Martin

George Friedman. Östeuropeska länder ser Turkiet snarare än Ryssland som växande hot. Alliansen som sträcker sig från Baltikum till Balkan kan söka hindra migrantströmmar och motverka turkiska försök att expandera västerut. George Friedman har varit i Europa i några veckor. Blivit inspirerad att prata med människor.

Han har varit i Varsava och Budapest och haft känslospröten ute. Hans veckobrev som handlar om skiftande inställningar till geopolitik i Östeuropa. Grundtesen är att historiskt sett har Ryssland alltid varit det stora hotet för alla länder i Östeuropa.

Det är välkänt vilket ryskt ok de har varit under långa tider. Men det här är inte lika aktuellt som förr i tiden, för nu finns andra hot, andra strategiska konfliktlinjer. För det är i form av att Turkiet håller på att träda fram i en ny roll.

Man kan säga att Turkiets geopolitiska slummer som har pågått sedan 2000-talet, som början av 1900-talet, som första världskriget kan man säga. Den håller på att gå mot sitt slut. Under Erdogan så är det tydligt att Turkiet nu vill återupprätta det som en gång fanns. Det fanns ett imperium där, det kallas för det ottomanska.

Nu kommer det kallas för något annat, men det är i grund och botten samma fenomen. Som Georg Fridman påpekar, har påpekats många gånger tidigare. så gäller precis samma geopolitiska förutsättningar. Det vill säga att det finns bara fyra länder i Mellanöstern som har tillräcklig styrka och inflytande för att både konsolidera sig själva och projicera makt utanför sina egna gränser.

De fyra länderna är Turkiet, Israel, Saudiarabien och Iran. Av olika skäl kan tre av de här i praktiken inte göra så mycket. Israel är väldigt små. De har inte så stor möjlighet att producera makt utanför sin egen sfär. Iran har väldigt mycket geografiska handikapp, inte minst i form av stora bergskedjor som klipper av dem fysiskt från att expandera västerut.