Button-svg Transkribering

Kulturen har stått still sedan 1990-talet

Martin

Idag tänkte jag att vi ska prata om en sak som jag har tänkt upp tagit upp den I radion I flera års tid. Det är en observation som har gjorts av ganska många tror jag och den har formulerats på olika sätt. Och jag tycker att det är en av de mest intressanta observationerna om vår tid. Och den blir lite mindre intressant för att det pratas så lite om den.

Jag jag började tänka på det här 1:a gången efter att Tyler Kowen nämnde det I hans podcast. Och jag har inte kunnat släppa det sedan dess. Dessa har jag börjat se det överallt. Sen var det nån på BBS:en som önskade sig ett inslag om nästan exakt det här ämnet. Och då kände jag direkt att det det var taget. Jag letade efter det här inlägget tidigare idag, för jag hittade det inte. Så jag ber om ursäkt och jag tror att det var I nån av här trådarna där jag ber om förslag på vad vi kan prata om I radion. Men jag ska försöka omformulera saken I min egna termer, inspirerat av hur Tyler Kowen beskrev det för den här ett massa år sen.

Om du ser 2 filmscener, en film från nittonhundrafemtiotalet och en film från nittonhundrasjuttiotalet, då kan du se på en sekund vilken som är vilken. Det vill säga du ser direkt på karaktärernas kläder, på möblerna I rummet där de är och så vidare, vad som är vad. Femtiotalet och sjuttiotalet såg totalt olika ut.

Sextiotalet och åttiotalet såg också totalt annorlunda ut. Men nittiotalet och 20 tiotalet såg nästan precis likadana ut. Så att om du ser en film från 0 0 talet och en från 20 talet så är det inte alls uppenbart med ett ögonkast vilket årtionde den kommer ifrån.

Det handlar inte bara om film. Men för att riffa på den här idén om film och I en snabb illustration så tog jag fram en liten lista med filmer från 26. Det vill säga filmer som är exakt 20 år gamla I år. Och när när ni hör mig läsa upp de här titlarna så kan ni fundera på om de här filmerna känns estetiskt daterade.

Kan man se med ett ögonkast att de här filmerna, de kommer från en annan era? Till exempel för att skådisarna har kläder på sig som han aldrig skulle på sig idag och så vidare, eller frisyrer. Så här är några filmer. The Departeed Blood diamond, Inside Man, The Queen med Helen Mirren, Da Vinci-koden med Tom Hanks, Snakes och Naplain.

Och några actionrullar. Kasino Royal. Det var den 1:a Bond-filmen med Daniel Crag. Mission Impossible 3 och The Fast and The Furios Tokyo Drift. Det var bara några några filmer från 2006 som jag hittades, som jag som jag råkar ha sett själv. Svaret är såklart att de här filmerna inte är daterade alls. De skulle lika gärna ha kunnat släppts I år. Ingen hade tyckt att de kändes föråldrade.

Ingen skulle ens tycka att specialeffekterna var primitiva. Ingen skulle säga att kläderna eller bilarna ser ut som de kommer från nån annan annan era. Och om vi tittar på musik så har vi en ganska liknande situation. Så jag ska ge några exempel på popmusikgenrer som dök upp på nittonhundrasextiotalet. Soul, funk, ska, psykedelisk rock, surfrock, Bossanova och givetvis, aldrig att få glömma, progressiv rock.

På sjuttiotalet så kom heavymeta eller hårdrock, disco, punk, reggae, glambråk, crautrock, New Veve, AMbient. Och på åttiotalet så kom hiphop, synt, house, technomusik, thresh metall, alltrock, industrirock, många såna här distinkta rockgenrer.

På nittiotalet så kom grounch, britt-pop, tripp-hopp, Trans, Drumm and Base, Eurodance, gangster-rap. Man man kan fortsätta göra de här listorna bara. Oavsett vad man tycker om de här genren så bar de distinkta nya estetiska inriktningar. Och sen kan man fråga sig, vad fick vi för nytt på 0 0 talet?

Kanske DubbStep, Reggeton, Outotune slog igenom på bred front och blev blev som en egen genre. Tack så mycket 0 0 talet. Och en del och en del annat. Kanske där, lite Emopop, Indiroc. Såna här saker som är en sorts remixande av genrer som helt tydligt uppstod tidigare årtionden.

Och samma sak på på tiotalet. Då har vi kanske så här EDM, Trapp, Vapar-Wave, Synth-Wave, K-pop kanske. Så vi... Och det fortsätter så in på tjugotalet, att det är ganska obskyra subgenrer som är estetiskt osjälvständiga. De är de är härmande, de är pastichartade.

Så att en beskrivning som ges ibland I musiksammanhang, det är att vi efter nittiotalet så gick vi in I en sorts permanent retrovåg där nästan all musik bygger på att klippa och klistra från tidigare musik och återskapa, ofta väldigt medvetet återskapa historiska stilar. Både bokstavligt genom genom så kallat sampling, som har blivit större och större I musiken, men också också mer generellt.

Innan nån frågar så vill jag gärna påpeka att den här analysen, den har ingenting att göra med att mina sista år som mentalt formbar tonåring var runt millennieskiftet. Det här är en objektiv analys som har gjorts av många människor I många olika åldrar. Och jag tror faktiskt att nästan alla som följer popmusik någorlunda nära håller med om det här, åtminstone I grova drag.

Att vi hade mycket mer populär musikalisk innovation fram till nån gång under 1990 talet. Det finns många 2:a exempel. Kläder är en sån sak som det skrivits om att folk har klätt sig på ungefär samma sätt I 30 40 år nu. Alltså du du kan ha på dig samma jeans och sneakers och t-shirt när du åker med en tidsmaskin 20 eller 30 år bakåt. Ingen skulle höja ett ögonbryn.

Bilar förändras mycket mindre estetiskt från årtionde till årtionde. De har ungefär samma kurvor. Det är mindre variationer I form och också färg och funktionalitet. Och det här är nästan ett uttjatat, konstaterande bara, att att bilar har blivit tråkigare. Så det verkar som att det finns en generell tendens här. En sorts stelhet och trögrörlighet.

Delvis kanske en ökad konformism, men det är inte exakt det som påpekas tror jag. Utan de här de här distinkta kännetecknen för tidigare eror, de var ofta väldigt dominerande I tidigare årtionden. Alltså det vill säga man hade konformism även då, utan observationen är att det som mainstream-samhället samlar sig kring förändras I långsammare takt.

Eller nåt åt det hållet. Så jag tänkte, jag har jag har en 1 lista av Bagage som jag gärna skulle prata om. Och en sak som jag tänkte göra, Boris, är att jag tänkte gå igenom ett antal olika förklaringsmodeller. Så att vi kan vrida och vända på dem. Några av dem har du och jag dryfta lite innan och sen har jag samlat på mig en lista liksom.