Martin

Hugh Hefner dör 91 år gammal. Grundade Playboy 1953 och drev kasinon och nattklubbar. Beröms av sonen för sitt arbete för yttrandefrihet. Med hänsyn till att hon inte var en perfekt exempel på det så var hon ändå en sorts ikon för konservatism och en konservativ livshållning i Sverige.

Hugh Hefner kan möjligen sägas ha varit ett exempel på motsatsen i USA och även på den internationella scenen. Men jag tänker också, och jag ser fram emot att höra dina kommentarer här Boris, jag själv som är ganska ung och har inte sett så mycket och inte var med på första parkett, så att säga, när Hugh Hefner for fram. Jag själv har väl lite blandade känslor kring honom, om man ska tänka på hans eftermäle.

Å ena sidan så har jag ett intryck av att man kan se honom som en sorts kämpe. Man säger såhär, kämpe för yttrandefrihet, säger han så. Och det har jag inte detaljkoll, men jag vill minnas att han... Att staten försökte stänga ner olika saker han gjorde, han kämpade för rätten. Som vi skulle säga från Libertarians perspektiv, att utnyttja sin egen...

sin egen äganderett, sina egna resurser, trycka sin tidning och så vidare. Och på det sättet så kan han ses som föredömlig, kanske att han har inspirerat andra människor att leva som de vill, att vara självständiga, att inte tänka för mycket på vad staten säger och åt dem att göra. Han var också en skicklig entreprenör och byggde företag och har säkert varit en inspiration i de avseendena.

Samtidigt har jag förstått att det är svårt att hitta något positivt att säga om själva ägandet. Det mesta av allt han har sysslat med verkar ha varit höjden av degenererat skräp. Men du Boris kanske kan nyansera min bild.

Boris

Jag har ju kommit i diskussioner om Hugh Hefner genom åren och Playboy-Playboy-imperiet. Och jag har ju alltså fram tills han dog faktiskt försvarat honom. Men jag har ändrat ståndpunkt nu på grund av, jag måste alltid vara så konträr, men när man ser alla dödsrum, alltså jag läste Brendan O'Neills hyllning till Hefner och då liksom fick jag nog av det hela att börja tänka om min egen position.