Martin

Den spontana världsordningen, libertarianismen bör sträva efter att bygga en så bred plattform som möjligt och inte vara rädd för de disparata typer som lockas till rörelsen. Frihet är ett tillräckligt starkt koncept för att rymma många tält på samma grund. Ännu ett långt och mycket tänkvärt inlägg från Xenophon Tocqueville på Den spontana världsordningen.

Libertarianismen och estetiken heter det här inlägget och jag tycker att det är en jätteintressant läsning som det nästan alltid är på Den spontana världsordningen. Ibland säger vi att libertarianismen... Om vi har någon ny lyssnare så refererar jag tillbaka till diskussioner som vi haft i ganska lång tid i Radio Bubbla. Förlåt, jag ska packa upp det bara med en mening eller två.

Vi har en pågående diskussion om libertarianismens förhållande till andra politiska rörelser, till exempel den så kallade alternativhögern, som vilar och vänder och vrider på och kritiserar på olika sätt, men också försöker ha en dialog med på ett sätt som få andra grupper. utanför alternativhögen vill ha. Hans Hermann Hoppe uttryckte saken på årets KORAX-konferens som att libertarianismen har teori men inte sociologi och psykologi, medans alternativhögen har sociologi och psykologi, men saknar teori.

När jag häromdagen var med som gäst i en nationell podcast av Motgifte-gänget, så har jag förut ett liknande resonemang. Då sa jag att libertarianer är bra på ekonomi, men ibland så är vi inte så jättebra på kultur. Medan folk i den nationella rörelsen är ibland rätt bra på kultur, bättre än libertarianer i många fall.

Men de är ofta riktigt dåliga. De har ingen ekonomisk teori som intellektuell förankring och därför drar de väldigt lätt iväg i olika typer av irrationella och destruktiva riktningar. Framförallt så har vi ju problemet med socialism som infekterar alla sådana här grupper som inte är fast förankrade i politiken.

i en libertariansk frihetlig ekonomisk grundsyn, vilket vi ser till exempel i amerikanska alt-right-kretsar. Richard Spencer, deras främsta ledare, nu är, som jag förstår, en öppen socialist. Trots att man kunde tycka för några år sedan att han borde veta bättre, men det är så det går när man inte har det ekonomiska fundamentet. Hur som helst, det här är olika sätt att beskriva distinktionen.

Den spontana världsordningen introducerar ytterligare ett perspektiv som jag tycker är jätteintressant, nämligen att en skillnad mellan, en distinktion mellan estetik och moral. Så han säger att Alternativhögern är en rörelse som har en tydlig estetik, men inte en tydlig moral. Medan Libertarianismen är en tendens som har en tydlig och stark moral, men ingen tydlig estetik.

Det här är ett potentiellt problem, därför att den estetiska dimensionen ska man inte underskatta. Det verkar sen om för något och vill mena, jag är benägen att hålla med. Om inte annat så är det så att det lockar in människor till ett sammanhang på ett sätt som våra mer torra, teoretiska, abstrakta resonemang knappast gör, annat än för en väldigt liten och promillig befolkning som gillar den typen av grejer.

Så att... Vi är ett moraliskt högborg som söker efter en estetik, eventuellt, medan det finns andra estetiska ledande grupper. som inte har en stabil moralisk bas. Så det här är ett tredje sätt då att uttrycka de här distinktionerna och potentiella överlappningarna och kombinationerna. Jag vet inte om jag har gjort riktigt det inledande resonemanget rättvisa här men jag tycker i alla fall att det är en väldigt intressant analys som scenen från gör.

Boris

Jag tycker den bästa texten jag läst har bland annat varit så här Den här tycker jag var väldigt bra. Den är en sorterande text på många sätt bra. Ja, men jag tror man ska ännu mer poängtera det här att oavsett vad så är det extremt viktigt att undvika, jag tror faktiskt i mitt fall aktivt att undvika tanken på att den gemensamma estetik, det finns. Det är en förfärlig tanke på att jag vill inte dela estetik med någon. Knapp med mig själv ibland.

Martin

Är det där någon sorts ultra-individualistiskt perspektiv du har? Nej,

Boris

ja alltså, det finns ju en hel del... Jag saknar ett, fan svårt att uttrycka, men ett lager, ett skikt i... Xenafas resonemang. Det är dels de grundläggande moraliska ståndpunkterna. Men sen är det ju fråga om... Alltså, mellan dem och estetiken så ligger, menar jag, seder-sedvänjer-mentaliteter.

Och det är en annan sak. Därför att man, jag tror de flesta av människor, vill förflytta sig in och befinna sig i sammanhang där man har en gemensam syn med de andra i det sammanhanget på seder-sedvänjer och traditioner för att få peta sin näsan. innan eller efter maten och så vidare. Den vardagliga kulturen helt enkelt. Ovanpå detta kommer estetiken.

Martin

Det senaste hon kommer fram till är att libertarianismen inte är ämnad att ha en estetik, en libertariansk estetik. Därför att som bekant så är ju libertarianismen en enkel, en tunn, begränsad princip. Som det som filosofen Robert Nozick kallade för framework for utopi, ranverk för utopier.

På grund av de libertarianska principerna kan man bygga alla tänkbara olika typer av samhällen. Det är en av de verklighetlockande aspekterna av libertarianismen. Att vi åtminstone kan tänka oss en värld som låter tusen blommor blomma, många olika samhällen som lever parallellt med varandra. Därför säger senare ifrån att libertarianismen kan sägas ha varje tänkbar estetik.

Så att andra ideologier... Låter inte oss leva som vi vill, men vår drömvärld skulle tillåta de andra ideologierna att organisera sig på frivillig basis som de vill. Sedan följer en mängd intressanta resonemang, faktiskt jätteintressant, om hur vi kan tänka oss det här gränssnittet mellan Den Libertarianska rörelsen, eller som senare får man bli kallare den Libertarianska plattformen.

Han testar rörelsen, paraplyet och plattformen. Han är fan fastnad litegrann för plattformen, och det är för all del ett ord så gott som något. Och han är inne på att vi ska söka samarbeten och samstämmighet i de här moraliska frågorna.

Boris

Var med kan du uttrycka. För det där knöter sig dit för mig. Jag försöker se det framför mig. Det låter bra,

Martin

men vad innebär det i praktiken? till de nationella. Om jag får tillfälle ibland att säga några ord riktat till dem. Då säger jag så här att... Ni är på någorlunda bra spår i kulturella frågor och det är det som är det viktiga för er.

Men försök att förstå att ni inte har fattat ekonomi. Om ni inte har läst österrikiska ekonomisk teori och tagit till er en libertariask syn på ekonomi då har ni stora intellektuella problem. Så se till att ni skaffar er en rationell syn på ekonomi. Så kan ni behålla allt det andra, men byt ut den här ekonomiska komponenten och ta med er ett bygge.

Fortsätt fokusera på det som är viktigt för er. Ekonomi är det intressanta. Inte första rummet för er, men se ändå till att ni har en bra ekonomisk tur. På liknande sätt kan vi säga här med scen och font och vill till de här rörelserna att ni har en estetisk vision och vi som libertarianer anser att ni ska förverkliga den. Det är positivt om ni kan förverkliga. Men, gör det på det här moraliska fundamentet, nämligen frivilligheten, ett volontaristiskt moraliskt fundament.

Förverkliga er vision, men utan att tvinga någon att göra det. att medverka. Låt det vara på frivillig basis. På så sätt kan man få med folk på den här idén om den breda plattformen eller ramverket för tusen utopier. De kan säga att de vill ha ett rasrent nazistiskt samhälle, till exempel.

Eller att de vill ha ett kommunistiskt arbetarkollektiv. Jag är en djupekologisk hippie som vill leva i ett samhälle. Alla de här visionerna kan förverkligas på en libertariansk etisk grund. Så vårt mål ska inte vara att försöka förändra människors syn på kultur och människors visioner för vilken typ av samhälle de vill skapa. Utan vårt mål ska vara att påverka de medel som människor väljer och eftersträvar. Att säga att folk kan göra precis det de vill göra, men de ska göra det på en volontaristisk etisk bas.

Boris

Jag är med totalt på själva resonemanget och principerna när man förhåller sig till andra. Hur man vill se samhället uppbyggt. På något sätt antyder det sig att det här är ett praktiskt steg som jag inte kan få klart för mig. Ser du då eller ser någon från framför sig att man går ut som en ages eller är ljungare vad det är olika politiska saker som man gör? rörelser och förklara detta och få dem att agera enligt med detta.

Och då är man ju inne på en slags, även om man själv skyr tanken sedanifrån på organisationsbyggande, så det blir som en slags front han är ute efter, en organisation. Eller har jag missuppfattat den delen?

Martin

Jag tror att du missuppfattar hans tanke. Jag kan inte tala för Xenophon naturligtvis, men som jag tänker mig, och jag tycker det verkar som att jag och Xenophon, vi är ganska synkade i hur vi tänker. Han skriver så här att man, libertarianer som på ett personligt plan sympatiserar med en viss estetik, är kompatibla med en viss estetik.

Till exempel kanske en sån här... Vad är den kalla estetiken inledningsvis? Apropå allt högre, nazi-kitsch och fascist-chic. Vi har träffat försvarligt antal liberaler som gillar den stilen. Så det kanske är att de går runt med Hitler-jogend frisyr eller andra estetiska... Om man är lite i den läggningen, då kan man välja att närma sig Till exempel Alternativhögern, att umgås i sådana kretsar, delta på deras nätform och så vidare.

Och försöka sprida libertarianska idéer där. Inte försöka få dem att bli libertarianer i bemärkelsen att de ska börja hänga med, bubbla om ITC-institutet och skriva på libertarianska sajter och sånt där. Utan bara se till att de kan köra sitt projekt, men bara byta ut vissa komponenter. Ta den libertarianska ekonomiska teorin, för den är väldigt stark.

Ta den libertarianska volontaristiska etiken, för den är väldigt, väldigt stark och användbar. Jag kanske skulle tänka på det mer som ett entristiskt arbete i olika rörelser. Vissa av oss kan passa som entrister i till exempel den nationella rörelsen. Om vi har lite det, om vi gillar lite Hitler, Jogend, Frillan, grod, memer och vad det är för någonting.

Då kan vi ha ett entristiskt arbete i deras rörelse och försöka få dem att anamma en libertariansk ekonomi och etik. På samma sätt så kanske vi kan ha entrister i många andra rörelser. Jag själv till exempel, jag själv personligen, jag har ingen sån här alls någon estetisk förbläsch för det här med fascism och nazism och sådär. Jag tycker inte det är det minsta tilltalet tvärtom. Däremot så tycker jag det är väldigt modernistiskt och kollektivistiskt.

och pöbelaktigt, den typen av estetik. Det jag personlig gillar, det är mer en sån här en sån här anarcho-primitivistisk idé. Jag gillar ju sånt här som Gröna vågen, tillbaks till landet, självförsörjande jordbruk, perma-kultur, hippie-estetik. Det är sånt som jag personligen tycker är ganska nice. Så att kanske jag då skulle bli en trist i kanske någon så här ekologisk rörelse.

Jag kanske skulle gå ut till dem som driver såna här ekobyar och permakultur och sånt där och säga att hörni har ni sett att det ni håller på med här det är väldigt kompatibelt med den libertarianska visionen och ett libertarianskt decentraliserat samhälle skulle ge er mycket större frihet att driva era ekobyar och libertarianskt äganderätt. skulle kunna försvara era ekobyar mot försök från staten och storföretag och så vidare att reglera er och tvinga er att anpassa er.

Så på det här sättet skulle man kunna, för att då tala med gammal tråtte som du Boris, kan man tänka sig ett mångfacetterat entristiskt arbete i så många rörelser som möjligt beroende på individuella preferenser.

Boris

Seriöst, ni fattar till och med ja. Tack för att du öppnade en dödd dörr. Jag mötte dödd dörrfin i arvset. Då förstår jag plötsligt. Jag kunde inte ha skrivit att det ska vara en klassisk antristisk politik. Då hade jag sagt att självklart. Men jag kan se ett litet problem med detta. Det är kanske att ni i denna utmärkta text ändå... undervärderar estetikens styrka.

Därför kan man tänka sig att folk söker sig till nynazistiska nazisk-rörelser faktiskt med en speciellt personlighetstyp. De gillar kollektivism. Och då tror jag att man har ungefär så många gånger att gå in i AFA och försöka få dem att anamma någon libertariansk moral.

Jag tror det är jättesvårt. Men någon får gärna pröva. Men sen en annan sak, jag blev lite rädd när du sa att du försöker övertyga de som befinner sig i de kretsarna att skaffa sitt libertarianskt ekonomiskt fundament. För det innebär att de kommer börja studera ekonomi på riktigt. Och då kanske de slutar som Richard Spencer och börjar förola femårsplanerna och starkstat. Vi kanske ska hålla dem borta från ekonomi.

Martin

På vilket sätt skulle det följa att de studerar ekonomi?

Boris

Alltså, just på grund av det jag sa om att estetiken är så mycket mer än ett mode man har valt. Det speglar en personlighetstyp. Och om du tar en personlighetstyp som har en stark böjelse för kollektivistiska värderingar och han sitter där och ska läsa ekonomi, då tror jag risken är väldigt stor att han kanar bort mot det. Det ligger i den estetikens DNA.

Martin

Rätt intressant invändning tycker jag. Jag har en idé om hur libertarianismen kan spridas politiskt av politisk impact som jag brukar prata om då och då och som jag känner är väldigt kompatibel med det Sena Font och Will skriver här. Jag har ju ibland tidigare i Audiobubbla pratat om libertarianer i alla partier. Jag har också sagt att om man vill ha politisk påverkan och man vill verka inom det politiska systemet, gå inte att starta ett obskyrt litet miniparti.

Och framförallt för allt det som är politiskt påverkande. Allvarligare än att starta ett libertarianskt politiskt parti. Liberianismen passar bättre som ett idékomplex som har tentakler instuckna i olika ideologier och partier. Ren libertarianism är en för liten, marginell och obskyr tendens för att kunna vinna ett substantiellt antal röster.

Det är inte så att det ska finnas ett renodlat libertarianskt politiskt parti. De omständigheter då frihet och ideal faktiskt kan få spelrum, det är när de anammas av de etablerade politiska partierna som kan bli stora och inflytelserika för att de inte har en sån här obskyr, impopulär ideologi som libertarianismen. Ett lite provokativt exempel som jag har tagit på det, och det här är naturligtvis inte någon originell idé för mig, det är alla som har konstaterat det här långt tidigare, det är att de största liberala reformerna som har genomförts i Sverige under de senaste årtiondena genomfördes av det socialdemokratiska partiet.

Genom att hela planeten egentligen genomlevde en sorts högervåg från början av 80-talet och framåt. Dessutom Svenskt Näringsliv, eller som det hette på den tiden SAF, genomförde väldigt omfattande opinionsbildningsprojekt för att vrida tidssamlanden högre ut och avbryta den här socialistiska trenden som fanns från 70-talet och framåt.

Det här gjorde att det var socialdemokraterna som tog till sig det vi idag kallar nyliberala idéerna. Nyliberalism är ingen vidare från vårt perspektiv helt och hållet, men det finns då vissa inslag i en nyliberal socialdemokratisk politik som är långt mycket bättre än en vanlig socialdemokrati utan det nyliberala.

Det jag tycker låter mest fruktbart från ett politiskt perspektiv Om man nu vill vara partipolisen aktiv, bli socialdemokrat Bli medlem i Socialdemokratiska partiet och försöka orsaka ännu en sån här krig en ny liberal våg inom socialdemokratin eller gå in i Moderaterna försöka vrida Moderaterna tillbaks till ett gammeldags liberal-konservativt parti eller gå med i Sverigedemokraterna för det är ett parti som kommer ha väldigt mycket inflytande framöver och försöka liberalisera Sverigedemokraterna.

Jag tror att det är väldigt dåligt för oss att isolera oss på det sättet så att vi ska ha våra egna små organisationer som ska vara renläriga och så vidare utan det är bättre om vi som grupp, som nätverk finns överallt och även på ställen som kanske är otippade. För att inom det socialdemokratiska partiet och inom kanske den nationella rörelsen det kanske är där vi behövs som mest.

Boris

Mm, det där var... Det var ett väldigt uppiggande tankegångar när jag till slut förstod dem. Men som gammal antrist har jag en praktisk fråga då, innan jag ger mig in i något parti. Nej, det kommer jag aldrig att göra. Men antrismen kännetecknas i min gamla värld av att du liksom smyger lite grann med vem du egentligen är och vad du står för.

Det är väl inte det du har senast fått tänka dig. Det är väl ändå att man står upp och... Gör lite mer än Hanif Bali nästan. Säga att jag står för det här. Att man liksom är öppet. Även om du går in i unga öarna och börjar jobba dig upp. Till att sitta i samma bord som Punkadannen då. Så står du för att du är libertarian. Eller ska man smyga?

Martin

Du kan det bättre än jag, men som jag har lärt mig i alla fall så finns det olika typer av entrism. En sådan distinktion är dels normal entrism, kan man säga en standard entrism, det som Marx och Engels ägnade sig åt på sin tid, det som Trotsky förespråkade. Det är en sorts öppen infiltration, att man går in till exempel i en socialdemokratisk parti, som argumenterar för en ortodox-marxistisk revolutionär agenda.

För det är där arbetarna finns. Men du har också ett revolutionärt program, eller ett övergångsprogram, rotat i revolutionära principer. Och så har ju många trotskister arbetat. Å andra sidan finns det som jag har hört kallats med namn för djupentrism, som handlar om att hålla sina verkliga uppfattningar hemliga. Först brukar man ta sig upp på terarkierna och vinna makt, och sen ska man implementera sina hemliga idéer.

Jag ser många problem med djupentrism, både teoretiskt och praktiskt. Jag kan nog berätta det här i RadioBubblen tidigare, men det finns envisa rykten om att Det var två trotskistiska djupentrister som tog sig enda in i riksdagen och blev mångåriga riksledamöter, båda två. Jag tror att en av dem sitter eventuellt fortfarande i riksdagen, jag är inte helt säker.

Problemet var att de längs vägen tappade kontakten med sina moderorganisationer. De trotskistiska sektorn som de kom ifrån splittrades och försvann. Eftersom de var ute undercover som hemliga agenter så tappade de kontakten. Då blev de ändå bara vanliga socialriksdagsledamöter trots att tanken var att de skulle infiltrera trotskistiska organisationens vägnar.

Så det blev väldigt vanskligt med djupdjup. Man måste vara öppen med sina ståndpunkter och vilket program man har, för annars kan man inte vinna ett mandat för den politiken. Oavsett om vi pratar om att påverka nationell policy eller om det handlar om mer lokala strävanden i ett parti till exempel. Jag skulle i alla fall förespråka en sorts klassisk öppen entrism.

Låter klokt. Här på. Jag skulle vilja göra en liten ramdadmärkning bara angående Hans Hermann Hoppe. För att Senefond Tokvill ger en känga till Hans Hermann Hoppe. Och det är förstås okej, han säger att han svär i kyrkan. Det är inget problem att svär i kyrkan, han är i Hoppes kyrkan. Men jag känner att Senefond faktiskt missförstår Hoppes resonemang. Han ger en ganska ytlig referat. För han menar på att även Hoppe är en sån person som säger att just min syn, på kultur.

Min syn på familjevärderingar, naturliga hierarkier och så vidare är den som är mest kompatibel med libertarianismen. Det är vad vi kallar en tjock libertarianism. Det är inte bara de här simplistiska grundprincipen om att staten ska ha minimal roll, utan det är också ett paket eller en vision som inkluderar andra idéer om att vi också ska ha ett konservativt samhälle.

Jag vill bara påpeka att när Hoppe och andra reaktionära högerlibertarianer lägger fram de här resonemangen, så är det inte ett godtyckligt utpekande av de egna, de personliga värderingarna och säger, just mina personliga värderingar passar bäst med liberalismen för att det är mina värderingar.

Hoppe och andra har ju väldigt sofistikerade, teoretiska resonemang för att förklara varför till exempel en kosmopolitisk, hedonistisk livsstil av ekonomiska och tekniska skäl är inkompatibel med ett fritt samhälle eller en naturlig ordning, medan konsumtionella regleringar är höggradigt kompatibla med en libertariansk ordning.

Jag skulle påpeka att många av de som förespråkar en sådan linje är inte superreaktionära på ett personligt plan. Jag själv till exempel som förespråkar en sådan uppfattning. Jag är inte, jag skulle tänka mig själv som progressiv på ett personligt plan, men jag är inte superultra reaktionär.

Det mesta verkar tyda på att Hans Hermann Hoppe själv till exempel som person är inte en nattsdonden, reaktionär person. Utan en ganska normal, samtida, sekulär person med ganska normala värderingar. Men det finns argument för det. Tack för det här! Jag ska försöka inte dra ut på det här, men bara för att nämna helt kort så kanske vi kan plocka upp det så småningom.

Om man tar till exempel den här frågan om droger som Senefond tar upp, att vi också kan bilda allianser med, som han säger, hippierörelsens pårökta subkultur. Folk som gillar libertarianismen är därför att libertarianismen har en tillåtande syn på droger och avvikande beteenden. Eventuellt ska vi också bedriva en trism. I de kretsarna, kanske om det finns någon libertarian som har sådana här rastaflätor, pösiga kläder och bilder på cannabislöv, kanske man då kan gå till cannabisentusiasterna och försöka övertyga dem.

Drogenvändning är någonting som möjliggörs i dagens samhälle i hög utsträckning av att man kan använda sig av det. De långsiktiga kostnaderna externaliseras på andra personer. Om det inte längre var möjligt att externalisera kostnaderna för droganvändningen på andra så skulle frekvensen av droganvändning minska. Om du var tvungen att själv betala priset, ta konsekvenserna själv av ditt droganvändning så skulle du inte ha råd att använda droger som du har idag.

Det kan vara till exempel sjukvårdskostnader. I en naturlig ordning, en libertariansk ordning, där skulle förmodligen din försäkringspremie som du betalar variera beroende på dina hälsorelaterade vanor. Till exempel, om du kan prestera ett rent drågtest visat undertag i droger, då kanske du får betala en lägre försäkringspremie.

Många kommer att göra det. De som inte kan prestera ett rent drågtest, det är inte så att det är så att det är så. De skulle behöva betala mycket mer för då vet försäkringsbolagen att statistiskt sett så kommer den här personen att kosta mycket mer pengar för oss. Det är även andra saker som till exempel att vara ensamstående föräldrar som uppfostrar barn. Det är någonting som underlättas idag av staten genom till exempel bidragssystem, barnbidrag, bostadsbidrag, även andra system som alltså subventionerar den här typen av splittrade familjer.

I ett libertarianskt samhälle så skulle det vara så att till exempel vara ensamstående förälder eller för den delen att ägna sig åt allmänt sexuellt promiscuöst beteende. Det skulle också vara någonting som folk skulle behöva ta kostnaderna av själva. Man skulle inte kunna bilda familj, man skulle inte kunna skaffa barn, om man inte har den ekonomiska möjligheten att försörja barnen.

Det finns ingen stat som kommer att ta över ansvaret om man själv inte är klar. Det finns inget barnbidrag, det finns inga bostadsbidrag. Du får snällt vänta med att skaffa och bilda familj innan du har råd med det. Så här är det på punkt efter punkt efter punkt att den här progressiva kosmopolitiska hedonistiska... Den är inte neutral på det sättet. Den har en massa implicita kostnader som hela tiden externaliseras.

Om vi tvingar människor att bära kostnaderna av sina beteenden själva så kommer till exempel droganvändning, promiskuitet och så vidare att bli mycket mer kostsamma och därför bli mer ovanliga. Så i mina ögon är det här ett ganska tungt ekonomiskt, teoretiskt resonemang. Där känner jag att Hans Hermann Hoppe har verkligen på fötterna folk som resonerar som han.

Det är inte en godtycklig association som jag håller med och ser från och med att det är. När till exempel nyliberaler säger att vår kosmopolitiska livsstil, västeuropeisk medelklass på tidiga 00-talet, att vi är den ultimata modellen för hur en kultur ska se ut.

Det har nog mer att göra med personlig bias. Men det finns betydligt mer substans bakom den hoppianska positionen att kulturell konservatism och libertariansk ekonomisk ordning hänger ihop med varandra.

Boris

Mycket bra. Jag är såld.

Martin

Ja, nu blir det jättelångt inlägg som vanligt när Zenophon triggar oss.