Transkribering
Unga britter som växte upp under Thatchers mer höger och auktoritära än tidigare generationer
Martin
Unga britter som växte upp under Thatchers regeringsår, mer höger- och auktoritära än tidigare generationer. Konservativa attityder bekräftades och förstärktes under Blair. Det här måste jag säga är en fråga som intresserar mig väldigt mycket. För att vi på Bubbla, vi tenderar ju att lyfta blicken från det dagsaktuella. Vi pratar sällan om senaste käblet mellan olika sossar i den svenska regeringen.
Vi pratar inte så mycket om policyförändringar som man gör kanske på Timbro. Där är de väldigt upptagna med att skriva små förslag och de lägger fram dem på seminarier i riksdagen Över masskarlighet, över masskarlighet. rullar tillbaka staten en nanometer i taget. Inget ont om den verksamheten man kan jobba på många fronter, men vi tenderar att ta ett längre perspektiv och fundera på hur kan vi åstadkomma förändring, dels mer konkret i vår egna liv, istället för de här stora, abstrakta samhälleligentiteterna, men också på lång sikt.
Hur kan vi faktiskt vinna på lång sikt? Det kanske inte spelar någon roll om vi kommer en nanometer framåt här och där i Sveriges riksdag, om vi inte kommer någon vart på årtionden sikt. Därför tycker jag det är intressant att se en sådan här studie, oavsett det politiska perspektivet, även om den här studien hade berättat om en vänstervåg snarare än en högervåg, så hade det varit lika intressant.
För det som man tror har hänt här, det är att under de år som Margaret Thatcher var ledare för Storbritannien, så växte det upp en generation, de som då blev kanske... politiska medlemmar, samhällsmedvetna och de var ganska unga då. De påverkades av en annan stämning i samhället än den som hade rådit under föregående årtionden.
Om vi ska titta tillbaka lite på historien, det här kan nog du bättre än jag Boris, men efter andra världskriget i Storbritannien så såg man en tämligen enorm vänstervåg. Staten hade expanderat väldigt mycket med kriget och efter kriget så såg man en tämligen enorm vänstervåg. så behöll man väldigt mycket av krigsekonomin i Storbritannien, precis som i andra länder.
Det vill säga att man behöll väldigt mycket centralstyrning om ekonomin som hade införts med förvändning av Klara kriget. Men istället använde man den till andra syften. Man byggde också upp en enorm välförstat. Det är till exempel välkänt hur mycket man satsade i Storbritannien på National Health Service, deras stora statliga sjukvårdssystem, som är väldigt omhullat av många britter.
Det är en sån här grej som de verkligen är. neurotiskt fästa vid, samtidigt som det fungerar väldigt dåligt jämfört med andra utvecklade länder. Fram mot 70-talet så hade den här utvecklingen i Storbritannien gått så långt att det fanns en rejäl risk att Storbritannien skulle bli ett socialistiskt land. Det liknar lite grann situationer i Sverige på 70-talet.
och så småningom hade vi till exempel löntagarfonderna. Löntagarfonderna som var på väg att genomföra en socialisering av hela ekonomin. Och till och med Folkpartiet la fram ett eget löntagarfondförslag, en egen variation av löntagarfonderna. Och då har det gått ganska långt i termer av vänstervåg. I Storbritannien hade det också gått väldigt långt och man hade mycket oroligheter.
Även fysiska stidigheter i samband med arbetsmarknadskonflikter under 70-talet. Och i det här läget så skedde en omsvängning. Som jag alltid brukar påpeka i Råd i Bullen och sånt där. Man säger att Margaret Thatcher var vändpunkten. Men det fanns ju också något som gjorde att Margaret Thatcher blev premiärminister. Det kan ju per definition inte varit de saker som hon gjorde som premiärminister enbart, utan det måste finnas någon skäl till att hon kunde bli premiärminister.
Men hur det nu är med det så innebar Margaret Thatcher en vändpunkt, och hon började också styra upp en del av de här problemen. Till exempel, man brukar säga att Margaret Thatcher krossade fackföreningarna. Det är inte en särskilt objektiv beskrivning, men hon satte hårt mot hårt mot de tendenser i Storbritannien som ville gå i en socialistisk riktning. Landet tog en mer normal kurs, skulle jag kanske tänka på det som.
Från ett vänsterperspektiv kan man säga att landet gjorde en fruktansvärd höger jir och blev liksom även en konservativ mardröm. Hur det är närmed det, så visar den här studien som jag tycker är intressant att de som växte upp under tvärtyreran, de fick verkligen annorlunda attityder. Man kan tydligt se det i enkätundersökningar och sånt där, när man jämför dem. med de generationer som växte upp tidigare, alltså vars ungdomliga medlemmar formades under 50, 60 och 70-talet.
Och dessutom kan man se att... under 90-talet. Efter Thatcher kom John Major, om jag minns rätt, ytterligare en Tory-ledning. Så småningom kom Tony Blair, mot mitten av 90-talet. Han kom till makten tack vare sitt program som han kallade för New Labour. Och New Labour anklagade sig ofta i vänsterkretsar, för det var inte riktigt vänsterpolitik.
Det var ett urvattnat och... I själva verket så var Tony Blair en högerman. Och här kan man se under undersökningen att det faktiskt verkar vara så, därför att de här högerattityderna som växte fram i unga människor under färsiga åren, de förstärktes under Blair-åren. Samma unga människor och de unga som kom efter dem, blev ännu mer konservativa under Blair.
Och sen dess har vi naturligtvis haft Vi fortsätter lite på den banan, nu har vi haft en väldigt stark torr regering under David Cameron och under Theresa May och så vidare. Så nu tänkte jag fråga dig Boris om min analys är rimlig till att börja med, att det verkligen har varit en sorts högervåg i Storbritannien i mer än 30 år nu?
Boris
Alltså det är intressant därför att du fångar mig just. Just i en period när jag håller på att omvärdera Tärtsjälv en gång till. Jag tror det är tredje gången nu, det var väl lite jobbigt det här. Min senaste period var en lång period när jag faktiskt försvarade Tärtsjälv i vänster och sa att det här var ett genombrott, alltså fackföreningen var reaktionära därför att de håller fast vid det gamla och så vidare.
och att de dessutom drev på för att bygga upp en ännu större stat än man började bygga upp efter andra världskriget och Leibersleger. Och att Thatcher faktiskt var en murbräcka där, även om jag hade svårt även den perioden för vissa av hennes saker, att hon gillade starka staten, framförallt våldsapparaten. Var inte främmande för väldigt obehagliga metoder där.
Medan... Jag började fundera på vad hon gjorde med England. Man ser att hon bröt fackföreningens makt. Men tittar vi idag på England så bröt hon inte fackföreningens makt. Jag tror, mitt inne i en process här, att vi lurades av det här att hon krossade gruvarbetarfacket anförda av Scargill.
Men vi ska komma ihåg att det som skapade de stora konflikterna när hon inledde i kriget mot fackföreningarna det var ju den offentliga sektorn, framförallt starka fackföreningar, som drev mycket märkliga krav och fick allting att stå stilla. De orörde hon, hon mosade gröget om facket, vissa industrifack, engelska handarbetarfacket och så vidare i Liverpool.
De striderna vann hon. Men hon vann inga strider mot facken i offentlig sektor. Och det är viktigt att komma ihåg, därför att på något sätt så tror jag att vi förlorade. Och vi ska också komma ihåg att hon var ju också en antitraditionalist, i och med att hon förraktade ju faktiskt. Hon ansåg ju att den engelska fackföreningsrörelsen Labour, att det fanns en felaktig borgfred mellan dem och Det stora del av den engelska borgarklassen som då hade växt samman med landdadet kan man nästan säga.
Och att man hade upprättat en slags borgfred för att bevara traditioner. Att det fanns något väldigt brittiskt med att båda parter respekterar varandras intressen. Och när hon krossar de gamla facken så krossar hon faktiskt också något som efterhand har kommit att... Men där kastar man väl ändå ut barnet med badvattnet. Och det är de välfungerande engelska små industrisamhällena och även de stora stadsdelarna i stora städer som var arbetarklassstadsdelar som var välfungerande sociala grejer.
Allt det där försvann under Tertialismen. Istället har vi fått det här. Inte en väl fungerande ekonomi utan jävligt många fler bidragstagare. Så jag tror inte att det är, som sagt jag tror, jag grubblar fortfarande. Jag undrar om Terzer egentligen åstadkom så mycket gott att jag själv inte har låtit mig luras av det här att hon har angrepp vissa felaktiga uppfattningar. hos arbetarrörelsen,
Martin
men att så mycket blev egentligen inte förändrat tyvärr. Oftast jämför man Margaret Thatcher med Ronald Reagan. Där kan man ha en liknande diskussion. Reagan framhålls ibland som en sorts frihetshjälte. Även på libertarianska kretsar säger man att det var bättre på Reagantiden.
Tänk om vi kunde ha lite mer av den här Reagan-andan. Men om man tittar på vad han faktiskt gjorde så var han naturligtvis aggressiv och interventionistisk utrikespolitisk. Kross och svett i mionen och hela det narrativet som finns kring Reagan. Men det var också så. Vi är inte så förvånade egentligen, men man kan börja påpeka bland såna här mer mainstream, conservative människor att staten expanderade under Reagan.
Staten var större när han slutade som president än när han började, trots allt hans prat om att där staten expanderar minskar friheten och allt det där. Och att staten är inte lösningen på våra problem, staten är problemet. Trots allt det här pratet. så talar kalla fakta för att det gick i en annan riktning.
Men ändå så finns det någonting som jag tycker är svårt att komma runt, som är väldigt starkt positivt, nästan entydigt positivt, med Reagan och Thatcher och några liknande personer. Det är deras kulturella impact. Det kanske bara är det faktum att de var så annorlunda, på ett kulturellt plan så annorlunda och retoriskt så oppositionella till en tidsanda eller en ordning som hade varit tidigare.
Jag kan tänka att kanske ibland spelar det inte så mycket stor roll vad folk gör politiskt. För att någonstans går politiken, statens utveckling, går alltid i den ena och samma riktning. Åsett vilka ambitioner politikerna har så går det i den förutbestämda riktningen. Det vill säga att staten hela tiden expanderar. Sakta men säkert. Ibland så expanderar staten väldigt mycket. Men oftast expanderar den bara lite i taget.
Och sen någon gång varje århundrade så kollapsar staten. och blir mycket mindre och sen börjar det växa igen. Varje mandatperiod växer den lite grann, ibland växer den jättemycket, oftast växer den bara lite grann. Det är alltid samma mönster va? Men däremot så finns det kulturella skiften som inte verkar följa samma mönster. Utan, även om vi kan rulla tillbaka staten, Eller till exempel rulla tillbaka fackets makt på ett meningsfullt sätt.
Så verkar vi kunna åstadkomma kulturell skillnad och få en Thatcher-generation och en Reagan-generation. Och kanske nu. Vi är några som hoppas på en Trump-generation som kan ta sin början i USA nu.
Boris
Det där är en intressant tanke. Den finns ständigt närvarande hos mig. Ibland när jag ställer sig inför det här att folk citerar Reagan eller Thatcher som då sa en del kloka saker så får jag väldigt ofta lust att gå ut i en lång utläggning om vad de egentligen gjorde och att deras praktik väldigt ofta var faktiskt rakt motsatt mot de här bra slagkraftiga citaten.
Och ganska ofta har jag tandförtungande därför att... Man är inne i alla diskussioner och dessutom som ni säger, det är ett kulturellt skifte. Det får folk att tänka på annorlunda sätt. Det är ungefär som du säger med Trump att om folk tar till sig det här att vi ska inte lägga oss i och försöka styra andra länder hur de ska leva och vara. Så är det bra om folk anammar den tankegången, även om sedan Trump gör helt andra saker.
Det finns något... Jag tror det är värt att borra i Storbritanniens historie under 1900-talet och se på de här skiftena och vad som egentligen hände. Jag tror faktiskt att mycket av Brexit-revolten kommer sig jävligt mycket av.
Alltså att det inte är så mycket Thatchers och Blash förtjänst på något sätt. utan att det är väldigt mycket en till slut en traditionell, en traditionalistisk revolt helt enkelt mot utvecklingen under Thatcher och Blair. Man har sett engelsk landsbygd, engelska småstäder, till och med engelska stora städer förfalla, kulturtraditioner försvinna och man revolterar helt enkelt.
Man tar EU som någonting som har bidragit detta villbara bort och samtidigt tillbaka. Jag tror jag kommer att sluta med ett... Att Prince Charles kommer att bli den stora ideologen på de brittiska öarna.
Martin
Boris
Martin
Men han är någon sorts ärkreaktionär, ärke-vänster-miljö-mupp?
Boris
Ja, alltså jag har själv angripit honom för detta. Men frågan är om han inte är... Jag har lite svårt för honom på grund av att han är personlig elever. Samtidigt säger han ju faktiskt kloka saker om brittisk arkitektur och om hur ett jordbruk ska skötas. Till exempel, och hur man ska leva så att man själv inte kanske har lyft upp till det riktigt. Vilket gör att jag tror att han kommer nog att få en renaissance som publikfigur i Storbritannien.