA inte minst, för där hade man haft de som kallades för the liberals.

hade tagit en kraftig vänstersväng, inte minst i samband med The New Deal i USA, som gjorde att liberalism där förknippades med en kraftig expansion av statens verksamhet, snarare än en minskning av statens verksamhet, som var det som de här nyeradikala tänkarna var ute efter.

Och även till exempel Mises själv, som är en av de absolut viktigaste tänkarna som definierar den moderna libertarianska strömningen. Han kallade sig själv för liberal. Den ideologi eller inriktning som han skisserade kallade han för liberalism. Han menade på att det var den sanna liberalismen som han stod för. Även Hans Hermann Hoppe har uttryckt liknande uppfattningar, bland annat i en bok.

Nessè, som jag tror jag hade på Bubbla för någon vecka sedan. Det var ganska intressant, som handlar om Hayek och Mises. Jeffrey Tucker, han kommer till slutsatsen också i den här artikeln. Att libertarianism är ett ord som egentligen betyder samma sak som liberalism. Det var en ny version av ordet liberalism, för att det gamla ordet liberalism blev lite skamfilat.

Men han menar på att det är dags att ta tillbaka det här ordet, ta tillbaka det här ordet. Liberal delvis ett historiskt missförstånd, ett feltänk kring vad det här egentligen är för strömningar och vad de här orden egentligen betyder.

När Mises till exempel kallade sig för liberal, då gjorde han en ganska selektiv tolkning av det ordet. Han sa till exempel i en känd passage att om man kondenserar ner liberalismen till en enda mening så är det... Privat ägande av. Produktionsmedel och privat ägande av produktionsmedel är på sätt och vis en bra sammanfattning av den moderna libertarianska idén.

Men det är knappast en bra beskrivning av den historiska liberalismen. Inte ens de bästa klassiska liberalerna från historien kan sammanfattas på ett rättvisande sätt. Liberalismen är en strömning som är mer komplex, som har många fler dimensioner och viktigare dimensioner. Inte minst så uppstår liberalismen som... En motreaktion mot traditionella institutioner, inte minst monarki och aristokrati.

Och en önskan att använda en politisk process för att driva ner och omstöpa de här institutionerna. Och istället så ville liberalerna införa demokrati. Så man var demokrater, man hade ett humanistiskt jämlikhetsideal. Liberaler har från början haft en sorts plan för samhället.

Inte i bemärkelsen att man vill centralplanera all ekonomisk verksamhet som i Sovjet. Men därom att det finns vissa övergripande idéer som bör genomsyra samhället trots att de inte gör det nu. Och för att råda bot på det så ska vi ha en politisk omvälvning av samhället för att implementera de här nya idéerna. Det vill säga, att vi ska ha en politisk omvälvning av samhället. Snarare än det som vi libertarianer ofta pratar om, att man vill ha en spontan, organisk utveckling av samhället.

Där vi inte i förväg kan säga hur samhället kommer att se ut, vilka normer som kommer att vara rådande, hur människor kommer att organisera olika verksamheter. Det är sånt som vi måste avgöra genom en långsam, organisk, decentraliserad process. Det är inte en del av liberalismens DNA på samma sätt. Därför att liberaler har alltid haft... en idé inte bara om metoden och vägen, utan också om slutmålet och de värderingar som ska genomsyra samhället.

Så att när Mises säger att essensen av libertarianism är privategande, då är han ganska selektiv och han väljer bort väldigt många saker, och även saker som är motstridiga med hans position och med den moderna libertarianska positionen. Så att ett alternativt synsätt. Det är att den moderna libertarianismen är inte ett sorts fullbordande eller ett renodlande av den historiska eller klassiska liberalismen.

Utan man kan se det som att via den klassiska liberalismen och de klassiska liberala ekonomerna så uppstod det en mängd intellektuella verktyg som förfinades och fullbordades, inte minst av Ludwig von Mises. De här verktygen som vi ibland kallar för praxeologi använde sig framförallt av Murray Rothbard för att skapa en ny intellektuell underbyggnad för en annan historisk tradition, nämligen den anarchistiska.

Det var en del av anarchismen som hade funnits länge och där det funnits anarkistiska radikaler och en viktig anarchisk strömning. Men man kan säga att anarchismen hade ingen helgjuten, koherent teori. Det fick den först när Marie Rothbard återskapade den från Mises arbete och den klassiska liberala ekonomin.

Men libertarianismen är i mina ögon i högre utsträckning en förlängning av den anarkistiska traditionen än den liberala traditionen. Tack för att du tittade! Den mest genuint liberala spåret idag, de är inte libertarianer, utan det är folk som vill bygga en bra stat.

Som tycker att staten ska styra samhället och implementera vissa idéer. Vi ska ha demokrati och folkstyre, människor är jämlika och staten ska ta hand om människor och ha sociala skyddsnät för människor. Det är väldigt mycket i linje med den historiska... liberalismen, men står i bjärt kontrast med de libertarianska idealen.

Boris

Det var vackert och sammanfattat och väl avrundat. Men, jag själv ser libertarianism också som en slags tillfälletikett, alltså en hatt som väldigt många olika strömningar av människor har tagit på sig, med väldigt många inneboende motsättningar. Och... Det är inte ett alldeles enkelt begrepp heller.

Martin

Nej, och det är en väldigt viktig poäng faktiskt och det kanske egentligen den bästa slutsatsen av alla de här grubblerierna. Du säger att libertarianismen är en tunn ideologi som vi ofta pratar om. Det är en minimal uppsättning i principer och det är ett paraplybegrepp som förenar många olika strömningar.

Libertarianismen säger egentligen inget mer än att staten bör vara väldigt liten eller eventuellt icke-existerande. Det är det gemensamma nämnaren. Det är det enda som man vet säkert om en libertarian. Den slutsatsen, att vi bör ha ett decentraliserat och fritt samhälle, med utrymme för individer och växthusgapar saker, den kan man komma till, naturligt nog, från väldigt många olika riktningar.

Ett sätt att hitta den slutsatsen är att komma via den klassiska liberalismen och renodla vissa av den klassiska liberalismens ideal om individer, privata ägande, marknadsekonomi med mera. Men ett annat sätt att komma till den slutsatsen är till exempel anarkistiska insikter om decentraliserad organisering, alldeles oavsett om det är det mest ekonomiskt effektiva.

Oavsett om människor har naturliga rättigheter till exempel, så finns det väldigt starka skäl att överväga en mer decentraliserad samhällsmodell. Men det finns också många andra riktningar. Det finns libertarianer som kommer från ett renordlat konservativt perspektiv. Det finns libertarianer som kommer från ett kristet perspektiv. Det finns jättemånga olika... Speciallibertarianismer som till exempel Ayn Rands idéer och de som beundrar och följer Ayn Rand.

Hon kallas inte libertarian, hon tyckte att hon gillade det begreppet. Även om vi idag räknar hennes efterföljare, objektivister kallar hon sig själva ibland. Vi tänker på dem som är libertarianer. Men det finns ju väldigt många vägar till det här gemensamma paraplyet. Och jag för min del, som jag har sagt i de här debatterna som vi haft i Bubbla Premium-gruppen och annat. Jag tror att det är klokt av oss att förhålla oss ganska neutrala till det här och konstatera att libertarianismen är ett stort tält, som man brukar säga i USA, ett brett paraply under vilken många olika strömningar får plats.

Och i Bubbla-projektet till exempel vill vi samla folk som ser sig som liberaler, folk som ser sig som anarkister, folk som ser sig som konservativa, folk som primärt ser sig som kristna. Vi vill välkomna och organisera alla de här människorna och få dem att mötas och stöta och blöta alla olika argument som finns för frihet och decentralisering.

Boris

Observera hur de här tre senaste grejerna hänger så väl ihop. Men först, det du säger innebär också tycker jag att man måste sky alla debatt, att undvika att bli indragen i debatter om vad är det äkta libertarianism. För det viktiga som jag säger, det finns väldigt väldigt många tillflöden, det har trappats upp jävligt många stigar till det här stora tältet.

Det är liksom inte bara en historisk motorväg in dit. Folk skulle vandra in i tältet, tycka från vilken stig de vill i stort sett. Men, där inne i tältet får man hålla bar i fred och det är liksom ingen idé att börja tjoa om vem som är mest libertarian när folk kommer ifrån olika håll. Och för att man ska förhålla sig på ett bra sätt till den här debatten när den dyker upp så tror jag återigen att Talebs text är om klassisk bildning i väldigt vid mening, praktisk livserfarenhet och fysisk aktivitet är ett motgift.

Ett annat motgift för att hålla huvudet kallt i sådana här debatter är din pledering för att det är företagande och inte politik som leder utvecklingen framåt.

Martin

Ja, och jag tycker också att det är viktigt att vi tittar på varandras bakgrunder och inspirationer och ser vad vi kan lära oss. Bara för att ta ett exempel som är väldigt närliggande för oss. Ett annat sätt som jag inte nämnde tidigare men som är ett fullt möjligt sätt att hitta till den libertarianska slutsatsen är att man börjar som socialist och funderar på allvar vad de socialistiska idéerna egentligen handlar om.

Vad är essensen egentligen av det som Marx och andra pratade om? och kommer till slutsatsen att det som behövs är en radikal decentralisering och väldigt mycket frihet för individer. Och det tror jag man kan säga att du Boris är ett exempel på, en frihetlig socialist från början. Ja, som också färdes i den här riktningen. Och det är väldigt logiskt, därför att socialismen, framförallt den förmarxistiska socialismen, det som marxister ibland kallar för utopisk socialism, det handlar ju väldigt mycket om en önskan att bygga lokalsamhällen.

Ordet kommunism kommer från ordet kommun, alltså ett samhälle, en klav. Där människor lever på ett visst sätt i egendomsgemenskap, är ofta tanken då. Men att man samordnar produktion och konsumtion och lever på ett sätt som jag för min del tycker att det är en väldigt naturlig vision. Det är ett väldigt naturligt sätt tror jag för människor att leva och det finns väldigt mycket historiska exempel.

Man kan också säga att familjen, den traditionella familjen, är en sån enigt en sån kommun eller bygemenskapen, hur man nu vill se det. Okej. Där kan jag känna att den socialistiska impulsen konvergerar precis med min uppfattning som jag snarare själv skulle tänka på som som anarkistisk och konservativ.

Men egentligen så är det väldigt, väldigt likt det som socialister pratar om. Så det är väldigt intressant tycker jag att tänka på. Och där är det. Där är det bra att vi till exempel, för vi är ju sådana som du säger Boris, att vi har inga interna konflikter. Vi tycker väldigt olika ibland och ibland ska vi ha hetska, inte hetska debatter, men vi kan ha intensiva debatter. Men vi har inga konflikter. Alla får vara med och vi försöker försöker lyssna på ett ödmjukt sätt och vi vänder istället taggarna mot de som de som inte alls delar de här frihetliga idealen.

Och även där så gör vi det oavsett vilka delar vi har. Vilken ideologisk bakgrund de har, de kallar sig för liberaler eller konservativa eller socialister. Det viktiga är den här strävan efter frihet som egentligen skär genom nästan alla olika ideologier och alla olika läger.

Boris

Ja visst, därför att i alla ideologier och läger finns det människor som har skaffat sig en politisk uppfattning, en mänsklig uttryckare, det är för att de faktiskt vill förverkliga sig själva och Det är en del som kommer att se ett samhälle med maximal frihet. Många av dem kommer att bli besvikna och då är det nästan fantastiskt vackert att libertarianismen där idag finns som en uppsamlingsplats för dem som just kommer vandrande från olika håll. Om det så är från Svenska kyrkan så är de välkomna om de har kommit på grund av sin frihetstörst helt enkelt.