Transkribering
Eduard Habsburgs nya bok går igenom familjen Habsburgs sju regler för att en dynasti ska överleva
Martin
Matthew Rober, Ungerns ambassadör vid Heligastolen, Edvard Habsburgs nya bok The Habsburg Way Seven Rules for Turbulent Times går igenom familjen Habsburgs sju regler för att en dynasti ska överleva, bland annat gift dig och skaffa massor av barn, var modig i strid och dö väl och visar på familjeenighetens betydelse och frånvaron av drama inför öppen ridå.
Familjen Habsburg, den största och mest kända familjen av ätterna någonsin givetvis. De har varit sedan 1200-talet. Första gången en medlem av den familjen blev kung var på 1200-talet. Han hette Rudolf och han var kung av Tyskland. De har varit kungar i Tyskland, Österrike, Nederländerna, Spanien.
Ungern, såklart. Och det är massor med länder som, regioner som vi idag, idag säger vi Tjeckien till exempel, Bömen som på den tiden hade vissa andra namn, Kroatien, Slovenien, delar av Italien, delar av Polen, Ukraina, Rumänien och så vidare. Det är liksom en väldigt stor del av Europa. Och resten av världen också, som Spanien under den här tiden hade kolonier över hela världen och så vidare.
Habsburg-riket var stort och mäktigt, hade många olika namn. Mest tänker vi på det såklart som Österrike, det österrikiska imperiet som det hette sedan. Men det är delvis en mer modern konstruktion att prata om det som Österrike. Habsburgmonarkin är kanske ett mer korrekt namn för det här. Man pratar om en dåna ur rike där det finns många namn. Men det byggdes av familjen Habsburg.
Det var en kejsligett givetvis enligt konstens alla regler. I 300 års tid var det enbart abtsburgare på tronen i det tysk-romerska riket. Från 1440 till 1740 var det ingen annan familj som hade en kejsare. Och om man räknar med en del kortare avbrott av icke-Habsburgarpatronen så var det snarare 400 år som de var totalt dominerande i den gamla politiska ordningen i Europa.
Och det var förstås så ända inte i slutet, därför att det var ju familjen Habsburg själv som till slut upplöste imperiet efter Napoleons härningar och så vidare. var nedärvd från det gamla romerska, hela vägen från kejsar Augustus egentligen. De tysk-romerska kejsarna kallades formellt för Imperator Augustus.
Napoleon fick nöja sig med en lite mindre glamorös, men hemmagjord kejsartitel kan man säga. Så, det finns inte många familjer i världshistorien som kan mäta sig med familjen Habsburg. Jag gissar att det inte finns någon familj som producerat fler kungar och kejsare. Det är ingenting som jag vet, jag bara gissar. Om man ska peka ut någon familj som världens mest framgångsrika familj i hela världshistorien så är det väl familjen Habsburg.
är åtminstone en stark kandidat. Kanske en given vinnare, det vet jag inte, men familjen Habsburg och familjen Rothschild, det finns inte så många sådana där som man skulle peka ut som. De där har det liksom. Sen kan det vara värt att fundera över att de, som sagt, de upplöste ju Tysk-romerska riket, det gamla kejsardömmet, och sen upplöste de det nya kejsardömmet, Österrike, som sedan hette Österrikeungen. Och sedan dess har de, vad ska man säga, de har ju hållit sig kvar som Med lite god vilja kan man säga att Habsburgarna har fortsatt vara ledande politiker och diplomater i Österrike, Tyskland och Ungern.
Inte minst Otto von Habsburg, det förra överhuvudet för Etten, han var väl bara en pojkvasker när imperiet upplöstes, men han var kronprins då. Han var en ledande politiker, han var genuint en ledande politiker i Europa. till exempel var han en av tänkarna bakom EU-projektet och Europeisk Förening och sånt där.
Inte så superbra saker från vårt perspektiv, men han var en viktig person. Hans son, Carl von Habsburg, han är nuvarande familjeöverhuvudet. Han har också suttit i EU-parlamentet och han har varit politiker i Österrike. Hans bror Georg von Habsburg, han är politiker och diplomat i Ungern. Han har bland annat varit ambassadör i Frankrike för Ungern. Han som har skrivit boken handlar om att han är unge, så han bara dör.
till Heligastolen, alltså till Vatikanen, vilket anses vara en särskilt prestigefylld ambassadörspost. Och tronföljaren som tar över efter Carl von Hafsburg så småningom, han är en proportionell Formel 1-förare. Jag vet inte om det är Formel 1, men det är något sånt här. supersnabba bilar som åker runt, runt, runt. Och han är tydligen väldigt bra på det. Ferdinand von Habsburg heter han. Han är bara 25 bast. Men han har byggt upp också en sorts, det är inte en politisk dom, men han har byggt upp en annan sorts status och berömdhet och det är bara första fasen av hans liv.
Vem vet vad han gör sen? Han kommer inte köra köra snabba bilar professionellt hela livet. Ja, det jag försöker bara exemplifiera här det är helt enkelt det genom att familjen Habsburg är en familj som rimligen är värda att studera och lära sig av. Det är som det står i den här artikeln, att det är en fråga som många av oss brottar med. Hur för vi vidare ett arv till våra barn? Hur kan vi föra vidare någonting som blir faraktigt och som fortsätter att återspegla våra värderingar under en längre tid?
Och jag vet att många i våra kretsar tänker på det sättet, alltså. Inte bara hur kan man bygga en stark familj, hur kan man bygga en stark multigenerationell familj, utan också hur kan man grunda en dynasti? Det är en rejält hiltagen ambition, men såklart en sund ambition. Sikta högt så skjuter du åtminstone inte i foten. Så hur har familjen Habsburg lyckats med det här? I sista tusen års tid har det gått väldigt bra för dem med dynasti byggandet, förutom möjligen de senaste hundra åren har varit lite på dekis, men i likhet med alla andra andra sådana gamla dynastier.
Men nu har då Edvard Habsburg skrivit en bok om den här saken och Jag tänkte att vi skulle kunna testa att prata lite om de här sju punkterna i tur och ordning. Men till att börja med, jag har gett en ganska panegirisk beskrivning av familjen Habsburg. Vill du kontrastera den med någonting eller vill du instämma? Du brukar vara lite mer Habsburg-kritisk än vad jag brukar vara i våra diskussioner.
Boris
Jag har blivit det med tiden, eller Habsburgarna, ju mer jag lärt mig om dem. Jag måste alltid markera det, jag tycker att frågor om dynastier och ensamma makt är oerhört viktiga. Så jag letar alltid efter de här starka männen som bygger, kvinnorna som bygger fungerande dynastier. Men jag måste säga att det är, jag måste fan läsa den här boken, inte bara den här artikeln.
Visst kan man lära av släkten Habsburg, va? Men på något sätt måste man lära hur man inte ska göra för att föra sunda världen vidare och behålla makten. För att vi talar ju inte ens om... Det blir världens mörkläggning om... Vatikanen, när man hör den här börja prata om släkten Habsburg.
Det är ganska viktigt att påpeka att 1. En Habsburg delas ju i en spansk och en österrikisk gren ganska tidigt. Och den spanska dör ju ut år 1700, är det väl? Med Karl II. Alltså svärdsidan försvinner.
och faktiskt säger de DNA-analyser som gjorts väldigt inavlad. Och han hade liksom fysiska tecken på detta. Och den österrikiska sidan den dör ut 780. i mitten på sjuttonatalet på svärdsidan. Och sen slår de sig ihop med andra adersläkter. Så alltså, inte ens med jävligt god vilja kan man säga att habsburgarna klarade av att föra dynastin vidare.
De klarade av att gifta ihop sig med andra på kvinnosidan. Det är lite klent alltså. Och jag har ju länge hysten beundrat för vissa Habsburgare, jag ska ta en, men ju mer jag lär mig honom desto mer kliar mig i huvudet. Och det är ju den store kejsar Frans Josef, sitter på tronen i nästan sju årtionden. Det är en prestation i den tiden och med dem.
Han var en viktig balanserande politisk kraft. Jag vet inte om man ska dra förslutsatser om hans familjeförmåga att bygga familjedynasti. Brorsan Maximilian kom han inte överens med och han avsätter honom. amiral för den lilla lilla österrikiska flottan. Förflyttar honom till Tyskland eller till Italien där missköter han de österrikiska områdena.
Han avsätts då också och får driva omkring på Apanajs fiskas upp av fransmännen som säger du kan bli vår kejsar i Mexika. dit och vill skjuta den. Frans Josefs son Rudolf är så pass politiskt oduglig så att Frans Josef gör allt för att hålla honom från politiken, vilket gör att han ägnar sig åt ständiga bordellbesök.
Han är så klen så att han inte klarar av några militära befälspositioner och begår slutligen självmord med sin 17-åriga älskarina och är då sedan länge starkt begiven på morfin. Och antagligen slogs han ihjäl, alltså han och 17-åringen tog inte livet av sig utan de blev mördade.
Antagligen på Franz Josefs. och Olifant tyckte det var ganska skönant. Och sen har vi då Franz Ferdinand Franz Josef Brorsson, skjuten i Sarajevo som vi alla vet De hade ju varit oense sedan länge Hade helt olika syn på hur dubbelmonarkin skulle bevaras Franz Josef ville luta sig mot ungrarna Trycka ner slaverna Franz Ferdinand ville satsa på slaverna Och avskydde ungrarna Alltså det är Nej, jag vet inte vilka...
Jag tycker man ska studera dem. Jag gör det själv sen ett tag flitigt. Speciellt vad de gjorde i Italien och runt Medelhavet. Men just om man tycker att dynastier och starka män och familjer är viktiga så får man inte romantisera. ena familj utan lära sig av hur gör man inte.
Martin
Jag tycker kanske att några av dina invändningar här är lite, vi ska inte ha någon stor hapsbuggdebatt här i er oljebubbla men till exempel den här invändningen om successionen och liksom vara på svärdsidan, man gifter överleva en kris och föra saker vidare.
Jag vet inte att det viktigaste med allting eller att det är arkitisk betydelse är att allting alltid ska ärvas på fäderna och så vidare. Om man tittar på till exempel japanska ätter, både det japanska aristokratin i allmänhet och kejsarfamiljen, jag är inte säker på kejsarfamiljen, men definitivt den japanska aristokratin, så har man det här japanska tänket att en arvinge kan vara ens biologiska barn, men det kan också vara ett adoptivbarn.
Det verkar funka väldigt bra för japanerna, de får väldigt långa, livskraftiga, dynastiska linjer som inte är blodslinjer då, som vi i Europa kanske inte skulle tänka på som riktiga linjer. Men du har ändå det här, du vet det klassiska exemplet, det japanska värdshuset som har drivits av familj över huvudet i samma familj i tusen år.
primärt imponerad av att det är en och samma familjeinstitution som har drivit en och samma badhus eller byggföretag eller vad det är för någonting. De här klassiska exemplen. Och jag tycker inte att det där är fusk för att ni hade några adoptioner.
Boris
Absolut inte. Jag vill inte gå in på någon sån här lång jäkla historisk utläggning. Och det har förenklat sig, det finns även europeiska exempel på när det kan bara bli så helt enkelt att få ner ett vilket svärdsidan dör ut, det bara är så. Och då får man liksom raskt styra om, vad fan gör vi nu?
Problemet med att, om vi bara tar den spanska sidan av Karl II, är att familjen inte förmår hantera det hela. Alltså, Habsburgarna tappar ju. När Karl II dör, det finns inga förberedelser gjorda, inga allianser slutar, inte ett smack har de gjort. Man får ett sjuårigt tronfullt krig, Spanien förlorar alla sina besittningar, Italien, man förlorar Nederländerna.
Och delar av Frankrike också hade man då. Alltså de klarar inte detta. Och hade man gjort det, det var ju ändå en familj och man visste att Karl II var svag. Men det knäckte spanien att havsburgarna och det spanska väldet att havsburgarna inte kunde hantera det. Man var bättre på den österrikiska sidan. Då skulle någon ha sagt att svärdsidan försvann, det är skit med alltihop. Det är att familjen inte kunde hantera det hela.
Martin
Jag vet inte om det står någonting, de här punkterna. Punkt nummer åtta. Du ska gifta dig med din kusin. Eller du ska inte gifta dig med din kusin, men inte om hennes föräldrar var kusiner. Tror inte han tar upp något särskilt om den aspekten. Det krånglar ju till det väldigt mycket om man har innavlat generation efter generation. Är helt liksom skev i ansiktet som Karl. Om ni inte känner till det här så bara gör en bildgoogling och se hur det såg ut. Det som är det som är ute och går på gatan i någon brittisk småstad, då ser man såna här typer, men annars är de ovanliga.
Boris
Men sen, jag vill också säga att det låter som att jag hackar jävligt mycket på Franz Josef. Jag vill nog ändå säga att det är, just det. Som exempel, släktet kan ta ut på mansidan och finna nya lösningar. Man kan vara släktens patriark och upptäcka att alla är odugliga. Det är fullt möjligt. Och med tanke på detta så gjorde kejsar Franz Josef ett...
Helvete jobb! Och att sektorn alltid finns kvar och har någon politisk betydelse, det ska man nog göra. Och att han faktiskt har en ställning fortfarande bland sydslave. Det är Tito och Frans Josef som räknas liksom. Det är... Sen lite kluben, alltså han lyckas inte föra över. något vettigt, men han hanterade en situation med omöjliga nära stäckningar som kunde bli ta över tronen väldigt bra. Även om han till och med lät slå ihjäl Rudolf. Det är ett bra dock, jag är kluven.
Martin
Vi kommer in på just de där sakerna redan på första punkten på den här sju-punktslistan. Första punkten är ju, gift dig och skaffa många barn. Have lots of children. Och det är ju till att börja med ska man säga att det är en väldigt rimlig sak att göra. En nödvändig sak att göra om en familj ska leva kvar. Såklart, va? Går inte om man inte inglår av sig. Om man inte kör med adoption, men det flyger bara i Japan. Samtidigt så kan jag tänka om man ska liksom problematisera lite grann.
Det är en lite riskabel idé. För jag tänker så här, det intressanta tycker jag är liksom vad kan vi, vi som inte är liksom en tjej som ligger härskare 1 utan kanske har bara liksom överensomsnittligt stora ambitioner för vår egen familj vad kan vi ta från det här liksom? Ska vi gifta oss och skaffa massor med barn? Gifta oss, definitivt ja, är positiv till äktenskapet som alla vet, mycket positiv. Skaffa massor med barn, jag vet inte, det finns ju också risker i den moderna världen Särskilt om man inte är väldigt förmögen.
Om man är el- och musk har man råd att skaffa tio barn med fyra olika kvinnor. Inga problem. Själv så känner jag att mina två barn tar upp enormt mycket av min energi. Nästan allt annat i mitt liv har gått på sparlåga sedan de kom. Visst, man behöver absolut barn för att bygga en dynasti, men man behöver också bygga andra saker. Om man bara producerar en massa barn hela tiden.
Du vet inte hur mycket annat man producerar. Kan man bli lika stor och mäktig och rik? Jag tror att man också måste tänka lite i termer av balans och inte bara producera en massa unga hela tiden. Man måste också ha tid och energi till diverse världsliga stordåd som bygger dynastin. Också för att kunna göra det bästa man kan för de barn man har och inte sprida ut sin uppmärksamhet som förälder i allt för tunna lager.
som man brukar säga på engelska, spread yourself too thin. Dynastin kräver ju också att du har utomordentliga arvingar. Och det får du ju inte om du sätter dem på dagis och låter andra människor fostra dem, till exempel. Om du har råd med gubernanter och privatlärare och allt det där så är det en sak, men de flesta av oss är inte på den nivån. Och de av oss som är på den nivån, jag är inte det för att förtydliga det, men jag känner folk som har råd att göra det, men som inte törs.
Jag tror inte heller att det är bra för män som vill vara stora män att tillbringa alltför mycket tid med barn eller kvinnor för den delen. Som modern man dras man in i kvinnornas och barnens värld. Den moderna världen har inte den här åtskillnaden som fanns tidigare, som fanns på Habsburg-tiden mellan kvinnliga och manliga sfärer.
Den kända Habsburgsjejsarinnan Maria Theresa som är väldigt ikonisk och jag älskar det hyllande hon fick 16 barn. Och vad ska han få 16 barn då om man inte har råd att ha en enorm mängd anställda som hjälper. din kvinna eller dina kvinnor att ta hand om barnen, ser till att kanske själv ha minst en separat bostad där du tillbringar mycket tid utan barnen och så vidare.
Då kommer du själv bli ganska feminiserad och försvagad. Du kommer inte bli en sån här dynastisk Habsburg-liknande storman som bygger en dynasti. Det där får man, det har kanske Edvard Habsburg, han kan ha kanske allt det där, men för vår del när man säger så. så är det lite mer komplicerat det här med att man bara ska skaffa så många barn som möjligt.
Det känns nästan lite som... Jag menar, är det ens ett civiliserat beteende att skaffa 16 barn som Maria-Therese gjorde? Det är ju helt vansinnigt. Det är ju liksom bortom afrikanska nivåer av världselektering. Det är bokstavliga kaninnivåer av A, och visserligen de hade lite speciella problem i familjen Hasbrouck på 1700-talet som du alluderade till tidigare Boris, att de hade en successionskris under den här tiden. Men generellt sett, jag tror att sansade människor bör vara överens om att 16 barn är i alla fall för många.
Boris
Det blir en sämre tänkande människa med allt för många barn. Och du kan inte farra över det hela till alla om du har en jävla stor anhotning barn. Dessutom innebär en stor barnavflockning. intern konkurrens mellan barnen. Alltså, historien ger oss många exempel på broderkrigen som utlöses efter faderns eller moderns bortgång.
Alltså, nu har jag liksom inte byggt någon kejs eller dynasti, men på något sätt säger Sunda förnuften att du inte för många barn, helt enkelt. Alltså, annars ska man ju tillämpa sultanatsprincipen som Sulemanens stora. Han hade väl 27 barn kända och Det var helt enkelt Tarwin Isk som gällde och den som gick segrande ur striden bland alla dessa barn, han, Solomones stordad. Han lät ju döda alla andra syskon, inklusive sin egen mor, för säkerhets skull. Men det funkar inte på Europa riktigt.
Martin
Det är inte heller den korrekta europeiska vägen, tror jag inte. Man vill investera så mycket man bara kan i varje enskilt barn. Åtminstone så länge man ser någon sorts dynastisk kvalitet i dem. Senare är det bättre att, från det här dynastiska perspektivet, det är rimligen bättre att fokusera mer på de barn som har mer potential.
Försöka sålla fram en arvinge som man fokuserar allra mest på. Men här kommer det också argument lite grann åt andra hållet. Det är lite Sultanot-principen. Det är ju långt ifrån säkert att våra barn blir som vi och vill följa våra fotspår och ha de kapaciteter som behövs för att göra det. Särskilt om vi är lite udda personer, om vi har ovanliga idéer, ovanliga sätt att leva som bryter av mot massamhället som kanske kräver en viss tuffhet att gå emot strömmen osv.
som normala människor. Och det är någonting som jag tror att många i våra kretsar inte riktigt tänker på, men som jag tror man måste se i riktiga ögat. Vi kan vara väldigt radikala och häftiga, men våra barn åtminstone om vi inte gör totalt extrema saker med barnen så kommer våra barn förmodligen bli enormis. Det är det mest sannolika. Det är definitivt det default-alternativet. De kommer absolut inte bli som vi, bara för att vi är som vi är.
Men eventuellt då så måste man skaffa rätt många barn ska få den här uppsättningen mutationer som krävs för att de ska vara benägna att föra vidare mina extrema idéer. Libertarianism till exempel, nu säger jag inte att just libertarianism är det man vill föra vidare, men om man tar det som exempel bara. Det finns ju definitivt en stark genetisk komponent i vem som blir libertarian. Det är ju inte vem som helst som kan bli det bara på grund av idéer, utan det beror på att man har en viss individualistisk inställning, en viss typ av syn på sociala frågor och sånt.
Och det är kanske inte en på hundra. och sånt där, som har den här libertarianska konstitutionen. Vad är då sannolikheten att mina barn får den konstitutionen? Det är absolut inte hundra. Förmodligen är det mer än en på hundra, men absolut inte hundra. Förmodligen inte ens 50. Gissningsvis så kanske det är 10-20% sannolikhet att ett barn till en genetisk libertarian också blir en genetisk libertarian, med tanke på att det är väldigt ovanligt i en population som är stor.
Det blir kanske optimistiskt 20 gånger mer sannolikt. Om två genetiska libertarianer skaffar barn med varandra, då ökar sannolikheten mer. Då är det kanske 40% då, vet jag. Sen kan man börja vända trenden om ett barn ska skaffa barn med någon annan som kommer från en liknande familj och så vidare. Så kan man få en udda igen att bli mer normal. Men det tar ett tag. Först är det en rejäl uppförsbacke om man vill starta något som verkligen är annorlunda som är potentiellt mycket bättre för att det är väldigt annorlunda.
Det är också en aspekt man måste tänka på. Om man bara har två eller tre barn, eller fyra barn, då kanske man inte får en lyckträff som är rätt person för dinastin vidare.
Boris
Det är sant. Det är jäkligt mycket det där. Men det är också lite grann olika... Alltså det där är... Libertarianism är ju lite... Det är ju som sagt udda. Det är intressant ändå att man har... att till exempel Sverige har så många företag som faktiskt går i arv. Då tänker jag inte på de riktigt stora koncernen som man har en rika familj utan. Alltså... Typ möbelhandlare, livsmedelsbutiker och så vidare och en del annat.
Martin
Men vi har också till exempel familjen Wallenberg som är en av de stora affärsdynastierna. Ja, men alltså... Fast även internationellt sett.
Boris
Ja, oja. Och där har du ju ett bra exempel på bland de riktigt rika familjerna, där man kan jämföra med det ovanliga i att man skulle få ett libertarianst barn. Nu var inte Jan Stenbäck libertarian, men tittar man på hans... Jo det kanske han var. Ja, jo men vissa gör det.
Martin
Förlåt det var en sidosak men det känns väldigt konstigt att säga att Jan Stenbeck inte var libertariansk. Han var ju sitt libertarianism personifierad. Jag vet inte vad han kallar sig politiskt men det är svårt att tänka sig en mer stereotypt libertariansk person.
Boris
Om du vill kan jag bita av med tungan och göra det med gott mode. Ta bort det jag sa.
Martin
Hans personlighet, hans livsgärning, hans underhållande hörskap, allt det där. Ja. Ja, förlåt, fortsätt.
Boris
Jag är en dålig människa. Men tittar man på hans barn så är det ju......säljsintristen. Jättebra exempel. De kommer aldrig att riva upp någonting.
Martin
Nästa punkt på listan, den är också lite komplicerad kan man säga. Var katolik och utöva tron. Be catholic and practice the faith. Om jag ska ge ett case för den här punkten, som jag inte själv brukar lyfta fram som en rekommendation till andra personer. Det var länge sedan i alla fall som jag rekommenderade folk att bli katoliker. Det är elaka tungor att säga att jag har gjort det i Rödhjulbladshistoria.
Jag blir hävdad ibland på BBSen att jag har framfört en rekommendation. Nu för tiden brukar jag inte göra det. Det är förmodligen väldigt bra att ha en gemensam tro. Någon religion eller någon annan stark, sammanhållande, andlig faktor. Och om man ska ha en tro, en religion som funkar över lång tid, ett dynastiskt perspektiv och som funkar i många kulturella sammanhang, för du vill expandera din dynasti, den ska finnas potentiellt överallt, kanske till och med i rymden, då kanske man inte egentligen kan göra bättre ifrån sig än att bli papist.
Den heter ju just det, den katolska kyrkan, för att betona en idé om universalitet och givet hur länge den har hållit sig vid liv, så kan man utifrån det som kallas Lindiregen gissa att den kommer hålla länge till. Den har kört på i, beroende på vad man räknar, tusen år, två tusen år. Så den lär finnas kvar i tusen år till i någon form. Jag har ett gott öga, om man ska prata kristendom, jag har ett gott öga till den ortodoxa kristendomen i öste för att jag uppfattar den som en mycket mer autentisk och dessutom en mer djup och insiktsfull religion än romersk katolska.
Den är så kufisk. Jag tror inte att ortodoxin passar för en dynasti som ska utföra världsliga stordåd av allihandas lag. Det passar inte riktigt. Men katolicismen passar perfekt in i det mönstret. Protestantiskt kristendom är inte lämplig. Den kan driva människor till stordåd, men den är så trångsynt och partikulär och den är absolut ingenting man kan hålla sig i när det blåser genom historien i hundratals år.
Islam kan vara ett intressant alternativ. Vi har redan varit inne på sultanatsprincipen och det där. Men islam är på sätt och vis en väldigt tidlös religion. Den förändras inte så mycket över tid. Och den har såklart den här långa djupa historien av islamiska dynastier. Där finns det mycket att hämta och bygga vidare på. Så det här skulle vara min slutsats. Ja, katolicism eller möjligen islam. Vad tror du om det, Boris?
Boris
Alltså det är... ja, jag måste tänka va? Ge mig två sekunder... Nej men så här... På något sätt... Det här är så jävla förmätet. Men på något sätt tror jag Habsburgarna hade klarat sig bättre om de inte varit så fanatiska försvarare av katolska kyrkan. Av tron alltså. För tittar man på hur det österrikiska imperiet, dubbelmonarkin, såg ut, så var det så pass blandat trosmässigt.
Så att Det blir lite knepigt. Man kan inte vara en tronspärrare och försvarare i ett sånt lapptecker av tro. Man kunde nog ha hanterat 30 jordar kriget bättre också. Och man kommer sen in på den där grejen, punkt senare, om tro på... imperiet och subsidiariteten. Och de där grejerna krockar lite.
Jag har inget bra svar på frågan. Man vill nästan ha... Jag tror det är bättre att man har en tro som får de ha för sig själva. Först den måste stå över tron.
Martin
Det är också ett intressant perspektiv. Jag själv tänker ju förstås inte så att man måste vara... Jag hoppas ju kunna förmedla min egen världsbild, som inte är kristen, min egen nietzscheanska världsbild till mina barn i den mån de har minsta del av intresse för filosofiska frågor. Så det är den typen av idéer som jag kommer att föra vidare till dem. Men så vill jag heller inte bygga en sorts världslyggd dynasti som ska producera kungar och kejsar.
avkomma att många generationer ska ta några sådana politiska roller och så vidare. Jag vill ju vara en del av, inte av det stora samhället, den stora världen, jag vill vara en del av ett litet, ett parallellt samhälle, en sidoströmning som upprätthålls och utvecklas av en mycket liten grupp. Och där så tror jag att mer nischade idéer är gångbara och kanske mer gångbara på det andliga planet.
Jag kan tänka så här, bli. Bli bara katolik eller muslim om du prompt har idén om att producera politiker och kungar och så vidare. Om du vill vara med och bygga en ny kultur, en ny civilisation, då måste du välja en annan väg. Du måste välja en ny väg. Då tror jag att den här religiositeten kommer bara vara nånting som du snubblar på. Jag tror i alla fall inte att det är framtiden för att bygga mäktiga, infridelserika, futuristiska dynastier.
dedikerar dig till idéer som kommer att hjälpa dig och dina barn och deras barn att navigera världen under lång tid och under skilda omständigheter. Om du tror att det är till exempel katolicismen, fine. Men det är viktigt att tänka på familjens idearv som man bygger upp. Jag har definitivt sådana idéer som jag hoppas att mina barn kan ta med sig och deras barn och så vidare kan föra vidare.
Som jag tror är min motsvarighet. till Habsburgarnas katolicism. Tro på imperiet och på subsidiaritet. Subsidiaritet är en ganska enkel idé för sådana som oss att ta till sig. Det är genom att beslut ska fattas på den mest decentraliserade nivån som det är möjligt eller rimligt. En decentraliseringstanke är ju egentligen i grunden en väldigt bra idé.
Väldigt glad och tacksam om det finns härskare här i världen som har den typen av inställning. Vad gäller familjen Habsburg, jag vet inte vad du säger Borg som är mer kunnig, men man kan väl säga att under första halvan av deras historia så var det mer fokus på subsidiariteten, även när de var kejsar och sånt där. Under andra halvan av deras historia så har det varit kanske mindre fokus på subsidiaritet, mer fokus på imperium och centralisering och så vidare. Imperium är en svårare idé. Många av oss har säkert ett kluvet förhållningssätt till imperiet. Definitivt har jag kluvenheter.
Boris
Just nu har jag en period där jag gillar tanken på imperiet och därför gillar idén om Asterica-ungen, även om jag har mycket att säga om praktiken. Bara man inte gör habsburgarnas misstag när jag säger jävla förmäten igen.
Men dinastin, du får liksom inte börja... Det blev ju ofta så i olika folkgrupper, städer, regioner att vi ska göra en förstelle, en styresman här eller en palatin. Vi ber någon av habsburgarna sätta sig ner här som grev eller härtig. Och då spräcker man hela den här idén. Alltså, dinastin måste ju vara central.
Den får inte bara pluppa ut sig på en jävla massa ställen. För att då blir de plötsligt klugna då, som pluppar ut och blir härtiga och grävar. Till och med kungar. Och börjar titta på det de har. Och då uppstår en spänning inom dinastin. Och det där var liksom något som... Habsburgarna inte skötte riktigt, för annars skulle alla ha hållit sig i vin.
Martin
Det gamla systemet som Habsburgarna var en del av under de första århundradena det var ju ganska fantastiskt, det är svårslaget. Vi har pratat om det tidigare, alltså det gamla tyskromerska riket där man hade ett system som hade väldigt många olika nivåer och som inte hade några starka maktcentrum någonstans egentligen då den kejsade, men det var inte alls en kejsare i bemärkelsen absolutmonarkin utan kejsaren valdes av de andra, av kurfurstar, palatiner, kungar och så vidare som bland sig valde en kejsare.
Vi har ju den här idén om en blodslinje där kronan ärvs och så vidare, men den är egentligen ganska lokal för vår del av världen första delen av den här linjen från Augustus och framåt till Tysk-Romerska riket. Det var inte så många tronskiften i det romerska riket som skedde genom att en son ärvade från sin far.
Det var väldigt vanligt att det skedde på andra sätt. Det var ju någonting helt annat än vad vi kanske tänker oss, men det var ett fantastiskt dynamiskt system. Det fanns många olika nivåer, många maktcentrar. Längst upp så hade du tjejstränare påven. Men det fanns många under som hade, det var inte liksom att alla under var vanliga medborgare utan de hade väldigt komplexa aristokratier och gungahus och så vidare som hade väldigt mycket inflytande över kejsaren och påven.
Det var en grad av dynamism och komplexitet som gör att det vi har idag med nationalstater, att nu har vi EU och så vidare, framstår som en simplistisk och totalt värdelös avvart. Det är väl den delen som Habsburg var en del av, de var också en del av att ta bort det systemet såklart. Det är den andra sidan av sakerna.
Det är väl det romantiska skimret för mig, mycket därför jag förknippar dem med. Att de var de sista bärarna av den här gamla politiska ordningen från medeltiden som jag känner var så mycket sundare och mycket mer intressant att tänka på på framtiden. Stand for law and justice and your subjects.
Stå upp för lag och rättvisa. Det är väl lite så här, det finns inte så jättemånga som är emot det. Så det är viktigt att inte stå upp för rättvisa. Det finns sådana människor, men de är liksom... Jag tycker det är lite en plattityd, det säger inte så mycket. Jag tror att det är viktigt att ha principer, stå upp för goda principer. liksom objektivistisk, men jag är ingen moralisk realist, som de säger i filosofiböckerna, men man måste framför allt, enligt min mening, ha en sorts filosofisk kärna som individ, men jag tror också som familj, framför allt därför att det är det enda sättet att inte bli för lättpåverkad.
av omgivningen. Om man inte har saker som man själv tror på, spelar egentligen inte så stor roll alltid vad det är för någonting, man måste ha någonting som man tror på, för annars kommer man automatiskt tro på någonting som andra människor försöker placka på en, utan att man ens märker det, kommer man börja, kommer andra börja fylla det här tomrummet som man har i sig själv. Så det är väldigt viktigt, det är väl det här med religionerna också, men det är väldigt viktigt att man har, alltså ett bra sätt att träna upp den saken och att göra kostsamma investeringar i att stå upp för rättvisan och så vidare.
Därför att det surrar en till masten och det gör det lättare att bibehålla det här oberoendet. Och om man skapar en familjetradition av det så kan det säkert vara en kraftfull sak. Och såklart att stå upp för andra, sina subjekt, om man nu har sådana. Om man är lyckligt lottad att ha subjekt. Eller andra människor som man har omkring sig. Det är essentiellt såklart. Man måste ha andra människor att försvara. Det är absolut essentiellt för en dynasti att företräda fler än sig själva. Och det är en förutsättning för att göra stora saker i världen.
Boris
Vilket då... Alltså, som sagt, jag har inte läst boken. Det är möjligt att Vatikanambassadören utvecklar det mer. Men jag kan liksom... Jag har med en enkelhet tänka mig väldigt många situationer där en förster faktiskt av omsorg om sina subjekt är orättvis och behandlar inte alla lika utan offrar en del av dem helt enkelt.
Det är därför att omständigheterna är sådana helt enkelt. Han måste kompromissa, han kanske måste ge upp en del av landet eller Undvika försvara en del av befolkningen. Rumänien under andra världskriget är ett bra exempel. Det är väljare minst onda helt enkelt. Det blir verkligen som jag sa, att säga det här i den meningen, det blir att surra sig ur masten och säga, främst att säga att det finns lagarsemelle för evigt och jag ska vara lika rättvist mot alla. Det finns nog få perioder i historien där man kan göra det på riktigt.
Martin
Man blir lite cyniskt misstänksam när folk kommer dagande som gör den där grejen. Vi får läsa boken när vi har en riktigt djup grej som backar upp det där. Punkt nummer fem. Know who you are. Vetundar, känn dig själv. Gnoti... Gnoti... Gnotisauton, något sånt där på grekiska. Jätteviktigt, superviktigt, så många nivåer. Jag vet inte om det finns någon som säger sig bara skit i det, det låter jättebra. Det återigen känns som en revolutionerande grej som...
Folk kommer verkligen bli förbannade nu när man skriver punkt nummer fem, du ska känna dig själv. Ja, det är sant givetvis, det är jätteviktigt. Om du inte vet vem du själv är som person kommer du aldrig kunna bygga någonting starkt, du kommer aldrig kunna föra någonting vidare. Om du inte vet vad din familj är som familj och kan artikulera det, så kommer inte familjen kunna bevara någon särart eller integritet. Det är kanske en platytid, och när artikelförfattaren som presenterar boken, han är inne på det också, att det här är den svagaste punkten.
Men det är faktiskt enormt viktigt, och det är enligt min mening det främsta skälet till att människor misslyckas med saker. Folk är generellt på tok för de chalanta när det kommer till psykologisk förståelse i allmänhet och självinsikt i synnerhet. Det är väldigt viktigt och väldigt svårt, åtminstone för folk som inte har ett talang för det. Var modig i strid. Det är punkt nummer sex. Var modig i strid. Jag känner att de blir lite billigare och billigare de här punkterna. Finns det någon som säger emot?
Boris
Ja, alltså det där ska vi... Jag tycker att man ska vara modig i strid. Men alltså, de riktigt bra Habsburgarna, som Franz Josef, storheten var ju att han undvek strid. Alltså att ha en fantastisk diplomat och balanskonstnär både i regna imperiet och mot dem. Det blir så jävla billigt liksom. Försten behöver ju inte vara modig i strid.
Han ska vara listig för slagen. Och faktiskt ha som mål att undvika strid tills det är absolut nödvändigt. Det finns inget sämre för nationen än att gränsla kusen och rida ut i spets efter trupperna.
Martin
Det kanske blir mer begripligt om man läser strid, inte bara fysisk strid. Man ska försvara den med generell idé. Det är själva essensen av ledarskap. att leda andra genom konflikter var spjutspetsen för deras ansträngningar i konflikten. Det betyder att gå i främsta ledet, att ta stora personliga risker. Det är så man vinner är av berömmelse och säkerhet i en dynasti för barnbarns-barn-barnat.
Man kan inte bygga en dynasti utan konflikter, utan att ta sig an konflikterna med ett grundburat mod. en fråga om fysiskt våld. Och framförallt, någonstans så har man alltid misslyckats när det kommer till ett krig. När en skickligare dynastibygare tar en annan sorts konflikt och tar sig modigt an en diplomatisk, politisk, ekonomisk en annan typ av konflikt.
Boris
Ja, men jag har sagt va? Jag har inte läst boken eller kanske precis det jag menar men jag har en känsla av att det här är en sån här stor vulenpunkt där det är liksom, behöver inte förora väpnad konflikt men det kan vara konflikt på marknaden mellan företag eller vad som helst liksom ta strid, jag har en känsla av det. Och det är klart man ska ta strid men man kan ju inte ta strid genom, som du är inne på, på en jäkla massa olika strategier.
Martin
Jag har inte heller läst boken, men jag gissar också. Jag gissar att det han skriver är inte att upp på kusen bara sporrar ni rakt fram sabeldragen rakt in i fiendehoden. Ja men,
Boris
riktigt som bokstavligt läser jag inte. Det är... Även de fredliga formerna strider. Det blir ett konstigt råd om man inte formulerar det så på ett helt annat sätt. Det är enkelt och riktigt jävligt bonligt formulerat. Man måste diskutera vad jag vill säga egentligen.
Martin
Ja, sen har vi punkt nummer sju. Dö väl. Det här måste ju vara döstädningen. The gentle art of Swedish death cleaning. Som vi pratade om förra veckan.
Boris
Martin
Om jag får gissa så är det någonting i näst tiden som han pratar om. Jag tror inte han pratar om det. Vare sig att man ska dö i strid i fronten eller hur man ska bete sig på sin dödsböd. Man lämnar över till nästa generation och det ska inte vara en sidosak eller en eftertanke. Snarare någonting som hela livet bör handla om.
Precis som vi har lärt oss, vi som kan svensk dödstädning. Man förvaltar, utvecklar det man ärvde, förbereder för nästa generation att ärva. Det är någonting som folk knappt sysslar med alls, men det borde vara vad folk primärt sysslar med. Framförallt under slutet av sina liv, efter det man kallar för pensionsålder, men innan dess också. Allting man bygger i hela livet kan vara saker som kan föras vidare.
Man kan vägleda sina barn på ett sånt sätt från första början. Det de ska ärva är helt självklart i deras liv från första början. Och sen är det enkelt att dö väl. Därför att man redan genomfört generationsskiftet medan man levde. Ja, du är väldigt klok. Då behöver man inte göra någonting, det kan man bara lägga sig i och sluta andas. Det här är sådant som är absolut grundläggande idéer i aristokratiska familjer, som allting kretsar kring i deras värld.
Med grunden för allting de gör som imprentas i dem väldigt tidigt och när det fungerar bra så är folk helt laserfokuserade på de här frågorna. mer än de flesta, definitivt har de varit ganska duktiga på det här. Men det är typiskt, jag tycker det är en bra punkt, åtminstone tolkad på det här sättet då, för att om vi andra vill börja bygga dynastier så tror jag att det här är en av de absolut viktigaste mentala omställningarna som vi måste göra. Att generationsskiftet är inte någonting som händer senare när vi dör, eller när vi är på väg att dö, utan det är någonting som vi måste jobba med från och med idag.
Boris
Det var två saker. Dels inser jag att ibland läser jag saker för bokstavligt. Jag trodde att han menade att man ska tänka ut något så här fint som man säger på dödsbädd. Något som går till hävdarna och då sa han så här... Sen stängde jag ögonen. Det är klart som fan han menade det du säger när jag tänker efter. Men det finns tyvärr då fall som Karl-Anders som aldrig kunde bestämma sig och aldrig började förbereda sig.
imperialism för sin död. Och så får man sju års blodigt tronfullt krig. Men det är en viktig lärdom att de tittar på sina anförbundna hafsbörgar och säger att vi ska inte göra som Karl II.
Martin
Det är väl skönt Boris att du och jag, vi behöver inte läsa böcker. för att förstå vad han egentligen menade. Det sparar någonting i tid. Jag satte ner på att det finns en andra sak. Han har sju punkter här. Han nämnde ingenting om kusingifte, så vi kanske bara kan hasta förbi det, precis som han gör. Men det finns andra saker som är kanske lite intressanta att tänka på. En sak som jag tänker på är som så oftast att tänka på ekonomi, ekonomiska resurser.
Det är lite krasst, men om familjen så kommer familjen inte få så mycket gjort. Man måste starta minst ett familjeföretag, gärna flera familjeföretag. Men det är ekonomiska verksamheter som är familjen, som barnen och barnbarnen kommer in i och som går vidare. En dynasti är ett familjeföretag. Det är inte bara en familj med idéer och så vidare, utan det är ett ekonomiskt projekt. Det kanske inte är lika fint att prata om, men det är en viktig sanning.
Definitivt för den som vill bygga en dynasti Inte minst, kanske först och främst, om att bygga ett dynastiskt företag. Vid bemärkelse för att Dynastin Habsburg är ett företag i härskarebranschen. Dynastin Rothschild är ett företag i bankbranschen. Det finns många branscher, men om du vill bygga en dynasti så måste du etablera dig och bygga ett familjeföretag i någon bransch.
Boris
Martin
Och en annan sak som jag tänker på, och det här är förmodligen något som är så självklart för en sån här von Habsburg, att han inte ens tänker på det, men bara för dynastibyggare. Det var ju någon på BBS som sa, det var ju en påpassning till allt det här, att vi skulle efterfråga lite fördjupningar i de här sakerna som dyker i den här artikeln upp. Det var lite det jag tänkte på också. Då är det därför jag tänkte på de här sakerna förut idag.
Minst en gård, gärna flera gårdar, gärna såklart ägor, jordbruk, skogar, kanske ett slott. Saker som familjen i många generationer kan samlas kring, fysiska saker, platser. Det skulle ju möjligen kunna funka med en stor och mäktig hemsida på internet som är väldigt lönsam och som kan sysselsätta folk i generationer.
Men fan trot, om du har en stor och mäktig hemsida, skaffa en stor och mäktig gård också. Jag brukar tänka så här, jag skulle vilja ha en gård som är så stor och välutrustad och välbelägen och allt det där, att mina barn och barnbarn graviterar till den. De vill inte flytta hemifrån. Om de flyttar hemifrån så är de måna om att ha en fot kvar på gården och de ser det som en del av sina livsprojekt att bevara, utveckla familjens ägor och så vidare.
Hur blir barnen? Vad får de för intressen? Det är väldigt svårt att förutsäga. Men om man inte har lagt ner en massa arbete på att skapa någonting av det hållet så sysslar man inte på något seriöst sätt med dynastibyggande. Dels är det en av få saker som vi vet är beständiga genom historien. Internet kanske försvinner, men att äga en välutvald och välförvaltad del av jordytan kommer aldrig att bli relevant.
förrän saker förändras så mycket att allting som är relevant nu blir relevant. Det är också en sammanhållande och meningsfullt projekt i familjen som formar och återskapar familjenskapen. Det är väldigt svårt att ersätta det med något annat. Självklart kanske, för Hapsburg så är det kanske så självklart. Han kanske inte ens behöver nämna det. Men en tanke som slår mig är också att Hapsburg-familjens förfall kanske beror delvis på att de låter sig förskingras.
för de lever inte längre i sina traditionella palats. Jag tror inte de modernhapsburgarna har någon kontakt alls med traditionella näringar. De har ju varit höjda långt över det såklart, som en kejsarfamilj och allt sånt där. Men de hade ju enorma ägor, enorma... landlingendomar som de också brukade och så vidare. Men efter första världskriget flyttade de till Tyskland, de bodde i en slott i Bayern och tror inte de hade den här kontakten med jorden längre. Men jag tror att det är en av de första sakerna som man måste börja planera för att etablera om man vill skapa en ny dynasti. Man har blod, men sen måste man ha jord också. Vad tror du om det, Boris?
Boris
Det är extremt grundläggande, tror jag. Och du får gärna avrunda varje program med detta. Jag tror att det är jätteviktigt. Och det där är ju ett av Habsburgarnas problem. Att de faktiskt inte hade... De hade ju... sina kejsliga palats. Men de hade ju aldrig byggt en starkt egen ekonomi. De var ju från Rudolf II och framåt.
Så jag tänker inte göra en utvikning om judiska bankirer. Men havsburgarna var ju helt i händerna på dem. Det var ju Rudolf IIs skuld satt där de sa att skulderna... Det tog tre påföljande kejsare att betala av skulderna till bankirhusen. Och sen var man ändå tvungen att fortsätta låna på nytt när det var avbetalat.
Det var en grej i Habsburg som jag inte var bra på, vare sig i Spanien eller Österrike. Att skapa en förmögenhet var väldigt mycket ur hand i mun. Men det var knepiga tider också.
Martin
En annan sak som jag tänkte på, kanske lite mer esoteriskt. Skaffa militär erfarenhet om du verkligen vill bygga en dynasti. Det känns kanske inte lika relevant i den senmoderna världen, men vi har redan varit inne på strid. Strid och krigskonst, alltså den riktiga fysiska icke-metaforiska varianten, är absolut tidlösa fenomen som alltid kommer att vara viktiga, som alltid kommer att vara relevanta och som är absolut grundläggande.
för varje idé om aristokrati. Man kan inte skilja idén om en aristokrati från idén om strid och krig och att leda krigsinsatser. Därför att det är vad en aristokrati är. Och även i den moderna världen så har man stora fördelar av att vara soldat eller kanske rättare att ha varit soldat. Och jag tror inte att det finns något riktigt fungerande alternativ till att vara en riktig soldat i ett riktigt lands riktiga krigsmakt.
Kanske om du har en oerhört väl organiserad milis, men det är inte riktigt det som en aristokratisk dynasti handlar om. Så se till att göra lumpen om du är så ung att det fortfarande är ett val som du har framför dig. Kanske stanna ett tag i det militära efter lumpen. Etablera dig som officer innan du sätter igång en annan karriär så småningom. som är något unikt man bara kan få genom att göra en militär karriär.
Boris
Väldigt, väldigt, väldigt bra. Det slår mig också att en sak som habsburgarna, där du säger det snorviktigt, en sak som habsburgarna inte gjorde som andra finns i andra aristokratiska traditioner som italienska i Statsrepublikerna och i Frankrike.
och de förmögna familjerna delade upp. Man tänker ju på att de skaffade många barn, så de skaffade så många barn så att man kunde putta in dem i olika verksamheter. Du blir präst, du blir soldat och du får ta hand om ekonomin och du administrationen. Det är en liten kul tanke att man skaffar sig en ledningsgrupp med hjälp av barnen och puttar in dem i olika. Men det verkar inte som att habsburgarna körde franska och italienska aristokrati-principer.
Martin
Då har vi gått igenom punkt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och några till punkter också.
Boris
Jag tycker du förbättrade dem på slutet där. Du har skrivit till vaticanambassadörerna. Vi gör något upp det där också.
Martin
Jag hittade honom på Twitter. Jag är ganska snål med vem jag följer på Twitter. Jag tänkte eventuellt provfölja honom i... Han är lite för mycket normig för att passa i mitt Twitterflöde. Men jag tänkte provfölja honom i någon vecka och se vad som händer. Om det blir för mycket Helia Storen och allt det där så får jag avfölja honom. För mycket bilder på påven. Han har ju... Jag ska inte säga något om hans Twitterflöde. Men eventuellt, om han skriver något intressant så kanske han dyker upp igen i framtida radiobubblasändningar.