Martin

Konstnären Kehinde Wiley målar Barack Obamas officiella porträtt. Han har tidigare målat tavlor där svarta kvinnor halshuggar vita kvinnor, enligt egen utsago inspirerat av historien om judet i Bibeln samt anspirande på Kill Whitey-memen. En av de största nyhetshändelserna under de senaste dagarna har alltså varit avtäckandet av Barack Obamas officiella presidentporträtt.

Alla amerikanska presidenter ska ju då ha en officiell målning som görs av dem. Det har man inte gjort sen allra första början, åtminstone i hundra år har man gjort det som en tradition. Porträtten hänger på Smithsonian i Washington, så det finns något med det heter National Portrait Gallery. Jag tror att det är där de är hemmahörande och sen så hänger de ibland i Vita huset och ute på lån och sånt där.

Men nu i alla fall Barack Obama. Här är Zellas, Tiscara och några presidenter som har en officiell avbildning. Och jag måste säga att det är en fantastisk kupp, det här porträttet som Barack Obama har ordnat. Sällan har det varit så mycket medieuppmärksamhet och så mycket kulturell uppståndelse kring en målning.

Det är nästan som att man känner att måleriet som konstart har fått en renaissance i och med den här händelsen. Men kanske inte under de omständigheter som man skulle känna är allra mest uppbyggliga. Det finns så många konstiga saker med den här målningen att jag bokstavligt talat inte vet var jag ska börja. Men till att börja med så är det... Det är ett väldigt okonventionellt porträtt.

Bilden föreställer Barack Obama som sitter på en stol. Det ser ut som en vanlig trästol. Han sitter lite lätt framåt lutad med händerna på sina knä. Hans pås har flera egtagare beskrivits som att det ser ut som att han... Ehm... På ett sätt kan man säga att det är en kunglig pås, för det ser ut som att han sitter på en tron.

Men inte den kungliga tronen i Buckingham Palace, utan en porcelinstron. Man kan säga att det är relaterat till den här Harvard-nyheten som vi har bredvid. På sådana här porträtt så har man alltid traditionellt en bakgrund. Det vill säga, presidenten avbildas. Ofta är det någon scen i Washington D.C. som man kan se att det är kapitolium eller Vita huset.

Bill Clinton står framför eldstaden i ovalarummet. George Bush också står i sitt kontor. Öh... John F. Kennedy har inte en normal bakgrund, det är bara som en grå bakgrund. Men den är speciell för att det var speciella omsinnigheter. Han är också den enda presidentporträttare där någon tittar neråt, och inte tittar in i porträttets riktning så att säga.

Men den här bilden är väldigt annorlunda, för att bakgrunden är inte en riktig plats, utan en sorts märklig collage, ett lövverk. Ett artificiellt lövverk. av gröna blad som dels är bakom Obama som bakgrund men som också överlappar honom. Så att det ser helt onaturligt ut. Det ser ut som att han svävar liksom ut och in i ett sort fejkat lövverk.

Det är riktigt sjukt. Det är som en sorts... Den här konstnären... Den här konstnären som har gjort den här binden, Kehinde Wiley, han gör alltid så här. Alla hans tavlor har en sorts tapetliknande blommönster bakom. Jag vet inte om det är att han liksom inte orkar måla bakgrunder. Han är till synes ganska bra på förgrunderna på själva porträtten. Även om vi ska lägga in en liten fotnot där och återkomma till det.

Bakgrunden är alltid de här tapetliknande mönsterna. Den här konstnären specialiserar sig på att göra som moderna travestier på klassiska målningar. Så här en typisk bild. av Kehinde Wiley består av ett klassiskt motiv, det kan vara någonting från Caravaggio eller något sånt där, som han målar om, men med unga afroamerikanska män i rollerna, så att säga, i bilden.

Det sägs att han går ut på stan, var han nu bor någonstans, och tar bilder av unga svarta män på gatan. Och sen så målar han in dem, till exempel. Och ta en sån, det finns en klassisk bild av Napoleon, när han sitter på sin häst till exempel. Och då har han klippt in någon ung afroamerikansk man då, istället för Napoleon. Så det här är lite temat. Han har också gjort flera iscensättningar av den klassiska bibliska scenen, med den bibliska berättelsen om Judith.

Män har målat Judith som en svart kvinna som precis har halshuggit en vit kvinna och står och håller hennes avhuggna huvud i handen. Han säger själv då, på frågan vad det handlar om, att det är en allspelning på en kvinna. Det är en slags spekulation om Kill Whitey-saken.

Och det här är ju ganska lätt att belägga. Man zoomar in på hans tavlor och ser att han har kladdat små spärrmjölk på hans tavlor. Likadant med en liten huvud och en svans. Och målade ovanpå med märkliga blommor. Och som flera personer har noterat då, så finns det en blodådra i Barack Obamas ansikte, med hans tinning, som ser väldigt mycket ut som en...

ja, ni förstår vad. Det finns också andra grejer som är riktigt konstiga med den här bilden. Till exempel så är det många som har konstaterat att det ser ut som att Obamas ena hand har sex fingrar. Jag vet inte om det är någon typ av okult symbolik, men det är också något som har diskuterats mycket. En symbolik som jag tyckte var en vid långsiktigt men ganska rolig var att den här löven i bakgrunden är Nu kommer jag inte på vad den heter på svenska växten.

Ivy. Då får jag ett totalt hjärnsläpp. Murgröna. Murgröna, tack så mycket. Men Ivy på amerikanska engelska associerar man till Ivy League. Murgröna ligan, som är de finaste universiteten i USA. Där Barack Obama gick. En av teorierna som jag läste, det är väldigt långsökt, men det var en referens till att... Obama rökte på, han rökte mycket gröna blad medan han var på Ivy League-universiteten.

Det är också konstaterat att han har onaturligt stora händer på den här bilden, alltså icke-anatomiskt stora händer. Vilken har tolkats som ett sätt att håna Donald Trump som sägs ha väldigt små händer. Nu vet jag i alla fall vad det betyder. Jag räknar upp alla de här tramsesakerna bara för att beskrivet blir ett otroligt liv kring den här bilden. Alltså en fantastisk PR-kupp.

Men det allra bästa som jag snappat upp längs vägen är att ungefär 2010 så hände någonting med Kehinde Wileys bilder. De blev mycket mer fotorealistiska. Över en natt så blev de helt annorlunda och han fick den väldigt skarpa fotorealistiska stilen på sina porträtt.

Och ryktet säger, jag har inte kunnat bekräfta det, jag vet inte hur man ska bekräfta det heller, men ryktet säger att 2010 så upptäckte han att han kunde outsourca själva måleriarbetet. Så han själv kunde designa bilderna och sen kunde han låta andra människor företrädesvis... Det är inte så att alla personer i Kina gör själva måleriet.

Det är därför bakgrunden ser ut som det gör och alla bladen ser exakt likadan ut. Han sitter och kopierar dem i Photoshop och roterar dem lite grann. Och så skickar han ner Photoshop-filen till en måleri-sweatshop i Kina. som ger ut själva tavlan.

Boris

Ja, det där är ju tyvärr en trend. Man ser både i den moderna fotografin och i den moderna målningen att gränserna överskrids. Vi har varit sig det klassiska fotot och den klassiska målningen kvar. Det är en slags hybrid helt enkelt. Konstnären, ett varumärke och pillerjobbet görs enligt anvisningar till exempel i Kina eller Vietnam var det ganska populärt.

Det är konstens och fotografins totala degenrering. Men man kan ju inte vänta sig något annat än någon som ser ut som Kehinde. Du såg, vi har pratat om kläder idag, hur Macron är klädd. Men Kehinde när han avtäcker tavlan, han har liksom inför en kostym så han ser ut som en slags cirkusutropare på 1920-talet.

Martin

Ja. Jag vet inte, konstnärer skulle väl vara lite exentrisk klädda?

Boris

Ja, men ändå smakfullt.

Martin

Jag måste bara nämna det. Den allra mest bizarra kommentar jag hörde om tavlan. Det här var Roger Stone som sa på Alex Jones show. De är bra på konspirationer. Han sa att nedre halvan av Obamas ansikte på den här tavlan är i själva verket Richard Nixons ansikte.

Alltså, kära lyssnare, titta på bilderna av er själv, om det är enda sättet. Titta av er själv. Och räkna hans fingrar också. Men jag måste bara säga att Obama är ändå lite av ett geni. För han har ju beställt det här. Det är ingen slump att det finns så här mycket sjuka saker. Och jag vet inte om det är liksom så här okulta illuminati-referenser, att han har sex fingrar och att han flyter i luften i den här...

märkliga murgröna molnet. Men det är i alla fall så mycket sjuka saker att dels så spottar de ju på allting vad traditionell porträttkonst heter. Och den här målningen kommer att se helt sjuk ut i National Portrait Gallery mellan alla de normala porträtten. För att Donald Trump kommer garantera att skaffa ett normalt porträtt som alla andra presidenter tidigare också har gjort.

Så Barack Obama kommer sticka ut för alltid i all framtid, det är storaste lägenheten i USA finns kvar. Och har det ett nationalporträdigt galleri så kommer den här våningen alltid sticka ut. Som en ond tumme som de säger på engelska. Så det, han har verkligen lyckats. Det drar mycket uppmärksamhet till sig.

Boris

Men vad har du stött på för kommentarer som du har följt flödet här noga? Vad är porträttet av frugan då?

Martin

Ja, det är väldigt... Det blir mycket kommentarer, inklusive en del bulgara. Med Michelle Obama så vet det alltid det här transsexualism-skämten. Att hon ser ut som en man, att hon är manhaftig. Och att man eventuellt kan se hennes mandom framträda på ett väldigt stort sätt under hennes klänning.

Ja, jag vet, det är utsamsigt liksom. Jag tycker väl att, framförallt... Målningen av henne är väldigt tråkig och illa utförd. Uppenbart anatomiskt felaktig. Kolla på längden på hennes armar. Både hennes överarm och hennes underarm. Den vänstra på den här bilden. Det ser helt vansinnigt ut. Helt oproportionerligt.

Boris

Hon har ju världens längsta och mest böjliga handleder. Det är mer som en bläckfisk. Men jag är fascinerad över att Hon är målad i någon slags märklig gråskala.

Martin

Det är något försök att göra liksom. Det är inte precis fotorealistiskt eller något sånt där. Det är mer någon sorts sånt här lite abstrakt, nästan lite cubistisk känsla på den här målningen. Det är amatörmässigt, väldigt amatörmässigt tycker jag den känns som målning. Det är inte så skämt när jag har sett om den, kommentarerna har mest varit på den.

förutsibbara och vulgära. Men det är inte så viktigt. De har ju börjat nu, men det är en ny tradition att de ska ha first lady-porträtt jämt presidentporträtten. Jag vet inte hur många first ladies de har gjort det med. Jag skulle inte förvåna mig om de började med Hillary Clinton.

Boris

Jag tror de började med henne faktiskt.

Martin

Så det är en ny grej då, men presidentporträtten är det som är mer intressant. Vi har ju för övrigt statsministerporträtt officiella i Sverige också. som hanteras på en liknande sätt, med lite regler som omgärder och myörmsa. Jag har haft en liten utläggning tidigare i Radiobubbla om en liten motsvarande tendens. Och det är ju väldigt spännande då att att den amerikanska politikens sataniska förstörare av allt som är gott, Barack Obama, har ju porträttmässigt en motsvarighet i svensk politik i form av den svenska djävulen Olof Palme.

som också har ett helt bizarrt officiellt porträtt som sticker ut extremt mycket från alla de andra porträtten. Och för all framtid så kommer den alltid dra uppmärksamheten till sig i samlingen av statsministerporträtt. Alla kommer bara säga, wow, vad var det de på med på den här tiden? Varför ser den där bilden helt obegriplig och ful och bizarr ut? Och det matchar ju så att säga Olof Palmes tid som statsminister. Precis som att det här porträttet matchar Obamas förhoppningsvis väldigt anomaliska och... och annorlunda presidentskap.