Valresultatet blir nästan exakt detsamma som sist och Martin misstänker att det är förprogrammerat hos valmyndigheten. Moderaterna äter som alltid upp sin samarbetspartner, medan Boris ser den importerade valboskapen ta över de partier som importerade den. Den valkampanj som avgjorde saken fördes på arabiska och somaliska.
Kommentarerna på förra avsnittet fortsätter rulla in och vi betar av dem i tur och ordning. Martin menar att adelns genetiska sparkapital står kvar, eftersom det avgörande är vem adeln gift sig med. Boris ser inga skapande adelssläkter kvar. Boomers är inget genetiskt block, till skillnad från kvinnor, och Boris vill dra in rösträtten för alla kön.
Boris misstänker att Habsburgs familjeprojekt främst gäller den egna äktenskapsmarknaden. Martin påpekar att varje dynasti burits av ett nätverk av familjer och att ambitionen bör vara prosaisk: håll ihop släkten och låt egendomen stanna kvar. Den som drömmer om att bli renässansmänniska bör hellre ta striden om sommarstugan.
Martin påpekar att hondjur har motstridiga biologiska program och ett absolut förbud mot infanticid är en historisk anomali införd av kristendomen. Boris menar att ett samhälle som skickar in folk i föräldraskap utan regelverk kommer att få fler barnamord.
En lyssnare undrar vilka förpliktelser en utflyttad svensk har mot värdbefolkningen. Boris ser en enda: att inte ligga någon till last. Martin har bott tio år utomlands utan att lära sig språken och säger att han står inför likartade utmaningar efter flytten hem till Sverige.
Boris förklarar att man ska köra på med kroppen fram till femtio och därefter förhandla med den. Han hyllar sommarens upptäckt fasciamassage, som fick en axel med inklämd nerv att fungera igen efter tre behandlingar sedan vården lovat två års väntan. Martin berättar om vägen bort från karnivorkosten mot Ray Peat.
Martin ser ofta rävar, harar, rådjur och älg, men vill inte äta något av djuren och vildsvin ska bara förintas. Boris berättar om grävlingen Ture i skärgården, med 30 000 följare på Instagram och dokumenterat berusat uppträdande.
Boris invänder att det snarare handlar om floran i tarmarna, och att han själv blir korkad de perioder kroppen lyder perfekt. Vi frågar oss om man ens vill ha kontroll över sin själ, och Martin konstaterar att den upplyste munkens själ stannar av och blir tyst och liten. Boris menar att vissa dörrar ska hållas stängda.
Det går tyvärr väldigt dåligt med coronaviruset, konstaterar Martin, eftersom det fortfarande finns en massa boomers kvar. Boris påpekar att viruset togs fram i gerontokratier och rimligen borde ha riktats mot de unga. Vi noterar att fotbollsspelarna som faller döda på planen saknar reserver, och Martin anar en nördarnas revansch.
Martin återvänder till konspirationsteorin att Odysséen och Iliaden ursprungligen är berättelser från norden och fastnar vid ösiffran. Precis som de blå zonernas höga åldrar mäter dålig folkbokföring reder vi ut varifrån den kommer, och Boris förklarar hur efterkrigsbidragen gav Okinawa sina metusalemar. Han ser samma patetiska drag som hos Olof Rudbeck.
Martin har lovat sin son att högläsa Arnböckerna. Boris varnar för de partier där muslimerna lyfter västgötaslätten ur sin efterblivenhet under Arns överinseende och rekommenderar hellre Per Stigman-novellerna från Rekordmagasinet.
Martin skiljer på rörelsen, som alltid varit obskyr, och idéerna, som alltid varit inflytelserika. Vi ifrågasätter värdet av att nå ut till unga människor och Martin berättar om hur han över åren påskyndat nedgången i antalet lyssnare.
Trots sina idoga försök att undvika nyheter har Martin hört talas om att Israel har startat ännu ett krig i Mellanöstern. Radiopratarna konstaterar att det hela har fortlöpt på exakt det sätt vi förutspådde ett par månader innan kriget utbröt.
Vi pratar om två nya politiska ledargestalter inom den brittiska politiken, Andy Burnham som tagit över Labourpartiet och Rupert Lowe som går från klarhet till klarhet med Restore Britain. Boris har positiva ord om Burnham och befarar att Lowe inte kommer att gå hem i stugorna.
Boris berättar om en ny favorit från den tyska politiska scenen och vi diskuterar AfD:s framgångar och hur det tyska etablissemanget hårdnackat vägrar bryta brandväggen på det sätt som skett i Sverige.
Vi inleder vår diskussion om The Lost Generation, en omdiskuterad artikel av Jacob Savage, med en sammanfattning och inledande kritik, samt kommentarer om den debatt den orsakade.
Med avstamp i kommentarer från Bronze Age Pervert diskuterar vi hur unga vita män utmålas som offer, vilket varken är nytt eller önskvärt. Vägen framåt är att manifestera styrka och exploatera fiendens svaghet.
Martin uttrycker munterhet och optimism inför att så många institutioner förstör för sig själva genom att göra sig av med vita män. Detta öppnar upp fantastiska möjligheter för alla som vill bygga nya institutioner.