Martin

George Friedman. Fakade och planterade nyheter. Varken nytt eller särskilt effektivt. Försök till desinformation. Förmodligen mindre effektiva på sociala medier, givet filterbubblor. Fake news är verkligen på tapeten nu för tiden. Det är en av de primära propagandaoffensiver som den härskande klassen globalt ägnar sig åt just nu.

Men George Friedman, han är inte särskilt imponerad. Han skriver att hela den här diskussionen är i sig en fejknyhet. Därför att fejkade nyheter, planterade nyheter, propaganda, mediala förvanskningar av sanningen är inget nytt. Tvärtom är det något som han alltid hållit på med, och inte minst så är det världens stater som hållit på med det här och förfalska nyheter, eller som det nu heter, producerar fake news.

Ja. Han ger några exempel, ett av dem är hur Sovjetunionen jobbade, det sovjetiska underrättelsetjänst, jobbade för att underminera... Amerikanernas ställning i Korea. Under Koreakriget så kunde de till exempel de ville sprida ut information, falsk information, enligt uppgift om att USA använde biologiska vapen i Korea.

Då tog man kontakt med en journalist i Indien som man kunde få publicera en story om det här. Då gav man hon en citat från amerikanska generaler som var påhittade. När de var på besök nyligen i Indien så hittade man på en citat från dem om att... Korea var ett perfekt testområde för bakteriell krigföring, till exempel. Eller så hade de sagt något bakåt i det hållet.

När den här artikeln väl har publicerats, det är ingen som läser den i Indiska tidningen, det är ingen som bryr sig, men då kan andra medier börja plocka upp det. När andra medier i andra länder plockat upp det så kommer till slut prestigefyllda, till exempel brittiska och franska tidningar, publicera samma historia. Vid det laget så kommer de inte längre citera originalkändan i tidningen. i Indien. Då kanske skulle det framstå som mindre seriöst, men då blir det väldigt seriöst för att kanske The Times eller Le Monde eller något sånt där publicerar.

Och sen blir det de generalerna som är citerade om en intervju och de tackar nej till det. Och sen så har man en story som handlar om hur man förnekar det här, hur man inte kan få ut någon information. Men plötsligt så blir det en snackis, eller det blir bas kring sån här fråga. Problemet är bara att den här historien om biologisk krigsföring i Korea, till exempel, och de flesta andra litande exempel på agitprop via medieplantering, hade väldigt liten effekt.

Nästan ingen effekt alls. Därför att då som nu var det så att fake news, de enda som tror på sådana historier, är de som prompt vill tro på dem. Och de kommer alltid hitta saker att tro på. Och de pratar mest med varandra. Det sprids inte utanför de kretsarna som redan är väldigt benägna att göra det. I kommunistiska kretsar till exempel pratar man jättemycket om den här pojkade grejen med biologiska vapen.

Men det nådde inte ut i kretsarna utanför. Och det som Freedom Pope är också intressant är att... Han framställer med fake news som att det är ett relativt nytt problem, eller att åtminstone blivit mycket värre genom internet. Men, som han påpekar, det är snarare så att sociala medier gör att det blir ett mindre problem. Människor insluts i filterbubblor, där man ändå bara ser saker som man vill se, saker som är i linje med ens egna uppfattningar. I sådana här ekokamrare så spelar det ingen roll hur mycket desinformation som sprids. Därför att det har väldigt mycket att göra. Ja,

Boris

samtidigt så är det så att... Det viktiga i hans tankegång är att bubblorna alltid har funnits. Tyvärr så är det så att det är ganska få som frisinnat letar efter sanningen och kritiskt prövar andra och sina egna ståndpunkter.

De flesta vill och har alltid velat bara ha bekräftat. Det är det de själva tycker. Människor kryper gärna in i en bubbla. Och de där bubblorna har i stort sett alltid varit kontrollerade av någon form av överhet. Det vi har nu är väldigt många bubblor. Vilket gör att människor kan hitta en bubbla som är lite mer anpassad till det de vill tro än vad de tycker.

De bubblor som överheten erbjuder och det är faktiskt ganska bra. Där har vi kan se svenska tidningsinitiativarnas vd gå ut igår och angripa Jimmy Åkesson därför att han har sagt att han sa ett uttalande strax dess vid att han misstrod i media. Hon går i roserasande attack i svenskan och i stadsteven och stadstadion på detta.

Hur kan man ens säga att man misstror i media? Det kan man säga. Hon är uppenbarligen chockad över tankegången. Och tittar man bara på DN och de senaste veckorna har DN blivit ett totalt statligt propagandaorgan. Det är helt sant. Alltså ner på notisnivå så propagerar man ju värdegrund och visst syn på Sverige och världen. Och en total politisering i synen på EU och EU-partiet.

USA till exempel. Så att ju fler bubblor, det bästa är att folk tänkte helt fritt och sökte sanningen och fakta överallt. Men på vägen dit så är det ganska bra ju fler bubblor man får, folk kan krypa in i tror jag.

Martin

Ja, det är nog det bästa vi kan hoppas på därför att det är en mångfald av olika bubblor. Och vi har ju vår egen bubbla. Men den skiljer sig lite grann från till exempel DN-bubblan, därför att vi länkar till kanske 3000-4000 olika sajter och sånt där. Vi har länkat till 40 000 länkar kanske. Det är en väldigt stor mångfald, det är en ovanligt spretig bubbla, även om det också finns en sammanlandet tanke med verksamheten.

Vi försöker helt enkelt skicka folk ut i vår bubbla. Det är en speciell sort. Det är vårt jobb hela tiden att du kommer till bub.la, du får en bild. så kommer du riktigt snabbt hamna någon annanstans på internet och skickar dig iväg dit i tusen andra sajter direkt. Det är vår affärsidé. Samtidigt så räcker inte bubbla. Man kan inte bara läsa nytt från bubbla. Vi har vårt perspektiv, våra vinklar och måste alltid leta sig vidare till andra hubbar och andra bubblor.

Men som jag ser det så är det någonting som funkar ganska bra. Vi har inget stort problem egentligen på global nivå. Inget problem som är trivial att lösa och som man kan lösa enbart genom att... Förkasta Dagens Nyheten och sånt där. För att även om bubbla skulle vara den största nyhetssajten i Sverige, så skulle vi ha den här typen av bekymmer. Men det är intressant i den här diskursen, tycker jag, kring falska nyheter.

Dels har vi situationen då att de som skriker högst om falska nyheter, till exempel Dagens Nyheter, själva publicerar dagligen dussintals falska nyheter. Och dessutom så är själva narrativet om falska nyheter i sig en falsk nyhet. Ja. Så det man behöver är att man måste tänka kritiskt. Man måste skada av en bit. Lager på lager av den här falska nyhetslöken. Det är ganska spännande tider att hålla på med alternativa medier i alla fall.

Boris

Det är extremt spännande. Det är skönt att se hur mainstreammedia och statsmedia verkligen gungar just nu. Framförallt väldigt mycket i Sverige. Hur de desperat höjer tonen och angriper allt som... Och DN är ett jättebra exempel på detta. Åle Darskys hysteri. Jag skulle verkligen vilja avhöra några redaktionsmöten där.

Det här kan inte bara vara formatering av lyhörda, mjukryggade journalister medvetare. Det måste också vara tydliga direktiv. Nu ska vi skriva så här om... Bevakning av de senaste dagarna av valen i Italien är ju helt... Det är inte en nyhetsrapportering. Det är en enda stor ledarartikel av Ola Darski skriven av underhuggare,

Martin

även på Sportsiderna. har börjat kalla den tidningen för ett annat namn. Ett mer deskriptivt analytiskt namn, nämligen Peter Wolodarskis blogg.

Boris

Ja, det är det.

Martin

Jag brukar säga det ibland i Råd i bubblor också. Om någon kanske undrar vad jag menar med Peter Wolodarskis blogg och googlar var det är någonstans. Den ligger på dn.se. Det är en mycket mer exakt beskrivning av vad det handlar om. Det är en ensam galning som gör en blogg. Tack för mig. Det är ingen större skillnad på den och massa andra bloggar. Vi har enskilda personer som driver bloggar som varje dag trycker ut mycket mer sanning än vad DN klarar i en normal utgåva.

Ta bara en sån som Lars Wildreng som skriver fem inlägg om dagen, varav två, tre stycken brukar vara bättre än DNs bästa artikel den dagen. Och mer sanningsenlig och till skillnad från DN så redovisar han sina källor. Han går i dialog med läsarna i kommentarsfälten vilket DN inte törs göra. Så att det Daniel Snyder är, det är Peter Woldalskis blogg och det är en ovanligt dålig blogg. Ja.