Martin

Anarkokapitalisten Javier Millay vinner argentinska presidentvalet mot rivaliserande kandidaten Sergio Massa. Vi pratade för tre månader sedan nästan precis om Javier Millay, den vilda libertarianen från Argentina som har slungats in i politiken, presidentvalrörelsen och pratade om honom då för att han hade gjort oväntat bra ifrån sig i ett slags primärval.

En initial valomgång kan man säga. Som ägde rum då. Han fick flest röster i första omgången. Av det primär valet. Vilket var lite en chock. Och jag uttryckte min. Min förtjusning. Över Millay. Även om det verkade långsökt. Att han skulle kunna vinna. Du Boris du sa att han inte skulle ha chans. När det kom till kvittan. Inför andra omgångar i det här primärvalet. När det var utslags.

Runder då mellan honom och Massa. Så brydde jag mig inte ens om att göra ett inslag i radion om det. För att jag var säker på att han skulle förlora. Så det skulle bara bli en inslag där du Boris säger. Vad var det jag sa? Nog för att man aldrig ens fick på noga den varan. Men jag kände mig lite deppig då. När hoppet hade tänts och sen släckts så hastigt. Och du fick ju helt rätt. Trots att han ledde i många opinionsmätningar.

Så förlorade han. När vi nu kom till det riktiga presidentvalet. Så var jag väldigt pessimistisk. Millay ledde visserligen i opinionsmätningar. Men det hade han ju gjort. Förut också. I slutrundan i primärvalet. Så jag tänkte såhär. De har väl riggat valet. Så att han inte kan vinna. Oavsett hur många röster han får. För så såg det ut förra gången. Men han vann. Han vann. En betryggande seger med ganska god marginal.

Massa mot kandidaten. Etablissemangskandidaten. Erkände sig besegrad på valnatten. Så nu går vi alltså mot en oerhört märklig situation där den absoluta galningen Xavier Millet faktiskt ser ut att bli president i Argentina. Om ingen skjuter honom så kommer han bli president. Han och hans fyra klonade hundar kommer flytta in i Argentinas presidentpalats vad de nu har för kåk för sin ledare.

Och det är en helt sjuk grej. Otroligt festligt men också så Det är på sätt och vis mycket mer anomaliskt och konstigt än till exempel när Trump blev president i USA eller när Bolsonaro blev president i Brasilien som man ju ofta jämför Milley med. Därför att Trump och Bolsonaro de hade de här breda populistiska programmen som mycket väl kunde tänkas tilltala stora delar av befolkningen.

De var utformade för att tilltala stora delar av befolkningen. Men han är ju också en populist och han har en sån här patriotisk, populistisk anslag och så vidare. Men framförallt så är han libertarian. Han är en sån här hardcore ideologisk libertarian som hela tiden betonar libertariansk doktrin. Libertarianska slagord och symboler. Det här oerhört oförsonliga hatet mot staten som ska krossas och brännas ner och alla såna här saker.

Så det är inte bara det att han har såna här libertarianska tendenser som vissa andra politiker har. Han är en spritsprångandes fanatisk libertarian helt enkelt. Både i sitt tänkande och i sin bizarra, exentriska personlighet. Han springer runt med svartgula fanor som symboliserar den arachno-kapitalistiska ideologin.

Som är en smal och extrem förlang inom den smala och extrema libertarianismen. Och han klär tydligen ut sig ibland till superhjälten General Uncap. Helt sjukt att en sån person är president i ett stort land. Det var som du sa, Boris, häromånanden, att säga vad man vill om Millais, men han är charmerande. Han är som en äkta libertariansk högerhippie från 60-talet i USA, sa du.

Det har aldrig hänt förut. Det närmaste exempel som jag känner till åtminstone på att en riktig libertarian kommer till makten någonstans det är möjligen det som hände i Estland på 90-talet, när det var en När Mark Lahr åkte till Misesinstitutet i Alabama och läste Milton Friedman och Hayek. Och sen kom han hem till Estland, han blev statsminister och införde platsskatt och massvis med andra libertarianska reformer.

Och sen hade Estland ett litet mirakel liksom. Jag tror att det kanske är det mest jämförbara historiskt exemplet som finns. Om man försöker förstå vad det är som Millais egentligen handlar om, vad han egentligen försöker göra. Han är inte Argentinas Trump eller Argentinas Bolsonaro. Han är snarare Argentinas Martlar. Även om det inte är lika berömd referens. Folk förstår inte vad man pratar om.

Men jag vill gärna påpeka också att Matt Lahr och Reformpartiet i Estland de var aldrig sådana hardcore libertarianer. De var inte ideologiska. De letade efter alternativa idéer som skulle ha större möjligheter att funka i praktiken. För att de skulle bort från socialismen till varje pris. Vad skulle vi ha istället? Och de fattade att vi vill inte ha socialdemokrati så vad kan vi testa annat?

Och sen testade de de här libertarianska idéerna. Men de hade liksom inte såhär årtionden av Jag är chockad. Inte för att jag hade fel.

Boris

Utan över att här kom det. Och det är också. Men alltså det är så jäkla otroligt. Som du säger. Det här är någonting helt annat än att. Trump, Bolsonaro vinner. Också därför att. Alltså Argentina är ett så. Genomperonistiskt land. Alltså verkligen genomperonistiskt. En gigantisk stat. Klientsystem. Utan dess like i världen.

Antagligen. Och. 89 procent av landets befolkning behöver bränsle och transportsubventioner. Och man har ju liksom ett socialförsäkringssystem som det är inte konstigt att landet går på knäna. Och ungefär som i Sverige, väldigt många väljer att inte jobba därför att det lönar sig inte att jobba.

Det gjorde att jag tänkte att det är klart att argentinerna är förbannade på att bo i ett land med 114 procents inflation. Men de kommer ju aldrig rösta på någon som säger att jag ska halvera antalet ministerier, skära ner alla sociala subventioner. Det gör de bara inte. Men de gjorde det i alla fall. Ibland tror jag att senare har de tänkt att hans personlighet och aura och karisma har gjort att de lyssnar inte på vad han säger helt enkelt. Han tänker ställa en hel del av dem på gatan. Det här är ett obegripligt fenomen för mig.

Martin

Det som är så speciellt i Argentina också, det som skiljer Argentina från många andra situationer till skillnad från USA. Många i USA är medvetna om att landet har stora problem. Men det är inte en så desperat och förtvivlad situation som det på många sätt är i Argentina. Jag menar, Argentina har inte lika stora problem som vissa andra länder. Kanske länder i Afrika och sånt där. Men det är någonting med den här kontrasteffekten.

Många pratar om det, vi har också berört det tidigare. Att Argentina är inget u-land. Man brukar säga att det är landet som skulle kunna ha allt. Som har alla grundförutsättningar för att vara ett stort land. Ett dominerande land på den globala scenen. Ett land som borde konkurrera med USA. Om att vara världens största land. Och dominera de amerikanska kontinenterna.

Och så vidare. Och de har liksom jättebra geografi. Fantaskande surresurser. Väldigt fint humankapital. Bästa humankapitalet i kanske hela Amerika. Under taget kanske för USA. Men. Alla de här fantastiska förutsättningarna har spolats ner i toaletten. Och har körts totalt i botten av den här genomkorrupta statsapparaten. Vansinne i ekonomisk politik i många iterationer.

Nu har man, jag vet inte vad definitionen är för hyperinflation. Men man har en enormt hög inflation, mer än 100%. Och om man har mer än 100% inflation. Det betyder att ens valuta är i praktiken helt värdelös. Det är ingen valuta. Man kan inte använda den på riktigt. Ett exempel som jag hörde för. För ett tag sedan. I Buenos Aires. Om du går på ett café. Och ska köpa någonting. Om du vill betala med kort. Så händer det att caféet erbjuder dig.

40% rabatt på priset. Om du istället betalar kontant. För om du betalar med kort. Då tar det några dagar. Innan pengarna kommer till caféföreståndaren. Och då har pengarna hunnit tappa så mycket i värde. Att det är värt mycket mindre. Att få en kortbetalning. Om du får 40% debatt för att betala kontant. Då vet du liksom att. Det är inte ens pengar du har längre. Och folk vet det här.

Och folk blir fattigare och fattigare. Och där. Argentinerna är i grunden ett folk som. De är inte vana att vara fattiga. Det är ett medelklass folk. Som har fallit ganska långt. Och någonstans där. Så kanske det kommer en insikt om att. Man kan inte riktigt föreställa sig att folk förstår. Vad Millay pratar om. Det finns inget land i världen där 55% av befolkningen kan förstå libertarianska argument.

Så det är inte det att folk har blivit ideologiskt övertygade av en libertariansk agenda. Men kanske kan det vara så att de ser att det här är någonting totalt annorlunda. Det här är någonting som är garanterat ett väsensskilt från allting som de har gjort hittills i Argentina och i alla andra länder. Vi testar något nytt. Vi testar något helt annat nu. Det kanske inte är liksom blir bra på alla sätt för mig personligen men någonting måste förändras radikalt för att vi inte ska bara fortsätta liksom spola ner hela landet i toaletten.

Boris

Ja alltså det det är det vore ett förnuftigt och rimligt sätt att tänka. Det vore ett icke-svenskt sätt att tänka. I det här landet så liksom byter man numera ja de funkar inte röstar vi på nästa utan att liksom använda minnet och komma ihåg att det var lika jävla illa med regeringen innan den här.

Utan man ger dem glatt goda opinionssiffror och ju. Problemet är att argentinerna har ju liksom haft det här helvetet sedan mitten på 50-talet alltså. Och nästan alltid röstar på någon form av varianter. Varianter av peronismen. Det har ju varit värre än den här situationen också.

De har ju bankruttat hela nationen. Och man röstar ändå på peronister igen. Det här kunde jag inte föreställa mig. Men problemet nu blir ju hur fan han ska ro det här i land alltså. Det gör ju en orolig. Han har ju en stark personlighet och en vilja och är omutlig med sina idéer. Och han har sin döda hund också att prata med. Inte minst.

Martin

Ja, och kloner av den döda hunden. Han tackade alla fem. Både döda hundar och de fyra klonerna.

Boris

Han tycker det var fint. Men han har ju liksom han har ingen erfarenhet av att ratta någonting sådär. Och han har ett pytteparti i sitt eget pytteparti med sju platser är det väl. Inga gubernörer från partiet blev valda. Så han har ju massiva av. Statskramande idiotpartier emot sig i kongress och i de två kamrarna. Alltså det är ett helvete då här. De har ju miljoner chanser att sabotera.

Martin

Ja, det är en formidabel utmaning minst sagt och det är ju, jag jublar över liksom chockvärdet och det symboliska värdet och att jag bara tycker det är så otroligt liksom uppfriskande att en sån här sak kan hända. Men en... En stark libertariansk president betyder ju absolut inte ett starkt libertarianskt styre eller ens några positiva libertarianska förändringar överhuvudtaget.

Det finns ju nästan ingenting, svårt att tänka som någonting som de hatar mer än den här typen av agendan som man har. Alltså Carlson står i tv med en gigantisk whiteboard med en sån här liten lapp en lapp för varje ministerium de har i staten. För varje socialministeriet, bort med det! Finansministeriet, bort med det! Transportministeriet, de ska bort! Det är liksom det är svårt att tänka sig hur han mer skulle kunna antagonisera inte bara den djupa staten överhuvudtaget och en enormt stor del av, större delen av det argentinska samhället.

Och så vet man ju inte heller hur han liksom, hur han, de flesta nya ledare som kommer in med ett radikalt mandat, de gör bort sig. De bangar när det gäller. De spelar för mycket boll med etablissemanget. De missar chansen. Utifrån. För att de bara inte gör. Äns försöker göra det. Som Trump. Som inte ens försökte göra någon förändring. Som bara totalt. Jag vet inte om han tappar bollen. Han försökte aldrig ens ta bollen. Men. Jag tror att Millay.

Han i alla fall. Han är så galen. Han är så dedikerad. Han har liksom inga normala spärrar. Han är inte intresserad av att vara kompis med etablissemanget. Han är inte bunden av konventionell moral. Eller att se bra ut. Eller något sånt där. Han vill se bra ut enligt sin egen estetiska måttstak. Som är ganska annorlunda. Så att han kommer åtminstone försöka. Och sen får vi se. Experimentet får utspela sig.

Och åtminstone ett litet tag. Hur länge de nu låter honom hållas. Som president. En positiv sak som finns i sammanhanget. Det är att Argentinas. President är en stark president. Själva institutionen är en riktig exekutiv funktion. Det är inte som en sån här gallionsfigur, en ceremoniell post. Utan det är mer någonting i stil med det amerikanska presidentarbetet.

Så presidenten han är överbefälhavare. Han styr utrikespolitiken rätt fritt. Han har vetorätt mot all lagstiftning. Han basar över centralstaten i Argentina. Han måste såklart ha parlamentet med sig för att kunna göra nya saker, inklusive stifta lagar. Men man kan inte riktigt gå runt en president som vill sätta sig på tvär under det systemet.

Prisma Trump hade kunnat ställa till så enormt mycket mer problem för staten om man bara hade försökt. Man hade velat verkligen vara en naglög. Och om man har vetorätt mot lagstiftning och är en bindgalen libertarian då kan man lägga in vetor mot all lagstiftning. Vilket tekniskt sett är den enda korrekta anarkokapitalistiska linjen.

Det är att lägga in vetor mot exakt all lagstiftning. Så att Millay kan ju börja med det som ett öppningsdrag och säga att det blir ingen mer lagstiftning i Argentina. För ni ger mig... Det som jag vill ha. Och sen så plockar han ut några saker. Några nyckelgrejer. Som kan vara att lägga ner. Myndigheter, departement och sånt där. Men jag tror att det mest intressanta. Det som han pratar mest om. Och det som vore smart för honom att fokusera på. Det är ju den här dollariseringsagendan.

Om man bara kan genomföra den. Så kommer det vara en enorm reform. En enorm chockterapi. Som kommer göra jättestor skillnad. Många människor kommer att ta enormt stor skada av det. Men på sikt så kommer det vara jätte jätte jätte bra. För Argentina. Och då har han verkligen åstadkommit någonting. Så kan man tänka sig det Boris. Att han säger så här. Jag inser att jag inte kan göra allt som jag vill göra.

Men den här grejen måste ni gå med på nu. Jag har det här mandatet. Och den viktigaste frågan är ekonomin. Pengarna är värdelösa. Nu låter ni mig lösa det problemet. Och sen kan ni liksom få... åtminstone fyra år till kan ni hålla på litegrann som ni har gjort en del av er korruption och sånt där. Men vi bränner centralbanken och PESON nu.

Boris

Det är bara att hoppas att han lyssnar på det och använder den strategi där han använder sin makt för bytesandel helt enkelt. Att han inte bevar runt rent planlöst och liksom kör valkampanjgrejer som funkar för att få med sig folk och reta upp dem och rikta vreden utan att han nu är bara iskallad.

Ja, ja, ni får behålla det där men hit med det här då. Det visar sig snabbt om han är en iskallemaktspelare. Han kan ju plocka bort mer än centralbanken antagligen om han sköter byteshandel snyggt under de här fyra åren.

Martin

Jag tycker det är en superspännande idé inte minst från ett libertarianskt perspektiv. Det har funnits lite förvirring har jag märkt kring det här med den här dollariseringsidén. Folk verkar vara lite oklara på vad det betyder. En sak som jag har hört till exempel är att folk säger såhär att Argentina har redan testat det här. De har redan testat att dollarisera. Men det blev inget bra. De har syftat på en episode på 90-talet.

Men det de gjorde då. Det var egentligen. Det var egentligen någonting helt annat. En sorts halvmessyr. De hade en fast växelkurs. De hade en pegg. Så de peggade P-zon mot dollarn. Det var ungefär som. Sverige hade fast växelkurs. Vid ungefär samma tid. Början av 90-talet. Fram till 92. Som man hade. Som man peggade kronan mot.

Mot EQ. Mot den virtuella EQ-valutan. Antar jag att det var. Och det var Massara Balder då. På början av 90-talet. Som till slut då var tvungen att. Låta kronan flyta och så vidare. Det var en sån grej som Argentina gjorde. De har inte faktiskt infört. Dollarn som valuta. Det är någonting helt annat. Det finns några latinamerikanska länder. Som har gjort det. Men det är en mycket mer radikal åtgärd. Som har. Som har andra konsekvenser.

Ett av problemen. Det är orsaken till att det här skapar förvirring. Det är ett av problemen som påpekas. Med dollarisering. Då säger man såhär. Då måste staten köpa en hisklig massa dollar. Och det blir ett problem. För att den argentinska staten. Argentinska banker. De har inte en massa dollar. Så hur ska det gå till? Hur ska de gå till en dollarekonomi. När de inte har pengarna. Och det är sant i en viss utsträckning. Det är ett problem. Men det är ett mycket mindre problem.

Än om man har en fast växelkurs. Både en fast växelkurs. Och en fullskalig dollarisering. Byta av valuta. Innebär att staten måste ha en massa dollar. Fast växelkurs innebär att. Staten måste köpa pesos. Av alla som vill sälja pesos. Och betala de människorna i dollar. Enligt den fasta växelkursen. Det är vad fast växelkurs betyder. I Argentina hade man en 1 till 1. Pegg mot peso och dollar.

Argentinska staten hade förbundet sig att alltid köpa varje peso för en dollar. Om man dollariserar fullt ut. Då behöver man inte göra det förstås. Eftersom det inte finns några pesos längre. Då behöver man inte köpa pesos. Men då måste man istället ha dollar för att göra betalningar. Att betala löner till statsanställda och så vidare. Så oavsett måste den argentinska staten ha mer dollarkillgångar.

Än den har idag. Men den stora skillnaden. är att med dollarisering så kom staten också intäkter i dollar. Alltså skatteintäkter och... andra intäkter som staten har kommer i hög utsträckning vara att komma i dollar. Så att man skulle inte behöva köpa de dollar man behöver för pesos. Vilket är vad som orsakar problemet under en fast växelkurs. Så att det är lite bedrägligt att säga att Argentina redan testat det här.

Det funkar inte. Andra länder har testat det här. Det är en mer radikal åtgärd. Den andra stora skillnaden och det egentliga problemet med dollarisering är att Staten förlorar en viss sorts kontroll över ekonomin för att den inte längre kan bedriva penningpolitik, valutapolitik. Den kan inte sätta styrräntor, den kan inte trycka hur mycket pengar den vill, den kan inte göra devalveringar som man kan göra när man har fasta växelkurser och så vidare.

För att man inte längre har en centralbank. Allting som centralbanker gör för att intervenera och styra ekonomin, allting sånt blir... såklart omöjligt att göra när man inte har en centralbank när man inte har en valuta. Det är en förlust av suveränitet. Och det låter kanske hemskt. Och jag har hört att det finns patriotiskt lagda personer som säger nej, man kan inte ge upp sin suveränitet. Men som libertarian så kan man ju fråga sig, än sen vad spelar det för roll?

Inte det bara bra att politikerklassen får ett vapen mindre att rikta mot samhället. Och så är det förstås inte... Det är inte sunt eller rimligt eller lämpligt att politiker eller centralbankirer sitter och manipulerar ekonomin på det sättet. Och sen har vi den andra sidan av myntet som är att istället för att man dollariserar så exponerar man istället för någon annans lands valutapolitik.

Alltså The Fed i USA, den amerikanska centralbanken. Så att om de höjer styrräntan eller sänker styrräntan och trycker mer pengar och så vidare. Det kommer påverka Argentinas ekonomi. Om de dollariserar. Om The Fed. Har en penningpolitik. Som är anpassad. Efter amerikanska förhållanden. Kanske inte den är alls lämplig. För argentinska förhållanden.

Är liksom teorin då. Men. För att det ska framstå. Som en jättedålig idé. Så måste man någonstans ha en ganska. Lite grann en naiv utgångspunkt. Om att. Valutapolitik är någonting som centralbanker faktiskt kan göra på ett bra sätt. Att det faktiskt är ett värdefullt värdetyg som man kan ge upp. Om man snarare har ett libertarianskt perspektiv och ser penningpolitik som en avancerad form av exploatering, som bedrägeri, som en enormt storskalig ekonomisk brottslighet.

Då kan man inte gärna beklaga sig över att politiker avhänder sig den möjligheten. Om man skulle få något problem som The Fed i Washington de nu jackar upp styrräntan så långt att det blir jättedyrt för argentinare att låna pengar. Det är i alla fall ett långt mindre problem än att ha en inflation på 150%.

Att få ner inflationen från 100% till 10% och förhindra inhemska politiker förhindra nästa peronistregering att dra igång inflationen igen. Det är ett stort och oerhört positivt steg. För ett land som Argentina. Och sen kan man önska sig att de skulle köra guldmyntfot. Eller köra bitcoin som valuta och så vidare. Men det är bra att satsa på någonting.

Som är mer välbekant och realistiskt. Och dollarisering är det som. Det som man kan göra. För att de har gjort det i Panama. Och El Salvador. Och något land till tror jag det är. Som redan har den typen av politik. Och som finns de facto dollarisering i Venezuela. Så det är i alla fall. Det är en fullt möjlig grej som man kan göra. Men i praktiken så är det som ett väldigt radikalt libertarianskt avskaffande av centralbanken.

Jag tycker det är jättehäftigt att det där kan vara på gång. Det jag tycker är bra med Millais det är häftigt att han är en doktrinär libertarian. Att han har den här hardcore pro-kapitalistiska agendan. Inget populistiskt våfflande om staten som man ofta får från populistledare. Men det är också intressant att han är en radikal högerman.

Han pratar mycket om kulturkriget som måste bedrivas varje dag, bekämpa vänstern. Och han är generellt väldigt mycket anti-vänster. Väldigt elitistisk. Han har den här starka antisocialistiska drivkraften som är typisk för genren. Och han är seriös libertarian. Beläst. Genomtänkt. Han gör litterära referenser inom politik och ekonomi.

Med rätt ovanliga att höra från. För någon som befinner sig på den nivån. Och han verkar ha en ganska hård linje mot dubb. Antivitrasism och feminism och sånt där. Jag har ingen tålamod för det där. Men vi kan väl säga någonting också om hans kanske mindre bra sidor. Han är galen på bra sätt men han är också galen på dåliga sätt. En grej som diskuteras mycket nu givetvis och vi har pratat om den förut i dag också är att Javier Millay är superpro-israelisk.

Det är inte bara att han älskar Israel som många i väst gör. Högertyper i väst gör. Han är också väldigt intresserad av judendomen som religion. Jag tror inte han är judisk kompetit. Men han. Han pratar i tid och otid. Om hur mycket han älskar. Judendomen och att han går i lära. För att han ska läsa Torah-studier. Och fundera på att bli jude. Kanske inte passar så bra på att konvertera just nu.

Men. Det är en riktigt bizarr sak. Och sen har han då utrikespolitisk så är han ju fruktansvärt dålig. Ultra pro-amerikansk ultra pro-israelisk. Jag tror han är usel i alla utrikespolitiska frågor. Han har mycket att han vill ha en hård linje mot Kina. Att man kan hitta någon som helst kontakt eller ens handla med kommunistländer.

Så han vill totalt klippa banden med Kina, vilket jag tror inte är ens möjligt för ett land som Argentina att göra. Men också såklart med Venezuela och vad det kan vara. Falklandsfrågan pratade vi lite grann om förra gången. Att han har också någolund rimlig linje. Men i princip är han helt usell i utrikespolitiken. Vad ska man tänka kring det där Boris?

Boris

Men det är också en av de sakerna som gjorde att jag trodde att han aldrig skulle kunna vinna. Därför att som i väldigt många andra... I latinamerikanska länder så finns ju alltid anti-amerikanismen pilande där. Speciellt hos peronisterna, till och med hos högerperonisterna. Och till det kommer det här med Israel och hans allvarliga vilja, eller övervägen att konvertera till judendomen.

Som vi nämnde någon gång så är ju Argentina ett genuint antisemitiskt land. De har haft stora attentat mot synagoger och judiska kulturhus. 80-tal döda någon gång på 90-talet i en enda explosion. Och den officiella bilden ungefär, den svenska. Ja men vi har lite problem med element från Mellanöstern som har kommit hit.

Och sen är Iran sura på oss också så de spänger lite bomber där judar håller till. Men det finns ju sedan länge en grundmurad antisemitism i Argentina. Alltså inte bara mellan östern elementen. Så det gjorde också att det kändes väldigt lite troligt att han skulle kunna vinna.

Martin

Ja. Jag tänker så här. För det första så tror jag att man kan förstå ganska enkelt. Det här med judendomen att han ska ha kippar på Celeste Therase. Jag vet inte. Han är knäpp. Han har fyra klonade hundar. Han håller på med tantra sex. Det finns ingen ände på hans knäppa saker. Och judigrejen är väl en av hans exentriska hobbies. Men vad det gäller att han är super pro-amerikansk och såna här saker.

Jag gissar att det helt enkelt är en positionering som han tar. För att det är en del av paketet att vara höger. För att vänstern är alltid amerikansk. Då är han pro-amerikansk. För att han hatar vänstern. Och han gör tvärt emot vad de gör.

Boris

En ren reflex alltså.

Martin

Ja, men det är ganska vanligt. Så även hög i Europa beter sig på samma sätt. Hög i USA, det är en väldigt vanlig polariserande effekt. Och jag själv känner också att jag är liksom jag har sådana tendenser en viss sån som bias. Kanske inte liksom pro-amerikansk men en pro-israelisk bias skulle jag definitivt Delvis känner att jag själv har.

Av en liknande orsak. Att folk som jag avskyr. Avskyr Israel. Så det är lite fiendens. Fiende resonemang. Så jag tror inte man behöver läsa in för mycket. Hans djuplodande värdering. Är den frågan. Men den andra saken. Man kan ju fråga sig. Spelar det någon roll. Vad Argentinas president. Tycker om utrikespolitik och Israel. Jag tror i. I Argentina, det här har jag hört i alla fall från argentiner som pratar om det, så spelar det absolut ingen som helst roll.

Det är en totalt perifer fråga i Argentina. Ingen bryr sig. Ingen bryr sig vad Xavier Millet tycker om utrikespolitik. För där handlar allting om ekonomin, inflationen, den ruttna staten, att Argentina på väg att kollapsa. Våra pengar är inte värda någonting. Våra barn är mycket fattigare än vad vi var. Vad ska vi ta oss till? Varför håller allting på att kollapsa? Hur kan vi hitta en lösning? Det är det som folk bryr sig om i Argentina.

Och i de frågorna så är Millay absolut glasklar och urstark. Och har en fantastisk agenda. Så vem bryr sig? Vem bryr sig om vad han tycker om Israel? Och det kanske är den syn som vi borde ha också.

Boris

Men jag tror att en faktor som spelar till hans fördel det är ju det här som han avhånas för i... I västerländsk press. Jyckarna, seanserna med hundarna. Alltså, argentinsk kultur och litteratur och konst är ju väldigt mycket myt, sagor, kontakt med andevärlden, döda ting får väldigt ofta liv i argentinska romaner.

Och det där tror jag talar till folksjälen. Och på samma sätt det här du sa om att man sällan hör en politiker referera tänkare och författare. Det är ett helvetes beläst folk, argentinerna. Alltså med väldigt många bra författare. Så att det där kan spela roll också.

När man står mot en före detta finansminister ansvarig för 114 procents inflation så tycker man att den här killen är mycket mer argentinare faktiskt. Han talar med sin döda hund och läser böcker. Plus den här machoframtodningen. Vilket definitivt tror jag istället för den här kamrejstypen som hans motkandidat var så kommer den här ungefär inridande från Pampas. Gaucho. Ja, det kan ha spelat roll.

Martin

Alla länder, nu vet inte jag exakt hur det är i Argentina, men alla länder är inte lika inskränkta och försiktiga och timida som till exempel nordeuropeiska länder som Sverige är. Det är inte alla länder där det är som... jättenegativt och ursligt att vara lite exentrisk och ha liksom avvikande hobbies och intressen och såna här saker utan det kan vara en mer ärlig exempel är Storbritannien där det finns en mycket större tolerans för exentrism även hos offentliga personer och politiker och om folk håller på med att ha en jättekonstig hobby eller håller på med en sån här pervers sexgrej på fritiden ja men so what liksom det är så som liksom såhär Lordsen i House of Lords.

Som de alltid har hållit på. Vad ska man göra liksom. Det är klart att de kommer gå ner i sin konstiga sexbunker. Och göra sina lordgrejer. Och jag själv. Jag är liksom. Jag tycker det är väldigt uppfriskande. Och. I min bok så får man inte några särskilda pluspoäng. För att man är liksom timid. Och konventionell. Och håller sig inom ramarna. Och har liksom en prydligt rättalagd. Livsstil känner mig själv bara mer och mer trött på det här.

Inklusive mer liksom. Om man säger att det är en konservativ traditionell approach. Det är inte det vi behöver just nu. Människor som prydligt ritar precis innanför ramarna. Jag tänkte på det när jag såg den här SVT-artikeln. Vi har en länk till SVT om jag kan vara med dig. Så jag tittade på den. Och de hade gjort ett litet videoklipp som ligger längst ner i artikeln.

Som är gjort av Tigran Failers. Vet du hur det heter? Ror Failers son. Jobbar på SVT. Och det här klippet var som de gör. Det var väldigt sympatiskt. Jag antar att det borde vara deras jobb. Att på något sätt. Avskräcka folk från att gilla Javier Millay. Men jag tror att det var många. I Sverige som såg det där klippet. Som tyckte det var ganska festligt och sympatiskt. De tog upp det här med hundarna och så vidare. Men på ett ganska liksom.

Det var ganska fint på något sätt. Först och främst var det roligt. De lät honom presentera sig. Jag heter Xavier Millay. Jag är ekonom. Jag skriker mycket. Och sen. Det var det första de citerade från honom. Och sen så hade de en klipp där han skrev. Alla äckliga journalister. Ni gillar inte när jag säger det här. Men ni kan ta staten och trycka upp det ni röver. Hur var det nu på SVT-stilen?

Vi som Tigran har fejlade gjort. Jag vet inte. Svenskar kanske tycker att det där är fruktansvärt och bara ajabajas. Det får man inte säga. Men jag vill ändå tro att många som ser det här tycker att det här är ganska sympatiskt och uppfriskande och är absolut inte värre än de här apskaften som sitter och är alla andra politiker.

Boris

Ja, alltså syftet var givetvis att avskräcka folk. Men som jag säger, det var nog rätt många som tyckte att det var befriande. Tigran har ju kört småkampanjer och När han tagit upp grejer från Argentina till exempel på valdagen så hade han ju ett inslag där han intervjuade att han skulle skapa bilderna av att det var unga män som hade svårt att få tjejer som röstade på Millé.

Jag vet inte om han lyckades med det riktigt. Och sen har han nyligen kört en grej också där idioten gick på veganrestaurang i Buenos Aires. Skulle driva tesen att argentinerna hade börjat upptäcka att vegetarisk mat var godare än biff. Så killen är inte riktigt frisk alltså.

Martin

Argentina konverterar. Ja, precis. De blir inte bättre på fake news över tid. Det är snarare tvärtom.