Martin

Decentraliserade uppslagsverk ska möjliggöras av Encyclosphere, en samling dataprotokoll för att dela, betygsätta och rangordna encyklopedisk information. Grundaren Larry Sanger liknar modellen med Blågospheren som binds samman av bland annat RSS-protokollet. Encyklopedier, eller som det heter på svenska, uppslagsverk, det är någonting som har en mycket speciell plats i mitt hjärta.

Under min barndom så var uppslagsverk verkligen extremt viktiga för mig. Vi hade flera stycken i mitt barndomshem. Ett av dem var Bra böckers lexikon, den här som har gröna band med en sorts blommigt mönster på ryggarna. Så det var det första uppslagsverket som jag fick leka med. Det var det. Och sen när Nationalencyklopedin lanserades på 80-talet skaffade mina föräldrar en prenumeration så att vi fick varje nytt band så fort det publicerades.

Det var väldigt spännande varje gång det kom ett nytt sånt här vackert halvfranskt band av Nationalencyklopedin. Det första bandet publicerades 1989, då var jag sju år gammal. Och det sista bandet publicerades 1996 när jag var 14. Det här var en väldigt viktig del av min barndom. Vi hade andra uppslagsverk också hemma, inklusive en del ämnespecifika.

Ett som jag kommer ihåg till exempel var Myggans nöjeslexikon. 14 band som bara handlar om populärkultur. Jag läste inte jättemycket den för jag var inte så intresserad, men det var extremt bra då och då att kunna slå upp något ord där man var nyfiken. Jag minns en gång som jag slog upp jazz. Vad är jazz för någonting? Jag slog upp det. Myggans nöjeslexikon och fick en rätt bra förklaring som jag minns det.

Jag brukar säga ibland att jag läste de här uppslagsverken från perm till perm. Det är kanske inte riktigt bokstavligt sant, men under många år i min barndom, kanske de åren från att jag lärde mig läsa till 14-15-års-åldern, så var det det som jag huvudsakligen läste. Alltså jag satt i ett timtal och liksom surfade mellan artiklarna.

Läste en artikel, sen slog jag upp ord som jag stötte på som verkade intressanta. Jämförde med olika uppslagsverk, jämförde med andra böcker som jag kunde hitta. Så jag läste kanske inte 100% av artiklarna, men jag är rätt säker på att jag läste mer än hälften av artiklarna i Nationalens gloppedin och Bra böckers lexikon. Jag tänker tillbaka på den här tiden, alltså att jag funderade på det i morse. Jag tror att en av de magiska sakerna med uppslagsverk är att de inte definierar en viss bana.

som man ska ta igenom materialet. Det är inte som en skolkurs där någon som har bestämt vad som är viktigast, i vilken ordning man ska läsa. Jag var från låg ålder väldigt misstänksam mot alla rekommendationer från vuxenvärlden. Framförallt efter att jag började skolan och insåg att den var en total bluff. Så jag var tvungen att tänka själv. Även vad gäller den mer övergripande frågan om vad som överhuvudtaget är värt att tänka på.

Mina föräldrar, lärare och så vidare De hade såklart idéer om att vissa ämnen var viktiga. Men genom att utveckla mina egna rutiner för att hitta information så kunde jag skaffa överblick och avgöra vad jag tyckte var intressant. Jag kände då att det var extremt viktigt. Jag tänker idag att det där måste ha varit helt avgörande för min utveckling och hur mitt liv har artat sig.

Delvis så kunde man få det på biblioteket. Jag satt väldigt mycket på lokala biblioteken. Man kan inte riktigt få överblick över ett helt bibliotek. Man kan bara låna ett antal böcker i taget, man måste liksom gå runt och det är svårt att hitta allting. Man hamnar ändå på en viss bana för att man läser de böcker som man har valt ut. Men ett uppslagsverk, det är som ett helt bibliotek som man kan sitta och studera på ett mer fokuserat sätt. För mig är det bara magiskt och fantastiskt. Boris, kan du relatera till min...

Boris

Det var så vackert, jag ville inte följa upp det men gud vilken vacker beskrivning. Men det är så det är, tidigare gav man ställelse inför ett uppslagsverk. Desto mer formerande tror jag det blir för den skälsliga utvecklingen. Det är just den känslan att här finns liksom... Mina tankar kan löpa fritt. Jag kan leka som jag vill.

Jag kan leta, kan följa uppslagsord, gå vidare, gå uppåt, gå neråt, gå åt sidan. Och den känslan att man står inför nåt jättestort. Men att man faktiskt har kontroll också av den här dubbelheten. Att det finns så jäkla mycket kunskap, jag kan så lite- Men det...

Martin

Det står i min makt att finna det. Det är en otroligt härlig känsla. En behyftande känsla. Alltså det var inte så att de försökte stoppa mig eller att de ens avrådde mig för att läsa om saker, men de himlade med ögonen när jag kom och berättade om någonting som var väldigt obskyr och som bara jag var intresserad av.

Men jag kan tänka på det som... Tänk om jag inte hade haft möjligheten att läsa fritt om vilka ämnen jag ville. För mig var det extremt viktigt att jag kunde hitta massa saker som jag faktiskt tyckte var väldigt intressanta. Och ofta var det saker som ingen annan var intresserad av. Jag hittade inte en enda människa i omgivningen som ens tyckte det var intressant att prata om de här ämnena. Men jag kunde liksom upptäcka dem och tror jag skaffade mig en väldigt bra överblick på hur hade jag kunnat skaffa mig kritiska perspektiv på tillvaron?

Om jag hela tiden hade läst om ämnen som vuxna hade satt framför näsan på mig. Hur hade jag kunnat göra radiobubbla? Det här själva affärsidén, att vi pratar om allt mellan himmel och jord. Naturligtvis är vi exakt lika välinformerade oavsett hur mundant eller esoteriskt ämnet är.

Boris

Just den här frihetsaspekten är att man... Börjar man läsa så där fritt i tidig ålder, då blir man... Då rättas... Så här... Ju före man får liksom ett uppslagsverk i handen... Det är framför sig på bordet. Desto tråkigare slår det mig när man sen tvingas iväg med snörgåspapier till skolan. Sen kommer den fina malaren utifrån katheden och de här böckerna man sticker i handen på i skolan som så in i helvete tråkiga.

Även det är den här vaccineringen. Ju före man lär barnen läsa, läsa fritt. så kommer de att i sig få ett bättre immunförsvar mot skolans indoktrinering. Sen har jag ofta grubblat på, jag känner igen mig väldigt mycket till att läsa märkliga saker, men varför Malta? Jag försöker förstå varför.

Han kunde snöa in på jättepreferenserna och konstiga saker. Man kunde fastna i älskade gamla uppslagsverk. De är ofta bra för att deras historiska artiklar är ofta väldigt idigna med människor som aldrig förekommer i dagens uppdragsverk.

De har ansett som förprövselar idag. Hur man kunde läsa om udda tyska grejer och generaler var sent 1600-tal. Det finns också en jävla frihetstjänst för att man använder sig av den.

Martin

Man ska fakta för sitt nöjes skull, inte bara för att man måste.

alltså encyklopediernas historia. Jag är inte jättekunnig om det här, jag vet att du Boris vet mycket mer. Men som jag tänker på i alla fall, så var det väl, jag vet inte om det fanns encyklopedier tidigare på samma sätt, men man associerar det med de klassiska franska encyklopedisterna, alltså Diderot och några till på mitten av 1700-talet. Och jag tänker på det som någon sorts kvintessentiellt upplysningsprojekt. Sammanställa all kunskap i ett enda verk. Det var väl en tanke som fanns?

Boris

Ja, det var ett Herkulesverk. Man skulle verkligen samla all, och då menar jag verkligen all, mänsklig kunskap. Allt ifrån hur man bygger en vattenkvarn till det bästa sättet att få olika grödor. Hur man bygger en vattenkvarn. förlösaren, kviga och så vidare fram till filosofiska ämnen, järn, stålproduktion, och så vidare.

Det skulle vara den totala kunskapen, allting hängde ihop. De som jobbade med encyklopedin anlitade mängder av människor att skriva texter och skriva på. Ofta är det små affärer och inte bara rader i antiklopedi. Ansatsen var fantastisk. Det var första gången nån...

Tidigare hade man, och nu i antiken, en exempel på enskilda tänkare- -...som försökte samla all mänsklig kunskap. Det var första gången man satte igång ett lagarbete- -.och verkligen suga upp allt. All kunskap som fanns då, och den fick en jäkligt stor betydelse. Och sen fick jag också, sen var jag ansiktetsuppgifter.

Vi pratade om nationalismen nyss. Alla nationer ville ha sin egen. Sverige fick en nationalrörelsegrupp ganska sent. Jag har fått ett ganska omfattande uppdrag tidigare. Men britterna följde efter ganska tidigt. Jag satt på bibblan och läste encyklopedia britannica om. Det var liksom riktmärket för en encyklopedi på något sätt.

Martin

Samtidigt är det ju så att nu så är ju encyklopediernas era över. Så vitt jag vet så finns det inga av de här klassiska encyklopedierna som fortfarande trycks. Nationalencyklopedin har tryckts i sista upplagan, en encyklopedie i Matrandika trycks inte längre. Jag tror att det är så att alla de här kända, inklusive den tyska varumänheten som är deras motsvarighet, det är liksom under de senaste 10-15 åren så har man bestämt sig för att sluta producera de här, så det är ju en en månghundraårig tradition som har gått i graven väldigt snabbt.

Därför att i vår tid så har vi ju en ny encyklopedi. En ny encyklopedi som är i en klass helt för sig i termer av storlek och inflytande. Alltså ett uppslagsverk som har större inflytande än något annat uppslagsverk i historien, vågar jag påstå. Och som dessutom är långt mer omfattande än något annat uppslagsverk.

Prata förstås om Wikipedia. Wikipedia som jag har hört är 85 gånger mer omfattande än Encyklopedia Britannica. Det var en siffra som jag läste, jag vet inte ens om det räcker till. Det finns nästan 6 miljoner artiklar i Wikipedia. Och om man skulle ge ut Wikipedia som en tryckt bok så skulle det vara inte dussintals band utan tusentals band.

Men det här med band är rätt förlegat då eftersom ingen längre ger ut encyklopedier som fysiska. Givetvis så finns Nationalencyklopedin och Encyklopedia Britannica och så vidare kvar, men de finns bara på internet. Först fanns de på CD-ROM och nu finns de på internet. Men i praktiken så har de blivit utkonkurrerade av Wikipedia.

Wikipedia är ju en hemsida på internet, tecknisett en väldigt enkel hemsida, men det är ju inte bara en hemsida bland andra, utan det är en extremt viktig institution delvis definierar det moderna internet. Det är som en självklar del av våra livet, ett självklart vardagligt verktyg, ungefär som Googles söktjänst som de flesta människor använder varje dag.

På samma sätt använder man Wikipedia dagligen, bland annat för att det är nästan alltid Wikipedia-artiklar som är längst upp på träfflistan när man söker på Google. Och många uppfattar nog Wikipedia som en sorts som man uppfattade traditionella ensklopedier som en sorts neutral parter med källa till objektiv information. Och Wikipedias berättelse om sig själva är ju definitivt det.

De säger att det är tiotusentals, kanske hundratusentals personer som gemensamt hjälps åt att hålla artiklarna uppdaterade med korrekt information och täcka in all kunskap och så vidare. I själva verket så har Wikipedia ett väldigt märkligt system som ger enormt stor makt till ett litet antal redaktörer. i kraft av deras senioritet inom projektet.

I praktiken så är det som ett gammalt garde av makthavare som givetvis har sina egna agendor, politiska uppfattningar, förutfattade meningar och så vidare. Men inte i något fall så har de den makt de har på grund av sina expertkunskaper om ämnen som en skriver om. Så att gå till en wikipediasida och se vad de har för Om något ämne som är politiskt kontroversiellt men som du själv har någorlunda koll på så får du förmodligen se något ganska intressant.

Och försök om du har lust någon gång att redigera en sida på Wikipedia där du upptäcker något fel. Då kommer du snabbt få en kall dusch när du ser reaktionerna från de etablerade redaktörerna.

Boris

En sak att tänka på som också visar på det politiska förfallet, för det är en politisk fråga. Tittar man i gamla svenska uppslagsverk, alltså innan nationaldagsdiktativen, går det bara till 30-40-talet. Det är ju ofta, viktiga ämnen har ju nästan en liten essä, precis som den gamla franska ansikten. Och de är ju alltid signerade också, de lite tyngre sakerna.

Och då lär man sig snabbt att T-E står för Tage Erlander, B-O för Bertil Rollin, H-T för Herbert Tingsberg. Man upptäcker på 20, 30 och 40-talet hur i Uppstartsverken, de som sen kommer att bli partiledare, framstående politiker och cheflektörer, de jobbade med att skriva. texter till uppslagsböcker. Och det kan man ju såligt tänka sig att svensk partiledare idag bidrar med.

Martin

Ja, det är en intressant reflektion. Däremot så tror jag att de som i praktiken sitter och bestämmer på Wikipedia, de är på många sätt bland de viktigaste ledarna, hur perverst de än är. Ja. Så är de här anonyma trollen på Wikipedia. Otroligt viktiga makthavare. En person som uppmärksammar bristerna i Wikipedia är en man som heter Larry Sanger. Han är en medgrundare till Wikipedia-projektet.

Det är lite komplicerat hur det hängde ihop. Wikipedia växte fram med ett annat projekt som hette Newpedia. Som startades av Jimmy Wales, som är den kända Wikipedia-grundaren. I det projektet kom Larry Sanger in. längs vägen och som jag förstått det så var det Larry Sanger som föreslog att man skulle kunna starta en wiki. Och tanken var inte från början att själva wikin skulle vara uppslagsverket, utan man skulle ha en wiki för att samla in information från allmänheten som man sedan skulle köra genom Nupedias etablerade granskningsprocess.

Men så fort man lanserade Wikipedia så blev det en Ett mycket mer populärt och framgångsrikt projekt än modare projektet nu Pedia. Så då fortsatte de på det spåret. Men Larry Sanger, han hoppade av Wikipedia-projektet väldigt tidigt, jag tror redan 2002. Efter att de lanserade det tror jag 2001 så började han kritisera projektet och lämna det för att göra andra saker.

Han har varit involverad i många andra saker. i massa andra projekt som dess. Ett av dem heter Citizendium, som heter ett annat projekt att göra göra ett wiki-baserat uppslagsverk och under de senaste åren har jobbat med någonting som kallas för Everypedia och han är en person som i övrigt har sysslat med akademisk filosofi. Passande nog så har han framförallt fokuserat på epistemologi.

Han har disputerat med något amerikansk universitet i epistemologi och undervisat i filosofi. Men hans kritik på det här styre. Och det är också, Wikipedia domineras i hög utsträckning av folk som får betalt för att redigera. Så kommersiella intressen kan gå in och liksom indirekt betala för att få redigeringar gjorda genom att de betalar för den arbetskraft som krävs.

Det är i princip omöjligt för nya användare att göra redigeringar. Du måste liksom ha jobbat dig upp i det här systemet, varit länge och var en del av den här av Wikipedia systemet. Wikipedia. kulturen så att om du till exempel är en topexpert på ett visst ämne som går in för att göra en redigering så kommer den garanterat bli nekad och reviserad i förmodligen bara några minuter senare. En annan kritik som Larry Sanger har det är att Wikipedia har bara en artikel per ämne.

Det kan man tycka är såhär lite, kanske lite förvånande nästan när man hör det. Det är ju det klart att det är uppslagsverk bara en artikel per ämne men egentligen varför skulle det vara så? Varför skulle man bara ha en artikel? om ett stort intressant ämne. Varför inte ha flera, varför inte ha olika perspektiv? Han påpekar också att det finns inget sätt att betygsätta artiklar, rangordna artiklar utifrån deras kvalitet eller relevans eller andra faktorer.

Och det finns ingen ansvarig. Det finns ingen människa eller egentligen inte ens någon organisation som man kan utkräva ansvar av. Han gör ett intressant påpekande jämförelse. Han säger att till och med Facebook är bättre i det här avseendet. Därför att Mark Zuckerberg kan bevisligen kallas in till kongressen och som kan betyga något. politiker fråga ut honom om Facebook håller på med och så vidare.

Men man kan inte göra det på samma sätt med Wikipedia. Man kan inte kalla det Jimmy Wales. Man kanske skulle kunna ta till kongressen, men det är inte han som redigerar eller har ansvaret för innehållet på på Wikipedia så att Larry Sanger har försökt i en mängd olika projekt hitta nya modeller för här. Till exempel några city sendium som han skapade, där man till exempel avskaffade anonymiteten helt och hållet.

Alla som redigerade. var tvungna att vara där med sina riktiga namn och ämnesexperter hade en särskild ställning i att redigera. Så deras bidrag var viktigare och IK-experter kunde inte överstida experternas information och så vidare. Det är ett exempel men det var inte så långlivet. Det andra sak som man har gjort. Det är lite kuriosa bara för kul i bubbla sammanhang.

Det är att han startade en nyhetsaggregator som heter Infobit som lanserades faktiskt i december 2014. Alltså nästan bara några månader efter att bubbla lanserades. Men den las ner, tror jag, året efter. Brist på intresse, brist på finansiering. Det kom aldrig riktigt av banan. Men nu startar Larry Sanger ett nytt projekt som han kallar för encyklosfären.

The encyclo-sphere. Det är lite tekniskt, så vi ska försöka packa upp det litegrann i alla fall. Encyklosfären är ett ord som är bildat efter ordet bloggosfären. Nätverket av bloggar som finns världen över. Det man vill förmedla med det här ordet och säga att det är en sfär är att det är ett decentraliserat nätverk. Det finns ingen centraliserad centralnod.

Det finns inte ett enda ställe där alla bloggar lagras till exempel. Det finns ingen global auktoritet som bestämmer över alla bloggar. Som har en policy för vad man får skriva på en blogg eller vem som får ha en blogg. Vem som helst kan starta en blogg. Man blir en del av bloggosfären bara genom att följa vissa gemensamma format. Till exempel RSS-standarden så man kan suga in alla bloggenlägg i en bloggläsare.

Andra exempel på decentraliserade lager av teknik. som är välbekanta och som alla använder. Det är till exempel e-post. Om du använder Whatsapp eller Facebook Messenger då går ju alla meddelanden via Facebooks servrar. Så du skickar till Facebook och den skickar Facebook ut till den som du vill nå till. Men e-post fungerar inte så. Vem som helst kan starta en e-postserver.

Det finns miljontals olika e-postserver. Det enda som binder dem ihop är att de pratar ett och samma e-postprotokoll. Och då har de tekniska namn som SMTP och så vidare. Men e-postprotokollen. Och man kan också säga att webben, World Wide Web, är också ett sådant system. Det finns ingen central instans som styr över webben. Utan vem som helst kan starta en webbserver.

Och det betyder bara att du har en server, det vill säga en dator, som svarar på rätt sätt på vissa typer av anrop. Så du kan, man säger, på en viss port. kan man prata med servern på ett visst protokoll och skicka en viss fråga. Och om man får tillbaka en viss typ av respons, alltså en webbsida, då är det en del av webben. Ytterligare ett exempel som är mer modern, det är t.ex. blockkedjor, som Bitcoin och liknande blockkedjeprotokoll, som också är decentraliserade.

Det finns ingen centralinstans som styr över Bitcoin, utan Bitcoin är ett nätverk av många olika noder. Och det här är då tanken som Larry Sanger har. Och det är därför han har startat Knowledge Standards Foundation för att skapa encyklosfären, ett decentraliserat nätverk av encyklopedisk information som vi kan bygga, inte centraliserat utan distribuerat från många olika håll.

Till exempel, istället för att vi ska kriga om att redigera den enda versionen av en viss artikel på Wikipedia, så ska vem som helst kunna producera sin egen version av den artikeln. Och på det sättet kan då till exempel olika experter eller olika grupper konkurrera med varandra. Och själva encyklopedin som man interagerar med, gränssnittet, är en sammanställning av artiklar från många olika källor.

Och det kan vara slutanvändaren själv som gör det urvalet och sorterar och filterar och så vidare. Det kan också vara organisationer som åtar sig uppgiften att sammanställa de bästa artiklarna från många olika producenter. Och de kan i sin tur utveckla olika typer av granskningsrutiner och så vidare. Kanske bubbla till exempel skulle kunna ha en egen encyklopedi, bubblopedin eller bubblopedia eller något sånt där där vi erbjuder vår granskning, vår filtrering av encyklopediska information.

Och då kan vi i grunden använda samma dataflöden som någon helt annan grupp, till exempel någon som skapar en kommunistiska encyklopedi eller en islamisk encyklopedi eller något sånt där. Men vi lägger vår egen touch på det med kanske betygssättning, rangordning, sånt som lärare Sanger tycker ska ingå i själva protokollet. Han säger också att man bör kunna rangordna eller sortera encyklopedisk information baserat på politik eller religion, den typen av ideologiska faktorer för att få veta varifrån en viss författare till en artikel kommer.

Det var ett försök att sammanfatta lite grann vad det handlar om. Vad tror du Boris? Skulle det här kunna vara någonting, den här encyklosfären? Kan det möjligen vara en modell som kan göra rättvisa åt den encyklopediska traditionen?

Boris

Ja, det kan ni definitivt. Jag kan tänka mig mängder av svårigheter som gör det svårt att få fart på det här men jag hoppas att det går att få fart på det. Och just att han verkar ha en vaken blick också för att... Jag skulle säga att man konsumentmärker de olika inläggena och verkar fundera på om man ska få det hela att fungera. Det skulle ju skapa en...

Själv skulle jag då som läsare uppskatta, om vi tar DDR till exempel, DDRs historia. Att jag får upp sju anständiga essäer om DDRs utveckling mellan 1957 och 1982 eller nånting sånt. Och jag vet ungefär vilken inriktning var och en av texterna har dem.

Det skulle ju göra att antikroppardin faktiskt utnyttjar kommunikationsteknikens möjligheter idag. För just det vi pratade om förut med att antikroppardia, Britannica ligger på nätet och så uppdateras där. Det är ju inte riktigt att det är bra, men det är ju inte riktigt att utnyttja möjligheterna som finns.

Det här skulle kunna bli något väldigt blevande. Jag har svårt att förtränga Wikipedias makt. Det är så jobbigt att det bara påminner om detta. Det är ju en jävla spindel som tar kål på allt intellektuellt liv i världen ibland. Wikipedia är farligt alltså. Men det här skulle kunna bli en motkraft till Jag ser det inte bara som en möjlighet för läshungriga och vetidiga människor i alla åldrar och alla ideologiska charteringar utan också som faktiskt en mötesplats där det kan utvecklas intressanta decisioner Gud giver att projektet lyfter helt enkelt.

Det behöver inte alltid vara samma omfattning som Wikipedia. Det finns många som vi som tycker att det här är vad jag har väntat på för att det ska få någon betydelse.

Martin

Det blir väldigt spännande att se om man kan få något genomslag från den här idén om folk hakar på. Om inte annat på vissa specialiserade ämnen tror jag att det kommer att komma igång ganska snabbt. Det finns vissa saker som Wikipedia är bara... totalt urusla på. Jag känner själv till en handfull artiklar med absolut felaktiga information, bara för att Wikipedia är så otroligt politiserat.

Så åtminstone för de ämnena så borde man kunna använda det här nya formatet för att skapa alternativa encyklopediska information. Och sen så hoppas jag också att folk hittar smarta modeller för att gifta ihop Wikipedias datamängder med det här nya formatet. Så den information som finns i Wikipedia... kan bli föremål för samma sorts sortering och rangordning och filtrering och så vidare som finns i det nya encyklosfär formatet.

För då kan man få en flygande start så att säga. Om man inte börjar helt från scratch utan man har det här visserligen suspekta materialet från Wikipedia men som man kan börja sortera igenom och bygga vidare på.

Boris

Men en sak som talar för det projektet också det är ju att... Det är inte bara extremt vetiriga människor som bubblar människa, en massa andra som störs på Wikipedia. Det finns ju faktiskt ett allmänt. Data och informationsmängder är så stor att även människor som vill läsa om... Gamla bilmodeller är ju jävligt irriterande för att det är så undermålig kunskap som finns där.

Det är inte bara så att strävan efter all omfattning i kombination med det logiska styrningen har gjort Wikipedia att många retar sig på det. Man behöver inte vara så politiskt intresserad för att reta sig på det. Det talar jag också för att det här kan lyfta.

Martin

Samtidigt så finns det en annan aspekt också som kan vara värt att nämna, även om det kanske är självklart, det är att allmänmoderna projekt förutsätter ju att man har tillgång till internet. Att internet finns, man har fri tillgång till internet, man har en dator, man har elektricitet och så vidare. Vad händer om bara en av de där förutsättningarna förändras? Så att även om det inte publiceras några fysiska, trycks några nya fysiska enskelopedier, så är det ett hett tips att köpa en eller två och ha hemma. Bara utifallat, vi inte har bara sig Wikipedia eller en cyklosfären längre.

Boris

Det där var det klokaste som man har sagt till bubbla. Tror jag sedan starten. Gå igenom först öppet. Uppslagsverkning.

Martin

Jag och Sofia skaffade oss faktiskt, det är faktiskt vårt första kompletta uppslagsverk som vi har. Det var någon månad sedan här. Så lyckades vi skaffa en komplett uppsättning av bra böckers lexikon. Jag tror versionen innan, den här gröna som jag hade när jag var liten. Den fick vi för noll kronor för att de rensade ut ett skolbibliotek på Svenska skolan här i Budapest. Så gick vi dit och plockade på oss och så hittade vi en komplett lexikon, tog den såklart.

Boris

Helt underbart! Och den här gamla länderlexikonen som fanns i Sverige också som kom ut en gång per var femton ungefär med alla världens länder. Alltså även nu, hittar ni någon sån potent koreat suger gärna med dem, ni kan säkert få en för nästan ingenting. Och de är extremt daterade men nu väldigt, väldigt läsvärda.

Martin

Mm, det är också väldigt bra påpekande. Faktiskt antikvariskt kan man få väldigt överkomligt. Jag vet inte hur det är med nordisk familj. Några år senare... Exemplar i alla fall av hela Uppslagsverket. Garanterat finns det många som säljer komplett 20 band. Man brukar kunna få det där förvånansvärt billigt faktiskt.

Boris

Jättebilligt och ju äldre Uppslagsverket är desto billigare är det. Går man in på ett antikvariat, något av dem som finns kvar så har de alltid stora lagerhallar där de kan hämta fram vad som helst. Man kan kolla på nätet också. Och även i utländska Uppslagsverk.

Martin

Alltså ett hem är inte komplett utan ett par uppslagsverk helt enkelt. De är ganska lätta att få ta på sånt.