Martin

Japanska föräldrar går på äktenskapsförmedlingsträffar för att träffa andra föräldrar med ensamstående barn för att hitta passande livskamrater åt dem. 2021 sjönk antalet nyregistrerade äktenskap till drygt 500 000, som är det minsta antalet sedan 1945, och medianåldern för giftermål för män var 34. Den japanska befolkningskrisen är ett kärt ämne i medströmsmedier givetvis.

Och för all del även i radiobubblan. Men med lite olika vinklar. De vanliga medierna gillar att gotta sig i den här katastrofala krisen som Japan befinner sig i. Fertilitetsgraden är nu nere på 1,3 barn per kvinna. Medan vi brukar säga att det här inte alls är en kris. Det är en naturlig sorts utveckling och Japan är den sort samhälle som kan hantera den.

I det här fallet. Så gottar man sig på scenen åt de här desperata och bizarra åtgärderna som japanerna tvingas till. Är det här förvalet att gifta par i 70-årsåldern går på särskilda tillställningar för att speed-data andra gifta par i 70-årsåldern? För att försöka ordna så att den ena familjens son kan gifta sig med den andra familjens dotter och så vidare.

Tokigt va? Det är budskapet som man ska läsa mellan radarna i den här artikeln. Jag tycker inte det är så tokigt alls. Jag tycker att det är jättefint och jag blir alldeles varm innan bords. Det är väldigt sorgligt att det finns så mycket japaner som är i 40-årsåldern och inte har varit i närheten av att gifta sig och de behöver hjälp från föräldrarna. Men det är en fin och rörande sak som de här japanska familjerna håller på med. Det visar vilket sunt och konstruktivt samhälle som det japanska samhället är. Jag tycker det borde som de här äktenskapsmedlingsträffarna.

Boris

Ja, alltså jag blev lite störd över den här artikeln och det var inte sant om... Våra Japan-experter bland premium-människorna utvecklar här lite grann de japanska giftermåls-seder. Alltså för att den här CNN-reporten är lite grann ute och seglar faktiskt. Eftersom det beskrivs som ett nytt fenomen i Japan.

I avslutningen så pratade han i reporten med en av de här... äktenskapsförmedlingstillställningsfixarna som säger att ja, jag tror ju egentligen mest på go-en och så definierat det som en japansk uppfattning som om romantisk kärlek om att träffa den rätta personen vid den rätta tidpunkten men det där är ju en uppfattning som är extremt sentida i Japan den börjar dyka upp efter andra världskriget och nederlaget mot USA.

Innan dess så hade man ju, så var ju, ursäkta mitt japanska uttal, omiai, väldigt, det var liksom det dominerande sättet att rigga ett giftemål. Och det ska inte uppfattas som ett så här arrangerat äktenskap i tvångsmässigt sätt, utan föräldrar och släkt åtog sig. Det låg ett erast.

Arbetsbeskrivning av förälder, nära släkting. Att liksom scanna marknaden, prata med andra föräldrar. Man gjorde upp lister. och liksom gick igenom kandidater och sedan presenterade några kandidater för sonen eller dottern. Och det här var det dominerande fram till amerikansk kultur och elände började välla in.

Sen kom konceptet om man hittar rätt vid rätt tillfälle genom någons försörjning, högre makts försörjning. Så att man ska se det här som att Krisen har återuppväckt en tradition som alltid har funnits där och alltid har dominerat. Och det är ju positivt.

Martin

Och inte bara i Japan, i alla någorlunda civiliserade samhällen har det naturligtvis varit så att även om man inte har haft regelrätta arrangerade äktenskap, även i kulturer där man har arrangerade äktenskap så är det också lite grann en gradskala över. Det finns ju en väldigt fördomsfull stereotyp bild av att det inte finns minsta moment av frivillighet och arrangerat äktenskap osv.

Men det det egentligen handlar om är att äktenskapet inte bara är en angelägenhet för de två individer som gifter sig. Det är en angelägenhet för deras familjer. Deras familjer har gett dem synpunkter. Familjerna börjar från första början. Innan barnen ens föds så börjar man göra saker för att förbereda att barnen ska kunna gifta sig väl. så småningom. Och så gör alla sunda familjer, så har alla sunda civiliserade...

kulturer fungerat i alla tider. Den här idén som vi har nu om att det är ingenting som familjen har med att göra, det är helt och hållet en individens ensak och det är liksom fräckt och förtryckande om föräldrarna ska ha synpunkter på barnomsgifter som är, det är ju en mycket liten parentes i mänsklighetens historia och det är en parentes som till sin natur måste bli en parentes för att den typen av reproduktionsmål som strategi kommer inte kunna stå sig, kommer inte vara konkurrenskraftig mot en någorlunda, jag vet inte ens om man kan säga traditionell, om det finns ett modikum av rationalitet och medvetenhet och målinriktning kommer det vara en överlägsen strategi.

Japan är bra på det här, det var många olika strategier, en av mina favoritberättelser, det var länge sedan, det var många år sedan. Vi fick en berättelse på BBS från en av våra svenska paner. Vi har jättemånga svenska paner i vår grupp, roligt nog. Han berättade om... Han berättade om, minst i exakt kontexten, men han berättade om ett företag i Toyota-koncernen som hade en särskild policy där man erbjöd kvinnor anställning på företaget men det var en sorts tidsbegränsad anställning.

Så att man gav erbjudandet till kvinnor att här får du jobba, det är inte en tidsvidareanställning, du får jobba fem år. Du har fem års kontrakt med fin lön, fint jobb och allting. Men det är underförstått att om du tar dig av med en kvinna så ska du jobba kanske upp till fem år. Men när de fem åren är slut, då ska du ha hittat en man på företaget som du gifter dig med. Då ska du ha hittat en man på Toyota-koncernen och då ska ni gifta er och då ska du sluta jobba.

Men tills dess så får du liksom fem år av fin karriär på Toyota Company, något av alla bolagen i Toyota-koncernen. Och det här var alltså en service som Toyota tillhandahåller till männen som jobbar i Toyota-koncernen. För på så sätt kan man säga att... Du behöver inte hålla på och lägga massa tid på ditt privatliv och dejting och allt det där.

Vi fixar en fru till dig och du kommer att jobba på Toyota-företaget. För vi har den här alternativa intagningen av kvinnor som ska jobba fem år och sen ska de gifta sig. Så kan du bara fokusera på jobbet så tar vi hand om den andra grejen åt dig. Så de gör då både männen och kvinnorna en väldigt fin tjänst som går in i det här med den förståelsen att inte bara vara en fru. Inte bara får man hjälpa familjen, ibland får man hjälpa företaget, ibland får man hjälpa den megakoncernen som man jobbar på. Och det är jättefint, det är någonting som Toyota gör för sina anställda, men också någonting som de gör för det japanska samhället.

Boris

Du, nu blir jag jättenyfiken. Vet du mer? Alltså hur, jag vill veta, mekanismerna som, de kan ju inte bara ha slussat in dem, alltså rigga dem after work-partyn eller... Slut. Om någon kvinna inte hade hittat någon part på F3- flyttar man runt dem på olika avdelningar och länder eller? Man måste ju ha en hel jäkla avdelning som jobbar aktivt med matchmaking.

Martin

Jo men jag tror det. Det här var ju Stefan som skrev om det här givetvis. Jag för mig att han också nämnde att de hade särskilda träffar internt. Som var liksom dating, events, middagar. Där man kunde vara... Man hade precis den saken där olika anställda träffades för att göra den här ihoppaningen. Och det hade inte skett spontant.

Boris

Men det kan ju leda till... Här snöar jag verkligen in på det här. Men det kan ju leda till lite problem. Alltså tänk dig två stycken... Jättebra manliga chefsämnen som båda är predestinerade till att hamna en dag i Toyotas styrelse. Bli kära i samma inkorporerade Toyota-kvinna.

Martin

Jag vet inte Boris, alltså ärligt talat, jag beundrar Japan och Japanerna men du får ju tänka på hur skygga och herbivåra som de japanska männen är. Vad tror du sannolikheten är? att du lyckats få två japanska män på en och samma gång att visa intresse för en kvinna.

Boris

Du kan den japanska folkskären bättre än jag. Jag har bara fått min bild av den genom sådär filmer som Sju samurajer och annat.

Martin

Det var ett litet tag sedan, Boris, som den filmen var den korrekt återförsprängda verkligheten. Vilket det givetvis var på Kurosawas tid. Det var alla japanska män sådär. Vad det här egentligen handlar om, det påpekas faktiskt i den här artikeln. Den demografiska situationen i Japan Det handlar egentligen inte om att folk inte skaffar barn Utan det handlar om att de inte gifter sig I den mån japaner gifter sig Skaffar de barn ungefär som tidigare Men det är fler och fler Som aldrig gifter sig Och det som står i vägen är Framförallt ekonomiska Bekymmer Det är många som ser det som att det är för dyrt Att ha ett vettigt familjeliv, jag har inte råd att Gifta mig Orsaken till att det är dyrt är givetvis att det finns en Det finns en stark förväntan att kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om hem och barn om de gifter sig och att männen ska stå för hela familjens ekonomiska försörjning.

Och att leva på det sättet är ju väldigt dyrt från mannens perspektiv. Så att vad det i praktiken betyder det är framförallt att män som inte lyckas prestera ekonomiskt slås ut från äktenskapsmarknaden och därmed från nästa generation av genpoolen. Män som har råd gifter sig och skaffar barn. På generellt sett, om jag förstår saken rätt, så har den japanska medelklassen en hyfsat hög fertilitet.

Mycket högre i alla fall än arbetarklassen och landsbygdsbefolkningen. Och det här är jätteintressant. CNN ger ut ungefär halva den här berättelsen. Hälften av det jag just sa. Det vill säga att folk skaffar barn när de gifter sig, men de gifter sig inte av ekonomiska skäl. Men det som CNN inte säger, det är ju den här selektionseffekten. som uppenbarligen med matematisk nödvändighet kommer att komma.

Det vi ser i Japan, det är inte som vi brukar säga att det är en oproblematisk, en demografisk liten svacka som har kommit över och det är inget märkvärdigt brev. Det vi ser är i själva verket en extremt positiv utveckling, med ett starkt genetiskt selektionstryck för mer robusta och produktiva män. Det är alltså en eugenisk utveckling. som västeuropeiska samhällen inte har sett maken till på minst 200 år.

Minst 200 år sedan vi hade den här typen av selektion i Västeuropa. Vi har en annan länk på bubbla just nu. Jag vet inte om du kommer hinna prata om den, men den handlar om hur mänskligheten uppstod ur en extremt liten population. En evolutionär flaskhals för, det var alltså en miljon år sedan, det är en stenålderskrig. Men man kan säga att Japan går igenom just nu en sorts evolutionär flaskhals.

Det är lite överdrivet kanske, men det är faktiskt en giltig poäng här. så kommer det finnas färre japaner, men nästan alla japaner som finns då kommer att härstamma från de som nu utgör den japanska medelklassen. Nästan ingen kommer härstamma från de som nu utgör den japanska arbetarklassen. Och det här är exakt det som hände i Europa från medeltiden och framåt.

Alla moderna europeer är ettlingar till de mest framgångsrika människorna som levde i Europa på medeltiden. Lägre samhällsskikt hade i praktiken nästan noll impact. på den långsiktiga genpolen. Därför att de blev utavlade av medelklassen och inte minst av adeln. Och det är därför de flesta europeer hittar en eller annan adelsman om någon släktforskar och går tillräckligt långt bakåt så hittar man någon fin kanonstad.

Därför att adeln skaffade massvis med barn. Och knoppade av nya fördelningar av sina familjer hela tiden som såklart inte behöll samma status men som genetiskt hade samma sorts härstamning. Det är till stor del det som är förklaringen till att Europa är så unikt och så framstående. Det är en hel kontinent där väldigt många är genetiska aristokrater.

Och även de lägsta i samhället är genetisk medelklass. Vi avlade ut våra underklasser under tusentals år då vi hade den här starka, den starkt eugeniska samhällsordningen. Nu har vi slutat med det. Nu skaffar vi dåliga människor fler barn än vad bra människor gör. sjunker i genomsnittlig intelligens och så vidare. Men i Japan så befinner man sig i en annan del av cykeln. De befinner sig i en eugenisk fas. Och de är alltså i början av ett genetiskt, ett evolutionärt uppsving.

Boris

Mm. Mycket tänkvärt. Men om man backar till Europa och sedan skuttar över till Japan igen. Alltså det händer ju något... Du har ju alldeles rätt till det där om det evolutionära trycket håller med dig i tiden och framåt. Men sen inträffar ju den långa perioden av världskrig i Europa. från början av 1900-talet till och med andra världskriget.

Och då tror jag ett rimligt antagande att väldigt mycket bra gener dog i skyttegravar och slagfält och i luften och haven. Vilket bidrar till utvecklingen efter andra världskriget. Men det där borde spela en roll i Japan också tycker jag. Tack för mig! Min poäng är att man kan ta dem i en sämre sorts medelklass igen efter andra världskriget.

Martin

Ja, gud. Den här utvecklingen var någonting som pågick från sig. Egentligen från antik tid och framåt så hade man en mycket starkare hygienisk ordning. Och sen har det gått lite fluktuationer. Det finns ju... Jag vet inte om vi pratar om det här om en vecka, men det finns ju försök att uppskatta vad man hade för typiska IQ-nivåer i antik Grekland och sånt där.

Och det är ju nu helt i hästväg när man har försökt titta på det. Men från medeltiden och framåt så hade man utvecklingen, men den var ju inte längre än kanske till början av 1800-talet, mitten av 1800-talet och sånt där. Sen dess har vi haft det, sen dess efter industriella revolutionen, samhället började förändras på grund av det. så har vi haft en stark dysgenisk trend i Europa och sedan dessutom de här brotten vid...

Vid världskrigen då den genetiska kvaliteten bara rasar. Förr i tiden så gjorde vi oss av med, man brukar säga att vi gjorde oss av med 1% ungefär av varje generation, bara genom dödsstraff. Bara genom att vi dödade av de utsläppstumleskriminella människorna så blev man av med de 1% sämsta generna. Vissa kanske kan handgängla av sig. Man tog dem ganska tidigt också. Men sen på 1900-talet gjorde vi istället av med de allra bästa.

Vi skickade ut våra aristokratiska klasser till skyttegravarna i första världskriget. Så nu kan man inte, och det är säkert samma sak i Japan, kan inte den historien lika bra men jag är säker på att man hade samma typ av utveckling där för att man följde Europas fotspår så starkt efter 1800-talet. Så nu är det liksom, vi börjar från en mycket lägre nivå än vi var på för 100 år sen.

200 år sedan, 300 år sedan, genetiskt i Europa. Det finns ju en uppskattning från en av Edward Duttons böcker som jag tyckte var jätteintressant där han kommer fram till att, inte han då, men han refererade till forskning som visar på att dagens europeiska generell IK-nivå är nere på, vi är tillbaka på den nivå vi var på på 1600-talet. Så att vi har liksom gått, liksom 200 år sedan, så har vi, vi har gått runt 200 år bakåt från, räknat från piken på 1800-talet.

Tack för mig! Ja, hur som helst. Jag blir alltid glad att läsa de här artiklarna. Det är bland annat av den här orsaken som jag är väldigt optimistisk vad gäller Japans framtidsutsikter. Om det finns något land man ska investera i på lång sikt så är det Japan, tror jag. De kanske kommer att ha några år tillgänglig till av ekonomisk stagnation och allt det där. Men om man kan förmå sig själv att tänka lite längre än så så tror jag att det skymtar en japansk guldålder bortom horisonten.

Det är nästan oundvikligt med tanke på... Den här genetiska, evolutionära saken som pågår just nu. Tänk om vi kunde ha det så här bra i Sverige, Boris, som de har i Japan. Att fattiga människor bara avstod från att skaffa barn. Att normen var så stark att kvinnor skulle vara hemmafruar. Att bara de mest framgångsrika männen hade råd att gifta sig. De andra sa, tyvärr jag har inte råd. Jag har inte råd att skaffa barn. Jag är bara en kulturarbetare på Södermalm. Skojar du eller? Jag har inte råd att skaffa barn. Det är som en dröm, det är det absolut bästa som skulle kunna hända.

Boris

Men vi står nog inför ett mardrömsscenario. Dels är ju i stort sett traditionen. Traditionen lever ju kvar och det är uppenbart att de tänkande japanerna går tillbaka till traditionen som började tryckas tillbaka efter andra världskriget. Det familjerna deltar i julvåldsprocessen. Tänk... Utveckling i Sverige, det kan jag tänka mig så här att de lägre och mindre begåvade i skikten är ju faktiskt rätt trots allt inaktiva, förutom på Södermalm.

Tänk dig när den svenska staten börjar tänka att nej men vad fan, bidragstagarna har sett för lite barn tyvärr. Vi går in och blir matchmakers. Det är inte alls en omöjlig utveckling, staten har ju... De flesta föräldrar i Sverige har ju accepterat att staten ska fostra barnen och ta hand om dem. Det är ju ingen orimlig tanke att staten också tar hand om äktenskapsförmedlingen. Det kan ju träffas på socialbyrån.

Martin

Ja, nej men så är det ju och... Det här är ju det absolut starkaste argumentet för libertarianism som finns. Det är det faktumet att staten är den mest dysgeniska institution som någonsin har funnits. Ingenting som har pajat våra gener så mycket som den förvuxna, senmoderna staten. Som till exempel, vi pratar ibland om dagis, eller förskola som det heter, om man har sina barn på dagis.

Så är man förskola. Vi pratar ofta om hur skadligt det är för barn att gå på dagis. Är det dåligt för barnen, dåligt för familjerna. Den största skadan. som dagens kulturen gör på samhället är med stor sannolikhet att den gör det möjligt för folk att skaffa barn trots att de egentligen inte har råd. Och det här är bara en, det är kanske den mest ögonfallande punkten, men hela välfärdsstaten är bara full av såna här extrema dysceniska saker.

Och det är på riktigt mena att det är det starkaste argumentet för libertarianism och det är också det som gör att man måste vara libertarian om man är en någorlunda Genetiskt medveten, rasmedveten person så måste man. Ha den insikten och ta avstånd från staten. Inget som förstör våra gener.