Button-svg Transkribering

Konservativa i USA oroas av häcklare som ställer obekväma frågor om bland annat demografi och Israel

Martin

Konservativa i USA oroas av häcklare som ställer obekväma frågor om bl.a. demografi och Israel. Anklagas för bristande radikalism av unga nationalister anförda av Youtube-profilen Nikolas Fuentes under parollen Groyper War. Ja, en lite udda rubrik med flera obekanta namn.

Säkert för ganska många av våra lyssnare. Därför att jag själv hade nollkoll på det här bara för några veckor sedan. Men det är fler personer som har tipsat mig. De har hört av sig och skickat meddelanden till mig. Folk har postat om det ibland på BBSen då och då. De har nämnt sig för befarten på någon podcast och jag har lyssnat på sådär. Det finns en ny front av politisk konflikt i USA. Där det händer ganska speciella saker.

Så jag tänkte att vi kunde ta en stund och prata lite grann om det som kallas för Det är ett fenomen som pågår nu på internet, inte bara på internet utan även i köttrymden. I centrum för alltihopa står Nick Fuentes, Nikolas J. Fuentes heter han tydligen. Han är en stjärna på uppgång inom amerikanska högerkretsar.

Han är ung, han är bara i 20-årsåldern. Han är på Youtube och gör filmer. Han har lite grann sin egen talkshow på Youtube som han livesänder där. Han är väldigt fokuserad. fokuserad på att attackera etablissemangskonservativa, establishment conservative eller conservatism inc. och sånt där som det kallas i USA. Jag har tittat lite grann på Nick Fuentes på hans Youtube-kanal och jag tycker att han är väldigt duktig.

Han är rapp och rolig, påminner rätt mycket om sådana här proffs i tv som gör late night talk shows och så vidare. Han har också en liknande scenografi då han sitter framför ett skrivbord och i bakgrunden så har han en green screen som han filmar mot. bakgrunden någon, en vy av en stad eller vad det är. Det lyser ut ungefär som på tv, fast såklart lite mer amatörmässigt. Till sättet påminner han lite grann också om Ben Shapiro, tycker jag.

Han har lite grann sån här, lite sånt här intensivt ättrigt sätt och lite lätt pipig röst. Det är lite ironiskt att jag gör en association med kanske eftersom Ben Shapiro är en av de personer som Nick Fuentes har fejd med. Men han är ganska stor på Youtube. Han kan få... på 100 000 visningar och sånt där på sina sändningar.

Men det som fått väldigt mycket uppmärksamhet, det som verkligen har rört om i grytan det är att han uppmanar sina följare att gå till diverse events. Alltså tillställningar som arrangeras av medströmskonservativa. Och dit ska man gå för att delta i Griper War då. Så ska man gå till ett sånt ställe, nästlas in i publiken, låtsas vara en normal person eventuellt med någon magakäppse eller något sånt här attribut.

Och sen ska man begära ordet när det blir frågestund och ställa riktigt jobbiga frågor om demografi till exempel, fråga hur konservatismen ska överleva i USA när minoriteterna blir större och större och de nästan aldrig röstar på republikanerna. Frågor om Israel är vanliga också. Att man ska ifrågasätta USAs stöd till Israel som etablissemangskonservativa tenderar att vara.

okritiska mot, ivriga påhejar av. Och frågor om homosexualitet och andra sexuella eller identitetsrelaterade frågor. Och man riktar det här då mot framförallt vissa specifika personer, till exempel Charlie Kirk och hans organisation Turning Point USA. Charlie Kirk är en sån här, han är också en ung stjärna kan man säga, i den amerikanska konservativa sfären.

Men han är lite mer en etablerad eller sammanfattad person. sanktionerad konservativ kraft. Han driver något som är Students for Trump, tror jag en av hans organisationer heter. Han verkar vara relativt närstan Trump. Han har varit flera gånger i Vita Huset och till skillnad från Nick Fuentes har han haft direkt kontakt med Trump eller kretsen kring Trump, kanske Don Jr.

Han är mer etablerad men också ung. Och sådär. Och till exempel Ben Shapiro som vi nämnde nyss. Mer alternativ med ett profil, med ett eget alternativ media-imperium. Dan Crenshaw som är en amerikansk militärveteran som numera är kandidat till något politiskt ämbete. Och många andra etablissemangskonservativa som specifikt har blivit måltavlor för svåra frågor.

Det finns också en del fader med folk som man... Man kanske snarare tänker på som ståendes till höger om Nick Fuentes och vi vill ha det. Det verkar vara en fullskalig fejd med Owen Benjamin till exempel, för om man nu ska placera honom politiskt. Han tänker väl på honom som en del av högerna i alla fall. Men även till exempel Vox Dei har jag hört, lite rätt ambivalent förhållningssätt.

Samma sak med Richard Spencer. Återkommer gärna till de sakerna. Men vad är de här frågorna då som Griper War fokuserar på? Som man ställer jobbiga frågor om? En genomgående frågeställning. Den här klassiska frågan om vad är det som konservativa egentligen ska konservera? Om man tar exempel på att nu har väldigt avslappnade inställning till homosexualitet och även transsexualitet, transpersoner.

Charlie Kirk har tydligen bjudit in en dragshowartist som heter Lady Maga till sina humang, en Trump-vänlig transperson. transvestite-artist, Lady Maga. Och det brukar han få fråga om då, varför han tycker det är en bra idé med Lady Maga, som alla konservativa människor för bara några få år sedan skulle tyckta var ett rent vansinne. Men nu ska den här transagendan drivas hårt av konservativa, förment konservativa i USA.

Frågan om etnonationalism är också en sån här grej som man trycker på. Är USA en idé? Är det bara en idé? Eller spelar det någon roll om man byter ut amerikanska folket mot andra människor, till exempel mexikaner? Är det likgiltigt för att USA är ändå bara en uppsättning idéer? Och här har man på jag tycker ganska intressant sätt lyckats pressa Charlie Kirk att göra ganska extrema uttalanden.

Till exempel att etnonationalism är oamerikanskt. Etnonationalism är oamerikanskt, det är någonting som absolut inte har något att göra i den konservativa rörelsen. Okej. Och det är något som vi måste fördöma. Och kanske mer övergripande och minst lika intressant, det är att man exponerar mainstream-högerns svaghet, deras oförmåga att ta debatter och försvara sina positioner med argument.

För att när de kommer på de här eventen och ställer de här frågorna, till att börja med så försöker man lite fumligt svara på frågorna, men till slut så kommer liksom ilskan fram, när Charlie Kirk och andra bara blir förbannade. Och ställer sig på scenen och skriker. Det har man sett Charlie Kirk göra, Dan Crenshaw, Ben Shapiro och höll en hel del på det. Han höll ett långt tal häromveckan i något sammanhang där han bara stod östergalla över nick-schentes och såna här personer.

Och kallade dem för nazister och alt-right-hatare. Man lyckas verkligen komma under skinnet på de här människorna och exponera hur falska, hycklande och osakliga de är. Och att de bara blir förbandade och stänger ner frågestunden istället för att ta en diskussion. eller ha en debatt.

I alla fall, det här är mitt lilla försök att förstå det här eftersom folk bara har pratat om det och velat att jag ska titta på det och kommentera det. Det märks som att det är en ny intern högeropposition inom högern som utmanar vänstern inom högern, men även den etablerade högeroppositionen.

Det gör att till exempel en sån som Richard Spence... Richard Spencer, han är också ute nu och kommenterar och har varit med längs vägen och interagerat med Nick Fuentes. Men nu är han ute och kommenterar. En av mina första associationer när jag såg Nick Fuentes var att han kändes som en yngre, kanske lite mer slipad, lite mindre skitnödig version av Richard Spencer. Mindre intellektuellt intressant än Richard Spencer, men mer polerad och kommersiell.

Lite av samma energi, lite av den här alt-right-energin. energin som vi kanske kommer ihåg från 2016. Det kändes som att den kanaliserades av Nick Fuentes. Vad har du fått för intryck av Grow Up, Bear War, Niklas?

Nicholas

Mitt intryck är att man går till attack mot infiltration av disidenthögen, framförallt den så kallade lätthögen man ger sig på. Den är ju även utsatt för infiltration. Man skulle kunna... Jämför med om och om igen. Trotskisterna som infiltrerade socialdemokratin aldrig hade upptäckt sig uteslutits, utan de hade jobbat sig hela vägen upp till toppen.

Till slut hade hela partistyrelsen, hela verkställande utskottet och hela LO-toppen det hade bara varit trotskister hela bunten. Då kan man föreställa sig att det skulle dyka upp en massa socialdemokrater och säga att vi vill inte ha någon jäkla tråtterevolution, vi vill ha vår demokratiska reformagenda med blandekonomi och välfärdsstat, ta bort de här märkliga kommunistfasonerna.

Det är en liknande typ av infiltration som stora delar av lätthögen innebär. Om jag tittar på vad det specifikt är som... om man tittar på highlights i de här Grouper War-videorna medan man går på Charlie Kirk-konferenser och så där.

Det de verkar vända sig mot är att den amerikanska åsiktskorridoren är helt och hållet korsersertifierad. Den är inte halal. Vänstra sidan är halal, men högra sidan är inte halal. Men både höger och vänster är väldigt korser. Det ser man i den stora paradfrågan som... Lätthögerna har gjort sig känd för. Det är det påstådda motståndet mot identitetspolitik.

Man säger att man är mot alla sorters identitetspolitik och det använder man som svepskäl för att attackera alternativhöger. Man säger att det där är bara identitetspolitik från höger. Vi är mot all typ av identitetspolitik. De här personerna tar upp... Jag antar att de kallar sig själva grojpers också. Det är grojperserna som tar upp. Det är Israel-frågan.

Varför ger ni en massa pengar till Israel? Varför ska vi kriga för Israel? Vad är det här för märkligheter som för sig går? Då byter plötsligt de här människorna skepnad. Då är man inte längre emot alla typer av identitetspolitik. Då är det plötsligt okej med... Okej, men judarna får ha identitetspolitik. Det går an. Sen har man ibland vissa sätt att släta över det här. Ibland låtsas man inte om att det är identitetspolitik.

Ibland säger man att det är... Det är egentligen en religiös grej och av en ren lycklig slump så råkar religionen sammanfalla med någon typ av etnisk identitet också. Men det är bara en slump, vi lovar. Det är egentligen en religiös identitet. Och sen så fort den debatten är över så återgår man till att låtsas att man är emot alla typer av identitetspolitik. Och sen på vänstersidan så har du människor som säger att Jo visst, vi tycker också att man ska få föra...

identitetspolitiska resonemang för den gruppen. Men det sticker i ögonen på folk om vi säger att bara judar får ha identitetspolitik, ingen annan, ingen identitet åt gentilerna. Det ser inte så bra ut. Så det bäst vi kamouflerar den bakom ett buskage av andra minoritetsgrupper som också får driva sina egna små identitetspolitiska agendor.

Då går det bra. Det är det här diskussionen egentligen handlar om. Behöver vi? det här kamouflerande buskaget av andra identitetsgrupper eller inte. Det är det som är, det är det som ryms inom den amerikanska åsiktskorridoren. Det syns också på, om man tittar på, vad vill vänster, välja grupper till höger och vänster ha och vad tvingas de kompromissa med?

Ja men vänstern de vill till exempel ha, de vill ha invandring och så vill de sluta kriga i Mellanöstern. Eller nu är det ju oklart om de vill det. Men förut ville de sluta kriga i Mellanöstern. Under Bush ville de definitivt det. Och så vill de ha invandring. Och vad är det de får i praktiken? De får invandring, men de får inte sluta kriga i Mellanöstern. Vad vill Högern ha? De vill fortsätta kriga i Mellanöstern, men de vill inte ha... invandring. Vad får de i praktiken?

De kan inte få invandringsstopp, det måste bli mer invandring, men de får kriga i Mellanöstern. Så att den gemensamma nämnaren bara råkar vara amerikanska krig i Mellanöstern hela tiden för att destabilisera den regionen och förhindra att mäktiga rivaler till Israel uppstår. Det är ju det här alternativhöger Grojpers-falangen vänder sig emot.

Vad är det här egentligen? Varför kretsar hela vår politiska diskurs kring identitetspolitik för en liten grupp som har ett litet land på andra sidan världen? Varför är det hela tiden, varför är våra enda val att antingen så har vi vänstern som säger att alla utom vita människor får ha identitetspolitik eller så har vi en liten grupp som inte har det?

Den höger som säger att vår lilla grupp får ha identitetspolitiskt. men ingen annan, inklusive vita människor, får ha det. I bägge fall har det människor som säger att vi borde egentligen utredera den vita identiteten som ju då uppenbarligen är väldigt viktig för alternativhögern i USA. Det är det som är bakgrunden här och det är därför man tjatar om militärbistånd till Israel och man vill att folk ska slå på Lavon-affären och USS Liberty.

Vissa ganska påhittiga sätt har de. och få med de här Google-söktermerna i sina utfrågningar. Men det är det här som är kärnan i det hela, att deras egen identitet motarbetas av människor som är lojala mot en annan identitetsgrupp. Vänstern är åtminstone ärlig nog med att säga att alla utan vita människor ska få ha den.

På högerkanten sitter man hela tiden och spelar det här dubbelspelet och ljuger om hur man egentligen ser på identitetspolitiken. Det är väl det som gör dem förbannade. Det här är som en internetpogrom, kan man väl säga. Kan man inte det?

Martin

–Ja, intressant att du i din analys lägger så mycket fokus på frågan om Israel och kanske judiskt inflytande och såna här saker. Onekligen så verkar det vara en viktig och sammanhållande del av den här rörelsen. –Ja. Jag själv kan känna mig lite förvidrad över det. För det jag uppfattar som, och det här är bara min egen bias, men det jag uppfattar som väldigt bra och viktigt och konstruktivt och otroligt effektivt och avslöjande det de håller på med det är de här frågorna om demografi, att de påpekar gång på gång på gång att människor från olika grupper som kommer till USA är inte lika.

De här invandrade grupperna, mexikaner och så vidare, de röstar nästan alltid på demokraterna. Om vi fortsätter att det inte finns så mycket invandrare så kommer det bli mer. republikaner eller konservativa, inte kunna vinna några val. Och det är inte så många år kvar innan det kommer att vara omöjligt för republikaner att vinna val. Och det där känns som... Det är som öppet mål, och det är så lätt att göra de där poängerna. Men så fort man börjar prata om Israel, om judar och så vidare, då hamnar man på en helt annan spelplan.

Och jag vet inte, jag kan känna att det är... Det känns lite ostrategiskt på något sätt. Visst, de här människorna... kanske genuint anser att det är en viktig fråga. Jag tycker själv inte att det är en särskilt viktig fråga. Men oavsett så verkar det vara mycket svårare att få någon sorts genomslag med den här antisemitiska linjen jämfört med att prata om demografi bland invandrare i USA och så vidare.

Och om man vill protestera mot krigen i Mellanöstern, vilket man givetvis ska göra. Så även om det säkert finns en aspekt av det där som har att göra med att USA går i Israels ledband och verkar för Israels intresse. i Mellanöstern och så vidare, så känns det som att man bör kunna lägga fram ett mer generellt anti-interventionistiskt, anti-imperialistiskt, anti-krigscase på det sätt som till exempel Ron Paul gjorde, där man inte säger ett ord om Israel.

Man fokuserar inte alls på den vinkeln, men man kan ändå göra ett effektivt case för att USA inte ska hålla på med de här galna krigen i Mellanöstern. Men samtidigt, det är uppenbart att det här är en... en viktig del av Grojper-rörelsen. Det verkar inte vara på tal där om att man ska tona ner de bitarna och istället fokusera på till exempel demografi och identitetspolitik och de andra frågorna.

Nicholas

Jag skulle säga så här, vill man prata om demografiskt utbyte vare sig det handlar om hur det påverkar demokratiska val eller inte vill du prata om demografiskt utbyte? utbyte, då måste du prata om vilken demografi som byts ut. Och om du tycker att det är dåligt att den byts ut, så ser du uppenbarligen ett värde i att den demografin finns.

Och man kan såklart lägga fram det här i enbart demokratiska termer, men det är lite nedsättande att säga att den enda poängen med vita amerikaner är att de röstar på republikanerna. Det är bara därför det är bra att de finns. Övrigt behöver jag inte säga. är det inte så viktigt om de existerar eller inte. Om du vill se att det här är en grupp människor vars kultur och identitet har ett existensberättigande och ett värde, då behöver du kunna prata om det och om du pratar om det, ja men då kommer du få lätthögen att känna sig väldigt obekväm därför att de känner sig hotade av den typen av diskurser.

De säger ju själva att nej, nej, nej, vi ska inte ha någon. någon identitetspolitik alls och de är ju inte konsekventa i den linjen, många av dem. Det finns ju klipp på, jag vet inte hur mycket Charlie Kirk har gett sig in på det här, mer än just bara militärbistånd och sånt där, men om man tittar på en person som Ben Shapiro till exempel, det finns ju klipp, de är väl banlysta från Youtube vid det här laget, men de kanske finns på Bitchute eller någonting med, där han säger på ett ställe så står han och säger Och då står han och säger att all identitetspolitik är dålig, sånt ska inte få finnas alls.

i ett helt annat sammanhang som står och säger att ja, men varför känner folk ens till Jerusalem? Varför känner folk ens till den här konflikten? Det är för att judarna var där och byggde upp staden och det är judar som byggde Jerusalem och det är judisk kultur och det judiska folket som har gjort Israel till vad det är och som gör att folk känner till landet och som gör att landet är bra.

Vilket alla är liksom, korrekta poänger. Han har ju inte fel i det, men det är fruktansvärt ohövligt av honom att förneka alla andra människor rätten att föra samma typer av resonemang kring sina egna kulturella arv. Han vill ha den typen av resonemang för sig själv.

Det är bara han och hans grupp som får göra det, och han är knappast ensam inom lätthögen. om att säga det. Vi kan ta upp något annat exempel. Sam Harris är väl i och för sig inte lätt högre, han identifierar sig själv som vänster. Men det är han, den här neurologen, som är känd från den nya atheistiska rörelsen, som ska ha sagt något i stil med att, jag tror inte på identitetspolitik eller etnostater, men om det ska finnas någon etnostat så borde det vara Israel.

Jaha, okej. Det var ett speciellt resonemang. Han backar visserligen upp. jag med att prata om att givet bakgrunden med förintelser och hundratals år på gråmer och så här, det är väl rimligt att det här folket får ett eget land. Men det är lite själviskt att behålla det resonemanget för sig själv och för sin egen grupp och inte säga att andra människor kanske också har rätt till egna länder.

Andra folk kanske också ska få ha en plan B dit de kan flytta om det skulle skita sig för dem i andra delar av världen. Och det här är ju... Det här är liksom inte oväsentligt i sammanhanget att lätthögen och liknande rörelser domineras av människor som tycker att det är bara vissa som ska få ha identitetspolitik och inte andra.

Och på väldigt många sätt så speglar det ju faktiskt vad det är vänstern sysslar med. Därför att vänstern sitter ju också och säger att nej, men ni ska inte få ha identitetspolitik, men vi ska få ha det. De har bara fler grupper som ska få tillåtas ha den här typen av identitet. av syn på sig själva och den här typen av politiska agenda. Och det är egentligen ganska rimligt att om man tycker att vita amerikaner är en etnisk grupp som är politiskt utsatt, då måste den åtminstone få ha rätt att se på sig själv, tänka på sig själv och prata om sig själv som en egen grupp med en egen historia, en egen framtid och en egen identitet.

tillvägagångssättet hos lätthögen är ett hinder där i. De är en del av problemet. Lätthögen är en del anledning till att alternativhögen inte kan föra den typen av diskurs på den politiska arenan i USA.

Martin

Mm. Jag köper ju givetvis alla resonemang. Det är ju något som jag tycker är väldigt positivt med alternativhögen, Group Rewards, Forenters och allting. Där fokuset på etnicitet till exempel, det var ju en del av det. demografi, etnicitet, påpekar att det är rimligt att europeisk ättade människor kan verka för sina egna intressen och så vidare. Jag vill inte uppehålla mig för mycket med det här, men det jag ställer mig frågan inför det är bara det här fokuset på judarna.

Var kommer judarna in i den här diskussionen? Det är inte så att judarna är någon demografisk grupp som håller på att växa till sig och ta över. Det finns väl några enstaka miljoner judar i USA. Frågan kommer in då. i form av att judarna anses ha en sorts oproportionerligt inflytande, som då anses vara ett stort problem. Att vi måste sätta gränser för judiskt inflytande.

Vilket då leder till att USA ska slösa en massa resurser på att skydda Israel och att judar kanske driver på andra politiska agendor. Eller det är möjligt att man ser att det är ett hyckleri. Ni vill ju ha etnostatism på judar, men ni är inte förvittna. Problemet är ju strikt taget att man undertrycker etnocentrism för vita, inte att man tillåter etnocentrism för judar.

Jag kan bara klea mig i huvudet och känna att om den här rörelsen bara använder annan retorik, där man inte pratar så mycket om och hundvisslar ännu mer om judifrågan, så kanske man skulle ha större möjligheter att till exempel brytas in i mainstream-högdjur. och att Nick Fuentes kan bli den nya Charlie Kirk.

Han skulle kunna komma in och göra en trism, för han är mycket, mycket, mycket duktigare än Charlie Kirk på allting som han gör. Skulle han kunna komma in och bli en ny del av mainstream-konservatismen, men med ett fokus på etnicitet och demografi, vilket jag ändå tror är någorlunda kompatibelt med det republikanska partiet, åtminstone om man ser det från ett längre tidsperspektiv. Men givet att han vill fokusera så mycket på det här... på judifrågan så är det en total no-go. Han kommer aldrig kunna bli en insider med den inställningen.

Nicholas

Nej, de har väl gjort något av en pedagogisk miss här därför att givet hur mycket republikanerna älskar israelfrågan så borde de bara lyft fram Israel som ett positivt exempel istället. Det där verkar som ett fantastiskt land. Vi borde kolla på alla de här invandringslagarna de har där borta. Där har de olika typer av kvoter och profilering och det är något som är väldigt bra.

Det borde vi ha här, för det verkar som ett så fantastiskt land och vi borde försöka vara lika fantastiska. Det hade nog varit ganska jobbigt för någon som Charlie Kirk att förhålla sig till och han hade haft mycket svårare att bara ställa sig upp och ta avstånd och fördöma som han får göra idag. O

Martin

Jag är ju inte, jag är ju uppenbarligen inte liksom, vissa skulle säga att jag inte är rödpildrad i den här frågan, men det är lite grann känslan jag har. Antisemitismen kommer så ofta in i högerkretsar och förstör saker och ting. För där var saker som skulle kunna varit så mycket bättre. Om det inte är prompt att det måste vara, man har pratat om judar och antisemitism och så vidare. Det kan ju vara så att jag har missat någonting, att jag bara inte förstår hur viktigt det är att motarbeta judiska inflytande och så vidare.

Jag tycker verkligen att man... Man förvärvar bra saker. Det har vi sett många exempel på genom hela 1900-talet. Hur som helst, nog talat om det kanske. Jag tycker det är en väldigt intressant situation. Det verkar som att Charlie Kirk och hans gäng har behövt backa en del. Tydligen så var det flera av deras lokalavdelningar, alltså Turning Point USA lokalavdelningar, som la ner sin verksamhet.

De som drev de avdelningarna sa att de inte ville vara med längre. Charlie Kirk längre, för att om ni inte tillåter fri debatt, om ni inte får ha öppna diskussioner och ta debatterna på mötena, vad är då poängen med att ha sådana rörelser? Han har tydligen också gått ut och gjort en del trevare i den riktningen, eftergifter eller anpassningar till abyss. Det verkar ha vissa effekter i alla fall på de kretsarna.

Uppenbarligen lyckas man krypa långt under skinnet på Boben Shapiro som gick bananas och flera andra personer jag såg i det här filmen. Till exempel Sebastian Gorka hade ett helt vansinnigt utbrott på Nick Juentes. Det var också en Holocaust-relaterad grej, tror jag. Men de har en ganska kul inflytande. Även med intresse föll diskussionerna hos den gamla Althögen.

Om det här är lite grann de nya inkarnationerna av Althögen, så blir det intressant att höra vad till exempel Richard Spencer har att säga om sakerna. Jag tittade på hans intervju som han gav till ett samtal som han hade med Jean-Francois Garipy på den senares Youtube-kanal. JFG är ju en ganska intressant Youtuber som tar in sådana här människor.

Jag fick en liten chock när jag hörde om Jean-Francois privatliv. Han har ju hållit på och delat i sådana här skumma saker i sitt privata liv som jag fick dra ögonen åt tidigare i år. Faktum är att han har väldigt många intressanta gäster och många intressanta samtal på sin kanal. Det är värt att lyssna på då och då. Jag tycker inte att han har orimliga idéer eller något sånt där.

Bara några dagar sedan hade han Alexander Dogen intervjuade på sin kanal. Han hade jätteintressant samtal med Jason Reza Jorjani helt nyligen. Och han har ofta Richard Spencer där som pratar. Så när jag vill veta vad Richard Spencer har att säga om någonting så... Ibland brukar jag snappa upp den vägen. Och då... De hade ett samtal om Nick Juantez och Nicker Nation.

Man ser en ganska spännande ambivalens. De känner sig definitivt tvungna att påpeka att Nick Juventus gör bra saker. Att de med grunden gillar honom, han är bra och han för facklan vidare. Samtidigt så känner de sig tvungna att delvis ta avstånd och säga en del ganska eliga saker. En bättre exempel på det här är kanske Vox Dei.

Han kanske inte kallar sig Alt-Right längre men han var en del av den styrningen. under lång tid. Han har dragits in i en sorts kontrovers kring Nick Juantes via att Vox Deis polare Owen Benjamin har haft en öppen fade. Det har gjort att Vox Dei har gått från att säga ganska positiva saker till att säga väldigt negativa saker. Så han säger att han inte har något emot Nick Juantes, han är bra och han drar i rätt riktning.

Men han har börjat säga mer negativa saker. som har börjat använda ganska låga tillmälen. Så han har något nytt namn som han kallar Nick Schwentes för, som jag tror är Little Nicky Titty Baby. Jag vet inte om det är myntat av en Benjamin eller en Vox Dei som har sagt det, men spontant tycker jag att det låter väldigt patetiskt.

Det är så uppenbart skolgårdsaktigt, lågstadieaktigt. Plus jag tycker att det är otroligt trött och ointressant att angripa någon för att ett vederbörande är ung. Tack! Men i alla fall, jag noterar att det är inte bara vänstern inom högern som skruvar på sig när Nick Schentes drar fram, utan det är även den gamla högern inom högern som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till någon. Sådana som kanske Vauxdale eller Richard Spencer och sånt där. Så det tycker jag gör Nick Schentes...

Nicholas

ännu mer intressant. Men i jämförelse så blir de det. Det går fort på den högerpolitiska arenan i USA idag. Ja,

Martin

det har funnits en lång, lång serie försök. Det finns alltid en högeropposition inom den amerikanska höger. Under väldigt lång tid var till exempel John Birch Society som var den mer extrema högerfranger. Sen var det en lång period då Pat Buchanan var den som framförallt ledde den här tendensen. Riot dök upp så sågs det på många sätt som en fortsättning på det som till exempel John Birch Society, Pat Buchanan och så vidare hade hållit på med.

Så den facklan bärs vidare och nu känns det lite för mig som att Nick Fuentes tillfälligt har tagit den och springer med den. Med en ära, jag tycker det är väldigt kul hur han rör runt i grytan och det är också roligt att se en sån som... Som Spencer till exempel försöker förhålla sig till det. Jag kan förstå att det inte är helt okomplicerat.

Nicholas

Får vi någon splittringshöger Martin? Svårt är ett tvåpartisystem i och för sig.

Martin

Ja, det är inte riktigt så det funkar men det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av det. Jag har svårt att se att känslan lite grann med Nick Fuentes, att han gör sin grej, han vill bygga upp en mediaimperium. Det känns lite som. Som Ben Shapiro eller nånting. Det skulle inte förvåna mig om Nick Schentes om några år sitter och har sin eget media-imperium.

Kanske någon ganska radikal variant, eller lite mer utslätad. Han kanske sitter och har ett eget tv-program på The Blaze med Glenn Beck som de andra. Eller kanske som Ben Shapiro. Han har någon nyhetssajt som han driver och olika YouTube-kanaler och YouTube-profiler som han syndikerar och så vidare. Jag kan tänka mig att Nick Schentes gör något liknande.

att ha sån talang för att sitta framför kameran och prata. Men jag har svårt att tänka mig att det leder till någon politisk inbrytning eller förändring. Ungefär som alt-right som jag uppfattade som ett sorts epifenomen. Det fanns alltid en diskussion kring att alt-right hade haft massa impact och Donald Trump hade inte kunnat bli vald som alt-right och sånt där.

Och det har jag alltid sagt att det, så vitt jag kan bedöma, ser ut att vara bullshit. Alt-right hade absolut ingen sådan impact. Utan det var ett marginellt epifenomen. Så att min känsla är att det kommer fortsätta skvalpa lite grann på marginalen där och eventuella politiska förändringar, utbrytningar, nya partier och sånt där. Det kommer komma från en helt annan riktning. Kanske med lite draghjälp från de här krafterna. Men jag tycker inte att det verkar vara det som är på gång.

Nicholas

Nej, inte än. Det blir ingen partisplittring den här gången.

Martin

Det hade varit roligt om det blev jävla. Nästa hållpunkt är det amerikanska valet 2024. Vad händer med republikanerna? Kan vi få en Don Junior-kandidatur? En sak som jag funderar på, en sista grej. Kan man tänka sig att man skulle kunna få något liknande i Sverige?

Skulle man kunna ha en svensk Nick Fuentes? Alltså någon som satt på Youtube och provocerade. ett eller fler etablerade partier. Till exempel så här, han skickar ut sina lyssnare under cover till Ungsvenskarnas möten. Ungsvenskarnas, som vi pratade om i förra inslaget. Och liksom ställer provokativa frågor till förbundsstyrelsen eller vad de nu har för möten, de normala möten som man kan gå med.

Kanske frågar de om öppen svenskhet, hur ska det funka egentligen och sånt där. Skulle man kunna tänka sig någon liknande provokatörer som trollade? svenska politiska partier och organisationer?

Nicholas

–Ja, kanske. Jag sitter och funderar på vad vore de allra känsligaste frågorna, just med ungsvenskarna skulle vi kunna köra Israelfrågan igen. Jag tänker annars att det vore ganska roligt om någon gick på mer vänsteranstrukna partiers möten och sa öppna gränser åt Kurdistan. Det hade varit rätt festligt. Man gav sig på alla de här mediakurderna och sa ska vi inte ha mångkultur där borta?

Martin

Nej till kurdisk etnocentrism, ja till kurdiska öppna gränser. Precis. Ja, om man tänker på Israel-debatten, Sverige har inte den typen av relation till Israel, så då skulle man snarare prata om Palestina, ett av de palestina förhållelser som Israel har till USA.

Nicholas

Just det, det hade inte funkat att ge sig på Israel på ett SSU-möte, de hade ju bara suttit och hållit med. Ja,

Martin

på något sätt känns det ändå lite avgörande. Även om jag ska fortsätta hålla tummarna för att det dyker upp någon sån här riktigt ung energisk talang liknande Nick Juentes.

Nicholas

Vet du vad Martin, du förlåt, du gav mig inspiration här. Det finns ju ett eget FN-flyktingorgan för palestinier. Det finns ett för alla flyktingar i hela världen och så finns det ett för bara palestinier. Och det man ska pusha för är ju såklart ett FN-flyktingorgan för bara svenskar. Det hade varit kul.

Martin

Kommer snart behövas. Jag är en av dem som skulle få bild av det. och kanske få anställning på FN-myndigheten för svenska flyktingar.

Nicholas

Visst. Och vet du vad? Det organet tror ju för övrigt på nedärvde sens. För där går ju flyktingstatusen i arv. Mm. Ja, visst. Nedärvd essens för palestinier. Där har vi grojpefrågan i Sverige.

Martin

Kärleksnärer, kom ihåg vad ni hörde först och du som sitter ute och aspirerar till att bli en svensk politisk Youtube stjärna. Här har du en del gratis idéer. Det är bara ta ta dem och spring med dem. Om du vill. Om du vill bli Sveriges Nick Schentes och sätta skräck i etablissemanget. Man kan drömma i alla fall.