Martin

Daniel Thilén, debattörer som Martin Borgs, skulle göra mer nytta om de uttryckte de mer radikalt liberala uppfattningar som de förmodligen har innerst inne, samt ledde sina stora följarskaror bort från det partipolitiska träsket. Daniel Thilén har skrivit det här inlägget på vår sajt frihetligt.se för att uttrycka en tankegång som Definitivt har föresvävat mig, och som jag tror är väldigt vanligt återkommande, bland oss som är libertarianer, lite mer radikala, kan man säga, på det allmänna politiska samtalets utkant.

Vi är inte fullständigt isolerade. Vi har en del personer som är mer mainstream som är inne i värmen, som är relativt närstående till oss, åsiktsmässigt. Någon som ser våra förhållanden. Våra vänner och ett exempel på det är till exempel Martin Boris. Som förstås som huvudsakligt exempel i den här artikeln. Han nämner också Rebecka Weidmoer-Well och Hanif Bali.

Man skulle kunna göra en lista längre på folk som befinner sig i mainstream och som har... Hanif till exempel, han var ju gäst i Radio Bubbla en gång i uttiden. Han är nog libertarian han också. Han skulle vilja ha ett skatteuttryck på 5-10% egentligen men just nu jobbar han i Moderatpartiet. Martin Borgs är samma sak. Jag har alltid uppfattat honom som väldigt libertariansk i sina uppfattningar. Men som Daniel påpekar, när Martin Borgs verkar som opinionsbildare så tar han sällan eller aldrig ställning för någonting som egentligen är radikalt.

Han rör sig alltid inom... väl inom ramarna för en sorts åsiktskorridor. Så att till exempel nu då så, det är det som Daniel har gått igång lite på när han skrev artikeln, att Martin Borgs har dragit igång en ny kampanj som handlar om ett nytt skattekontrakt, som han uttrycker det. Som är en idé om att sätta upp någon sorts ramidéer för hur beskattning ska ske, hur skattetaget ska göras.

Men det finns ingen principiell kritik. mot skatteuttag som sådan, eller skattefinansiering. Det är en väldigt marginalistisk, partiell kritik. Det här tycker Daniel är frustrerande, för han känner på sig att Martin Borgs är egentligen libertarian. Precis som vi är. Men han är försiktig, feg, eller för pragmatisk.

Om man är i den rollen så tänker man säkert att det är strategiskt smart, för på det sättet får jag vara kvar i finrummen, jag får vara kolumnist i de stora tidningarna, de kommer recensera mina filmer som jag gör och så vidare. Jag kommer inte bli helt osynliggjord i debatten, så på det sättet kommer jag fortfarande ha inflytande. Men Daniel menar på att det är förmodligen inte så. Utan de här människorna...