Transkribering
Justin Raimondo: Libertarianer glömmer att nationalism är inherent i amerikansk libertarianism
Martin
Justin Raimondo, verklighetsfrånvända historielösa libertarianer, glömmer att nationalism är inhärent i amerikansk libertarianism, bör omfamnas som vapen mot globalismen som präglar FN, EU och så kallade frihandelsavtal. Den här artikeln är från Justin Raimondo som är en av de personer som driver antiwar.com.
Det är ett klassiskt libertarianskt sajt som har i fokus utrikespolitik och ett motstånd mot krig. Den handlar om den här frågan om nationalism och patriotism i USA som inte minst är en het potatis nu i dagarna på grund av Donald Trump och i viss uträkning Bernie Sanders som uppfattas som nationalistiska kandidater.
Det är ju en nationalistisk, protektionistisk, ekonomisk politik. Man brukar kalla det nationalistiskt i alla fall. Och framförallt Donald Trump ger uttryck för mycket nationalistisk, jingoistisk retorik. Den tar sin utgångspunkt i Justin Amash som sitter i representanthuset för blokaderna.
Han är uttalad libertarian och betraktas lite grann som, det står i artikeln, The New Ron Paul. Den är den närmaste vi har en riktig libertarian i kongressen. Sen Ron Paul, inte där längre. Och han har sagt på Twitter att patriotism och nationalism är fundamentalt olika saker. Patriotism är kärlek till sitt land.
Hayek kallade nationalism socialismens tvillingbror. Ja... Och Justin Raimondo menar på att det här citatet av Hayek är taget ur sin relevanta kontext. Därför att... Det finns en fråga här om politisk centralisering som är den centrala frågan som Hayek pratade om.
I dag ser vi den stora trenden med politisk centralisering i organisationer som EU, FN och NAFTA och andra sådana organisationer som supernationella, superstater, värdstater och så vidare. Det är då tendenserna som växer fram. Och det är den aktuella motpolen till nationalism.
Så den faktiska striden, det är så jag uppfattar Reymans initial resonemang här, den faktiska striden står mellan att försvara en sorts nationellt perspektiv och å andra sidan att försvara ett sorts globalistiskt perspektiv. Och i den konflikten, där måste libertarianer entydigt välja den nationella sidan snarare än den globala, säger Raimondo.
Boris
Ja, det är egentligen så, självklart. Ofta så blandar man ju samman det här med att det finns, att nationsbegreppet används av de som kontrollerar staten och vill kuva medborgarna och skapa ett nationellt medvetande uppifrån. Turkiet är ett utmärkt exempel. Man tar de sista resterna då som man ska riket och ska formatera huvudet och kulturen för alla som ingår i riket så att de blir turkar med stort T.
Det finns mängder av sådana stadsbyggningar om historien från Albanien till Gustav Vasa. Och då skapar man så kallade nationer. Men nationer växer ju också upp underifrån, alltså som en slags... Vi bör försvara nationen därför att nationen är ju faktiskt i sina bästa fall en fråga om en frivillig sammanslutning av människor, alltså självständiga individers valfrihetsskap med andra individer som man uppfattar man har ett gemensamt intresse med.
Och att det intresset kan bygga på alltifrån gemensam ekonomisk historia, vanlig historia, språk, kultur och sådana saker. Saker som har formats under lång tid. Så att olika former av nationer, oavsett hur stora de är, är individens sätt att välja sätt att försvara sina rättigheter som individ.
Man ska akta sig jävligt noga för de här superstatliga initiativen du tar upp där. De som styr de plunderar ju alltid för att man ska riva alla nationsgränser. och låta Bryssel eller Washington eller Moskva eller åt över råda. Det innebär att det man gör när man river nationsgränserna det är att ta bort en försvarsbarriär för individen.
För min del så är det alldeles utmärkt om det upprättas fler nationella barriärer därför att det innebär att individen får Försvarsverket tätare på sig i Katarronien eller Skottland. är den serbiska delen av Bosnien. Det är bara bra.
Martin
Ja, det är en bra poäng tycker jag som gör sådana här artiklar, att man måste sätta det i en kontext och se vad är det större perspektivet vad är egentligen konflikten och i vilken riktning, vilka riktningar går den här dragkampen. Det finns en sammanblandning bland sådana här nyliberala typer.
som tycks hysa ett särskilt hat mot just nationen, nationalstaten. Man får aldrig kalla dem många invändningar, men tycker att nationalistiska känslor och tendenser är det fulaste som finns. I jämförelse med att föredra till exempel EU och deras olika projekt för att upplösa de europeiska nationerna, och förena dem i en sorts europeisk superstat istället.
Därför att det är bra att ha åtminstone många förmildrande omständigheter i det att det motarbetar den förhatliga nationen. Å andra sidan så kan jag sakna att höra samma personer ställa sig på barrikaderna för att till exempel Katalonien ska få brytas ut ur Spanien och bli självständigt. Eller att Storbritannien ska göra Brexit och Skottland ska göra Exit från Storbritannien.
Det är en tendens som vi pratar mycket mer om, som vi lägger mycket mer fokus på. Där ser man hela skalan. Där är ju till exempel skotsk nationalism och katalansk nationalism som är i grunden den känslomässiga drivkraften, förutom i vissa fall då vissa ekonomiska hänseenden och sånt där. Men i grunden handlar det om att det finns en nationell enhet som vissa människor då vill ska komma uttrycka också i en mer avgränsad nationalstat. Och om vi har en sån skala då från EU till Storbritannien till Skottland till, vad var det, var det Orkneyön eller något sånt där som skulle bytas loss från Skottland?
Boris
Martin
Så att om vi har en sån skala då, då har man ofta den här diskussionen om... om nationalstat kontra superöverstatliga internationella organisationer. Men det relevanta är att gå i en andra riktning på den här skalan. Där är nationella, nationalistiska sentiment ett steg i en mindre dålig riktning.
Boris
Ju mer finfördelat ett sådant här sönderfall är av världen som vi känner nu, desto bättre är den. Jag tycker man ska se det som just valfrändskaper. I relativt primitivt tillstånd som vi befinner oss i nu, trots vetenskapens utveckling, så kännetecknas det i världen att de flesta individer faktiskt inte är så.
Känner sin egen förmåga och sina möjligheter och vågar tycka och tänka. Och då blir det ganska trubbiga stora nationella enheter. Men ju mer, ju starkare, ju mer självständiga individerna blir dessa snävare valfränskaper kommer de att våg...tolas upprätta. Och då kommer vi förhoppningsvis återigen att se...
Statsstater, smårepubliker och så vidare och mängder av olika typer av formationer som bäst är anpassade till kynnet och sinnelaget hos de människor som bebor det området och det är bara bra.
Martin
Ja, jag kan känna när jag, ibland när man hör till exempel svenska nationalister eller sådana här eurocentriska nationalister, folk som tror på europeisk nationalism och de olika europeiska nationernas Folk som kallar sig nationalister. Jag kan känna att problemet med dem är inte att de är nationalister. Att de förespråkar nationens meditet och nationell sammanhållning med sakerna.
Problemet är att de inte går tillräckligt långt. De motsätter sig EU och FN. Gott så, jättebra att de ser att det är en stor, onaturlig, artificiellt konstruerad enhet som... som inte är nånting som man kan bygga ett samhälle kring. Men om de var mer konsekvent och lyfte sitt perspektiv så tror jag att de i högre utsträckning skulle inse att även till exempel Sverige, eller för den delen Storbritannien, Tyskland eller Spanien är också såna här stora artificiella enheter, precis som EU.
Så nationalism i all ära, men man lurar sig själv om man tror att till exempel Sverige är en naturlig sådan enhet i vilken människan kan samlas, känna en gemensam identitet, få en gemensam riktning. Jag är för alla de sakerna. Jag är inte en sån här person som tror på någon sorts atomistiskt, kosmopolitiskt samhälle där alla är rena atomiska individer som då ska vara fria från en band till till exempel en nation eller andra grupper.
Jag tror att det där är A och O. att man har en Frankring som människa, men det måste ske ännu mer småskaligt. Att gå från EU till Storbritannien till Skottland, det är bra steg på vägen. Om vi går från Skottland till Orkneyöarna, då börjar vi snacka. Då börjar vi prata om något som i min värld låter som någonting rimligt. Någonting där man faktiskt kan ha en riktig gemenskap.
Man kan ha lite överblick, man kan ha ganska bra koll på vad som händer på Orkneyöarna. Det är väl tiotusentals människor som bor där. Någonstans där går nog gränsen för hur mycket folk hjärnor klarar av att överblicka neurologiskt. 10 miljoner går ju inte, utan det som går är kanske 100 000-10 000 personer och sånt där. Så det man skulle behöva är någonting som vi pratar om, en återgång till stadsstaternas Europa till exempel.
Men alla de här utvecklarna är omöjliga att tänka sig. utan någon typ av nationalistisk drivkraft. För att utan nationalistisk drivkraft så får vi bara det här atomistiska, nyliberala, som slutar med att man sitter och dyrkar EU-institutioner och institutionernas nedbrytning av nationerna.
Boris
Och då återigen, det man gör de facto är att då går man på USAs och John Kerrys vision om att vi måste lära oss att leva i en värld utan gränser. Och det där har ju från vänster till höger faktiskt sedan länge i Sverige och Europa varit en sån här mantra. Som jag aldrig förstår tjusningen med att så fort någon ska plädera för hur bra EU är.
Så är det, ja man behöver inget pass när man åker mellan länderna och så vidare och det är så skönt. Men jag är fel kopplad i hjärnan va, men jag gillar ju tanken, jag förstår inte problemet. Om Sverige var uppdelat i tio stycken små republiker. Och säkert någon monarki i Dalsland eller något sånt. Jag tycker det var ganska kul när jag fick vinka mig passet och identifiera mig UIA. Och man ska till Karlstad och göra affärer och ungefär knacka på stadsporten och Hej jag bor i Spänner, jag kör här för det här och det här. Så kollar de och kom in. Alltså, what's the problem?
Martin
Nej, visst, många av de här praktiska problemen är otroligt uppblåsta. Samma sak med diskussioner om frihandel till exempel. Åh herregud, om de gör brexit, hur ska vi kunna handla med andra länder? Kommer det inte att bli handelskrig och såna här saker? Det här är det enda problem som, ja det kan finnas sådana problem men det är verkligen inte det värsta problemet vi kan ha. Ungefär som ditt exempel med att komma och berätta vad man vill vid stadsporten.
Boris
Jag tror att, alltså min lilla poäng där är att jag tror att det är bra att jag gör det. Ja. Därför att det är, för att det här med den här gränslösheten är också ett tecken på att man vill att det ska sudda ut oss som individer. Det finns bara du en del i en amorf massa. Det är väl bara bra om jag faktiskt måste fundera på att stanna uppe och berätta. och fundera innan jag knackar på stadsporten, vad var det jag skulle komma hit för? Alltså gränser är icke dåligt i något avseende här i livet.
Och tar vi bort alla gränser vi kan uppehålla att göra i alla sammanhang så får vi just de här individerna som inte vet vilka de är. Och att möta gränser, utmaningar, begränsningar, tvinga dig själv att bromsa upp dig och fundera på vad gör jag egentligen?
Martin
Om man ska tänka sig ett samhälle som är mer frihetligt, som är mer i linje med libertarianska principer, personlig frihet, respekt för äganderätten. Det är ett samhälle med mycket mer gränser. Mycket mer gränser och mycket starkare gränser. Man kan se det på olika sätt, men om man tänker sig en sån värld som vi kan fantisera om ibland, efter en positiv utveckling på global nivå.
Man tänker sig om du lägger ihop... Alla gränser mellan distinkta territorier med olika juridikationer lägger ihop den sammanlagda längden av de gränserna i världen. Så skulle det innebära en tiodubbling eller en hundradubbling eller en tusenfallligande. av den totala mängden gränser som finns i världen. Det är en skärplöra konsekvens av decentralisering.
Om Sverige till exempel skulle bestå inte av en nationalstat utan av kanske 10 eller 15 olika stadsstater och mindre regionala territorier skulle det finnas mycket, mycket mer gränser. Ytterst går ju autonomiprincipen ner till mycket mindre enheter än nationer. Man kan tänka sig att nationen är bäst med landen och sånt där.
Men i slutändan så går det här ner till en stad, kanske till och med en socken, en familj eller en individ. Det är någonting som vi ofta pratar om, att individen har en absolut rätt till det som man själv äger, en rätt att försvara det man själv äger. med ett slags gränstänk mellan den marken som jag äger och den marken som du äger.
Där det inte är tal om någon frirörlighet. Det finns absolut inget stöd i libertarianska principer för öppna gränser och frirörlighet. När vi pratar om riktiga territorier som folk faktiskt äger.
Boris
Ja, och det är lite grann det som... Precis, och det där vi ser är en rörelse över hela fältet. För precis som man vill driva nationsgränser och statliga gränser så river man ju nu gränserna för individen än mer. Du kan inte förfoga över din privat egendom eller de pengar du tjänar in. Du kan inte förfoga över den information du delar.
Alla gränser är rivna och i ett libertariansamhälle så förväntar jag mig jävligt mycket stängsel helt enkelt. Jag kommer bygga en palisad runt mina ägar här utanför Västerås.
Martin
Det var en intressant artikel i alla fall och jag känner på mig att vi får tillfället att återvända till den här frågan om nationalism och libertarianism. Och de relaterar till varandra.