Martin

Alexander Salter, Anarki bör vara konservatismens verktyg. Staten radikal förstörare av traditionella organiska institutioner och allt som är vackert. Samtidigt som konkurrerande lagstiftning var västerlandets unika framgångsfaktor. Ja, libertarianismen måste vara konservativ säger Rick Story på brittiska Mises-institutet.

Och Alexander Salter på The Imaginative Conservative. Han säger samma sak fast omvänt, att konservatismen bör vara libertariansk eller rent av anarchistisk. Och han gör den här poängen som du var inne på Boris tidigare, som du formulerade när du pratade om Rick Storys artikel, nämligen att om man är konservativ, om man vill slå vakt om traditionella värden, då kommer man upptäcka, om man inte är blind, att den absolut största och farligaste fienden är den.

som traditionella värderingar har är staten. Och som du sa, även en väldigt liten stat kommer till sin natur att vara i opposition mot traditionella värden. Jag tycker det är intressant att den här artikeln tar fokus på anarki. Jag tycker inte att det är essentiellt för poängen. Vi behöver inte ta ställning i den här gamla, lite trötta, anarki-minarki-diskussionen för att poängen ska gå fram.

Likadant som man kan säga att konservatismen bör vara för anarki så kan man inte enkelt säga att konservatismen bör vara frihetlig. Ett sätt att se det är att staten är och alltid har varit och kommer alltid vara frihetlig. nästan definitionsmässigt. För att om staten var nöjd med saker och ting som de var och en naturlig ordning som har utvecklats på ett spontant och organiskt sätt, då skulle staten inte behövas.

Det är ju ett annat sätt att uttrycka samma sak i skillnaden mellan att respektera evolverade organiska institutioner respektive att intervenera och designa om och försöka överträda. och träffa det som har evolverat genom olika typer av mänsklig. Design. Och staten kan till sin natur enbart syssla med design och intervention.

Den kan definitionsmässigt inte. Det var en teoriet som man skulle tänka sig att staten på något sätt promoverar och katalyserar en naturlig evolution. Men det allra bästa sättet att göra det är ju att inte ha någon intervention, något som stoppar den evolutionen, det vill säga att ta bort staten helt och hållet. Exakt. Det är ett av de exempel som jag har. Tolken, berömde brittiska författaren J.R.R.

Tolken, som är väldigt välkänd till det här laget, har ett berömt citat att han säger i ett brev till sin son att min politiska uppfattning lutar mer och mer mot anarki. I filosofisk bemärkelse, som i avskaffandet av kontroll, inte skäggiga män med bomber. Och ett annat ord som man ger för det här är okonstitutionell monarki.

Och det är intressant att tolken, som är en väldigt inflytelserik person i kulturen, faktiskt såg sig själv som en konservativ anarkist och en anarkistisk monarkist. Annars kan man tycka att det är en väldigt obskur uppfattning. anarcho-monarkism och sånt där. Till och med vi har skojat lite om det när vi pratade om artiklar i opinionsavdelningen. Men det var Tolkiens politiska uppfattning.

Boris

Jag kan känna andemeningar i vad Tolkien säger och verkligen ansluter mig till detta. För en sak är att vi skämtar glatt och glättigt om anarcho-monarkism som jag själv kan ha. Jag får tänka. Den i sig kan vara väldigt mycket, jag är väl lägen att skämta om den, när den ungefär ska ge något slags bidrag till försvar, ibland kan den utvecklas till försvar för en konstitutionell monarki i kombination med någon slags anarki, vilket är svårt att tänka sig.

Men det jag läser tolken som här, det är egentligen utvecklande, det jag resonerat om, att konservatism har ju ett litet problem, alltså att Den blir ju ganska andefattig om den ska försvara vad vi hade igår. Vilket ofta konservatism bidrar med det här med det här samhället. En ständig kamp mot pågående försämringar. Så att i slutet så kommer vi hamna i en situation där vi tycker att löntag av fonderna och Göran Persson var bra.

Eller någonting sånt. Och det är ju inte så jäkla rolig svets. Den konservatismen måste ju söka sig, nästan ta ett språng bakåt och hitta Något som påminner mer om en urpunkt. Och då kommer det hamna i en punkt alltså där fria män väljer en ledare, en hövding eller en kung. Och då har vi fått en begriplig form av anarcho-monarki och det är väl mot den punkt jag tycker man ska söka sig.

Martin

Ja, och det är därför då som som en del tänkare i samtiden undviker ordet konservatism. Jag själv tycker att ordet konservatism är bra. Jag kan förklara kanske senare i det här inslaget, eller på ett annat sätt, varför jag tycker mycket om ordet konservatism och gärna vill använda det. Men ibland så säger man att man gör ett distans till begreppet konservatism och använder istället begrepp som reaktion eller till exempel traditionalism.

Skillnaden då är att... Konservatism kan sägas definitionsmässigt vara en relativ position. Det ingår på något sätt i ordet att man vill konservera. Man vill konservera, bevara det som är. Nu. Men om det som var bra, om det som faktiskt skulle vara värt att konsolidera inte finns längre, då handlar det inte om att konsolidera utan om att återupprätta. Och ett sätt att uttrycka då en absolut version snarare än en relativ version.

Du säger när man blickar tillbaka till ett specifikt tillstånd eller flera specifika institutioner i historien och säger att där är idealen som vi vill approximera i framtiden. Då kan man då, det är en öppen fråga vad man ska kalla det för, ett då misshagligt ord som vissa då återigen försöker ta till heders i reaktion. Men ännu mer exakt och deskriptivt är kanske tradition och traditionalism.

För då kan man peka på den långa tradition, oavsett hur undertryckt och utrederad den är, så är den faktiska traditionen. Om en förment konservativ politiker till exempel, Säger en svensk kristdemokrat eller något sånt där, som ibland ses som höjden av konservatismen på den svenska samhällsdebatten, när de vill ha ett bevarande av institutioner som kommer från 1980-talet eller 1990-talet.

Det är ju så sjukt numera att kristdemokraternas konservatism handlar ofta om att försvara saker som är fem år gamla och innan dess betraktades som ultraprogressiva. Det är ju så sjukt numera att kristdemokraternas konservatism handlar ofta om att försvara saker som är fem år gamla och innan dess betraktades som ultraprogressiva. Men det kan man säga då att det är ju ett sätt att säga att det är konservatism och därför är det dåligt för det är den här relativa positionen, det är en stor svaghet.

Men det är ingen tradition. Till exempel att försvara... Ett kontroversiellt exempel som har massa andra konnotationer och det blir alltid massa debatt om det, men om man tar abortfrågan till exempel, där Kristdemokraterna idag kämpar för fri abort. Det är en konservativ position definitivt i Sverige, alltså konservera, att bevara det tillstånd som har varit i Sverige under lång tid nu.

Att det är fritt fram att ha aborter om man vill. Men det är inte en traditionell uppfattning, därför att den traditionella inställningen i Sverige har varit att det är fritt. i västlandet har varit att abort är någonting som är tabu, någonting som är otillåtet. Eller möjligen någonting som är enbart acceptabelt under vissa extrema undantagsformer.

Det är inte en universell europeisk tradition att vara emot aborter. Det finns också ärdebördiga europeiska samhällen som har haft, inte bara aborter, utan även barnamord, postnatala aborter som en viktig samhällsinstitution. Sparta till exempel, de har satt ut barn... Varför tar jag av på den här trista abort-tidningen? Nej, den är jättebra. Jag vet att du gillar att prata om abortfrågan, Boris, men poängen vill jag göra...

Vad om hurvida Ebba Börsthor är konservativ respektive hurvida hon i någon enda bemärkelse kan betraktas som en traditionalist? Och det kan man säga att hon är konservativ men hon är inte på något sätt traditionell.

Boris

Eh, vad fan ska jag säga? Nu var jag så tagen av din...

Martin

Det vet jag, jag tog oss helt ur spår med det här konstiga exemplet. Men vi hittar tillbaka upp på spåret igen. En annan poäng som görs i den här artikeln, som också återspeglar det som Rick Storey skrev om i den förra artikeln vi pratade om, det är att det finns den här europeiska traditionen av konkurrerande juridikationer och inte bara småstateriet som man hade under många århundraden.

utan att man även hade geografiskt överlappande konkurrerande källor till lagstiftning. På ett och samma geografiska område under senmedeltiden så fanns det olika institutioner som uttolkade och genomdrev olika typer av lagstiftning, som var till exempel kunglig lag, kyrklig lag, kommersiell lag.

Där fanns då kungen, definierade kunglig lag som gällde inom vissa domäner, kyrkan definierade naturligtvis den kyrkliga lagen, handelsmän utarbetade kommersiell lag, regler för affärsintegrande och handel och så vidare. Det finns flera exempel på olika institutioner i samhället som definierade regler. Eftersom det fanns olika centra för lagstiftning, juridikation och skiljedom, Så innebar åtminstone i många avseenden så var det så att ingen av de här institutionerna hade en ensam eller slutgiltig tolkningsföreträde.

Till exempel då för att det fanns oklarheter kring vilken av de här institutionerna som skulle döma i ett visst mål. Jag vet inte, ta något dumt, nu hittar jag bara på här. Men får man sälja räkor på marknaden i någon europeisk stad? Det kan ju eventuellt vara en kyrklig fråga eftersom det är förbudet att äta räkor enligt gamla testamentet.

Annars kanske det är en fråga för handelsmännen som de kanske vill avgöra baserat på handelsavtalen. med Finland som exporterar mycket räkor. Och sen så kan det vara... Det finns en flexibilitet. Man pratar om polycentrisk lag genom modern libertariansk teori. Och det är precis som man hade på den här tiden. Men inte på det här abstrakta, narkokapitalistiska sättet som man ibland tänker sig idag när narkokapitalister resonerar.

Utan snarare grundat i olika typer av organiska samhällsstrukturer som man kan säga är baserade på samhällsklasser, skråväsenden och liknande. Där olika delar av samhället evolverar olika typer av lagstiftning. Men det resultatet är en mångfald och en sorts maktbalans i viss utsträckning.

Och ett sätt för olika institutioner att balansera ut varandra. Det här är verkligen... Man tänker de här sakerna och funderar på om vi eventuellt skulle kunna approximera en liknande ordning i framtiden. Då framstår det som om man är libertariansk anarkist, om man är då sådana här araknokapitalist eller om man är hoppiansk libertariansk, det vattnas i munnen va. Det här är ju drömmen liksom och tänk att det finns, det är inte bara en tydlighetsidé utan det finns Europas historia.

har ett rikt arv av faktiska, riktiga institutioner. Och då, som vi pratade om tidigare, det är ju också att det inte är en slump, även om vissa libertarianer verkar tro det. Så det är inte slump att de libertarianska idéerna finns och att de har uppstått just i Europa. Det beror på att det finns det här historiska arvet. När vi pratar om anarchokapitalism så är det i hög utsträckning en sorts Det är en idealiserad modellering av hur Europa faktiskt fungerade under medeltiden.

Men det är också naturligtvis oerhört kraftfullt retoriskt att kunna påpeka på hur småstateriet i Europa på medeltiden fungerade och alla fördelar hade. Eller för den delen, säg Island under vikingatiden, då man hade en period på åtminstone flera hundra år av statslös rättsordning som verkligen kan vara ett fördel. Så för en libertariansk anarkist så är det här kattmynta.

Men, och det är också det här som är intressant, om du är konservativ, om du inte är libertarian, utan du är konservativ, du vill främja traditionella värden, du gillar inte det modernistiska projektet, sekularisering, du vill gå tillbaka i kulturell bemärkelse till en äldre ordning av de skäl som du har. Även då kan du se samma vision.

som det mest inspirerande och framkomliga politiska alternativet. Den faktiska manifestationen av libertariansk eller naturlig ordning, som vi säger ibland. är inte bara det bästa utan det enda sättet att upprätthålla traditionella värden. Och här finns det en väldigt anslående och intressant konvergens mellan frihetliga och konservativa idéer.

Och jag känner lite grann att... Bubbla som projekt har ingen officiell uppfattning om det här. Bubbla är liksom libertarianskt projekt punkt slut. Man kan säga att tunn libertarianism har alltid varit Bubblas partilinje. Man kan kanske säga en rothbaryansk, relativt världsneutral, tunn libertarianism. Det har alltid varit en sammanhållande faktor dock. Och det har också alltid varit tanken att det ska så förbli.

Men jag och ett antal andra personer har ju på ett mer personligt plan. En mer tjock libertariansk hållning, med en hoppiansk, konservativ inriktning där man ser den här synergin, den här konvergensen mellan konservativa och frihetliga idéer eller mellan anarchistiska och reaktionära idéer, hur man nu vill uttrycka det.

Och jag tror att det är en av orsakerna till att Bubbla har varit ett väldigt framgångsrikt nätverk. På bara tre års tid så har vi blivit den dominerande libertarianska organisationen i Sverige. Och jag tror att den orsak till att vi är så populära och lockar till så många duktiga människor som medlemmar och som läsare är att vi inte bara är den ledande libertarianska organisationen i Sverige.

Vi har också, märkt nog kan man säga, blivit den ledande konservativa organisationen i Sverige. Och det är någonting som jag tror har kanske ännu större sprängkraft. än att vara den ledande libertarianska organisationen?

Boris

Det tror jag också, men jag tror också att det är en fråga om tid. Jag tror att Bubblaprojektet, om det hade varit äldre, då hade det kunnat starta för tio år sedan också och utvecklas väldigt snabbt. Men då kanske inte i det här läget fått en... Det är en konservativ prägel, hur man ska uttrycka det. Men tiderna är sådana att folk i rent självförsvar måste omvärdera och tänka om väldigt mycket.

Och se bakåt helt enkelt. Som man brukar säga, till den punkt där allt gick åt helvete eller börjar gå fel i alla fall. Så det är jätteviktigt. Samtidigt är det väldigt bra att ha den här tunna grejen kvar. Reflexa att kloka tänkande människor, rent reflexmässigt ibland som samhällsidande, kan bli libertarianer, eller få en libertariansk böjelse. Och då gäller det att de finns med i tältet helt enkelt.