Martin

Ayn Rand Institute ansöker om och beviljas upp till en miljon US-dollar i statligt krislån. Institutet meddelar att pengarna kommer gå till att rädda de 35 anställdas arbeten. Ayn Rand var som bekant en rysk-amerikansk romanförfattare och filosof. Hon skapade ett eget filosofiskt system som kulminerade i ett passionerat försvar för den västerländska civilisationen och det hon såg som den civilisationens yttersta värden.

Saker som individualism och kapitalism. Hon är en av den moderna libertarianismens absoluta hörnstelarna. En av grundarna till den moderna libertarianiska strömningen. En av de viktigaste tänkarna. På många sätt en väldigt intressant och unik person i ideahistorien. Hon liknar inte riktigt andra tänkare och författare. Hon tog såklart inspiration från olika typer av historiska figurer.

Själv sa hon att det var primärt Aristoteles som hade influerat henne. Men man kan se många andra influenser också. Till exempel Nietzsche. Nietzsche hon själv gillar inte alls den associationen. Men det är uppenbart att det finns lite sådana influenser. Men hennes projekt liknar inte riktigt något annat liknande projekt. Det finns knappast någon som har haft så mycket inflytande genom att uttrycka en egenutvecklad och heltäckande filosofi via romaner.

Det är en väldigt spännande idé. På många sätt kan man säga att Anne Rand är en väldigt rysk tänkare och hennes sätt att skriva var extremt idédrivna romanerna. Jag tror man kan säga hör hemma i en sån rysk litterär tradition. Det är ganska föregångare som Dostojevski till exempel. Det finns vissa likheter där och en hel rysk litteraturtradition tror jag.

Men Ayn Rands filosofi är fortfarande lite av ett unikum. Lever vidare genom diverse grupper i den libertarianska rörelsens utkant kan man säga. Ofta i linje med övriga libertarianer, men kommer ofta in med andra infallsvinklar. Och i vissa fall så har de idéer som är totalt annorlunda jämfört med de flesta libertarianer tänker. De motiverar ofta snällingstaganden på ett helt annorlunda sätt.

Och den primära, den officiella. institutionen som förenas arbetare. Det är Ayn Rand Institute som då byggdes upp under Leonard Paikov. Nu tror jag att de har bytt ledare en gång till, men Leonard Paikov utsågs av Ayn Rand själv till hennes intellektuella arvinge. Och det var han som drev Ayn Rand Institute i många år. Så det är den mest officiella.

Sen har de haft ett antal splittlingar så att de har, det finns några olika sådana här andeanska organisationer. Och när nu Ayn Rand Institute söker statligt stöd. Det är många som rapporterar om det här som en sorts paradox. Då pekar man och säger så här, ha ha! Kolla på de dumma indianerna, de argumenterar mot staten. Men när det blåser snålt så springer de ännu till staten och tiggrar en bidrag. Det är en paradox, det är en performativ kontradiktion.

Och det bevisar vilken motsägelsefull och korrupt idébygge det handlar om. En gammal bekant i mig skrev en Facebook-uppdatering som jag drog på smilbandet. Han skrev att det här måste vara... I och med detta måste libertarianismen anses som definitivt stendöd. Efter det här kan vi bara en gång för alla begrava libertarianismen. Ingenting hämtar där.

Den har totalt bevisat sin egen paradoxalitet och korruption. Det givetvis är så att en ränn var ju... Man kanske skulle kunna kalla henne för 1900-talets, kanske allra mest bombastiska förkämpe för självtillräcklighet och att göra sig oberoende av kollektiv i allmänhet och staten i synnerhet.

Men det här är problemet som folk missar när de går till stan mot Ayn Rand Institute. Faktum är att Ayn Rand själv skrev en hel del om den här frågan och hon argumenterade gång på gång på gång för att det är rätt och rimligt att ta pengar av staten. Hon gjorde det själv medans hon fortfarande var vid liv. Hon rekommenderade andra att göra det. Så att enligt Randianerna själva så är det här inte alls en motsättning.

Därför att deras resonemang, det är ingen så här super esoterisk grej som man måste förstå deras filosofi för. De säger helt enkelt att om du har bott i det här landet och betalat massa pengar i skatt över åren. Det minsta du kan göra för att få lite kompensation för det. Det är väl att om de erbjuder något bidrag eller någonting, sök det bidraget och ta det bidraget. Du har rätt till det, du har betalat skatt och det vore bara orimligt att säga att du inte ska få någonting tillbaks du ändå betalat.

Och ett annat exempel är att Ayn Rand tyckte inte att det var problematiskt att ta skatt. att leva på en statlig pension till exempel. Hon tog själv emot pensionsbetalningar från staten och sånt där. Och hon sa till andra människor att det är helt okej, därför att i ett samhälle där man har beskattat folk uppöver örnen det är väldigt svårt att försörja sig själv på ålderns höst och därför är det inte mer än rimligt att man tar emot pensionspengarna när de erbjuds.

Och det här givetvis inte bara Ayn Rand som säger det, bara för att det är en bra fråga. Så ingen ska tro att det är bara en sån här udda, udda randåsikt. En annan person som företräder exakt samma linje är Hans Hermann Hoppe, vår egen filosofiska husgud här i bubblasfären. Hoppe säger, jag blev lite bestört när jag fick höra honom säga det första gången, men han har upprepat det gång på gång.

Det är inget tvivel alls om var han står. Han säger att, ja men för guds skull, ta pengarna, sök bidrag att ta pengarna. För om du inte tar pengarna, då kommer du garanterat gå till någon sämre person. Då kommer det ju vara en sån här... Någon usel vänsterist eller någonting som får pengar. Så det är bättre att du tar bidragen istället. Det är inte som att pengarna kommer betalas tillbaka till skattebetalarna om du inte tar emot den. Så det här är en väldigt pragmatisk inställning som Ayn Rand hade själv argumenterade för, visade hur den var konsistent med hennes filosofi som hon såg och så vidare.

Och som många andra libertarianer har. Men jag vet inte, Boris, jag måste fråga dig hur ska man tänka kring det här? Jag själv, jag är väldigt, väldigt Jag kan ju absolut förstå det här resonemanget som folk har, Randhoppa och så vidare. Men mer på ett känslomässigt plan så är det någonting som totalt tar stopp. Alltså jag tycker det känns vämjeligt att ens tänka på det.

Boris

Jag kan inte förstå det ens på det teoretiska planet, vare sig Rand eller Hoppa är där. Det ena är ju att, jo men sämre människor kommer att få pengarna om jag inte tar ett bidrag. Tänker man så, så bortser man också från att jag själv med största säkerhet blir en sämre människa. Det är för att ett självständigt liv och självständiga rörelser måste hela tiden prövas och byggas på krafter som tror på dem.

Man måste alltid lita på sig själv och sin omgivning. och på det man tror på. Och minsta lilla bidrag från fienden kommer att fungera som ett virus som i sin omtid riskerar att förlora kroppen. Ska man vara enkel, ska man vara, simpelt sett kan man titta på de svenska folkrörelserna.

De levde ju så länge de var totalt självständiga från staten, så länge man byggde sina egna grejer. Så länge man byggde sina egna dansbanor till och med, men så fort man började ta bidrag för detta, eller idrottsrörelsen. Man ska komma ihåg att en gång i tiden, när Sverige var till exempel ett framstående fotbollsland, då hade internationella framgångar, då byggde det på att frivillighet och att till exempel företaget på Bruksorten slantade upp, eller sådana saker.

Men det fanns inte som idag en gigantisk statlig pott som är nödvändig för att dra staten in sina pengar för till svensk idrott. Då dör svensk idrott imorgondag. Och det började för några årtiden sedan med små, små bidrag från staten. Men det där gick inte.

Det urholkar folkrörelser, det urholkar organisationer som ser var motstaten. Och det urholkar en egen själ. Och det är grunden för alltihopa. Jag tror det är livsfarligt, även i teoretisk mening. Då säger man så som rörande hoppet så ser man inte vad de där sakerna kommer att göra med en och med andra. Sen är det en annan sak, om folk...

Tar emot pensioner idag i till exempel Sverige så de har ju inte så mycket annat val. De har ju levt i några årtiden i tron på att de har en slags avtal med staterna. Vi kan inte gärna ta brödet ur mun på Sveriges pensionärer men att söka bidrag eller vilja ha bidrag och vilja ha stöd. Jag tror det är komplett livsfarligt i praktiken och faktiskt också i teorin.

Martin

Ja, alltså du sammanfattar på väldigt bra sätt bättre än jag hade kunnat göra själv. Vad jag ser som problemet med det här. En reflektion som jag bara lägger till är att Ayn Rand och Hans Hoppe, de är på många sätt framstående tänkare, men de är just tänkare. De är teoretiker. Ayn Rand är bara författare. Hoppe är en absolut ren och odlad teoretiker. Han har aldrig gjort någonting i hela sitt liv. Fullmåttvalig som akademiker och teoretiker.

Skriver artiklar och böcker. Han deltar inte ens i debatter normalt sett. Han har börjat göra lite debatter och intervjuer på senaste år. Men i stort sett är det bara att han sitter och tänker på sin kammare. Sen skriver han saker och så läser han upp det han har skrivit. Eller bara publicerar det. Det jag försöker säga är att ingen av de här personerna är De är inte doers, de är inte entreprenörer, de är inte personer som är vana i att till exempel...

Bygga organisationer, dra igång en verksamhet, få den lönsam, göra den långsiktigt hållbar och så vidare. Det är någonting som du har sysslat med Boris och det är någonting som jag har sysslat med. Och jag tror att det är det som är bakgrunden. För jag känner ju bara att hur kommer det påverka mig? Hur kommer det påverka mig psykologiskt? Hur kommer det påverka, även om jag tror att jag är ganska stark psykologiskt, hur kommer det påverka människor som jag jobbar med, i teamet eller med samarbetspartners?

Och de plötsligt har det här inflödet av... pengar som de inte gjort sig förtjänt av. Kommer de verkligen helt och hållet kunna ignorera att de här pengarna finns och att de påverkar verksamheten? Jag har själv erfarenhet av, på den tiden jag var företagare i mjukvarubranschen så gjorde jag ett stort uppdrag. Företaget som jag startade tillsammans med en kompis. Vårt första stora jätteuppdrag som vi fick, det här var 2010, 2009, 2010 tror jag det var.

Vår första riktigt stora uppdrag som liksom gjorde företaget gjorde att vi verkligen fick en jättebra start. Det var ett uppdrag för utrikesdepartementet och det var inte super dåligt, det var inte onda saker vi gjorde. Vi gjorde väldigt goda saker för att de tog in oss som ett sorts hemligt specialteam för att bygga en torped som skulle avlossas mot det svenska biståndsväsendet.

För det var en borgerlig regering som ville attackera Sida. Så de anlitade oss att bygga en digital bomb för att spränga Sida. Vilket vi också gjorde och huvuden rullade och budgetar skars ner och så vidare på Sida. Men det var läskigt liksom. Först så fick vi pengar från utrikesdepartementet. Och sen så småningom så tvingade utrikesdepartementet Sida att ta över vårt kontrakt.

Det blev extra förnedrande. Sida själva var tvungen att betala för teamet som var inne och rotade deras grejer och skulle motarbeta dem. Men poängerna då så att vi hade ett företag och vi var ju liksom Jag var ju liksom sprittsprångad galen libertarian givetvis Än på den tiden Så jag tog en motmassa pengar från den svenska staten Visstligen för att liksom Att motarbeta en dålig del av staten Men Jag kände bara att det var sämre och sämre och till slut sa jag Det går inte Det går inte, inte nu och Aldrig i framtiden, aldrig mer pengar från staten Så vi sa upp det avtalet, tackade nej till alla de där pengarna Och sen så Kämpade vi vidare så gott det gick utan utan lukrativa statliga avtal.

Vi hade andra myndigheter på kroken också som fått upp ögonen för oss. Men jag sa bara att det går inte. För det är någonting som du gör med själv. Det kanske bara är jag som är traumatiserad och neurotisk. Jag kanske bara, men jag ska vara jävla advokat här Boris. Ska man inte bara liksom, för Hoppe säger också så här, gör det inte beroende av pengarna. Se till att det inte knäcker om pengarna försvinner. Så kan man inte göra så att man säger att här har vi...

Här har vi en separat påse pengar som vi bara använder till det här projektet som vi gärna kan klara oss utan. Eller till ett mer extremt exempel. Säg att Bubbla ansöker om pressstöd och vi får en miljon i pressstöd. Och de pengarna tar vi och dedikerar helt och hållet till en politisk kampanj för att avskaffa pressstödet. Då skulle det väl åtminstone kunna vara kosher.

Boris

Ja, alltså det är möjligt att... nej, alltså... Det är för att man kan egentligen se på erfarenheten. Jag kan ju bara tala för vänstern. Det där var ju en långt gången debatt i många västerorganisationer på 70- och tidigt 80-tal när de fanns kvar.

De var någorlunda slagkraftiga. Ska vi ta pengar eller inte? Och den sida var alltid som ville ta emot pengar. I stort sett alltid. Och de gjorde det just med det argumentet. Ja, ja, ja, men vi tar de här stålarna. Men vi ska ju köra kampanjer mot staten. Och vi ska köra kampanjer mot att man ger bidrag till politiska organisationer. Nu har jag inte försökt förstå forskat i mekanismerna som gör att det förrörde organisationer.

Men det gör det. Det är inte bara de senaste 25, 50 eller 150 åren som är bevis på detta. så har det alltid varit. Man ska dra praktiska slutsatser. Det går åt helvete om man gör det helt enkelt. Det är mycket möjligt att du och kanske till och med jag är så starka så vi skulle klara det.

Men jag tänker inte ta chansen helt enkelt. Och sen känns det som om... Man skulle inte med samma kraft kunna säga när man är ute och argumenterar eller skriver att staten är ond, staten är jävla spårfund. Om man samtidigt i ena bakfickan hade en utbetalning från staten. Jag tror man förlorar i styrka. I sitt inre helt enkelt.

Martin

Rimligen så måste det vara någon typ av avvägning. Men någon mån så. Ta Bubbla till exempel, kanske skulle Bubbla kunna komma mycket längre på vissa sätt om vi liksom cyniskt sökte vartenda EU-bidrag vi kan hitta. Jag tror jag skulle nog vara ganska bra på att söka EU-bidrag. Jag kan rådda de här byråkratiska systemen. Ibland när jag ser folk som är lite avlökna bekanta och söker bidrag och sånt där kan jag tänka så här, tänk tyst om dig själv, du är en fähund som söker bidrag.

drivningen verksamhet med bidrag, men om jag var du så skulle jag ha det så mycket bättre. Jag skulle få fem gånger så mycket bidrag. För jag kan ju se att du inte har varit liksom tillräckligt pk och du har inte skruvat det tillräckligt hårt. Så om jag gick in för att söka bidrag då skulle jag förmodligen kunna ta in väldigt mycket pengar. Vi skulle kunna mångdubbla vår budget. Kanske sviker vi vårt uppdrag i viss mån genom att lämna pengar på bordet på det sättet. Men samtidigt, det jag landar i alltid är slutsatsen att jag vill inte det.

Jag vill inte det. För jag tror att vi kan göra något mycket mer kraftfullt om vi fortsätter att stå fria. Och inte bara det, jag vill också inte bara vilja inte ta en spänn från staten. Vilket vi tror att vi aldrig har gjort, vi har aldrig haft några planer på att göra det. Jag vill också faktiskt bara hålla armlösa avstånd från alla som tar pengar från staten eller EU eller något sånt där. Det finns ju nu i svenska alternativmediesfären ett sorts, ja det är som en kapplöpning att få ta del av den svenska pressstödspåsen.

Och vi har... Vi har det här gänget Nya Tider, blandar alltihop namnen på mig. Jag tror det är de som heter Nya Tider som är baserade i Göteborg. Det är jag också, ja. Vavra Suck och gänget som har liksom migrerat in från ytterlighetsnationella kretsar in i stugvärmen och nu är en statligt finansierad mediasfär ungefär som Sveriges Radio eller Svenska Dagbladet eller något sånt där får tiotals miljoner.

varje år i bidrag och ändå så räknas de i enligt vissa som en sorts alternativmedier med oppositionella nationella alternativ press och så vidare och jag känner en handfull människor som skriver artiklar bidrar med innehåll och sånt där och ärligt talat jag fattar inte vad de håller på med. Jag fattar inte vad de håller på med så de smutsar ner sig på det sättet att ha med dem de jag vet inte vad man så kallar för bidragsentreprenörerna, bidragsmedierna att ha med dem, jag vill bara inte ha med dem att göra.

Boris

Dessutom ska man inte underskatta två saker i det här sammanhanget. Det är att motståndaren, de är ju inte dumma i huvudet. Den dag du börjar skicka in ansökningar och bubblas vägnar så kommer de tänka ja, vi har Martin på kroken. Alltså de älskar ju att få ansökningar. från de som tidigare stått i opposition och inte velat ha bidrag.

För de vet ju vad som händer. Och som sagt, exemplen kan ju mångfaldigas. Ett bra exempel är ju just det här med EU-bidrag. När folkets biorörelse var en gång i tiden ganska omfattande i Sverige och byggde helt på frivilliga krafter. Det var en egen liten folkrörelse utanför alla partier och allting. Men de fanns på någon herrans massa orter.

Sen fick man besök av en statlig konsulent som sa att Men ni skulle ju kunna ta in mera filmer och visa mer filmer. Det finns ju EU-bidrag för det här. Och det slutade med att deras kanslis, de tre kanslisterna, de blev fena på att söka EU-bidrag alltså. Och till slut så misskötte de organisationen och kontakterna och de lokala föreningarna.

Det var för att de kunde köpa in filmer för distribution och skicka runt dem. Men det slutade med att genom att organisationen dog så drogs det inga folk till de lokala föreställningarna. Och nu finns det någon liten biograf kvar här i Stockholm ungefär. Det är allt. Men en period har varit minst stora.

Martin

Ja, när vi går vidare ska jag förresten passa på att säga, för jag brukar säga det här ungefär en gång om året i Radio Bubbla, att du som lyssnar, om du inte har läst Ayn Rand så borde du göra det. Hennes kanske mest intressanta roman i litterär bemärkelse är The Fountainhead. Urkällan heter den på svenska men läs den inte på svenska. Svenska översättningen är dålig. Läs den på originalspråk på engelska.

The Fountainhead. Den är jättebra att börja med. Och sen ska man givetvis läsa hennes magnum opus som heter Atlas Shrugged. Om man bara läser en bok ska man läsa Atlas Shrugged. Och den är obligatorisk läsning. Om du inte har läst de två böckerna så är du inte med i matchen. De är ganska tjocka. 800 sidor respektive 1200 sidor ungefär. Men det är en bra boken. De liknar inte några andra böcker och det går inte att förstå libertarianismen.

eller för den del libertarianer som jag själv om man inte har läst Rand. Inte för att vi libertarianer håller med om allt långt ifrån givetvis, men att läsa Rand är en formativ upplevelse för alla riktiga libertarianer och det finns en hel värld av subtila referenser och intern skämt och sådana saker som man inte kan förstå utan att läsa Rand. Inklusive en hel del saker som jag säger här i Radio Bubbla som kanske verkar mystiska för nybörjare, men som folk som har läst Rand begriper.

Boris

Jag kan bara instämma. Det finns en haka med hennes böcker, tror jag. Och det är att en del människor påverkas av dem. Men jag tror att jag har insett först långt i efterhand att det som händer är att folk börjar föreställa sig att de själva är som hennes hjältar.

Och så upptäcker de i för ett tag att de inte är det. Eller så blir de så här lite småknasiga som i de små en- och ensällskapen som de har trätt till inbördes. Det som saknas är ju liksom ett slags moment i hennes böcker som förklarar och får folk att inse att Nej men den där typen av hjältar är väldigt få.

Det jag ska koncentrera mig på är inte att bli en sådan om jag inte tror att jag är det på riktigt, riktigt. utan att leta upp sådana hjältar. Och det är därför jag tror att en sverk, fast de är viktiga, paradoxalt nog är mer skada än nytta. Jag menar Annie Lööf var ju en gång i tiden en stor läsare av Inruendo. Vad ledde det till?

Martin

Du säger ju nu Boris, det är så skruvat, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Menar du alltså att Annie Lööfs eventuella läsning av Ayn Rand, det är ju oklart om hon faktiskt läst Ayn Rand, men antar du att hon läst Ayn Rand, menar du att det på något sätt skulle ha bidragit till alla dåliga saker som Annie Lööf har valt på med? Nej, nej. Det kan du ju inte mena.

Boris

Nej, utan jag menar att i och med att det här, och om alla som läser Ayn Rand. och börjar tro att de är en av hjältarna. Vi ser med många exempel på att jag ska bli sådär så kommer jag att krascha de blir ju inte det. Och då kan de lika gärna ge upp allting och bli som en i löv. Så att när man läser AIN RAND det är lite valhänt för jag ska säga så ska man inte om man inte har en enormt brinnande tro att man ska bli en av de där utan man ska inse att Man behöver enande, man ska söka upp dem, man ska låta sig ledas. Och om man inte inser det, då får läsare öppna sig. Ayn Rand, då kan man krascha vissa med Annie Lööf.

Martin

Ja, jag vet inte. Jag kan ju förstå orden du säger och på ett sätt förstå resonemanget. Samtidigt, jag ska bara säga då, för det är ju inte de flesta, men jag hoppas att de flesta som lyssnar på Redbubble har läst Ayn Rand. Om inte så gör det för guds skull. Men för er som inte har läst Ayn Rand, böckerna handlar alltså, The Fountainhead, Atlas Shrugged, jag tror alla hennes böcker handlar om ett mycket, mycket litet antal böcker.

Jältar kan man säga. Otroligt starka, självständiga och kompetenta förebildliga personer. Som är liksom en enda person i The Fountainhead som har kanske stöter på längs vägen kanske två eller tre personer. Etta Shrugged så är det några fler i ett galleri av liksom fem, tio. Nästan överjordiska enorma övermänniskogjältar. Men alla andra i hela böckerna är ju så här Alla hundratals karaktärer som nämns, alla miljontals människor som skildras indirekt i böckerna Alla andra är liksom inte övermänniskor Och det enda de gör hela tiden är att de lägger krokben för de dugliga personerna Hur man kan läsa de här böckerna och tro att budskapet är att liksom övermänniskorna finns lite överallt och jag är förmodligen en av dem Det är ganska otroligt.

Om man tar med sig en sån sak från de här böckerna, då betyder det bara att då har man så otroligt bristande självinsikt. Alltså om man är en dussin människa, men läser Mariah Carey och tror att man är en randiansk hälte, då har man så lite självinsikt. Att man aldrig hade förutsättningar att bidra med någonting i alla fall. Det spelar ingen roll vad som händer med sådana människor. De måste växa upp först, och innan de växer upp, så blir det ingen roll vilka böcker de läser.

Boris

Efter programmet, när du lutar dig bakåt och tänker igenom alla människor som har passerat dig vid ditt liv, som har läst en och det enda påverkats, så kommer du inse att du har rätt. Det där är en mekanism som jag jäkligt tydlig tycker att allt för många får en ränd period. Och... Och det är bara en period, alltså en röntg lever inte vidare med dem. Och liksom ligger och verkar och puttrar i samspel med andra tänkare.

Martin

Men så är det med alla bra böcker, så är det med 100% av alla bra böcker. Att de flesta som läser de böckerna, det gör ingen nytta för dem. Därför att de har inte förutsättningar att ta emot det. Det är liksom, det är pärlor för svin för de allra flesta. Men det är inte de som böckerna är till för. Och det finns liksom inget man kan göra åt att de flesta människor inte kan ta till sig. det egentliga budskapet är i bra böcker?

Boris

Ja, nämen så här...

Martin

Det du säger, det är att Ayn Rands böcker gör mer skada än nytta, vilket är en av de ståligaste sakerna som du någonsin har sagt i Bubbla Boris. Förlåt, du vill lite högakta dig, men det är klart.

Boris

Nej, alltså det är... Du är inte med riktigt på vad jag säger. Alla de miljontal exemplar honom sålt, det har säkert påverkat ett antal människor på ett sådant sätt att de för Ayn Rands böcker. Och som jag sade, det ligger att puttra och ljusa och samverka med andra och andra tänkare. Men för de flesta så tror jag inte att det har en negativ effekt.

Det är därför att Ayn Rand inte målar upp någon annan möjlig lösning som gör det möjligt för människor. Det finns ingen nivå mellan myrorna och superhjältarna. Det finns ingenting som... Titta på den goda romanen där alla kan finna sin plats. Så vidare du inte är en superhjälte så kommer du inte att finna en plats i en väns värld. För att då vill du inte gärna vara en myra. Vi kan släppa det så länge.

Martin

Jag håller inte med om den beskrivningen. Vi går nästan in på lite för mycket spoilers på dess böcker här. Ja, faktiskt. Men i alla böckerna så finns det genomgående människor som jobbar Antingen nära underhjältarna, säg till exempel Eddie Willers som är en sorts mellanchef som jobbar direkt under Dagny Taggart i Atlas Shrugged. Jag spoilerar inte för mycket för han dyker upp i första kapitlet, första raderna nästan.

Han är ju definitivt en vanlig person, ingen hjälte, ingen övermänniska utan bara en ganska normal men kompetent person som fattar sin roll. Han ska jobba åt Dagny Taggart som är ett nästan överjordiskt geni och han... Genom hela boken är han en lojal spoiler och så vidare. Och det finns sådana figurer. Och också Ayn Rand skildrar vanligt arbetande folk som hedliga och sunda.

Och att de trivs bättre i ett hus ritat av Howard Rourke än i skräphuset som står bredvid och så vidare. För att de är vanliga, sunda, arbetarklassmänniskor.

Boris

Åh, här skulle jag kunna ha det där. Nu sitter jag här med ett dåligt samvete, inte för att jag hävdar det jag hävdar, utan för att någon stackare skulle tro att man inte ska läsa en rand. Det ska man ju definitivt göra. Jag ska återkomma i frågan.

Martin

Vi får ha ett helt separat avsnitt med bara en lång debatt om Ayn Rand. Vi är väl glada att vi är överens om att man ska läsa Ayn Rand. Ja men absolut. Vi kan ju säga att de formidabla övermänniskorna som lyssnar bra till Bubbla, de ska läsa Ayn Rand.

Boris

Ja men det släppte ju min ångest. Snälla sammanhang kan man säga. Ja.

Martin

Vad var det vi pratade om igen? Ja, just det, det var Enbrand Institutet. Ja. Just det, och sen skulle jag göra min årliga pitch för att läsa Enbrand. Och sen spår du det.

Boris

Och sen samlar jag allting. Jag tar tillbaka allt jag sagt.

Martin

Det är nästan som att vi är mitt i en sändning av Radio Dubblan när sådana här saker händer.