Martin

James Kalb Katolska kyrkan bör återknyta till naturrättstraditionen, erkänna de sekulära politiska institutionerna som korrupta, sluta verka som en NGO i mängden och istället fokusera på andlighet. Det här är en ganska lång och intressant artikel om katolska kyrkan och katolicismens sociala doktrin.

Den katolska kyrkan har ju naturligtvis en lång historia av att vara en politisk spelare. Förr i tiden så fanns det en hel del katolska monarkier, inte bara själva påvedömmet som fungerade som ett sånt monarkiskt. delvis teokratiskt sett, utan det fanns en hel värld av riktiga katolska länder där just katolsk teologi sågs som vägledande för hur staten skulle styras.

Men som det påpekas i den här artikeln så handlar det i hög utsträckning om en sorts frestelse som kyrkan har lockats in i. Att ha åsikter om dit och datt och utveckla nya doktriner för hur samhället ska fungera och så vidare. Och helt uppenbart till att börja med är ju att de här doktrinerna är ingenting som har funnits i kyrkan från början.

Det är ingenting ursprungligt med dem. Jag säger inte att det inte finns någon social doktrin som är ursprunglig. Men, som det påpekas här, så har mängden frågor som kyrkan uttalar sig om, har expanderat. gradvis, precis i takt med att staten har expanderat och utvidgat sin intressesfär. Så att när staten flyttar fram sina positioner och säger att nu ska vi styra oss del av det här också, då kommer även kyrkan lite hastades efter och sen så kommer en påvliggande cyklika eller något sånt där vara om några nya grejer som staten håller på med.

Det har ju gått ganska långt nu och nu pågår en debatt. flera debatter inom katolicismen om den nuvarande påvän och hans väldigt progressiva idéer. Men det finns också något annat i den katolska traditionen som står i bjärt kontrast till det här. Därför att i hög utsträckning så kommer sådana idéer som vi håller högt här inom Bubbla-projektet, som de libertarianska principerna, de har i hög utsträckning sitt ursprung i faktiskt kristen-katolsk teologi.

till och med i hög utsträckning. Det finns ett antal olika traditioner kan man säga som löper samman i den moderna libertarianismen. En sån sak är till exempel österrikisk ekonomisk teori. Vi brukar framförallt lyfta fram Ludwig von Mises, Marie Rothbard och Hans Hermann Hoppe som var 1900-talets stora företrädare för den här skolan av ekonomiskt tänkande.

Men... Det här är någonting som går mycket längre tillbaka till någonting som kallas för Salamanca-skolan, som i sin tur går tillbaka till Thomas Amakwino. Det här är ett katolskt idéarbö, med hög utsträckning, som har utvecklats över åren och idag lever kvar i form av till exempel Mises-institutet i USA som bevarar och utvecklar de här idéerna.

Men det går inte riktigt att tänka sig. österriksekonomisk teori utan katolsk teologi och skolastik och så vidare. Det finns en direkt linje till våra viktigaste kärnidéer i frihetsrörelsen. En annan sak som har en väldigt stark koppling till det katolska arvet är det naturrättsliga tänkandet.

Det är något som åtminstone för vissa libertarianska tänkare står i centrum. Det är något som jag tror är... Oavsett om man formellt sett använder naturrättsteorier för att motivera sitt tänkande så är det väldigt svårt att föreställa sig den libertarianska traditionen utan det arvet. Jag brukar säga det om Ayn Rand ibland, att det finns nästan ingen som säger att Ayn Rand är en perfekt tänkare och är anhängare av hennes filosofi och så vidare.

Men i praktiken så utgör Ayn Rand en betydligt större del av hur hon är. Libertarianers faktiska, psykologiska, känslomässiga motivation ofta kommer mycket av de tändande gnistorna och energin från till exempel läsning av Atlas Shrugged och The Fountainhead. Även om man inte då... skriver under på hennes filosofiska teser.

På samma sätt kan man säga att även om man inte alltid åberopar naturrättstraditionen, så finns den där som en sorts motor, som en sorts hjärta i våra idéer genom historien. Själv har jag En av de tänkare som jag har uppskattat mest under senare år, jag försöker fortsätta att läsa inte bara frihetliga tänkare såklart, men även inom den frihetliga traditionen så försöker jag bli mer beläst trots att jag har hållit på ett tag.

Under det senaste året har jag läst om och läst mer av en författare som heter Erik von Konelt-Ledin som är en väldigt viktig libertariansk tänkare. reaktionär tänkare. Han är speciell på det sättet att han var en mycket seriös katolik och i hög utsträckning, i viss utsträckning i alla fall, så grundade han sin argumentation för frihet på katolsk teologi.

Man kan säga att för de som eventuellt inte känner till Erik von Kohnält-Ledin så kan vi lägga en länk i avsnittets beskrivningen. Men en intressant koppling till saker som vi pratar om ofta. Han är det närmaste, direkt kommande ursprunget för Hans Hermann Hoppes idéer om demokrati. Hans argument för att monarki är ett relativt sett mer frihetligt system än demokrati.

Såvitt jag kan spåra det här så kommer den idén närmast för Hoppes och kommer till oss via Konell Ledin. som citeras förstås frekvent av Hoppe i det här sammanhanget. Sen är inte det någon ny idé heller med Erik von Konrad Lydin såklart. Han har bland annat skrivit en bok som heter Frihet eller jämlikhet, Freedom or Equality.

Det är en helt fantastisk bok som inte minst är en väldigt grundlig historieskrivning, en kontra-revolutionär revisionistisk historia, inte minst. Det är en fantastisk överblick över de samtida kontra-revolutionära tänkarna, bland annat i Frankrike i samband med franska revolutionen. Det här har för mig varit enormt uppiggande att läsa.

Och jag har reflekterat då och då över att det här är en person vars tänkan inte går att föreställa sig utan den katolska basen som man bygger på. Förlåt, jag känner att jag babblade på här. Det finns saker i den katolska traditionen som är väldigt, väldigt intressanta och som vi som är libertarianer och vi som är konservativa bör fundera på det här.

Vi ser också att det finns samtida viktiga libertarianer också. Erik von Conant-Ledin gick bort för 20 år sedan, tror jag. Men i samtiden så har vi även till exempel Frank van Doon, som är en holländsk naturrättsteoretiker, faktiskt, som också är katolik och oförblommerat tar avstamp i katolsk teologi i viss utsträckning.

Och som många intelligenta libertarianer tycker är det en av de absolut mest intressanta idéutvecklingarna just nu. Ibland fick vi veta... Att nu för några veckor sedan, Hans Hermann Hoppe följer Frank van Dunnes arbete väldigt noggrant och tycker att det är intressant att se. Lite förvånande nästan kan man säga att Hoppe tycker det, men han tyckte själv då som svar på en direkt fråga att det finns många likheter, beröringspunkter.

mellan hans eget tänkande och Frank Fanduns katolska naturrättsliga tänkande. Jag noterar också att den person som jag kanske tycker är den mest intressanta stigande stjärnan på frihetsrörelsens himmel, Keir Martland i Storbritannien, även han är väldigt seriös katolik och konverterat från den amerikanska kyrkan till En tämligen konservativ gren av katolicismen.

Och även han kan dra de här parallellerna. Och man kan ha olika syn på det här. Jag själv har blandade känslor inför katolicismen. Jag tycker att katolsk teologi och framför allt katolsk estetik är på många sätt... Jag ska säga, det passar inte mig. Jag skulle kunna använda mycket starkare ord än så. Men så känner jag ofta att det här passar inte mig. Det här är inte min sorts estetik eller uttryck.

Men jag skulle vara väldigt glad om vi kunde ha mer utbyte i den katolska världen. Jag skulle gärna se att vi hade fler katoliker, till exempel inom frihetsrörelsen, som på sitt hörn arbetade med det här arvet från den katolska historien. Därifrån kommer många av våra idéer och jag tror att det är på.

Det är riskabelt att bara kasta bort det arvet. Och kanske, kanske, kanske kan vi ha någon typ av utbyte. Kanske kan katolska kyrkan bli en mer positiv, frihetlig kraft om de återuppväcker det här arvet. Kanske samtidigt som frihetsrörelsen kan stärkas av fler katoliker. Och åtminstone att vi inte ängslas inför att använda oss av de här idéerna. Även om det kanske i slutändan inte är vad vi bygger vårt. som bygger på oss värdefulla idéer?

Boris

Ja, jag kan bara livligt instämma. Sen försöker jag ibland föreställa mig hur det är att vara aktiv. Hur de här människorna som är katoliker och frihetligt synade och libertarianska hanterar det faktum att de är med i det här. Nu betraktar de sig som medlemmar av katolska kyrkan, talar om strid för utveckling av katolska kyrkan. Det känns på något sätt ungefär lika spännande att tilltala det som att försöka förändra den svenska statsapparaten.

Martin

Samtidigt så är Katolska kyrkan en väldigt stor och mer decentraliserad organisation än vad många tänker sig. Jag hade inte förstått det här för ett antal år sedan när jag började sätta in mig mer i Katolska kyrkan och hur det funkar. Den består av väldigt många olika grenar, ordnar och sällskap. På K-Rax-konferensen i somras hade vi besökt ett par från Storbritannien som var lite mer kyrkan.

lite udda fåglar, kan man säga. De firade sin bröllopsresa på Malta och sen upptäckte de att det var en konferens samtidigt med Hans Hermann Hoppes. De skrev upp sig och de såg sig inte alls som libertarianer eller sådär, utan de såg sig som väldigt konservativa katoliker. Det var bland de mest intressanta samtalet som jag hade under veckan.

Fantastiskt givande att prata med de här två personerna. Tack för mig. Men de då, vad gäller den här frågan Boris, om hur det är att vara med i kyrkan. De här två, de har en del av SSPX.

Boris

Det är lite speciellt, ja.

Martin

Det är väldigt speciellt va? Det är så ultrakonservativ. Jag vet inte om de är sådana här cd-vakantister, men i praktiken så är de ju det. Så erkänner de ju inte påvens status. På samma sätt som andra katoliker och om du pratar med en annan katolik, även med konstruktiva katoliker och säger SSPX så kan det hända att de säger att de där är inte katoliker.

Formellt sett så är de inte katoliker för de står inte i rätt formell relation till påven. Men från ett större perspektiv så är det uppenbart att SSPX är en del av katolska kyrkan och en mer autentisk. en sorts katolicism förmodligen. Så du kan vara där till exempel och vara katolik och föra det arvet vidare utan att behöva behöva liksom hylla den sittande kommunistpåven.

Boris

Ja, det är ett bra påpekande du gör där. Visst hade vi en text för något år sedan som just diskuterade De strategiska frågorna om det är kristen, hur hanterar de olika kyrkornas hierarkier? Om jag minns rätt så var det rådet att, så pekade skribenten på att det viktiga var att hitta en lokal kristens samfällighet.

Nästan oavsett vilket sammanhang den ingår i. För att kunna vara kristen och att det går till och med att hitta bra faktisk samfälligheter inom svenska kyrkan som är under mig minskande. Så det är också ett praktiskt problem tror jag.