Martin

Konstnären Kehinde Wiley målar Barack Obamas officiella porträtt. Han har tidigare målat tavlor där svarta kvinnor halshuggar vita kvinnor, enligt egen utsago inspirerat av historien om judet i Bibeln samt anspirande på Kill Whitey-memen. En av de största nyhetshändelserna under de senaste dagarna har alltså varit avtäckandet av Barack Obamas officiella presidentporträtt.

Alla amerikanska presidenter ska ju då ha en officiell målning som görs av dem. Det har man inte gjort sen allra första början, åtminstone i hundra år har man gjort det som en tradition. Porträtten hänger på Smithsonian i Washington, så det finns något med det heter National Portrait Gallery. Jag tror att det är där de är hemmahörande och sen så hänger de ibland i Vita huset och ute på lån och sånt där.

Men nu i alla fall Barack Obama. Här är Zellas, Tiscara och några presidenter som har en officiell avbildning. Och jag måste säga att det är en fantastisk kupp, det här porträttet som Barack Obama har ordnat. Sällan har det varit så mycket medieuppmärksamhet och så mycket kulturell uppståndelse kring en målning.

Det är nästan som att man känner att måleriet som konstart har fått en renaissance i och med den här händelsen. Men kanske inte under de omständigheter som man skulle känna är allra mest uppbyggliga. Det finns så många konstiga saker med den här målningen att jag bokstavligt talat inte vet var jag ska börja. Men till att börja med så är det... Det är ett väldigt okonventionellt porträtt.

Bilden föreställer Barack Obama som sitter på en stol. Det ser ut som en vanlig trästol. Han sitter lite lätt framåt lutad med händerna på sina knä. Hans pås har flera egtagare beskrivits som att det ser ut som att han... Ehm... På ett sätt kan man säga att det är en kunglig pås, för det ser ut som att han sitter på en tron.

Men inte den kungliga tronen i Buckingham Palace, utan en porcelinstron. Man kan säga att det är relaterat till den här Harvard-nyheten som vi har bredvid. På sådana här porträtt så har man alltid traditionellt en bakgrund. Det vill säga, presidenten avbildas. Ofta är det någon scen i Washington D.C. som man kan se att det är kapitolium eller Vita huset.