Martin

Curtis Jarwin och Christopher Ruffo debatterar hurvidan den amerikanska revolutionen var ett vänsterprojekt eller om ett återupprättande av den ursprungliga amerikanska republiken är ett värdigt mål för högern. det här är en liten kulturdebatt inom den amerikanska högern det är lite märklig men jag tycker att den är ganska intressant jag ska erkänna att jag kastade mig över den här artikeln när jag såg att den fanns i ena ringhörnan så har vi Curtis Jarvin även känd som Manchester Moldbug han är en stammis här i våra diskussioner i Rödi Bubbla han är en person som jag personligen tog stora intryck av en gång i tiden och som nu har en ny bana han har en mycket mer framträdande profil nu han skriver i diverse respektabla tidskrifter, han gästar alla möjliga podcasts jag tror inte det finns en enda podcast förutom Radio Bubbla som han inte har varit gäst i och av allt att döma så börjar han faktiskt ha rätt stort inflytande inklusive bland faktiskt folkvalda politiker i USA och sånt där.

I andra ringhörnan så har vi Christopher Ruffo som jag inte har så bra koll på men han är någon sorts aktivist konservativ aktivist mer mainstream, konservativ, republikansk eller något sånt där. Han kämpar mot vänsterns mest moderna avarter. Så han gillar inte såhär hbtq och trans och kritisk rasteori och de här sakerna. Och han anses generellt ha lyckats med en del saker i det att han haft konkret påverkan till exempel för att diverse universitet har gjort sig av med sina mångfaldsansvariga som resultat av hans kampanjer.

De har stiftat med lagar efter hans påtryckningar och eventuellt så var det han som tvingade bort Claudine Gay som chef för Harvard. Så här har vi en utpräglad teoretiker och en utpräglad praktiker. Och de kommer inte alls överens. Det finns en katt och en hund, de gillar inte varandra alls. Det är väldigt tydligt att de är irriterade på varandra. Och som jag har förstått det, jag har inte sett det här själv med egna ögon, men som jag har förstått det så har Jarvin hållit på och attackerat Ruffo.

Honat honom och pikat honom i olika sammanhang. och det ledde fram till den här debatten då, när man skulle göra upp till slut jag kan försöka sammanfatta lite kort vad debatten handlar om jag lovar att jag ska verkligen försöka fatta mig kort den här gången för en gångs skull, jag ska försöka Jarvin, han öppnar med att presentera en av sina centrala idéer som han har drivit i alla år, i 15 års tid nu nämligen att konservativa människor är förvirrade kring historien särskilt USAs historia.

Man har alldeles för begränsad bild och ofta någon idé som är i stil med att allt var mer eller mindre bra fram till någon tidpunkt säg 1963 och sen började allting gå åt helvete. Om man är riktigt djup kanske man säger 1933 eller något sånt där men vissa kanske går tillbaka till inbördeskriget och något sånt där men ändå är idén så att vi måste reversera den här senmoderna kulturrevolutionen.

och gå tillbaka till en version av USA som är mer som landet avseddes att vara när det grundades. Men Jarwin han säger ju att problemen går mycket djupare än så därför att den amerikanska revolutionen var i sig själv ett radikalt vänsterprojekt. Ett uppror mot det europeiska monarkiska systemet och så vidare. Alla som har lyssnat på Radio Bubbla ett tag har hört mig prata om de här sakerna delvis inspirerad av Jarwin.

Inte helt i linje med hans idéer men i samma riktning. Delvis inspirerad av honom. Poängen i det här sammanhanget är att en återgång till det ursprungliga USA är inte en återgång till en robust och rimlig politisk ordning. Utan det man skulle vilja gå tillbaks till är snarare det som de amerikanska nybyggarna gjorde uppror mot.

Och Jarwin säger då att Rufa har en sån tunnelsende. han är okunnig om historia och det enda han gör är att han bekämpar några av de ytliga symptomen vilket aldrig kommer lösa några av de mest de verkligt grundläggande problemen. Och Rufo, han bekräftar delvis Jarvids bild. För han säger såhär, jo jag tror på att gå tillbaka till republikens tidiga år.

Det kanske inte var perfekt men The Founding Fathers, de var stora män de skapade någonting unikt. så att vår bästa chans är faktiskt att hålla fast vid de idéerna och de institutionerna Ruffo han säger att Jarvin, hans perspektiv, det mynnar ut i en sorts nihilism och det blir en sorts en sorts impotent pessimistisk inställning att Jarvin han sitter bara och gnäller och dessutom har en mag upppegad finger åt folk som faktiskt åstadkommer konkreta förbättringar och han själv då, alltså Ruffo han har inte svar på alla frågor han tror inte att han är färdigt på egen hand genomföra en kontrarevolution men han gör saker och han gör tydlig ganska stor skillnad.

Som till exempel att ett antal delstater har tydligen gjort sig av med alla mångfaldsenheter på alla sina offentliga universitet. De har fattat någon sån lag att offentliga universitet inte längre får ha en sån här DEI-avdelning. Ungefär det tror jag att det är som är det. Boris, vad tycker du om den här diskussionen?

Boris

Alltså den var hyperintressant alltså och vart den leder till det är svårt att säga. Jag tycker det är väldigt skönt att Jarwin pucklar på Ruf för hans okunskap alltså. Det tycker jag görs alldeles för sällan alltså att den amerikanska högern är ju den irar ju väldigt mycket om historien och den nära rika revolutionen och bla bla bla.

Men de är ju så oerhört okunniga. Och Det leder faktiskt till att de inte har någon styrelse i dagspolitiken. Där har till exempel deras sinnesvaga fixering med sånt som abortfrågan. Och att de reagerar med ryggmärg och känslor på sånt de tycker illa om. Och det kan ju ibland leda till att man liksom får till stånd bra saker.

Eller någon får sparken som Rufo är inne på. Är så stolt över. Men om... Om en människa har en väldigt gyttig uppfattning om vad det är han eller hon försöker återupprätta och om det är en tradition han eller hon ser sig arbeta i, då kan det liksom aldrig bli bra. Det är ju jättekul att Jarwin tar upp det här med Samuel Adams alltså.

Vi pratade med honom för något år sedan. Alltså det var ju med dagens mått en galen alkoholiserad terrorist. som liksom mycket medvetet trots sin ständiga berusning jobbade i 15 år för att provocera britterna och skapa en situation där det är ungefär som italienska terrorister, en spänning en strategi, så att det är slut och smalde och det är inte mycket till historisk grund att stå på så Jarvin har ju alldeles rätt där, man får liksom gå till rötterna och titta på vad var det du sa från början?

Jag blir glad när han gör sådana saker. Sen har jag inte en susning om vad han själv vill egentligen. Och det är det som Rufo skjuter in sig på. Vad vill du då? Det kanske du har lyckats upptäcka. Berätta då gärna för mig.

Martin

Ja. Ja alltså det Jarvin säger, hans strategi, det är ju att, och det här är ju någonting som jag personligen inte håller med om. Det är en av många idéer som Jarvin har som jag är väldigt skeptisk till. Men det han säger är att det absolut viktigaste det är att centralisera all politisk makt i ett slags absolut monarki. Eller en modern version av en absolut monarki.

Han modellerar det ofta mer på som ett företag. med en ägarstruktur och en vd som bestämmer men poängen är att du måste ha en person eller en väldigt liten grupp av människor som har nästintill absolut politisk makt och på det sättet så får man till en sorts maximal brytpunkt där man i princip kan kassera hela statsapparaten och bygga något nytt på helt andra premisser, alltså bygga en ny stat.

Han brukar prata ibland om att man ska bygga den nya staten enligt samma metoder som man använder i Silicon Valley för att bygga startup företag. Alltså mycket mer rationella strömlinjeformade effektiva organisationer och organisationer som är monarkiska i det. Det finns nästan alltid en person som har absolut makt i de här Silicon Valley bolagen.

Så det är det. Han är ju det som han säger i den här texten. Han är en radikal monarkist och han försöker hitta ett sätt att återuppfinna det. absolut monarki inom ramen för det moderna politiska systemet och hans idé som är som jag tycker är en intressant idé det är ju att det här är om man läser den amerikanska historien rätt så finns redan frön till det här och det finns redan inbyggt i den amerikanska maskineriet på sätt och vis dels för att det skedde den här den här kontrarevolutionen med med den nuvarande konstitutionen som man anammade, som ersatte Articles of Confederation från början där man faktiskt gjorde om statsskicket en gång och etablerar en möjlighet på att göra det igen.

en juridisk konstitutionell metod för att göra det. Men han pekar ju också på det som hände på 30-talet när FDR tog över USA och i praktiken inrättade en sorts monarki. Roosevelt, kungafamiljen Roosevelt. Och det var ju någonting som var väldigt speciellt. För Roosevelt, han tog makten, han blev vald och sen blev han vald igen och igen och igen. Han blev väl vald fyra gånger till president.

Och sen så dog han. men om han inte hade dött så hade han de var ju tvungna att ändra konstitutionen med den här att nu finns det en begränsning att man bara får sitta i två mandatperioder som president de var tvungna att införa det för att Roosevelt annars skulle ha suttit resten av sitt liv vilket han också gjorde han satt ju tills han dog och Roosevelt han omvandlade statsapparaten på ett sådant sätt att det faktiskt var ett radikalt brott med hur den amerikanska politiken fungerade tidigare.

Och han rådde The New Deal som det kallas och så vidare. så att det Jarvin det han förespråkar som polistrategi ett sätt att uttrycka det kan vara att han vill nu bädda för han vill förbereda marken med sina skriverier för att någon under någon inte alltför avlägsen framtid ska göra en Roosevelt i USA och delvis så vill han peka på FDR för att säga att vi kan göra det här det är en del av vårt system, det är inte så radikalt brott som ni tror rent konstitutionellt men vi behöver att någon verkligen tar makten, men mer konkret så vill han att den här personen ska vinna ett presidentval det är så man tar makten, man vinner ett presidentval men det blir det sista presidentvalet för sen avvecklar man hela skiten alla som har jobbat åt staten liksom skickas hem de får liksom de får gå i pension allihopa, men ingen får anställning än i den nya staten, för nu är det bara liksom nya unga smarta grabbar som Peter Thiel tar in för att bygga bygga den nya staten.

Boris

Så här, alltså han talar om att han vill gärna se en revolutionär monarki. Jag stöder mig på att han inte preciserat, jag tolkar det som att han inte gillade, jag måste ha missuppfattat någon därför, jag tolkar det som att han inte gillade Roswells ibland statsgrupps liknande åtgärder som han dock aldrig fick in till full och sen vart jag lite sådär orolig i början av När han gör sin historiska genomgång, när han talar väl om att han rackar ner på Samuel Adams och inte ens nöjd med John Adams, sorgligt nog, och liksom lyfter istället fram federalisterna och Alexander Hamilton.

Och jag tänkte, han kan ju inte mena det på riktigt, men det gör han uppenbarligen. Men då gör han det så står han inför problemet att... Han kommer ju skapa en... i hans stycke bättre djupstat en djupstat blir det i vilket fall som helst även om den skulle vara mindre i omfång

Martin

Ja, definitivt definitivt, alltså Jarwin tror ju på att ha en superstark stat han ser ju som att ett av de stora problemen i moderna världen är att staten är alldeles för svag att staten inte har absolut makt så han vill ju ha en smalare stat som gör färre saker, men som har absolut auktoritet att göra dem på samma sätt som ett företag har absolut auktoritet att förfoga över över företagets egendom.

Boris

Ja, jag har nog en annan bild på USAs historia än han från begynnelse. Men vi måste ju båda läsa den stora Carlo Botta. Jag har inte hunnit det.

Martin

Ja, det är en sån knäppgrej som Jarwin har skrivit om tidigare och som han återkommer till i den här texten och nu blir det liksom oundvikligt att han säger såhär, det är egentligen ingen som förstår vad som händer under den amerikanska revolutionen. och som bevis sa han för honom, och det här är förvisso ett tungt bevis, det är svårt att säga emot honom, han säger att i de berömda brevväxlingarna mellan Thomas Jefferson och John Adams som de förde under slutet av sitt liv, långt efter att alla de här sakerna hände så skrev de till varandra hör du Thomas är det någon som har skrivit en bra, en rimlig historia av amerikansk revolutionen?

Nej John, det är ingen som har gjort det och det är ingen som kommer göra det heller, det är ingen som kan göra det Det är bara så mycket lugner och propagandabilder och segrarna skriver historien. Det kommer nog aldrig skrivas en rättvisande historik över den amerikanska revolutionen. Inte ens vi som var med har särskilt bra förutsättningar att... att göra det liksom. Det är väldigt intressant att de två personerna av alla människor säger att det här är nästan ett omöjligt projekt att beskriva amerikanska revolutionen och sen springer folk runt nu liksom 200 år senare och är liksom väldigt storska och tvärsäkra på att de förstår vad som händer.

Jefferson själv säger att vi har ju ingen aning. Men sen senare i brevväxtningen så snubblar de över den här boken av en italiensk författare som heter Carlo Botta som skrev en bok om amerikanska revolutionen och både Jefferson och Adams konstaterar att fan han gjorde det han gjorde det som vi inte trodde skulle gå att göra han skrev en korrekt historik över amerikanska revolutionen, den var riktigt bra den här boken och den heter History of the War of the Independence of the United States of America av Carlo Botta utgiven 1826 Du Boris, du skickade en pdf-version av den här boken till mig häromdagen Jag skummade lite Jag såg att den hade väldigt bra kapitelsammanfattningar punktlistor som man kan se vad kapitlen handlar om Väldigt charmigt Det är vanligt i gamla böcker att de har dem där Men jag fick inte riktigt Jag ser vad han skriver om på sammanfattningarna Det var det jag läste Jag ser vad han skriver om Men jag förstår inte riktigt utifrån de sammanfattningarna vad han... argumentera för vilken inriktning han har. Fick du någon uppfattning om hans hypotes?

Boris

Nej, jag har inte ens ögnat den men jag ska faktiskt läsa nu. Grejen är ju att väldigt ofta så här landar man i historiska verk från 1800-talet framförallt 1800-talet så är de ofta förvisso skriver seglaren alltid historien. Men det är ganska många fall så här nakenare, renare och mer liksom, det var det här som hände och man får en klarare bild så jag hoppas botta boken är sådan.

Martin

Ja, som sagt, det var en intressant debatt. Den är inte så lång den här. Så det är ganska lätt. Det är inte så tungt som det kanske låter att ta senare den här. Det är mest Jarvin och Rufus som förelämpar varandra. De säger väldigt elaka saker om varandra. Först och främst är Jarvin väldigt elak.

Boris

Ja, jag får en känsla av att Rufus i början försöker bonda lite där. Men Jarvin är obarmhärtig liksom.

Martin

Jarvin gillar en fälla i sitt första brev. Och Rufus går rakt in i fällan. Och sen så smäller den igen Liksom Nästan överdrivet Så smäller den Så gör vi en till i andra brevet Och så ska verkligen läsa lagen för du får det är lite, jag vet inte det är både lite irriterande och lite underhållande jag tycker det är intressant den här diskussionen om teori kontra praktik jag experimenterar ibland med att tänka praktiskt, tänka pragmatiskt och jag var inne tidigare den här ställningen på, jag avslöjade att jag har i hemlighet stöttat och tänkt på politisk strategi och vad man egentligen skulle kunna göra i Sverige och sånt där men jag är ju egentligen jag är väldigt intresserad av teori och jag tror ju inte att jag tror ju inte att teori är någon sorts nihilistisk masturbatorisk verksamhet som Rufo verkar tycka han framstår som ganska anti-intellektuell utan jag tycker det är en viktig poäng att det är extremt viktigt att ha en stark analys vilket jag ofta har sagt i Rödi Bubblas historia också för att man famlar i mörker annars så man går nästan alltid vilse och det här är en av högerns stora svagheter som bland annat leder till att man håller på med slumpmässiga småsaker och man kanske vinner liksom liten seger efter liten seger efter liten seger, men vad har konservativa någonsin uppnått på riktigt förutom de här mikrosegerna har någonting beständigt någonsin kommit ur det och de ser inte ens problemet för att de inte har någon analys och det här är faktiskt någonting som vänstern är mycket bättre på historiskt även om jag anser att vänstern har haft generellt sett väldigt dåliga analyser så har de i alla fall tänkt mycket och de har utvecklat idéer och det har varit en av vänsterns stora styrkor högern har gång på gång gjort sig själv kraftlös därför att den har varit anti intellektuell och känslodriven och därför har den varit blind mm och jag minns att vi pratade mycket 2016 och 2017 och sånt där och jag påpekade då att alla de här nya radikala högergrupperna som dök upp som det gamla alternativhögen de finns inte kvar längre vilket jag sa på den tiden de kommer snart försvinna bland annat för att de inte har någon analys och alla de här rörelserna de faller ihop som som korthus för att det inte finns den här, man kan spela av bara att det är teori de sitter bara och läser böcker och har en massa abstrakta idéer men det är det som behövs för att skapa en stadga och en beständighet och motexemplet som jag gärna håller fram är den libertarianska tankeströmningen som är en utpräglad intellektuell och teoretisk strömning och elaka tungor skulle ju kunna säga att libertarianismen är vänstern inom högern.

Det finns folk som säger det, väldigt elaka tungor. Men libertarianismen har förblivit i stort sett intakt sedan Ludvig von Mises och Ayn Rand stagar. Och den har haft väldigt stort inflytande, både intellektuellt och i termer av praktisk politik i alla möjliga politiska miljöer över hela världen. Längs vägen har alla möjliga andra strömningar kommit och gått. Ofta medan de har pekat fingrar mot libertarianismen.

Men vi libertarianer är fortfarande här. och vi har haft rätt om nästan allting vi har fortfarande det mest koherenta politiska alternativet och våra idéer är mycket mer radikala än vad många inom högern förstår. Och nu ser vi i Argentina några exempel på vad man kan göra konkret med libertarianska idéer som verktyg hur mycket kraft det finns i dem när man faktiskt börjar omsätta dem till praktisk politik.

Och det finns mycket mer som man kan göra framförallt om man är som om som inte då Christopher Ruff är men som eventuellt Jarvin och den typen av människor är intresserade av folk som läser Jarvin om man är intresserad av att gå bortom demokratin som ramverk och gå kanske i riktning mot aristokrati, det är någonting som till exempel fascismen står mer eller mindre handfallen inför för att den är så demotistisk och i praktiken så pöbelorienterad men där finns det mycket mycket större förutsättningar I den libertarianska approachen.

Som ju också är Jarvins hemmaplan. Ska man säga. Han är en sån här recovering libertarian. Som många kallar sig. Men han är en hoppian i grunden. Som försöker vidareutveckla den typen av idéer. Så jag slår gärna ett slag igen. För att teori och analys är väldigt viktigt. Det var nog någon ljushuvud som hade en kul formulering. Han sa så här. Visst, det fungerar i praktiken. men fungerade i teorin? Och det är en viktig fråga. Det är inte paradoxalt men det är en viktig fråga.

Boris

Mycket.