Martin

Nicodemus Ung, i Socialingenjörerna Sverige används demokratin för att disciplinera medborgarna. Vänsterradikala idéer har under 1900-talet genomgått förvandling från oppositionellt tankegods till den av staten påbjuden världsbild. Nikodemus Ung, enligt min mening en av Sveriges absolut främsta, viktigaste och mest läsvärda offentliga intellektuella, har blivit med blogg ännu en gång.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Det känns som att Nikodemus har haft tio olika bloggar. Han startar upp dem och sen så lägger han ner dem och startar upp en ny blogg och så vidare. Det är ganska intressant i väggångssätt jämfört med många andra som... som kör på en och samma blogg och bygger upp ett och samma varumärke i fem års tid, tio års tid, femton års tid. Nicodemus, han är väldigt annorlunda. Han skriver lite texter som ska finnas kvar för alltid.

Ryktet säger att han också skriver böcker som aldrig ges ut, utan som han bara skriver för sin egen skull. Därför är det ett särskilt stort privilegium, känner jag. när han startar upp en blogg igen och skriver de här texterna, för man vet aldrig hur länge det varar och hur länge man får läsa de här texterna. Det här är en jätteintressant text som heter Socialingenjörerna Sverige, som är en beskrivning kan man säga av hur vänstern och ett progressivt idearv har utvecklats i Sverige från att vara just en sorts oppositionell, radikal idé.

Han börjar med makarna Mydal och kris i befolkningssvågen. Deras berömda bok som myrdå var, jag vet inte om man kan säga att den var oppositionell riktigt, men det var i alla fall idéer som var radikala. Och hur som helst hade de inte implementerats i full skala. Medan nu så lever vi i makarna Myrdals Sverige kan man säga.

Och ett förlåtet Sverige som är format av deras ännu mer radikala efterföljare. Det är en begärt kontrast till det som man för. För ett århundrade sen tänkte jag på som framstående vänsterprofiler, till exempel August Strindberg, Knut Rixell, Karl Staaf, Hjalmar Branting, Ellen Kay och andra som räknas upp här.

Det är en fantastisk degenerering. Jag har hittat du och Olof, du pratar om ganska mycket hur vänstern har degenererat under de senaste hundra åren. Här kommer då via Joakim Isrell och RFSL, eller, RFSL är inte helt under här, men gayrörelsens flörtande med pedofili på 70-talet, den här accelererande urspårningen som gör att vi nu till slut lever i en postliberal, postmodern, där man inte ens kan känna igen vänstern.