Transkribering
Barack Obama byggde upp sin image genom självbiografi full av felaktiga uppgifter
Martin
Barack Obama byggde upp sin image genom självbiografi full av felaktiga uppgifter, är en produkt av imperiets periferi och miljardärers stiftelsvärd, har förblivit den märkliga makten i USA genom att till skillnad från alla andra ex-presidenter etablerar sig i Washington DC, är den som egentligen bestämmer i Vita huset som är fullt av hans lojalister, enligt historikern David Garrow som skrivit biografin Rising Star.
Jag blev alldeles fascinerad av den här artikeln som jag läste häromdagen. Det är en lång artikel, som först är en lång artikel och sen består den av en jättelång transkribering av ett samtal mellan artikelförfattaren och en av interloketörerna som samtalar med David Garrow som är historiker.
Han är förfallet känd för att han har skrivit biografier. För att vara specifik så är han specialiserad på det svarta. Det första USA-afroamerikansk samtidhistoriker. Dave Garham är en vit akademiker, historiker och författare. Han är mest känd för att han skrivit en biografi över Martin Luther King som anses vara väldigt bra. Den fick Pulitzerpriset och är berömd för sin MLK-bok.
Det var också han som avslöjade, jag tror att det här var 2019, att King var delaktig i ett eller flera avslöjningar. sexuella övergrepp. Jag minns rätt, det var inte han själv som begick dem, utan han var med på något sätt när de inträffade och satt och garvade och klappade händerna när de höll på med någonting i samma rum. Jag minns inte exakt detaljerna men vi pratade om det här i Radio Bubbla när det begav sig.
Och om jag har förstått saken rätt så var det David Garrow, den stora biografen av MLK, som beundrar Martin Luther King gränslöst. Tack för att ni tittade! Det var han som hade hittat ett gammalt FBI-dokument som berättade om den här händelsen. Han försökte skriva om det, han skrev artiklar och blev refuserad av alla stora medier. Till slut fick han något publicerat i en liten, obskyr tidskrift.
Men för honom var det så viktigt att kunna omvärdera den här personen som han har varit och geograf för. När han hittar något sådant här ruttet i arkiven så måste han publicera det också. Jag har lite intryck i att det här är en ganska... hederlig och balanserad typ för att vara en sån typ som han är. Han har också skrivit en biografi över Barack Obama som heter Rising Star.
Den kom ut 2017. Han har jobbat på den i 9 års tid. Han började när han blev president och jobbade under hela presidentperioden. Han gjorde mer än 1000 intervjuer, inklusive 8 timmar sammanlagt intervjuer med Obama själv. Han läste också enorma mängder brev. Tydligen skrev Barack Obama jättemycket brev. under perioder av sitt liv. Så det finns jättemycket handskrivna brev som folk har lämnat över till David Garrow inklusive alla Obamas flickvänner.
Alla flickvänner, alla tre som han kände till att han haft innan han brev ihop med Michelle Obama. Alla har lämnat över alla brev som han skickade till dem till David Garrow. Så han är väldigt duktig på att hitta information och väldigt tålmodig sammanställer allting. Generellt framstår han som en helt fantastisk researcher och han är väldigt duktig på att hitta information och väldigt tålmodig sammanställer allting. Säger också ledaren för ett team av duktiga researchers.
Så här pratar han med David Samuel som är litteraturredaktör på Tablet Magazine. Som är en judisk tidskrift. Det är inte någon sån här högerextremister, det är två vänstertyper. Och båda två är på många sätt fyllda av beundran för Obama som person. De tycker att han är väldigt imponerande, han är ett geni. Samtidigt som Muppenbalen genomskådar mycket av...
av de politiska lögnerna som berättas om Obama och även lögnerna om Donald Trump till exempel. De är väl medvetna om att Russagate och allt det där bara var bluff, de refererar till det i samtalet. Och de är väldigt kritiska mot mycket av Obamas politiska gärningar också. Det är därför jag tror det blev en så fascinerande läsning och jag fick ett och annat nytt perspektiv och påminner om en del saker som jag inte tänkt på på länge men som jag tycker är värda att återvända till. Då går jag även här. Gillar du den här artikeln Boris?
Boris
Ja, väldigt mycket. Väldigt bra läsning. Man blir imponerad av Garroff. Han har ju den här biografen sällan. Han har hela spännvidden. Alltså överblicken över det politiska spelet, historien. Och sen går han och kollar folks soptunnor också. Det är helheten som gör det så jäkla bra. Och gör att han också får en...... liksom har trådar bara nyss där i sig.
Martin
som andra är för fina för att nyssla i eller intressera överhuvudtaget.
så lämnade hon först över hela brevbunten utom en passage som hon hade tagit bort ur brevet. Och senare kom det fram att i den passagen så berättade Obama att han hade återkommande starka fantasier om att ha sex med män. Så han gav uttryck för en ganska starkt och homosexuell sida. Och det har ju då blivit väldigt kontroversiellt, det blåste upp och nu är det kanske allmänt känt att han haft en sådan period.
Och sen är det också det här med antisemitismen, det får såklart lite plats eftersom det här är en judisk tidning och allt det där. Tydligen ska Obama, han och en av hans flickvänner, gjorde slut. Han har beskrivit det här i sina böcker och han har gett en annan version. Och hennes version är att hon kunde bara inte stå ut och vara ihop med honom när han vägrade ta avstånd från svarta människor i USAs antisemitism.
Som han liksom inte ville ta avstånd från och fördöma och sånt där. Så det är några av de här grejerna som är lite så här, homosex, antisemitism. Jag tycker att det är andra saker som är mest intressanta, det jag plockar ut. Det börjar med att Barack Obama är en oerhört märklig person på väldigt många sätt. Och det börjar såklart med hans personliga bakgrund som är så här extremt udda, som inte alls liknar någon annan politiker eller människor överhuvudtaget.
Han är inte vit och han är inte svart. Hans far är svart men inte afroamerikan. Obama är amerikan men inte uppvuxen i det egentliga USA. Han är uppvuxen på Hawaii lite grann och Indonesien. Han växte inte upp i en normal familj. Han hade inte riktigt en mamma och pappa. Hans far övergav honom totalt och träffade nästan aldrig sin far. Och hans mor övergav honom också i praktiken. Så han växte egentligen upp med sin mormor och morfar på Hawaii.
Och sen några år. I Indonesien med en stivpappa som hans mamma gifte om sig med. Men han är väldigt udda, trasig, konstig. Bakgrunden man kan säga, han är en sorts ultimat outsider. Han har aldrig varit på insidan, han har aldrig haft ett organiskt sammanhang. Han har aldrig haft en familjetellhörighet, han har aldrig haft en nationstellhörighet. Han har liksom, han är inte kanske filosofisk eller ideologisk förankring i känslan man får.
Så han är den ultimata outsidern. som till slut blir den ultimata insidern. Det är den förvandling som David Garrow försöker spåra. Det finns en formulering någonstans i den här artikeln om hur Obama blev ganska svårt traumatiserad av att både hans föräldrar övergav honom, vilket skapade den här gnistan i honom som gjorde honom till ett politiskt geni, men som också gjorde honom till en extrem narcissist som blev helt fixerad vid att han hade en historisk roll, att det var hans öde att bli president och så vidare.
Vilket i slutändan ledde till en sorts politisk katastrof. Återigen då, det är de här vänsterhistorikerna perspektiv. Men framförallt som menar Garrow att det var någonting som hände på slutet av 80-talet. När Obama kom till Chicago 1985, han var 24 år gammal. Han hade pluggat på Finna universitet, han hade tagit examen på Columbia universitetet i New York.
Men han hade enbart rört sig i liksom... Den typen av kretsar. Men då kom man till det svarta Chicago och började beblanda sig med helt andra miljöer som hände där. Och det är väl allmänt så man ser på det, det var den stora vändpunkten som också satte Obama på den politiska banan som sen kulminerade i att han blev president.
Han jobbade stenhårt före och omskapade sig själv. Han förvandlades. Men vävde också en ny berättelse, en falsk berättelse om sig själv. Som skulle lägga grunden för hans politiska resor, tillrättelagda. Som kommer ut framförallt i den här Dreams from my father. Kanske en berättelse som han i någon mån själv trodde på. Han försökte göra den verklig.
Kanske bland annat då för att han hade ett intensivt behov av att fly från sitt egentliga förflutna. Och en av de saker som han förändrade var sin rastillhörighet. För att Obama växte upp som vit i en vit familj, helt och hållet vita sammanhang. Han såg ju inte vit ut, hans pappa såg ju superafrikansk ut.
Men alla Obama umgicks med var vita. Han hade bara vita kompisar. Han hade inte mer kontakt med afroamerikansk kultur än Obama. och andra människor i den vita övermedelklassen i USA. Och det var självklart för honom att han skulle röra sig emot, vara i samklang med. vita elitinstitutioner, precis som hans vita mamma, hans vita morföräldrar och för övrigt också precis som hans pappa som träffade hans mamma då för att han var i USA för att plugga på Harvard.
Han var stjärnekonom och blev sedan framträdande politiker eller byråkrat i Kenya. Men sen förvandlade han sig till någonting annat. Han lämnade sin väldigt vita bakgrund bakom sig åtminstone om man ska tro David Garrow och jag tror att det är rimligt så. började den här förvandlingen i Chicago. När han liksom tog några år emellan sin akademiska...
För sen blev han ju också stjärnakademiker, jurist på Harvard. Men han hade de där åren emellan. Hans berömda tid som community organizer, som man pratades mycket om när man var på väg upp. Han var community organizer från Chicago. Det var han ju inte alls. Han var ju framförallt en superelitakademiker. Men han hade de här två eller tre åren då han var i Chicago. Och det intressanta är att... Det verkar ha hänt väldigt mycket med hans inre utveckling.
Det verkar vara då han uppfann sig själv på nytt från scratch. Boris, du kan den här historien bättre än jag. Innan vi eventuellt går in på vad Obama gjorde när han var president och det som hände sen, vad var det för miljö som formade honom i Chicago? Jag skulle också vilja veta vem Harold Washington var och varför han är så viktig att förstå för.
Boris
Vad som hände med Barack Obamas? Det där är ju dubbelt. Det fanns ju en bild av Barack Obamas fiende och andra som skapade en bild av att han var en person som verkligen jobbade. En svart ungbegåvad man som jobbar som medborgare, kämpa och community organizer i Chicago.
Väldigt hård stad. Och där det fanns väldigt starka, alltså hårdföra vänsteraktivister i Demokratska partiet. Av ett slag som många kanske inte förstår existerar det där partiet. Så välskolade och välorganiserade. Och att Obama umgicks med dem och var en del av dem.
Och det där vändes ju emot Obama. Men tittar man på vad Garrow säger och skriver och vad andra påpekats så flötar han ju bara omkring. Han knöt mycket kontakter, men som det säger man Narcissisten flöt ovanpå hela tiden och tog aldrig praktiskt ställning för absolut någonting. Och när elden blev väldigt hård mot en del av hans kontakter så såg han ju till att kapa dem på alla möjliga sätt.
Så att jag själv trodde väldigt mycket på det där att han av olika skäl att han faktiskt var formad och fostrad av Chicagos hårda vänster. Men i efterhand så är det uppenbart att det var helt andra krafter som formade honom. Och en stor fråga är om det är han som har format saker och ting eller om han egentligen har blivit använd och formad i sin tur.
Martin
Ja. Det finns ju flera sådana här teorier i omlopp. Det finns väl kanske ett case för att han hade vissa sådana här impulser som han kan ha tagit starkt intryck av, men min känsla, jag tänkte eventuellt försöka kanske försöka uttrycka det lite mer, är att han är mer av en autonom kraft än vad kanske Kanske många tror, kanske på högkanten och sånt där, som har försökt analysera honom.
Så en sak som jag tycker är intressant med Obama, som jag har gärna pratat om honom igen och igen, det är att jag tror att han hade så enormt mycket inflytande som president. Han har haft så enormt mycket inflytande hela tiden sedan dess. Och det har varit så enormt skadligt såklart, det inflytandet. Så den stora saken var förstås hur Obama kom upp.
Det var ju det här löftet som fanns implicit att om vi gör Obama till president så kommer det sätta punkt för raskonflikten i USA. Det kommer läka såren efter de hundratals år av konflikt för att till och med kronan på verket blir att vi till och med kan göra en svartman till president. Det som i själva verket hände var att vi fick en dramatisk eskalering av de här konflikterna.
Från att man hade ett samhälle i USA som var mitt amerikanska uttryck post racial. Man faktiskt hade lagt raskonflikterna bakom sig i väldigt stor utsträckning. Definitivt i etablerade kretsar, politiskt och så vidare. Och från det gick man till det man har idag, som är ett intensivt rasfixerat samhälle med infekterade konflikter, ständigt eskalerande konflikter, en utveckling som nu håller på att spåra ur.
i USA. Så att hur man än ser på saken så är det en massiv försämring av rasrelationer i USA som har hänt. Det är en katastrofal utveckling om man tror att harmoni mellan svarta och vita är någonting att eftersträva. Ibland säger man då slappt att det var Donald Trump som piskade upp rasism och sånt där, men alla vet att det här började under Obama-epoken.
Han oftast framstod i ganska ointresserade rasfrågor. Han undvek dem rätt. Rätt systematiskt, framförallt under den första mandatperioden. Men då då gjorde han inhopp och det var nästan alltid för att hälla bensin på elden. Det jag minns bäst, det som fick mig att verkligen tänka till kring vad håller Obama på med? Det var den här historien med Trayvon Martin, jag tror att det var 2012.
Och det var ju då, för de som eventuellt inte minns, Trayvon Martin var en av föregångarna i George Floyd kan man säga. I den här afroamerikanska helgonlängden. Han blev inte dödad av en polis, han blev dödad av någon sorts ordningsvakt, George Zimmerman. Ja, vi behöver inte reiterera allt det där. Det blev ett väldigt liv som inte hade någonting att göra med Trayvon Martin som vanligt. Obama gjorde en väldigt märklig kommentar där han sa att om jag hade en son så skulle han se ut som Trayvon.
Och det blev någonting uppmärksammat. Det blåste in väldigt mycket energi i den här allmänna debatten. Och det bara slog mig när jag hörde Obama säga det. Det där var ett absolut diaboliskt uttalande. Och Obama är definitivt intelligent nog för att förstå vad det där betyder. Så det var en enkel, koncis sak med en oerhörd kraft som han bara sköt in i debatten.
Och senare då, under andra mandatperioden så gjorde han det där igen och igen och igen. Så han underblåste hela tiden de här raskonflikterna istället för att dämpa dem. Och han trappade upp det rejält efter 2013. Och... Såklart andra saker som var liksom där han hade väldigt mycket impact. Han bedrev liksom ett ständigt krig mot både det första och det andra tillägget.
Alltså yttrandefriheten och rätten att bära vapen, grundbultarna för den unika frihetliga ordningen i USA. Och det som han gjorde som var så särskilt otroligt toxiskt var ju hans idoga arbete för att krossa yttrandefriheten på nätet. Genom att outsourca censuren till rättsmedlemmar. till privata företag, de stora internetjättarna, som Obama hade extremt nära kontakter med genom hela sitt presidentskap.
Google, Facebook och andra företag som hade svängdörr in i Vita huset. Han och hans administration var väldigt öppna med att de ville se den här utvecklingen som började då och fullbordade sen 2016 och framåt. Det är väldigt mycket tackbara. Jag tror att det är han personligen. Genom Obama fick vi de här eskalerande raskonflikterna.
Fick den stora vågen av censur på internet. I praktiken, yttrandefriheten och åsiktsfriheten på internet stängdes ner. Och därmed kan man ju säga i hela samhället. Och hela vågen som vi ser nu av progressiva offensiver, det som kallas för woke-ness ofta. Det är också resultatet av Obamas framfört. Det är också en sådan här.
Pandoras ask som han mycket medvetet öppnade. Jag har pratat förut om att jag inte gillar ordet woke, wokeness, jag tycker att det framförallt skyller över de historiska rötterna till de här idéerna och strömningarna. För att förstå det som kallas for wokeness så måste man kunna dra en linje genom historien till 1968, 1848, 1789 och så vidare.
Vi har pratat så mycket om det här i RadioBubbleläs, jag ska inte repetera allting. Men wokeness är bara den senaste iterationen av samma tendens, långa tendenser i historien. Men jag ogillar också att ordet wokeness skyller över den mer samtida kontexten. För det döljer hur central Obama var för att utlösa den här lawinen. Jag tror inte att den här wokeness-vågen är den som är viktigast.
Vårtids 1968. Jag tror inte det hade kunnat hända om USA hade haft en mer normal president. Som Joe Biden till exempel. Som hade kunnat bli president. Som inte är särskilt ideologisk. Han är en narcissist men han har inte riktigt samma toxiska tendenser. Joe Biden har egentligen ganska reaktionära uppfattningar.
Vad tycker Joe Biden egentligen om rasfrågor? Han är nästan mer på vår sida än på någon annans. Men framförallt är poängen att det Joe Biden vill här i världen, det är att han vill hova in mutor och äta glass. Det är vad han vill och det är väldigt harmlöst jämfört med en sån här överintellektuell, hatisk djävulsgestalt som Obama som har bara ett gigantiskt svart hål i sitt inre som aldrig kan tillfredsställas inte ens av mutor och glass utan han vill se han vill förstöra USA och se världen brinna Det där tycker jag är jäkligt intressant för att jag har inte bestämt mig än här riktigt men om jag förstår dig rätt,
Boris
du tolkar liksom honom som en oberoende och stark spelare helt enkelt och det är logiskt Och rimligt på något sätt. Men samtidigt så är det ju eh tittar man på för så kan man uppleva det men samtidigt så är det så, tittar man på på vilka som som lyfter fram Obama så är det ju inte Chicago-apparaten han träffade i princip han träffade Harold Washington en gång han säger liksom att det är en forma där men de som tar tag i honom och hjälper honom upp och ger honom en plattform så är det ju inte så att man kan uppleva det Det är ju kretsen kring paret Clinton och till en början Clintons själva.
Och när han tillsätter sin första administration så är det ju Clinton-lojalister helt och hållet på ekonomisidan till exempel. Och det är ju Clintons gamla finansminister som blir kampanjmakare åt Obama och ser till att han drar in tre gånger.
mer från bankvärlden, där Rubin då var verksam, än vad någon republikan gör i presidentvalskampanjerna. Så att samtidigt så är det ju, tittar man på utnämningar av fördpolitik så lutar jag bland något att han bara är ett verktyg för en grupp kring Clinton.
Och det ser man ju samma sak i Biden-administrationen. Det är... kvintonekonomer och det är sådana som Blinken som kommer tillbaka och en massa folk från vapenindustrin. Alltså jag får mer intrycket av, utan att ha tänkt färdigt, att den här psykopaten Obama var helt enkelt bara en användbar person för dem.
De tog tag i honom och såg till att han fick jobbet. Precis som en halvdement Biden är användbar just nu, hur Palladoks-förhållandet än kan verka.
Martin
Ja, det finns ju en intressant politisk bakgrund där som har en koppling till Clinton-sfären. Men den person som jag tänker på som kanske är den mest centrala aktören där, det är David Axelrod som var Obamas kampanjschef 2008. Och det intressanta med David Axelrod i sammanhanget är att... Dels kände han Obama väldigt länge, ända sedan Chicago-tiden.
David Axelrod jobbade som politisk konsult och gjorde kampanjer och allt det där i Chicago. Han jobbade åt Harold Washington och den här typen av politiker. Det som David Axelrod var specialiserad på i sin professionella gärning, alltså som politisk konsult och kampanjechef och sånt där, det är att hans specialitet var att sälja.
svarta kandidater till vita väljare. Det var hans stick, det var hans affärsidé. Och han gjorde det gång på gång på gång och han var väldigt väldigt bra på det. Han upptäckte Obama på början av 90-talet och han höll på med den här grejen, sälja svarta kandidater till vita väljare och han måste ju ha sett redan då att Obama var en perfekt kandidat för honom. På grund av alla faktorer som gjorde Obama till en perfekt kandidat.
inklusive Obamas fanatiska, narcissistiska övertygelse om att det var hans öde att klättra och bli president i slut. Så jag tror definitivt att Axelrod, som förstås är väldigt nära Clintons, han fanns där i bakgrunden och byggde upp Obama. Men jag tror också att Obama visste vad han gav sig in på.
Jag tror han insåg att jag kan verkligen använda mig av Axelrod. Han kan göra precis det här som jag gör. Det här som jag behöver göra så småningom när jag ska bli president. Och oavsett hur det ser ut i början av klartet på 90-talet, klart att Obama hade en ganska underordnad, och 00-talet också, han hade en ganska underordnad ställning gentemot de här politiska högdjuren. Men sen var han president i åtta år och man kan liksom inte kontrollera sin protege hur länge som helst.
Och när vi kommer till 2016 så... Det låter långsökt och oplausibelt att Obama fortfarande skulle vara i någons ledband. Han verkar inte vara den sortens person heller. Han verkar inte vara en trögtänkt mähär som blir runtpushad av andra människor.
Boris
Ja, eller sen bara, alltså tittar man på det Garrow säger och det andra som han skrivit om Obama har sagt så är det ju att han driver egentligen inga linjer. Har det varit stora konflikter i administrationen så såg han till att fösa ihop folk. Alltså, alla de här sakerna som händer ser jag inte som att de hade kommit ändå.
inskränkningarna, yttrandefriheten, allt det du räknar upp. Men han var en lämplig person för att sitta på den plats han gjorde. Eller så, ur vad emanerar i så fall de dåliga saker du räknar upp i hans personlighet? Varför driver han dem?
Martin
Det är dels för att han var en oerhört trasig person på grund av hans familjebakgrund, den enorma alienationen av att vara så. att vara den enda mörkrede personen i en väldigt, väldigt vit miljö. Där han intellektuellt passade in väldigt bra, men inte alls utseendemässigt. Men också förmodligen den här koloniala, postkoloniala, den inte riktiga amerikan. Han är snarare någon som har växt ut, som de säger i den här artikeln, i imperiets periferi.
Och hans drivkraft är egentligen att han hatar USA. Han hatar det amerikanska imperiet, han hatar USA. Han hatar American exceptionalism. Så jag tror att en av, så som jag skulle tänka på det då, så är det så att en orsaken till att han inte har tydliga politiska agendor, som du säger, det är att hans agenda var på ett annat plan. Det spelar ingen roll för honom vad som händer i dagspolitiken, fram och tillbaka liksom.
De stora sakerna för honom, det var att underminera idén om amerikansk exceptionalism. Att plocka ner USA ett antal steg och reducera USA till ett mer normalt land, underminera USAs självförtroende och slå mot grundbultarna i samhällsbygget som första tillägget och andra tillägget i konstitutionen.
Så jag tror att han hade mer som en övergripande högnivåagenda som han fokuserade på och som ett sätt att främja den så var han väldigt pragmatisk och likgiltig inför många av de mer normala politiska frågorna som man förväntar sig att det blir. politiker ska fokusera på.
Boris
Jag gillar ju tanken på en ond man som lirkar sig inte ha en egen agenda. Men det jag tycker talar emot han styrka, det är ju allt det här som Garo och andra har pekat på. Det monumentala ljugandet. Bara en extremt svag människa ljuger något så förbannat mycket om sig själv och sin person.
Och jag gör det på ett nästan tvunget sätt hela tiden. Att skriva sig själv biografin när man knappt har fyllt 30, tydlig på att man inte är riktigt frisk i huvudet. Och att lyckas ljuga sig alla mycket som man uppenbarligen gjorde också.
Martin
Eller så tyder det på att han verkligen har bestämt sig för den här idén om att han ska bli president. Och redan då så börjar han breda iväg för det. Och han har träffat liksom, han vet hur det funkar i Chicago i politiken där. Inte community organizing, men han vet hur Harold Washington har vunnit val och fått vita människor att rösta på honom. Han har träffat David Axelrod.
Så då börjar han bygga upp väldigt målmedvetet den exakt rätta, the image'en. för att sälja in sig själv som den perfekta svarta kandidaten för den nationella vita väljarskaran. Och för det syftet så är den här boken perfekt. Och att den är full med lögner, det är exceptionellt hur mycket han ljuger och hur passionerad han är för att ljuga. I deras intervjuer när de har suttit på tumman hand så har Tillhörand Obama tagit upp bizarra marginella saker och verkligen poängterat saker som är som lögnar men som är väldigt viktiga för honom att driva in till exempel att han minst han kunde tala flytande indonesiska när han bodde i Indonesien.
Boris
Eller var en framstående idrottsman. Men det är det jag har så alltså jag mår låta jävligt bonny men jag har så svårt att så här på två planer har jag svårt att få ihop det. En iskall max spelare är ju ljuger inte på på. Som maniskt, de skitsaker, jag kan indonesiska, jag var jätteframstående universitetsidrottare.
Det är ju koko. Varför? Och sen om jag tillhörde dem som skulle bankrolla honom, som Rubin och andra. Man får ju anta att de granskar såna här personer. Alltså, i Garolds skillnad så framstår han ju mer och mer som, vad heter den här tokfransen som sitter i representanthuset som har ljugit ihop precis allting.
Martin
Boris
men det är ju inte mycket som skiljer dem Samtidigt är det ju en sån här extremt skicklig lång Det här är en jävla tillgång Alltså, även om man är knäppna, sexistisk och manisk i sitt ljugande Så kan en sån person vara
Martin
Om du desperat vill bort från ditt verkliga förflutna, om du bara hatar allting som du kommer ifrån och absolut inte vill ha någon som helst uppmärksamhet i vad som egentligen händer med din pappa och så vidare. Det skapar ju en grund för att ljuga helt hämningslöst och bygga nya historier. De flesta människor har ju inget så stort problem med att prata om vissa sanna saker som faktiskt händer med sitt förflutna. Men förbannaren var ju inte så, han var tvungen att förstöra det som faktiskt hände när han var liten.
Boris
Det är fascinerande. Men om jag förstår det rätt så menar du att han har byggt sig en egen maktbas alltså?
Martin
Ja, precis. Det är det jag tror. Jag tror att i praktiken efter att Hillary Clinton förlorade valet, hon var på väg att ta över hela grejen efter Obama. Men när hon förlorade valet och Trump blev president, där någonstans så gjorde Obama en politik. oerhört aggressiv politisk manöver. En av de saker de gjorde som du pratade om i den här artikeln och som du skrev så mycket vid tillfället, det var ju att det alla presidenter gör efter att deras tid i Vita huset är slut, det de alltid, alltid gör det är att de flyttar från Washington.
De flyttar hem till sin egen delstat. De börjar jobba på att bygga sitt presidential library. De ska skriva någon memoir, de ska göra talarkarriär, kanske någon annan karriär. Men de lämnar Washington DC. Och den enda tidigare presidenten som inte omedelbart har lämnat Washington DC var Woodrow Wilson. Det står i den här artikeln att han är den enda sedan inbördeskriget i alla fall. Och honom kunde de inte flytta från Washington för att han hade så dålig hälsa.
Han hade fått en massa strokes och sånt där. Men alla andra har lämnat Washington. Men inte Obama. Det Obama gjorde, han etablerade sig ännu starkare i Washington. Han och Michelle köpte ett stort hus. i det flådigaste området mitt i stan och de upprättade i praktiken en sorts politisk bas. Där han satt i Washington DC och drev ett sorts alternativt vita hus och blev en sorts skuggpresident.
Det är lätt att förstå att demokraterna, förmodligen så var det de krävde av honom att det skulle vara så för att hans efterträdare var den här extremt hatade och fruktade Trump som inte sågs som en legitim president. På så sätt visar det helt självklart att från deras perspektiv att de måste bryta mot de normala reglerna och etablera Obama som skuggpresident.
Och han var väldigt aktiv, framförallt bakom kulisserna men det är också att folk som kom och gick i hans hus, ständiga besök i huset, alltså alla politiska, inflytelserika människor som hela tiden var på, som träffar hemma hos Obamas. Och som David Garrow säger att det är jätte, jätte konstigt att det inte är såhär många journalister som är påbörjade. och liksom tittade på deras dörr och skrev ner alla som kom och gick. Men jag minns från den tiden att det pratades om att det var precis på det sättet.
Så på sätt och vis tror jag att det var en zinkadus för Obama att det var Trump som vann istället för Hillary. Det gjorde att Hillary kunde inte ta över hela maskinen. Så det som istället hände var att Trump var president i fyra år, men egentligen inte. Som vi pratat om mycket tidigare så, Trump han kom ju aldrig till rätta med den djupa staten. Och vem var den djupa statens ledare?
Det var Obama såklart. Trump blev totalt bortspelad av den djupa staten. Vilket är samma sak som att säga att han blev bortspelad av Obama. Och nu är Biden president, Obamas gamla vice president, som själv är så gammal och svag och dement förmodligen, att han liksom helt uppenbart är en marionett. Ingen tror ju att Biden är en riktig president. Vi kan diskutera om Obama var en riktig egen kraft, men ingen tror att han var en riktig president.
Så vem är det som är president på riktigt? Det är såklart Obama. Vem annars? Det är fortfarande hans lojalister som har plats i Vita huset. Nästan alla som jobbar där på viktiga positioner är hans gamla människor. Vi kan vara helt säkra på att de fortfarande rapporterar till honom. När de är osäkra frågar de honom om råd. De ser till att politiken är helt i linje med vad han vill. Vissa politikområden, till exempel utrikespolitiska områden, har han inte.
Enligt uppgift, enormt, det är han som driver de områdena. Så jag tror att han är en väldigt, han är en kraft i sig och han har bara blivit mäktigare och mäktigare. Han blev mäktigare under de fyra åren som Trump var president och nu har han blivit ännu mäktigare. Han är, han är, man hade ju en sån här väldigt mäktig president, FDR, som var president i USA från 1933 till 1945 och de var tvungna att skriva om den amerikanska konstitutionen och honom.
för att stoppa FDR från att bli president ytterligare en mandatperiod. Han hade redan varit president i tre mandatperioder och han skulle varit en fjärde period, en femte period och en sjätte period. Han skulle ha blivit de facto kung. eller diktator eller något sånt där i USA. Det var så, det var det som var på väg att hända. Sen dog ju han 45 så att vi fick inte se liksom vad som skulle hända men Obama har gjort det som FDR inte fick tid att göra för att han dog. Obama är kungen av USA.
Boris
Alltså jag vet varför jag värjer mig mot, alltså din teori är säkert att jag tror det men jag tror att jag mentalt värjer mig mot den för att jag finner honom så jävla motbjudande. Alltså jag föredrar tanken på att det finns ett... Alltså... Män med okända ansikten i slutna rum och bunkrar som styr honom Säger åt honom, jag gör det så här, barack Alltså tanken på... Det är det mesta jag väljer mig mot Att en psyko... Narcissistisk psykopat Får sånt jäkla spelrum Men det är ju tyvärr... Tämligen troligt
Martin
Visst skulle det vara mycket mer behagligt, man skulle sova bättre på natten om man visste eller trodde att det satt ganska normala politikersluskar och drog i trådarna och styrde. Jag har bara en känsla av att det inte är så. Men det är en obehaglig tanke. Jag tror ju inte på sådana här begrepp som ondska till exempel. Jag tycker det är ganska infantilt, tramsigt begrepp.
Men om jag trodde på ondska så skulle jag förmodligen säga att Obama är en genuint och intensivt ond person. En annan liknelse är att om det finns någon människa i vår tid som passar in på bilden, på mönstret av antikrist, så är det definitivt Obama som är den gestalten. Jag är säker på att det finns massor av teori på internet som förklarar punkt för punkt vad för det är så, men bara från mitt intuitiva perspektiv så är det det sätt att tänka kring Obama.
Inklusive de facto att han, som jag misstänker, är den gestalten. de facto fortfarande styr USA och styr världen. Att han är den egentliga ledaren, precis som du sagt det. Att antikrist ska vara, att han ska bli ledare för världen.
Boris
Martin
Jag tycker att det är intressant, för jag är också intresserad av det här med, som jag brukar prata med ofta om, stora män. Se hur vi kan identifiera stora män i vår tid. Och Obama är ju liksom, han är ju diskrämande på ett sätt, men det är också imponerande och fascinerande att ha en sån man som kommer från ingenstans. omskapar sig själv från ingenting, från luft, skapar en helt ny person. Och sen tar han över världens mäktigaste land, tar över världen.
Som fortsätter vara den egentliga makten i många år, även efter att han inte längre formellt är president. Det är fascinerande att studera från det perspektivet. Och jag tror absolut att vi kan lära oss mycket ur det perspektivet. Om den värld vi lever i saker och ting funkar. Vilka spakar som finns att dra i de här systemen. för att se den här ganska unika personens framfart genom systemet.
Ungefär som att vi lärde oss, inga jämförelser i övrigt, men vi lärde oss väldigt mycket av att studera till exempel Napoleon. Han personligen hade stor effekt och också jobbade sig igenom alla de här systemen och exponerade väldigt mycket av alla de här systemens förutsättningar och begränsningar som han interagerade med. Franska staten, den europeiska politiska ordningen, allt det här som gick i samarbete.
och kockvågor genom tack vare Napoleons framfart. Och lite på ett liknande sätt så tror jag att att Obamas framfart blir som en sorts möjlighet till inblick som någon sorts verktyg, någon röntgen, kamera eller någonting för några ögonblick så kan vi se mycket tydligare vad som egentligen händer.
Boris
Och hur utvecklingen har varit, för vad man säger då en ser om Napoleon och så byggde han ju saker. Det kan man alltid diskutera om man tycker om det han byggde om eller om skapade. Men Obama är ju bara den stora nedrivaren. Den stora förstöraren och fröraren.
Martin
Exakt. Han har aldrig byggt någonting. Nej. Han är väldigt mycket motståndare till att bygga saker. Det är som han själv sa på bingade orden. You didn't build that. If you have a company, you didn't build that. Det är hans filosofi. Att ingen kan egentligen bygga något. Nej. Det är en väldigt senmodern, lite postmodern idé. Som man också kan se som en sorts... Det är en väldigt diabolisk idé.
Så det är därför jag inte vill påskina att jag har den här väldigt negativa synen på Napoleon. Det är en mycket mer komplex fråga. Det är på ett sätt lättare att beundra Napoleon. För mig är han mer som en antikrist-gestalt. Men det är viktigare att tänka på honom och förstå honom tror jag. Annars så kommer man missa Många av de lokala tendenserna i samtiden.
Varför har saker blivit så konstiga de senaste 10-15 åren? Det är sådana här frågor som ställs igen och igen. Folk har olika förklaringar. Folk säger att det var den ekonomiska krisen 2008. Eller att det var den politiska strömningen. För mig, jag har sagt det förut i Bubbla, jag säger det igen och igen. För mig är den stora pusselbiten som folk missar och pratar alldeles för lite om.
Det är en effekt som Barack Obama. personligen hade. Jag tror att han, om det finns en rimlig historisk skrivning i framtiden, tror jag man kommer se tillbaka på det på det sättet att Barack Obama var väldigt mycket en vattendelare. Mycket mer en vattendelare än vissa andra saker som vi tänker, kanske 11 september till exempel. Hur stor kommer den vändpunkten se ut i efterhållandet? Jag kan tänka mig att Obamas djupa ideologiska, diaboliska attack mot det amerikanska projektet. kanske kommer se ut som en större väntpunkt.
Boris
Ja men det är väldigt bestickande. Och vad har du för spekulationer om hans fru? Och hennes framtid? Inte om hennes kön utan om framtiden.
Martin
Det är ju... Hon är ju perfekt positionerad för att bli president. Det är väl inte bra läge för dem att köra nu 2024. Men det finns ju gott om tid. De skulle mycket väl kunna köra 2028 eller när det blir läge. Det skulle vara helt perfekt att sätta henne i Vita huset, Obama kommer tillbaka som first gentleman och bor i Vita huset igen.
Jag misstänker att de inte behöver det för att varje kandidat som kommer fram genom det demokratiska partiet och blir demokraternas kandidat kommer vara så absolut formaterad och lojal till Obama. Så han kommer kunna ha nästan lika mycket inflytande som han har över Biden och Kamala Harris. Men det vore väldigt spännande om de testade att köra. Särskilt eftersom det skulle innebära att Vita Huset fick, såvitt vi vet, sin första transperson i ovala rummet.
Boris
Lite fint och spännande. När han och hon sitter där kan de ju också avslöja det.
Martin
Kan flasha sig i direktsändning. Surprise, surprise, surprise. Jag tror inte att den här transhetsvågen kommer att vara så länge. att det fortfarande kommer vara en aktuell grej att plocka poäng på 2028 då, när hon ska ställa upp i valet. Av det skälet så kommer hon kanske inte göra det, men annars visst, det kan ju ha en effekt bara att alla vet ungefär som att alla vet att Barack Obama har de här böjelserna som han berättade om i det här brevet till sin flickvän.
Det är mest lite kittlande och intressant. En del av hans, liksom, En intressant positiv aspekt av hans bakgrund som man inte pratar så mycket om. En annan sak är hans droganvändning. Det är officiellt att han använde jättemycket droger när han var yngre. Men han säger att jag har inte använt några droger alls sedan jag var tonåring. Absolut, absolut bullshit, säger jag. Jag är helt säker på att han använt droger hela tiden, genom sin presidentperiod, ända upp till idag.
Det är så som psykopatiska narcissister beter sig. Plus att vem som helst kan se att han är en stoner. Rätt. Man behöver inte uttala det, alla är bara vetliga. Alla som kan se sånt kan se det på honom och det räcker. På samma sätt kan det vara med Michelle Obama att hennes extra grejer som hon har kan ha en positiv effekt även om hon inte kommer ut. Ja, kul. Jag kände för att prata lite om Obama när jag läste den här artikeln och nu fick jag göra det. Det här blir spännande fram. Kul.