Martin

George Friedman, Trump står liksom en gång Lenin inför avvägning mellan lojalitet och kompetens för att verkställa utlovad revolution. Med rådgivare som förstår statsapparaten på djupet kan han omforma den på liknande sätt som FDR och Reagan. Det här borde som jag kände vara lite omotståndlig för att den är skriven av vår favoritjord Fridman och den handlar om Lenin och Trotski.

Boris

Ja, det gör den omotståndlig. Men jag måste säga att det känns inte som att han är riktigt i form i den här artikeln. Hur så? Jo, det är för att han driver ju själva utgångs... Det teoretiska tankegången är att... Vill man förändra staten så måste man som ledare omge sig med människor som har en praktisk kunskap om hur staten fungerar.

Det är totalt nödvändigt om man vill förändra staten. Det går inte att förändra den med allmänna ord och deklarationer och inte ens med en bra säkerhetstjänst. Jag stegrar mig litegrann. förändra staten. Det är att driva ner den totalt. Och vad jag tycker att Fridman missar här är att det finns, jag kommer inte på något bra exempel, där någon som haft för deklarerat att jag går nu in för att förändra staten, göra den till någonting helt annat eller till och med krympa den, har lyckats.

Martin

Men lyckades inte Lenin?

Boris

Tvärtom, Lenin och bolsjevikerna uppslukades av staten. Istället för att driva ner maskineriet som man kunde hoppas på grund av apriltesorna och en del annat, så blev man en del av staten. Staten är en månghövdad hydra som inte går att förändra. Det är som att gå till sängs med en varull när det är fullmåne, det är ingen bra idé.

Martin

Jag delar förstås din pessimism. av flera olika skäl. Och för att peka på några andra problem i Friedmans text. Så har vi till att börja med frågan om Trumps intentioner. Han förutsätter att Trump har för avsikt att genomföra någon sån här revolution och dramatisk förändring av hur den amerikanska staten fungerar. Samtidigt så konstaterar han att alla kandidater pratar på det här sättet.

Alltså Obama senast, han kandiderade första gången talar ju vitt och brett om om hur allting skulle bli annorlunda, var det var ett change och han skulle ändra på hur saker görs i Washington. I praktiken hände ingenting och man kan tolka det som Friedman verkar göra lite grann, att han liksom fastnade i systemet. Byråkratins tröghet, motståndet från statsbyråkraterna och så vidare gjorde att han inte kom någonstans trots att han kanske ville.

Mycket mer sannolikt skulle jag säga är att Obama aldrig hade någon ambition alls att ändra på någonting. Han gjorde aldrig ens något försök, så han hade aldrig något problem med det. Och jag vill ju gärna tro att Trump är lite mer ambitiös, att han faktiskt har någon idé. Om han säger till exempel att för varje ny reglering som införs ska vi ta bort två gamla regleringar. Det är lite luddigt, men det är i alla fall en intressant tanke i en rimlig riktning.

Men jag har inte hört Trump säga någonting som tyder på att det är någon så dramatisk, revolutionär förändring av saker och ting. Tack för mig. De andra politikerna som Friedman nämner är också belysande, det är lite problematiskt varför han nämner Ronald Reagan. Reagan var en ovanlig president, han kanske hade mer impact än många presidenter och stod delvis för en kursomläggning.

Jag tenderar väl att se Reagan, jag är inte vansinnigt kunnig, men jag tenderar att se att han hade en betydande roll på den globala, den geopolitiska scenen. i att opponera Sovjetimperiet och till slut påskynda deras fall och så vidare. Men det hände inte så mycket i USA. Det var inte så mycket som blev annorlunda i USA. Och framförallt var det inte så att saker och ting blev dramatiskt bättre i en konservativ eller frihetlig riktning.

Reagan sa väldigt mycket tjusiga saker. Sådana saker som att det finns en direkt motsättning mellan staten och personlig frihet där staten expanderar och minskar friheten. Staten är inte lösningen till våra problem. Staten är friheten. Men staten växte under Reagan, precis som den växte under alla andra presidenter.

Boris

Ja, antar jag exempelvis Reagan och Franklin Delano Roosevelt. Två av de som verkligen, det är verkligen statsapparaten har svält, växt och svält över alla breddar alltså. Det är ett jättemärkligt exempel att ta.

Martin

FDR är ju på sätt och vis ett mer realistiskt exempel eftersom han förändrade verkligen staten väldigt, väldigt mycket. FDR var en väldigt speciell och unik president, får man ändå säga, och en milstolpe. Till det började med att han var en president längre än någon annan president någonsin. Han blev vald till president i USA fyra gånger, vilket förstås är helt unikt.

Den som blev vald näst flest gånger blev vald två gånger och numera efter FDR införde man ett tillägg till konstitutionen som gjorde att ingen skulle kunna göra om det här reptrycket och de facto blev diktator. Men Roosevelt ledde USA från 1933 till 1945, som är ett rent sammanträffande, exakt samma år som Hitler styrde Tyskland.

Han expanderade staten något enormt, bland annat genom att föra över väldigt mycket makt till presidentenbetet, och använda presidentens exekutiva makt och styra med dekret i flera års tid. Så med förevändning av att läget var låst i kongressen, man kunde inte fungera någonting där. Under förevänningen av det så bestämde han på egen hand, i princip en diktatorisk roll.

Och jag tror inte att det är för mycket sagt att säga att FDR var extremt betydelsefull och omformade den amerikanska staten. Men det var i en specifik riktning. Den ändrade riktningen i vilken stat den kan utvecklas utifrån sin egen logik. Det vill säga att den expanderar, att den blir mer maktfullkomlig. Att presidenten då får åt sig mer kontroll. Det har aldrig hänt att en president har decentraliserat makten.

Att han har tagit bort sina egna privilegier, delat ut dem till någon annan, minskat staten, sänkt skatterna. Sånt händer inte. Utan de enda tillfällen man ser i historien att stater går tillbaka och blir mindre, det är när de kollapsar.

Boris

Exakt, därför är FDR ett så dåligt exempel. Han accelererar ju. Han vänder på den lite och sen sätter han gasen i botten. Han lyckas alldeles utmärkt. Och han skapar ju också det stora amerikanska övervakningssamhället. FBI fick ju monumentala resurser under hans tid. Egentligen har Hoover och FBI varit lite i kylskåpet innan. Och Hoover sa ju efter Franklins död att han aldrig mött en sån förståelse från amerikansk president som han fick av Roosevelt.

Det fanns inga spärrar för hur mycket man fick övervaka och metoderna med vilka man fick övervaka. Det är viktigt det du säger. Det man kan hoppas på är kollapsen. De som ägnar sig åt politik kommer aldrig, det finns inga exempel i historien på att det går att styra staten åt ett bättre håll och att den blir mindre.

Det är där man kan hoppas på en implosion och en kollaps helt enkelt. Och i detta så kan små förnuftiga samfälligheter och stadsbildningar uppstå, speciellt när det gäller USA.

Martin

Man skulle förstås kunna tänka sig att Friedmans premiss här är att Trump i själva verket vill expandera staten. Och att det handlar om att visserligen motarbeta byråkratinsman, skriver man. Men kanske motarbeta den för att expandera den på något område där de nuvarande makterna inte vill göra det, för att ändra någon prioritering eller något åt det hållet. Men han skriver också till exempel om draining the swamp och säger att det är ingen dålig idé.

Boris

Ja, exakt. Jag tror att han ser Trump som någon som har utfäst sig att minska staterna och minska byråkratierna och drain the swamp. Och för övrigt så anser jag att drain the swamp är ett uttryck som visar att man har ingen kontakt med de folkliga krafterna i USA för att USAs träskmarker har ju alldeles för mycket. Det har alltid varit den sista utposten för människor som är frihetliga.

Det är bara att se på Louisianas träskmarker, Cajunbefolkningen, Floridas träskmarker, Träskmarkerna i Texas. De som bor i Träsk är fria människor. De söker frihet. Washington är liksom ingen träskmark. Det är ett nedskitat stall helt enkelt som leder att mocka i. Det vore en bättre liknelse.

Martin

En intressant reflektion faktiskt. Sen kan vi väl bara, om vi säger något då om hans referenser till Trotski här. Så tycker jag att det är intressant, jag tycker det ser ut som att han säger emot sig själv. Ja. För att han säger att det enda sättet att förändra staten, om det nu går att göra, det är att du har människor som är så djupt kunniga och redan insyltade i staten så att de förstår hur allting funkar, så att de vet exakt vilka chefer och mellanchefer som ska tillsättas och så vidare.

Samtidigt tar han upp Trotski som ett exempel på en person som inte hade den kompetens som man skulle anta behövdes när han fick i uppdrag att grunda Röd Armen. Han skulle starta en hel armé som skulle slåss i ett inbördeskrig, beroende på hur man ser det, med ett krig där den andra sidan stöttades av ett flertal stora länder från resten av världen.

Och sett i backspegeln så måste man väl ändå konstatera att det gick ganska bra för Trotski, trots att han inte hade någon militär erfarenhet, utan bara hade läst böcker om militärerfrågor. Ändå gick det ganska bra för han var säkert rätt smart. Men han hade lojaliteten till revolutionen.

Boris

Det är väl här man får känsla att artikeln är på något sätt stympad, tänkte jag när jag läste den. Det är för att resonemanget går ihop om man faktiskt inser att Trotski var ju jävligt... Han drog sig ju inte för att använda gamla tsaristiska officerare, även högt uppsatta sådana. Därför införde han systemet med politiska kommissarier.

Varje militärbefälhavare skulle också ha en politisk kommissarie som håll koll på att de liksom inte... Trotskys ledarskap är ett exempel på det Friedman är ute efter. Någon som saknar detaljkompetens men har lojalitet, vilja och vision. Sedan använder han de människor som har kompetensen men sätter en överrock på dem med en tockarepistol i höger hand.

Martin

Men man måste konstatera att Det Trotski gjorde var att bygga upp en helt ny armé. Vilket enkelt uttryckt är motsatsen till den typen av saker som man skulle vilja göra. Eftersom man snarare skulle vilja avveckla arméer, avveckla delar av staten. Ja men exakt. Så det är ju möjligt att bygga upp saker. Det är ju klart det är möjligt att bygga upp en ny armé. Och det är samma sak gäller situationen kring Donald Trump va.

Och det jag ser att de pratar om nu, det som hans medarbetare i Transition Team slår på stora trumman för, det är ju till exempel. Enormt storskaliga infrastruktursatsningar. Staten ska lägga miljarders miljarder på att bygga vägar och rösta upp hamnar och de ska bygga en stor mur och allt vad det är. Väldigt få, och de ska också sänka skatten och sånt där. Men det mesta de håller på med är inte sånt som Friedman verkar hoppas att de ska vilja göra.

Boris

Ja visst, det är ju så att du sa en trotskig del ungefär som jag... Ja det är det jag nämnde i början att Bolshevika är att det slukas av staten. De gjorde, och antagligen Trump kommer göra, sätter gasen i botten och rör sig åt det håll man vill. Men man utnyttjar byråkratin och den kommer inte att minska och heller inte statens storlek. Man får inte glömma bort att man hade ju en folklig motpart till den röda armen.

Och det är de stora anarkistledda bondestyrkorna i Ukraina under Nestor Makno. De var faktiskt anarkister och lyckades befria väldigt stora områden. Men den röda armén satte som ett av sina förstahandsmål att krossa det här därför att de inte vägrade inlämna sig i röda arméns struktur.